Original subtitles

I tidigare avsnitt...

Det här låg i skåpbilen. Det kallas Djävulens andedräkt.

Säljer nån det här?

JD:s vän Wayne gav honom rapporten.

- Om killen som jobbar för Ramona. - Dante. Han hade det i bilen.

- Tänker du på det förflutna? På oss? - Jag är glad för din skull, Isabel.

- Vi har inte sett Armando på 23 år. - Han kan ha blivit bortförd.

- Vi försöker ta reda på av vem. - Vi vet inget.

Arman?

Dante tog Arman. Jag vet inte vad som händer.

- Vi ska hämta Arman nu. - Håll i er!

Hej...

Hur är det? Behöver du nåt?

Han hade inte behövt rädda mig, Fi.

Han ville alltid vara din hjälte.

Det var jag som skulle rädda honom.

Det fanns ingenting du kunde ha gjort.

Jag kunde ha ringt polisen, FBI. Nånting, vad som helst.

- Då hade han fortfarande levt. - Plåga inte dig själv.

Och sluta klandra dig själv.

Han hade inte behövt dö, Fi.

Det var inte du. Det var Dante. Dante kidnappade honom.

Han kommer undan med det.

Det är dags att du lämnar det här bakom dig.

Hur då? Det är det enda jag tänker på.

Det där rummet där de hade honom.

Det där ordet "marina". Vad betyder det?

Du behöver en dag för att sörja och inte göra nånting.

- Jag kan inte. Jag har likvaka idag. - Kom igen, Thony.

Du sa det ju. Jag behöver sörja.

Ja, men här. Här, där det är säkert.

- Mamma! - Ja, hjärtat mitt.

Vad är det som händer här?

Jag hittar inte min sopbil till klassens timme imorgon.

Var såg du den sist?

Jag minns inte!

Du kan väl ta med nåt annat istället?

Nej! Tänk om jag har glömt den i parken och den är borta?

Ibland tappar vi bort saker och det är okej att vara ledsen för det.

Tack för att du tog hand om allt, Nadia.

Det blir lättare om man gör nåt.

Den här likvakan kommer nog inte att få oss att må bättre.

Men vi kommer att ha andra att må dåligt ihop med.

Jag vet inte ens vad jag ska säga.

Du behöver inte.

Jag känner mig... tom.

Jag också, mija. Jag också.

Är det allt? Är det allt som är kvar?

Nej, det som är kvar finns i ditt hjärta och din själ.

- Tänk om det var mitt fel? - Det var en olycka.

FBI jagade dem av vägen.

- Varför var FBI ens där? - Det är den stora frågan.

Enligt vår kontakt fick de inte in nåt larm.

De har ingen aning om vem som ringde FBI.

Det var bara tre som visste var utväxlingen skulle ske. Dante, jag...

...och du.

Är det därför du känner dig ansvarig?

Jag ringde inte FBI.

Dante sa att du pratade med nån på telefon.

- Jag pratade med Thony. - Varför? Ni är inte så vänskapliga.

- Hon var orolig. - För vadå?

Arman. Hon visste tydligen att han skulle komma hem-

så jag berättade var jag var.

Jag vet att jag inte fick göra det, men hon bönföll mig.

Kan hon ha ringt FBI?

I så fall hade jag aldrig sagt nåt till henne.

Eller jag vet inte... Jag tror inte att det var hon.

Tack för att du är ärlig mot oss.

Förlåt att jag stör, men de första gästerna är här.

- Ska jag bära den till altaret? - Nej, jag gör det.

Jag vet precis var jag vill ha den.

Sa du till Thony att Armando skulle komma hem?

Inte en chans att hon ringde FBI.

- Hon ville desperat ha hem honom. - Nadia också.

Av dem var det bara Nadia som hade nåt att vinna på det.

När FBI frös hennes tillgångar kanske de slöt ett avtal.

- Skulle hon riskera Armandos liv? - Inget förvånar mig med henne.

Nu offrar hon Thony.

- Hämnd för att hon stal hennes man. - Eller så skyddar du bara Thony.

- Du har blivit förtjust i henne. - Sluta.

Det här handlar om vår familj.

Vem som än förråder oss så ska de straffas. Blod kräver blod.

Det ska de, min bror. Lita på det.

Men idag ska vi hedra Arman.

- Mår du bra? - Det är ingen fara med mig.

Du borde inte gå. Tänk om de klandrar dig för Armans död?

De vet inte att vi var där. Det verkar misstänkt om jag inte går.

- Men du är ju inte inbjuden. - Inte av Nadia.

Ramona och Jorge förväntar sig att jag kommer.

Om nån tänker döda mig så händer det inte på en vaka.

Det var ju lugnande...

Det är Jeremy.

- Hej! - Hej. Jag har lagat gumbo åt er.

- Jag hoppas att det är okej. - Ja!

- Det är varmt. - Ställ den här.

Jag älskar gumbo. Det är ju fantastiskt. Tack!

Jag ville bara titta till er efter det som hände häromdagen.

Vad fan handlade det om?

Jag lovade att inte fråga om det, men jag är ganska omskakad.

Vi vet faktiskt inte heller, Jeremy.

Vet ni åtminstone vilka de var, eller om de kommer att ge sig på er?

Vi uppskattar att du försöker hjälpa oss.

- Men vi måste hålla tyst om det här. - Ja, jag fattar.

Jag är bara orolig för er. Har ni några säkerhetsanordningar?

Såna där rörelsedetektorer fungerar avskräckande.

- Eller videokameror. - Vi borde kolla upp det.

Nu ska jag åka på likvakan, så om du inte misstycker...

- Ska inte du följa med? - Jag är inte så bra på sånt.

Jag har några hyfsade kameror-

- som samlar damm i skåpbilen. En kund uppgraderade.

- Låt mig installera dem. - Utmärkt idé.

Gör det. Tack. Jag är snart tillbaka.

Toppen. Jag kommer åtminstone att sova bättre.

Okej? Jag hämtar dem på en gång.

- Tack. Det är väldigt snällt av dig. - Inga problem.

Här är namnlistan.

Jag orkar inte med det här nu.

Hej. Jag tänkte åka förbi dig tidigare.

- Det var inte nödvändigt. - Kanske inte. Du får inte vara här.

- Du måste gå. - Jag måste vara här för Armans skull.

Ramona tror att du ringde FBI. Hon behöver nån att skylla på.

Just nu är det du.

- Varför skulle jag ringa FBI? - Det spelar ingen roll. Du måste gå.

- Inte bara La Habana. Vegas. - Jag ringde inte dem.

Hör på, Thony. Din son har redan förlorat en förälder.

Om Ramona tror att du bär ansvaret kan jag inte skydda dig.

Åk hem, samla ihop familjen och stick medan du har chansen.

Jag bär inte ansvaret för det där. Jag går ingenstans.

Thony. Kom hit, Thony.

- Ringde du FBI? - Va?

- Hur kände de till utväxlingen? - Jag vet inte!

- Sa du det till Ramona? - Nej.

- Hon misstänker mig. - Jag litade på dig.

- Jag försökte varna dig. - Du hade fel.

- Vi skulle precis få Arman. - Jag hade inte fel om Dante.

- Vi måste prata om det... - Sluta. Ska du få oss båda dödade?

Jag ville också få tillbaka Arman.

Självklart. Du hade mycket att förlora.

Vi förlorade honom båda två.

Jag är ledsen.

För vadå? För att Arman är död, eller för att du tog honom ifrån mig?

Jag trodde att vi var oskiljaktiga-

- tills du kom och började slita isär oss.

Du stal så mycket från mig, Thony. Tid jag aldrig kan få tillbaka.

- Förstår du? - Ja.

Jag vet inte om jag vill ha dig här, Thony.

Nadia. Det var aldrig meningen att såra dig. Jag är ledsen.

Men det gjorde du.

Gör som du vill. Det gör du ju ändå.

- Isabel. - Hej...

Jag är glad att du kom.

- Jag förstår inte att han är borta. - Jag vet.

Jag känner hans närvaro här inne.

Det känns som om han ska dyka upp.

I morse undrade jag om jag ens ville vara kvar här.

Men jag kan inte förmå mig att åka. Det är allt jag har kvar av honom.

Jag tog med nåt till dig.

När vi var unga gav Arman mig den här för att förvara åt honom.

Han fick inte ha den.

Jag hade glömt bort den, men den låg kvar på vinden hos mina föräldrar.

Han gav den till dig, Isabel.

- Jag kan inte ta emot den. - Du måste.

Du förtjänar att ha den, inte jag.

- Är du säker? - Ja, jag ber dig.

Snälla.

Det faktum att han gav den till dig visar hur viktig du var för honom.

Jag slutade aldrig älska honom.

Jag vet.

Tack.

Var fick du tag på den här?

Isabel, Hayaks dotter.

Jag trodde att jag aldrig mer skulle få se den.

Nej...

Du måste skämta med mig...

Räddade han den från elden?

När Eduardo gjorde så hatade jag honom.

Vi skulle ha tagit med oss Armando.

- Då hade det här aldrig hänt. - Man ska inte älta det förflutna.

- Vi hade aldrig fått ta hans son. - Du har rätt.

Vi borde fundera på den som gjorde det här.

Ursäkta mig. Jag måste prata med en person.

Nu när Armando är borta behöver vi inte ha hans medhjälpare runt oss.

Hon var mer än så för honom. Var snäll. Hon har också förlorat honom.

- Kan vi prata? - Jag trodde inte att du skulle fråga.

- Jag ringde inte FBI. - Vem var det?

Jag vet inte. Ingen?

De kanske avlyssnade nåns telefon. Det kanske är nåt annat.

Men det var inte jag.

Men du misstänker nån?

Det gör du. Vem?

- Vad sägs om Dante? - Dante?

- Varför nämner du Dante? - Därför att han greps.

Han gjorde upp med FBI.

Varför skulle jag lyssna på dig?

Jag ville inget annat än att få hem Arman!

Det var bara därför jag ringde dig.

Jag vill också ha svar! Jag vet inte hur jag ska gå vidare.

Är allt bra här inne?

Thony och jag pratade om vem som kan bära ansvaret för Armandos död.

- Vi tar itu med det efter likvakan. - Tack.

Prata med alla kontakter tills vi får fram sanningen.

Jag ville bara se så att allt var bra med dig.

Vill du ha ett glas till?

Jag vill ha flera.

Vet du att Eduardo drömde om att bygga ett destilleri med Armando?

Jag vet.

Det var den enda gnutta av ambition som Eduardo hade.

Arman släppte aldrig tanken på det.

Han tänkte att de kunde försonas om han blev laglydig.

- Vad är det? - Corazon Del Cielo.

Ja, det var namnet.

Hur är det egentligen, Nadia?

Har alkoholen lindrat smärtan eller skuldkänslorna?

Vad är det egentligen du frågar mig?

Jag undrar vad som var viktigast för dig.

Arman eller tillgångarna som FBI beslagtog?

- Du menar väl inte allvar? Inte nu. - Säg det bara.

- Slöt du ett avtal med FBI? - Du gör mig illamående.

Håll dig borta från mig, för fan.

- Den här? - Ja, precis.

Så en lampa tänds-

- och inspelningen sätts igång så fort den registrerar rörelse.

Jag sätter några utomhus också, för alla vinklar.

Nu kan inte Chris smita iväg i min skåpbil mitt i natten längre.

Det är bara att ha koll via appen.

Varför har vi inte gjort det här innan? Just det, pengar...

Lampan har slocknat i brandvarnaren.

Ska jag kolla batteriet?

- Ja, gärna. Tack. - Inga problem.

Hur är det med dig annars?

Det var ju Thonys vän som dog, men...

Ja, hon kämpar på...

Jag frågade inte om henne, utan om dig.

Ärligt talat vet jag inte... Allt är ganska rörigt.

På vilket sätt då?

Jag ska ju inte fråga nåt, så låt mig berätta en historia.

Min pappa var byggarbetare. Efter den 11 september-

- tog han med sitt team för att söka efter överlevande.

Då rasade en byggnad ihop och han fastnade.

Herregud... Jag beklagar, Jeremy.

Jag berättar bara det här för det brukar finnas två olika tankesätt.

När en person håller på att drunkna ska man inte drunkna med dem.

Eller så hoppar man i och dör på kuppen.

Min pappa gjorde alltid det senare, även för främlingar.

Tänk dig hur hårt han ansträngde sig för en vän.

Thony skulle gå in i en brinnande byggnad för mig, utan tvekan.

Jag måste vara med henne. Ursäkta mig.

- Nadia? - Inte nu.

Okej...

Herregud...

KATHERINE RUSSO

Vad gör du nu?

Bränner bevis?

- Vad är det här? - Thonys son. Luca.

När hon kom in i våra liv ville Armando bara vara hennes hjälte.

Och då...

...slutade han vara min.

Du hade rätt.

Jag förlorade honom för länge sen.

Jag önskar att jag hade kunnat stoppa det.

Men det kunde jag inte. Jag kunde inte.

När jag förlorade Vanessa...

...ville jag bränna ner allt.

Jag stod inte ut med nåt som påminde mig om henne.

Allt som påminde om de gånger vi hade gjort varandra illa.

Tid jag önskar att jag inte hade förspillt.

Varför inser vi alltid att livet är för kort först när det är för sent?

Vi fokuserar väl för mycket på fel saker.

Om vi ändå kunde bränna upp allt...

Förlåt att jag tvivlade på dig.

Förlåt.

Fan!

Herregud...

Ma'am. Det här är en privat klubb. Jag kan inte släppa in er.

- Mr Morales. - Det är ingen fara.

Följ med mig.

- Vad fan gör du här? - Han är döende.

Thony.

Jag har en sak till dig.

- Han behöll den. - Det är klart.

Han var alltid lite för blödig.

Armando ville alltid ha barn. Jag är förvånad att han inte fick några.

Det var väl därför Luca var så viktig för honom.

Jag trodde att vi skulle få mer tid. Det var så mycket jag inte hann säga.

Han visste nog.

Du måste se det här. Dante greps för Djävulens andedräkt.

- Hur fick du tag på det här? - Det spelar ingen roll.

Han kidnappade Arman. Det är han som bär ansvaret för hans död.

- Varför gav du inte mig det tidigare? - Vem visste hur du skulle reagera.

Visste du att din syster och Dante är tillsammans?

Vem min syster sällskapar med angår inte dig.

Antingen förrådde han henne eller så är din syster inblandad.

Passa dig.

Jag gav dig chansen och nu kommer du med farliga anklagelser.

Gracias, Dante. Gracias.

- Var fan fick hon tag på det här? - Från efterlysningen, antar jag.

Tror du att hon har rätt? Skulle Dante ha gjort det här?

- Hon kanske ljuger. - Det är en polisrapport.

- Hon har inte hittat på det. - Jag är inte så säker.

Hon kanske har rätt. Du kanske bara är förblindad.

Du har rätt. Det var vi båda två.

- Hej, Fi. - Jag är utanför. Jag är på väg upp.

Va? Nej, du får inte vara här!

Jag låter inte dig göra det ensam.

- Nej, åk hem! - Det är för sent. Jag är redan här.

- Jag tar servicehissen upp. - Va?

- Jag gav Jorge polisrapporten. - Va? Det fick du absolut inte göra.

Jag vet, men jag måste få veta...

- Fi, vi måste gå. Båda två. - Thony?

- Dante. Jag måste gå hem. - Sluta prata. Hissen.

Nej. Servicehissen.

Thony? Thony?

Gå.

- FBI kanske bevakar... - Sluta prata.

Vänd dig inte om. Gå framåt.

ENDAST HOTELLPERSONAL

Gå in.

- Dante, vi kan väl prata om... - Gå.

Vad handlar det där om?

Jag ville bara säga att jag är ledsen.

Det är jag verkligen.

Du hade rätt, Thony. I den här branschen kan man inte lita på nån.

Ramona, jag ber dig...

Du vet nog att jag inte tar svek lättvindigt.

- Jag vet inte... - Sluta. Det är över nu, Thony.

- Det hade inte behövt bli så här. - Så synd.

- Det var ett svek. - Jag vet.

Städa upp.

Thony, jag trodde... Jag trodde att de sköt dig.

- Jag trodde att du var död. - Du måste åka hem!

Tänk om de ser dig? Jag måste städa upp.

Du kan inte göra det här!

- Jag måste. - Du får inte!

- Vad gör du? - Jag har inget val.

- Åk hem, är du snäll. - Nej, jag...

- Vad gör du? - Jag låter dig inte göra det här.

Du får inte bli indragen.

Dante är död. Det är över.

Det är bra nu. Allt är över.

Det är över.

- Jag är ledsen, Fi. - Var inte det.

Jag kunde inte låta dig göra det ensam.

- Var står din bil? - På lastområdet.

Kan du vänta på mig där? Jag kommer strax.

- Vänta. - Va?

Vart ska du?

Jobbet är klart och nu slutar jag för gott.

- Ska du ta farväl? - Ja. Det går fort.

Jag är ledsen.

Jag är ledsen att jag inte kunde rädda dig.

Jag hoppas att du visste.

Varför vill du att jag ska jobba för dig?

För att jag gillar dig.

Luca ritade den här. Du är hans hjälte.

Varför måste det alltid vara så svårt?

Ursäkta mig. Kan jag få era namn?

Han var vår son.

- Jag ber om ursäkt. - Charmaine. Det är lugnt.

Jag bjöd in dem.

Det är hans föräldrar.

Hej. Jag väntade mig inte att ni skulle komma...

Du tog in den där kvinnan i hans liv igen och nu är Armando död.

Ni borde skämmas båda två. Kom.

Min bror. Svägerska.

- Det här hade jag inte trott. - Sluta låtsas.

Min son är död på grund av dig.

Hur kan du ens säga så? Jag längtade efter att träffa min brorson.

Du förstör allt du rör vid.

Först kommer de här kvinnorna och frågar om dig, sen dyker du upp.

- Du är som djävulen. - Lägg av.

Hon hade inget med Armandos död att göra. Hon försökte rädda honom!

- Var höll du hus? - Han såg alltid upp till dig.

Du viftade med dina blodspengar. Men Armando hade inget svart hjärta.

Det räcker. Ingen moralpredikan nu.

Du lät henne locka iväg dig med alla fina saker blodspengarna kunde köpa.

Han var ung, Eduardo. Han visste inte bättre.

Vet du varför jag stack? Jag ville inte vara nära dig.

Kan vi sätta oss ner?

Du klarade aldrig av sanningen.

Du har blivit lika svarthjärtad som din syster.

Hon är din syster. Vår syster!

Nu räcker det! Allihop.

Det här är så pinsamt. Ser ni inte var vi är?

Det är Armandos vaka. Han förtjänar respekt!

Eduardo, Teresa. Ni kom hit för att ni fortfarande älskade er son.

Hur arga ni än var på honom eller Ramona.

Gjort är gjort. Det spelar ingen roll vem som hade rätt eller fel.

Din syster gjorde det hon trodde var bäst för er familj.

Precis som du.

Du tog aldrig Armando för den han var. Du var alltid så rättfärdig.

Han var inte din son.

- Jag gjorde det för familjens skull. - Nej.

Du tänkte bara på dig själv. Det var därför du tog Jorge.

- Du vände honom emot oss. - Jag valde själv.

- När hon hade gjort dig girig. - Du brydde dig inte när jag stack.

Nej, det är inte sant.

- Vi bad henne att låta dig stanna. - Hon krossade familjen...

...och varnade mig för att komma nära dig.

Berätta. Berätta för honom, Marina.

Låt höra.

Det är sant. Jag räddade dig från ett torftigt liv.

Vamos, mi amor. Vamos.

Vänta. Ni kallade er syster "Marina"? Är det hennes riktiga namn?

Ramona Marina Morales. Det är den hon alltid har varit för oss.

Hur du än blev indragen - ta dig ut, innan det är för sent.

- Vad är det? - Ramona är Marina.

Vad pratar du om?

Hon heter Ramona Marina. Det var vad familjen kallade henne.

Det var det Arman skrev på bordet.

Han berättade att han såg Marina. Hon var där. Hans faster.

Det var väl det namnet han hade på henne.

Så Dante tog Arman, men han gjorde bara som hon sa...

Kanske så att Jorge skulle tro att allt var Dantes verk?

Att hon inte var inblandad.

Hon ska inte få komma undan.

Arman är borta. Jag kunde inte göra nåt då, men nu ska jag göra det.

Vad gör du här?

Hej, Nadia.

Är de här schysta?

Du får inte bara ta dem.

Jag tänker inte vara snäll längre, särskilt inte mot dig.

Jag förstår dig, Nadia.

Jag förlorade min brorson och min vän.

Man tror att man känner nån, men... Hur kunde han göra det för pengar?

Mina pengar? Ja. Det var väl er kille?

Nu kan du sluta anklaga mig för min makes död.

Jag ville ha rättvisa för Armando.

Du förstörde bara hans minnesstund!

Det var mitt sista farväl till honom. Vet du det?

Vet du inte det?

Nu är vakan över, så du och din jävla familj kan dra åt helvete!

- Du har rätt. Vi gjorde fel. - Ja, det gjorde ni!

Jag skulle ge alla pengar i världen för att få tillbaka honom-

men det går inte...

Det finns inget du kunde ha gjort för att få tillbaka honom.

- Håll käften! - Det är bra nu.

Nej, det är inte bra!

Jag ville rädda honom, men jag kunde inte.

Det är inte ditt fel.

Jag orkar inte mer, Jorge.

Så ja... Det är bra nu.

Luca? Vad är det, hjärtat?

Jag hittar inget till klassens timme.

Okej. Jag kanske har nåt till dig.

- Vad är det? - Minns du min vän...

...som tog med oss till Mexiko, för din nya lever?

- På det stora planet? - Precis.

Han hette Arman, och...

En gång var den här hans.

Han hade velat att du skulle få den.

Vad har hänt med den?

Den har varit med om mycket, precis som du.

Men vad den än råkade ut för älskade min vän den bara ännu mer.

Kan du ta hand om den åt honom?

Självklart, mamma.

Den här bilen är så cool.

TILL MINNE AV ADAN CANTO

Text: Joakim Sandström Iyuno