All language subtitles for The.Truth.About.the.Harry.Quebert.Affair.S01E08.Got.It.All.Wrong.1080p.AMZN.WEB-DL.DDP5.1.H.264-NTb

I tidigare avsnitt...

Jag sa ju det, Bobbo.

–Harry Quebert ska hämta Jenny.
–Vem är Harry Quebert?

Han kommer nog inte.

–Vem tusan ska gifta sig?
–Ursäkta mig.

Berätta nu. Vad är det vi firar?

Kära vänner, vi har en ny färg–tv.

–Robert har cancer.
–Va?

Skål för Bobbo!

Herregud! Du skrämde mig, Luther.

–Vad vill han?
–Vi är vänner. Du gör mig illa.

Har nån gjort det här, Jenny?

Luther Caleb, Sterns privatchaufför.

Jag hoppades
att Nola skulle bli den sista.

Att han skulle måla henne
och vara färdig med det sen.

–Tror ni att Luther dödade Nola?
–Det har jag trott i 33 år.

–Är det Luthers handstil?
–Hans anteckningar om rosor.

Behåll den om den är till hjälp.

Nola hade det inte bra hemma.

–Blir du slagen, Nola?
–Det är min mamma.

–Hon säger att jag är stygg.
–Vansinne.

Mamma bestraffade mig.

Ta en titt på det här.

"Nola, min älskling. Om du dog,
vart skulle då min kärlek ta vägen?"

Lås in den i kassaskåpet.

Du blir en berömd författare.

Vi ska ha en stor, solfärgad hund.
En labrador som vi döper till Storm.

Morgonens nyheter från domstolen:

Harry Quebert släpps
på grund av bristande bevis.

Det är inte Harrys handstil.
Han har inte skrivit lappen.

Gareth bor på Montburry Motel
sen han släpptes.

Hela stan vet om att han är
en registrerad sexförbrytare.

Hittade Pratt Monte Carlon?

–Jag tar reda på var han är.
–Det vet jag redan.

Öppna, Pratt! Fan.

Nya uppgifter har framkommit...

–Tog Pratt livet av sig?
–Det kan man tro, men nej.

–Han blev mördad.
–Va?

Han har fått några slag i bakhuvudet.

Precis som Nola.

Pratt skyddade nån som var rädd
att han skulle börja prata.

Alla visste vad han gjorde mot Nola.
Han hade inget att förlora.

–Förutom livet.
–Ja, förutom det.

Har du en teori?

Jag kan inte släppa Elijah Stern.

Tänk om Stern kom hem
efter dagens möten.

Den 30 augusti, som han sa.

Han upptäcker
att Luther och Monte Carlon är borta.

Han kanske hör på radion
att Nola saknas.

Det får honom att leta efter Luther.
Han är rädd att han är inblandad.

–God kväll.
–God kväll. Vad försiggår?

En flicka saknas i området. Vi ber
folk att hålla sig borta från vägen.

–Saknas?
–Vart är ni på väg?

Jag var på väg hem,
men jag kan ta en annan väg.

Det vore väldigt hyggligt av er.

–Ha en bra kväll.
–Detsamma.

Men istället för att åka hem
kanske han körde till Goose Cove.

Han kanske hittar Luther som erkänner
att han dödat Deborah Cooper också.

–Kan du hjälpa mig?
–Hämta en spade och en hacka.

Luther skötte marken i Goose Cove.
Det passade att begrava Nola där.

När de hade grävt graven kan Luther
ha skrivit en avskedslapp till Nola.

Stern var tvungen att skydda Luther.
Han behövde Pratt.

Pratt?

Luther kanske såg Pratt
dra in Nola i bilen.

Luther bevakade henne som en hök.

Han kanske berättade det för Stern,
som sa till Pratt:

"Låt Luther slippa undan
så säger jag inget om flickan."

Men även om Pratt
lät honom komma undan–

–kunde han kanske inte leva med det.

Jag är hemskt ledsen.

Han tog livet av sig
genom att köra utför en klippa.

Det konstigaste av allt är:
Varför skulle Stern göra allt det–

–och kanske till och med döda nån,
för att skydda Luther?

Det försöker jag fortfarande
lista ut.

–Hon ska begravas i dag, va?
–Ja.

Hon ska begravas och jag är inte där.

Jag önskar att jag vore död.

Må hon vila i evig frid.

Kan jag få en kopp te
och lite konjak, tack?

–Kommer strax.
–Tack.

"Drottning med smärtsamt stick."

Sex bokstäver. "Hustru".

Det ska nog vara "geting".

–Mr Quinn?
–Ja.

–Får jag slå mig ner?
–Självklart.

–Hur går det med boken?
–Långsamt.

Det är mycket
som fortfarande är oklart.

Jag skulle vilja fråga er om nåt.

Har er fru nämnt en komprometterande
lapp som Harry Quebert skrev?

–Hur känner ni till det?
–Er fru berättade om den.

Men sen sa hon
att lappen försvann, och...

Med all respekt är det svårt
att veta vad man ska tro.

Tro henne, mr Goldman.

Min fru är inte alltid så rar,
men hon ljuger inte.

15 augusti, 1975

–Mr Quinn?
–Nola? Hej, vännen. Hur mår du?

–Jag måste prata med er.
–Vad står på?

I morse gick jag till mrs Quinns
kontor för att hämta min lönecheck...

...och jag hörde henne prata
med polischef Pratt.

Ta en titt på det här.

"Nola, min älskling. Om du dog,
vart skulle då min kärlek ta vägen?"

"Att förlora dig vore
att förlora varenda del av mig"–

–"för jag har i hemlighet
överlämnat hela mitt jag till dig."

Han är en brottsling
och en sexförbrytare.

–Vad tänker du göra åt det?
–Jag kan inte göra nåt nu direkt.

Varför inte?

Du tog dig in i hans hus utan lov
och stal lappen.

Jag kan råka illa ut
för att jag har den.

Vad föreslår du att vi ska göra, då?

Lås in den i kassaskåpet.

Oroa dig inte. Du ska få se
vad vi gör med såna som honom här.

Jaha. Och...?

Jag vill att ni hämtar lappen åt mig,
mr Quinn.

Jag ber er. Annars åker Harry
i fängelse...på grund av mig.

–Jag är ledsen, men...
–Jag försökte ta livet av mig.

–Det är mitt fel.
–Tyvärr, Nola. Jag kan inte...

Snälla mr Quinn, jag ber er.

Snälla, hjälp mig. Hjälp oss.
Förstår ni?

Jag kan inte göra det du ber om.

Jag kan inte ha överseende med
det som pågår mellan er.

–Tänk på Guds kärlek.
–Gud skulle nog inte godkänna det.

Vi älskar varann mer än några andra
nånsin har gjort. Se på mig.

Vår kärlek är äkta och storslagen.
Jag gör vad som helst för honom.

Att förlora honom vore
att förlora en del av mig själv.

Den bästa delen av mig. Jag hittar
aldrig nån annan som honom.

–Jag vet inte vad jag ska säga.
–Vet ni hur kärlek känns, mr Quinn?

–Vet ni...
–Vi kan dricka lite varm choklad.

Nej, det kan vi inte göra.

–Lyssnar ni inte?
–Jo, men du har det bara jobbigt nu.

–Du måste lugna ner dig.
–"Jobbigt"?

Han måste leva, mr Quinn.
Kan ni lyssna på mig?

Tänker ni hämta lappen åt mig?

Det kan jag inte göra.
Jag är hemskt ledsen, Nola.

Hennes kärlek och lidelse
var helt otrolig.

Jag avundades henne.

Som hon kände för Harry
hade jag aldrig känt för nån.

Då insåg jag...
att jag nog aldrig varit förälskad.

Jag frågade vad hon tänkte göra åt
att Pratt kände till lappen.

Kom in.

Hej, Nola.
Vad kan jag hjälpa dig med?

Hon sa att hon skulle komma på
ett sätt att hålla honom utanför.

Jäklar.

–Jag förstod först när han greps.
–Just det.

Lovade ni att hjälpa henne?

12 augusti, 1975

Drick det här, älskling,
så sover du bättre.

Fan ta dig, Tamara!

Du hittade på att jag har cancer
för att din fest var dötrist.

Du skvallrar och lägger dig i allt.

"Rör mig inte, jag är för trött.
Ta bort den."

"Min Bobbo."

"Den snällaste,
raraste man jag nånsin mött."

"Om jag bara kunde tala om för honom
hur mycket jag älskar honom."

"Nola, min älskling..."

Vet ni hur kärlek känns, mr Quinn?

"Tre dagar efter att Robert Quinn
stal lappen och brände upp den"–

–"försvann Nola Kellergan
och hördes aldrig av igen."

"Tiden gick och hennes förvinnande"–

–"och mordet på Deborah Cooper
förblev olösta."

"En olustig känsla
lade sig över stan."

"Barn fick inte längre leka utomhus
utan uppsyn."

"Det dröjde inte länge innan gatorna
blev lika tysta som i en spökstad."

"Harry begravde sig i arbete
när Nola försvann."

"Han satt inlåst på sitt kontor
hela dagarna"–

–"och förvandlade handskrivna sidor
till ett maskinskrivet manus."

"Sommaren blev till höst och Harry
satt fortsatt isolerad i Goose Cove."

"Den enda som besökte honom
var Jenny."

"Hon kom dit efter jobbet varje dag
med mat från Clark's."

Hallå?
Jag har med mig nåt att äta. Harry?

Tack, Jenny.

15 december, 1975

–Tack så mycket.
–Snart är det er tur.

–Tack så mycket.
–Hej.

23 december, 1975

Vid det här bordet skrev
Harry Quebert "Ondskans ursprung"

Hallå?

Ja, på flaska. 12 lådor.

Letar du julklappar?
"Ondskans ursprung"...

Bra, vi ses då.

...toppar fortfarande alla
bästsäljarlistor efter åtta veckor.

Förlaget meddelar att boken
är slutsåld i många butiker–

–men de ska göra sitt bästa för att
trycka en till upplaga innan nyår.

Om du har fått tag på den önskar
jag trevlig läsning och god jul.

God jul, Storm.

Vad är det här för nåt?

Kom hit, då. Kom, då.

Vad gör du? Vad gör du? Ja.

–Fem, fyra...
–Tre, två, ett.

Gott nytt år!

Nåt säger mig
att det kommer att bli ett bra år.

Jag ska nog gå och lägga mig.

–Redan?
–Ja, jag är ganska trött.

God natt, mamma.

Gott nytt år, pappa.

–Jenny?
–Ja?

Jenny Quinn, skulle du kunna tänka
dig att gifta dig med Travis Dawn–

–en polis från Sommerdale
som är förälskad–

–i den vackraste flickan i Maine?

–Ja.
–Ja? Ja!

God natt.

10 september, 1985

Det får du inte äta.
Storm, det är fåglarnas.

Vad gör du? Det är fåglarnas.
Det får du inte äta.

Vem ska äta det? Fåglarna.

Kom nu.

Jag vet. Hur känns axeln?

Hur är det med axeln? Jag vet.

Du får inget bröd. Vi ska ge det
till fåglarna. Ser du? Där är de.

Hallå! Mr Quebert!

Får jag prata med er en stund?

Kom, Storm. Kom, så går vi.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag tar det som ett "ja".
Det gläder mig.

Okej. Jag följer er ut.

Hörde du det, Storm?
Jag ska bli collegeprofessor.

Vad säger du om det, Storm?
Collegeprofessor.

30 juli, 2008

Hej. Jag har fått resultaten.

Det är Luther Calebs handstil
på manuset.

Jäklar.

–Vi har honom.
–Vi har honom.

Efter att nya bevis uppdagats finner
rätten den avlidne Luther Caleb...

...skyldig till morden från 1975
på Nola Kellergan och Deborah Cooper.

När det gäller målet
mot Harry Quebert–

–hävs härmed borgen
och åtalet mot honom läggs ner.

Systemet fungerar perfekt.

Det tog oss 33 år att lösa morden
på Nola Kellergan och Deborah Cooper.

Hellre det
än att vi drog förhastade slutsatser.

Mainepolisen tog den tid som behövdes
för att det skulle bli rätt.

Marisa.

Det är perfekt tajmning. Om tre
veckor pratar alla om presidentvalet.

Ingen kommer att bry sig
ens om Harry Quebert dödat påven.

Livet och handeln
handlar om prioriteringar.

Marknadsföringsavdelningen
har tagit fram förslag på omslag.

Vad tycker du?

Den var fin.
Är Quasimodo med i min bok?

–Jag har aldrig sett nåt så löjligt.
–Okej, okej.

Okej, vi tonar ner dem en aning.

Ja, snälla.

–Ska inte du jobba?
–Jo.

–Sätt fart.
–Jag är på väg.

–Får jag manuset om tre veckor?
–Ja.

–Inte en dag till.
–Tre veckor.

–Philip Roth ska recensera den.
–Tre veckor.

18 augusti, 2008

"Fallet Harry Quebert"

–Jag tänker inte läsa den.
–Du måste godkänna den.

–Det är din bok.
–Nej.

Det är din bok, Marcus.
Det är problemet.

Vad är problemet?

–Det är komplicerat.
–Jaha.

Vet du vad? Det här är helt sjukt.

–Jag ringer från New York.
–Det är lika bra att du låter bli.

REA!

En månad senare

Efter månader av efterforskningar–

–publicerades äntligen min exposé
över mordet på Nola.

Kan ni skriva ert namn här?

–På båda, eller...?
–Här, bara.

Den sålde oerhört bra.

–Så där.
–Tack.

"Den dagen bestämde sig Nola
för att inte gå längs Shore Road"–

–"utan ta stigen genom skogen
ner till stranden."

"Hon ville inte låta sin älskade
vänta och skyndade genom snåren."

"Hon aktade sig för att ha sönder
den röda klänningen."

"Den var hennes favorit."

"Hon visste inte
att Luther Caleb följde efter henne"–

–"eller att han ville ha henne
för sig själv."

"Hon hade drygt tre kilometer kvar
till hotellet där Harry väntade."

"Om en timme skulle de vara på väg
mot ett nytt liv i Kanada."

"Hon skulle bort från sin mamma
som behandlat henne så illa."

"Hon skulle äntligen bli fri.
Det trodde hon i alla fall."

"Men berättelsen om Nola
fick inget lyckligt slut."

Jag älskar att kritikerna menar–

–att "Ondskans ursprung"
bör läsas ihop med vår bok–

–eftersom, jag citerar:

"Nola Kellergan representerar
inte längre omöjlig kärlek"–

–utan kärlekens gränslösa makt."

Vad det nu innebär.

Det innebär en samlingsutgåva...

...med "Ondskans ursprung",
"Fallet Harry Quebert"–

–och en analys av texterna
av The New York Review of Books.

Hej, inspektörn. Jag vet du tänker
säga. Både du och din fru älskar den.

–Kolla din mejl.
–Okej.

Häng kvar, jag kollar på mobilen.

Vilken slags mobil har mejl?

Den är helt ny.
Jag kan säkert fixa en åt dig.

–Kolla mejlen nu, bara.
–Okej.

En bild av en gravsten?

Se efter närmare.

"Louisa Kellergan." 1966?

–Vad fan är det här?
–Nolas mamma dog 1966.

Det var nio år innan Nola försvann.
Hon blev slagen av en död kvinna.

–Var kommer det här ifrån?
–Det skickades in till tidningen.

Hela landet får snart reda på att jag
misslyckades med utredningen–

–och att din bok bara är skitsnack.

Jag ringer upp dig.

När vi kom hem från Adirondackbergen
besökte Nola mig.

Hon sa att hennes mamma slog henne
med en linjal.

–Jag såg blåmärkena.
–Det är brottsligt.

Det blir värre.

Varför vill du hålla det hemligt?

–Tiden är ute.
–Jag upptäckte nåt om mamman.

Vad då för nåt?

Jag upptäckte nåt hemskt
om hennes mamma.

Säg inte
att du aldrig frågade om det igen.

Helvete!

–Hej.
–Hej.

Du är inte Harry.

Hur listade du ut det?

Hej, vi letar efter en av era gäster
som bodde...

Vi letar efter nån som bodde här,
Harry Quebert.

–Bor han kvar här?
–Quebert med Q?

Ja, Q–U–E...

Han checkade ut för ett tag sen,
den 24 september.

Precis efter att han bråkat
med en gammal man.

Tur att er vän stack, för gamlingen
kom tillbaka med ett gevär.

–Vi kan ta reda på vem det var.
–Det här är helt sjukt.

Vänta lite. Han sa även att
en ung kille skulle leta efter honom–

–som skulle säga
"Det här är helt sjukt!"

Du säger faktiskt det ofta.

Kom runt.

Får jag se?

"Om du söker svar
kanske detta intresserar dig."

"Den här boken innehåller sanningen.
Harry."

"Fiskmåsarna i Sommerdale"
av Harry L. Quebert.

Det är en opublicerad bok.

Han sa att Nola älskade fiskmåsar.
Vad ska "sanningen" betyda?

Vilket slut.

Han och Nola levde lyckliga
i alla sina dagar.

Han tog sig till författarhimlen.

–Vad betyder det?
–Det är när man...

...ser sitt liv som man önskar
att man hade levt det.

Jag antar att man...
skriver sig lycklig.

Vad tror du att han menar med
"den här boken innehåller sanningen"?

Jag har ingen jävla aning.

Ni kanske kan berätta sanningen
den här gången?

Vad ska det betyda? Jag besvarade
era frågor så gott jag kunde.

Ni sa att Nolas mamma slog henne
och att det gjorde er chockad.

Nej, det jag sa var att Nola påstod
att hennes mamma slog henne.

Det gjorde mig chockad
eftersom hennes mamma var död.

Ni sa aldrig att hon var död.

Jag trodde att ni visste det.
Det gjorde alla.

Hur kunde ni,
en berömd författare, missa det?

–Herregud.
–Jag menade inte att vilseleda er.

Okej.

Jag har namnet på knäppskallen
som gav sig på Harry.

Han blir nog glad att se dig.

Ni är inte välkommen här, mr Goldman.

Ni har vanhelgat
min fru och dotters minne.

Sänk geväret, mr Kellergan.

Varför hotade ni Harry på motellet?

För att han fortfarande lever,
men min dotter är död!

Hördu! Nu räcker det! Ge mig geväret.

Jag borde stämma er
på vartenda öre ni har.

För allt skräp ni skrev.

–Varför har ni inte gjort det?
–Jag ska ta allt ni äger!

Varför är vi inte i rätten nu?
Kanske var det ni som slog Nola.

Jag rörde aldrig min dotter!

Ni vill inte att nån får reda på
vad som hände i Alabama.

Håll er lugn, pastorn. Sänk vapnet.

–Vi ska ta reda på det.
–Ni är en djävul. Gode Gud.

Jag ber om ursäkt för bråket.
Vi ska gå nu.

–Tack för att ni ställer upp.
–Jag hjälper gärna till.

Här. Ni tycker nog
att detta är intressant.

David Kellergan gifte sig
med Louisa Bonneville 1955–

–och blev pastor
i Mount Pleasants församling.

Fem år senare föddes Nola.

De verkade vara en perfekt,
gudfruktig familj från Alabama.

Ända tills tragedin 1966 inträffade.

Vilken tragedi?

Pastorn kom hem
klockan två på natten.

Han hade suttit hos
en döende församlingsmedlem.

Nej. Louisa! Herregud!

Louisa!

Nola!

Kom här.

Hans fru dog i branden,
men dottern överlevde.

–Tragedin inträffade 30 augusti.
–Jäklar.

Nola försvann på dagen nio år senare.

Folk pratade om det länge.

Dök pastorn av en händelse upp i tid
för att rädda dottern, men inte frun?

Det verkade skumt,
men det fanns inga bevis mot honom.

Pastor Lewis
var god vän med familjen Kellergan.

Han är ganska pigg
för att vara 90 år.

FRÄLSARENS NYA FÖRSAMLING

Jag har aldrig känt en familj...

...som var lika lyckliga som dem.

David och Louisa.

Det var Herrens vilja
att de skulle älska varandra.

Och Nola... Jösses.

Hon var en makalös...

...och vacker liten flicka.

Det gav en hopp om mänskligheten.

Tills en dag...

...då vi försökte driva ut djävulen
ur henne.

Men...det gick inte som planerat.

–Vem skulle ni driva djävulen ur?
–Nola, den lilla flickan.

Flickan hade så mycket ondska i sig.

Djävulens klor
satt djupt i hjärtat på henne.

I själva hennes själ.

Kvällen när det brann...

...gick inte allt till som David
Kellergen berättade för polisen.

Nola! Louisa! Herregud!

Nola!

Nola! Nola! Nola!

Nola!

De sov hos mig den natten.

Jag har aldrig sett nån
så förkrossad.

Han måste ha trott
att flickan befann sig i chock.

–Hej, pappa.
–Hej, gumman.

Jag måste berätta nåt för dig.

–Minns du att det brann i går?
–Ja.

–Det var inte bara en mardröm.
–Jag vet.

Nåt väldigt allvarligt hände.
Nåt väldigt sorgligt.

Mamma var i vårt sovrum
när det började brinna...

...och hon kom inte ut.

Hon dog.

Jag vet. Hon var ond.

Hon var tvungen att dö,
så jag tände eld på gardinerna.

Vi försökte driva ut djävulen,
men Satan är envis.

–Så ni slog henne?
–Nej, vi slog djävulen.

Men Satan är stark.

Den lilla flickan...började tro...

...att hon själv var sin mamma.

Hon straffade sig själv, piskade sig–

–och körde ner huvudet
i bad med isvatten.

Nåväl. Den stackars lilla flickan...

...plågades verkligen.

Hennes pappa stod inte ut längre.

Så han bestämde sig för...

...att de skulle flytta långt bort.

Vi är framme, Nola. Vi är hemma.

To our friends: Gotfrid, Ragnar & WTC-SWE
Fixed by: Balkan BoyZ