Original subtitles

- Hej. Du har ringt... - Familjen Ardor.

Lämna ett meddelande efter pipet.

Hej, mamma och pappa. Det är Dani.

Förlåt att jag ringer så sent. Jag bara kollar att allt är okej.

Jag fick ett rätt läskigt mejl från Terri och hon svarar inte.

Vilken överraskning...! Men det lät som om ni hade bråkat-

-eller som om nåt har hänt.

Jag blev bara lite orolig, så ring så fort ni kan.

Och jag är alltid här om ni behöver nåt.

Så klart.

Okej. Jag älskar er. Okej, hej.

Jag orkar inte mer - allt är svart - mamma och pappa följer med.

Hej då.

- Hej. - Hej, sötis. Vad gör du?

Jag rökte nyss hasch med Mark och nu ska vi käka pizza.

Gött.

Jo... Han säger hej nu om och om igen.

- Hej, Mark. - Hej, Mark.

Jag ringde bara för att se om du fortfarande ville hänga sen.

Pratade vi om att göra nåt i kväll?

Nej, inget konkret, men jag ville bara höra.

Tja... Okej. Jag bör kunna titta in.

- Coolt. - Ja. Okej.

Hur är det med systerproblemet?

Jo...

Ja...

Jag har mejlat henne tre gånger.

Fortfarande inget svar, så jag börjar bli nervös.

- Jag är säker på att det är okej. - Antagligen.

Hon gör det här varannan dag. Bara för att du låter henne.

- Det gör jag inte. Hon är bipolär. - Jo, jag vet.

Fast det gör du. Du går direkt till krisläge.

Hon är min syster och du sa också att det här mejlet var annorlunda.

Jo, jag vet, men... Fast är det verkligen det?

Det är ett nytt påhitt för att få uppmärksamhet-

- som alla andra panikattacker hon har gett dig.

Ja, du har rätt. Du har rätt. Ja, jag vet.

Ju mer du reagerar, ju mer sporras hon.

Jag vet. Du har rätt, du har rätt. Jag behövde bara påminnas. Tack.

Jag har en enorm tur som har dig.

Ja du...

Jag älskar dig.

Jag älskar dig.

- Okej. Ses vi sen? - Ja.

- Hej då, Mark. - Hej då, Mark!

Okej. Jag älskar dig. Hej då.

Man hör det på hans röst. Han samlar mod till att säga nåt.

- Konfrontera honom. - Tänk om jag skrämt honom.

Jag drar jämt in honom i min familjeskit.

Jag ringde honom i dag och grät-

- för att min syster skrev ett nytt dumt läskigt mejl.

- Tänk om jag skrämmer bort honom. - Vad skrev din syster?

Nåt illavarslande dravel som vanligt. Det är hemskt.

Och jag lutar mig mot honom för stöd.

Tänk om jag tyngt ner honom och han tycker jag är för strulig.

Var då glad att du slipper honom.

Nej, inte om jag gick för långt och krävde för mycket.

Han ska vara där för dig.

Jo, men tänk om det blir en plikt för honom?

Då är han inte den rätte. Det ska aldrig vara en plikt.

- Hade du känt det som en plikt? - Han ber mig aldrig om nåt.

- Jag är den enda som kräver. - Eller den enda som öppnar sig.

OKÄNT NUMMER

Du måste sluta vela om det här.

Om jag ångrar det sen då och inte får tillbaka henne?

- Du vill inte ha tillbaka henne. - Jo, kanske.

Då kan du gnälla för oss om hur mycket du ångrar det den dagen.

Sen påminner vi dig igen om att du har velat göra slut i ett år.

Sen hittar du en tjej som gillar sex och inte ställer omänskliga krav.

Tror du du har en masochistsida som spelar med i det här dramat-

- för att undvika jobbet som du rent faktiskt måste göra?

- Vilket jobb måste jag göra, Josh? - Din avhandling, din doktorsexamen.

- Tack för psykoanalysen, dr Josh. - Er växel.

Det är till dig.

Du kunde göra den tjejen gravid nu.

Och glöm inte alla svenskor som du kan befrukta i juni.

Glöm inte alla svenska mjölkpigor.

Det är väl inte hon igen?

Seriöst?

- Hon behöver en terapeut. - Hon har en terapeut.

Då borde hon ringa terapeuten och inte dig. Hon kör med dig.

- Ursäkta. - Nix.

Okej. Ursäkta mig, killar. Kanon.

Hey.

- Dani? Vännen? - Nej, nej, nej, nej!

4 nya meddelanden från Dani Ardor

Hej, älskling. Hur mår du?

Jag är uppe.

- Vart ska du? - Jag går till festen i 45 minuter.

- Men du kan fortsätta sova. - Nej. Nej, jag följer med.

- Har du sovit tillräckligt? - Jag sov inte ändå.

Jag fasar för sommaren, fast i skit-Boulder-

- där jag gör min styvmorsa knulla pappa hela dagarna.

- Jag vill höra henne knulla honom. - Josh, ska inte du till Europa?

Jo, för min avhandling. Vi ska dit allihop.

Ska alla dit?

Ja, de följer med för att besöka mitt hem i Hälsingland.

- Sverige. - Varför? Bara för skojs skull?

Jag forskar på europeiska midsommartraditioner.

De här bara hänger med.

Pelle bjöd med oss till en äkta hippiemidsommar på hans joddelgård.

Jaså?

Jag menar, vi pratade om det. Vi tänkte på det.

När?

- Mitten av juni till början av juli? - Om två veckor.

Det är om vi ens åker. Jag ska nog inte åka, men...

Jo, vi pratade om det.

Är du okej?

Ja.

Det var bara så himla skumt.

Vilket då?

Sverige.

Jag hade ingen aning.

Vad menar du? För jag sa till dig att jag ville åka.

Okej, visst. Men jag visste inte att du skulle åka.

Jag bestämde mig först i dag.

- Jag dolde det inte för dig. - Du har redan en biljett.

Förlåt?

Okej. Bara... föreställ dig att du var på en fest och nån sa-

- "Hey, vad gör ni i sommar?" och då säger min vän-

- "Vi ska till Kina i tre månader och åker om två veckor."

- Sverige en och en halv månad. - Det var första gången du hörde det.

Jag sa till dig att jag ville åka till Sverige.

- Du sa att det vore coolt att åka. - Sen fick jag chansen och ville åka.

Jag har inget emot att du åker, men du kunde ha sagt till mig.

Jag bad precis om ursäkt, Dani.

Du bad inte om ursäkt, du sa "ledsen" som låter mer som "vad synd".

- Jag kanske bara ska sticka hem. - Va? Nej, nej.

- Jag försöker bara förstå. - Och jag försöker be om ursäkt.

Jag behöver ingen ursäkt. Jag ville bara prata om det.

- Jag tror faktiskt att jag ska gå. - Nej. Jag angriper dig inte.

- Det känns så. - Då är jag ledsen.

Jag blev bara förvirrad. Förlåt.

Snälla, kom. Kan du komma och sitta med mig? Snälla.

Så kan vi prata om det. Det kändes bara jätteskumt, okej?

Men jag tycker det är jättekul att du ska till Sverige.

Jag tycker det är fantastiskt. Åker du dit för din avhandling?

Jag vet inte vad min avhandling är.

Jag vet och det kan... det kommer...

Det kan bli inspirerande, va?

Va?

Ska vi se några köttbulls-sexklubbar i Stockholm innan vi åker norrut?

Nej, vi åker norrut direkt.

Inte direkt, va? Vi måste åka via Stockholm.

Nej, det är åt andra hållet. Stockholm är söder om Arlanda.

Det är Dani. Hon kommer upp.

Okej.

- Ska vi ta bort allt det här? - Nej, det är lugnt.

Jag bjöd med Dani till Sverige.

Bara så ni vet. Hon kommer inte följa med-

- men jag bjöd med henne så det inte skulle bli skumt.

- Du bjöd med henne...? - Ja. Men hon följer inte med.

Vill hon inte?

Jag bjöd med henne och hon sa ja, men hon åker inte med till Sverige.

Okej?

Ni vet vad hon har gått igenom.

Jo, absolut, det är bara...

- Ingen bryr sig. - Jag trodde du sa nåt annat.

Okej, jättebra. Och bara så alla vet...

Ni sa åt mig att bjuda med henne och alla vet att hon ska med. Okej?

- Hej, älskling. - Hej, killar.

- Yo. - Hur är det?

- Vi chillar. - Gött.

- Jaha, Sverige... - Ja.

- Du följer med, va? - Jag... jag antar det.

- Om det inte helt sabbar era planer. - Nej, inte alls.

Christian, kan jag få dig att kolla det här stycket snabbt?

Ja. Visst. - Jag kommer tillbaka.

- Hej. - Hej, Pelle.

- Vad ritade du? - Bara bordet.

- Hur har du haft det? - Hyfsat. Jag överlevde sluttentorna.

Och du?

Jag avslutade inte kurserna, men de är snälla mot mig i år.

- Gud, ja. Ja, så klart. Förlåt. - Hur gillar du antropologi då?

Jag gillar det. Inte lika mycket som han där kanske, men...

- Du läser psykiatri, va? - Psykologi. Ja.

- Då vet du att jag är knäpp. - Det förklarar din konstiga blick.

- Så du följer med till Hälsingland? - Jag antar det, ja.

- Vi kommer dit på min födelsedag. - Grattis på födelsedagen.

Tack. Ja. Christian säger att du har planerat en specialvecka.

Ja. Det är en galen niodagarshögtid som min familj firar.

Massa grannlåt, speciella ceremonier och utklädning.

- Det låter kul. - Det kommer nog att verka larvigt.

Men det är som teater.

Christian säger att du kommer från typ ett kollektiv.

Ja, vi är ett jättelitet samhälle. Här. Jag ska visa dig.

Wow! Jag förstår vad du menar med grannlåt.

Vi gör kläderna till vinter-och sommarsolstånden.

- Alla gör typ allt tillsammans. - Det där var en intressant symbol.

- Ja, vi får lära oss runalfabetet. - Woah. Vem är det där?

- Det är fjolårets majdrottning. - Vacker.

Vet du, jag är väldigt, väldigt glad för att du följer med.

Jag tycker det är väldigt bra att du följer med.

Tack.

Och jag har aldrig fått chansen att säga det till dig-

- men jag blev så himla ledsen när jag hörde om din förlust.

Det som hände, jag menar... Jag kan inte ens föreställa mig.

Jag förlorade också mina föräldrar, så jag har ett visst hum.

- Jag är ledsen. - Nej. Nej, jag är ledsen.

Jag ska bara gå på toa. Tack.

Kära passagerare, det här är er kapten som pratar.

Vi påbörjar just nu inflygningen mot Stockholm-Arlanda.

Temperaturen just nu är 15 grader. Vi har klart väder.

Så om cirka 20 minuter så kommer vi att landa.

Jag vill passa på att tacka er som har valt att flyga med oss i dag.

Hoppas ni har en fortsatt trevlig resa. Tack så mycket.

Mina damer och herrar, vi påbörjar nu inflygningen mot Stockholm...

Herregud, kvinnorna här...! Vad är det som gör dem snyggare?

Vikingarna tog de bästa tjejerna i andra länder och drog hit dem.

Christian, du kan skriva din avhandling om det.

- Hur lång är bilresan? - Runt fyra timmar.

- Okej, det här är första stoppet. - Är det här?

Inte riktigt. Nästan!

Hej. - Hörni, det här är yngre människor från min by.

De har också kommit hem från sina resor utomlands. Följ med.

Hej! Det här är mina vänner från Amerika.

- Åh, jävlar. - Gå bara.

- Har du inte sett alla småkryp här? - Visst är det fint?

- Här är Mark, Dani, Christian, Josh. - Helvete! Pelle!

Ett ögonblick bara.

- Tror ni att han känner honom? - Glad Johannes Döparens dag!

- Fan, vad snygg du är. - Ja, var är fläsket nånstans?

- Här. - Tycker du att jag är tjock?

Här. Kom hit, kom hit.

Det här är mina goda vänner från USA. Christian, Dani, Josh och Mark.

Hälsa på min bror Ingemar. Bästa vänner sen vi var småbarn.

Så Christian, Josh, Mark...

- Dani? - Ja.

Säg hej till mina vänner. Det här är Simon och Connie från London.

Simon, Connie, det här är Pelle.

Och det här är alla namn som jag lärde mig för två sekunder sen.

Perfekt tajming. Vi tog de här för bara fem minuter sen.

- De har inte ens börjat verka än. - Åh, jävlar!

Ska vi ta det nu eller installera oss först?

- Vi tar det nu, va? - Ja.

Vet ni vad? Jag måste nog landa först, om det är okej.

Javisst. Och om du är orolig så behöver du inte ta det alls.

Nej, jag vill bara komma på plats först.

- Då väntar jag. - Nej, gör det du.

- Jag väntar, jag vill trippa med dig. - Är du klar?

Jag ska vänta på Dani, så ni kan ta era.

Vi kan inte ta dem på olika tider. Då blir det helt skilda trippar.

Väntar ni på oss då?

- Det är lugnt. Jag är redo. - Känn dig inte pressad.

Nej, det är okej. Det gör jag inte. Jag är redo.

Är du säker?

Ja, Mark, tack.

De har gjort svampte. Om du föredrar den smaken.

- Jag provar det. Tack. Ingemar? - Ingemar.

- Låt inte Mark pressa dig. - Det gör han inte.

- Det blir bara invecklat annars. - Är du redo?

- Ja, tack. - Varsågod.

Okej, då kör vi då. Tänk glada tankar.

- Är du säker på det här? - Ja, ja. Jag är taggad.

- Okej. - Ja.

- Är du säker på det här? - Jag tror att det blir kul.

- Klar? - Ja, kör.

Vad är klockan?

Nio på kvällen.

Vad menar du?

Vad menar du?

Det kan inte stämma. Himlen är blå.

- Det är lugnt, det är Sverige. - Det är inte lugnt. Varför är det så?

Det är okej, Mark. Det är midnattssolen.

Det känns fel. Jag gillar inte det.

- Jag lovar dig, det är okej. - Jag är inte okej.

- Fan. Det är en ny människa. - Jag vill inte ha nya människor nu.

Nej, nya människor är bra, Mark.

Hej, hej!

- Jag lägger mig. Okej? - Ja, gör det.

Alla andra lägger sig också.

Hörni, gör det. Det är grymt skönt.

Josh, kan du lägga dig, snälla?

Känner ni det där? Energin? Som kommer upp från jorden?

Titta. Träden också, de andas.

Naturen bara vet instinktivt hur den ska förbli i jämvikt.

Allting bara gör sin del mekaniskt.

Ni är som min familj.

Ni är som min riktiga familj.

Dani?

- Förlåt. Jag ska... gå en sväng. - Jag kan gå också.

Nej, jag ska...

Nej, nej, nej, nej. Tänk inte så, du mår bra.

Det är din födelsedag snart. Du är okej.

Du mår bra. Du mår bra.

Nej. Sluta, du mår bra.

Hey, Dani!

- Hur är det med dig? - De skrattade åt mig.

Va? Nej, det är jag säker på att de inte gjorde. De har skrattat.

Vill du komma och träffa mina vänner?

Tack. Förlåt mig. Tack.

Sluta. Sluta. Fan!

Du är okej. Du är okej. Du är okej.

Hur länge sov jag?

Vi hittade dig här för typ sex timmar sen.

Blev det mörkt alls?

I ett par timmar. Inte helt.

Är det i morgon?

Jag menar, sett från i går.

Kom nu.

- Vart ska vi? - Det vi kom hit för.

- Jisses, Pelle, vart tar du oss? - Ja, det här är skitlångt ut.

- Har de fästingar i Sverige? - Sverige har ett fästingproblem.

- Va? Nej. Har de verkligen det? - Det är faktiskt ett jätteproblem.

Förra sommaren fick rekordmånga fästingburen hjärnhinneinflammation.

Vad i helvete? Är du seriös?

Mina farföräldrar dog av fästingar och fick ligga i stängda kistor.

Okej. Josh, jag har faktiskt en farbror med borrelia.

Frågar man honom, så var det inte värt parkpicknicken. Han är rökt.

- Så det är här? - Ja, fridfulla, majestätiska Hårga.

- Känner du alla dessa människor? - Det här är min familj.

Så vi stannar till i Waco innan vi åker till Pelles by?

Tack. Vad är det? Smultron?

- Den här väskan? - Tack ska du ha. Förlåt.

Hörni. Hälsa på min syster Dagny. Född på exakt samma dag som jag.

Det här är Dani, Josh, Mark och Christian.

- Välkommen till Hårga. - Tack.

Tack.

- Fader Odd. - Lilla Pelle.

- Hur är det på pilgrimsfärden? - Helt fantastiskt. Underbart.

Förlåt. Det här är mina vänner. Christian, Dani, Josh och Mark.

- Hej. - Hej. Välkommen.

Välkommen hem.

- Vi är så glada att ni kom hit! - Tack.

Pelle har en osviklig känsla för människor.

- Jag älskar det du har på dig. - Min klänning? Rätt flickig, va?

Vi gör det som en hyllning till Ymer och på grund av naturens...

...her... hermafrodita egenskaper.

Jag tror att sakhihelgonen gör samma sak i Braj Bhoomi.

Vi är era värdar. Så allt ni behöver, säg bara till, så ordnar vi det.

- Tack så mycket. - I dag är det bara festligheter.

I morgon börjar den officiella ceremonin och ni är välkomna.

- Välkomna, välkomna, välkomna. - Tack.

Mycket nöje.

Tack.

Han är knallröd i ansiktet.

- Äter vi de här? - Ja, ja, ja.

Glad midsommar, allesammans!

Och välkomna till festen som vi har förberett oss för i 90 år.

Kan jag ta bilder?

Passande att den sammanfaller med den kraftigaste värmeböljan i mannaminne.

Förlåt mig. Jag utesluter dem som inte talar svenska.

Välkomna till Hårga. Och glad midsommar.

Det har gått 90 år sen vår sista stora fest.

Och det går 90 år till nästa.

Och vilken poesi att det nu är den varmaste, ljusaste sommaren nånsin.

Vi har redan så mycket att ge tillbaka.

Och utan vidare pladder höjer vi våra glas.

Och låt vår niodagarsfest börja.

- Skål! - Skål!

Så hög - min eld. Inte högre, inte hetare.

Så hög - min eld. Inte högre, inte hetare.

Andar! Vänd tillbaka till döden!

- Ni borde dansa med. - Åh nej, det vågar jag inte.

- Okej... - Mark?

- Okej. - Tack, älskling.

- Vad leker barnen? - Flå narren.

- Flå narren? - Ja.

Gulligt.

Hey, Pelle, får alla bara hoppa in?

Du är amerikan. Bara träng in dig där.

Grattis på födelsedagen.

- Herrejösses, Pelle. - Bara nåt jag gör på födelsedagar.

- Det är kanske opassande? - Nej, inte alls. Tack så mycket.

- Den är så himla fin. - Hur som helst, bara oss emellan.

Ja.

Christian glömde det ändå, så det här är fantastiskt. Tack.

Nej, nej. Jag glömde påminna honom och det är inte hans fel, det är...

Strunt samma. Det är okej. Den är jättefin. Tack. Jag är djupt rörd.

Hur försörjer ni er här?

- Skogsbruk, linne, homeopati... - Vattenkraftverk.

Skoldags här borta.

- De ristar in runor. - Verkligen?

De lägger dem under kudden och drömmer om dess kraft.

- Fy fan. Där är en stor. - Åh, jävlar.

- Vilket runalfabet är det ifrån? - Yngre futhark...? Tror jag.

- Eller är det medeltida? - Det är faktiskt äldre futhark.

Hur länge har ni två varit ihop?

- Jisses... - Lite drygt tre och ett halvt år.

- Fyra år. - Nej? Verkligen?

Fyra år om två veckor.

Du har rätt. Förlåt. Du har rätt.

Fyra år.

Ja. Hur träffades ni då?

Vi jobbade alla på samma gård.

Lustigt nog så dejtade jag Connie när Simon och jag blev kompisar.

Vi hade varit på en dejt. Och jag visste inte ens att det var en dejt.

Du har rätt. Jag menade att Connie och jag precis hade blivit vänner.

Det var precis innan Connie och Simon började dejta.

- Och nu är de förlovade. - Va?! Grattis.

- Vilket är fantastiskt, ja. Grattis. - Tack.

Vi bad Ingemar att viga oss.

- Verkligen? - Nej.

Vad är det för byggnad där borta?

Det är som ett heligt tempel, men ingen får gå in dit.

Låt mig visa er var vi sover.

Och låt mig visa er Rotvältan.

- Så vi ska bara ignorera björnen då? - Det är en björn.

- Vad är det där? - Vi kan kolla på det.

En liten kärlekshistoria.

Åh, wow! Vad? Wow.

Det är som helig skrift.

- Vad tycker ni? - Det är som en annan värld.

Fantastiskt. Sover folk bara här?

Ja, de yngre. Tills vi blir 36 och flyttar till arbetarnas hus.

- Varför 36? - Vi ser livet som årstiderna.

Man är barn tills man är 18 - och det är våren.

Sen gör alla en pilgrimsfärd som är mellan 18 och 36.

Det är sommar. Och från 36 till 54 är vi i arbetsåldern, vilket är höst.

Och till slut, från 54 till 72, så blir man mentor.

Vad händer när man blir 72?

- Inte mycket privatliv. - Vad gör man om man vill runka?

Det är massa kukar på väggarna.

- Nej, fittmålningar också. - Han avfärdade det.

Det är exakt som sakhihelgonen och Afrodituskulten.

- Jisses. Sa hon nåt? - Absolut inte.

- Jag ville bara säga det till dig. - Är det här majdrottningarna?

Ja. Just det.

- Ni är faktiskt här då. - Vilka är era majdrottningar?

Varje midsommar har vi en danstävling och vinnaren blir drottning.

Hej. Barnen sitter nere och kollar på "Austin Powers" ' om ni vill vara med.

Nere i södra huset.

Var det där...?

Du såg det också, va?

- Pelle, vem var det där? - Inga.

Herregud, jag vill bada henne!

Hey. Kan jag få dra med dig ut lite?

Ja. Visst.

Pelle, säg åt henne att komma tillbaka.

- Har den äran i dag - Va?

har den äran i dag

har den äran, kära Dani

har den äran i dag Fan.

- Sluta, det är okej. - Vad?

Du trodde väl inte att jag hade glömt det?

Förlåt. Dagsljuset förvirrade mig och jag trodde att det var i går.

- Grattis på födelsedagen. - Det är okej. Tack. Jag är inte arg.

- Du borde vara arg. - Ja, det borde jag.

Förlåt mig.

Då så. Skönhetsvila. I morgon är det en viktig dag.

- Vad händer i morgon? - Den första av de stora ceremonierna.

Ättestupan.

- Vad är det? - Det är för svårt att förklara.

- Ni får en bättre bild i morgon. - Seriöst?

Kan du inte bara säga det nu?

- Du menar väl inte en riktig? - Jo, den är ganska riktig.

Fan.

Vet du vad det är?

Hördu!

Är det läskigt?

Det där är så jävla jobbigt.

Pelle, kolla min hårbotten efter fästingar, så kollar jag din.

Nån borde säga till de där tjejerna att de går puckat.

Hur länge står de i regel?

Vi ska stå tills det är rätt att sätta sig.

Är de här till mig?

- Plockade du dem baklänges? - Ja.

- Är det de? - Ja.

Jag är grymt hungrig och det är som om de försöker göra det äckligt.

Hennes mor är på pilgrimsfärd.

- Det hjälper dem att lösgöra sig. - Okej.

Barnen uppfostras här av alla.

Vill du ha den här?

Går du med dem? Jag är helt slut och ska sova.

Okej. Ja.

Vänta. Vad gör vi nu?

- Vad är det där för bok? - "Rubi Radr". Vår heliga skrift.

- Får jag läsa den? - Det kan du inte.

Nej!

Herregud!

- Hoppade hon? - Det är en del av ceremonin.

- Trillade hon? - Hoppade hon?

- Trillade hon eller hoppade hon? - Det är okej, det är lugnt.

Vad då, lugnt? Hon är för fan död. Se på hennes huvud.

- Se på hennes huvud! Hon är död! - Det är en del av ceremonin.

Varför står ni bara där? Hon hoppade från klippan! Är ni blinda? Vad fan?!

Nej, nej, nej. Han gör samma sak.

Han gör samma jävla sak!

Sluta! Gör det inte!

Säg åt honom att sluta! Varför står alla bara här?

Hoppa inte! Hoppa inte! Snälla, säg åt honom...

- Han lever. - Vad händer?

Försök respektera ceremonin.

Jävlar. Kom, vi går. Fy fan! Det här är helt sjukt!

Fy fan för det här! Ni är sjuka! Ni står fan alla bara där och ser på!

Vad fan är det för fel på er? Fy fan!

- Nej! Låt henne vara! - Snälla, lyssna, låt mig förklara.

Snälla, min stackars liten.

Det ni precis såg är en sed som har följts i många, många år.

Sed? Det är helt sjukt!

De två som hoppade hade precis nått slutet på sin Hårga-livscykel.

Och ni måste förstå att det är en stor glädje för dem.

När det blir min tur så blir det en stor glädje för mig.

Vi ser livet som ett kretslopp, en återvinning.

Kvinnan som hoppade hette Ylva.

Och barnet där borta som ännu inte har fötts får ärva det namnet.

I stället för att bli gamla och dö tyngda av smärta, rädsla och skam-

-så ger vi vårt liv. Som en gest.

- En gest? - Innan det hinner fördärvas.

Det tjänar inget till att dö och kämpa mot det oundvikliga.

Det fördärvar anden.

Jag är hemskt ledsen att jag inte varnade er bättre.

Mår du okej?

- Jag behöver inte vara här just nu. - Jo...

- Jag ska gå. - Ta lite egentid, okej?

Fruktansvärt.

- Hej, du. - Hej. Herrejävlar, va?

- Är du okej? - Ja, jag mår fint.

Bra.

Du, lyssna. Jag har tänkt på nåt som jag ville fråga dig.

Eller berätta för dig faktiskt.

Jag har tänkt mycket på min avhandling.

Och jag har beslutat att jag ska skriva den här, på Hårga.

Och jag ville berätta det först-

- så det inte skulle verka som om jag inte hade tänkt berätta det.

Det känns som att jag inte vet om du skämtar.

Du vet att jag skriver om midsommar. Det är därför jag är här.

Jo, men inte om den här gruppen.

Jag menar, du ska till Tyskland och England sen.

Du visste att jag skulle vilja göra det här.

- Nej, det visste jag inte. - Herregud. Klart att du visste.

Tror du att jag inte vet vad du gör?

Det är faktiskt ganska så buffligt att du är så öppen med det.

Jag är ärligt talat lite imponerad.

- Vad fan? - Ja, vad fan?

Det är det här jag har jobbat mot och det vet du.

Därför ser du så skyldig ut nu. Du vet att det är oetiskt och snyltigt.

Och slött. Och ärligt talat så är det rätt sorgligt.

- Fan för dig. - Nej, fan! Hitta ditt eget ämne.

Eller din egen passion. Och...

Jag har investerat i det här. Det är ingen förnäm hobby-

-som jag nonchalant doppar tårna i.

Jag ska skriva min avhandling här.

Om du också ska göra det här, så är jag öppen för att samarbeta.

Om inte så kan vi göra skilda avhandlingar om Hårgaborna.

- Varför väckte du mig inte för det? - Va?

- Vi åker i morgon bitti. - Jag vet.

Christian försöker låtsas att det var hans idé, så kommer han till dig...

Jag tvivlar starkt på att åldermännen låter nåt skrivas. De skyddar allt.

- Då använder jag täcknamn på allt. - Då får du den inte referentgranskad.

Christian har redan frågat mig det och jag sa exakt det jag säger nu.

- Du sa att du inte pratat med honom. - Fan! Nej.

Jag ska fråga åldermännen. Okej?

Dani?

Hemsk ledsen, Pelle. Tack för att du bjöd hit mig, men jag måste åka.

Jag borde inte ha låtit dig se det. Jag vet att det ser extremt ut.

Jag vet inte varför jag är här och varför du bjöd hit oss.

- Jag vet inte varför jag är här. - Okej, okej. Det är okej.

Kom. Kom och sätt dig. Snälla Dani. Snälla, sätt dig.

Dani?

Det här händer en gång i livet och jag ville dela det med nån.

Mest med mina vänner som jag visste skulle uppskatta det.

- Jag är stolt över det här stället. - Okej, men jag är inte antropolog.

Jag förstår inte nåt av det här. Jag fattar det inte.

Jag vet. Och ändå var jag gladast för att du skulle komma hit. Här.

- Här, lukta på det här. - Vad är det?

- Det lugnar ner dig. - Nej, det är bra, jag vill inte ha.

- Är du säker? - Nej, jag vill verkligen åka, Pelle.

Jag vet vad du går igenom, Dani.

- Vad går jag igenom? - Jag förlorade också mina föräldrar.

Va? Nej. Nej, Pelle. Jag pratar inte om min familj.

Jag förlorade mina föräldrar när jag var liten. De brann inne.

Mina föräldrar brann inne och jag blev formellt sett föräldralös.

Så tro mig när jag säger att jag vet hur det är, för jag gör det.

Men jag kunde aldrig känna mig förtappad, för jag hade en familj.

Här. Där alla omfamnade mig.

Och tog hand om mig.

Jag fostrades av en grupp människor som inte kivas om vem som äger vad.

Det är det du har givits.

Men jag har alltid känt mig hållen.

Av en familj. En riktig famlij.

Vilket alla förtjänar.

Och du förtjänar.

- Pelle, Christian kan komma in. - Det är honom jag pratar om.

Han är min gode vän och jag gillar honom, men...

Dani, känner du dig hållen av honom?

Känns han som hemma för dig?

Hur är det med dig? I dag var det tufft.

Klarar du dig?

- Störs du inte av det vi nyss såg? - Jo, klart att jag gör.

Det där var verkligen upprörande.

Fast jag försöker vara fördomsfri.

Det är kulturellt, vet du. Vi sätter våra äldre på vårdhem.

Jag är säker på att de tycker att det är upprörande.

Jag tror att vi åtminstone måste försöka anpassa oss.

Hey. Har du...? Förlåt. Har du ett sömnpiller jag kan ta?

- Javisst. - Tack.

Ni kommer att väcka henne.

Hallå, Pelle!

Vad gör du?

Bara jobbar i trädgården.

- Hej, du. - Hej.

Har du hört nåt?

Ja, de sa att du får göra det. Om du absolut inte använder namn.

Platsnamnet får inte ens antydas. Du måste skriva på ett avtal om det.

Och du delar det med Christian, för han kom till mig först.

- Det... vi löser det där. - Jag måste gå och pinka.

- Får jag fråga dig en sak? - Ja.

Vet du vad det här är?

Jag hittade den under Christians säng.

Det är en kärleksruna. En kärleksförtrollning.

- En kärleksruna? - Ja. Under Christians säng?

Ja, ja.

Vad händer?

Du får skriva din avhandling om du utelämnar person-och platsnamn.

- Är du seriös? - Ja.

Herregud, tack ska du ha!

- En makalöst god nyhet. Tack. - Och du delar det med Josh.

Ja, det har jag sagt till honom. Jag är helt okej med det.

Jag tror att min syster Maja har kärat ner sig i dig.

Jaså? Hon den rödhåriga?

Hon blev faktiskt byxmyndig i fjol.

Det betyder i stort sett att man får ha sex.

Byxmyndig.

- Okej. Kul för henne. - Nej! Vad håller du på med? Bort!

Vad fan håller du på med? Din jävla idiot! Bort därifrån!

Ta bort din äckliga jävla kuk och försvinn!

- Vad har jag gjort? - Våra förfäder ligger där!

Du står och pissar på mina förfäder! - Din lilla amerikanska jävla vän-

- stod just och pissade på rotvältan! Försvinn! Gå härifrån!

- Ser du inte vad han gör? - Du pissade på släktträdet.

- Trädet? Än sen? - Än sen?! Hörde du vad han sa?

- Jag visste inte. - Trädet är fogat till alla våra döda.

Fast det är ett dött träd. Det är dött.

- Jo, men det är viktigt för oss. - Jag visste inte vad det betydde.

Hej.

Hej. Det var jättekul att träffa er. Jag är hemskt ledsen, men vi åker.

- Vad? - Ja. Simon hämtar bilen nu.

- Connie! - Är allt okej?

Connie! Jaha, där.

Simon bad mig säga till dig att Jan körde honom till stationen.

När Simon har släppts av skickar han tillbaka bilen för att hämta dig.

- Va? - Du ska träffa honom där.

Nej. Varför skulle han åka utan mig? Han skulle inte göra det.

I lastbilen rymdes det bara två.

Vad betyder det? Det låter helt ologiskt. Han hade sagt till mig.

Dagens enda tåg går om 90 minuter.

Det tar 35 minuter dit och tillbaka. Så de ville inte ödsla tid.

- Jag kunde ha suttit i hans knä. - Ja, det kunde du nog.

Men vi bryter inte mot trafikreglerna. Okej?

- Så de stack och bara lämnade mig? - Det fanns inte plats i lastbilen.

Men den kommer tillbaka snart. För att hämta dig.

Det här är för jävligt.

Okej, lunch om en stund.

- Hur får ni jobb eller roller? - Efter egenskaper vi visar som barn.

- Hej. - Hej. - Förlåt.

- Simon stack utan Connie. - Verkligen?

- Vad taskigt gjort. Är hon okej? - Nej. Hon fick precis veta det.

- Sa hon varför? - Nej, nej.

Det suger.

På tal om det här med par...

Har det varit problem med incest här?

Förlåt. Du vet, små grupper.

Blodslinjerna är väldigt välbevarade, så åldermännen måste godkänna makar.

Kusiner kan ibland para sig-

-men vi respekterar incesttabut.

Så vi behöver ofta bjuda in människor utifrån.

Ursäkta? Hey.

Skulle du vilja hjälpa oss?

- Visst. Ja. - Kom.

Vet du... vet du om...? Har du sett Simon nånstans?

Ja. Han kördes till stationen. Sa du inte hej då?

Nej, nej, det gjorde jag inte. Men... det är okej.

Hej.

- Vad gör vi här? - Köttpajer.

- Tack. - Du är så vacker.

Hon sa att du är så vacker.

Åh, tack. Hon är så vacker.

Hon säger att du är vacker.

Vi beskriver det som emotionella noter.

Vad står det?

Varje runa står för en av de 16 affekterna-

- som är rangordnade från mest helig till mest ohelig.

Den här till exempel är om sorg.

Men du kan i slutet se att vi har tomma sidor.

Det är för att "Rubi Radr" är ett ständigt pågående arbete.

I ständig utveckling. Vi har många, många hundra såna här.

Och vem bestämmer vad som skrivs in?

Ja du, detta förnyande skrivs av Ruben.

- Den handikappade? - Sen födseln.

Han ritar och vi de äldste tolkar.

Du förstår, Josh, Ruben är oförmörkad av normal kognition.

Det gör honom öppen för källan.

Vad händer när Ruben dör?

Väntar ni då bara på ett barn som... inte är förmörkat?

Nej, nej, nej. Ruben var en produkt av inavel.

Alla våra orakel är avsiktliga produkter av inavel.

Kan jag ta en bild?

Va?

- Ett foto? - Nej! Absolut inte!

- Okej. Förlåt. - Absolut inte.

Åh, jävlar. Ja, det där är hon.

Hej.

- Toppen, hon går iväg... - Maten är klar!

Det är dags för mat.

Tack ska du ha.

- Tack. - Tack.

Tack.

Har nån sett Connie?

Jag tror att Mark såg henne förut.

- Hon drog iväg som en OS-sprinter. - Va? Vart?

Jag kan förklara. Hennes kille ringde från stationen och lugnade Connie.

Sen bad hon oss om ursäkt och jag körde henne till honom.

- Okej. Det var en lättnad. - Varför skulle Simon åka utan henne?

Jag är säker på att det bara var ett missförstånd.

Jag kan se dig möjligen göra det.

Vad fan betyder det?

Strunt samma.

Nån är fortfarande sur för deras släktträd.

Ska han döda mig?

Fick du veta nåt om "Rubi Radr"?

- Så nu vill du samarbeta? - Okej, tack.

- Jag vet att en ålderman visade den. - Tack. Förlåt att jag drog upp det.

Herregud, du. Vad fan?

Är det där...? Är det ett jävla könshår?

- Det är bara ett hår. - Ja, ett pubeshår.

- Lugna dig. - Varför skäms du?

Det är inte du som serverar hårpajer.

Herrejesus. Han glor fortfarande på mig.

Hej. Följer du med mig?

- Vad? - Kom.

- Jag ska visa dig. - Okej. Visst.

Ja, kanon. - Jag kommer sen. Hon ska visa mig.

- Kan jag låna ett sömnpiller till? - Javisst.

Vad fan, Mark? Vad fan gör du? Stäng dörren. Vi ska inte vara här.

Tror du att Mark fortfarande är med den där tjejen?

Det skulle inte förvåna mig.

- Men Josh då? - Jag är ärligt talat inte så orolig.

Wow.

Vi... har nåt beklagligt att meddela.

I morse såg vi att Rubi Radr-bok nr. 19 har försvunnit från templet.

Vi vill inte peka ut nån.

Men vi ber vänligen den som tog den att ställa tillbaka den där den stod.

Lämna den i templet som lämnas oskyddat och obevakat.

Ingen behöver få veta att det var du.

- Var är er vän Josh? - Jag vet. Vi har ingen aning.

Han och er andre vän försvinner båda samma dag.

- Förstår ni hur det ser ut? - Ja, men vi är lika paffa som ni.

Vi såg Mark gå iväg med den där tjejen i går kväll.

- Vilken tjej? - Inga.

Jo, men Mark hade inte gjort det här. Josh å andra sidan...

Han la sig med oss och när vi vaknade var han borta.

Och om han tog boken så hoppas jag att ni förstår-

- att vi inte ser oss som hans vänner eller medarbetare eller så.

Vi skulle skämmas så för att kopplas ihop med detta på nåt som helst sätt.

Låt oss hoppas att den blir återlämnad.

- Det hoppas jag med. - Jag känner mig ansvarig.

Du och Odd kan leta efter dem. Ni kanske kan avhjälpa det här.

Du följer med kvinnorna för dagens aktivitet.

Och Siv vill prata med dig i sitt hus.

Är du okej? Okej...

Okej.

- Det här är det stora. - Okej. Tack ska du ha.

Se henne i ögonen.

Får jag fråga vad det här är exakt?

Det är... te till tävlingen.

Och sen sätter du glaset här.

- Och sen dricker vi det. Okej? - Okej.

- Herregud. - Nu kör vi!

Det var här för länge, länge sen som-

- den Mörke lurade ut Hårgas ungdom i gräset och förförde dem in i dans.

Och när de väl hade börjat dansa så kunde de inte sluta-

-utan de dansade sig till döds.

Men nu, i livsbejakande trots mot den Mörke-

-så dansar vi tills vi stupar.

Och hon som står ensam kvar kommer att krönas för sin uthållighet.

Varsågod, kom in.

Först måste jag säga att jag inte har nån aning om var Josh är.

- Det svär jag på vid min mors liv. - Hur känner du för Maja?

För Maja?

Hur då känner för henne?

Du har godkänts att para dig med henne.

Du är en idealisk astrologisk make.

Och hon har fäst sin lit vid dig.

- Jag åt nog ett av hennes pubeshår. - Det låter som om det kan stämma.

Stopp!

"Väva vadmal"!

Stanna här. Är du redo?

- Vad gör vi? - Det får du se.

Stopp!

Åtta! Nu är det bara åtta kvar!

- Vad betyder det? - Åtta, åtta! Vi är bara åtta kvar!

Christian. Till dig.

Tack.

- Vad är det? - Det är... Ursäkta.

Källvatten med... särskilda egenskaper.

Okej.

Vad gör det?

Det bryter ner dina försvar-

-och öppnar dig för dess påverkan.

Okej.

- Tack. - Varsågod.

Vet du vad? Jag är rädd att jag får en kass tripp.

Nej, det får du inte. Lita på mig.

Stopp!

Och vänd!

Stopp! Börja!

Stopp!

Börja!

Är du trött?

- Jag pratar inte svenska. - Va?

- Jag pratar inte svenska. - Vill du det?

- Gör jag det? - Det gör du.

- Vi pratar. - Jag förstår dig.

Vi förstår varandra.

Vi behöver inte ord för att prata. Dansen fixar det!

Vi har fått vår majdrottning!

Vad händer?

Du är vår majdrottning.

- Jag? Varför? - Du vann.

Vad betyder det? Herregud...

Välkommen. Välkommen hem.

Ett stort grattis.

Vi älskar dig.

Mamma? Mamma?

Herregud, Dani! Majdrottning!

- Sill? - Varför?

Seden är sådan. För att få tur.

- Vad? - Du måste äta den hel.

Men med stjärten först.

Du måste försöka. Du måste försöka.

Jättebra försök.

Ursäkta. Vad händer?

Varför gjorde du så?

För vår majdrottning!

- Välkommen! Skål! - Skål!

Du är en i familjen nu. Ja? Ja, du är en i familjen.

Vi är systrar. Systrar.

Hela dansen var fantastisk. Jag har aldrig sett nån dansa så.

Nu är seden att majdrottningen-

-ska välsigna våra grödor och djur.

Och efter turen som du nyss ärvde av den salta sillen-

-bör vi alla vara dubbelt sporrade.

- Kan Christian följa med mig? - Nej. Drottningen måste åka själv.

Säg efter mig.

Andas in.

För din livskraft.

Vi ska nu gå till Sivs hus.

- Vad är det där? - Ett specialmöte för drottningarna.

Hon kommer att välsigna dig.

- Vad är det där? - Det är inget för oss.

Jag tror inte att du ska gå dit.

Nej, nej, nej...

Fortsätt!

Jag kan känna det. Jag kan känna barnet.

Christian?

Christian.

Hej. Hejsan. Där är du ju.

Lyssna. Du får inte prata. Och du får inte röra dig.

Okej? Bra.

På denna vår samspelsguds dag-

- samlas vi för att ge särskilt tack till vår älskade sol.

Som en offergåva till vår fader ska vi i dag ge nio människoliv.

Hårga tar och Hårga ger.

För varje nytt blod som offras-

-ska vi därför förära en av de våra.

Det är alltså fyra nya blod.

Fyra från Hårga.

Och en som väljs av drottningen.

Nio totalt som dör-

- och återföds i det stora kretsloppet.

De fyra nya bloden har redan tillhandahållits.

Och vad gäller vår sida så har vi två redan förärade.

Och två som är frivilliga.

Ingemar och Ulf.

Ni har tagit med offergåvor utifrån.

Och därmed frivilligt skänkt era egna kroppar.

Ni ska i dag förenas i harmoni med allt.

Och, Pelle, som kom med nytt blod och vår nya majdrottning-

- du ska i dag hedras för din oförmörkade intuition.

Och vad gäller vår nionde offergåva...

...så är seden att vår väna drottning ska välja-

- mellan ett förvalt nytt blod och en särskilt invigd Hårgabo.

Thorbjörn!

Ärade Thorbjörn! Var snäll och stig fram!

Och...

Christian Hughes!

Detta är kandidaterna till den nionde och sista offergåvan.

Vi väntar tålmodigt på er dom.

Kom här.

Okej, pojkar. När vi skär loss inälvorna-

- så skär vi försiktigt så vi inte sticker i tarmarna.

Då kommer bajset ut. Okej? Vi tar det lite försiktigt.

Nu håller du här. Så ska vi börja med att ta ut levern.

Så... skär längs kanten.

Mäktiga och hemska best.

Med dig renar vi oss från våra mest oheliga affekter.

Vi förvisar dig till det djupa mörker-

- där du kan begrunda vad ont du gjort.

Ta från idegranen.

Känn ingen rädsla.

Ta från idegranen.

Känn ingen smärta.

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service 2019

Ansvarig utgivare: Anders Melin