Original subtitles

- Colin. - Tack för att du kom.

Förlåt att det är sent, men jag var tvungen att träffa dig.

Vad är det?

Pen, jag...

Jag har inte kunnat sova, inte kunnat...äta.

Jag kan knappast tala längre.

Det enda jag tänker på är...

Vad?

Vår kyss.

Dig.

Jag känner likadant.

Du upptar alla mina tankar.

Colin.

Colin.

- Var det värt att få se ballongen? - Jag föll av taket innan jag ens såg den.

Berätta igen exakt vad drottningen sa, raring.

Igen, mamma?

- Hon var lysande, strålande. Brava. - Jag frågar för att det är viktigt.

Om drottningen har valt Francesca får hon vilken friare hon vill.

- Vem ska du dansa med först, syster? - Jag kan ta dem i alfabetisk ordning.

- God morgon. - Du sov länge.

- Gjorde jag? - Kunde du inte somna?

Jo då. Jag sov så gott så.

Så fort mitt huvud träffade kudden

möttes jag av ett totalt och omedelbart mörker.

Inte ens en dröm.

Gratulerar.

Bror, jag vet att vi inte ska nämna det, men jag tycker att det var snällt gjort.

Hon väntar tills tjänstefolket slänger ut Whistledown och läser den i smyg.

Det var synd att hon skrev det där, eller att hon ens fick nys om det.

Ursäkta mig.

Jag tycker att Penelope har tur som har dig som vän.

Ja.

Hon är...

En väldigt god bekant... till hela familjen, så klart.

Mår du bra?

Alldeles utmärkt.

Högst ärade läsare.

Mänskligheten har gjort fantastiska framsteg

i sin tävlan med naturen.

Vi har skepp som korsar världshaven, slott som nästan når till molnen,

och nu också stora ballonger som färdas genom skyarna.

Men hur fina färdigheter debutanterna än visar drottning Charlotte

verkar Hennes Majestät bara ha ögon för en av dem.

Den friare fröken Francesca väljer

måste vara rik och stilig, och han måste ha en hög ställning.

Vad sägs om lord Debling? Han är visst ivrig att hitta en hustru.

Lord Debling tillbringar halva sin tid ute i naturen,

och den andra halvan med att prata om det. Tråkmåns.

Släng det som om du menar det, lady Danbury.

Förlåt, Ers Majestät. Jag har annat på tankarna.

Jag har fått höra att jag väntar oönskat besök.

Ska drottningen förvisa besökaren till kungadömets utkanter?

Nej. Det är inte värt er tid.

Låt oss kasta ut det... ur tankarna.

De andra unga damerna må slåss om fröken Francescas rester,

men de måste komma ihåg

att ju högre man flyger desto längre kan man falla.

Jag får nog ingen mage när jag väntar barn.

Jag har alltid haft elegant figur.

Det är inte vikt som ger en magen. Det är ju själva barnet.

Vad? Skulle det ha sitt lilla huvud och kropp inuti mig?

- Är ni säkra? - Oroa dig inte.

Din son kommer säkerligen att levereras av en gyllene stork.

Hur vet du att de får söner?

Är det det första du säger efter en vecka på rummet?

- Varley, ett ord. - Ja, frun.

Men först har det kommit en besökare till fröken Penelope.

Eloise.

Jag har lagt märke till att du inte har varit ute.

Det är inte trevligt när Whistledown skriver om en.

Nej, det är det inte.

Hon var väldigt hård mot dig. Onödigt hårt, tycker jag.

Det hade varit konstigt om hon inte skrev.

Det var tyvärr mitt fel att ryktet kom ut, men det var inte meningen.

- Jag skulle inte klandra dig. - Det var det inte.

Vill du komma in?

- Jag har nya böcker som... - Nej. Tack.

Jag ska träffa en vän.

Men jag hoppas att du hittar det du söker.

Med eller utan Colins hjälp.

God dag.

- ...henne! - Jag håller med, och...

- God dag. - God dag.

- Vad fint att se dig. - Ja, detsamma.

Förlåt att jag inte har kommit tidigare.

- Det var nog bäst så. - Var det?

- Var det inte det? - Det var det.

Vi kan inte ha fler lektioner.

- Jag håller med. - Bra.

Bara för att förtydliga, vad är din anledning?

- Är det på grund av det som hände? - Nej!

Jag försäkrar dig att det aldrig ska hända igen.

- Självklart. Förlåt att... - Förlåt att jag bad dig.

- Be inte om förlåt. - Du bad ju om förlåt.

Ja.

Lektionerna. Du sa att vi inte kan fortsätta.

Det kan vi inte.

Whistledown skrev om oss och jag har skämt ut min familj,

och riskerar skämma ut din också.

- Ja. Det är väldigt förnuftigt tänkt. - Vi ska kanske inte ses på ett tag.

Självklart.

- Jag får ta mina utsikter på allvar. - Utsikter är viktiga.

Jag har nästan inga utsikter kvar, men jag får göra mitt bästa.

Ja, det får du göra.

Då så...

Då ska jag låta dig vara.

- Jag går. - Penelope, jag...

Jag hoppas...

Jag önskar dig verkligen all lycka.

Tack.

För din godhet.

Om jag hittar en make är det din förtjänst.

Jag tror att han kan visa sig vara säsongens bästa lord.

Jag tycker faktiskt att hans omsorg om vildmarken är fin.

Omsorg är en sak, fixering är en annan.

Han äter visst bara grönsaker.

Lord Debling har uttalat sin avsikt att gifta sig den här säsongen.

Det sägs att han har en ganska vidsträckt egendom.

Han som talar med fåglar?

Cressida, vet du vad folk kommer att säga om du inte blir gift i år?

Om du inte hittar en make snart

kommer din far och jag att bli tvungna att hitta en.

Hur vidsträckt är hans egendom då?

Har ni en trevlig kväll, ers nåd?

Trevligare än dem åtminstone.

Jag är hellre ett rovdjur än ett bytesdjur.

Det är synd att dina systrar är upptagna. Med dem skulle du kunna gömma dig lättare.

Jag kan inte sitta på mitt rum för alltid. De får snart en ny skandal.

Ja, men håll dig i skymundan bara.

Jag ser ett hörn att gömma mig i.

Om någon frågar efter mig är jag inte här.

Jag ville berätta att jag har talat med Penelope.

Har du?

Vad sa hon?

Jag bad om ursäkt för att ha spridit ryktet om er två.

Jaha, jag förstår.

- Tack. Ursäkta mig. - Jag...

Drottningens gunst verkar ha magisk inverkan här.

Verkligen. Vår salong har varit full hela veckan.

Med vilka?

- Baron Harvey, lord Godwin, mr Ford. - Precis vad jag trodde.

Lågadeln dyker alltid upp först.

När de är nöjda kommer herrarna av högre rang.

Men det är möjligt, när hon känner att du är redo,

att Hennes Majestät presenterar dig för den allra högst uppsatta lorden.

Kanske en nära vän till familjen.

Så var det med Daphne och prinsen.

Men, som med Daphne, behöver du inte låta drottningen välja.

Du ska bara följa ditt hjärta.

Jag undrade om drottningen skulle presentera någon,

och jag tror att han skulle vara mest lämpad för mig.

- För att det är enklast så? - För att jag litar på drottningen.

Lady Bridgerton. Lady Danbury.

Fröken Francesca, förtjusande att se er. Jag är lord Cutbill, greven.

- Fröken Featherington. - Mina herrar.

- Har ni en trevlig kväll? - Vill ni ha hjälp att hitta en man?

Lycka till med båda era företaganden.

Fru Mondrich.

Mina damer.

Bridgerton.

Herr och fru Mondrich. Vad stiliga ni båda är som adligt par.

Inte sant?

Bedömer ni er elev?

Utöver välgång och smak har ni visst hittat till skvaller också.

Ni kan inte klandra mig. Whistledowns blad är mycket lärorikt.

Men jag tycker inte att det var chockerande

utan snarare omtänksamt.

Ädelt, till och med.

En god man känns igen på att han hjälper en vän i nöd.

Tack vare er godhet hittar hon nog en make på nolltid.

Ja. Det är förstås vad vi hoppas på.

Lady Danbury. Hur står det till?

Mår ni... Mår ni bra, eller...

Ni är ganska lätt att läsa, herr Bridgerton.

Ni använder mig för att stöta bort de hungriga mödrarnas blickar.

Jag ber om ursäkt.

Men det verkar ha fungerat, så jag tackar er också.

Då kan ni få uttrycka er tacksamhet genom att gå med mig kring rummet.

- Jag behöver också distraheras lite. - Det blir mig en ära.

- God kväll, fröken Featherington. - God kväll.

- Har ni trevligt? - Otroligt. Har ni?

Ganska.

Förutom det att jag känner mig lite som ett bytesdjur.

Ni har hittat till mitt gömställe. Välkommen.

Egentligen är det bara för de misslyckade och bortstötta.

- Lider ni inte med en jagad man? - Jag behöver medlidandet själv.

- Ni kan istället få lite social smitta. - Ni måste ha gjort något vidrigt.

Jag har slutat äta döda djur och den synden förlåter de knappast.

- Läser ni inte Lady Whistledown? - Nej.

Har hon skrivit om er?

- Ja. - Vad skrev hon om?

Att jag fick hjälp av en manlig vän för att hitta en make.

Där ser man.

- Bravo. - För att jag är så dum?

För att ni skiljer er från flocken även om det riskerar att göra er utsatt.

Precis som han.

- Han är död. - Sant. Men han fick komma på festen.

Inte mycket till fest det här.

- Förlåt, så borde jag inte säga. - Be inte om ursäkt.

Jag tycker att er rättframhet är enormt uppfriskande.

Jag har bestämt vem jag ska gifta mig med.

Utmärkt. Vet mannen i fråga om att ni ska gifta er?

Lord Debling.

- Naturforskaren? - Varför låter du så överraskad?

Det är bara det att du inte verkar intresserad av naturen.

Eller djur. Det är ju hans största passioner.

- Jag tycker mycket om djur... och pälsar. - Säg inte det till honom.

Jag bryr mig inte om detaljer.

Stod han inte och talade med Penelope länge igår?

Penelope? Eloise, då.

Jag vill också vara snäll mot henne,

men Lord Debling ser henne nog mest som ett skadeskjutet djur som behöver skyddas.

Så han blir en godhjärtad make åt mig.

Kanske, men jag varnar dig.

Penelope är inte så försvarslös som man tror.

Inte jag heller.

Alla har inte turen att ha familjens stöd som du.

Giftermål kan vara min enda chans att få stöd.

Lord Debling är vänlig, och framför allt den jag har valt.

Hjälper du mig?

Jag har några böcker om naturhistoria du kan låna.

Perfekt.

Min mor fick fem söner. Hon tog det här varje gång.

Utom när hon fick mig.

- Se så. Drick. - Du menar inte allvar. Det luktar...

Ruttet ägg.

Fåna dig inte. Ni vill väl ha söner båda två?

Ni kan komma att känna att det trycker lite i magen.

- Det var inte så illa. - Ganska sött.

Pottan!

Kom allihopa!

Se människan försöka flyga till aldrig tidigare skådade höjder.

Jag trodde den skulle vara större.

- Den är enorm. - Sannerligen.

Och nu när du mår bättre är den redo att flyga när som helst.

- Vad pratar de om? - De verkar vara förtjusta i ballonger.

Tänka sig.

Jag vill bli ballongflygare.

- Det heter aeronaut. - Du heter besserwisser.

Du tänker väl åka upp?

- Ursäkta mig. - Ja.

...allihopa! Se människan försöka flyga...

Låtsas ta sötsaker så att ingen misstänker oss.

Självklart.

Hur mår du?

Bra.

Överraskande bra.

Colin, lord Debling har visat intresse för mig.

- Jag såg det på Stowell House. - Lektionerna fungerade.

Jag var nedstämd.

Det hjälpte mig att inte bry mig så mycket

om hur folk ser mig och... Jag var bara mig själv.

- Känner du dig fäst vid honom? - Det är tidigt.

Men han verkar karaktärsfast. Han är inte oangenäm att se på heller.

Tack.

- Har jag socker i ansiktet? - Nej. Du fick bort det.

- Önska mig lycka till. - Lycka till.

Jag ska tala om den fåniga fågeln i boken du lånade mig.

De är ganska charmerande. Synd att de är utrotningshotade.

Garfågeln? Han skulle nog inte gilla att du kallar hans livsverk fånigt.

Hoppas han vill tala om fåglar och inte om ballonger.

- Men de flyger båda två. - Inte garfågeln.

Fröken Cowper. Fröken Bridgerton.

God dag.

En storslagen ballong.

- Har ni flugit ballong någon gång? - Nej.

Till de avsides platser jag gillar skulle man inte kunna flyga ballong.

De är helt utanför civilisationen.

Har ni någon anledning att fly undan civilisationer?

För att se naturens skönhet. Storslagna varelser.

Och så att min familj inte kan hitta mig.

Är ni osams med er familj?

Att komma överens med dem är som att försöka tvinga en kamel

genom ett nålsöga.

Istället för att krympa valde jag för länge sedan min egen väg.

Långt från dem.

- Om ni förstår. - Jag förstår verkligen.

Fröken Featherington.

Kom.

- Ers nåd. Jag vill inte störa. - Struntprat.

Jag ska snart ut på en resa med bara min besättning.

Ni nekar mig väl inte ert trevliga sällskap?

Naturligtvis inte.

Eloise?

- Vad hette den där fågeln jag älskar? - Garfågeln.

Jag arbetar idogt för att garfågeln inte ska utrotas.

- Den är hotad. - Jag vet. Det är fruktansvärt.

De har samma partner hela livet.

- Det är så... rörande. - Rörande.

Jag älskar fåglar.

Jag också.

Men är inte de vanligaste fåglarna ibland de allra vackraste?

Sparven ska man inte förbise.

Nej, det ska man väl inte.

Bridgerton.

Jag tänkte väl att ni skulle vara här och beundra genialiteten.

Ni älskar ju fantasier. Var det därför ni ville bli äktenskapsviskare?

Jag är färdig med det där. Det är skönt att vara tillbaka.

Klättra upp och ta tag i den där...

- Vad handlade det om? - Jag har just blivit medbjuden på en jakt.

- Som du trivs, min älskade. - Jag känner mig visst mer hemma här nu.

Men jag saknar ändå klubben.

Jag har besökt den, men det är inte samma sak.

Det händer så mycket att jag saknar att vara hemma ibland.

Måste vi gå på balen ikväll?

Hur lyder regeln?

Vi får göra precis som vi vill.

Kom närmare med barnen,

så att de kan få en närmare titt på detta fantastiska vetenskapens spektakel...

- Det handlar om värme och förbränning. - Är det så den rör sig?

Eftersom jag har hittat ett tåligare och lättare material

borde jag kunna hålla mig flygande i över två timmar.

Två timmar?

Ett segelfartyg håller hela vägen till Amerika, vet ni.

Och de går att styra dessutom.

Med eller utan styrning kan de i alla fall ta en från de ivriga mödrarna där ute.

Jag ber om ursäkt, jag trodde att ni var...

En man? Varför? Kan en dam inte vara intresserad av ingenjörskonst?

Vad är avsikten med ballongen?

Ursäkta, är det här tältet en ballong? Ni fyller det verkligen med luft.

Hans uppfinningsrikedom främjar praktiska framsteg.

Jag ville lyssna på någon som tänker annorlunda,

inte höra den vanliga kören säga vad som inte är möjligt.

Tack, ers nåd.

- Hade ni nåt mer att säga? - Nej, ingenting alls.

Jag vill bara höra föreläsningen. Jag gillar att höra om andras passioner.

Som jag sa...

Fröken Francesca, Ers Majestät.

Fröken Francesca, jag vill presentera dig för en god vän till mig.

Lord Samadani har kommit från Wien till London specifikt för att träffa er.

Han är markis.

- Ers nåd. - Fröken Francesca.

Jag har hört mycket om er.

- Jag hoppas att jag inte gör er besviken. - Aldrig då.

- En första gnista av tillgivenhet. - Det är spännande, inte sant?

DEN SENSATIONELLA NYHETEN HAWKINS BALLONG

Jag är utomhus så mycket jag bara kan.

Jag anpassar mig faktiskt ganska bra till naturen och dess enorma skönhet.

Gör ni, fröken Cowper?

Det gör jag... också.

Jag föredrar verkligen naturen framför onaturen.

Det finns inget jag älskar mer än... gräs.

Vad är det med gräs som ni älskar så, fröken Featherington?

Att det är så...grönt.

Ja, grönt är det.

- Hur länge sedan var det? - Det var nog sex, sju månader sedan.

- Den där Debling är lite udda, inte sant? - Han har unika intressen, ja.

Men det är inget otillbörligt med honom.

Utom hans otillbörliga kärlek till grönsaker.

Sant. Men med den förmögenheten kan han vara hur udda han vill.

Han påminner om en hortonom jag mötte i Frankrike...

- Jag tror... - Är det där normalt, tro?

- Tjudra den här. - Det blåser upp.

- Det är mest vinden. - Grabba tag i repet där.

- Ja. Håll den så stilla du kan. - Flytta den.

Det blåser visst upp.

Det kostar bara en shilling.

Ja tack, gärna!

Är du säker på att vi ska göra det här? Det är ganska blåsigt.

Jag måste få känna dina läppar. Du har aldrig sett så...vindpinad ut.

Är det en komplimang?

Vänta!

Hur ser jag ut?

Oj! Akta!

Håll!

Jag får inte stopp på den.

Hoppa ur!

Hjälp mig! Fort!

- Hjälp oss! - Den blåser bort.

Alle man på däck! Kom an!

Dra!

Dra!

Gode Gud!

Fröken Featherington!

Dra!

Ett, två, tre, dra!

Håll hårt i den.

- Surra den. - Släpp, herrn.

Släpp.

Och Hawkins lyfter mot skyarna.

Bravo!

Bra, Bridgerton.

Vad bra!

Ni är en hjälte!

- Alla hjälpte till. - Ni är så stark.

- Väldigt imponerande, herr Bridgerton. - Det var otroligt!

Oj. Det var ett spännande avbrott.

- Det var tur att ingen blev skadad. - Jag kanske blev det.

Vad hände?

Min fot. Jag fick ett av repen på den.

Kom. Ni måste sätta er ner.

LORD OCH LADY HAWKINS UPPFINNINGSBAL 1815

- Eskorterar du mig ikväll? - Jag använder dig snarare som en sköld.

Tack.

- Är du fortfarande arg? - Nej, Eloise. Det är bra mellan oss.

Jag gick bara i egna tankar.

En man kan väl vara tankfull?

Tillhör den här er?

Tack.

Som tur är talar alla nu om herr Bridgerton och ballongen.

- Inte herr Bridgerton och dig. - Ja, mamma.

Lady Featherington, får jag visa er sir Humphry Davys så kallade lampa?

Nej.

- Du måste dansa med lord Debling. - Jag vet, mamma. Jag försöker.

Du tycker nog att jag är sträng, men...

Om du visste hur din far försöker kontrollera mig...

Han har dragit in halva vårt underhåll.

Vi kan behöva bära dessa klänningar en gång till i år.

Herr Bridgerton.

- Ni är en verklig hjälte. - Är ni lika modig på dansgolvet?

Lord Debling, tack än en gång för att ni räddade mig förut.

Det var så lite så, fröken Cowper. Känns det bättre nu?

Det gör verkligen ont.

Men jag kan fortfarande dansa.

Har ni tänkt på er bröllopsdag?

- Vad ni ska ha på er? - Ja, jag har planerat det i detalj.

Så bra att Hennes Majestät presenterade oss för varandra.

Vi har något stort gemensamt. Sju bröder och systrar.

Sju är ett ganska ovanligt antal, ja. Ni får säkert ingen lugn och ro heller.

Det stämmer.

Jag älskar min familj, men...

Det kan kännas ensamt att vara med dem, inte sant?

Jag tycker det motsatta.

Jag vill gärna ha åtta barn själv, så att hemmet alltid är fyllt av tjatter.

Ursäkta mig ett ögonblick.

Ursäkta mig.

Har ni tappat en handske till?

- Nej, men tack för hjälpen förut. - Är man född till hjälte så...

Jag letar efter min dotter.

Den känslan minns jag. Mina är utflugna nu.

- Lämnar de nånsin boet? - Nej, de gör väl inte det.

Boet är bara kvistar och löv. Ett hem blir det när barnen är där.

Och det är de alltid, eftersom man alltid bär dem med sig.

Jag har visst aldrig sett er förut.

Marcus.

Du är här.

Ni har visst träffat min bror.

- Er bror? - Lord Marcus Anderson.

Angenämt.

Violet Bridgerton. Lady Bridgerton... Änke... Före detta.

Ja, Marcus kom precis till stan. Han är bara på besök.

Jag visste inte att ni hade en bror. Välkommen till Mayfair, lord Anderson.

Tack.

Jag har redan väldigt trevligt.

God kväll.

God kväll, sir. Förlåt, jag bara...

Behövde ni lugn och ro? Jag har också letat efter det.

Vi kanske kan njuta av tystnaden tillsammans.

Ursäkta mig.

Hej igen. Det förvånar mig att ni är här.

De här balerna är ju mödrarnas bästa jaktställen.

Jag gav mig faktiskt in i det här orm- och mödranästet för att hitta er.

Jag hoppades på att vi skulle kunna presentera oss ordentligt.

Benedict Bridgerton.

Jag vet vad ni heter.

Alla talar om er. Ni och er bror var dagens hjältar.

Det var imponerande.

Har ni mjuknat lite mot mig för att jag drog i ett rep?

Det förvånar mig.

Jag trodde att ni var en kvinna som värderar idéer högre än råstyrka.

Då missbedömde ni mig.

Jag uppskattar verkligen råstyrka. Mycket mer än meningslöst pladder.

Lady Tilley Arnold.

- Lady? Är ni gift? - Jag har varit det. Han är död.

- Jag beklagar sorgen. - Tack.

Jag har sörjt i flera säsonger, och har inte bråttom att hitta nån ny

så oroa er inte för att jag ska försöka snärja er.

Jag är inte rädd för er.

Det borde ni vara.

Herr Mondrich.

- Är det fortfarande er klubb? - Ja, lord Garrett.

Här. Låt oss skåla för jakten. Jag ser verkligen fram emot den.

Herr Mondrich, om ni ska tillhöra societeten

förstår ni väl att ni inte kan driva klubben?

Vi i societeten arbetar inte.

Betyder inte min titel att jag kan göra som jag vill?

Inom vissa gränser.

Om ni skjuter lika bra som ni häller, hoppas jag att få se er på jakten.

...modig.

Ja, herr Bridgerton. Hur kunde ni finna ett sånt mod?

Jag anser att...

...vi alla har mod inom oss.

Vi måste bara vara ärliga mot oss själva.

Då är vad som helst möjligt.

Ursäkta, mina damer.

Lord Debling.

Fröken Featherington. Har ni stött på fler vilda ballonger?

Inte för stunden.

Ursäkta, jag har lemonad åt fröken Cowper.

Lord Debling.

Jag har tyvärr inte varit ärlig mot er.

Ursäkta?

Om... gräs.

Jag älskar inte det.

Jag hatar det inte, men jag trivs bättre inomhus.

Jag förstår.

Hur jag betedde mig tidigare...

Jag låtsades vara någon annan.

Jag vill inte göra det längre.

Jag gillar sällskapslivet och skvaller även om jag ibland gömmer mig på balerna.

Jag läser hellre än utforskar naturen.

Jag gillar att se på fåglar, men speciellt på fönsterblecket. Jag...

...ursäktar mig själv lite väl mycket just nu.

Hur många versioner av er finns det? Och var gömmer ni dem?

Gör det er ingenting att jag inte vill utforska vildmarken?

Himmel, nej.

Om jag bara talade om naturen skulle jag aldrig bli bortbjuden.

Jag vill inte uppvakta någon som är exakt som jag.

Jag vill träffa någon som vet vem hon är,

och som kan stå för att hon är udda, precis som jag gör.

Det tror jag att ni också gör.

Äntligen är du ledig. Jag har varit uttråkad hela kvällen.

Han kommer snart tillbaka. Det är jag säker på.

Det kanske är bäst. Att bara äta grönsaker passar inte dig.

Colin.

- Har du sett Francesca? - Nej.

- Får jag fråga en sak, mamma? - Vad som helst.

När du utvärderar möjliga makar åt Francesca,

vad hoppas du att hon ska hitta?

Jag vill att Francesca ska få det jag också ville ha,

och Anthony och Daphne.

Passion, spänning, en kärlek som kittlar.

Är inte vänskap den bästa grundstenen för kärlek?

Jo, det tycker jag. Din far och jag var vänner först.

Det är ovanligt att vara vänner först,

och att båda personerna sedan börjar känna mer.

Hur visste ni att det var besvarat?

Han tog mod till sig att fråga.

Då så.

Om Francesca hittar det hoppas jag att hon är modig nog att fråga.

Det hoppas jag också.

Undertecknad anser att alla mänsklighetens stora framsteg

inte är mer än distraktioner från vad som är naturligt för oss.

Colin.

Kom du loss från beundrarinnorna?

Mår du bra?

Jag har en fråga jag måste ställa dig.

Våra instinkter.

De djuriska impulser som finns hos de mest sofistikerade människor.

När allt kommer omkring...

Colin.

...kommer vår natur alltid att segra.

- Jag... - Fröken Featherington.

Vi skulle ju dansa.

Javisst, ers nåd.

Herr Bridgerton.

Det verkar som om lord Deblings instinkter

har fått naturvetaren att göra säsongens mest oväntade val:

Fröken Penelope Featherington.

Är det en hallucination?

- Jag mår illa. - Jag också.

Nej, jag mår verkligen illa.

Ni hade ju slutat ta drycken.

- Det har vi. - Men...

Undertecknad kan gott säga att hon är fängslad.

I kampen mellan människan och naturen

är det tydligt att kampen egentligen står mellan människan och honom själv.

Undertexter: Sara Palmer