Original subtitles

När Sylvester var på toaletten, Jag tittade i hans jacka.

– Hans plånbok fanns inte där. - Men du hittade något annat?

- Ett halsband. – Jag gjorde något riktigt dumt.

- Var fick du tag i hammaren? – Jag kastade den i havet.

Vet han? Den svage mannen?

110 000 till nästa torsdag. Varje vecka kostar dig 10 000 extra.

Tills nästa gång ska du gå ut och äta ensam.

Tror du att jag är en jävla mördare?

– Jag är så trött på lögnerna. - Jag kan inte hantera ditt piss.

Din far har dragit hans vittnesmål tillbaka.

Nu kanske du kan berätta vad du gjorde efter festen.

Jag var på dåligt humör, okej?

Jag var på festen och det blev problem.

Och ja, jag blev utslängd.

Jag var inte tillräckligt snygg till deras jävla hemmafest.

– Jag gick ut för att rensa tankarna. - Vart tog du vägen?

– Jag gick bara runt på stan. - Träffade du någon?

- Nej. - Varför bad du din pappa att ljuga?

Jag visste att ni skulle komma efter jag som ett gäng jävla vampyrer.

Jag hade inte gjort något fel.

Då kommer polisen och klandrar mig för något.

Det är alltid samma sak. Jag får alltid skulden för allt.

Så du var arg på Benjamin efter festen?

Nej, det sa jag inte. jag var arg på idioten som var värd för festen.

Han ljög om sitt alibi. Kan vi inte använda det till något?

Nej, det blir svårt. Han var 16. Han var rädd.

Det är inte osannolikt det att han fick panik.

Finns det ett samband mellan Alex Persson och Sylvester Jonsson?

Sylvester kanske ringer och frågar Alex om att göra sig av med kroppen.

Inte vad jag har hittat men jag ser fram emot.

Väl.

Vi måste prata med Sylvester igen.

Vänta. Kroppen är ännu inte identifierad.

Och vi är helt säkra, att det är Benjamin Serén?

Vi kan inte sitta och vrida tummarna -

- medan NFC sänker prioritet olösta fall.

skyll inte på mig när saker går fel.

Vad är du mest rädd för? Att jag slösar bort vår tid -

- eller att jag löser ett fall, var var din innan den lades på hyllan?

Hej det är jag. Har du bytt ut låset? Vad i helvete? Allvarligt?

Jag vet att du är där inne. Kan du inte bara öppna?

Förlåt, okej?

Jag skäms över som jag stal från dig.

Du får inte tro att jag är en jävla mördare.

Får?

Du får inte tro att jag har mördat någon.

Jag ber dig. Kommer du inte att öppna dörren tillräckligt?

Grattis på födelsedagen mamma.

- Ja? - Rovan, lyssna noga.

Vi hade ett avtal, du och jag. Du sa att du var noggrann.

- Vad hände? – Polisen har hittat kroppen.

Jag gav dig en jäkla massa pengar, så att detta inte skulle hända.

Nu måste du stå upp och ta soporna. Du förstår det va?

- Jag kan inte prata nu. - Rovan?

- Pappa, vem var det? - Fel nummer.

Nästan som om det vore mamma, vem ringde.

Ja visst?

Ta hand om dig, mamma.

- Välkommen. - Tack.

Hallå. Iris Broman, eller hur?

– Och Jens Mikaelsson, eller hur? - Det är sant.

Jag glömmer aldrig ett namn. Kom igen, sätt dig ner.

Känner du igen honom?

Tyvärr inte.

- Är du säker? - Jag har aldrig sett honom. Förlåt.

Hur är det med den här?

- Vad är det? - Vad tror du?

Ett smycke.

Halsbandet du anklagade Claire Boström för att ha stulit.

WHO?

Jag trodde, att du aldrig glömt ett namn.

Du anspelar på den prostituerade, Du ställde frågor om den sista, eller hur?

Varför sökte du upp henne? för att få tillbaka halsbandet?

Jag har aldrig träffat henne. Jag sa det förra gången också.

Hon hävdar motsatsen.

Hur skulle jag veta vad hon säga? Det passar åtminstone inte.

Titta igen. Kan du se att det finns ett spår?

DNA kan fastna i det.

Finns det anledning att tro att ditt DNA finns där?

Nej.

- Är du säker? - Ja.

Ja, vi får se.

– Jag har sovit dåligt. - Vad orsakade det?

Det var en jävla nattuggla det där smög upp utanför fönstret igår kväll.

- Nattuggla? Vad är det? - En fågel.

Jens. Isabell har kontaktat oss angående kroppen i skogen.

- Å nej. - Vem är Isabell?

Ett medium.

Hon läste om utredningen och kände ett par ögon -

- Nära, där kroppen hittades.

- Du skojar väl? - Nej.

Isabell har hjälpt oss flera gånger.

- Ett par ögon? - Ja.

Det låter konstigt, men vi drunknar inte precis i tips.

Tänk om det är något och vi undersöker det inte?

Okej, vi tar henne.

- Är det Isabell? - Ja. Vad förväntade du dig?

Jag vet inte.

Isabell gillar inte...

- att du pratar med henne, när hon känner energin.

Väl. Jag vill inte höra där mitt chakra är blockerat.

– Jag går ut med mina hundar här. - Ja. Har du många?

Tina. Irländska settrar.

- Tycker du om hundar? - Det kan jag faktiskt inte.

- Varför inte? – Jag blev biten som barn.

Okej. Det finns hundar och så finns det hundar.

Kanske.

Här.

Har du hittat något?

Ett par glasögon.

Inte tillräckligt med glas kvar, annars kan vi fråga optikern.

Vad tror du?

NFC kan inkluderas ett säkrare uttalande.

Men om du frågar mig är de samma.

Kan du se repan? på höger sida av ramen?

Den är identisk med repan på Benjamins glasögon.

Vi måste utöka sökområdet. Låt oss undersöka skogen en gång till.

– Som om vi har resurser för det. – Vi har helt klart förbisett något.

Annars hade glasögonen inte ligger där.

Det är på en svag grund, tills vi får resultatet från NFC.

Vad gör vi?

Vi kunde ha bett Missing People för hjälp.

– Kan de samla ett lag till imorgon? – Definitivt. De gillar mig.

- Jag ringer dem. - Tja. Bra, Nina.

- Tack, Thomas. - Ja.

Anton, kan du ge mig en 13 millimeter?

- Den? - Nej, inte den där. En större.

Tack. Perfekt.

Ska du inte ta det?

Nej. Det är inget viktigt.

- Hej, det här är Adam. - Hallå.

Jag ville bara höra hur utredningen går.

Ingenting nytt. Hur är det med dig? Har du pratat med någon?

Jag behöver inte prata med någon.

Du måste fånga de där bratsarna så att de kan utse van Voorst.

- Iris, hur mår du? - Jag mår bra. Vi pratar förbi.

Okej, vi pratar.

- Vem pratade du med? - Ingen.

Men van Voorst, är det inte han som...

Jag vill inte prata om det.

Iris. Jag saknar Christian också.

- Hur länge stannar du här? - Jag vet inte.

- Går inte barnen i skolan? – De har semester i två veckor.

Och du kan alltid ta några dagar till.

– Det är något med Didier. - Nej det är det inte.

Vi finns här för dig, så länge du behöver oss.

Det är intressant att alla vet vad jag behöver.

Jag behöver lugn och ro.

Det är därför jag frågar, när åker du tillbaka till Paris.

- Iris, kom igen. - "Kom igen, kom igen, kom igen."

- Iris. Kom tillbaka. - Helvete.

Piss.

– Jag tog en bild. Vill du se det? - Ja.

Jag låtsades ta en selfie, men jag vände inte kameran.

Mor. Det hade jag inte förväntat mig av dig.

Jag skäms, men jag ville ha en bild.

– Han är riktigt läcker. - Ja visst?

Slå upp.

- Hur gammal är han? – I min ålder.

- Har han barn? - Nej, det har han inte.

- Var bor han? - Jag vet inte.

– Men han bor här i Malmö? – Ja, det antar jag.

För att vara helt ärlig då pratade vi inte så mycket om honom.

Han ställde mest frågor om mig.

– Inte självupptagen. Det gillar vi. - Ja.

Nej. Han är för bra för mig.

Håll ut, mamma. Du förtjänar det. Jag menar det. Du ser bra ut.

- Okej. Tack. Jag är sen. - Ha så kul.

Vi får se, om jag kommer hem ikväll.

Vad? Firar vi något?

Jag kommer att spendera resten av mitt liv med dig.

Polis! Sluta!

Jag vill dela mitt liv med dig.

Polis! Sluta!

- Resten av mitt liv. - Sluta!

Tack.

- Hallå. - Hallå.

- Nej. Få bort dem. - Kom hit.

Jag var tvungen att ta dem med mig. Det finns kennelhosta i kenneln.

Det är okej. Det drabbar bara hundar.

Jag hittar en annan lösning för morgondagen.

Väl. Kan du lägga detta i din bil? Tack.

– Hej Fredrik. - Jag vet vad du vill säga.

– Att jag inte borde vara här. - Nej.

Men jag måste. Jag kan inte bara sitta med händerna i knät -

- när Benjamins mördare är där ute. Jag kan inte.

Håll dig nära de andra. Rör ingenting.

Om du hittar något, så rop på hjälp. Lova det.

Jag lovar. Tack, Iris.

Vi har hittat något!

Fredrik.

Känner du igen skon här? Kan det vara Benjamins?

Jag vet inte.

- Kan du inte känna igen det? - Nej.

Fråga Åsa. Hon har mer kontroll över Benjamins saker.

- Okej. - Brie.

Brie!

Jag kan inte hitta Brie. Jag kan inte gå förrän hon är tillbaka.

Men vi behöver inte vara två om för att prata med Åsa, ta bara bilen.

- Här. – Nej, du kommer nog behöva det.

Jag kan ta en taxi. Jag hoppas att du hittar den hunden.

Kom. Brie!

Brie!

- Hallå! - Hallå.

- Hallå. - Hallå.

– Det måste vara du som är Liv. - Ja.

Mitt namn är Peter.

Sa din mamma att jag kunde hänga runt.

Men om jag hade vetat att du skulle komma så tidigt var jag borta.

- Det är okej. - Okej.

Det känns lite konstigt att stå här utan kläder på.

Två sekunder.

Jag tror, du har vänt ut och in på T-shirten.

Ja, det är faktiskt meningen.

Alla i Danmark gör det just nu. Det är mode.

Okej.

- Får jag fråga dig en sak? - Ja.

Dejtar din mamma mycket?

Nej. Men jag hoppas, att du menar allvar.

Jag är seriös.

Ser jag inte ut så? Okej.

Så vi har inte setts så länge, men...

Men jag vet inte... Det känns bara höger. Vet du att?

Väl.

Jag vill visa dig ett föremål. Säg till om du känner igen den.

Ja okej.

- Hittade du den precis? - Känner du igen det?

Ja. Det är ...

... Benjamins favoritsko. Jag fick inte kasta ut dem...

– även om de var ... helt förstörda.

– Men nu fungerar det. Mycket bra. - Nej.

- Ja. - Det finns ingenting här.

– Mamma åker en tur. - Okej.

Julie, ta hand om dig av din lillasyster. Puss puss!

Puss puss.

- Vad kommer du? - Vet bara när du kommer tillbaka.

Det angår inte dig.

Du kan inte bara ta med barnen. Det är kidnappning.

Det här är mina barn. Och jag tar vart jag vill åka med dem.

- Piss. - Lägg inte på. Catherine.

Kom igen.

Hur mår du?

Hittade du den i samma skog som kroppen?

Ja, 300 meter bort i ett snår. Benjamins mamma säger att det är hans.

Möjligen, men jag tror inte det. den har varit ute i 18 år.

- Vad? Hur länge tror du? – Högst några månader.

Piss.

Fredrik.

Jag förstår att du vill veta vad hände med din son.

Därför kommer jag att ge dig en chans att berätta sanningen.

Planterade du skon?

Säg det bara. Var det du?

Du kan inte avsluta utredningen igen. Inte igen.

- Glasögonen, var det du också? - Vilka glasögon?

Benjamins glasögon. Har du lagt dem här?

– Har du hittat Benjamins glasögon? – Svara nu. Var det du?

Nej. Nej, jag svär det. Diskretion. Bara skon.

Du äventyrar utredningen. Du förstår det va?

Men om du har hittat Benjamins glasögon, har du en aning och kan...

Lyssna. Allt du hittar här, kan överklagas i domstol.

Är det vad du vill?

Vill du ha den eller de där gjorde det, måste bli av med det?

– Det vill jag såklart inte. - Nej.

Då måste du att hålla sig till sanningen.

Finns det något mer, Fredrik?

Natten han ringde...

Vad han verkligen ville var, att jag skulle hämta honom.

- Och gjorde du det? - Nej. Jag vägrade.

För jag hade druckit. Då sade han till mig: "Fader."

"Och nu då, om jag blir nedslagen?"

"Rånad. Mördad, så jag kommer aldrig hem igen."

Och jag sa... Jag sa:

"Då antar jag att du blir det."

Hur fan kan du säga så till sin egen son?

Hur man lever med att man har sagt det?

Jag vet inte. Jag vet inte.

Jag går. Förlåta.

– Ja, det är Iris. – Tomas från kriminaltekniker.

Jag har undersökt glasögonen, som kom in igår.

Repan är uppenbarligen ett fabriksfel.

Det finns hundratals ramar med samma defekt -

- så det är omöjligt att säga, om de tillhörde Benjamin.

- Hörde du det? - Ja. Tack.

Brie!

- Brie! – Vi är på väg att avsluta.

- Okej. Hittade du något annat? - Vad? Nej.

Brie! Bara hon har inte sprungit in på motorvägen.

Nej, det skulle vi ha hört.

Jag kanske borde köra med en annan istället.

Vad? Nej, jag kör.

Bella behöver mat. Jag får komma tillbaka senare.

Kan du inte bara? sätta Bella i bilen?

- Hon är redan i bilen. - Nej, hon är här.

Brie. Brie. Hallå. Var har du varit?

Du kan inte bara fly. Jag var så orolig.

Bråkmakare.

- Hallå. - Hallå.

Ja det är det. 777.

- Nej men ... - Hallå.

- Hallå. – Sitter du här?

Ja, jag skulle ha glidit iväg tidigare, men så kom Liv hem.

– Nu hjälper han mig med mina läxor. - Det är bra.

- Hallå. - Hallå.

Vad blir det till middag? Du äter med mig, eller hur?

- Vill du göra det? – Om det inte är för mycket besvär.

Nej. Jag har köpt in. Men det blir bara enkel pasta.

Jag älskar enkel pasta.

Jag hjälper till. Men vi måste gör den här först. Kom igen.

På samma sätt som tidigare. Det är bara att lägga in tio istället.

Okej, ja.

– Du måste gå till bekännelse. - Jag kan inte. Det fungerar inte.

Tyst nu. Jag hjälper dig.

Så här. Du säger, att det inte var medvetet -

– men i självförsvar. jag kommer att ta dig en bra advokat. Det bästa.

Du kommer inte att dömas för mord.

Du röker i fängelse i några månader, och då är du fri.

Fri från mig, fri från allt.

Jag ser till att det är värt det. Du kommer aldrig att behöva arbeta igen.

Anton har gått igenom nog. Han kommer inte att förlora mig också.

Lyssna noggrant. Det finns bara två sätt att göra det på.

Antingen gör vi det på mitt sätt -

– eller så får polisen en anonym tipsa och hitta mordvapnet med dig.

Vad tror du, Anton skulle säga till det?

Har du det fortfarande?

Jag kan vara din vän eller din värsta fiende. Det är ditt val.

Det skulle vara hemskt om lille Anton råkade ut för en olycka.

Så tänk på det, hur du vill ha det.

- Julie, hörde du det? - Vad?

Ja, jag hörde det.

Det är mammas häst.

- Det är Iris. – Det här är Eva från sjukhuset i Ystad.

– Vi har en Katarina Bignola här. – Det är min lillasyster.

Vad hände?

Hon kom in akut efter ett fall från en häst.

Jag kommer.

Hon bad mig säga, att du ska gå hem till barnen.

- Vad? Är de ensamma? I huset? – Ja, det var så jag förstod det.

Ja. Tack. Helvete.

Där är hon!

- Mamma! Mor! - Hej, skattjägare.

- Försiktig. - Vi väntade på dig.

Skatt. sötnos.

- Ta dem. - Tack älskling.

Nu måste du gå och lägga dig.

Men vi vill se mer på surfplattan.

Ta det lugnt nu, för mamma har mycket ont.

– Iris, hjälp mig med skorna. - Halvtimme?

Julie. Ta din lillasyster med ut och borsta tänderna.

- Halvtimme? - Nej. Nu gör du som jag säger. aj!

Nu gör du som mamma säger.

– Jag kommer och säger god natt. - Mår du bra?

Jag älskar dig.

Fångade du Didier från sjukhuset?

- Ja. - Vad sa han?

- Om vad? - När kommer han?

Du kan inte ta hand om barnen nu, så när kommer han?

Han undersöker det.

Han är upptagen på jobbet, men det måste gå. Kan du fixa...

Tack.

- Oj! Aj. - Mår du bra?

Nej det är jag inte. Försiktig. Okej.

- Jag lägger upp det här. - Väldigt försiktigt.

Sådan.

Herregud. Varför känner du dig alltid illamående? när du har ont?

Ska jag ringa Didier?

Skulle du vara så snäll att hämta den ett glas vatten? Jag är så törstig.

Ja. Förlåta.

Lyssna... Jag har tänkt på något.

Borde vi inte åka till Bangkok? under alla omständigheter?

- Vi kan hälsa på din familj. – De skulle bli så glada.

Väl. Jag ordnar biljetterna.

Hej Inger. Det är jag.

Jag behöver, att du tar hand om Anton igen.

Jag tror att det blir lite längre än normalt.

Ja. Tack för allt du gör.

Jag uppskattar det verkligen. Du borde bara veta.

- Är det redan imorgon? – Nej, det är många timmar kvar.

Bara sov.

- Hallå. - Hallå. Är du Iris Broman?

– Ja, det är det, Gunnar. - Okej. Du har besökare.

Hallå.

Är det du som undersöker kroppen? som hittades i skogen?

Ja.

Det var jag.

Det var jag som dödade honom.

Det är jag som har gjort det.

Berätta för mig, vad som hände från början till slut.

Jag tog en öl med mig några vänner och var på väg hem...

... då den här killen hoppade plötsligt på mig.

Jag försökte gå men han sprang efter mig.

Så jag slog honom.

Han måste ha varit lång, ty han gav inte upp.

Han var helt borta.

Oavsett hur många gånger jag slår, han bara fortsatte.

Jag hade min hammare i bältet och slog honom med det i självförsvar.

Och så var han död.

Jag fick panik.

Jag tog min bil och körde in i skogen och begravde honom.

- Och var hade du varit? - På restaurangen Golden.

Jag gick ofta dit efter jobbet. Det var alltid någon jag kände.

Vem var där den kvällen?

Jag kommer inte ihåg.

Kan du peka ut var du begravde honom?

Ungefär där.

Cykeln, var lämnade du den?

Vilken cykel? Det fanns ingen cykel.

Jag kommer snart tillbaka.

Är det han du dödade och begravd i skogen?

Nej.

Vem är det? Jag har aldrig sett honom förut.

Kroppen är inte Benjamin.

– Utreder vi två fall nu? – Det har jag sagt hela tiden.

Att vi inte ska anta, att det var Benjamin.

Nu har hon verkligen gjort sig en dumhet.

Förhandlingen avslutas 11.15. Jag kommer snart tillbaka.

Jag har slagit alla som saknas i Skåne.

Ingen annan passade på omständigheterna.

Då måste vi utöka. Halland, Blekinge, Småland.

Och sen får vi se om vi kan identifiera honom.

Det kan inte vänta längre. Inte när vi har en person -

– ett helt annat mord erkänns.

Han är inte bara psykiskt sjuk och vill ha uppmärksamhet?

Han pekade exakt, där kroppen hittades.

Han kan ha sett vägspärrarna.

- Han kanske var med Missing People. - Det är sant.

Få mig ursäkta.

Ja. Är jag den enda, Vem är nöjd med en bekännelse?

Hej, Adam. Kan jag ringa tillbaka senare?

Jag skyndar mig. Det handlar om om brats som sköt Christian.

Vi fångade en av dem.

Killen... Hej, Iris? Hörde du Vad sa jag

Vi kan ha kommit ikapp Christians mördare.

Texter: Helle Cathrine Østergaard Iyuno