Original subtitles

Gå långsammare! Jag får inte skynda. Jag är med barn.

- Det vet du inte säkert. - Jag kräktes hela natten.

Kräks man inte på mornarna när man är gravid?

Vad är det? Varley sa att det var brådskande.

Jag sov.

Titta. Er syster har en besökare.

Jag har med mig en växt åt er.

Så att ni kan fortsätta njuta av naturen från fönsterblecket.

Tack.

Vad är det?

- Varför hon? - Hon måste ha utpressat honom.

Eller låst in honom i en garderob.

Hon kanske hade en dryck som den Varley gav oss.

Hon fick ju hjälp av Colin Bridgerton.

Folk gör värre för att kopplas till familjen Bridgerton.

Jag får ta över herr Bridgertons beskyddande mantel.

Lord Debling.

Mina andra döttrar råkade komma förbi, och de vill gärna säga god dag.

God dag.

God dag.

Vi är så glada att ni är här. Penelope sitter så ofta där och läser.

Nu är hon ute i rummet, och det är er förtjänst.

Är det så? Vad är det ni gillar med fönsterplatsen?

Är den soffan speciellt bekväm?

Inte direkt. Jag gillar nog mest utsikten.

Men jag har tröttnat lite på den.

Jag är så glad att vara här med er.

- Jag tänkte att jag skulle hitta dig här. - Jag är hittad.

Markisen Samadani borde komma och uppvakta Francesca idag.

Kan du vara med?

Det är nog bättre om jag inte är det.

Om jag är där tar jag alla kakor, så att markisen inte får en enda.

Vännen... Jag tänkte på balen igår kväll,

när du frågade mig om vänskap kan utvecklas till kärlek.

Var det något du ville tala med mig om?

Det var snällt tänkt, mamma, men det var en hypotetisk fråga.

Jag vill bara Francescas bästa.

Jag kommer ner senare.

Då så.

Högst ärade läsare. En fråga.

Vad är den främsta drivkraft som tar oss längs vårt livs stigar?

Ni är min advokat. Men om ni förblir det beror på vad ni säger härnäst.

Jag kommer igen när det är löst.

- Är ni också här för att pungslå mig? - Nej, jag är här för att uppvakta er.

Herr Bridgerton. Jag vill inte bli uppvaktad.

Är det våra sinnen...

...eller våra hjärtan?

Då säger den stackars kusinen

"Det kan jag inte orda mot, för du har sagt det i tio år nu."

Utmärkt.

Innan du tar upp all munterhet i rummet måste du berätta

varför vi har nöjet att se dig tillbaka i London?

Du får ursäkta att jag uppträder för rummet.

Jag är van vid att tjänstefolket på mitt gods är mitt enda sällskap.

Det är bristen på sällskapsliv som fört mig hit igen.

- För att inte nämna bristen på damer. - Det blir ju perfekt då.

Jag är upptagen ett bra tag.

Därmed har du tid att träffa så många damer du har lust med.

När hjärtat och huvudet står i konflikt kan varje val kännas som en plåga.

En person vars tankar och känslor går åt samma håll

är Hennes Majestät Drottning Charlotte.

Efter mötet hos Hawkins kan drottningens gnistrande dam Francesca Bridgerton

vara på gång att bli den nya markisinnan Samadani.

Hon lovordar Ers Majestät.

- Kan du läsa ända därifrån? - Övning ger färdighet.

Då är jag glad att vi har övat så på att anordna de mest utsökta balerna.

Vi ska bjuda in till en genast.

För att fira vår goda ställning.

Och kanske för att kunna säkra fröken Francescas frieri?

Ta ett steg bakåt.

Du läser mig för väl.

Men det som glädjer allas våra hjärtan kan också krossa dem.

Säsongen har bara börjat och den har ofta en egen vilja.

- Är det bakelserna? - De kallas visst mille-feuille.

Kokerskan talade med lord Samadanis kök. De bör leva upp till hans förväntningar.

Hoppas inte kokerskan har ansträngt sig i onödan.

Lord Samadani kanske inte uppvaktar mig.

- Vi har en besökare. - Ja! Bjud in honom.

Lord Samadani, välkommen.

- Vår köksa har bakat mille-feuille åt er. - Hyacinth, det är inte lord Samadani.

- Ni får ursäkta misstaget. - Det är säkert mitt misstag.

Jag är här för att be att få uppvakta en av era döttrar.

Min dotter, Francesca?

Fröken Francesca.

John Stirling, greven av Kilmartin.

- Angenämt. - Nöjet är på min sida.

Lord Kilmartin och jag sågs som snabbast på balen,

men fick aldrig chansen att presentera oss formellt.

- Jag förstår. - Får jag stiga på?

Gärna.

Hon talar inte med honom.

Jag tror inte mina ögon.

Jag trodde det krävdes kvickhet för att avvisa en friare,

men tystnad är mycket mer effektivt.

De kanske trivs.

Hur ska de lära känna varandra utan att tala?

Och kommer han hit utan att ha blivit formellt presenterad?

Vi har en besökare till, frun.

Lord Samadani söker fröken Francesca.

Lady Bridgerton, god dag.

God dag, lord Samadani. Ni ska få en bakelse.

Herr Bridgerton, fröken Bridgerton. Och ni måste vara fröken Hyacinth.

Så stilig.

Fröken Francesca. Det är ett nöje att se er.

God dag, lord Samadani.

- Vi känner visst inte varandra, lord... - Kilmartin.

Jag skulle precis gå. Jag ska inte störa.

Adjö.

Har tre lorder sagt åt dig att släppa klubben?

Alla i societeten har visst en åsikt i frågan.

Alla menar att de är oroliga för mig.

Det är förställd oro.

När du väl gör det hittar de väl något annat.

Tycker du att jag ska göra som de säger? Och ge upp allt vi har byggt?

Var det inte du som sa att vi ska omfamna allt vi har fått?

Varför tynga ner dig själv med en verksamhet som gör dig förvirrad?

Det är inte jag som är förvirrad.

Jag behåller klubben.

Jag har byggt upp min samling sedan 1790,

och tyckte att det var passande att visa upp den efter alla år.

Mamma, vi är i ett bibliotek. Här får jag väl se på en bok?

Du får inte bli distraherad. Du får bara tänka på lord Debling idag.

Boken handlar om resor till norr, dit lord Debling ämnar resa.

Låt honom berätta om det. Män älskar att lära oss om världen.

Om vi redan vet för att vi har läst, känner de sig överflödiga och omanliga.

God dag, mina damer.

Läser ni om den mytomspunna nordvästpassagen?

- Ja. Den är så... - Väldigt förvirrande!

Vi förstår verkligen ingenting. Kan ni vara snäll och förklara?

Böcker är så fängslande. Jag har över tusen i min egen samling.

Böcker älskar att bli samlade.

Just det.

Jag tror inte att någon här i biblioteket har läst en hel bok nån gång.

Min bok kanske hamnar här snart.

Den tragiska ungmön som blir bortgift med en av sin fars åldrade vänner.

Det låter som tysk litteratur.

Jag hjälpte er med ballongen,

men alla solfjädrar fladdrar markant åt just ert håll.

Ni kanske kan nedlåta er att komma imorgon om ni inte är upptagen med beundrarinnor?

Vi ska ut och roa oss lite.

Jag följer gärna med. Jag skulle behöva roa mig lite.

- Letar ni efter någon? - Nej. Bara...

Jag tittar bara på böckerna.

Vad läser ni helst själv?

Jag tycker om både berättelser och fakta.

Men sanningen att säga dras jag gång på gång till... kärlekshistorier.

Vad är det ni tycker om med sådana historier?

Det är historier om förståelse, och hopp om ett bättre liv.

Låter jag hemskt ytlig?

Jag är glad att höra att ni har en passion

som ger er samma glädje som min forskning ger mig. Vi är lika.

Finns det romaner där mannen reser bort väldigt länge

och hans hustru är nöjd med att stanna och sköta godset?

Nej, det låter nog inte som en så väldigt känslosam bok.

Inte nödvändigtvis.

Om hustrun hade egna intressen kunde de kanske båda bli mycket lyckliga.

Ett praktiskt parti... som också är lyckligt? Det låter fint i mina öron.

Och hur skulle den här påhittade herren kunna be om den unga damens hand?

Om hon inte hade några manliga släktingar. Om ni skrev den boken, menar jag.

- Han skulle nog få fråga hennes mor. - Jag förstår.

Och om hennes mor sa ja, tror du att hon skulle göra det?

Ni får nog läsa boken.

- Är allt som det ska? Du verkar... - Jag tänker visst på annat ikväll.

Vill du hellre se på?

Du har ju redan betalat.

Nåväl.

God dag.

Om markisen bjuder upp dig två gånger på drottningens bal

visar han tydligt intresse.

Vi får se om han ens bjuder upp mig den här gången.

Det tror jag nog.

Men om intresset inte är ömsesidigt...

Där är lord Kilmartin.

- Vet du nåt om hans familj? - Lite.

De är kända för att vara lite reserverade. Är du intresserad av honom?

God dag, lord Kilmartin.

- Fröken Francesca. Lady Bridgerton. - Ni gick så plötsligt häromdagen.

Ni fick en annan besökare.

Jag hade hoppats att få se er på lord Fullers vernissage.

Nej, jag går sällan på evenemang om inte etikettreglerna kräver det.

Jag förstår.

Stannar ni alltså för att tala med oss bara för att vara artig?

Jag... tror visst att det var ni som stannade mig.

Vacker musik, inte sant?

Ärligt talat, nej.

Tempot är för ombytligt.

Just när man tror att man förstår melodin är sången slut.

Den skulle låta bättre i 3/4-takt så att man faktiskt kunde känna musiken.

Vad bra att veta.

Ursäkta mig.

Nej, jag är inte intresserad av honom.

Fröken Cowper har besök.

Eloise.

Cressida. Lady Cowper. Vilket inbjudande hem ni har.

Det ser ut som... ett museum.

- Det är besökstid, fröken Bridgerton. - Jag ville besöka fröken Cowper.

Går det för sig?

Är allt som det ska?

Jag ville se om du mår bra. Du verkade ur form igår.

Jag har nog aldrig haft en vän på besök förut.

- Inte? - Jag klandrar dem inte.

Det är lite som ett mausoleum här, inte sant?

Mår du bra?

- Jag sa att det var besökstid. - Du var visst inte tydlig nog.

Fröken Bridgerton, jag vill tala med min dotter.

- I enrum. - Självklart.

Jag vill inte se dig med den där Bridgertonflickan mer.

Är det förstått?

Kan du inte gå med på middagen ikväll?

Två tredjedelar av herrarna har lämnat oss.

Jag har inte råd att anställa en bartender tills jag löser problemet.

Kanske en ny målare eller kock.

Svaret kommer nog till dig.

På min långresa träffade jag en grekisk flicka på Balkanhalvön.

Min informator såg åt andra hållet medan vi lärde känna varandra.

Sex månader i sträck över hela halvön.

Hon låter som den kvinna

som gjorde min tid i franska kvarteren värd hela resan.

Mycket att erbjuda där uppe, och då menar jag inte hennes tankar.

Du då, Bridgerton?

Du var borta länge. Sommarens flickor måste ha gjort resan tillfredsställande.

- Jag berättade väl om contessan? - Ja, men du gav inga detaljer.

En gentleman håller vissa saker för sig själv.

- Ge dig. Här finns väl inga gentlemän? - Det håller jag med om.

Förlåt mig. Men är det inte tröttsamt?

Att vi förväntas vara nonchalanta gällande det enda som faktiskt betyder något.

Är det inte ensamt?

Fröken Featherington.

Mamma?

Lord Debling har bett om mitt tillstånd att fria till dig.

Gav du honom det?

Självklart gjorde jag det.

Det gjorde du verkligen bra.

Jag har hört att lord Debling har ett av Mayfairs största hus.

Tjugofyra tjänstefolk, en flotta av schäser.

Och han sa att han reser ofta, så det blir du som får sköta egendomen.

Tänk dig vilket inflytande det ger dig. Vilket inflytande det ger... oss allihopa.

- Mamma, jag har inte sagt ja än. - Men du ska göra det.

Hans resor har sina fördelar. Jag gillar att vara för mig själv, men...

Men vad?

Penelope, du använde dina pengar

till att byta kläder och frisyr, och det fungerade.

Lord Debling är en fågel i handen, och en väldigt fin fågel.

Bli inte girig av din framgång. Vad mer kan du önska dig?

Säg inte att du väntar på kärlek.

Det var därför du inte skulle läsa. Kärlek är en påhittad sak i böcker.

Vet du vad som är romantiskt?

Trygghet.

Var smart, Penelope. Om du inte är det får jag vara det åt dig.

- Kan jag komma in? - Ja.

- Era handskar, frun. - Tack.

Colin, alla är i vagnen. Är du inte klädd?

Nej, jag ville säga att jag stannar hemma ikväll.

Du ser inte ut att må bra.

Var det dig jag hörde i hallen sent igår natt?

Jag mår bra.

Du vet...

Du har alltid varit ett av mina känsligaste barn.

Alltid medveten om andras behov och alltid benägen att hjälpa folk

eller skoja för att lätta upp stämningen.

Du sätter sällan dig själv i första rummet.

Jag är stolt över din känslighet.

Men att leva för andras skull?

Det måste vara tröttsamt ibland. Plågsamt till och med.

Jag klandrar dig inte för att du har satt upp pansaret.

Men var försiktig

så att pansaret inte rostar och fastnar, för då kanske du aldrig får ner det igen.

Mitt huvud är trött efter flaskan. Förlåt att jag brusade upp.

Jag vill bara vila ikväll.

Det är bara synd...

...om du missar ditt arbetes frukt.

Det sägs att Penelope kanske får ett frieri ikväll.

Lady Featherington säger det till alla som lyssnar.

Ikväll?

- Det gick fort. - Antagligen tack vare dig.

Jag hoppas att du kryar på dig.

Den här lilla kärleksföreställningen kanske inspirerar mina älskande ikväll.

Fröken Featherington. Lady Featherington.

God kväll.

Vill ni dansa med min dotter, lord Debling?

Hon har nog minst en plats kvar på sitt danskort.

Många, faktiskt.

Då skulle det vara mig en ära att ta en av dem.

- Lady Bridgerton. - Lord Anderson.

Nej, tack. Jag har ingen aptit.

- Har ni en trevlig kväll? - Ja, verkligen.

Jag har inte varit mycket i Mayfair sedan jag just hade gift mig.

På landet kan man promenera, se på träd och sitta hemma i huset.

Upplys mig, vad gör man här i staden?

Här tillbringar vi tiden med att lägga oss i de ungas liv.

- Det gör i alla fall jag och er syster. - Lägger min syster sig i?

Hon gör nog mer än så.

Hon formar societeten som hon vill, och hon är bra på det.

Visste ni inte det om henne?

Vi håller på...

...att lära känna varandra igen. Vem är det hon formar just nu?

Min dotter, Francesca.

Men jag är inte säker på att hon har hittat gnistan än.

Tja, om jag får säga mitt... Ibland kan elden ha svårt att ta sig.

Mitt äktenskap var inte av kärlek, och inte passionerat i början.

Men jag kom att hålla av henne.

Vi var lyckliga till dagen hon dog.

Jag beklagar förlusten.

Då finns det kanske hopp.

Jag gifte mig av kärlek, så det är det enda jag känner till.

Mitt djupaste deltagande.

Men jag är avundsjuk på att ni fick chansen att gifta er av kärlek.

Det har jag själv inte gett upp hoppet om att hitta i andra akten.

Er gnistrande dam lyser verkligen starkt för er ikväll.

Det gör hon.

Till och med lady Whistledown höll med om det perfekta partiet.

Kan det ha öppnat dörren för en allians mellan skvallerdamen och kronan?

Det skulle jag vilja säga.

Tack för att ni håller mig sällskap.

Jag ville inte missa en bal till, men jag ville inte heller gå ensam.

Er make borde vara här med er.

Herr Mondrich har lite svårt att ge upp vårt gamla liv

hur hårt jag än drar i honom. Han är fäst vid sin bar.

Drottningen ser inte så välvilligt på en man med titel som jobbar på klubb.

Ni måste visa herr Mondrich att det nya livet är värt uppoffringen.

Tidigare liv är farliga platser att besöka.

- Tyckte ni om baletten, herr Bridgerton? - Verkligen.

Jag kanske borde ha blivit dansare själv.

Lady Arnold. Gör oss sällskap.

Lord Fuller. Lady Fuller. Vad roligt att se er.

- Har ni träffat herr Bridgerton? - Ja.

- Som snabbast. - Ja. Men det är verkligen angenämt.

Vi talade just om baletten.

Jag vet inte om jag tyckte att mannen hade behövt vara riktigt så avklädd.

- Han kunde ha burit en skjorta. - Jag instämmer verkligen.

Det är hemskt när folk är avklädda.

Eloise, där är du. Jag har letat efter dig hela kvällen.

Borde du verkligen prata med mig?

- Jag är ju "den där Bridgertonflickan". - Du hörde det.

Jag ber om ursäkt för min far.

Jag ber om ursäkt att han är så dum.

Eloise!

Om du behöver hålla avstånd ett tag...

...så förstår jag det.

Nej. Far får stå ut med det.

Dessutom...är han dum.

Du är olik alla andra, Eloise.

- Hur har du modet att vara så annorlunda? - Det är inte mod.

Jag förstår bara inte varför inte alla tänker som jag.

Hur tänker du då?

Tja...

Eftersom du frågar...

- Fan! - Låt mig hjälpa dig.

Syster, vart ska du?

Jag drar mig tillbaka tidigt.

Baletten är dansad och drottningen är nöjd.

Nu vill jag ha lite tid för mig själv.

Om du är färdig med att smida planer åt andra, kanske du kan hjälpa mig nu?

Jag har hört att du formar societeten. Jag har träffat en så spännande kvinna.

Jag vet inte vad du har hört, men dra inte in mig i dina rumlarfasoner.

Jag är inte intresserad.

Jag förstår att det kan verka som om jag är en rumlare,

men jag har bara renhjärtade avsikter.

Har du hjärtat i underbyxorna?

Fröken Francesca.

Lord Kilmartin.

Jag är så törstig efter dansen med lord Samadani.

- Jag vill faktiskt inte ens prata. - Det är ju så vi brukar kommunicera.

Förlåt att jag rusade iväg så plötsligt sist.

Jag ville bara ge er det här.

Jag är ingen ordens man. De ord jag har är inte heller vidare bra.

Men jag tror att gester kan säga mycket.

Fröken Francesca, er lemonad.

Ursäkta mig, lord Samadani.

Mamma, jag vill åka hem tidigt om det går för sig.

Jag...

Låt oss leta reda på din bror och syster först.

Självklart.

Lord Samadani.

Lord Kilmartin.

Vad står på?

Lord Samadani hämtade lemonad åt fröken Francesca, och nu...

...dricker hon inte lemonaden.

Precis, Ers Majestät. Hon dricker inte lemonaden.

Det kanske är bäst ändå.

Barn tar upp så mycket tid och dränerar ens skönhet.

- Men vi har så det räcker. - Menar du att vi ska ge upp?

- Aj, jag får ont i bröstet. - Åh, nej. Förlåt?

Jag har varit öm hela veckan.

Hånar du mig? Jag har ständigt ont i brösten.

Och det är inte bukspottskörteln, utan ett tydligt graviditetstecken.

Är det?

God kväll, Bridgerton.

Bridgerton. Fint folk kommer sent.

Det är inte värt det. Kom ut med oss. Den här gången ska vi till Whites.

- Istället för till Mondrichs hemska bar. - Ursäkta mig.

Är allt som det ska?

- Allt är underbart. - Det gläder mig.

- Får jag fråga er en sak? - Vad som helst.

Eftersom ni reser så ofta förstår jag att ni vill gifta er praktiskt,

men tror ni kanske att det med tiden...

...kan växa fram kärlek?

Jag vet inte.

Mitt arbete tar så stor plats i mitt hjärta

att det kan bli svårt att få plats med annat.

Men jag är väldigt glad att ni redan verkar ha ett så fullt liv.

Ni är så vacker ikväll, fröken Featherington.

Tänk så mycket tid vi hade haft om vi inte alltid tänkte på giftermål.

Tid att läsa och utbyta idéer

eller vad som helst som inte handlar om att fånga en make.

- Intressant. - Inte sant?

Nej. Att din bror går fram till Penelope och lord Debling.

Får jag störa?

- Colin. - Bara ett ögonblick.

Ni två har visst något att reda ut. Jag ska låta er göra det.

Vi får tala mer om det här en annan gång.

Lord Debling. Ni är alldeles för stilig för societetens misstyckande blickar.

Jag kan gärna avsluta dansen med er om ni behöver en partner.

Colin, du förstör för mig och Debling.

- Det är nog bäst. - Vad menar du?

Pen, du kan inte gifta dig med en du inte känner.

- Jag känner honom tillräckligt. - Han ska visst resa bort i tre år.

Jag vet det, Colin. Det tar ett år bara att komma dit.

De verkar upprörda, inte sant? Eros och Psyche strider.

Vad menar ni, fröken Cowper? Är de inte gamla vänner?

Jo, ända sedan familjen Featherington flyttade in i huset mittemot.

- Mittemot familjen Bridgerton? - Precis.

Jag förstår.

Jag har slutit fred med vad han erbjuder mig.

Jag ska säga ja när han friar.

Tack för dansen, fröken Cowper.

Jag ville hjälpa dig, men kan inte se på när du gör ett misstag.

Mitt enda misstag var att be dig om hjälp från början.

Lord Debling!

Förlåt att vi blev avbrutna. Balen är snart slut, men ska vi tala klart?

Varför sitter ni där i fönstret i salongen?

- Jag... - Jag har sett er leta efter någon.

Jag trodde att ni hade grälat med herr Bridgerton,

men nu tror jag att det var av en annan anledning.

Anledningen att ni sitter vid fönstret och ser ut mot huset tvärs över torget.

- Jag vet inte vad ni menar. - Jag menar herr Bridgerton...

...och känslorna er emellan.

Jag kan försäkra er om att Colin aldrig skulle ha känslor för mig.

Det är en skrattretande tanke. Vi är bara vänner.

Skulle ni önska mer?

Jag kan inte...

Det är inte ens...

- Det är inte en möjlighet. - Men jag frågade om ni skulle önska.

Fröken Featherington, så mycket som jag reser,

kan jag inte gifta mig med någon som är förälskad i någon annan.

Vad ni än söker hoppas jag att ni hittar det.

God kväll.

Vart skulle han? Vad har du gjort?

Är det vad du frågar?

Inte om jag mår bra.

Bryr du dig bara om mig med en lords förlovningsring?

Mamma, jag är med barn.

Tror jag.

Hallå? Blir du inte glad?

Det sägs att hjärtat alltid driver gäck med huvudet.

Francesca.

Lord Kilmartin.

Han lät skriva om musiken vi hörde precis som jag föreställde mig den.

Och när en följer hjärtat istället för huvudet

går allt sunt förnuft upp i rök.

Men kroppen har också sitt sätt att veta bäst vad den behöver.

Undertecknad kan inte förneka ett bultande hjärtas urgamla visdom.

Vänta!

Penelope.

- Jag vill inte tala med dig. - Snälla!

Släpp in mig.

- Vi stannar vid Bridgerton House först. - Ja, fröken.

Vad vill du?

Friade lord Debling?

- Vad angår det dig? - Jag måste veta. Friade han?

Det är märkligt.

När jag bad om hjälp att hitta en make

trodde jag inte att du också kunde neka mig en.

Det angår mig för att jag bryr mig om dig.

Du får inte ta honom.

Han kommer att lämna dig och han är för krävande.

Och han är... Han är inte rätt för dig, Pen.

Han friade inte.

Han avvisade mig på grund av dig.

Du fick honom att tro att du har känslor för mig.

En så befängd tanke att jag inte kan annat än skratta.

Låt oss nu färdas hem i tystnad, och låt mig vara.

- Jag kan inte. - Snälla!

Jag kan inte.

För...

Tänk om jag har känslor.

Va?

Jag har så länge försökt att inte känna,

och försöka vara den societeten vill att jag ska vara.

Ett tag trodde jag att jag hade lyckats.

De senaste veckorna har varit fyllda av förvirrande känslor.

Jag är totalt oförmögen att sluta tänka på dig.

På vår kyss.

Jag drömmer om dig när jag sover,

och jag föredrar att sova, för då får jag vara med dig.

Den här känslan är som tortyr.

Men jag kan inte...

...tänker inte och vill inte sluta.

Snälla.

- Säg inte sånt du inte menar. - Jag menar det.

Det är vad jag har velat säga till dig i många veckor nu.

Vi är ju vänner.

Ja, men vi...

Förlåt mig.

Jag vet inte vad jag trodde.

Jag vill så gärna bli mer än vänner.

Så mycket mer.

Colin. Vi är framme hos dig.

Gode Gud.

Kunde han inte köra vidare?

Tror du någon såg oss? Jag märkte inte mycket alls.

Vad gör du?

Colin?

Följer du med?

Va?

Din familj ser mig.

För Guds skull, Penelope Featherington. Tänker du gifta dig med mig eller inte?

Undertexter: Sara Palmer