Original subtitles

EFTER EN RAD FÖRÖDANDE FÖRLUSTER,

ÄR DEN AMERIKANSKA REVOLTEN MOT STORBRITANNIEN NÄRA KOLLAPS.

KONTINENTALARMÉN, NEDSLAGEN I STRID OCH REDUCERAD AV DÖDSFALL OCH DESERTERING

TILL FÄRRE ÄN 3 000 MÄN, TVINGAS KAPITULERA.

UTAN SOLDATER, UTAN UTRUSTNING,

UTAN ALLIERADE, VERKAR EN FÖRLUST OFRÅNKOMLIG.

GEORGE WASHINGTON, ÖVERBEFÄLHAVARE FÖR DE AMERIKANSKA STYRKORNA, SKRIVER:

"JAG TROR ATT SPELET ÄR SÅ GOTT SOM ÖVER."

3 DECEMBER 1776 BRETAGNSKA KUSTEN I FRANKRIKE

Hämta skrinet.

Vad står på?

Jag tänker bara.

På vad?

Ugnsrostad fasan.

Smörad potatis. Kanderade morötter.

Nedsköljt av en respektabel madeira.

Och vårt uppdrag, givetvis.

För en ung mans utbildning, är Paris den enda staden.

Tillfredsställ sinnena, men engagera även intellektet.

Jag skulle ju hjälpa dig.

Det lär du säkert göra, på nåt vis.

Hur länge måste vi stanna?

Tills vi vinner Frankrike till vår sida och säkrar vår självständighet.

Eller blir hängda.

Finns det ett tredje val?

Högförräderi är väl alltid ett alternativ.

FÖRESTÅENDE KRIG

DEKLARATION

BASERAT PÅ BOKEN AV STACY SCHIFF

Ur vägen!

Undan! Flytta er!

Undan!

Flytta er!

Bäst att hålla gardinerna fördragna.

Varför?

För att vi har förföljts ända sen vi landsteg,

så vår närvaro är en tämligen illa bevarad hemlighet.

Men jag undviker helst tumult.

Här är det stopp. Jag kan inte köra längre.

Vill de attackera oss?

De vill träffa mig.

De har fått för sig att jag uppfann elektriciteten.

Vem är jag att säga emot?

Mina damer och herrar.

Tack för ert varma mottagande.

Och jag är...

Jag är glad över att vara här i Paris.

Var snäll och följ mig.

Jag är...

Jag är ivrig att träffa er alla... senare.

Tack för elektriciteten!

En diskret liten entré.

Du vet hur jag avskyr uppståndelse.

Jag måste säga att du ser förfärlig ut.

Talar du som vän eller läkare?

- Både och. - Hur mår du, Bancroft?

Skapligt. Och bättre av ditt besök, även om det är plötsligt.

Det pratar vi om i enskildhet.

Temple. Temple.

Kom hit.

- Och sluta se så förundrad ut. - Jag...

Det här är min sonson.

- Förlåt, jag... - Han kan faktiskt prata ibland.

Dr Edward Bancroft.

Vi satt i parlamentet tillsammans.

Ingen större patriot eller bättre man att höja ett glas med.

I båda avseendena är jag underlägsen din farfar.

Men får jag fråga, vad tycker du om franska kvinnor, unge herrn?

Jag har ännu inte träffat några, sir. Min farfar förordar en dygdig bildning.

Lyssna inte på honom. Han pratar alltid en massa strunt.

Den här vägen.

Jag tvivlar på att du har hört.

Katastrof vid Fort Washington. Ett fullständigt nederlag.

- Hur många? - Sextio stupade. 3 000 fångade.

Vi har förlorat New York.

Förlåt. Ett svårt besked vid er ankomst.

Desto större sporre för framgång.

Det är märkvärdigt hur ens inställning förbättras när man släpper väder.

Ett bedrövligt understuderat ämne.

- Jag borde kanske korrigera det. - Det kan bara öka din berömmelse.

Vad är elektricitet jämfört med en bra fis?

Håller unge herrn inte med?

Förlåt mig. Mina tankar är på annat håll.

Vad heter hon?

Amerika, sir.

Hon är i behov av räddning.

Eftersom vi nu tvingas vara uppriktiga,

kan jag lita på ditt förtroende?

Självklart.

Kongressen har skickat hit mig

för att få Frankrike på vår sida i vårt krig mot England.

Inte konstigt att dina tarmar är förvridna.

Som inofficiellt sändebud kan jag inte gå direkt till Versailles.

- Du söker en medlare. - Nån högt uppsatt i hovet.

Jag har en del inflytelserika patienter.

Ser du? Jag sa ju att vi kunde lita på mr Bancroft.

Huruvida de kan övertalas att tillmötesgå oss...

Jag sköter övertalandet. En presentation räcker.

Amerikas situation...

...är inte idealisk.

Jag räknar förlusten av New York som obetydlig.

Armén omgrupperar sig bara.

Till våren uppgår den till 80 000 tränade män.

Och ju längre britterna tränger sig in på kontinenten, desto motigare får de det.

Delar du denna åsikt, herr Temple?

Med all respekt, sir, vi är underlägsna i antal, vapen och uthållighet.

Det är många som stödjer fienden.

Däribland några som åtminstone jag håller av.

Påminn mig om att lära dig nyttan av en välavvägd lögn.

Talar han sanning?

Om inte det franska hovet förser oss med manskap, pengar och vapen,

kommer Förenta staternas existens att upphöra innan den har börjat.

Gode gud.

Nåja, jag ska hjälpa dig så gott jag kan.

Men jag måste säga att jag helst inte vill bli hängd.

Inte jag heller, om jag kan undvika det.

Även om det säkerligen skulle tömma tarmarna.

Dr Franklin, monsieur Bancroft and pojken satt vid bordet i ytterligare 32 minuter.

Pojken drog sig tillbaka kl 21:27, dr Franklin 46 minuter senare.

Det sista ljuset blåstes ut kl 23:55.

Några besökare?

Ingen blev insläppt.

Mina agenter har bekräftat deras identitet och kommer att agera utifrån det.

Väldigt grundligt, löjtnant.

En bra polis finner viss stolthet i detaljerna.

Om det var allt, ministern?

Vi vill väl inte att folk ska få idéer

om den här amerikanska revolten?

Några gripanden skadar aldrig.

Då så...

Ni...

Perfekt.

Har han gått?

Han är på väg till sin droska.

Och nu är mitt kaffe kallt.

Så går det om man arbetar medan man äter.

Hur tror du att monsieur Lenoir roar sig?

Jag vet inte.

Dricker barns tårar?

Ber du Ayaz lägga fram min röda brokad?

Vem ska du träffa?

Vem tror du?

Ta inte den på dig.

Vad ska jag ta på mig då?

Den i sammet.

Med leopardpälsen.

Den är du alltid fin i.

Jag tror, Ers Majestät, att dr Franklin har kommit

för att övertala oss att delta i Amerikas strid mot England.

Det senaste kriget kostade oss Kanada och allt vårt territorium öster om...

...Mississippifloden, Ers Majestät.

För att inte nämna våra besittningar i Indien.

Och 20 miljoner livres i skulder.

Varför skulle vi agera legosoldater nu?

För att lamslå vår fiende genom att ansluta oss till denna nya nation.

Med vad? England kontrollerar haven.

Vår flotta håller på att återuppbyggas till sin forna styrka.

Premiärministern vet det.

Amerikanerna har ingen chans att vinna, och det vet utrikesministern.

De kan vinna. Med vårt stöd.

Är de här revoltörerna pålitliga?

De är politiska amatörer utan kunskap om världen.

De har kunskap nog för att söka vår hjälp. Och vi kan utnyttja dem till vår fördel.

Frankrike borde vara allas vän, men ingens bundsförvant.

Låt Storbritannien och USA tillintetgöra varandra.

England vill förgöra oss.

Här är en chans att stoppa hennes handel och låta henne smaka på underkastelse.

Allt detta prat om frihet har kanske påverkat er.

Jag bryr mig inte om frihet, Ers Majestät. Bara om Frankrike.

Ni ska inte befatta er med dr Franklin å Frankrikes vägnar.

Om Ers Majestät kunde...

Ni kan lämna oss nu, greve Vergennes.

Ers Majestät.

Jag hade rätt! Det var comte Almaviva.

Jag tror att det är den skälmske Figaro.

I egen hög person, min herre.

Åh, Figaro, min vän!

Om vi bara kunde byta roller.

Känner Ers Nåd många husbönder som skulle bli bra betjänter?

Repliken lyder: "som vore värdiga betjänter?"

"Som vore värdiga betjänter?"

Säg precis de orden!

När jag vill att ni ska improvisera, talar jag om vad ni ska säga!

Igen, tack

Monsieur, det här är en privat repetition. Avlägsna er genast.

Ni är...

Det är jag.

Vadan denna ära?

Jag hoppades få tala enskilt med er efter repetitionen.

Gå ut!

Vi är väldigt lika, dr Franklin.

Jaså?

Hur då?

Ni är författare.

Beaumarchais är författare.

Beaumarchais är en nyhet i teatervärlden.

Ni är en nyhet i människovärlden.

Ni är amerikan.

Och för det, älskar Beaumarchais er.

Hoppas att jag inte verkar oförskämd om jag utnyttjar den tillgivenheten.

Nej, Beaumarchais är er att ta.

Sa jag det korrekt?

Ja, då!

Ja. Och jag är ytterst frestad av erbjudandet.

- Dr Bancroft är ännu inte... - En enastående man.

Sa han inget om min...

Bara att ni är en person med viss status i Versailles.

Jag är sekreterare åt kungen och ansvarig för de kungliga jaktmarkerna

samt för Louvrens stallar.

Jag vet inte heller vad det betyder.

Säg mig, vilken typ av man är utrikesminister Vergennes?

Vilken typ?

Ser ni var vi är?

Här kan man ena kvällen spela älskaren.

Och nästa kung.

Efter det, en tiggare. Men vem är man egentligen?

Man är den rollen kräver.

Vi förstår varandra perfekt.

Jag ber er att memorera det.

Jag har inte avslöjat innehållet för nån, inte ens mina medarbetare.

Ni kan räkna med Beaumarchais fullständiga diskretion.

Hundra ton krut, 100 000 livres.

Åttio tusen filtar, 56 000 livres.

Hundra ton salpeter, 110 000 livres.

Åtta örlogsfartyg, 7 730 000 livres.

Den amerikanska situationen är värre än jag befarade.

Det vore förnuftigt att ge amerikanerna

nog med bistånd för att göra dem jämbördiga med England i styrka.

Jämbördiga, men inte överlägsna.

Statskonst är inte scenkonst, monsieur Beaumarchais.

Är det verkligen nån skillnad?

Ni bör känna till att Hans Majestät har klargjort

att detta ämbete inte får ha nån kommunikation med dr Franklin.

Ändå tog ni emot honom.

Hur lämnade ni konversationen?

Med löften om att presentera dr Franklin för vissa leverantörer av smuggelgods.

Det kan finnas rustning i den kungliga arsenalen som inte längre är i bruk.

Men vi har inga fartyg att placera den i.

Jag kan kanske tillhandahålla fartygen.

Jag sa inte att rustningen var er, bara att den kanske existerar.

Ju längre dr Franklin stannar i Paris, desto besvärligare blir hans närvaro.

Övertala vår gäst att han skulle trivas bättre på landsbygden.

Med färre människor som distraherar.

Älskare, tiggare och kungar.

Ni kan lita på Beaumarchais.

Var är det?

Jag har ingen aning om vad du försöker säga.

"Mitt namn är Temple, men jag är här för att dyrka er."

Alltså hon... Vem hon nu är.

Det kan vara bäst att hålla tyst och utstråla ett drag av mystik.

Var är det, Temple?

- Ursäkta mig. - Du skulle ju vakta det.

Var är sattyget?

På den enda platsen du inte letat.

- Du kunde bara ha sagt det. - Det gjorde jag. Du lyssnade inte.

Jag vill presentera dr Franklin från Philadelphia.

Och vad i hela friden ska du föreställa?

En amerikan.

Chaumont är en av de rikaste köpmännen i Frankrike.

Och kanske den girigaste.

Om han vädrar pengar, ger han er alla fartyg ni behöver.

Och vad vore bästa sättet att öppna hans penningpung?

Att spela er roll med övertygelse.

Jag ska göra mitt bästa.

Och jag?

Var ärlig och rak, men säg inget du inte kan ta tillbaka senare.

Jag är kanske överklädd.

Vi säkrar en flotta åt er innan skymningen.

Ursäkta, men det är svårt att förstå er när alla talar samtidigt.

Välkommen, mannen av den nya världen.

Dr Franklin, tillåt mig nöjet att presentera vår värd,

Jacques-Donatien Le Ray de Chaumont.

Monsieur Chaumont, den högaktade Benjamin Franklin.

Ni hedrar oss med er närvaro, dr Franklin.

Här är ni omgiven av vänner.

Och det är en ära, monsieur Chaumont.

Min hustru Thérèse.

Madame, det är en ära.

Er huvudbonad är förtjusande, dr Franklin.

Vad är det?

Kanadensisk mårdpäls.

Ett djur som spenderar merparten av vintern i dvala.

Ett tillstånd jag beundrar.

Men er egen praktfulla utsmyckning...

Jag kallar den, "Coiffure de l'Indépendance."

Tycker ni om det?

Madame, jag är ytterst frestad att klättra ombord och hantera kanonerna själv.

Tillåt mig presentera min sonson Temple Franklin.

Vad har han på huvudet?

Bäst att vi hör oss för om nåns spaniel har försvunnit.

Påminn mig om var Amerika ligger?

Nånstans mellan Indien och skärselden.

Dit vill jag åka.

Och göra vad, madame?

Spela piano för rödskinnen.

De är vildar allihop.

"Alla kallar främmande seder för barbarism."

Min hustru citerar såklart från nån bok.

En vana jag alltid har funnit gagnlös.

Sannerligen.

Vad skulle kunna vara mer gagnlöst?

Ni... Är ni hans farfar?

Ja. Jag menar, nej.

Han är min sonson.

Jag är faktiskt snarare hans kompanjon.

Vad betyder det?

Vi konfererar om viktiga saker som jag inte kan diskutera.

Är det en hemlighet?

Och farligt?

Tyvärr kan jag inte säga det.

Mina damer och herrar. Middagen är...

Dr Franklin.

Jag ställer mig ödmjuk.

Min son. Jacques.

En dramatisk ådra, sir.

Förlåt min sena ankomst. Jag blev oundvikligen uppehållen.

Av en dam eller myndigheterna?

Möjligen båda.

Kära föräldrar, jag ber om överseende med min...

Du luktar sprit.

Gå och tvätta dig.

Låt oss gå in, allihop.

Allesamman.

Välkomna in nu.

Varsågoda.

Jag litar på att du behåller sansen.

- Varför säger du så? - För att vi är här i ett syfte.

Och jag var 17 en gång.

Fyll på mitt glas. Jag är törstig.

Han är ganska stilig, inte sant?

Man blir märkligt frestad att slå honom på näsan.

Mina damer och herrar.

Ärade gäster.

Var snälla och gör madame Chaumont och mig sällskap

i att välkomna den välaktade dr Franklin och hans sonson

till vår lilla blygsamma sammankomst.

Dr Franklin, ni ska veta att ni vid detta bord, i detta kungadöme,

finner allomfattande stöd för ert land.

Vill ni säga några ord?

Jag tackar er alla.

Jag är kanske lastgammal,

men jag har lärt mig att sex oftast är bättre än krig.

Ett långt liv har lärt mig

att diplomati aldrig får vara en belägring, utan en förförelse.

Tänk på Amerika som en uppvaktad ungmö.

En som inte söker favörer, utan beviljar dem.

Och inget främjar romantik lika mycket

som en hemgift värd en halv hemisfär.

Nej.

Jag önskar er alla en ytterst framgångsrik uppvaktning.

För Amerika och seger.

Amerika! Amerika!

Får jag byta några ord med er?

Självklart. Ursäkta.

Chaumont har kommit med ett erbjudande.

Pengar eller vapen?

Att ni ska bli hans gäst här.

Det vore klokt att tacka ja.

Och Amerika och segern, då?

Mon très cher. All förförelse värd benämningen tar tid.

Förlåt, madame.

Jag har stört er.

Inte alls.

Jag kom hit för tystnad.

Kanske gjorde ni det också?

Och två kan vara lika tysta som en.

Ni spelar så vackert.

Maestro Boccherini var en bra lärare.

Jag känner inte till stycket.

Jag skrev det just.

Så enkelt?

Känslan föder idén. Tycker ni inte?

Jag önskar det vore så. Men jag måste anstränga mig för att vara begåvad.

En begåvad person skulle nog säga det.

Jag tror att madame kanske är mer begåvad än jag.

Åh, nej.

Jag skulle aldrig kunna vara så snarfyndig inför så många människor.

Är det därför ni spelar musik som ingen får höra?

Men ni har hört den, sir.

Räcker inte det?

Benjamin Franklin, ma'am.

Tidigare verksam i tryckeribranschen, från staden Philadelphia.

Anne Louise Brillon de Jouy från Passy.

Förtjusande att träffa er.

Är du helt säker, min pojke?

Mycket bra.

- Du lurade mig. - Jag ställde bara en fråga.

Du svarade som du ville.

- Hur är det mitt fel? - Det är sofism.

Det är schack.

Schack lär dig många nyttiga färdigheter.

Förutseende, försiktighet, varsamhet...

Visa aldrig otålighet.

Tänk alltid flera drag framåt.

Och viktigast, jäkta aldrig din motståndare.

Sluta knacka i bordet då.

Hon verkade som en charmerande flicka.

Vem?

Cuné... Cunégonde? Hette hon så?

Hur vet du det?

Jag spenderade några trevliga stunder med hennes mor.

Gjorde du?

Det kan finnas en möjlighet för dig att stöta på henne oftare.

Hur då?

Monsieur Chaumont har bjudit in oss som sina gäster på Valentinois.

Jag trivs här.

Familjen Brillon skulle bli våra grannar.

Bara en liten promenad bort.

Du har nåt i kikaren.

Jag planerar att leverera kanoner, gevär, fartyg och soldater till USA.

Monsieur Chaumont kan möjliggöra det.

Nej, du har nåt annat i kikaren.

"Trevliga stunder."

Du sa att du delade några trevliga stunder med hennes mor.

Jag uttryckte mig vagt.

Det gör du aldrig.

Du är en väldigt misstänksam ung man.

Jag är din sonson.

Den överträffar tveklöst all befintlig fransk kartografi.

Jag vill att du levererar den till comte de Vergennes.

Jag trodde Versailles var förbjudet.

Det är det för mig.

Men en ung amerikan med öppen uppsyn, här för att vidareutbilda sig...

- Vem skulle kunna säga nej till honom? - Utrikesministern.

Det kommer han inte att göra.

Monsieur Beaumarchais har gjort vissa arrangemang.

Det enda frågetecknet är din egen ihärdighet.

- Jag ska inte svika dig, farfar. - Duktig pojke.

Ge honom det här.

Placera det i greve Vergennes händer personligen.

Hans och ingen annans.

Förstår du vad vi det är vi gör här?

Vi spelar schack.

Vad är ert ärende?

Vad vill ni honom?

Drottningen!

En nål! En nål!

Där borta.

Tack.

Ni kan vara säker på att greve Vergennes kommer att få dr Franklins meddelande.

Ursäkta, sir. Men min farfar har instruerat mig

att själv placera brevet i greve Vergennes händer.

Ministern är väldigt upptagen.

Då väntar jag.

- Jag måste träffa honom nu. - Det är brukligt

att boka en tid först, markisen.

Var så vänlig.

Sir, dr Franklins sonson är här. Han vill överlämna ett meddelande.

- Markisen av Lafayette är också här. - Helvete, han igen?

Hämta in pojken.

Har ni angelägenheter med greve Vergennes?

Ministern tar emot er nu.

Varsågod...

Monsieur le Comte, när ska ni överväga min begäran?

I sinom tid, markisen.

Strävan efter frihet kan inte vänta i evigheter.

Om ni ursäktar, så har jag affärer med denne unge man.

Ni sägs ha ett meddelande till mig.

Kom tillbaka i morgon bitti, så får ni ert svar.

Till dess kan ni stanna här som vår gäst.

Med all respekt, sir, jag väntas tillbaka till Paris.

Er förmyndare har nog inget emot att lämna er i vår vård en kort tid.

Ni förstår såklart

att ni inte får prata om skälet till ert besök.

Är det förstått?

Herr minister.

Markisen, vår besökare är ny i Frankrike och i hovet.

Jag räknar med att ni bekantar honom med våra seder.

Marie-Joseph-Paul-Yves-Roch-Gilbert du Motier.

Markisen av Lafayette, till er tjänst.

Temple. Temple Fr...

William Temple, sir.

Américain?

Ja. Oui.

Då måste vi bli vänner.

Kom hit med honom igen exakt kl 12:00 i morgon.

- Ja, monsieur. - Följ med ett ögonblick.

- Tar ni min vädjan till kungen? - Kom tillbaka kl 12:00.

Marquis.

Min amerikanske vän.

Det sägs att man kan gå i dagar i skogarna i Ohio utan att se himlen.

- Är det sant? - Det är möjligt.

Jag ska åka dit och se själv.

Varför har ni så många namn?

- Förlåt? - Namn.

Joseph, Paul... Namn.

Så många före mig, de... de dog i strid.

Så ma mère ville att jag skulle ha beskyddare i himlen.

Så, Marie-Joseph-Paul-Yves-Roch- Gilbert du Motier.

Vad ska jag kalla er då?

Gilbert.

Gilbert. Temple.

Temple. Temple. Som temple.

Enchanté, Temple.

Enchanté.

Och vad är det här?

Mina kläder.

Justera som behövs, tack.

Vi vill ha siluetten av en man, inte en hösäck.

Är peruken här?

Inget lila. Jag vill inte se nåt lila.

Vi provar den gröna direkt. Den blir bättre.

Ja.

Vi kan kapa längden lite här för en mer imponerande siluett.

Han är inte så lång.

Ja. De kunde vara intressanta.

Det är fint.

Vad sägs om de här? De kan bli bra.

Här dricker vi champagne.

Vi dricker champagne.

Och...

Titta inte för mycket på folk.

Vi låter dem titta på oss.

Den här vägen, monsieur le marquis de Lafayette.

Jag frågar honom.

Har ni träffat general Washington?

Nej, men jag skulle vilja det.

Vi... Vi ska åka till... till Amerika.

Ségur, Noailles, Lafayette. Och vi... vi ska strida.

Strida för Washington. För frihet!

- Och främst ära. - Glöm inte heder.

Ja, heder. Och...

För att döda britter!

Min kusin från landet. Han är väldigt hetlevrad.

Han har hett blod.

Vi hatar britter.

Britterna, de... de dödade min far.

Var inte så morbid, Gilbert.

Säg mig, Temple? Tycker du om Paris?

Men jag har bara varit här några veckor, så...

Det finns inget för oss här. Inget utom hovet och dess fåniga ritualer.

Kungen... Han... Hur säger man?

- Han sa nej. - Vi fick inte åka till Amerika och strida.

Men jag...

Jag har köpt ett fartyg.

Du pratar för högt, Gilbert. Det kan finnas spioner här.

Hallå, spioner! Hälsa på vår vän från Amerika!

Pamparna är övertygade om att ni har övergett Amerika

och kommit till Paris för att leva era sista dagar som fransman.

Antaganden gör mig ingen skada,

så jag har aldrig funnit det nödvändigt att korrigera dem.

Om det är ännu en fjäskare, säg att jag är opasslig.

Ser man på.

Stig på, unge adelsman.

Var har...

Vad har du på dig?

En gåva från Gilbert.

Vem är Gilbert och varför ger han dig kläder?

Han är markis eller greve. Jag har glömt vilket.

Men han är en hygglig karl.

Och allt han pratar om är att åka till Amerika och strida.

- Han ska köpa ett... - Har du monsieur Vergennes svar?

Och gå och byt om till nåt mer passande för din ställning.

Man klär sig så här i hovet.

Vi är inte i hovet, och vi är inte fransmän.

- Jag kanske borde bära pälsmössa. - Fortsätt så, så kommer du att bära bojor.

Brevet. Brevet.

Minister Vergennes välkomnar möjligheten till en intervju.

Ett midnattsmöte.

Vad?

Din rackare.

Du missförstod kanske.

Instruktionerna var ganska tydliga.

Senast jag deltog i sånt hysch-hysch

slutade jag med en väsktjuv och en otäck släng av flatlöss.

Det måste du berätta om nån gång.

Här kommer gamle Diogenes.

Om han fortfarande söker efter en ärlig man, blir han besviken.

Dr Franklin?

Var snäll och följ med.

Ensam.

Jag underhåller mig själv.

Kom han ensam?

Han kom med en man.

Servera honom te och se till att han stannar i droskan.

Ja, herrn.

Jag litar på att ni inte skickade det här som ett skämt.

Varför skulle jag göra det?

För att påminna Frankrike om vad det inte längre innehar?

Behöver Frankrike påminnas?

Jag skulle välkomna er med nöje, dr Franklin,

om ni faktiskt vore här.

Och det vore en ära att göra er bekantskap, greve Vergennes,

om vi nånsin skulle träffas.

Men eftersom den här konversationen är helt och hållet inbillad,

är vi inte fria att diskutera vad vi vill?

En förståndig man borde tygla även sina fantasier.

För all del, låt oss då tala realistiskt.

Då så.

Senast ni besökte vårt land,

var ni en lojal undersåte till den brittiska kronan,

tämligen övertygad om engelsk överlägsenhet.

Vad duger erfarenhet till om en man inte kan lära sig av den?

Och vad har ni lärt er?

Att jag föredrar frihet framför servitut och medborgarskap framför underkastelse.

La France är ingen republik.

Varför skulle vår kung vara att föredra framför er?

Hans Majestät kung Ludvig kan hjälpa oss att besegra britterna.

Det skulle gagna oss båda. Monarki och republik.

Om ni tillåter?

För 20 år sen var allt det här Nya Frankrike.

Förlorat i krig till Storbritannien.

Inget i livet är så tillfredsställande som en återgäldad förödmjukelse.

Och vad må denna tillfredsställelse kosta?

Ett alliansavtal, ett lån på två miljoner livre,

och en tacksam nations vänskap.

Men Amerika är ingen nation.

Endast en rad småsamhällen fångade mellan ett hav och en skogskant.

Och vad är engelsmännen utan oss? Butiksägare på en ö?

Vi kommer att blomstra i deras frånvaro,

och de kommer att vissna utan sitt monopol på vår handel.

Med oss kan ni bedriva handel.

Med dem kommer ni bara att strida.

Vill ni verkligen att jag ska tro att ni inte redan dragit den slutsatsen?

Er son.

Ursäkta?

Monsieur Temples far.

Han sitter i amerikanskt fängelse, inte sant?

Om ni känner till hans öde, varför frågar ni?

Skyldig till lojalitet mot den engelska kungen.

En förrädare gentemot er kongress.

Kommer ni att anhålla om att få se honom hängd?

Säger ni detta för att såra mig, sir?

Vad är er sanna lojalitet, dr Franklin?

Hur vet jag att den inte ändras återigen med erfarenhet?

Jag är här i kväll, inte som nåns far,

utan som representant för Förenta staterna.

Jag har inte sett nåt brev från er kongress.

Ni bär ingen titel.

Det är bara hemlighetsmakeri och medlare.

Och er armé har förlorat nästa varje fälttåg den utkämpat.

Vilken ställning skulle ni ta om ni vore jag?

Jag skulle addera min motståndares svagheter.

Blotta fruktlösheten i hans strävan.

Och planera hur jag bäst skulle kunna vända situationen till min fördel.

Dr Franklin, jag har länge beundrat er, och jag ser fram emot dagen då vi träffas.

Har vi en allians?

Nej, vi har en strid.

Undertexter: Kristina Donnellan