Original subtitles

Gränsen mot Öst, man kan få magsår för mindre.

På vår sida stod den brittiske agenten John Cavendish-

-och jag, Joe Pfeiffer, CIA.

Vi samarbetar, men han litar inte på mig och jag litar inte på honom.

Uppdraget gällde Felix Meadowes, en högt betald frilansspion-

-av stort värde för samtliga västmakter.

Det tog flera månader att ordna utväxlingen.

Vi gick med på att släppa en av deras nyckelagenter.

Alltihop var topphemligt-

-men när två av Felix vänner dök upp började jag ana oråd.

Det borde ha varit ett rutinuppdrag-

-men mitt magsår sa mig att nånting höll på att gå snett.

-Jag har gått i pension. -Visst, bara några enkla frågor först.

Vi ordnade utväxlingen, det ger oss vissa rättigheter.

Jag är i Väst igen, det ger mig vissa rättigheter.

-Kom tillbaka! -Din skurk!

SNOBBAR SOM JOBBAR

Det var verkligen smart att leja den där prickskytten.

-Vi har inte lejt nån. -Vi vet inte vem det var.

-Han försökte alltså mörda mig. -Han missade, du är fri.

-Nu åker vi till Schweiz... -...hämtar dina memoarer...

-...avslutar dem... -...och säljer till högstbjudande.

Ni har visst tänkt på allt.

Stå still.

Tack för hjälpen, men jag måste tyvärr göra så här.

-Är du ensam, Brett? -Vem tusan är ni?

Sist vi sågs försökte du spränga rektorns bil.

Felix Meadowes...! Jag trodde du var död.

Vad har du hittat på sen sist? -Lite av varje...

-Hur kom du in? -Som när vi tog oss in i skolkiosken.

Säga vad man vill om Harrow, men man blev allsidigt utbildad.

Jag borde förklara mig...

Vi tar en drink innan jag avgör om du får stanna eller inte.

Förlåt att jag inte väntade utanför.

Jag ville inte väcka uppmärksamhet i fall nån skuggade mig.

Ta av dig rocken och berätta vad som står på.

Jag har bekymmer... med fruntimmer.

Det finns värre saker att bekymra sig för.

Inte om det betyder skandal och skilsmässa, staten gillar inte sånt.

Hjälp mig, Brett, för gammal vänskaps skull.

Det måste vara han som står där borta.

-Mr Pfeiffer? Nr Wilde? Ni är punktlig.

De ringde mig från ambassaden.

Vi måste vara diskreta av oss, här har ni förklaringen.

Amerikanska underrättelsetjänsten... Vad vill ni mig?

Ärendet är topphemligt, men här ute kan vi tala utan risk.

Elektroniken går framåt, väggarna har öron-

-men öppna platser kan man inte bugga.

Vi tror att ni kan hjälpa oss.

Ta en ordentlig titt på det här fotot.

Felix Meadowes, hemlig agent.

Han har spionerat åt oss, tyskarna, fransmännen och troligen ryssarna.

Jag skulle sova lugnare utan honom. Det gäller hans memoarer.

Vissa personer skriver ner precis allt:

Kodnamn, datum, dokument...

Det är rena dynamiten, han kan avslöja varenda agent i hela NATO.

-Stoppa publiceringen. -Det är inte fråga om det.

Onkel Sam behöver memoarerna, och det kan ni hjälpa oss med.

-Jag är inte intresserad. -Får jag fråga er en sak, mr Wilde?

Hur väl känner ni lord Sinclair?

-Ganska väl. Är han inblandad? -Han jobbar åt britterna.

Med samma uppdrag som ni vill ge mig?

-Vi skulle alltså bli motståndare? -Just det.

Han är min bäste vän...

Jag ställer upp.

Är Felix spion? Mycket möjligt.

Han är förbrukad, oanvändbar, det är hans memoarer vi vill åt.

-Säljer han till högstbjudande? -Vem skulle inte göra det?

-Han har ju faktiskt tystnadsplikt. -Inte om han smiter utomlands.

Vi skulle bli tvungna att upplösa hela underrättelsetjänsten.

Tusentals spioner skulle bli arbetslösa.

Jag ville skjuta honom, men sir Charles tyckte det var ojust.

Vi är ju faktiskt engelsmän.

Felix ville lämna London ett tag, fruntimmersbekymmer.

Min kusin har en gård i Berkshire, jag bad honom åka dit.

Vi vet. Tala förstånd med honom, ni är ju skolkamrater.

Vi tvingar ingen, ni kan tacka nej. -Menar ni det? I så fall...

Det vore förstås ett svek mot England.

Får pressen fatt i det, blir det ett ramaskri.

En ledamot av överhuset vägrade ställa upp.

Det skulle se mycket illa ut.

Ni får givetvis inte nämna det här till någon.

Åk nertill Berkshire och köp memoarerna.

Det lär vara fint där så här års.

Chivers...! Du ser verkligen kry ut.

Det har inte varit lätt, värmepannan exploderade-

-trämask i skafferiet, skorstenen på södra flygeln lutar.

-Som vanligt, då. Inget annat? -Smärtor i bröstet.

-Jag har ringt rörmokarn. -Bra, skaffa nya rör.

Man kan inte lita på värmepannorna nu för tiden.

-Har mr Meadowes kommit? -Ja, den andre herrn också.

--Precis som förr, folk på helgbesök. -Den andre herrn...?

-Ett glas saft, tack. -Genast, ers nåd.

Välkommen, ädle riddare. Bistår ni er konung med ert svärd?

Vad gör du här, Daniel? -Du har ju bjudit hit mig.

Har jag...? När gjorde jag det?

Hur många gånger har du sagt "kom ut nån helg"? Minst hundra.

-Varför just den här helgen? -Varför inte? Vi är ju vänner.

Jag kom hit för att titta på dina förfäders egendom. Går det för sig?

-Du är välkommen. --Då stannar jag.

-Lägg undan svärdet. -Visst. — Tack, Chivers.

Var är mr Meadowes? -Han tog en promenad i skogen.

-Känner du Felix Meadowes? -Nej, Chivers nämnde honom.

--Dina vänner är mina vänner. -Jag går och hämtar honom.

Ni kanske vill skjuta fasaner, jag hämtar gevären.

Har ni slutat skjuta bönder...?

Jag har ett förslag: Jag letar rätt på Felix - du väntar här.

Varför kan vi inte följas åt?

Om jag stöter upp en fasan, springer den rakt i famnen på dig.

Spara en fasan åt mig!

-Felix! Ner med skallen, Brett!

-Brett! -Ligg still.

Taxi!

Angenämt, men inte helt oväntat.

-Väntade ni besök av oss? -Ja, förr eller senare.

-Har ni träffat Felix? -Indirekt.

Vi kan faktiskt hjälpa er.

-På vilka villkor? -Rätt pris på memoarerna.

Vi är på sätt och vis Felix ombud, vi ser till att han inte blir lurad.

Mycket lustigt, helt i min smak.

-Låt oss prata affärer. -Gärna, ni har livat upp mig.

-Tänker ni tala om vart ni ska? -Kör runt parken så länge.

Ska ni inte äta? -Jag har magsår. Kom till saken.

-Felix vill att ni ska ha memoarerna. -För en miljon USA-dollar.

-Skojar han? -Absolut inte.

Jag får inte lägga upp såna summor, jag måste ringa Washington.

De lär inte bli glada.

Vi vill inte skaffa oss vänner, bara kunder.

Vi avvaktar ert svar innan vi vänder oss till nån annan.

-Du är fenomenal på att ljuga. -Tack.

Den som ljuger måste vara uppriktig, det har Felix lärt mig.

Han har hjälpt oss båda två.

Hur mycket blir en miljon dollar i rubel?

-Jag måste räkna på det. -Ryska ambassaden, överste Ivanov.

-Nej, inget meddelande. -År han inte där nu heller?

Felix, bra att du kom. Har du tid ett ögonblick?

-Klia mig på ryggen, är du snäll. -Så här?

Du glömde din drink, Felix. - Det här är inget turkiskt bad.

Vad var det?

Vem där?

-Öppna. -Det är din kusins hus, öppna själv.

Cleo, ditt feta kattskrälle.

En vacker dag blir du inlåst.

-Det som hände i eftermiddags... -En tjuvskytt.

Han slängde iväg ett par hagelskott, trodde väl att jag var skogvaktare.

Jag sköt ett varningsskott, sen kom du.

Jag känner några tjuvskyttar, men ingen av dem är ute så dags på dan.

-Vad är det? -Han ville nog ha dina memoarer.

Det var ingen tillfällighet att jag åkte hit.

Det ante mig, jag har varit spion så länge att jag inte litar på nån.

-Din vän Danny, då? -Han vet inte ett dugg om det här.

Säger du det...

-Ska vi göra affär? -En liten detalj först...

-Vem arbetar du för? -Storbritannien naturligtvis.

Hur mår...vad heter han nu igen?

-Du skulle inte lita på din egen mor. -Nej, hon spionerade åt Egypten.

Sir Charles Worthington heter han, och så mr Cavendish, förstås.

De vill ha dina memoarer-

med ensamrätt att läsa och förstöra dem — priset avgör du.

Hur mycket vill du ha?

Hälften whisky, hälften soda...?

Samma här.

-Jag kommer väl inte och stör? -Inte alls, vi väntade på dig.

Den där killen vi trodde var tjuvskytt...han var nog inte det.

Brett tror det, han tror att han känner honom.

Av Felix beskrivning att döma borde det vara en viss Worthington.

"Räven" Worthington, välkänd här i trakten.

Ett råskinn tydligen, jag hittade en tomhylsa i skogen - 9 millimeter.

Träffar man en fasan, blir det inte mycket kvar.

Söta lilla kisse...

Kom hit är du snäll, lilla kissekatt...

Ditt kapitalistiska monster!

-Jag tror jag går ut en sväng. -Det är svinkallt ute.

-Följer du med, Felix? -Varför inte...?

Tja, varför inte...?

The Oaks... God afton.

Ja, ett ögonblick. - Det är till er, mr Meadowes.

Jag tar det på rummet, be dem vänta.

Dröj ett ögonblick, mr Meadowes kommer strax.

-Gå ut du, jag väntar på Felix. Sa du inte att det var svinkallt?

Ursäkta, mr Meadowes kommer strax.

Han har nog gått fel - östra flygeln, vänsterflygeln - huset är stort.

Bäst jag går och letar rätt på honom.

Jag kan hålla luren åt er, ni har säkert mycket att stå i.

Tack, det var mycket vänligt av er.

-Meadowes. -Äntligen.

-Vem är det jag talar med? -Benson så klart.

--Vi hämtar manuskriptet i morgon. -Jag måste tänka på saken.

Kontraktet är ju klart...!

Berkshire Vale 701, invänta samtal från USA.

Samtal till Felix Meadowes från bokförlaget Acme.

Vad håller du på med, Felix? Du har ju sålt rättigheterna till mig.

Felix...? Felix?

Sista uppgiften för dagen: varm- vattenskrus. Centralvärmen är usel.

-Fick mr Felix sitt samtal? -Ja.

Det är så tyst här nu för tiden.

Förr var det minsann fester, vad som helst kunde hända.

-Vem var det där? -Ingen aning.

Hade han ett paket med sig? Efter honom i drottningens namn!

-Bra, ge mig paketet. -Det tar jag, kamrater.

Storbritannien och USA har förlorat.

Vad menade han med det?

Kan ers nåd ta över? Jag skjuter inte lika bra som förr.

Jag tror han är ryss, omkring 40, blond, välbyggd...

-Fet. -Jag är inte fet!

Vad heter han? Ivan Alexis Ivanov.

Jag tar hand om honom tills ni kommer i morgon.

Jag tror vi blir tvungna att dela memoarerna med amerikanerna.

De är ju på vår sida, eller hur?

-Mr Cavendish gillar visst inte dig. -Och Pfeiffer gillar inte dig.

-Har du sett mr Meadowes? -Han gick och la sig.

Tack, Chivers.

-Du får inte ha paketet för Pfeiffer. -Cavendish sa samma sak om dig.

Era reaktionära länder litar alltså inte på varann!

-Vi litar på varann. -Gör vi?

Nu öppnar vi det.

Varför då?

För att bevisa att vi litar på varann och för att se vad saken gäller.

Ivan Ivanov...! Vi har försökt nå er.

-Har ni memoarerna? -Nej, men vi vet var Felix har dem.

Nämn inte det namnet.

Det finns saker som inte ens hjältar från det socialistiska Sovjet klarar.

-Vi kunde inte anhålla honom. -Vi vaktade honom hela natten...

Tar vi en av deras, tar de en av våra - eller en av era.

-Eller både och. Ni borde ha vaktat Felix i stället.

Vi trodde ju att det här var det riktiga manuskriptet.

-Vi visste inte att det var ett trick. --Han lurade er, lika bra att vi åker.

I så fall ska det bli ett nöje att följa er ut.

Jag ska prata med de där två, vi ses senare.

-Jag tänker också prata med dem. -Vilka är de?

Felix hade många täcknamn, t.ex. Meadowes och Schuman.

Det där är mrs Meadowes, den andra är madame Schuman.

Vilken filur...! Han spionerade tydligen inte dygnet runt.

Där åkte USA.

-Tror du att ditt land är i fara? -Ja, så fort jag ser Cavendish.

-Jag har god lust att skilja mig. -Jag ska döda honom.

Ni har behandlat oss väl... -Ett sant nöje.

...men vi säger ändå ingenting.

Än sen? Vi har dragit oss ur det här.

Vi gillar inte spionköret, man kan inte lita på nån.

-Dessutom har ju Felix stuckit. -Han kommer tillbaka.

Sex pass och två bankböcker... Tror du han skulle åka ifrån dem?

-Då stannar vi, om det går för sig. -Går för sig...?

Jag har alltid sagt att Felix har utsökt...smak.

Vilket härligt rum, så många vackra saker - och så dyrbara...!

Pengar är bra att ha, eller hur?

Vi kunde ha varit rika nu, alla ville köpa memoarerna.

Ni skulle ha kopierat dem och sålt till allihop.

Du är trevlig, du tänker precis som vi.

-Vi ska nog bli vänner. -Jag litar inte på dig.

Du vill säkert ha memoarerna själv.

Nån försökte mörda Felix i går. Har det hänt förut?

De vet tydligen var memoarerna är.

Var är de? -Det är vår lilla hemlighet.

-Tänker damerna övernatta här? -Vem vet...

Då gör jag i ordning två extrasängar.

Vad trevligt, en helt unik upplevelse.

Jag har aldrig druckit te med två damer som är gifta med samme man.

Det verkar rätt krångligt.

När Felix spionerade i Tyskland bodde han hos mig.

-Ingrid bor i Paris och... När han spionerade i Frankrike...!

-Svartsjuka? -Vi visste inget förrän han greps.

Vad var det ni föll för? -Pengarna.

Han måste ju trygga uppehället för två änkor.

Han blir säkert mördad förr eller senare.

-Ser man på...! -Vilken överraskning.

-En kopp te? -Gärna, om herrskapet tillåter.

Jag insisterar.

Jag vill inte hamna i skottlinjen mellan man och hustru...och hustru.

Ni får klara ut det här hur ni vill. - Tala om var du har memoarerna.

-Han har dem i skallen. -Av med den, Felix.

-Fantastiskt...! -Östtyskarna blev också lurade.

Hundratals mikrofilmade sidor...!

Bara en har genomskådat mig, han har försökt döda mig två gånger.

Det blir ingen försäljning.

Min förläggare har ingen tystnads- plikt - tryckningen sker i Schweiz.

-Bjöd han högst? -Nej.

Jag får bara en vanlig royalty, men jag vill se mitt namn i tryck.

Jag har så jag klarar mig-

-och min fru i Southend har inte lika dyra vanor som ni.

--Din skurk! — Ta den, Heidi! -Släpp pistolen!

Rör er inte ur fläcken.

-Vem rör sig...? -Inte jag i alla fall.

Bra gjort, den tar jag hand om.

Tack, lord Sinclair.

Ge hit! - Det är ingenting i den!

Ursäkta, det känns kallt utan.

Hon har rätt. Jag åkte till London och gav alltihop till min förläggare.

Ni är för sent ute allihop.

Hur kunde vi låta oss luras av en nolla som Felix?

Han tror visst att han är med i nån sorts spionfilm.

"Spionen som kom in från kylan" med Robert Burton.

-Benson! -Richard Burton.

Benson ringde hit, han trodde att jag var Felix och nämnde ett kontrakt.

Benson är alltså förläggare, det finns "bara" 300 i London.

Hur många har egna tryckerier i Schweiz, då?

Förlaget är registrerat där, de kan alltså trycka vad de vill.

Utmärkt, du tänker positivt. Nu måste vi spåra förläggaren.

Det finns en hake: Benson.

Han lär inte ge oss manuskriptet, vi måste göra inbrott och stjäla det.

Vi är inte särskilt bra på sånt, men jag vet en som kan hjälpa oss.

Lyset är släckt och huset är tomt.

-God afton, ers nåd. -Punktlig som vanligt, Chivers.

Skojar du med mig...? - Det är faktiskt fråga om moderna lås.

Inga problem, jag var mycket erfaren när jag bytte yrke.

En av de bästa i branschen, aldrig gripen.

Jag har kartlagt bylingens rörelser, vi har en halvtimme på oss.

Håll väskan, är ni snäll.

-Ska ni öppna med en tandpetare? -Nej, jag råkade äta en seg biff.

Öppna dörren, tack.

-Raska på, Chivers. -Vänta på oss.

Vad behöver du?

Var sätter man termometern?

-Utmärkt. -Tack, ers nåd.

Skönt att veta att man inte har tappat greppet än. Var det allt?

Tack, Chivers. Kör försiktigt.

"Felix Meadowes."

Lägg det på bordet.

Jag fick rätt, jag trodde att ni skulle hitta det åt mig.

-Är inte han på er sida? -Han har tydligen startat eget.

Jag har misstänkt Cavendish sen Felix berättade om mordförsöket.

Det måste ju ha varit nån som visste var mikrofilmen fanns.

-Varför just jag? -Det verkade logiskt.

Ni samarbetade i åratal, han hade nog använt tupétricket förut.

En gång - i Leningrad, jag visste inte om det innan dess.

-Visste du det när vi drack te? -Ja, jag hade funderat länge.

Synd att det tog sån tid.

Bra gjort. - Ring polisen, Chivers.

Han har den inte, mikrofilmen alltså. Den är inte här.

-Försöker du lura mig? -Visitera mig om du vill.

Nu törs inte ens vi lita på varann längre.

Varken du eller jag har den, alltså är den fortfarande på drift.

Polisen är på väg hit, ers nåd. Vad ska jag göra med det här?

Vad tänker du göra? -Förstöra det.

Vi kan tydligen inte lita på nån. Har du en tändsticka?

-Den här mikrofilmen brinner inte. -Jag vet vad vi gör.

Chivers. - Ers nåd. Bon appétit!

Lord Sinclair?