Original subtitles

Nu sticker vi.

Älskling, kommer du ihåg?

Minns du den fantastiska sången?

Vi dansade till den första gången som vi kysstes.

Du var så vacker i din röda klänning.

Vi trodde att vi var odödliga. Eller hur?

-God morgon. -Är allt bra?

Tyvärr var det bara fem i bilen.

Bara fem?

Paolo, ta hand om den sjätte.

Förstår du? Gå.

Snälla, berätta, Reina.

De är döda. Mördade.

-Vilka? -Anna. Vita. Allihop.

Allt är mitt fel!

Självklart är det inte ditt fel. Varför skulle det vara ditt fel?

-Söderstedt? -Ja.

Marconi. Välkommen.

-Det här är Ghiottones verk? -Ja, alltihop.

-Brutalt. -Ja.

Så Nikos Voultsos har mördats i Sverige?

Ja.

Och jag förstår att han är...

Han var... Hur ska jag säga?

-Han hade kontakt med... -Kopplingar till?

Ja, han hade kopplingar till Ghiottone.

Du talar bra italienska, men vi kanske ska tala engelska?

Nikos Voultsos var en av topparna i Ghiottone. Operativ chef i Europa.

De blir inte glada när han är död.

Jag undrar, den gamle mannen på bilden med Voultsos....

-Vem är han? -Marco di Spinelli, 91-årig bankir.

Politiskt aktiv i Lega Nord. Utåt en mycket respektabel fasad.

-Men bakom fasaden? -Han leder Ghiottone.

Tyvärr har vi inte tillräckligt på honom för att gripa honom än.

Han har väldigt mäktiga vänner.

Vad exakt betyder "ghiottone"?

Järv. Rovdjuret.

Nikos Voultsos kropp var halvt uppäten-

-av järvar i en djurpark i Stockholm.

-Intressant. -Ja, men knappast en slump.

-Knappast. -Nej.

Jag...

Jag skulle väldigt gärna vilja träffa den här Spinelli.

Jag trodde att du skulle gå igenom vår utredning.

Jag är lite nyfiken. Kan du arrangera ett möte?

-Helst inte. -Varför?

Vi försöker störa honom så lite det går så att han sänker garden.

Jo, men...ett kort möte?

Snälla.

-Hur kände Nilsson till oss? -Han vet allt.

Han tittar genom nyckelhål och smyger runt.

-Hur många grader på den här? -40.

-Vad ska du göra? -Jag vet inte.

Har han sagt nåt om oss till polisen?

Nej. Men varför vill de prata med dig?

Det måste ha nåt med tjejerna och med morden att göra.

De måste veta att jag bodde där.

-Hur många? -En.

Ska du försvinna?

Följer du med mig?

Nej. Vi har pratat om det här.

-Jag vill inte lämna Sverige. -Och jag vill inte lämna dig.

Vad gör vi då?

-Vem är det? -Arto Söderstedt.

God morgon.

Armarna.

Kom.

God morgon, signore.

Tack för att jag fick komma.

Njut av den fantastiska utsikten. Se så vackert det är. Sitt.

Den italienske författaren Cesare Pavese-

-satt här när han skrev sin berömda roman-

-"Månen och eldarna".

-Grappa? -Ja.

Denna grappa görs på amarone-druvornas skal.

Rondinella, Corvina, Molinara.

Ni är kännare. Det gillar jag! Lysande.

Jag blev faktiskt lite förvånad när jag såg er komma.

Varför?

Ni påminner om en man som jag mötte för länge sen, under kriget.

Kände ni många ljushåriga män under kriget?

Ett par.

Jag bodde i Schweiz. Jag flydde från fascisterna.

Men nog om det. Hur kan jag hjälpa den svenska polisen?

En grek vid namn Nikos Voultsos-

-blev mördad i Stockholm.

Hans kropp var halvt uppäten av järvar.

Har ni järvar i Stockholm? Så exotiskt.

Nej, hans kropp hittades i deras hägn i djurparken.

-Vilket märkligt öde. -Ja.

Jag har... Jävlar!

Louisa!

En trasa.

-Tack. - Varsågod. -Tack, jag beklagar.

Jag har med mig ett foto-

-på vilket ni sitter med mordoffret Voultsos.

-Vem tog den här bilden? -Ni känner alltså varandra?

Det är ju... Vad hette den där greken?

Voultsos. Han var hallick för några prostituerade utanför Stockholm.

De är också döda nu. Mördade.

Så sorgligt. Förlåt att jag gör er besviken-

-men jag kände honom inte.

Jag förstår. Men vad tycker ni om hans ovanliga död?

Uppäten av järvar, "ghiottone" på italienska. Några tankar om det?

Ni har pratat med signore Marconi, va?

Ja.

Han tycker också mycket om grappa.

Säg mig, är ni kanske...

...bekant med den här mannen?

-Är det samme man? -Ja.

Han hette Leonard Sheinkman. Han var berömd hjärnforskare.

"Var"?

Ja, han har också blivit mördad. Han torterades till döds.

En metallnål trycktes in i hjärnan när han hängde upp och ner.

Herregud, så hemskt.

Jag har alltid trott att Sverige var ett tryggt land att leva i.

-Allt förändras. -Jag beklagar.

Nåja... Adjö då, mr Söderstedt.

Adjö.

Följ efter honom och se vad han gör.

Jag är glad att se dig välbehållen.

Jag är nog inget hot mot Spinelli.

Man vet aldrig.

Jag rekommenderar baccalà alla vicentina, om du tycker om fisk.

En rätt från Vicenza gjord på torrsaltad kabeljo från Norge.

Norge? Okej. Jag provar det.

Gigi!

En baccalà alla vicentina till honom och en flaska Barolo.

Hur gick mötet?

Han sa sig inte känna igen Voultsos, men det var väl bara väntat.

Men jag tror att han kan ha känt ett annat av våra mordoffer.

-Leonard Sheinkman. -Varför tror du det?

Hans reaktion när jag berättade hur Sheinkman mördades.

Hur mördades han då?

-Med en metallnål genom huvudet. -Mycket obehagligt.

Och hur skulle di Spinelli ha känt den där Sheinkman?

Jag vet inte. Kanske...

Sheinkman var hjärnforskare och kan ha forskat på Spinellis hjärna.

Mycket möjligt. Spinelli har en mycket skarp hjärna för en 91-åring.

-Hur är relationen mellan er? -Mellan di Spinelli och mig?

-Smaklig spis. -Tack.

Skål.

Skål.

Bara mejla allt till mig. Mejla mig. Hej då.

-Vresta Motell? -Ja.

-Är det långt? -45 minuter.

-God dag. -Tack.

-Hallå? -Åk hem.

Kan jag hjälpa dig med nånting?

Ja.

För sista jävla gången... Snälla.

-Ge mig bara hennes adress. -Skit ner dig.

Snälla.

Björnbär.

-Tycker du inte om dem? -Jag älskar dem.

Vad är det då?

Vi brukade plocka dem. Varje sommar.

Hemma?

Jag och min syster.

-Jazhenika kallar vi dem. -Jazhenika.

De växte bakom huset.

-Du pratar aldrig om din familj. -Jag har ingen familj.

Mamma dog av cancer när vi var små. Pappa var alkoholist.

Vi växte upp i fosterhem.

-Vad hände med din syster? -Hon var stark, en överlevare.

Hon började plugga och blev forskare.

Jag började knarka och blev hora.

Sluta, Reina.

Du blev inte hora. Du utnyttjades av män för att tjäna pengar åt dem.

Du var påtänd, inte sant?

-Har du nån kontakt med din syster? -Vi ringer varandra ibland.

-Vad hände med din pappa? -Han försvann när jag var nio.

-Och ni har inte pratat sen dess? -Nej.

Har du inte försökt?

Ska du inte till jobbet?

Fan!

Spinelli sa att han var i Schweiz-

-under kriget. I exil. Är det sant?

-Varför frågar du det? -Var kan han ha mött Sheinkman?

-Tror du att han har gjort det? -Jag fick det intrycket, ja.

-Var Sheinkman jude? -Ja. Och han var i Buchenwald.

Det är föga troligt att de möttes där.

Nej... Om inte Spinelli var nazist.

Finns det officella dokument om att han var i Schweiz?

Nej? Så det är bara hans version?

Ja. Tror du att han ljuger om det?

Jag vet inte. Det kan vara värt att kolla upp.

Vad tänker du göra nu? Vi kan kopiera hela utredningen.

Om du vill åka hem.

-Vad tycker du? -Att det vore klokt.

Att åka hem?

Jag tror att du har retat upp di Spinelli tillräckligt.

Nästa gång nöjer han sig inte med att vända upp och ner på ditt rum.

-Vad är det? -Nilsson har misshandlats.

-Det måste vara de. -Va?

Nikos jobbade åt tjejernas mördare. De letar efter mig.

-Dig? -Ja. Jag måste sluta. Vi hörs.

Jag berättar allt så fort jag... Jag är i stan. Jag måste gömma mig.

-Varför? -Jag kan inte förklara nånting nu.

Har det nåt att göra med mordet på er hallick?

Och du var inblandad i det? Sluta, Reina, jag är inte dum!

Dyta!

Var är Reina?

Var är Reina?

Vem är Reina?

Det är Kerstin Holm från svenska polisen.

Okej, tack. Hej då.

-Magda? -Ja?

I morgon kommer en svensk polis med tåget. Kan du hämta honom?

-Självklart. Vad heter han? -Vänta. Arto...

Arto Söderstedt.

Varför kommer han hit?

Ett brutalt mord i Stockholm på en Leonard Sheinkman.

Jag kommer nu. R.

Mr Söderstedt?

-Ja. -Välkommen.

-Vad gör en svensk polis här? -Jag vet faktiskt inte.

Jag söker information om ett mord i Stockholm.

-Som har kopplingar hit? -Kanske.

-Det är Jakobskirche. -Vackert.

Mr Söderstedt? Välkommen.

-Jag heter Peter Herschel. -Trevligt.

Jag blev orolig när jag hörde om hur Leonard Sheinkman mördades.

Det är mycket obehagligt.

Vi har legat väldigt lågt med vår forskning-

-och jag förstår inte hur nån kan känna till det.

Du vet väl inte vad det här är för hus.

En gammal nazistisk förvaltningsbyggnad?

Ett så kallat "gauforum". Det enda som byggdes.

Nazisterna hade sitt smärtforskningscenter här.

-Smärtforskning? -Så kallade de det. Inte utan skäl.

Häråt. Under renoveringen av huset insåg vi plötsligt-

-att fångarna som satt här måste ha torterats här i huset.

Så vi slog ner en bit av en stenmur-

-och hittade tortyrkammaren.

Allt där inne är helt intakt sen kriget. Rör ingenting.

Här ägde experimenten rum. Om man kan kalla tortyr experiment.

Här hängde de offren upp och ner. Precis som ert offer i Stockholm.

-Varför gjorde de det? -För att få blodet till hjärnan.

Nazisterna utförde experiment på smärtcentrum i hjärnbarken.

Därav centrets namn.

Idén var att vålla maximal smärta i deras mänskliga försökskaniner.

Den här stacks genom offrens hjärnor.

Det är en exakt likadan nål som användes på Leonard Sheinkman.

Han led svårt innan han dog.

Men om Leonard Sheinkman var mänsklig försökskanin här-

-varför dog han inte under experimenten?

Jag vet inte. Han kanske lyckades fly när Tredje riket föll samman.

-Han hade kanske tur. -Vem ledde experimenten här?

Tre män. Tre slaktare, om du så vill.

Otäcka människor. En del av deras lön kom från judiska guldplomber.

-Det är fruktansvärt. -Verkligen.

-Vet ni vilka de var? -Två, en är inte identifierad.

En hette Hans von Heilberg och var av tyskitalienskt ursprung.

Den tredje var en svensk SS-läkare: Anton Eriksson.

-Svensk? -Ja, jag beklagar.

-Kan ni bevisa att han var svensk? -Ja.

Två lyckades radera nästan alla spår: den okände och Hans von Heilberg.

Vi upptäckte hans identitet av en slump i en journal.

-Han hade ett födelsemärke på halsen. -Vänta, vänta.

Hade Hans von Heilberg ett födelse- märke? Vet du hur det såg ut?

Det såg ut som ett litet hjärta. Varför frågar du?

-Har du en bild av honom? -Nej, tyvärr.

Om han lever nu, hur gammal är han då?

-91. -Ingen vet hans öde efter kriget?

-Nej. Vad är det? -Nej, nej, det är ingenting.

Kan du vara snäll och berätta mer om svensken Anton Eriksson?

Han har lämnat kvar nästan alla spår.

Jag har en hel akt på honom från hans tid här.

Varför raderade han inte sina spår?

Han planerade väl en säker flykt. Säker på att ingen skulle hitta honom.

Om det går, kan du skicka akten på honom till mig i Stockholm?

Självklart. - Magda, ordnar du det?

-Ja, det gör jag. -Tack.

Följ mig.

Här satt fångarna som de experimenterade på.

Och här satt Leonard Sheinkman.

-När ska ni publicera det här? -När vi är klara.

Men det kan ta ett par år.

-Har ni inget om tredje slaktaren? -Nej.

Det enda vi hittade är det här.

Ett gammalt foto på honom.

Kör.

Fick du hjälpen du ville ha?

Ja.

-Du verkar inte så glad för det. -Både ja och nej.

Jag tror att en av de tre slaktarna lever.

-Är det sant? -Ja, Hans von Heilberg.

Nu kallar han sig Marco di Spinelli. Han bor i Italien, utanför Turin.

Han leder ett brottssyndikat som heter Ghiottone.

-Hur vet du det? -Jag har träffat honom.

-Är du säker på att det är han? -Jag tror det, ja.

Jag kom så fort jag kunde. Vad är det?

De skar halsen av henne.

De mördade Dyta.

Och de sköt Anna och de andra och allt är mitt fel.

Vad då, ditt fel?

För att jag var så dum och slängde Nikos till järvarna.

Annars hade de inte fattat att vi dödade honom.

De hade nog räknat ut det ändå.

Jag måste berätta en sak för dig.

En till av bödlarna som torterade och mördade farfar lever.

I dag heter han Marco di Spinelli och är ledare för Ghiottone.

Förstår du? Det är Nikos chef.

-Då är det säkert han. -Vem?

Nikos tog oss från Odessa-

-till nåt gammalt stenpalats där de pumpade i oss droger-

-och våldtog oss i flera dar för att bryta ner oss.

En äcklig jävla gubbe satt och fluktade hela tiden.

Spinelli?

Jag vet var han bor.

Jag kollade upp Spinelli. Han var inte i Schweiz under kriget.

Han var SS-officer i Weimar i Tyskland och förestod en tortyrkammare.

Bland annat ett födelsemärke knyter honom dit.

Om du har rätt kan det sluta i Internationella domstolen i Haag.

-Vi har nog för en förundersökning. -Lysande.

Ring när du kommer till Turin, så hämtar jag dig. Hej då, Arto.

Ja?

-Okej. Hur lång tid tar det? -Jag är där om tio minuter. Hej.

Marconi här.

-Har Arto Söderstedt kontaktat dig? -Nej, hur så?

Jag skulle hämta honom, men han är inte här.

-Han är i Weimar. -Nej, han åkte hit.

-Varför? -Vi ska gripa Marco di Spinelli.

Vad ska ni?!

- Vad i helvete håller han på med? - Vi hör av oss.

Pater! Kommissarie Marconi. Vad har hänt?

-En man blev inkastad i en bil. -Åt vilket håll åkte de?

Kom igen!

-Hans von Heilberg? -Du har varit i Weimar.

-Ja, på ett smärtforskningscenter. -Jag förstår.

Marconi blev mycket glad för min information om dig.

Ditt födelsemärke stod i en akt i Weimar.

Marconi nämnde Internationella domstolen i Haag.

Gjorde han?

Vet du, förr eller senare hinner vårt förflutna ikapp oss.

Jobbade Pertti Lindrot på smärtforskningscentret?

-Är det en släkting? -Ja.

Det förklarar likheten. Ja, ja, ja.

Ögonen, kindbenen... Ja.

-Jobbade han där? -Ja.

Han var en fantastisk läkare med enorm arbetskapacitet.

Han hade lite svag karaktär, men var väldigt effektiv.

Du vet att han blev rik under sin korta tid där?

-Fick han betalt i judiskt tandguld? -Ja, som alla de andra läkarna.

Mr Söderstedt...

Hur ska vi lösa det här?

Vi måste gå in nu.

För Dyta.

Kom nu. Kom!

Du borde faktiskt hänga upp och ner i trädet bakom oss.

Smärtan är effektivare då.

Men det här blir nog mer än tillräckligt.

-Jag tar hand om honom. Spring. -Jag stannar!

Jag älskar dig. Spring nu.

Spring! Spring nu!

Ja?

Tack.

Hur... Hur började allt?

Min syster kom och hälsade på mig i Stockholm.

Hon jobbade i ett forskningsprojekt i Weimar-

-för att ta reda på vår pappas öde.

Där upptäckte hon vad som hände med de andra.

Vad de gjorde med honom.

Hon kom på att en av männen hade stulit hans identitet.

En av de som hade torterat och mördat honom.

Och att han levde och bodde i Stockholm nu.

Hon ville ha hämnd för hela helvetet som...

Jag kan förstå det.

Varför kom er pappa till Sverige?

Jag tror han fick veta att det fanns en Leonard Sheinkman i Stockholm.

I samma ålder som farfar. Han trodde att han var vår farfar.

Att han hade överlevt kriget och tagit sig dit.

Han reste för att träffa sin pappa men mötte sin pappas mördare?

Ja.

Spinelli då? Var det också hämnd för er pappa och farfar?

Ja. Men det fanns andra skäl också.

-Du vet att jag är polis? -Ja.

-Och du har begått mord. -Nåt sånt, ja.

Okej...

-Jag ville be dig om en sak. -Vad då?

Att pappa får en riktig grav, en sten med namnet Franz Sheinkman.

-I stället för Schtayf? -Ja.

Sköt om dig.

Reina.

Du får också sköta om dig.

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service 2012

ANSVARIG UTGIVARE: PIA GRÜNLER