Original subtitles

Shelley Masterton, 26 år, ogift. Fick ärva en enorm förmögenhet.

Aktiemajoritet i ett internationellt storföretag.

-God för minst 30 miljoner. -Du har verkligen läst på.

Jag vet allt om henne: Vilka hon känner, vart hon åker, vad hon gör.

-Hur stort blir bytet tror du? -Det kan bli hur stort som helst.

-Bra. Hur mycket behöver du? 10.000...

Kör till. Sen får jag dem plus 50 procent av bytet.

-40 procent. -50. Säger du emot blir det 60.

En bondfångares hand är inget värt.

Min säkerhet är att du vet att ingen hittills har lyckats lura mig.

Se bara till att ta allt hon har. Allt.

SNOBBAR SOM JOBBAR

Buenas noches!

-Låter som 10720 dollar. -Nej, 10727. Bra gjort.

Vad ser ni i pokern? Ni spelar i tre dagar och nätter och går jämt upp.

Det är spelet! Att bluffa och syna, och i kväll var jag fantastisk.

-Fantastisk! -Synd att du inte vill tala om det.

-Ska jag berätta om spelet? -Nej. Nej. Nej.

Jag spelade mot en spansk ädling, en greve eller hertig, eller kung...

-Först är jag ner sju, sen upp fem. -Hundra?

Tusen! Hur som helst, plötsligt börjar han vinna. Han tar allt!

Sen förlorar han, vinner och förlorar igen.

-Och du började vinna? -Allt jag gjorde blev rätt.

Och plötsligt blev jag far till 100.000 dollar!

Som ett lamm till slaktbänken... Han vann 10.000...

Sen gick han ut, och när han kom tillbaka började du vinna.

Världens äldsta trick. Först tog han dina pengar.

-Sen fick du leksakspengar. -Ja, falska sedlar.

-Visste du det? -Ja, visst.

-Så du fick dina pengar? Ja, han fick en snabbkurs i smärta.

Jag gillar goda förlorare!

Res dig! - Jag varnade dig, Shelley.

Jag är inte färdig med er, Foster!

Det måste finnas ett bättre sätt... - God kväll.

-Tack för den hjälpen! -Ett glas är ännu bättre.

Vad vill ni ha? - Daniel? -En whisky med sodavatten.

Två whisky och en konjak, tack.

-Er dotter? -Nej, Shelley Masterton.

-Tvål-arvet... - Värd 30 miljoner. -Och vem är ni?

John Hatten, hennes ekonomiske rådgivare - utan problem hittills.

Förrän nu. Problemet heter Carl Foster.

På hotellen låser de in sina fruar, döttrar och änkor när han kommer.

-Han ägnar sig alltså åt rika damer? -Lite kärlek och pengarna är borta.

Shelley vet det, men tror att han menar allvar den här gången.

-Menar att råna henne på allvar... -Jag kan inte hindra deras giftermål.

-Tar du äpplet på huvudet nu? -Nej.

-Jag tar den röda, tror jag. -Bra val.

Kolla nu, grabben.

-Jag menade den blå, inte den röda. -Färgblind... Shelley Masterton?

Trevlig flicka, ett lätt byte för den där Foster.

Gul...

-Tur. Ska vi göra något? -Det kunde vidga hennes vyer...

-Vad är Foster jämfört med... -En prydlig, reko, mycket snygg...

...läcker, sofistikerad, nästan förödande...

-Du har rätt. Jag skulle klara det. -Du?

Javisst, jag är ju sådan. Inte du i alla fall,

-Jag är självskriven. -Det går att avgöra vem som är det.

-Som skulle göra det mer trovärdigt. -Och smickra flickan.

Det vore för mycket... du och jag som rivaler...

-Ska vi slå vad? -Upp med stålarna. Fem!

-Vinnaren får allt? -Allt! På liv eller död, raring.

Någon kommer att bli dödad. Varför gör de det?

För att bevisa sin manlighet, sitt mod...sin virilitet...

-Så korkat! -Jag har en kandidat...

Han skulle kunna bli en ypperlig tjurfäktare.

Och utan svärd - han kan prata ihjäl den.

För Guds skull...! Sluta nu.

En av de mycket fina egenskaper jag har är min blygsamhet.

Och vilken flicka kan stå emot en tur på sjön med sol, champagne-

-och den underbara tanken att en viss amerikan är långt därifrån?

En sund amerikansk man kan alltid överlista en engelsk aristokrat.

Vill du vara ensam med en tjej, så leta upp ett brant ödsligt berg-

-klättra upp, och vad ser du?

Först åker vi till en privat strand sen ska vi åka upp på en bergstopp.

Där finns ett fantastiskt ställe med rött vin, levande ljus och flamenco.

Varför, Danny? Varför håller du och Brett på så här?

-För att du är attraktiv... -Jag är ganska ny på sånt här.

Alla dessa fina flickskolor...

Kom inte med "stackars lilla rika flicka"-numret nu.

Tro mig om du vill, men jag har alltid varit överbeskyddad.

Jag växte inte bara upp, jag blev formad till vad någon annan ville.

Formad...

Den som formade dig, lyckades bra.

-Tycker du att jag är snygg? -Ursnygg, men det vet du.

Om John Hatten bara inte bett dig säga det...

-Du är så misstänksam! -Tror du inte jag vet vad ni gör?

-Berätta. -Han bad er uppvakta mig.

-Vem då? -John Hatten.

Det är jättetrevligt, men det kommer inte att fungera.

-Jag år tokig i dig, Shelley. -Kärleksgnabb?

-Se, ädlingen. - Vad gör du här? -Väntar på att du ska gå.

-Jag ska gå... Hasta la vista. -Hasta aldrig.

Har du något för dig i dag? Bra, då tar vi bilen-

-och åker till floden, där vi får vara ensamma.

Sen åker vi till stranden, där finns en liten restaurang...

...med levande ljus och flamenco!

-Du har varit där! -Förlåt mig.

Jag är bara lite misstänksam mot era motiv.

Då bjuder jag på en drink i skuggan som ursäkt.

Ser man på...Buffalo Bill Coady.

-Inte när jag äter, Wilde. Ni är tidig, soporna töms inte än.

-Hur går bankaffärerna? -Några små investeringar. Ost?

Nej tack. Spara den till musen ni är ute efter.

-Jag är gäst här på hotellet. -Och ni finansierar Carl Foster...

Ledsen, honom känner jag inte. Vi ses.

Blås av det, annars blir du en blöt fläck.

-Jag har letat efter dig. -Du var ju upptagen.

-Tråkigt att ni inte kan komma. -Vi har ett möte. - Med advokaten.

-Förlåt, jag glömde det. Ni ursäktar oss säkert.

-Vill Shelley det så... -Ja då. - Eller hur?

-Naturligtvis. - Förlåt mig, Brett. -Hasta la vista.

-Advokat? -Kan hon ge honom pengar?

Nej, inte utan att jag också skriver på.

-Han drar åt tumskruvarna. Vad tänker han göra?

-Nu då? -Gör som jag.

God afton.

Han har gått.

Tyst.

Jag har sett det här tusen gånger på bio. Min tur.

Den är för tunn, ge mig en nål.

-En vad? -Hårnål...

Vad hände? -Den åkte igenom. Gaffel.

-Ska du äta dig genom dörren? -Ge mig gaffeln. Du och dina skämt!

Vi kan anlita en ung inbrottstjuv, ge honom hans första chans.

Anlita en tjuv?! Det här stället är ju lättare än Fort Knox.

Spencer Tracy tog en piprensare, en vanlig piprensare...

Han stack in den i nyckelhålet, rörde den fram och tillbaka...

.jag skulle kunna bli en gentlemannatjuv...och öppnade den.

Det verkar inte som...

Ers nåd?

Ligg inte på knä, jag är en demokratisk lord.

-Hur kom du in där? -Genom fönstret, via balkongen...

Vad gör du därute? -Kliver in.

Säkert att han är med Shelley? Var ska vi börja?

Foster är en simpel typ, så vi börjar med det simplaste. Se på mästaren.

Det är alltid översta lådan, till höger, under strumporna.

-Jag är så smart att jag blir rädd. -Nybörjartur.

-Men nu ska jag lägga tillbaka det. -Varför det?

Det står en man i dörren med en pistol.

En mycket bra anledning, på min ära.

Inbrott... Jag kan skjuta er direkt - i självförsvar, förstås.

Det gör han aldrig. Varför göra det, han har ju allt?

Ja, och dokumentet vi såg gör honom till Shelleys förvaltare-

-om John Hatten pensioneras, avgår frivilligt...eller avlider.

-Och han kan ju avlida hastigt. -Ska vi...?

Vad vill du göra i kväll? -Ni behövde inte göra det här.

-Ni hade förstås berättat allt? Ni kan inte hindra mig nu.

-Han måste få bort Hatten först. -Mord? Inte han, han är för feg.

-Du menar att han är feg? Det här är klippet - 30 miljoner.

Det jag har väntat på. Inget får komma i vägen, inte ens ni.

Han kanske inte är så feg ändå...

Jag varnar er. Jag har satsat allt.

Tror ni jag drar mig för att döda? Pröva så får ni se.

Acceptera faktum nu, du vet vad Foster vill.

Jag vill inte prata om det.

Du menar väl, men det är så det är. Foster vill ha mina pengar säger du.

Det kanske alla andra män också vill. Jag måste ta chansen.

Men inte med honom. Kan du inte lyssna på ett gott råd?

-Jag är en stor flicka nu! -Med en stor förmögenhet.

Jag har haft rådgivare hela mitt liv, låt mig göra mina egna misstag.

-Det är dags nu. -Acceptera då att det började fel.

Carl Foster har aldrig bett mig om pengar, vad är det för bondfångare?

Det vanliga... Han sa ju att det här var det stora klippet.

-Han fick dig ju att skriva på. -Nej, jag ville göra det.

Där står ju bara att han blir min förvaltare om något händer John.

-Det kanske det gör. -Skulle han döda John?!

Är du villig att ta risken?

Det är en varm korv, nej, det är en korv och...

Spring inte. Jag vill visa dig något. Bråka inte nu. Kom.

Jag vet inte vad som hänt, men det måste inte vara Carl Foster.

-Det kanske var ett inbrott, eller... -Du försöker bara lura dig själv.

-Vad kan vi göra då? -Kom,

-En bra bedragare blir inte nervös. -Varför skulle jag vara det?

-Jag börjar få ont om tid. -Allt går som det ska.

Slå till då och döda honom. Nu. Gör det nu, Foster.

-Varför så bråttom? -24 timmar - annars dödar jag dig.

-Jag ska, Coady. -Gör det.

Och svettas inte - det avslöjar dig.

Han är inte på hotellet, men bilen står här. Här kommer din älskling.

Förlåt att jag är sen, älskling. Och jag är upptagen några timmar till.

-Vi skulle äta middag. -Jag vet. Jag är klar vid elva.

Mr Wilde gör dig säkert sällskap.

Jag är ledsen, men det är viktigt. Hej då. Jag ska skynda mig.

-Har du sett John Hatten? -Nej, letar han efter mig?

Nej. Nej, det var inget.

Bäst vi går.

-Jag såg ett ljus på avtagsvägen. -Jag vänder.

-Det var Carl! -Och Brett?

Han tvingade mig att skriva på, jag hade inget val.

Vänta här.

Kommer ni till en fattig by och stjäl vår gäst?

Här hugger vi händerna av tjuvar.

Vi belönar inte människorov, heller. Nu går vi.

Nej. Vi har fått betalt för att låta honom bo här.

Vad kostar det att vräka honom? -Ni förolämpar mig.

Vill man ha något, slåss man för det.

-Queensberry eller fribrottning? -Vinner ni, får ni gå med er vän.

Förlorar ni, går ni aldrig mer.

Håll er undan, nu börjar showen.

-Vem vinner? -Ni, herrn.

Sakta nu.

Jag är en dålig förlorare. Jag ljuger och luras också.

Ni får stanna här, båda två.

Jag är också en dålig förlorare.

-Få höra nu. -Han skrev min avskedsansökan.

Jag är inte längre Shelleys finansielle rådgivare.

Då är det klart, han kontrollerar egendomen.

Han jobbar snyggt, fast det kostar.

Men Shelley måste skriva på checkarna.

Och det kan han aldrig tvinga mig till.

Utan hans namnteckning kan bolaget inte fungera, det kan bli dyrt.

-Är det från Foster? -Ja

-Papperen mot en viss ersättning? 100.000 dollar.

-Aldrig! -Vi har inget val.

Det finns lagar. Domstolen ogiltigförklarar papperen direkt.

Ja, men det kan ta tid.

Än sen? Skulle jag betala en bedragare, låta honom vinna?!

-Jag vill att du betalar honom. -Varför då?

Så att inte alla får veta hur dum jag var. - Betala honom, John.

Nej, Shelley. Inte ett öre tänker jag ge honom.

Gör som han vill. Det kommer att stå i tidningarna, men folk glömmer.

Jag glömmer inte. Jag ska få fram pengarna på något sätt.

Man får betala för sina misstag.

Hallå? - Det är Foster.

-Ja, jag fick ditt meddelande. -Det är inget högt pris, eller hur?

Jag såg dig faktiskt inte bara som en kista med guld.

Men nu till affärerna.

-Jag kan inte. -Det kan du, och det ska du.

Och du ska leverera dem - ensam.

-Jag kan inte. Det är omöjligt. Vad då?

Han vill ha pengarna klockan 12 i morgon.

Ni spelar poker bra. -Tack, det är en släkttradition.

Faktum är att min mors morbror, viscount Exley-

--lär ha satsat mest i världen på en enda giv.

Han satsade allt familjen ägde:

Sex hus, tio miljoner tunnland, 100.000 guinea - på en enda giv.

-Fantastiskt. Vad hände? -Han förlorade.

-Jag skulle ta livet av mig. -Han med. Vem öppnar?

-Danny! -Du borde vara klädd. Hör här nu.

De där pengarna du behöver...

Jag råkade ha lite i väskan som du kanske kan använda...

Lite gamla pengar jag hade...

Jag vet inte vad jag ska säga...

Och fyra ess...

-Vill ni inte spela en omgång till? -Nej tack.

Ni har mer tur än er förfader.

Hellre en dålig vinnare än en bra förlorare. Det var visst allt.

Trots min förlust, var det en ära.

En sak till bara... Pengarna jag hade med mig, kan jag ta dem?

De är nämligen äkta.

Efter honom!

-God natt. -Jag vet inte hur jag ska tacka dig.

Det är inget att tacka för. Säg inget till Brett om pengarna...

-Nej då. -Vi ses i morgon bitti.

Titta vad jag har hittat. Du kan kanske få användning för dem.

Vad ska jag säga...? -Säg ingenting.

-Får jag kyssa dig? -Gör du det inte blir jag sårad.

-Hur ska jag kunna tacka dig? -Det löser sig. Såg inget till Danny.

Naturligtvis inte. Det kan du vara säker på.

-Här. -Varför drar du inte?

Ta du din vagn och dela den med någon annan.

Bespara Shelley obehaget att skicka i väg dig.

Mina herrar, Miss Masterton lämnade hotellet för en timme sen.

Tack.

--Lämnade hotellet? -Hon och mr Hatten.

-Du lånade alltså Shelley pengarna? --Tror du jag skulle göra något sånt?

Du försökte få ett övertag, va? Det var ruttet och lömskt gjort.

Vad väntade du dig? Glöm inte vadet - på liv och död.

Om du bara visste hur besviken jag är på oss.

-Oss? Gav du henne också...? -100.000!

Det var det fulaste... Hon behövde bara 100.000, som hon fick av mig.

-Och av mig. -Brett...

-Säg det inte. -En skål - för tre verkliga proffs.

200000 dollar! -Du fördubblade det!

Båda gav mig pengar, och bad mig att inget säga till den andre.

Du är ett geni! -Det verkar så.

Det måste firas. Titta, din namne har gift sig. Stort societetsbröllop.

"Shelley Masterton och Thomas Ried-Watson." Snygg karl.

-Men hon är inte i min klass. -Du var fantastisk.

-Tack. Var är Johnny? -Han lastar bilen.

Synd att vi måste åka, jag trivs här.

Klimatet kommer snabbt att förändras. Det är något ni inte vet.

-Hur jag finansierade det hela. -Bankiren du lurade?

När du visade honom Mastertons ägor, vad erbjöd du honom då?

-Halva vinsten. -Snyggt. Och?

Han tror du är Shelley Masterton, Och Coady lurar man inte!

-Du är galen! Därför ska vi åka fort och långt.

-Det är nog Johnny. Gör dig klar. -Mina fötter fick plötsligt vingar.

-Titta i väskan och jubla, Johnny. -Det ska jag, Foster.

-Vilken trevlig överraskning. -Jaså? Väntade du mig inte?

Naturligtvis. Jag skulle precis ringa till dig.

Det tror jag nog. Jag ville bara kolla min investering.

Jag har haft dig under uppsikt, och är inte nöjd.

-Jag ska säga som det är. -Det vore trevligt.

-Kidnappning är ju inte min grej. -Det är lite sent att säga det nu.

Men jag har ordnat det ändå, ett par playboys...

Jag hörde att du lurade dem på något sätt.

Fast du hade Shelley Masterton och 30 miljoner dollar inom räckhåll.

Ja... Men 200000 är inte lite - och hälften är dina.

Så generöst av dig. Du kan inte köpa dig fri med något av det här, Foster.

Kidnappningen ska ske. Jag vill ha Shelley Masterton.

-Då kan jag hjälpa dig. Hon är här. -Se efter.

Du kan ta över nu, jag drar mig tillbaka. Du kan ta hela vinsten...

-Du skojar? -Det var det enda vettiga.

Nästa gång du säger att du är en bedragare tror jag dig.

Riktiga pengar var det inte tal om, så jag fixade falska.

-Jag med. Var hittade du dem? -Den spanske falskmyntargreven.

För att vara ädling är du en oärlig herre.

-Hur ska vi annars överleva? -Jag håller med. Jag tror det inte...

Ni väntade er väl inte att få se mig igen?

Vill du träna på karate-läxan?

Gör vad ni vill med mig. Men det gäller Shelley.

Var är hon? Istanbul? Sydamerika? -Hon är illa ute. Hjälp henne.

Jag struntar i Foster. Jag har er, det räcker.

Ett brev har sänts till ert hem. De borde svara snabbt.

Och annars?

Vare sig de gör det eller ej är er framtid ganska begränsad.

Nu vet ni, så ni förstår att jag inte kan låta er komma härifrån levande.

Eftersom det var falska pengar, känns det bättre.

-Vi ska nog få det att kännas sämre. -Det skulle jag gärna skåla på.

Vi gör det här enbart på grund av min väns malplacerade ridderlighet.

Och för att Shelley är ganska söt, för att vara bedragerska.

-Vad heter hon egentligen? -Gladys Smith.

Gladys Smith... Det låter inte så illa.

-Hur många män har Coady där? -Jag såg tre, men de kan vara fler.

-Hur många? -Totalt? Sex.

-Sex? Beväpnade? Vi är tre...

-Glöm mig, jag har hjärtfel. -Det får jag också snart.

-Vi skulle behöva lite hjälp. --Daniel, du är alltid lika modest.

-Tänker du på detsamma som jag? -Ett utmärkt val.

Bröllop mellan Shelley Masterton och Thomas Ried-Watson.

Hämta henne. Hon vi trodde var miss Masterton.

-Ta över. Daniel kan behöva hjälp. -Så gärna.

Ät ordentligt, det gör dig gott.

Jag gillar de där korta slagen...

-Trevligt. -Gör det lite kortare.

-Hur många blir det? Tre? -Nej, fyra.

-Tack så hemskt mycket, Ray. -Trevligt sätt att tjäna en slant.

-Du är duktig med krumstaven. --Tack detsamma.

-Jag sa det. Men ni trodde mig inte. -Du och Foster planerade det här.

Jag tycker inte om att bli lurad på pengar - eller annat.

Gladys... Lite gladare om jag får be, efter allt vi...

-Ray, jag trodde du gått hem. -En god herde tar hand om alla får.

-Du är en herde i min smak. -Ursäkta oss, champagnen väntar.

En sån massa får.

-Kan ni inte stanna ett tag till? -Kunde vi så...

London kallar mig och Bronx honom.

Tack, båda två.

Var rädd om dig nu.

Dior misslyckades med fängelseuniformerna i år.

-Jag är en omvänd kvinna nu. -Det var skönt. Vi ses

Har ni varit på en oljeplattform?

Så ni är i oljebranschen? Tänk, min far är redare, oljetankers mest.

En söt flicka må ju vinna någon gång.

-En tanke... -Vårt vad. Kan vi inte bara...

-...glömma det. -Precis min tanke. Kom.