All language subtitles for Shattered.1991.720p.BluRay.x264-[YTS.AG].sv

Hur mår du?

Jag är dr Berkus,
Marin County-sjukhuset.

Ni har verkligen haft tur,
mrs Merrick.

Jag önskar
att jag kunde säga det om er man.

Nej!

Vi gör allt vi kan.

Men han for hela vägen ner i bilen.
Han ligger i djup koma.

Älskling? Det är jag, älskling.

- Det är Judith.
- Vem?

Det är jag - Judith.

Det kallas psykogen amnesi. Patienten
minns inte sitt namn eller sin familj.

Han minns allt annat: årtal, vem som
är president. Han kan köra, jobba.

Men allt personligt är borta.

- Hur länge?
- Kanske en vecka.

Jag måste vara ärlig...
Det kan också bli permanent.

Mexiko, Cabo San Lucas, vår
semester med Jeb och Jenny i fjol.

- Åh, älskling, gråt inte.
- Jag är så rädd.

Det finns inget att vara rädd för.
Du lever.

Och du är inte ensam.
Jag finns alltid hos dig.

Alltid.

- Vet du vilka de är?
- Det sa du. Jeb och Jenny Scott.

- Hon är rätt snygg.
- Ja. Och hon skriver horoskop.

Hon jobbar väl inte aktivt i firman?

Hon bränner Jebs pengar så fort
att han jämt måste slita.

- Slita?
- Han jobbar hårt.

- Det gör ont!
- Sjukgymnasten sa att du måste.

De hade den i jukeboxen på syltan
i Mexiko. Du spelade den så ofta-

- att nåt fyllo erbjöd oss
10 000 pesos för att sluta.

10 000 pesos är bara fem dollar.
Vi blev förolämpade!

Dan, ska jag säga
vad jag vill mer än nåt annat?

Jag vill åka tillbaka till Mexiko.

Jeb kan få marinabygget i hamn.
Dessutom är han skyldig dig det.

Vi behöver tid tillsammans.
Ensamma.

Det låter okej.

När jag varit i San Francisco
och sett var jag bor och jobbar.

Mexiko.

Ska jag berätta vad vi gjorde där?
På stranden på kvällen?

Ska jag berätta det?

- Ska jag det?
- Ja.

Akta!

- Minns du?
- Ja, det där är Trans America-huset.

På plan 36
ligger Merrick-Scott Development.

- Jag känner igen mig.
- Minns du det?

Jag kan svära på
att jag har varit här förut.

Säg ingenting.

Hallå? Hej, Jeb.

Nej, vi kom precis. Han mår bra.

Han är lite trött.

Tack, Jeb, men vi vill bara
ligga lågt i några dar.

Det vore jättekul. Nej, jag lovar.

Dan?

Dan!

Älskling...
Jag är här för att hjälpa dig.

Lugn. Vi varnades för
att det här kunde hända.

Kom ihåg att vi är ett team.

Vi klarar det här tillsammans.

Det är nåt med det här rummet.
Spegeln gjorde mig galen.

Förlåt mig.

Om nåt här gör dig upprörd
så åker vi härifrån.

Vi kan åka i kväll om du vill.

Jag vill inte åka.

Vi gör som du vill.

Försiktigt!

Jisses!

- Var blev du utkastad?
- Jag vet inte.

- Där uppe nånstans.
- Jag var rätt så packad, va?

Jeb uppfattning om att vara värd
är att fylla gästerna.

Han gjorde allt
utom att hälla sprit över oss.

Så... gott nytt år!

Vet du vad jag gillar
med minnesförlusten?

Efter sju års äktenskap
får jag bli kär i dig igen.

- Åh, Danny...
- Jag menar det.

- Har jag alltid varit så sentimental?
- Nej. Men sluta inte.

Hallå? Åh, Jenny.
Nej, jag sprang till telefonen.

- Mår Dan bra?
- Ja.

Dan börjar komma in i gamla rutiner.

Ja.

Ja, det är han.

Ja, det gör han, Jenny. Han är jätte-
snygg. Han är sexigare än nånsin.

Jaså, här är du?

Jenny ville tvinga dit oss på middag,
men jag sa att du inte är helt redo.

Dan?

Har det hänt nåt?

Vi kan åka dit om du vill.
Jag trodde bara...

Jag vill åka dit.

Tänk att få börja ett nytt liv
och se allt med nya ögon.

Det är som att bli barn igen.
Det har verkligen sina fördelar.

Jag vill glömma vissa saker.
Som när jag var 15-

-och bjöd ut Marie-Louise.

Jag fattades två dollar och hon
ringde sin pappa som löste ut oss.

Han pratade så.

Jag blev livrädd. Fick inte upp den.
Jag var oskuld tills jag var 17.

Dan, det är skönt att ha dig hemma.

Det måste varit förfärligt. Vi ville
hälsa på på sjukhuset, men Judith...

Det var inte jag, det var läkarna.

Psykiatern förbjöd alla besök
tills operationerna var över.

Jag tyckte Dan behövde stimuleras,
men läkarna överlät det åt mig.

Det har varit mycket märkligt
och mycket underbart.

Som att vara skeppsbruten på en öde ö
och upptäcka varandra på nytt.

Nu till viktiga saker. När tror du
att du... du vet... vill börja jobba?

I morgon.

Jag ville inte pressa dig.
Jag måste åka till LA i veckan.

Du har säkert glömt... Glöm det.

Ju förr jag börjar, desto bättre.

För att se vad jag klarar.
Eller om jag bara är till besvär.

Jag ställde ditt horoskop idag, Dan.
Allt ser positivt ut för dig.

- Tror du att du är redo för det?
- Tror inte du det?

Kom in i morgon bitti
så tar vi reda på det.

Nu tar vi en brandy
och snackar affärer.

Älskling? Du kan väl visa Judy
vad du har köpt i dag?

I den här opålitliga världen-

- är det enda jag kan räkna med
att Jenny har shoppat.

- Köpte du nåt snyggt idag, Jenny?
- Vem fan bryr sig?

Vänta tills du ser marinabygget.

Vi tjänar 5 miljoner bara på etapp 1.

Jag tror att jag har smort Miller
på stadshuset så vi kan börja-

- om vi är lite kreativa
med avtalet med transportfacket.

Jag måste fråga dig en sak.
Före olyckan...

- Hade jag äktenskapsproblem?
- Det har vi alla.

- Hur blidkar vi transportfacket?
- Jeb, jag behöver prata.

Du nämnde skilsmässa några gånger.
Jenny gör det varje månad.

- Nämnde jag skilsmässa?
- Ja, på festen.

Du var full. Vi var alla fulla.

Och, Dan, du ska veta att jag...
Jag känner mig lite skyldig.

Hur var det mellan Judith och mig
den kvällen? Grälade vi?

Nej, ni grälade inte.
Ni gormade fan åt varandra!

- Judith var otrogen, va?
- Hur ska jag veta det?

Men om hon var det,
vem kan klandra henne?

- Vad ska det betyda?
- Du behandlade henne som en möbel.

I Cabo San Lucas...

- Det var jävligt pinsamt.
- I Mexiko?

Jeb, kan inte affärerna vänta?
När får jag prata med Dan?

Han är din, älskling.

Jag är inte dum.

Jag ser hur illa till mods du är.

Låt mig hjälpa dig.

Nån måste berätta sanningen
för mig om några saker.

Om mitt liv.

- Jeb sa...
- Vad sa Jeb?

- Att jag var för jävlig mot Judith.
- Vadduvar mothenne?

Berättade han om Mexiko?
Om Stanton?

- Vem?
- Jack Stanton.

Du träffade honom i Cabo.

Han påstod att han också var arkitekt.
Vi anade alla oråd.

Alla utom Judith.

Hon släppte honom inte ur sikte.
Och fick honom att följa med hit.

- Vart fan vill du komma?
- Du ville höra sanningen.

Jag berättar sanningen.

Jag såg dem på Hacienda.
Dagen före olyckan.

- Var?
- På Hacienda. Hotellet i Ross.

Jag såg Stantons röda Porsche
precis intill en vit Mercedes.

Vänta lite...

Är den här Stanton den ende
i Marin County med en röd Porsche?

Och Judith den enda med
en vit Mercedes? Lägg av nu.

Det var på vippen att du dog.

Hon stukade inte ens foten.
Tänk på det!

Hon kastades ut.

Föll hon eller hoppade hon?

Kan jag hjälpa er?

Mr Merrick, inte sant?

Rudy Costa, vice hotelldirektör.
Kul att ha er tillbaka, mr Merrick.

- Ni ser bra ut. Ni har magrat.
- Tack.

- Kan jag hjälpa er med nåt?
- Kanske.

Jag söker en kvinna
som jag tror brukade bo här.

Känner ni henne?

Visst, men vi är mycket diskreta här,
som ni vet.

- Mr...?
- Costa.

Det är väldigt känsligt för mig.

Jag förlorade kontakten med henne
när jag låg på sjukhuset och...

- Ni förstår säkert.
- Visst.

Men ändå...

Ett tag kom hon varje dag.

Alltid på eftermiddan
och alltid med samma herre.

- Men sen tog det slut.
- Vad hette han?

Vad han hette?
Ja, vad var det nu han hette?

Jag minns inte riktigt...

Vänta lite. Det var Stanley nåt.

Nej, det var Stanton.
Just det, Stanton.

En snygg karl.
Diskret, om ni förstår vad jag menar.

Han och damen kom alltid
var för sig.

- Får jag bjuda på nåt att dricka?
- Nej. Tack, mr Costa.

Tack själv, mr Merrick.
Och hälsa er fru från mig.

Min fru?

Här har vi det.

Vårt nya marinakomplex.

Det där är Merrick-Scott-tornet.
Vi har hyrt ut det mesta svindyrt.

- Men de översta våningarna är våra.
- Så bra.

- Mycket imponerande, Jeb.
- Det var din design, polarn.

Minns du inte han på miljökontoret
som vakade över dig som en hök?

Det var rena rama poesin
att se dig hantera det.

- Din biljett, Jeb.
- Vad gjorde jag?

Du fick veta om den unge mannen
som han tillbringade nätterna med-

- och sen hade du
ett vänskapligt samtal med honom.

- Jag var rätt vass, va?
- En stjärna.

Dan, det här är
din sekreterare Nancy Mercer.

Välkommen tillbaka, Dan.
Jag menar det verkligen.

Hon är tio över. Jag missar mitt flyg.
Behöver du nåt-

- så ordnar Nancy det.
Välkommen tillbaka.

Tack, Jeb.

Kleins djuraffär.

Om du är en flåsare, kan du vänta
medan jag hämtar en cigg?

Ursäkta, jag har ringt fel.

Svart kaffe med sötningsmedel.
Så brukade du dricka det.

Tack, Nancy.

Är det nåt som är fel?

Nej då. Säg mig en sak...

I julas - köpte jag
ett husdjur till nån då?

Inte vad jag minns. Du gav
mest presentkort från Neiman.

Herregud... Så personligt.

Nancy, säg mig en sak.
Säger namnet Klein dig nåt?

Ja, han.

Klein ringde flera gånger i januari
om en obetald faktura.

Han ville inte säga vad den gällde.
Vill du se fakturan?

Nancy! Har du hört talas
om hotellet Hacienda?

Ja... det har jag.

- Hur så?
- Jag undrar bara.

Har vi varit där tillsammans?

Du och jag? Bara vi två?

Du och jag? På Hacienda?

- Ja...
- Nej.

Tack.

7 000 dollar?

- Kan du inte läsa? Vi har stängt!
- Jag måste prata med mr Klein.

Okej då. Kom in.

- kanske kunde säga några ord.
- Ni lovade att den skulle prata.

På sex månader
har den inte öppnat näbben!

Jag sa att Clementine kunde prata.
Inte att hon skulle prata!

Jag beklagar besväret.

- Dumma gamla kärring.
- Ja, där ser du!

- Hur kan jag hjälpa dig?
- Jag har köpt djur till ett zoo.

- 7 000 dollar. Det är löjligt.
- Merrick?

Åh, mr Merrick!
Jag kände inte igen er.

- Jag råkade ut för en bilolycka.
- Ja, jag hörde det.

Sadie, stäng affären!

Och leta en gång till
efter Betty June.

Följ med.
- Välkommen hem, raring.

Dumma gamla kärring!

Så där, kompis.

Stackars Twigs. Påkörd av en bil.
Han har ingen kontroll längre.

- Vad kostade 7 000? En gorilla?
- Minns du inte?

Jag har glömt allt som hände
före olyckan.

Det kan vara tufft.
Det enda du köpte var min tid.

Och lite av min fotokonst.

"Gorilla" var inte helt fel.

Det var en karl
som hette Jack Stanton.

Han satte på din fru.

Du anlitade mig till
att övervaka dem i julas.

Jag skickade kontaktkopiorna på
nyårsafton och väntade på pengarna.

Precis när jag trodde att jag hade
blivit blåst dök mrs Merrick upp.

- Mrs Merrick?
- Din fru. Hon betalade din räkning.

Jag fick betalt. Djuren fick mat.

- Är du privatdetektiv?
- Ja.

Jag har gjort en insats i 30 år. När
man kikat genom nyckelhål så länge-

- tappar man förtroendet
för människosläktet.

Och arbetstiden, maten
och de dåliga vibbarna-

-slet hårt på min hälsa.

Nu gör jag det bara för
att betala hyran och ge djuren mat.

Är du nöjd?
Är fallet avslutat?

Låt mig säga så här:

Samma dag som jag fick bilderna
var min fru och jag med om en olycka.

Hon slungades ut oskadd
och jag fick ansiktet demolerat.

Tror du att hon planerade det?
Lägg av! Om din fru inte är akrobat-

- så har du jäkligt livlig fantasi.
Vill du ha ett gott råd? Glöm det.

Okej, så hon var otrogen...
Har du aldrig varit otrogen?

Jo, det har jag faktiskt.
Men jag minns inte med vem.

Det kan hålla en alert.

Jo, mr Klein,
jag vill anlita er igen.

För att ta reda på mer om Stanton.

Jag tar gärna emot dina pengar, men
jag tror inte på att utnyttja djur.

Ibland blir jag blödig och överför
den principen på människor.

Som jag ser det var ni båda otrogna
och nu älskar ni varandra.

Jättebra!
Spara dina pengar. Glöm honom.

Snygg, va?
Han är inte min typ.

Mr Klein, rör er inte.
Ni har en orm precis bakom er.

Betty June. Jag har letat efter dig.
Var har du varit, gumman? - Söt, va?

Sadie?
Jag hittade Betty June.

Hon var i arkivskåpet.

Jag kanske skulle fortsätta
hos psykiatern.

Det du sa om olyckan...

Jag kan inte släppa det.
Det går inte ihop.

Jag känner att nåt är fel här.

- Lita på dina känslor.
- Va?

Älskar du Judith?

Jag... jag antar att jag gör det.

Hon är sjuk.

Det vet du väl?
Hon behöver en psykiater, inte du.

Hon är en patologisk lögnare.

Hon ljuger för lögnens skull.

På sju år har hon inte sagt den
enkla sanningen om nåt till mig.

Det drev dig till vansinne.

Särskilt när du kom på henne och
hon kallt spann vidare med en annan.

Hon tror att alla är korkade.

Att hon kan göra vad som helst
helt ostraffat. Hon är sjuk.

- Vad hände i Mexiko? Med Stanton?
- Hon är som en narkoman.

Helt beroende av honom.

Och han finns kvar. Tro mig.
Problemet är att det gör du med.

Dan, vet du hur mycket du är god för?

Man ser inte hur vackert det är
när ljuset är tänt.

Visst är det fantastiskt?

Tänk om livet kunde vara så perfekt.

Stå stilla.

- Jenny, nej, gör inte så här.
- Vi var ett älskande par, Dan.

- Hacienda?
- Du minns. Vi skulle gifta oss.

Vi väntade bara på rätt tillfälle.

Jeb kommer inte hem förrän i morgon.
Älska med mig nu.

Här... som vi brukade göra.

Jag sa... Sluta, sa jag!

Jag minns inte.
Kan du inte förstå det?

- Försvinn.
- Jenny, snälla.

Försvinn!

- Hej, Jeb.
- Hej, Dan.

- Kopierar du min läxa?
- Nej. Jag tittar på vad du har gjort.

Det ser bra ut med tanke på att du
inte har en susning om vad du gör.

- Du... jag är inte säker på...
- Att jag klarar av det?

Nej, men vi måste tänka igenom
ordentligt vad nästa steg är.

Det är precis det jag har gjort.
Jag har tänkt på det.

Om du är redo
att köpa ut din partner-

- så är han redo att sälja.
Om vi kan komma överens.

Jag varnar dig.

Jag suger ditt blod.

Som du sa, Jeb: i en opålitlig värld
är det skönt att nåt är konstant.

Jeb, säkerhetsfolket är här.

Några Greenpeace-fanatiker försöker
hindra att vi flyttar en gammal båt.

- Jag beklagar. Jeb insisterade och...
- Ingen fara.

- Vad vill du?
- Koffein och inga samtal.

- Du kan inte bara...
- Nancy, det är okej.

Jag är skyldig dig en ursäkt.
Jag kanske hade fel och du rätt.

När du hade gått häromkvällen
så tänkte jag igenom det hela.

Och ju mer jag tänkte på det,
desto mer insåg jag att du hade rätt.

Du kommer en dag för sent, Klein.

Du hade rätt. Glöm mannen.

Jösses, nu ligger jag pyrt till.

- Vad är problemet?
- Mannen!

Jag kollade upp honom lite.

Vi börjar med olyckan.

- Du körde bilen, va?
- Ja.

Fel.

Du hade inte kunnat få de huvud-
skadorna om du suttit bakom ratten.

Nästa fråga: Satt din fru ens i bilen
när den körde över kanten?

Eller kan hon ha gett den en knuff?

- Klein, hon är inte Stålmannen.
- Ja, men honochStanton, då?

- Hur vill du ha kaffet?
- Två sockerbitar. Riktigt socker.

Och grädde. Helst från en ko.

Förresten... Typsnittet i er IBM
råkar väl inte vara Prestige Elite?

Alla använder Courier 10 i dag,
men jag...

- Hur visste du det?
- Det lyser "Prestige Elite" om dig.

Jag spårade Stanton till arkitekt-
firman som han jobbade åt i LA.

De vet inte var han är,
men det gör jag.

Jag vet i alla fall var hanvar.
Precis här. På det här kontoret.

Exakt 5 1/2 timme efter olyckan.

En kopia av faxet
som han skickade till sin chef.

"Käre Paul. Jag tar språnget
och tar det där jobbet i Tokyo."

"Jag åker i kväll. Det dröjer
innan jag hör av mig. Gott nytt år."

Skickat från "Merrick/Scott nr 4".

Det är din egen fax. Nummer 4.

Faxet är skickat kl. 08.04.
Den 1 januari.

Typsnitt: Prestige Elite.

Din fru hade väl nycklar
till kontoret?

- Hon låg på sjukhus, för guds skull!
- Nej, det gjorde hon inte.

Judith Merrick skrev ut sig från
Marin County-sjukhuset kl. 06.18.

Den 1 januari. 3 1/2 timme
efter att hon blivit inlagd.

Japanska immigrationsmyndigheten
har inga uppgifter om Jack Stanton.

Han kan vara var som helst, men jag
slår vad om att han inte lämnat stan.

Du är värd mycket pengar, Merrick.

Om de har försökt döda dig en gång,
varför inte försöka igen?

Hallå?

Hallå?

- Mr Merrick vilar.
- Har nån ringt, Lydia?

Bara en. De skulle ringa senare.

Stan nåt...
Få se... Jack Stanton.

- Lämnade han ett nummer?
- Nej, han sa bara att han är i stan.

- Mrs Merrick, mår ni bra?
- Ja, Lydia.

- Jag söker Gus Klein.
- Nej, han förlöser valpar.

- När är han tillbaka?
- Han är här. Han förlöser valpar!

Det är viktigt. Säg att Jack Stanton
är i stan och ringde min fru...

- Fick du med allt?
- Ja, hyndan fick honom.

Hunden bet precis Gus.
Jag ska hälsa honom.

Lydia, får jag låna din bil?
Mitt batteri är dött.

Visst, mr Merrick.

- Hos Merrick.
- Mr Merricks medicin är klar.

Det var inte till oss.
Tålamod, gumman.

Man kan inte ha eldbukar med
guldsömciklider när de lägger rom.

De rivaliserande honorna
försöker döda varandra.

Jag kollade upp det gamla vraket.
Intressant.

Det blir svårt för er
att bli av med det.

- Ja... Fick du några samtal?
- Ja, jag hade en jättebra morgon.

Jag läste om "Djurfarmen".

- Har du läst "Djurfarmen"?
- Ja. George Orwell.

Djur som gör uppror
mot sina mänskliga förtryckare.

Det skulle jag vilja se. Vet du
vad era killar ska göra med båten?

De ska bogsera ut den utanför
amerikanskt vatten och sänka den!

Att båten är fullt av giftavfall
verkar inte störa nån. Utom fiskarna.

Men fiskar köper inte lägenheter.
Så vem fan bryr sig?

- Är det Judith Merrick?
- Ja.

Vi har ett telegram till dig
från en Jack Stanton.

- Ska jag läsa upp det?
- Ja... läs det.

Omöjligt att få tag i dig.
Viktigt att jag träffar dig i dag.

Skicka telegram c/o General
Delivery, San Francisco. Jack.

Dan!

- Jenny...
- Jag måste få veta en sak.

- Är Stanton i stan?
- Han har försökt nå Judith.

Judith kom förbi med nåt svepskäl
och låtsades att vi var bästisar.

Hon försöker ta reda på hur mycket
jag vet. Hon är redo att slå till.

Hon har dig där hon vill ha dig.
Inga minnen. Inget förflutet.

- Jenny, snälla du...
- Herregud, det här är så tokigt.

Hon ska inte göra det ostraffat.

Fick du mitt fax från LA?

I morgon kväll skriver vi ett avtal.

- Okej, vad gör vi med vraket?
- Klart. Vi dumpar det i morgon.

Gör mig en tjänst...
Rör inte kontorsmaskinerna.

Dan, mr Klein på linje 2.

- Hallå?
- Det är Gus Klein.

- Var utanför om två minuter.
- Varför? Vad har hänt?

Nancy, ring upp... vad heter han
på saneringsfirman?

- Abe?
- Ja, ring honom.

Be honom skjuta upp
flytten av vraket i morgon.

Du kör. Jag måste jobba.
Sätt bilen i rullning.

Golden Gate.

Till Jack Stanton,
c/o General Delivery, San Francisco.

Kära Jack. Jag blev förvånad
över att du hörde av dig.

Om du har problem
ska jag försöka hjälpa dig.

Men snälla förstå-

- att min man
och jag är tillsammans igen.

Vi ses i dag klockan fem
på vårt hotel.

"På vårt hotell"... Hacienda, va?

Jag gissar att det de gör,
det gör de i sovrummet.

Jag planterar den här utanför
så vi kan övervaka dem från bilen.

Vad fan gör jag?
Jag tittar genom ett objektiv.

Okej. Var är Romeo?

Så såg han ut för nio månader sen.
Samma plats.

- Samma objektiv.
- Jättebra.

Jag har också upplevt det, Dan.
För många år sen.

Har du varit gift?

Ja... När det tog slut-

- gick jag runt och kände mig
som ett paket krossat glas.

Fin bil.

En Dodge Coronet -68.

33 900 mil. Det är originalmotorn.

Ja, det är vår gubbe.

Okej... Du stannar här.

Han kommer ut igen.

Starta henne, Dan.

Kör.

- Ska du öppna den?
- Bara om du har nyckeln.

- Hur fan kom han igenom?
- Inte vet jag.

- Är du okej?
- Se vad aset gjorde med min bil!

- Ta det lugnt. Det är en veteranare!
- Jag vet, den går som en sån!

Jisses!

Du kvaddar henne!

Bromsa!

Släpp fram honom!

Vill du ha det så ska du få det!

För guds skull, Dan!

Åh, titta... Titta på den.

Förlåt.

Jag är hemskt ledsen, Gus.

Jag ska gottgöra dig.

Dags för polisen, va?

Jag vill prata med Judith först.
Ensam. Du förstår, va?

- Jag hoppas att hon gör det.
- Nej, jag pratar inte om hämnd.

Utan om kvinnan som hjälpte mig
bli frisk. Jag förstår bara inte...

Jag vet inte varför.

Bespara dig smärtan.

Jag grubblade i flera år
på vad som hade gått snett.

Det hjälpte mig inte ett dugg.

Jag måste ändå prata med henne.

För säkerhets skull.

Stanna!

Rör dig inte.

Jisses...

Det finns ingen Stanton.

Du sköt honom.
Du var full, Dan.

Vi grälade på paret Scotts fest.
Jag tvingade dig att köra mig hem.

Sen blev du helt galen.

Jag sprang upp på övervåningen
och låste in mig och ringde Stanton.

Han kom hit och du...

Vi gjorde oss av med kroppen.
Sen hände olyckan.

- Nej, jag tror inte på det.
- Sen anlitade du detektiven igen.

Jag var tvungen att övertyga honom om
att Stanton lever.

Du försökte döda mig idag!

Jag sköt bara för att skrämma er.
Vi måste få bort Klein från spåret.

Håller jag på att bli galen?
Jag såg er gå in på hotellet.

Du sågmiggå in. Jag bytte om
och gick ut bakvägen till Porschen.

Du klädde ut dig till Stanton
och dödade mig nästan.

Nu påstår du att jag dödade Stanton.

Vänta nu...
Var det före olyckan? Sa du det?

- Ja.
- Din jävla lögnare!

Jack Stanton faxade från mitt kontor
fem timmar efter olyckan.

Det var jag! Jag skickade faxet!
Så det såg ut som om han levde.

Varför tror du jag skrev ut mig
så fort? För att börja skydda dig!

Jag betalade Stantons hotellräkning,
skickade faxet och gömde Porschen.

Jag visste inte
om du var död eller levde.

Men jag bad till Gud och gjorde allt
för att skydda dig om du levde.

Jag älskar dig, Dan.
Har du inte förstått det än?

Det finns ingenting
som jag inte skulle göra för dig.

Ingenting.
Men sen drog du in Klein igen.

Förstår du inte? Du anlitade en för
att lista ut att du är en mördare.

Du anlitade en
som skickar dig till gaskammaren.

- Varför har du inte sagt det förut?
- På sjukhuset?

"Hej, Dan, jag tog med några rosor.
Förresten, du är en mördare."

Jag försökte skydda dig.

Skydda dig från dina minnen.

Jag ville ha en ny start.
För oss båda.

- Jag önskar att jag dött i olyckan.
- Säg inte så.

Vi sitter i samma båt.

Vi måste åka härifrån. I kväll.

Nån där ute vet att Stanton är död.
Det första telegrammet var inte jag.

- Det var nån annan, som...
- Vem?

Jag vet inte.

Vem det än är
så leker vederbörande med oss.

Jag började få panik.
Jag åkte ner till vraket där du...

Det finns inte så mycket kvar nu.

Bara...

I morgon dumpar de tack och lov
äntligen vraket och det som är i det.

Jag har sagt åt dem
att inte flytta båten.

Hur fan skulle jag veta
vad som fanns i den?

Okej... Vi måste ge oss av nu.
Packa det vi behöver i en väska.

Jag kör Porschen till garaget
och hämtar Mercedesen.

- Jag följer med.
- Nej. Vi måste åka när jag kommer.

Packa och skriv en lapp till Lydia.
Det får inte se ut som om vi flyr.

Det är Jenny. Kan du komma hit?
Du måste få veta en sak.

- Jag kan inte säga det på telefon.
- Jag kan inte.

Om du inte kommer nu genast
så ringer jag polisen.

Jenny!

Jenny, det är jag - Dan!
Jenny, öppna dörrjäveln!

Jenny?

Jenny ringde och bad mig komma.

Jag hittade henne så här.

Jag avlyssnade samtalet.

Sätt dig. Du ska ingenstans.

Jag pratade med mannen
som parkerar bilar på Hacienda.

Han berättade att mannen
i Porschen inte var en man.

Vad menar du?

Var är hon?

- Vem?
- Lägg av.

Jag vet inte, hon körde.

I Stantons Porsche.

Jag såg det.

Var är då mr Stanton?

- Du kan gissa det lika bra som jag.
- Jaså?

Då gissar jag på-

- att det som finns kvar av honom
ruttnar i det gamla skeppsvraket.

Jag gissar nämligen
att du mördade honom.

Kvällen då du fick bilderna
och när olyckan hände.

Jag gissar att din fru
har mörkat för din skull.

Jag gissar att Jenny Scott la ihop
pusselbitarna och hotade med polisen.

Jag mördade inte Jenny. Stanton kan
vara blockeringen läkarna pratar om.

Jag kanske är en galen psykopat.
Men jag minns inte!

- Jag kan inte blunda för mord.
- Ge mig bara en chans att minnas.

- Låt mig få gå in i båten.
- Koppla mig till kommissarie Lacey.

För guds skull, Gus.
Om det var jag tar jag mitt straff.

Sätt mig i tvångströja
eller i gaskammaren.

Men ge mig åtminstone en chans
att minnas vad fan jag har gjort!

Det är Lacey.

Skicka en bil
till Lagunda Coast Highway 1134.

- Det har skett ett mord.
- Vem är det som ringer?

Hallå? Hallå?

Nu åker vi.

Jisses...

Man kan bli sjuk här.

Kom.

Är det nåt där?

Det är Stanton.

Det är jag.
Dan Merrick. Det är Dan Merrick.

Herregud...!

Det här är helt sjukt.

Du måste vara... Jack Stanton.

Är jag Jack Stanton?

Vad hände? Du måste försöka
minnas vad som hände.

Kom igen.

Vad hände? Försök minnas.

Jack, jag älskar dig.

Vem mördade Dan Merrick?
Kom igen! Vem mördade honom?

Hon ringde mig på Hacienda.

Jack, kom hit fort.
Dan är galen. Han är full.

Hjälp mig. Jack, hjälp mig.

Fortare.

Du måste minnas.
Vem mördade Dan Merrick?

Judith, öppna dörren!

- Ut!
- Hora. Du knullade det aset!

- Jag älskar honom!
- Du ligger aldrig med honom igen!

Jag ska mörda dig!

Du ska få sota för det du har gjort!

Judith, nej!

Herregud...

Vi måste göra nåt. Ring polisen.

Nej, Jack.
Du måste hjälpa mig. Snälla!

De spärrar in mig.
Utan dig dör jag.

Det var Judith.

Tack och lov.

Du hade rätt. Hon körde.

Jag hade druckit. Jag hade glömt
plånboken på hotellet. Hon körde.

- Vems idé var det med båten?
- Dan hade berättat om den.

Hon räknade med att kemikalierna
skulle lösa upp liket.

Dålig gissning.
Det är formaldehyd.

Bästa konserveringsmedlet som finns.

Olyckan...

- Vi kör till Mexiko nu, i natt.
- Vad då, vi, Judith?

- Självklart. Vi sitter i samma båt.
- Vi kan inte bara försvinna.

Jag tänker inte leva livet ut...

Med mig? Det måste du, Jack.
Du är delaktig nu.

- Du planerade det här från början.
- Nej, men det hände.

- Nu har du inget val.
- Jo! Polisen får reda ut det här.

- Jag är ute ur ditt liv. Förstår du?
- Jack, säg inte så!

- Du kan inte bara kasta bort mig!
- Vad fan gör du?

Är du okej?

Jag får väl kalla dig Jack nu, va?
Kom, nu sticker vi härifrån.

Gus!

- Så nu vet du.
- Du är galen! - Gus!

Jag var tvungen.
Han och Jenny var de enda som visste.

Han är död!

Följ med mig.

- Vi sticker.
- Vi måste skaffa hjälp.

Judith, för guds skull.
Han är döende.

Jag ville inte skada dig.

Nu åker vi, Jack.
Det är en lång resa.

- Judith!
- Jenny sabbade allt.

Hon upptäckte att du inte var Dan.
Din lukt, linjerna i dina händer...

Hon tänkte gå till polisen.
Jag var tvungen att döda henne.

Efter olyckan, när läkarna sa
"din man ligger i djup koma"...

Jag visste att det var vansinne,
men jag hade inget val.

Gud... Vad jag har gått igenom
för att förverkliga det här...!

När vi träffades första gången
var det som om jag alltid känt dig.

- Minns du det?
- Ja, jag minns.

- Nej!
- Det är polisen!

- Judith, det är över. Stanna!
- På grund av en pistol?

Kör in till kanten.

- Stanna bilen.
- Kör in till kanten!

Glöm Mexiko. Jag har en bättre idé.

Är du oskadd?

Gus? Hur fan...?

Jag har min egen lufttub.

Vill du ha en puff?

Mår ni bra, mr Merrick?

Nu åker vi, Dan. Kom.

Subrip: TomTen

Text: Prima Vista