Original subtitles

Vems dolk var det, Galadriel?

Min bror. Han dödades av Saurons tjänare.

Efter Morgoths nederlag, den du kallar Sauron,

han försökte skapa en makt inte av köttet, utan över köttet.

Jag dödade Sauron.

Jag tror dig inte.

Så här!

Dilly, kom tillbaka!

Jag är allt...

Men trots alla våra ansträngningar, vår nedgång har bara tagit fart.

Detta mithril... Det är vår enda räddning.

Ingenting förminskar dess ljus.

- Kung Durin... - Tillräckligt!

Jag kommer inte att riskera dvärgliv för att hjälpa alverna att lura döden.

Jag ska till Midgård.

Allt som väntar dig där är mörker.

Ta skydd!

Var är min son?

Adar! Adar!

Låt oss lägga detta land bakom våra segel.

- När jag slogs vid din sida kände jag... – Jag kände det också.

Detta sår behöver alvisk medicin.

Styrka till kungen!

Vart är du på väg?

- Varna honom vad som kommer. - Ensam?

Hon kommer inte att vara ensam.

Du är ingen fara.

Du är bra.

Inte jag heller?

Vi kommer för att tjäna dig,

Lord Sauron.

Gil-galad kommer imorgon,

förväntar sig att presenteras med ett sätt att rädda hela Elvendom.

Och vi har ingen.

Om det bara fanns något sätt...

att göra mer med mindre.

Själva solen började som något inte större än min handflata.

Och hur skulle vi kunna matcha krafterna som framkallade solen?

Vi har inte tid, Celebrimbor.

Vi måste informera den höge kungen av vårt misslyckande.

Då måste alverna förbereda sig att överge dessa stränder. Evigt.

Galadriel?

Elrond.

Vad har hänt?

Fiendens lans. För sex dagar sedan.

Vi red utan vila.

Kan du hjälpa honom?

Á tulë koivienna...

King of the Southlands?

Hur är det din väg som korsas med hans?

Hur är det att du är här?

Hur är det att du är här?

Komma. Vi har mycket att diskutera.

Jag skulle aldrig ha satt dig på det där skeppet.

Jag borde ha litat på dig. Det är ett misstag jag inte kommer att göra igen.

Jag hoppade från det där skeppet...

För jag trodde i mitt hjärta Jag var ännu inte värd det.

Jag visste att på något sätt, min uppgift här var ännu inte klar.

Och när jag dök upp, allt jag kunde göra var att simma,

och be att jag hade valt klokt.

Jag korsade inte det där bittra havet...

Bara att drunkna nu.

Och jag kommer inte att låta dig.

Jag har saknat dig.

Vad ska vi göra?

Det enda vi kan göra.

Simma.

Vem är där?

Vem är där? Visa dig.

Är Galadriel här?

Nej.

Borde du inte vila?

Vad är det här för ställe?

Detta var Celebrimbors verkstad.

Celebrimbor?

Han är inte här, eller hur?

Tja... Det är han faktiskt.

Celebrimbor...

Mästaren jag gick i lärling hos

brukade tala om underverken av ditt hantverk.

Jag drömde aldrig att jag skulle göra det få chansen att se dem personligen.

Är du en smed?

Tja... Inget som ditt konstnärskap.

Dessa ädelstenar, Jag har aldrig sett något liknande dem.

Vad tänker du använda dem till?

Fëanors smycken lyckades att fånga essensen av Valinor.

Jag hade hoppats på att göra detsamma för Midgård.

Detta är en märklig malm.

Vad är det?

Inte tillräckligt.

Tillräckligt för vad?

Snälla du.

Har du testat att kombinera det med andra malmer? För att bättre sträcka ut det?

Det skulle inte vara lämpligt för den här malmen.

- Varför inte? - För i de mängder vi behöver,

det skulle späda ut för mycket dess unika egenskaper.

Förlåt mig, men med risk att låta som dum,

kunde inte rätt legering också förstärka dessa egenskaper?

Öh... Förstärka?

Där jag kom upp, ädla metaller var knappa som höns tänder.

Så vi lärde oss att kombinera dem

att utnyttja styrkor och dölja brister.

Jag har sett ett spår av nickel tillsatt järn för att göra ett blad lättare och starkare.

Det kanske inte finns någon legering för att förstärka kvaliteten på din malm?

Tja, det vill säga...

ett spännande förslag.

Kalla det...

en gåva.

Snart kommer han att åka den vägen

som gör slut på varje människa vem går den.

Svarta flaggor kommer att fylla vår hamn.

Det blir vår plikt att smida en grav åt honom,

ge honom odödligheten i sten

att ingen man,

inte ens en kung, kan uppnå i livet.

Ritare från andra sidan Númenor har kallats för att fånga hans ansikte,

så att de kan föreslå en design.

Av alla lärlingar,

du har blivit utvald att också föreslå en.

De kommande dagarna,

var och en av er kommer att beviljas en timme med kungen.

Använd det väl.

Jag vet vad du har gjort i nattens mörker

- när du trodde att alla ögon sov. - Jag är ledsen.

Din tjänarinna kommer tillbaka om ett ögonblick, min kung.

Då finns det fortfarande tid.

Dags för vad?

För att varna dig, unge Míriel.

- Du har fel. Jag är inte... - Drottning ännu? Nej.

Men du kommer att bli det. Så vet detta,

om vårt folks gamla sätt är inte snart återställda,

vår ö kommer att falla.

Hjälp!

Det är kungen! Hjälp!

Komma. Du måste gå upp.

Men gör inte som jag gjorde. Jag letade för länge.

Och nu kan jag inte separera vad är från det som var,

vad som var från det som kommer att bli.

Ett föremål. För hela Midgård.

Jag vet att det låter konstigt, High King.

Men visst borde vi tröttna alla möjliga lösningar.

Exakt vilken typ av föremål?

Det skulle vara mindre än man tidigare tänkt sig.

Något som kan bäras...

– En spira kanske. - Ett svärd?

Eller kanske... En krona.

Varför en krona?

En cirkulär form kommer att vara idealisk.

Tillåter ljuset att båga tillbaka på sig själv i en obruten runda,

bygga till en makt det är allt annat än obegränsat.

Och du skulle lägga all den kraften på pannan på en varelse?

Inte vilken varelse som helst, High King. Du.

Farliga är dessa viskningar...

Ibland den farliga vägen är den enda vägen.

Jag skulle inte stå här annars.

Du borde inte stå här alls.

High King, vi ber bara om den tid som behövs

att samla alvsmederna och testa Celebrimbors teori...

Vår tid blir knapp.

- Ja, det är därför... - Kortare än du vet.

Sedan eldbergets utbrott, det stora trädet är bara blödande löv.

Snart faller den sista.

Och om inte vårt folk lämnar dessa stränder, det ska vi också.

Det finns ingen tomte i Midgård som ville ha en lösning mer än jag.

Men om detta skulle vara vår räddning, Jag är rädd att vi behövde det tidigare.

Men jag fick det nästan tidigare.

Det var bara i tal med söderlänningen som jag insåg...

Den låga mannen? Var den här idén hans?

Hans förslag var bara nyckeln som låste upp dammen.

Vi är på gränsen till hantverk en ny sorts makt.

Inte av styrka, utan av ande.

Inte av köttet, utan över köttet.

Detta är...

Detta är en kraft i den osynliga världen.

Jag är ledsen, lord Celebrimbor.

Du är härmed befalld att upplösa staden

och återvänd till Lindon omedelbart.

Hela dig.

Dessa ord, "en makt över kött."

Var hörde du dem?

Äh...

Jag konfererade med mina smeder. Jag tror att jag...

- Jag tror att det är mina ord. – Var Halbrand med dig?

Vad spelar detta för roll? Det är över.

Höge kung, vänta!

- Jag är ledsen... - Ge mig tre månader.

Jag är skyldig så mycket.

Du är skyldig ingenting.

Gör det då inte av ersättning.

Gör det för att jag frågade dig.

Det är ett dåreshopp, Elrond.

Bara det. Inget mer.

"Hoppet är aldrig bara. Inte ens när det är magert."

Eller har du glömt ditt eget råd?

Jag behöver kungliga linjer, blodslinjer. Allt du kan hitta på Southlands.

Våra register är begränsade angående de dödliga rikena.

Jag måste genomsöka katakomberna för den informationen.

- Kom. - Tre veckor...

Tre veckor för en förlossning det kan ta tre århundraden.

Begränsning kan vara själva förfäder till uppfinningen.

Gå. Tala om detta till ingen.

Var inte rädd.

Celebrimbor kommer att hitta ett sätt. Jag är säker på det.

Helt plötsligt, ni två verkar ganska bekanta.

Jag bara bjuder vilken ödmjuk hjälp jag än kan.

För att säga dig sanningen, Jag kan fortfarande knappt tro det.

Någon som jag, här,

arbetar med alvsmederna i Eregion.

Tack, Galadriel.

För att du tog med dig hit?

För att jag räddade mitt liv.

Som du räddade min. Våra vågar är balanserade.

Nej.

Nej, du har gjort mycket mer än så för mig.

Jag hade nästan gett upp.

Men du, du trodde på mig.

Du såg styrka i mig.

Du knuffade mig till höjder som ingen annan kunde ha.

Det kommer jag aldrig att glömma.

Och jag ska se till det som ingen annan gör heller.

Var inte rädd, mästare.

Ju mer dina krafter vaknar, desto mer kommer slöjan att försvagas.

Slöja?

Den som placeras på ditt sinne av dem som kastar ner dig.

Men vi har kommit hit för att välkomna dig in.

För att ta dig till våra länder.

Dina landområden?

Du känner dem redan.

Stjärnorna.

Den kallas Eremitens hatt.

Ett mönster som bara syns på ett ställe.

Långt österut, där stjärnorna är konstiga.

Rhûns länder.

- Rhûn... - Ja.

Där du äntligen kommer att bli känd, för den du verkligen är.

Du föll från stjärnorna, ändå är du större än de.

Ty eld lyder din vilja.

Du föll under stoftet, ändå fruktar damm dig.

För det darrar när du är arg.

Vindarna och vattnet, värmen och kylan.

I Rhûn, du ska lära dig att befalla dem alla.

Och varje varelse som går eller kryper ska vara din slav.

För du är Lord Sauron.

Tillräckligt!

Med tiden kommer han att lära sig att kontrollera sina krafter.

För nu, bind honom.

Vad är det?

Väl, i den stora traditionen av dåliga idéer,

detta kan mycket väl vara det värsta hittills.

Nåväl, har du en bättre uppfattning?

Den tredje är borta.

Vart tog den tredje vägen?

Hellre två än tre. Nu har vi vår chans.

Hallå!

Brandyfoot! Springa!

Sadoc!

Mästare, lugna dig.

Inte jag heller. Nori, låt oss gå!

Kom igen!

Få honom att se.

Ta det.

Vi behöver dig. Snälla, ta det bara.

Lämna mig ifred. Eller jag...

Jag kommer skada dig. Om igen.

Vad? Vad har de gjort med dig?

De visade mig vad jag är.

Bara du kan visa vad du är.

Du väljer efter vad du gör.

Du är här för att hjälpa till.

Jag vet det.

Blunda.

Det gör bara ont bara ett ögonblick.

Nej!

Från skuggan kom du.

Till skugga ber jag dig återvända!

- Han är inte Sauron. – Han är den andre. Istar. Han är...

Jag mår bra.

Inte jag heller!

Sadoc?

Håll still. Vi hittar ett sätt att bära dig tillbaka.

Förlåt, bra dam.

Jag är rädd att jag är ungefär att gå en vandrande off-track.

Mr Burrows...

Det är okej, Proudfellow.

Fröken kommer att vänta.

Nu, om du inte har något emot, Jag skulle bara vilja sitta en stund,

se solen gå upp.

Ett två tre,

fyra fem sex,

sju åtta...

Klockan är nio...

Trappa till huvudstolpen.

Du gör det bra.

Nedlåtande mig så igen, kapten, Jag tar ditt skepp.

Kom då.

Jag har dig.

Och vem har dig?

Med tanke på din förlust,

Jag skulle förstå det om vi återvände, du vill ta tjänstledigt.

Du frågade mig en gång varför jag drog Galadriel från havet.

Jag påstod att jag hade lite val.

Men sanningen är, Jag kunde ha lämnat henne där.

Kunde ha vägrat att följa henne till Midgård.

Eller stoppade min son från att göra det.

Men vid varje tur, Jag gjorde de val jag gjorde för att...

Varför, Elendil?

Eftersom "Elendil" inte bara betyder "en som älskar stjärnorna."

Jag trodde bara aldrig att det skulle leda hit.

Min far sa en gång till mig

att de trognas väg

åtar sig att betala priset...

Även om kostnaden inte går att veta.

Och att lita på att i slutändan, det kommer vara värt det.

Ibland är kostnaden dyr.

Det är.

Då har vi lite val men att fortsätta servera.

Och jag, för en, kommer att se till det att vi gör slutet värt priset.

Vad som än händer?

Vad som än händer.

Kapten. Númenor är i sikte.

Min drottning.

Elendil, vad är det? Vad är fel?

Vad är det?

Vad ser du?

Vad har hänt?

mithril är stolt.

Den vägrar alla ansträngningar för att binda den med mindre malmer.

Att utnyttja krafterna av den sedda och osynliga världen

verkade mjuka upp gränserna mellan de två.

Det är ingen mening.

Vi använde tillräckligt med tryck att smälta samman himlarna med jorden.

– Det borde ha hållit den här gången! - Tålamod. Det här är en resa.

Inte varje steg vi tar kommer att gå framåt. Det kan ta tid.

- Tid? Vi har inte... Vi har inte tid. - Tid...

Det kanske räcker för idag.

Kanske har vi varit det pressar oss själva för hårt.

"Vi pressar oss själva för hårt."

Tänk om det är problemet.

Tänk om vi har använt för mycket våld?

Betyder vad?

Det betyder att metallerna man ska inte tvingas gå med...

Men mer tecknade eller lurade ihop.

Nu, om det är sant, har vi varit...

vi har gjort det allt ut och in.

Snabbt. Demontera detta. Vi börjar igen.

Min dam.

Galadriel!

Vi hittade det.

Jag vet inte hur vi missade det innan.

Det är för mycket kraft för ett objekt.

Vi behöver två.

Vi gör två.

- Två kronor? - Inte exakt.

Det måste vara något...

Mindre.

Kom, se själv.

Inte förrän du berättar vem du är.

Du vet vem jag är.

Vem du verkligen är.

Galadriel, jag är rädd att jag inte...

Det finns ingen King of the Southlands.

Linjen var bruten.

Den siste mannen som bär ditt vapen dog för över tusen år sedan.

Han hade ingen arvinge.

Jag sa att jag hittade den på en död man.

Nej.

Nej, på flotten räddade du mig...

På flotten räddade du mig.

Du övertygade Míriel för att rädda männen från Midgård.

Du övertygade henne. Jag ville stanna kvar i Númenor.

Du kämpade bredvid mig.

Mot din fiende. Och min.

Berätta ditt namn för mig.

Jag har varit vaken sedan tidigare brytandet av den första tystnaden.

På den tiden... har jag haft många namn.

Tappa fotfästet igen, syster?

Det var bara en liten tumling, är allt.

På fötterna nu.

Gå ur mitt sinne.

Snälla, syster.

Titta på mig.

Galadriel.

Min gamla dolk.

Du har hållit det säkert hela tiden.

Du har varit väldigt modig.

Du har kämpat så hårt. I så många år.

Att slutföra uppgiften som jag inte kunde.

Din uppgift var att jaga Sauron.

Min uppgift var att säkerställa fred.

Men jag lärde mig det var också Saurons uppgift.

Nej.

Nej, du dog.

Tillsammans med otaliga andra, på grund av honom.

Nej, Galadriel.

Han sökte en makt att inte förstöra Midgård,

men att läka det.

Precis som dina medalver försöker göra just detta ögonblick.

Du behöver inte ljuga för dem.

Låt helt enkelt arbetet fortsätta.

Kommer du ihåg vad jag viskade till dig under just detta träd?

Rör vid mörkret en gång till.

Min bror är död. På grund av dig.

Galadriel. Varför skulle du säga det?

Varför skulle du säga något sådant?

Galadriel.

Galadriel. Kom tillbaka till mig.

Galadriel.

Titta på mig!

Galadriel. Titta på mig.

Du vet vem jag är.

Jag är din vän.

Du är en vän till Morgoth.

När Morgoth besegrades,

det var som om en stor, knuten näve

hade släppt sitt grepp från min hals.

Och i stillheten av den första soluppgången,

äntligen kände jag ljuset av The One igen.

Och jag visste om jag någonsin skulle bli förlåten...

Att jag var tvungen att läka allt att jag hade hjälpt till att förstöra.

Ingen bot skulle någonsin kunna utplåna det onda du har gjort.

– Det är inte det du tror. – Säg inte vad jag tror på.

Nej. Du sa till mig.

Efter vår seger sa du hur som helst Jag hade gjort det innan jag kunde bli fri från det nu.

- Du lurade mig. - Jag berättade sanningen.

Jag sa till dig att jag hade gjort ont, och du brydde dig inte.

För du visste att vårt förflutna inte betydde något,

vägs mot vår framtid.

Det finns ingen sådan framtid.

Är det inte där?

Alla andra ser på dig med tvivel.

Jag ensam kan se din storhet.

Jag ensam kan se ditt ljus.

Du skulle göra mig till en tyrann.

Jag skulle göra dig till en drottning.

Vackert som havet och solen.

Starkare än fundamenten av jorden.

Och du. Min kung.

Den mörka härskaren.

Nej. Inte mörkt.

Inte med dig vid min sida.

Du sa till mig en gång att vi var det sammanförs för ett syfte.

Detta är det.

Du binder mig till ljuset. Och jag binder dig till makten.

Tillsammans kan vi rädda denna Midgård.

Spara?

Eller regera?

Jag ser ingen skillnad.

Och det är varför... Jag kommer aldrig att vara vid din sida.

Du har inget val.

Utan mig kommer ditt folk att blekna.

Och skuggan kommer att sprida sig och mörkna för att täcka hela världen.

- Du behöver mig. - Jag borde ha lämnat dig på havet.

Ett hav du var på för alverna kastar ut dig.

De kastar ut dig för värdighet att tigga dem om några småsoldater.

Vad kommer de att göra när du berättar för dem att du var min allierade?

När du berättar för dem

att Sauron lever på grund av dig?

Och du kommer att dö på grund av mig.

Galadriel!

Bedragare!

Galadriel, sluta! Elrond. Det är Elrond.

Bevisa det.

Var träffades vi först?

Seaside. När jag först blev föräldralös.

Jag var ensam. En ung, halvt alv pojke, utan vän eller släkt.

Du gav mig vatten.

Elrond.

Á cuith tessë, Galadriel.

Celebrimbor. Var är han?

Verkstad. Han är nästan klar nu.

Nej!

Galadriel! Galadriel! Vad har hänt?

Galadriel!

Är det gjort?

Galadriel. Du är våt som en flodklippa.

Varför?

För jag drog henne från Glanduins vatten.

Glanduin? Vad hände?

Galadriel?

Var är Halbrand?

Han är borta. Och jag tvivlar på att han kommer tillbaka.

Och skulle han någonsin, ingen av oss ska behandla honom igen.

Vad hände med den strömmen?

Du talade till mig en gång om ett misstag.

En du sa att du inte skulle göra igen.

Du ger det löftet väldigt svårt att hålla.

Om det var lätt skulle det inte kräva tillit.

Så, går vi vidare?

Nej.

Vi måste göra tre.

Tre? Varför tre?

Man kommer alltid att korrumpera. Två kommer att dela.

Men med tre är det balans.

Krafterna vi skapar idag måste vara enbart för alverna.

Orörd av andra händer.

Galadriel, jag har bestämt mig att renheten

av de mindre malmerna i legeringen är avgörande.

Jag behöver guld och silver av den mest utsökta kvalitet.

Jag behöver guld och silver från Valinor.

Sann skapelse kräver... uppoffring.

Kommer du ihåg något mer än?

Fragment. Intryck.

Mer har kommit. Men för att upptäcka resten, Jag vet att jag måste åka till Rhûn.

De hade fel om ditt namn.

Tänk om de har fel om det också? Eller ljuger, eller...

Vad de sa, Jag visste att det var sant med en...

en visshet som jag inte kan förklara.

De, eh...

De kallade dig något annat. "Istar."

Är det din sort?

"Istar?"

På ditt språk betyder det "vis man".

Eller...

"Trollkarl."

Um...

Du kommer verkligen inte med oss, eller hur?

Med tiden ligger våra vägar framför oss av krafter större än våra egna.

I de ögonblicken, det är vår uppgift att få våra fötter att gå

där våra hjärtan inte vill trampa.

Oavsett farorna väntar på oss på vägen.

– Låter lite som ett äventyr. - Åh.

Ensam är det bara en resa.

Nu äventyr, de måste delas.

Tror jag har haft ungefär lika mycket äventyr som någon Harfoot någonsin kunde hoppas på.

Säger här, om vi går norrut,

vi har trettio dagars tydliga spår.

Allt färskt gräs och inga troll.

Hej hej hej!

- Helt utför, ser ut som... - Du håller den upp och ner.

va?

Förlåt, Malva. Inget annat än branta backar

och tegeltorn i veckor.

Tja, om du är så snabb och klok, varför gör du inte spåret?

Se upp för småttingar och eftersläpande.

Ingen går ur spåret!

Och ingen går ensam!

Det lät bättre när Sadoc sa det.

Önskar att den gamla bocken fortfarande var med oss.

Han är.

Fortsätt.

Du är en del av något större nu.

Han behöver dig.

Och du hör hemma där ute.

Adjö, Nori!

- Adjö... - Var försiktig!

Ta hand om dig.

- Packade du din lykta? - Självklart.

Bra.

Väl...

Adjö.

Inte jag heller...

Höger. Här är sniglar för den stora killen.

Du vet hur hungrig han blir.

Och en extra filt ifall du blir kall. Höger.

Låt oss ses.

Någon pappa.

Här är du på väg in i det stora bortom och jag har inte lärt dig en blommande sak.

Åh. Hallå. Visst har du det.

Släck alltid din eld med vatten och jord.

Sätt dig inte på huk vid en flod. Vet aldrig när du behöver en drink nedströms.

Och...

Och en Harfoot utan uppförande är likadan att komma långt i livet som ett fyrkantigt hjul.

Fyrkantigt hjul...

Jag lyssnade på allt, far.

Hitta var floden rinner. Där sparvarna lär sig sina sånger.

Jag ska, mamma.

Och jag ska vara försiktig.

Nej.

Du kommer att vara djärv.

Åh Fortsätt. Fortsätt.

Fortsätt. Innan du tappar nerven.

Eller så förlorar vi vårt.

Vänta! Inte jag heller!

Vallmo!

Varför älskar alla jag älskar mest måste alltid gå bort?

För jag tror att om vi inte gjorde det, då skulle vi aldrig lära oss något nytt.

Kommer du tillbaka? Löfte?

- Du lovar att ta hand om alla? - Det gör jag, vristhuvud.

Du är min bästa vän i hela denna vida, vilda värld.

Jag skulle göra vad som helst för dig.

Världen är inte så bred, Poppy. Det är bara det att vi blöder så små.

Håll dig nära den långa killen.

Han är en bra vän på ett ställe.

Inte så bra som du.

- Är du säker? - Mer än någonsin.

Tja, de vinkar alla åt dig.

Om jag vänder mig om, Jag kommer aldrig att kunna lämna.

Tja, då kanske det vore bäst om du leder av.

Äh...

Eh, nu när det kommer till det, mina fötter känns tunga som järn.

För att inte tala om, Jag har inte en aning om vilken väg jag ska gå.

Ah.

- Hmm. - Mmm.

Där är det.

Är du säker?

Inte helt.

Det luktar sött i luften på det här sättet.

När du är osäker, Elanor Brandyfoot...

följ alltid din näsa.

Tre ringar för alvkungarna

Under himlen

Sju för dvärgherrarna

I deras salar av sten

Nio för dödliga män

Dömd att dö

En för mörkerherren

På sin mörka tron

I landet Mordor

Där skuggorna ligger

Där skuggorna ligger

En ring för att styra dem alla

En ring för att hitta dem

En ring för att få dem alla

Och i mörkret

Bind dem

I landet Mordor

Där skuggorna ligger...

Där skuggorna ligger...