Original subtitles

Tredje volymen - kapitel 74. En militärs memoarer.

Diktamen tar sin början...

"Kvällen före slaget, sa jag följande till mina män:"

"Det här kommer att bli ett av historiens blodigaste slag."

"Bajonett på!"

"Låt fienden smaka på det brittiska stålet!"

SNOBBAR SOM JOBBAR

Kusin Onslow.

Lycka till, gamle gosse.

Farbror Lance.

Han ärvde ett destilleri, och har supit kopiöst sen dess.

Lycka och välgång, farbror!

Min farbror - amiralen. Tyvärr blir han sjösjuk bara av att gå ombord.

-Farbror Angus. -Jag skulle ha haft min säckpipa.

Då skulle jag ha spelat en vacker klagolåt.

Varför går din farbror omkring i kjol?

Kusin Roland. Släktens australiska gren.

-Det är väldigt känslosamt. Nu är det min tur.

-Ta det inte så hårt, Roland. -Jag får hösnuva av liljor.

Då var allt klart. Jag måste få gratulera till ett gott kistval.

-Den håller en hel livstid. -Om han klagar, hör vi av oss.

Din farbror verkar inte ha haft många vänner.

Han höll sig mest för sig själv sen han fick sparken ur armén.

-Vad hände? -Han tog sig in på tyskt område.

Han sprängde tre ammunitionståg och sex stridsvagnar.

Han dödade minst 350 tyskar.

Gjorde han det helt själv? Fick han medalj för det?

Det var tre månader efter kriget.

-Du ska nog inte röka här inne. -Bara man ser efter sin aska...

Är hela släkten Sinclair begraven här?

Bara de som är döda.

Sluta skämta. Jag vill veta allt om överklassens dödsvanor.

I vår släkt begravs alla här. Det här är min plats.

-Jag fick den när jag föddes. -Vacker utsikt!

Du borde inte skämta här. Nu tar vi en drink med hertigen.

Vi ska precis åka, Brett. Rolle kör mig in till stan.

-Ursäkta... Gå in och säg adjö. -Det tar inte lång stund.

Vackert! Inte Adonis, men det duger.

Jag heter Kate.

-Kate Sinclair. Bretts kusin. -Angenämt.

-Brett har undanhållit dig. -Sinclairs kvinnor räknas inte.

-Det är männen som räknas. Vad gör du, Kate?

Jag skriver detektivromaner. Det är därför jag är här.

Sir Randolph blev nämligen mördad.

Jag befarar att mördaren har läst min andra roman.

Mordet utfördes precis som i boken...

Det här är min farbror, den ärevördige hertigen av Caith.

Det mest irriterande när nån dör är att arvsföljden måste ändras.

Alla böcker måste skrivas om...

-Jösses! -Låt oss gå in, farbror.

Danny, han sprang åt det hållet!

Det är ingen fara med mig. Dalta inte!

-Men det var väldigt nära ögat. -Balustraden behöver åtgärdas.

-Tror du att det var en olycka? -Vad skulle det annars ha varit?

Du försöker väl inte antyda att nån knuffade krukan?

Slå upp en konjak åt mig, lilla gumman.

Jag kan också behöva en konjak.

Jag tar en titt efter Daniel.

-Farbror Lance, var har du varit? -Jag tog en tur. Vad har hänt?

-Krukan föll... -Den kunde ju ha träffat nån.

-Jag ska leta efter Daniel. -Jag följer med.

Spara lite åt hertigen.

Han lever åtminstone... Nu säger han: "Var är jag?"

Snarare: "Vad hände?"

-Vem slog mig? -Vi hade fel båda två.

-Såg du nåt? -Nej, ingenting.

Vi är på rätt spår.

Kan du gå? Följ mig.

Det lär bli fler dödsfall.

Du har skrivit för många detektivromaner.

Först sir Randolph och sen amiralen.

Slumpen spelar stor roll, men inte så stor...

-Vilket är motivet? -Ett gammalt scenario:

Avlägsen släkting dödar alla som står mellan honom och titeln.

-Sen ärver han hertigens ägor. Det är ju löjligt!

Jag kommer tvåa efter hertigen. Först måste han döda honom och sen...

-Nu fattar han! -Det är en möjlighet.

Omöjligt! Ta bara dem som var med på begravningen i dag.

-Roland... -Han är sjua.

-Då måste han döda sju personer. -Fem - två är redan avverkade.

Onslow skulle behöva döda fyra, och Lance bara tre...

Mitt minne är inte vad det var, så låt oss konsultera Burke's.

Kusin Winslow skulle behöva döda 137 personer innan titeln blev hans.

-Han kanske är en riktig streber. -Det vore rena rama kriget.

Det måste finnas nån annan förklaring.

Titta här och avgör själv sen.

Vi ska ut och äta kinamat. - Du vill väl inte hänga med, va?

Inbjudan är nästan oemotståndlig, men jag står över.

-Din eller min bil? -Min. Jag har katapultstol.

Hertigen...jag...

...Sir Angus...sir Randolph...

...amiralen...Lance...

...Onslow...

Onslow, det är Brett. Förlåt att jag stör.

Var du och Roland tillsammans hela tiden efter begravningen?

-Rolle skjutsade mig hem. -Så ni var tillsammans hela tiden?

Vi skildes inte åt förrän han släppte av mig.

Det var inget viktigt. Ja, vi ses.

Du har ätit sex middagar.

-Äter du alltid så mycket? -Bara när jag är lycklig.

Då måste du vara enormt lycklig.

-Vem tror du kan ha knuffat krukan? -Jag vet inte.

-De två som åkte tidigt... -Onslow och Roland.

De kan ha skilts åt, och en av dem kan ha smugit tillbaka.

Kanske... Det är lätt att ta reda på.

Om de var tillsammans hela tiden, kan det inte vara nån av dem.

Var kan vi få tag i dem? -Onslow bor alldeles runt hörnet.

Vi kan hälsa på - senare.

-Han bor i det vita huset. -Vänta här.

-Ska jag följa med dig? -Vänta här.

Vad hände? -Onslow hade besök.

Han menade allvar. Vad gjorde han i lägenheten?

Vi får ta reda på det.

Rör inte...

-Elegant, lord Sinclair. -Onslow skulle nog ha gillat den.

Ta inte illa upp, men det lönar sig att vara redo.

-Sy två par byxor... Daniel, han är inte skräddare.

Mönstret börjar bli tydligt. Hertigen och du är utan misstanke.

Det gäller även sir Angus. Man dödar inte dem som kommer efter.

-De här fyra är alltså möjliga offer. -Du är alltid lika trösterik, Kate.

Tre är redan döda, så nån av de här är mördaren.

Vi har alltså en mördare medan vi andra är "möjliga offer”.

-Tänker du bara sitta still? -Det är inte mycket annat att göra.

Vi ska öppna livvaktsbyrå. Vi tar oss an en familjemedlem var.

Utmärkt idé! Ingen vågar göra nåt om vi bevakar dem hela tiden.

Du får ta sir Angus. Jag tar Lance, och du tar Roland.

Vad är det? Gillar du inte idén? -Att bevaka ett offer är en sak.

Men en av oss kanske flyttar hem till mördaren...

-Varför skulle nån vilja döda mig? -För att komma åt släkttiteln.

-Vad är det här? -En zulukrigares klubba.

-Tror du att folk dödar för titlar? -Årligt talat - ja.

Men det handlar inte bara om titeln, utan om mark och egendom.

Det måste röra sig om miljoner.

När du uttrycker det så... Var försiktig! Den är ömtålig.

-Det är väl en slunga? -Det kan vara den David använde.

-Är du intresserad av sånt här? -Det började i Australien.

Aboriginerna använder urgamla vapen.

Jag är expert på primitiva vapen.

Var försiktig...! Det är en pil som har doppats i gift.

En enda liten skråma och man dör på fläcken...

-Jag går och packar upp. -Ditt rum ligger rakt fram.

Vilka fler är det som får livvakt?

Brett bevakar Angus, men Danny hade otur.

Han får dras med farbror Lance.

Farbror Lance...

-Stället är ju rena fästningen. -Slappna av och ta en drink.

Jag har gjort det här själv, och vill höra vad du tycker.

-Fin färg... Vad tycks?

Det saknar kropp, men det är ett gott vin.

Jag sysslar med att dricka. I arbetet, menar jag...

Jag gör vin. Jag har tillbringat hela livet-

med att försöka få fram det oslagbara...perfekta vinet!

-Men hittills har jag misslyckats. -Du borde nog försöka med druvor.

Jag tror jag är nära genombrottet! Kom, så ska du få se.

Det här karet lovar gott. -Du tänker väl inte dricka det?

Nej, det måste mogna och åldras. Jag rör det inte förrän tidigast-

-i morgon kväll...

Åter till säkerheten. Kan vi sova här i natt?

-Skål för det! -Vi är måna om ditt liv.

Vi får ta det försiktigt med vinet.

-Bara en flaska? -Okej.

Där säckade pipan ihop... -Ett härligt ljud!

Jag har spelat varenda dag i hela mitt liv. Nu ska vi åta middag.

I kväll blir det nåt alldeles extra. Skottlands stora delikatess - haggis!

Därefter ska jag spela ett urval av klagosånger.

-Lite mer kaffe? -Kaffe...? Ja, tack.

Jag har studerat de gifter som används av primitiva folk.

Långt innan vi kände till dem, gjorde man medicin, salvor-

-smärtstillande och sömnmedel...

Det är mycket intressant, Roland.

Drick ditt kaffe medan det är varmt.

Jag är så trött...

...Så fruktansvärt trött.

Vi har fått nog med vin nu.

Du kommer att gilla det här...

--Lance, det är jag! -Det är min syster.

-Låt mig ta brickan åt er. -Kan ni ta brickan? Den är så tung.

Jag tog med lite förfriskningar åt dig och din vän.

-Det verkar utsökt. Tack så mycket. -Den är halv elva.

Hon år stendöv... - Det här är Danny Wilde!

Hur står det till? Angenämt. Släktdragen är mycket tydliga.

-Förlåt? -Släktdragen är tydliga.

Jag har inte träffat er släkt.

Jag tänker inte på min släkt, utan på Brett...

Det är samma sak i vår släkt.

Det sägs att vår Brett är väldigt lik mig.

-Tack så mycket för maten. -Jag sa ju att den var halv elva.

Lance...det höll jag på att glömma. Känner du nån Danny Wilde?

-Det år jag. -Varför sa du inte det?

Du har telefon i biblioteket. Den här vägen.

-Stanna här. Jag låser efter mig. Drick ditt te nu, Lance.

Jag kunde ha svurit på att den var här nånstans...

Roland är lös. Han försökte söva mig. År allt väl där?

Roland är vår man. Han hade mixtrat med min bil.

Du får ringa och varna Brett.

Tack så mycket.

Tillbaka lite...

Heureka - jag har funnit det!

Visserligen sa jag att vinet saknade kropp...

-Stackars farbror Lance. -Han satte vinet i vrångstrupen.

Jag är säker på att det är Roland.

-Hur kan du vara så säker på det? -Allt pekar mot honom utom en sak.

Roland och Onslow åkte ju tillsam- mans från den första begravningen.

Om det stämmer, kan inte Roland ha knuffat krukan eller dödat amiralen.

Anta att de åkte var för sig, och att en av dem återvände.

-Onslow sa att de åkte tillsammans. -Onslow kanske ljög.

Roland kan ha lurat i honom nåt. Onslow var inte särskilt smart.

-Bilen är tillbaka. -Behåll växeln.

Ett blåsrör...

En pil... Han är död.

Han skrev nåt när jag...

"Jag var tvungen att söva dig."

"Jag tror jag vet vem mördaren är, men vågar inte ta dig med mig.”

Under rådande omständigheter borde ni öppna en filial här.

-Ni kan få mängdrabatt. -Tack.

-Men jag tror att haussen är över. -Vi får ta det goda med det onda.

-Det är knappt lönt att åka härifrån. -Bättre dö än illa fäkta...

Du har fantastisk språkkänsla.

Ovanligt sätt att skicka presenter på... Jag antar att den är till mig.

Hoppa in, George!

Det är nog Havannacigarrer.

Havannacigarrer...?

Det övertygar mig om en sak... Nu står jag i tur.

Vem där?

Vem är det?

Slappna av. Angus går säker i sin fästning.

Jag trodde aldrig jag skulle bli glad av att höra det ljudet.

Försvinn! Jag släpper inte in nån!

Sluta med tutandet! Jag släpper inte in nån!

Det är Brett! Jag är här med Danny Wilde.

Om du är Brett, vet du vad vi åt till middag häromkvällen.

Haggis - följt av fyra timmars säckpipemusik.

Det är verkligen Brett! Vänta så ska jag släppa in er.

Om alla vore lika försiktiga... Vad har du där?

Bultar...

Farbror Angus - rör inte portarna!

Stackars farbror Angus... Den snålaste jag mött.

-Han måste ha varit vård miljoner. -Ändå blev han körd på porten...

"Att förlora en släkting är otur, att förlora två är slarv."

-Oscar Wilde. -Jag har förlorat sex!

Vad har du för plan? -Kolla att livförsäkringen är betald.

-Sen ska jag... -Fortsätt.

-Jag kommer inte längre. -En av dem här är mördaren.

Vi måste lura ut honom på nåt sätt. Brett får flytta hem till hertigen.

-Jag lår inte gilla det. -Vi använder Brett som lockbete.

-Jag tycker definitivt inte om det. -När mördaren kommer är vi redo.

-Hallå! Är allt okej? -Hittills.

-Det är tyst som i graven där ute. -Jag kan tyvärr inte säga detsamma.

Vem är ni?

Du skrämde nästan livet ur mig med den där masken.

Nu sätter vi igång.

-Jag går ut igen. -Jag följer med dig.

-Det känns inget vidare att vänta. -Jag är här så inget kan hända...

Vi ses sen.

Är han din vän?

Ska vi inte stanna nära huset? De utgör lätta mål i rummet.

Det är meningen. Vi har vidtagit alla möjliga försiktighetsåtgärder.

Jag har tänkt mycket på släkten. Särskilt på din kusin Stanton.

-Han är ju nummer 14 i ordningen. -Han kan ligga bakom allt det här.

Du kan inte mena allvar.

Han varken jagar eller dricker, och tillbringar halva året i kloster.

En sån kan man inte lita på.

-Det lyser i kryptan. -Vi ska väl inte undersöka saken?

Jag tycker att vi ska vända.

Håll dig nära och var tyst.

Jag hörde nåt...

Om det var nån av dem, så får jag hjärtattack.

Vi kan väl gå? Jag tycker inte om att vara här.

Titta där! Det är Rolands...

Det är Rolands begravningsplats.

Kistan är öppen!

Begravningsentreprenören...

Om han ligger där, var är då Roland?

Och var är hagelbössan...?

Är ni inte överraskade? Det var ju ni som hittade mig...död.

-Du verkade i alla fall död. -Jag använde ett gift.

Endast en noggrann undersökning skulle ha avslöjat att jag levde.

-Så du hade mutat läkaren...? -Och begravningsentreprenören.

-Men han ville ha mer pengar. -Bara två till och titeln är din.

-Fyra. Han måste döda oss först. -Och man ska inte skjuta upp nåt.

Allting har sin tid. Hertigen och Brett först.

Ni är i praktiken redan ur vägen.

Danny är försenad. Han skulle komma in var 15:e minut.

Det är dags att inta våra positioner.

-Varför gick inte första skottet av? -Jag glömde att ladda om.

Det gläder mig.

Vad menade han med att vi var ur vägen?

Vet inte. Vi kommer inte ut med den hår pennan.

I en av mina böcker befann sig en person i just den här situationen.

Han frätte sönder låset med syra.

-Varifrån fick han syran? -Han hade den i en specialpenna.

Var hade han bläcket nånstans?

Stig in på mitt kontor en stund.

-Räck mig handen. -Varför det?

Vad är det?

-Ser du nåt? -Jag vet inte...

-Men jag tyckte jag såg nån. -Jag hoppas du vet vad du gör.

Krutet från patronen... Smart!

--Tror du att veken räcker? -Ja, det gör den.

-Vi fyller låset. -Funkar det?

Gary Cooper gjorde så här i "En bengalisk lansiär".

Det var före min tid.

Lyckades han ta sig ut? -Han fick medalj.

Postumt...

Vetta!

Du har ingen syra?

-Den klär dig inte, Roland. -Jag har alltid velat ha den.

Du är ju död. Hur ska du kunna göra anspråk på titeln?

Jag tänkte åka bort, och sen återvända från Australien.

Och påstå att mördaren bara utgav sig för att vara du?

Det går bra.

-Och om de gräver fram kroppen? -Det skulle inte finnas nån kista.

Jag har placerat ut tolv dynamitgubbar-

-som tar hand om kryptan, Kate och din nyfikne vän.

När Bretts fälla slår igen om Roland, är våra bekymmer över.

-Och om den inte fungerar? -Då har vi stora bekymmer.

-Har du nyckeln? -Nej, men ni måste ut.

-En bomb smäller när som helst! -Vi har riktigt stora bekymmer.

Du får leta på den sidan, jag tar den andra.

Inte här...

Skulle du verkligen skjuta om jag försökte gå?

-Kan du skjuta en släkting? -Det hindrade ju inte dig.

-Varför skulle det hindra mig? -Jag tror inte du skulle skjuta.

Jag skulle inte undersöka det.

Jag får inte upp låset.

Stå still!

Har ni inte hittat nåt än?

Det är nåt som tickar...

Håll i honom.

-Kom hit med den! -Släpp honom.

Skaka den inte!

Vad håller du på med? Sluta larva dig!

Spring för livet!

Jag sa ju att det inte var nån fara.

Jag har inte träffat en kvinna på åratal. Vad säger man?

-Jag är för gammal för sånt här. -Tänk på att du är en Sinclair.

Moster Sophie är mycket älskvärd. Du kommer att gilla henne.

Jag hämtar henne.

-Knapphålet... Vad har hon för intressen?

-Gillar hon rävjakt? -Nej, men ni har annat gemensamt.