Original subtitles

Jag vet var Astrid finns.

Förlåt, Astrid.

Varför tror ni att Tuxen är här?

–Saga! Har du en sekund? –Ja.

Vi har kollat igenom allt material med Silas Tuxen. Ser du?

Ett vapen riktas mot honom.

Nån hotar honom. Inte så konstigt eftersom han blev skjuten sen.

–Arkebuserad? –Nej. Skjuten.

Tuxens syster och Krabbes fru hade inget med Tommy att göra.

–Så de är inte tilltänkta offer? –Nej.

–Var det nåt mer? –Ja.

Vad konstiga ni har blivit sen ni började ha sex.

–Bra jobbat. –Tack.

MOBILSURR

DÖRRKLOCKA

BILLJUD

BIL BROMSAR IN

DÖRR ÖPPNAS

MOBILSIGNAL

Vi har en match på fingeravtrycken. Susanne Winter.

Saga Norén, länskrim Malmö. Jag behöver förstärkning.

Kom.

Här.

Packar mina saker. Jag ska inte bo här när du har Astrid.

Jag vet inte. Jag kan bo var jag vill nu. Fallet är avslutat.

Det var Susanne Winther, Tommys älskarinna.

Hon såg ert svek som en dödsdom. Därför dödade hon som hon gjorde.

Ska vi ha sex?

Om jag hade vetat att flickorna låg i bilen, hade jag inte skjutit.

En bruten arm och hjärnskakning.

Hon kan ha dissociativ identitetsstörning.

Olika personligheter för att hantera trauman.

Men du svek dem inte. De togs ifrån dig.

Du tänker väl inte göra nåt dumt? Som Martin.

Så där gjorde min mamma också.

Klippte bort mig från bilder med Jennifer.

Vi har klarat oss bra med tanke på våra psykosociala svårigheter.

Jag tycker vi är bra.

Du påbörjade en annan utbildning före polishögskolan.

Ja. Till mikrobiolog.

Hur länge läste du?

Om du vet att jag läste det, så vet du hur länge.

Två år. Vad jag inte vet är varför du slutade.

–Jag skulle bli polis. –Varför?

Jag hade ändrat mig.

Två månader efter att din syster tagit livet av sig...?

Tror du att det finns nåt samband?

Du tror det.

Vi pratade om det för ett tag sen. Skuld. Minns du det?

Ja.

Jag har en känsla av att du tror att om du bara var...

...mer som andra, så hade du kunnat se hur Jennifer mådde.

Förstått vad hon tänkte göra. Stämmer det?

Du gjorde allt du kunde för att hjälpa din syster–

–utifrån den kunskap du hade då.

Eller hur?

Ja...

Du gjorde inget fel.

Du är inte skyldig till något.

Så du menar att jag är polis för att jag känner skuld?

Allt du berättade första gången du kom hit...

Var det inte just det det handlade om? Skuld?

Kanske du inte behöver vara polis.

Men jag...är polis, vad ska jag annars vara?

Det vet jag inte. Det måste du svara på.

Men om du släpper allt du tror att du måste, och frågar dig vad du vill...

Vad vill du då?

–Hej! Skulle vi träffas nu? –Nej. Men jag vill ha hjälp med nåt.

Om jag kan, så.

Gratulerar! Ni löste fallet i Danmark.

–Det inkluderade även Sverige. –Grattis i alla fall. Jaha...?

Det här är min mammas almanackor. Det här kan vara namn på läkemedel.

Siffrorna kan vara dosering.

Jag vill att du utgår från dem, och går igenom Jennifers journaler igen.

Okej.

DET KNACKAR

–Jag har tittat på materialet. –Jag vet. Det var därför jag kom hit.

Jag tog substanserna och doseringarna i kalendrarna–

–och jämförde med din systers journaler. Vad hon var inlagd för...

Jag förstår vad du har gjort, du behöver inte förklara.

–Jag konsulterade också en kollega. –Jaha. Och vad kom ni fram till?

Din systers sjukdomshistoria–

–kan mycket väl vara resultatet av medicinering med de substanserna.

Så min mamma gjorde Jennifer sjuk?

Utifrån det här materialet, så...ja. Högst troligt.

–Hon HADE münchhausen by proxy? –Utifrån materialet, så...ja.

Är du okej?

–Mm? –Jag hade rätt.

–Jag visste inte om du tänkte komma. –Du ville berätta nåt om mitt fall.

Och be om ursäkt för det där jag gjorde mot dig.

–Vad var det du ville berätta? –Jag såg att ni hade tagit henne.

–Hon som dödade alla de där. –Ja.

–Hon är på sannolika skäl misstänkt. –Jag ville bara förklara att...

–Hon var här. –Var Susanne Winther här?

Jag vet inte vad hon heter, men jag såg en bild. Och hon var här.

Hon?

Det är hon. Det var hon som fick mig att göra det där mot dig.

–Hon bad dig att skada mig? –Döda dig, egentligen.

Hon ville att jag skulle försöka halshugga dig.

Jag ville inte, men hon hade bilder på Cecilia. Minns du henne?

Min dotter... Som jag skickade sagan till...

Ja. Jag kommer ihåg henne.

Hon där, hon sa att de skulle göra hemska saker med Cecilia.

"De"? Sa hon att "de" skulle göra hemska saker?

Nej...

Hon sa "vi". Det blir "de" när jag berättar.

–Hon gav dig bilder. Har du kvar dem? –Ja.

Se om ni kan få fram var och när de här bilderna togs. Och av vem.

–Var kommer de ifrån? –Från en jag satt med i fängelset.

–Har det med fallet att göra? –Ja. Nånting stämmer inte.

Barbara!

Stämmer de här? Tiderna?

Var du med Susanne när din fru fördes bort?

Stämmer de här tiderna?

Tack.

–Du är inte välkommen. –Det är ett polisärende.

Skicka nån annan.

Då anmäler jag dig för försvårande av utredning.

–Du skojar. –Nej.

–Vad vill du? –Har Susanne Winther varit kund här?

–Inte vad jag vet. –Kolla.

–Vad hette hon? –Heter. Susanne Winther.

–Ingen Susanne Winther. –Nån med regnummer FT 84539?

Nej.

Känner du igen henne?

Nej. Var det nåt mer?

Nej. Du kan gå tillbaks.

Sätt er. Stäng dörren.

Susanne har alibi för Margrethes bortförande, men använder det inte.

Jo, det gör det. Susanne lämnade Niels och kaféet klockan 10.20 – här.

Margrethe hämtades vid Grotten 10.40 – här.

Jag körde snabbaste vägen. Det tog 27 minuter.

En diff på 7 minuter kan bero på trafik.

Jag hade blåljus och startade direkt. Susanne måste gå och hämta sin bil.

Hon kan omöjligen ha hunnit hämta upp Margrethe.

Hon hade aldrig bilen på verkstan–

–och hur som helst kan man inte se nyckelskåpet från inlämningsdisken.

Varför frågar du hela tiden? Jag säger till om jag inte gillar maten.

Förstå vad då?

Det var som det var.

Vi bodde där med honom.

Ni var döda.

Och han var...eller blev som en pappa.

Men det är nu allt blivit konstigt.

Det har liksom blivit fel, fast det är rätt.

För vi var där så länge.

Kommer han ut igen?

Varför skulle jag vilja det?

DÖRRKLOCKA

–Saga Norén, länskrim Malmö. –Det är John.

Bilderna är tagna utanför en förskola i Staffanstorp, men vi vet inte när.

–Av vem? –Det vet vi inte heller.

Men det är en sak som är konstig. Bilderna är tagna genom staketet.

Vi har kollat, och staketet är 1,50 högt.

Man kan ta en perfekt bild ovanför.

Varför böja sig ner? Såvida det inte var ett barn.

Eller nån i rullstol.

MOBILSIGNAL

ASTRID GNYR

ASTRID SKRIKER

ETT SKOTT

DÖRRGNISSEL

MOBILSIGNAL

Saga Norén.

Textning: Åse Hellerud Svensk Medietext för SVT