Original subtitles

Diamanter är visst inte så sällsynta.

Det är precis därför jag inte tänker utse någon,

hur många juveler de ängsliga mödrarna än skickar.

Det bekymrar er alltså inte alls vad lady Whistledown skriver?

Att hon tror att jag är rädd att välja en? Varför tror hon det?

Fröken Edwina som jag valde förra året har visst träffat en enastående man utomlands.

Absolut, Ers Majestät. Så varför inte fortsätta med framgången?

Och ge Whistledown vad hon vill ha? Absolut inte.

Jag har inte sett tillräckligt av årets flickor än.

Om någon ska få min gunst måste hon verkligen förtjäna det.

Jag förstår.

- Jag kommer att välja någon... - Som gnistrar?

Just det.

Min gnistrande dam blir säsongens mest eftertraktade.

Då påminns Whistledown en gång för alla

om att det är hon som ska vara rädd.

Högst ärade läsare.

Det sägs att dårar dömer snabbt medan den vise väntar och ser.

Fröken Henderson, som många trodde hade lagts på hyllan för gott,

vann över många debutanter då hon fick sin earl Fraser.

Alla trodde att fröken Dunham var en ungmö för alltid,

tills hon gifte sig med baron Ely.

Och fröken Kathani Sharma var redan 26 år gammal

när hon lyckades få ingen mindre än viscount Bridgerton på fall.

Bra att er mor lät er behålla klänningarna.

Spegeln ljuger inte.

Sanningen är den, att det vissa tror bara är vanliga stenar,

kan med tiden visa sig vara juveler.

Det har den nye baronen av Kent och hans familj fått se i veckan.

Där är östra flygeln och där är den västra.

Och om ni följer mig...

Pojkar!

Ingen rör någonting.

På övervåningen ligger biblioteket och musikrummet,

den privata salongen, skrivarrummet och arbetsrummet.

- Hur många rum finns det? - Tjugosju med tjänstebostäderna.

Bråka inte med fru Khanna, annars får ni städa själva.

Här är er sängkammare, fru Mondrich, den ligger mittemot herr Mondrichs.

- Varsitt rum? - Självklart. Det är så det ska vara.

Andra gånger kan det man trodde var ovärderligt

krossas som glas om det utsätts för tryck.

Otroligt.

Kentgodset gick till en boxares son.

Tänk om en handlare eller sotare får ärva vårt?

Oroa er inte, frun. En av flickorna levererar nog.

Du milde.

Mamma, Rae åker med mig till Rotten Row.

- Ser du inte att vi är upptagna? - Fånga.

En sak som undertecknad vet är sant

är att diamanten inte är den enda ädelstenen som kan gnistra.

- Promenerar du hellre med debutanterna? - Vill du se på när gräs växer?

Det är inte mig de tittar på.

Jag förstår mig inte på ditt nya sätt.

Du gillar Cressida men inte de andra. Du har hårband men ingen solfjäder.

Varför är du så nyfiken på mig? Jag har inte ändrats mest här.

Lovade du inte Anthony att du skulle försöka?

Vi ses senare.

Damerna kanske kan låna mig en solfjäder. Det blir nog varmt idag.

Så...hur börjar vi? Har du någon bok om charm?

Vill du ha min hjälp, efter vad lady Whistledown skrev?

Hon har aldrig haft så fel om någon. Vi struntar i henne.

Hon kommer att bli upptäckt till slut,

och då ska vi dansa och fira hennes undergång.

Nog om böcker.

Om du ska hitta en man måste du vara där i verkliga livet.

- Först vill jag se vad du redan kan. - Men jag kan ingenting.

Kan du vifta med solfjädern och ögonfransarna?

Det är ibland nog. Män är enkla varelser.

- Ja, jag kan väl visa dig. - Inte mig.

Dem.

Mina herrar, har ni mött fröken Featherington?

Vad angenämt att se er. Vilket underbart väder vi har fått.

Vilket...

Fröken Featherington, ni verkar förvirrad.

Nej. Ursäkta mig. Jag mår utmärkt, min herre.

Jag hörde att lord Courtney kom till stan igår.

Det stämmer.

Han är stilig, och visst en riktig musikälskare.

- Jaså? Han kanske passar Francesca? - Han är inte den enda.

Lord Petri och lord Godwin tycker också mycket om konst.

- Är de stiliga? - Du måste prata med dem.

- Det är bra med flera alternativ. - Ni har nog fler än ni tror.

Anledningen till att jag är här idag

är att berätta att Hennes Majestät inte är klar med säsongen.

Hon letar fortfarande efter en diamant, med ett annat namn.

- Men hon önskar att få se mer. - Gör hon det?

Jag tror det. Det kan bli vem som helst.

Vem som helst?

Vem som helst som har gjort sin debut.

Hon kommer att bli svår...

Det är tröttande att vänta på att bli lady.

Ska jag ta tröttheten som ett gott tecken?

Har du utövat de nödvändiga aktiviteterna?

Albion och jag har varit på tre affärsverksamheter idag.

Vad för affärsverksamheter?

En tapetserare, en silkeshandlare, och...

Säg inget till Varley, men ett möte med en ny husa.

Jag vill ändra ett och annat som lady Featherington.

Jag vill ha kvar Varley.

Tycker ni inte båda två att ni spänner vagnen före hästen nu?

Jag litar på att det finns anledning att hoppas att ni båda snart

kommer med en son till familjen.

Mamma! Vad oförskämt.

Albion och jag är väldigt passionerade.

- Självklart. - Bra. Och du?

- Det här teet är så beskt. - Strunt i det nu.

- Ja, mamma. Vi har idkat samlag. - Det får jag hoppas.

- Hur ofta? - En gång. På vår bröllopsnatt.

Tror du att bebisar bara uppstår i livmodern?

Ni måste idka samlag ofta för att det ska bli barn.

Jag vill ut och visa upp min make, inte ligga i sängen.

Mitt hår blir platt.

Vill du slå din syster måste du försöka mer. Det är snart fullmåne.

Ett förebud om fertilitet. Jag föreslår att du utnyttjar det.

Jag är definitivt sen.

Det var underbart, mina damer.

Samma tid imorgon?

Kanske det.

Vill du verkligen fortsätta med mina lektioner?

Jag blir inte arg om du ger upp.

- Du behöver inga lektioner. - Ja, jag går inte att lära.

Du går verkligen att lära.

Men du behöver inte lektioner. Du vet redan hur man gör.

Det vet jag inte alls.

Minns du när vi träffades? Jag var ute och red i godan ro.

Så blev jag överfallen av en djävulskt gul huvudbonad.

Den blåste av huvudet på mig.

Du såg ändå nöjd ut när jag landade i leran.

- Jag bad om ursäkt. - Ja. Och du gjorde det med stor charm.

Du retade mig utan nåd. Jag tror att jag vet varför.

För att vi var barn.

Det var innan vuxenvärldens självmedvetenhet.

Innan vi brydde oss om vad andra tycker.

I societeten måste man bry sig om vad andra tycker.

Societeten bygger på fördömandet av andra.

Vet du vad jag upptäckte utomlands?

Ingen kände mig. Ingen hade någon uppfattning om mig.

Jag behövde inte vara den Colin Bridgerton som societeten kände mig som.

Så jag blev mig själv.

Pen, att försöka vinna folks gunst är en fälla.

- När man gör sig fri står världen öppen. - Du får det att låta så lätt.

Varför vill du ha en make?

Så att jag blir fri. Så att jag kan känna mig bekväm i världen.

På så vis.

Det är att bli bekväm i sig själv som gör det.

Vad får dig att känna dig mest bekväm nu? Mest avslappnad?

Det var söndagarna på Bridgerton House.

Dit kunde jag gå utan förkläde och vara mig själv. Men det går inte längre.

Det är så tråkigt med dig och Eloise. Vad var det som hände?

Jag behöver åka hem nu.

Innan vi blir sedda.

Jag har länge beundrat er butik utifrån, madame Delacroix,

men det är verkligen ännu bättre här inne.

Ni måste ha många nya nöjen nu, kan jag föreställa mig.

Fler än 30 nya klänningar som verkligen behöver sys om.

Jag bönade och bad om att den förra lady Kent skulle låta mig

sy henne något lite modernare. Men hon ville bara ha gammaldags plagg.

Ni vill kanske spendera en del av er nya förmögenhet

på något mer storslaget?

Med min oväntade närvaro i societeten

är det nog bäst att visa dem att inte allt är nytt.

Jag förstår att ni tvekar.

Men kom ihåg att societeten äter det som är nouveau,

och att de blir sura när de är hungriga.

SÖMMERSKA

Flickor.

Se på det här vackra franskblå sidenet. Det lär drottningen lägga märke till.

Så skönt att hon har dig att tänka på nu. Nu kan jag vänta ett år till åtminstone.

Kanske längre, om du väntar.

Tyvärr måste jag göra dig besviken. Äktenskapet är det jag ser fram emot.

Jag vill hitta min make och gå vidare innan mamma får drottningen inblandad.

Hon är väl inte intresserad längre?

Lady Danbury säger att hon bara vill bli bländad.

Om fler strider om drottningens gunst spelar mammas planer mindre roll.

Fröken Hartigan. Fröken Malhotra.

Jag har intressant information åt er.

- Tvekar du, Hyacinth? - Jag tvekar inte.

Och ändå väntar vi.

Tur för dig, hon sopade ju mattan med dig sist.

Jag har en strategi.

Jag är nöjd med mina kort.

- Nu tvekar du själv. - Jag vill byta.

- Jag står över en omgång. - Din fegis.

Vi behöver fler mynt om Hyacinth fortsätter så här.

- Fuskar du verkligen inte? - Kan jag trolla?

Om du kan det, kan du väl lära oss?

- Nej, tack. Jag väntar gärna här. - Penelope.

- Jag har väntat på dig. - Jag med.

Men vi borde kanske ses på marknaden istället.

Vi ska inte till marknaden.

- Vi ska till vår salong. - Varför?

- Din lektion. - Min tjänsteflicka väntar och Eloise...

Är hos sömmerskan med Francesca och mamma.

- Och de andra? - De spelar kort i trädgården.

Du vet ju hur min familj är med spel.

Hyacinth älskar att vinna, Gregory hatar när hon gör det,

och Benedict vill inte missa nåt.

Ingen av dem lär lämna bordet inom den närmaste framtiden.

Du sa att du var bekväm på Bridgerton House.

Därför ska vi öva här.

- Jag var det. Förut. - Vi behöver vara ensamma.

Nu kan din tjänsteflicka vänta utanför och vi kan leka att vi är på bal.

- Har du tappat förståndet? - Föreställ dig det, Pen.

Kvartetten står vid pianot och ska snart spela en parisisk kadrilj.

Här på soffan diskuterar några mödrar rummets dekorativa meriter.

På andra sidan rummet bjuder en herre upp en ung dam.

Och här är lemonadbordet, där vi ska börja.

Då så.

Ska jag leka att jag flörtar med cellisten?

Nej, med den stilige friaren du mötte vid förfriskningarna.

- Mig. - Dig?

Jag är perfekt att öva på.

- Var inte generad. Du känner ju mig. - Det gör mig ju mer generad.

Förlåt. Det är bara...

Innerst inne vet jag att jag kan vara smart och rolig,

men det försvinner på väg från hjärtat till munnen.

Jag säger alltid fel saker eller snarare ingenting alls.

Glöm rätt och fel.

Vad skulle du vilja säga om jag var en friare?

Tänk inte på hur jag skulle uppfatta det.

Dina ögon...

...har en helt otrolig blå färg.

Och de lyser ännu klarare när du är snäll.

Det skulle jag kanske säga om du var en friare.

Det var ganska rättframt.

Jag gjorde dem en tjänst.

...om du inte vill berätta för mamma om din tjänst.

- Eloise är hemma. - Göm dig.

"Nu vet jag med säkerhet

att världens vackraste kvinnor finns i Paris."

"Jag har sån tur som omges av dem,

på Le Marais trädkantade gator

och på de charmanta caféerna längs Seine ibland,

när staden är stilla i natten."

"I de stunderna,

när mina fingrar följer fräknar från kind till nyckelben

eller när jag ser stjärnljus dansa över huden

förundras jag över hur man kan känna sådan närhet

men samtidigt ett sådant avstånd."

Pen.

- Läste du? - Det var inte meningen.

- Du läste i min dagbok. - Nej. Det var fel gjort.

Nej, det du läste var inte menat för andras ögon.

- Helvete. - Colin, din hand!

- Det är ingenting. - Jo. Sitt stilla.

Snälla. Låt mig hjälpa dig.

Du skriver...

Du skriver väldigt bra.

Vi kanske ska sluta för idag.

Ses vi ikväll?

Ja. Tack för... lektionen.

Några smycken, frun?

Enkelt kanske är bäst?

Vill ni inte ens se dem?

Vi hade olika smak vad gäller kläder...

...men lady Kent hade god smak vad gällde smycken.

Vad tänker du på?

Penelope var hemma hos oss idag.

Förlåt.

Det är svårt att veta vad jag ska göra när jag inte ved vad som hände mellan er.

Vi växte isär.

Ja, du säger det.

- Ska jag sluta träffa henne? - Nej.

Jag vill inte se henne utan vänner, och du är nog den enda hon har.

Men kanske inte hemma hos oss.

Självklart.

Hur mår hon?

- Penelope? - Jag behöver inte veta detaljer.

Jag vill bara veta att hon inte lider eller är bedrövad.

Hon är varken lidande eller bedrövad.

Hon har faktiskt tänkt att försöka hitta en make.

En make? Penelope?

Det var väldigt olikt henne.

Hon kanske har förändrats.

- Hon vill väl inte gifta sig med dig? - Nej, jag hjälper henne.

Är det så klokt? Tänk om någon får reda på det?

Vem ska hjälpa henne då? Hon har inga manliga släktingar.

Du är själv en friare. En av de mest eftertraktade, konstigt nog.

- Det ser inte bra ut. - Nej. Och därför håller vi det hemligt.

- Äntligen anstränger de sig lite. - Ja, Ers Majestät.

Lite för mycket.

Om ändå du hade nigit så lågt din första säsong.

Raring.

Det är inte min avsikt att försöka hitta en friare åt dig.

Men du kanske kan tala med några fler unga damer,

så att du har en större cirkel än bara fröken Cowper.

- Det ska jag. - Menar du det?

Fröken Bridgerton, vill ni gå runt rummet med oss?

Jag gillar att gå runt.

Där ser man.

Då var vi två. Ska vi hälsa på drottningen?

Kan inte det vänta?

Vid teet nämnde lady Danbury en musikintresserad friare.

Flera stycken faktiskt.

Vi kan väl börja med en och se hur det går.

God kväll, herr Bridgerton och herr Bridgerton.

Damer, och fler damer.

De jagar i flock nu.

Herr Bridgerton, jag har inte sett er på dansgolvet.

Vad säger du, bror? Ska du dansa?

Ja.

Fröken Stowell, får jag lov?

Herr Dankworth. Herr Finch.

Var är era hustrur?

Jag har tappat bort min på den här himmelska tillställningen.

Min gick för att hämta bakverk.

Er hustru är ett bakverk.

Om ni njöt av henne som ni njuter av mat vore hon kanske med barn nu.

Jag tänker på min Prudence som en godsak. Delikat och åh så angenäm.

Herr Dankworth, ni är så...fin.

Jag ska hitta dem åt er.

Visste du att din mamma är ganska skräckinjagande?

God kväll.

- Hur är det med handen? - Mycket bättre, tack vare dig.

Förlåt att jag läste det du hade skrivit, men du skriver så bra.

Du får det att låta enkelt, och det är så svårt.

Jag vill gärna läsa mer en dag om jag får.

Jag har ett förslag.

Jag ska överväga det om du talar med minst en lord ikväll.

Låt gå.

Vem föreslår du?

Honom. Lord Basilio.

Han är ju viscount.

Och du är Penelope Featherington.

Varsågod.

- God kväll, fröken Featherington. - Oj, lord Basilio, jag såg inte er.

Det gör ingenting. Jag är förbehållsam nu för tiden.

Är inte livet för kort för det?

Lord Basilio, hur står det till?

Det gick så fort. Förlåt. Ursäkta mig.

- Vad hände? - Hans häst dog nyligen.

- Du skojar. - Nej.

- Colin! - Förlåt mig. Det visste jag inte.

Alla här är väl inte sörjande?

- Vi galopperar vidare. - Colin!

Vet du, när jag har meningsskiljaktigheter med en bekant,

brukar jag bara låtsas att hon är död.

Det går nog inte med Penelope.

Om hon inte är ett spöke. Hon var hos oss idag.

Varför då?

Colin hjälper visst henne att leta efter en make.

- Vi skulle bli ungmör tillsammans. - Det är ju skandalöst av din bror.

Och än mer av Penelope.

Hon kanske inte tänker att du är död,

men hon har helt klart nya känslor för dig.

Du kanske borde försöka med det.

Ja. Du har rätt.

Eloise, har du några talanger som du vill imponera på drottningen med?

Talanger? Nej. Bara en förmåga att säga fel sak vid fel tillfälle.

En gång kallade jag min fransklärare "une chouette" istället för snäll.

En uggla! Åh nej.

Herr Beaufort? Han är lite ullig.

Men ugglor har fjädrar, inte ull.

Även om jag hade velat förolämpa honom hade det inte gått så bra.

Det är knappast mina lärares fel att jag är en så svår elev.

Vi har visst hittat din talang.

Ja, du är en underhållande talare. Sluta inte.

- Herr Bridgerton, ni är bra på att dansa. - Nöjet är helt på min sida.

Oj, ursäkta mig.

Nu förstår jag varför ingen kom till baren.

Herr och fru Mondrich. Välkomna till societeten.

Jag har slagits mot män som kunde ha dödat mig,

men jag är mer nervös över att dansa och tala med folk här.

Du har i alla fall armar. Jag kan inte röra mig.

Ni är båda så fina, och var inte blyga.

Det här kan vara ganska trevligt, om man inte kämpar emot.

Ni verkade ha trevligt med den unga damen.

- Uppvaktar ni henne? - Nej, nej.

Fröken Stowell är fin, men det där var jag som inte kämpade emot.

Jag är inte så säker på att fröken Stowell ser så på ert experiment.

Ursäkta mig, jag behöver lite ratafia, och er situation gör mig mer nervös.

En dans betyder plötsligt att ni är tillgänglig.

Hur ska vi kunna lära oss alla societetens regler

när en som är född i den här världen inte förstår dem?

Ser du de där två? Lord och lady De Leon.

Det är ofint att dansa med samma person så ofta som de gör,

men de kan inte låta bli.

Och lord och lady Singer.

Enligt reglerna ska man inte ta mer än ett eller två glas på balerna,

men de är så där varje gång.

Fulla som spelemän... och lyckliga.

Vet ni vad de har gemensamt?

De är gifta, som ni.

Reglerna handlar om att driva äktenskapsmarknaden.

När man har utfört sin uppgift och hittat sin make eller maka,

är man fri.

Francesca, raring.

Lord Petri är en sann musikälskare.

Och han är visst riktigt skicklig på cello dessutom.

Änkeviscountessan smickrar mig.

Min kärlek till instrumentet är större än min förmåga.

Cello är ett vackert instrument.

Verkligen.

- Vilken musik älskar ni mest? - Jag tycker mycket om Ries pianotrior.

Beethovens Appassionata kan jag lyssna till hur länge som helst.

Det är ganska uttrycksfull musik.

Jag har hört att triorna handlar om hans känslor för mademoiselle Ludwigs.

Känns inte det på musiken?

Den här vägen.

Jag gillar mest ackordföljderna.

En mor i sin naturliga miljö, ser alltid på från avstånd.

Lady Danbury.

Efter Eloises förra säsong, är jag rädd att trycka på för hårt.

Men utan press räds jag att Francesca ska välja första bästa.

Och aldrig lämna sin naturliga miljö.

Det är verkligen ett kvistigt problem.

Kanske är det bästa ni kan göra

att låta henne hållas i sin naturliga miljö.

Kom.

Följ med mig.

Jag kan vara med barn redan. Jag måste äta för två.

Din arrogans räknas inte som två personer.

Nu räcker det.

Varför står ni inte med era makar som jag lyckades skaffa er?

- Skapa lite stämning för efteråt. - Alby och jag låg innan vi kom hit.

Sänk rösten! Inte här.

Du då?

Har ni...

Vi började.

Jag bara...

Jag tycker inte om det.

Kvinnans njutning är lite mer subtil än mannens.

När han...

...för in sig...

För in sig?

För in sig var?

Vad i hela friden gör du och herr Finch?

Vi pussas.

Han låter lite konstigt, och sen går han och byter underbyxor.

- Har han underbyxorna på? - Så klart.

Varför straffas jag gång på gång?

Jag är trött på att jäntorna slår knut på sig själva.

Jag har sett nog. Jag drar mig tillbaka.

Innan ni går...

Har ni sett Gérardmålningen i rummet innanför?

Jag tror att ni skulle tycka att den...

...var ganska lysande.

Hon går innan hon ens har talat med någon av oss.

Nu kan jag äntligen proppa i mig choklad utan att verka ofin. Ursäkta.

- Vi har inte hunnit visa vad vi kan. - Har någon något bra skvaller, då?

Jag kommer inte på något just nu.

- God kväll, lord Remington. - Fröken Featherington, vilken ljuv kväll.

Jag antar det.

Hennes Majestät har inte valt en diamant, och det oroar visst er unga damer.

Jag är inte intresserad av skvaller.

Då är ni mer resolut än jag. Jag älskar skvaller.

Varje dag som Whistledown kommer sitter jag vid dörren och väntar.

Gör ni? Jag måste erkänna att jag också gillar Whistledown.

Läste ni om lady Carters hushållerska?

Lady Houghton stal henne, och därför är lady Carter inte bjuden.

God kväll, lord Remington.

Colin, lord Remington vill hälsa på mig imorgon.

Utmärkt. Tycker du om honom?

Det var riktigt trevligt. Verkligen.

Det tyckte nog han också.

Vad opassande att fröken Featherington bad om hjälp.

Ynkligt, tycker jag.

Det är omtänksamt. Kanske lite väl omtänksamt.

Jag kan inte tro...

Stackars henne.

Ursäkta, vad viskar ni om?

Herr Bridgerton, vi undrar varför en fin herre som ni

hjälper en ungmö att hitta en make.

Speciellt en som verkligen inte har något hopp.

Det är ganska tragiskt.

Pen, vänta!

Undrar vad lady Whistledown skriver om detta.

Det blir säkert den stora nyheten i nästa utgåva.

Eloise, sa du till någon att jag hjälper Penelope?

Nej. Det var inte meningen...

Du gjorde det.

- Jag sa det till Cressida. - Litar du på henne?

Jag förstår inte varför du är vän med henne och inte Penelope.

Vad kan Penelope ha gjort för att bli behandlad så?

Vad vackert.

Ursäkta mig, Ers Majestät. Jag ville bara vila lite.

För att du njuter av det du gör.

En som presterar inte för min skull, utan för sin egen.

Brava.

Gnistrande, kan man säga.

Ers nåd?

Will, vad gör du? Ska inte du sova i din egen kammare?

Jag vill inte sova.

Inte än i alla fall. Och sen tänker jag sova här,

med min vackra hustru.

Inte i ett kallt, ensamt rum.

Du hörde fru Khanna, det är inte så man gör.

- Vi kan inte... - Jo, det kan vi.

Vi gör som vi vill, Alice. Det här är vårt liv nu.

- Vi är ett gift, adligt par. - Vår son är adlig.

Vår familj är adlig.

Jag tror...

Jag är rädd att jag ska göra något fel så att de tar det ifrån oss.

Vi har nyttjat våra fördelar, men vi har alltid arbetat för dem.

Och... Jag kommer inte ifrån...

- Vad gjorde vi för det här? - Ingenting.

Som precis alla viscounter, grevar och baroner som finns.

Inte ett endaste dugg.

Men det är vårt, så låt oss njuta av det.

Vi behöver inte smyga runt på tå eller sova i skilda rum.

- Eller ha gamla lady Kents kläder. - Av med lady Kents kläder.

- Okej. - Av med alla kläder.

- Men... Jag tänker behålla smyckena. - Se där.

I månens sken

är det lätt att missta natten för en säker plats.

Det kanske är därför båda systrarna Featherington

smög iväg tidigt igår kväll med sina makar.

Men man får inte glömma att trots nattens beskydd

har vi alla ögonen på oss hela tiden.

God kväll, lady Danbury. Ni har fått brev.

Tack.

Ursäkta att jag störde.

Berätta för fru Walsh att vi väntar besök.

Vi vet att det finns en ung dam som helt tydligt hade önskat

att hennes planer hade hållits i mörker.

Penelope Featherington var så säker på att hon inte kunde hitta någon make,

att hon måste ta hjälp av herr Colin Bridgerton.

Vi visste redan att fröken Featheringtons äktenskapsutsikter var ganska obefintliga,

men den här skandalen

kommer nog att krossa alla kvarvarande förhoppningar.

Eloise, där är du ju.

Ville du det här?

Jag vet inte vad du menar.

Om man skvallrar om något så hamnar det så klart i Whistledown.

Det vet du.

Men det var kanske ditt mål, när du spred min hemlighet.

Eller är du bara så elak?

Jag spred inte din hemlighet.

Men fröken Livingston viskade runt efter att ha stått i närheten.

Du var oförsiktig när du berättade om Penelope.

Om du var säkrare på din forna vänskap hade du inte behövt skvallra.

Jag uppskattar att du oroar dig så för elakhet,

men du kanske borde titta i en spegel...

...istället för på mig.

Har du sett det här?

- Säg att det inte är sant. - Det kan jag inte.

Åh, Penelope.

Hur kan du vara så oförsiktig?

Den här familjen har fått utstå så mycket, och nu det här.

Det var dumt att be...

Nej, det var dumt att vara så oresonlig om sina egna utsikter.

Jag trodde att klänningarna var för ditt eget nöje.

Inte att du verkligen trodde

att du skulle hitta en make ditt tredje år på marknaden.

Livet som ogift är inte så illa.

Män kan ofta vara till mer besvär än vad de är värda.

Undertecknad skulle bli föga förvånad

om fröken Featherington drog sig tillbaka till skuggorna hon är van vid för gott.

Fröken.

Ni har besök.

Vad gör du här?

Jag mutade henne för att få tala ostört med dig. Jag ville se hur du mår.

- Du har läst Whistledown. - Hon är så elak.

Hon skriver vad alla talar om. Det vore misstänkt annars.

Det var mitt eget fel.

En tragisk, dum flicka som trodde att hon kunde få kärlek.

Säg inte så.

Att återvända till skuggorna är nog bäst.

En liten smak av ljuset kan leda till en väldigt farlig känsla:

Hopp.

Och när hoppet är förlorat kan en dam lätt bli vårdslös.

Colin...

Får jag be om något?

Självklart.

Kan...

Kan du kyssa mig?

- Penelope... - Det behöver inte betyda nåt.

Jag skulle inte förvänta mig nåt.

Men jag har aldrig kysst någon, och jag kanske aldrig gör det.

Om jag dog imorgon...

- Det gör du inte. - Men om jag gör det så dör jag.

- Men du var ju redan död. - Jag vill inte dö utan att ha kysst nån.

Snälla.

Colin.

Tack.

Undertexter: Sara Palmer