Original subtitles

Se in i mina ögon.

Det är ingen rädsla, bara ljus.

Jag är ljuset.

Ljuset är jag.

Det är ingen rädsla.

Bara ljus.

Bara ljus.

- Det är han längst in i full uniform. - Tack.

Christian Habersaat?

Ursäkta att jag tränger mig på.

- Oväntat att du går i pension i dag. - Jag blir tvångspensionerad.

Det var tråkigt att höra. Jag är Rose Knudsen.

- Vi skulle prata. - Om vad?

Från Avdelning Q. Carl bad mig köra hit.

Jag har försökt få tag på Carl i tre månader.

- Och så skickar han sin assistent... - Jag är inte hans assistent.

- Jag är utredare. - Jag är rädd att du kom för sent.

Jag lovar att hålla mig kort. För jag vet att folk hellre dricker-

- än får en åthutning från en bitter och avgående polisman som jag.

Här kommer det jag vill säga till er.

Ta reda på vad som driver er.

Är det samvete? Nödvändighet?

Är det lojalitet?

Noggrannhet?

Vad säger du, Bak?

Ja, jag tror att det är lite av allt. Men låt oss skåla för det.

Med risk att låta lite högtravande...

...så tror jag på rättvisa.

- Christian. - Stanna.

Stanna!

Säg åt dem att lägga ner vapnen.

- Kom igen, nu genast. - Gör som han säger. Lägg pistolerna.

Ta kameran.

Kom närmare.

Christian, sluta nu!

Christian?

DEN GRÄNSLÖSE

KÄRA MONA - TACK FÖR ATT DU VILL GIFTA DIG MED MIG - CARL

- Det är Carl. - Han har skjutit sig.

- Vem pratar du om? - Christian Habersaat.

På sin avtackning.

- Herrejävlar. Var du där? - Ja, du skickade mig, så visst.

- Du ska inte vara där. Kom hem. - Jag vill stanna till begravningen.

- Det hör till god ton. - Till hans begravning?

- Ja. Han sköt sig framför mig. - Ja, det kan inte vara lätt.

- Vad är det här, Carl? - Det vet väl inte jag.

Han hade skrivit ditt namn i sin hand när han sköt sig.

- Varför i helvete hade han gjort det? - Det trodde jag att du visste.

- Hur skulle jag veta det? - Du måste komma hit, Carl.

- Vad var det? - Jag ska till Bornholm.

Bra att du ringde. Berätta om Christian Habersaat.

Han var deprimerad. Han var inte frisk.

Han la sju år på ett fall om en tjej som hade hittats död uppe i ett träd.

Ja. Alberte Schneider-fallet. De sa det i går.

Jaha, okej. Det var inte vackert. Hon blev bara 21 år.

De la ner fallet på halvkass grund och kallade det trafikdödsfall.

- En smitbilist? - Ja, nåt sånt.

Habersaat hakade upp sig på fallet och då det gick utför för honom.

Det är det som alltid händer. Fallet blir en besatthet för honom.

Han kan inte sova, blir konstig. Vännerna tycker att han är jobbig.

Till slut stack frun. Då hade han bara jobbet kvar.

Du hämtar mig, va? Jag vill inte stanna på ön längre än nödvändigt.

- Han var din vän, inte sant? - Det vet jag inte om man kan säga.

Vi utbildades tillsammans.

Jag och Christian, Hardy, Bak. Polisdirektören här.

- Hur var Christian? - Christian var en bra kille.

Vi hade inte setts på många år, så det var konstigt att han ringde.

Han ringde dig i tre månader. Du ringde aldrig tillbaka.

Det kan gräma mig lite nu. Det borde jag ha gjort.

- Du ville ju inte prata med honom. - Jo då. Tyst nu.

Han liknade min far.

- Christian Habersaat? Gjorde han det? - Ja.

Det är jävligt våldsamt att se nån skjuta sig.

- Hur går det med det där? - Det där?

- Ja, ditt pappa-nånting. - Mitt pappa-nånting?

Lovad vare Gud, vår Herre Jesu Kristi fader-

- som i sin stora barmhärtighet återfött oss till ett levande hopp...

Christian Habersaat, av jord har du kommit.

Jord skall du åter bli.

Av jorden skall du återuppstå.

Ta reda på vad som driver er. Är det samvete? Nödvändighet?

Dagen innan märktes inget på honom. Han var besviken när du inte svarade.

Sköt han sig för att få hit Carl?

- Vad ville han prata med mig om? - Alberte Schneider-fallet.

Vad? Det...

För Christian handlade allting om Alberte Schneider.

- Så det fallet fuckade upp honom? - Det fuckade upp hela ön.

- Jag tror på rättvisa. - Christian?

När Bak la ner utredningen tog Christian med sig allt hem.

Åk till hans hus och kika på det. Det hade han uppskattat.

Carl?

- Länge sen. - Mycket länge sen.

Ja, det är för jävligt. Skulle man ha sett det komma?

- Sett vad komma? - Kan du inte presentera oss?

- Det här är Rose, Avdelning Q. - Henrik Bak.

- Rose Knudsen. - Polisdirektör Henrik Bak.

Vi utbildades tillsammans, så...

Det är roligt. Vi kallade honom Fitt-Carl.

Men Christian var baske mig en duktig polis.

- Tills Alberte kom i vägen. - I vägen för vad? Hans jobb?

Varje år dör 250 i trafiken. Man bygger inte en rymdraket varje gång.

Du behöver inte stanna på ön.

- Christian skrev mitt namn i handen. - Självmördare adresserar motivet.

Så jag skulle vara hans motiv? Var det inte Alberte Schneider?

Christian hade många anledningar att hata dig.

- Menar du det du säger? - Ja, det menar jag.

- Din jävla idiot. - Typiskt dig. Alltid bättre än andra.

Så var det på skolan också. Alla såg upp till dig.

Såg de upp till mig? Jag tror att du har fel.

Alla tjatade om "Carl, Carl, Carl." "Carl kommer bli nåt stort."

Icke desto mindre är jag polisdirektör. Och du?

- Vad är du egentligen, Carl? - Vad fan är det vi pratar om?

Jag tycker att du ska åka hem. Och ta med dig din assistent.

- Du är den dummaste jag känner. - Hej då, Carl.

Jävla fjant.

Fick vi nyckeln till huset? Då åker vi dit.

Det är ett renoveringsprojekt som har gått i stå, va?

ALBERTE SCHNEIDER-FALLET LÄGGS NER

Carl, kom in hit.

- Vad fan är det för en bild? - Herrejävlar.

Det måste vara en teknikerbild som har manipulerats digitalt.

- Är det hon? - Alberte? Ja, det är det väl.

Han var ju fucking religiös, alltså.

Carl? Det är nån i huset.

Hallå?

Fuck!

Hey! Hey! Är du hos mig? Titta på mig.

Hey. Vad heter du?

För helvete.

- Har han puls? - Han har ingen puls.

Köpenhamnspolisen här. Vi behöver en ambulans.

- En ung man har tagit en överdos. - Kom igen nu!

FÖRLÅT PAPPA

Fuck, han är död.

Det är Bjarke. Christians ende son.

Han har varit i missbruksvården ända sen de sena tonåren.

- Vem är hans mamma? - June, Christians exfru.

Hon var också på begravningen.

Varför skriver man förlåt till sin pappa som har varit död i tre dar?

- Jag kommer. - Tack.

- Ska vi bege oss till Köpenhamn? - Vi kan inte åka till Köpenhamn nu.

Habersaat har försökt få igång dig på fallet i flera månader.

Det är inte vårt bord. Vi hinner med 21-båten.

Eller så kan vi äta först och ta den sena färjan.

- Kommer du? - Carl.

Varför stannar vi här?

- Jag stannar. - Vad menar du?

- Det finns ett fall här. - Nej, du följer med mig hem.

Annars är det avskedsgrund.

- Avskedar du mig? - Ja.

Alltså... ja.

Håll käften nu. Gå ut ur bilen, Carl.

Det där får du strula med själv. Ring inte mig, du får ringa Assad.

- Hej, Carl. - Vad fan gör du här?

- Rose ringde. Jag vet allting. - Det vet ju inte ens jag.

Det var därför hon ringde mig. Hon tycker att du är korkad.

Har du enkel- eller dubbelsäng?

- Du kommer inte att sova här. - Allt är bokat. Det är därför.

- Jag sover tungt. - Sov tungt i bilen då. God natt.

Carl.

Nu slutar det fanimej. Assad. Assad! Hey, Assad!

- Fy fan, alltså. - Läget, Carl?

- Ligger du här? - Jag gillar att sova utomhus.

Ja, det är väldigt trevligt.

Vad händer med den där Bak? Har du knullat hans fru?

Nej. Det tror jag inte ens att han har.

- Du och Christian var goda vänner? - Ja, vi var faktiskt rätt tajta.

Vi var riktiga värstingar som for runt och drack öl.

Vad hände mellan er då?

Man glider isär. Christian gjorde en lokal tjej på smällen och stannade.

- Var det hon June? - Ja.

June.

Så det var Bjarke de fick ihop. Är det inte 30 år sen?

Jo. Jo, det måste det vara. Bjarke.

- Kände du henne? - Va?

Kände du June?

Rose, vet du vad? Vi gör det. Vi stannar.

Men vi gör det runt Bak. Vi gör det på vårt sätt.

Bra beslut... Fitt-Carl.

Känn ljuset, Wanda.

- Jag känner ljuset. - Jag känner ljuset.

- Ljuset är styrka. - Ljuset är styrka.

Bra, Wanda.

Hur fan flög hon ända upp dit?

Enligt rapporten kom hon cyklande, blir påkörd där borta-

- vänder i luften och landar på grenen.

De räknade ut att det var möjligt om bilens fart var tillräckligt hög.

Dra den om Rödluvan också. Allihop är idioter.

Vi vet att hon sågs cykla iväg kl. 05.15 på sin röda cykel.

- Men varför cykla ut hit så tidigt? - Står det nåt om det?

De tror att hon skulle morgonbada vid en klippa längre ut däråt.

Jag måste förstå. Hon körs på där borta, flyger upp, landar på grenen.

De skickar däckavtryck till alla verkstäder på ön...

Ska vi sätta igång?

Jag tog med några saker från Habersaat. Vi måste hämta mer.

- Jag ska prata med dem på skolan. - Jag följer med.

- Då är det nu. - Jag har några saker här, så...

Vår föreståndare är i Köpenhamn. Kan jag hjälpa er?

Rose Knudsen, Köpenhamnspolisen.

- Simon Fabian. Concierge. - Assad. Utredare.

- Så vaktmästare? - Precis.

- Hur länge har du jobbat här? - Det har jag gjort i snart elva år.

- Så du var här när Alberte gick här? - Ja.

- Kände du henne? - Ja, jag försöker känna alla elever.

- Varför? - Så jag kan hjälpa dem.

Det kan vara svårt att vara ung. Det finns många frestelser här.

Kan du visa oss rummet hon bodde i?

Här bodde hon. Hon flyttade innan hon läst klart.

- Vad hade hon på väggarna? - Mest sina egna saker.

Hon ritade hela tiden.

I början älskade hon att rita djur.

Särskilt döda. Duktig, ambitiös.

Rätt mörkt.

Med tiden blev det ljusare, mer spirituellt.

- Du vet mycket om konst. - Jag har sugit upp lite här och där.

Jag har samlat allt i en låda.

- Kan vi få lov att titta på den? - Jag vill ta det med familjen först.

- Hade hon en partner? - Hon var lite exklusiv.

Hon hade bara ett par stycken. De fick gärna vara lite äldre.

- Tänker du på nån konkret? - Ingen konkret.

Det hade inte varit lojalt, va?

- Mot vem? - Mot Alberte.

- Tack. Vi kikar vidare själva. - Säg till om jag kan hjälpa till.

Jag har verkstad i källaren. Kom ner, om ni behöver mig.

- Vilken jävla idiot. - Han tyckte bara att du var snygg.

- Ska vi lyssna på föreläsningen? - Jag ska hämta Carl.

Leta rätt på mig sen. Jag pratar med några av dem här.

Fortsätt lugnt att gunga.

Lyft era händer mot varandra.

Vänd ansiktet mot ljuset.

Verkligen känn hur ljuset och värmen sprider sig i kroppen.

Känn värmen.

Känner ni hur det uppstår en speciell energi mellan er?

Ja!

Bra. Det är egentligen bara den här energin som vår gemenskap handlar om.

Vi tar den här energin så att ni kan hitta den ni verkligen är.

Den du var innan du släppte in andra och lät dem välja riktning åt dig.

Kändes det bra, hörni?

- Hej, June. - Vad vill du?

Jag såg dig på begravningen. Kan vi prata?

Gå in där bak.

Vad är det du vill?

Är du okej?

Om jag är okej? Okej med att min son precis dött?

Eller okej med att du står här?

Det var jag som hittade Bjarke. Jag är hemskt ledsen.

Han var en... Han var en verkligt fin pojke.

Men det var därför du kom, va? För att höra om Bjarke.

- Varför tror du det? - Det vet du ju.

Bjarke var... Bjarke var din son.

- Var Bjarke min son? - Ja.

Det vet du ju.

Hur fan skulle jag veta det? Det kan du ju inte stå och säga.

Vi var överens om att du skulle göra abort. Vi pratade om det.

Ja, vi pratade om det och så försvann du.

Jag vill inte påstå att jag försvann. Varför ringde du inte?

Hade du kommit tillbaka för att leka mamma, pappa, barn?

Det är inte det det handlar om. Ja, det är ju mycket möjligt.

Det är helt galet och inte okej.

- Jag ska gifta mig i Köpenhamn... - Grattis till det då!

June!

June.

June.

Alla våra historier, alla våra trauman skapar hål i oss.

Och om vi inte gör något åt dem, om vi inte tar eget ansvar-

- kan de få kraften att ödelägga våra liv.

Men det vill vi inte. Eller hur?

Nej, vi vill fylla dem med ljus i stället. Ljus och kärlek.

Så fråga er själva: "Vad är min historia?"

"Kommer jag låta den ödelägga mitt liv?

Tack för att ni har orkat lyssna. Jag vet att det här tog lång tid.

Tack för att ni kom. Tack till skolan för att vi får vara här. Tack.

Gillade du det du hörde?

Ja. Jag tycker att det var... Ja.

- Bra. Vad heter du? - Jag heter Rose.

Rose. Jag ska lämna dig ifred så du bara kan ta in.

- Ta in vad? - Ljuset.

Just det.

Men... du får väldigt gärna komma och hälsa på oss nån gång.

Du kunde alltså komma.

- Bjarke är död. - Ja. Det var hemskt, va?

Var han min son?

- Säger vem? - June.

Tänk att du återigen har kommit till Junes lillasyster för skvaller.

Men jag är inte kär i dig mer, så du har inget att handla med.

Stick.

Kom närmare då, så ska jag berätta vad jag vet.

Jag vet att Bjarke...

...var din.

Det var hon den lilla Albertesubban som dödade honom.

Dödade Alberte honom? Men Alberte har varit död i sju år.

De badar ihop varje morgon i gryningen.

- Pratar du om Bjarke? - Nej, Bjarke är rädd för döda djur.

Han är verkligen konstig, men han här...

Honom kan man inte se nåt på. Han är otäck.

Han vill så gärna ha henne.

Vem är han? Vem fan pratar du om?

Du ska gå nu, Carl. Du kan inte vara här.

Så stick då!

Stick!

Din dumma hund, va? Ska du ha stryk?

Kila iväg med dig.

Jag sa inget! Jag sa inget!

Hallå?

Fint vapen, va?

- Jag skulle se på Albertes saker här. - Ja, de ligger där borta.

Jag har inte pratat med familjen, men vi kan säkert lösa det.

Är det där din? Var har du fått den ifrån?

Folkhögskolans historielärare dog och jag ärvde hans vapensamling.

Jag ska ha med mig den här. Och så ska jag ha Albertes saker.

Jag ska förbi.

Du är mycket vacker, Rose.

Du ska flytta dig nu.

Ja... Ja. Bra, min älskling.

Var är den där lådan? Har du fler av Albertes saker här?

- Är det här allt? - Ja, för helvete.

38 stygn? De kunde nästan inte stoppa blödningen. 38 stygn!

Jag har hört det.

- Du var lite vild, Rose. - Det var självförsvar.

Du begick våld. Om Bak anmäler det så måste jag suspendera dig.

- Avskedar du mig? Igen? - Du gick långt över gränsen.

Jag har förstått det.

- Behöver du prata? - Jag behöver att vi jobbar. Okej?

Skärp dig.

- Vad är det? - Ett slags visitkort.

Jag fick ett identiskt mynt när jag var på föredraget på folkhögskolan.

"The Osiris Academy of Enlightenment."

Hon pratade om solen och ljuset...

Och varje muskel, varje fiber, varje cell i din kropp-

lösgörs, lossas, slappnar av.

Du är inte ditt mörker. Du är inte din smärta.

Du är inte din rädsla.

Och släpp. Släpp. Och andas ut.

Kan vi tala ensamma en stund?

Wanda är tydligen försvunnen och har varit det ett par dar.

Är hon inte bara i fördjupningsexil nånstans?

- Har du kollat reningsrummet? - Nej. Det har jag inte.

Jag skulle ha träffat henne på Nordklippan i morse.

- Hon kom inte. - Varför har du inte sagt nåt?

Vi har ett ansvar för alla de här människorna.

Ge henne lite tid.

Kan du och Assad ta snacket med Osirisfolket i morgon?

Varför?

Jag tycker att hon den där är lite väl hokuspokusaktig för mig.

Det kan vi visst. Då säger vi det.

Vad är det med dig? Är du okej?

- Bjarke. - Ja?

Han var min son.

- Va? - Ja.

Herrejävlar.

Jag vet inte varför jag berättar det för dig. Jag behöver nog säga det.

June berättade det för mig. Jag visste det inte.

Det är lite mycket på en gång, om jag ska vara helt ärlig.

Ja, ja... Jag tar det här.

- Hej, kära. - Hej, Mona.

- Vad gör du? - Vi...

- Inte så mycket. - Har det hänt nåt?

Nej, nej, allt är bra här.

- Vad är det där för ljud? - Det är Assad som snarkar.

Vi delar rum. Jag skjuter honom snart.

- Jag saknar dig. - Och jag saknar dig.

- Vad gör du här? - Jag kom bara för att se allt igen.

Det är ju Bjarkes barndomshem.

Du får förlåta det där sist. Det var inte rimligt.

Tänk inte på det. Detsamma.

Visste Christian att Bjarke var min?

Nej.

Berättade du det för Bjarke?

- Det skulle jag kanske ha gjort. - Varför?

De två kom aldrig riktigt att höra ihop.

Vad betyder det som Bjarke skrev på spegeln? "Förlåt, pappa."

Jag tror att Bjarke skämdes inför honom.

Bjarke var speciell. Han fick en diagnos.

Det kunde Christian inte ta in. Sen började Bjarke att ta droger-

- och åkte in och ut på avvänjning. Det gick helt åt skogen.

Till sist slutade Christian att prata med honom.

Det är jag hemskt ledsen för, June. Jag är ledsen att det blev så fel.

Du kände honom bäst. Varför sköt han sig så där?

Jag vet inte.

Han kom ut till mig för några månader sen.

Helt förvirrad och pladdrade på om...

...att han trodde att Bjarke hade dödat Alberte.

- Att Bjarke gjort det? Varför? - Det vet jag inte.

Vi började gräla och han bröt ihop totalt.

Han stod nog bara inte ut längre. Han såg spöken överallt.

Det är Carl. Jag kommer nu.

Jag måste gå.

Vi åker.

Jävlar, vilken rund kyrka, va?

- Det är för att det är en rundkyrka. - Tack, Carl.

- Det är verkligen fint på Bornholm. - Har du aldrig varit på Bornholm?

- Nej. Aldrig nånsin. - Här är fint.

Har du varit i Bagdad? Aldrig? Aldrig nånsin?

Nej, jag har inte varit i Bagdad. Vad fan skulle jag där och göra?

Bra. En gång till.

- Tack. - Tack.

Köpenhamnspolisen.

- Välkomna hit. Jag heter Pirjo. - Vi har frågor om Alberte Schneider.

- Hon gick här, va? - Ja, det gjorde hon.

- Finns det nånstans där vi kan prata? - Självklart.

- Vad hette hon? - Pirjo.

- Piro? - Pirjo.

Det är klart att jag minns Alberte. Vi älskade henne.

Det var fruktansvärt det som hände. Jag och Atu blev förkrossade.

- Vem är Atu? - Atu är vår spirituella ledare.

Han och jag har byggt allt det här tillsammans. Det är vårt livsverk.

Hur var Alberte kopplad till er?

Alberte gick på folkhögskolan, men... Men så kom hon till oss.

- Har ni ett samarbete med skolan? - Nej, det har vi inte.

Vi åker överallt där vi får prata om det vi tror på.

Han Atu då? Får vi lov att snacka med honom?

Självklart får ni lov att "snacka med han Atu", men...

Just nu är han ute på Nordklippan och ber sin morgonbön.

På Nordklippan laddar han batterierna.

Gör ni mer här än att ladda batterier?

Vi dyrkar ljuset. Och Osiris är vår gud.

Men framförallt så sysslar vi med kärlek. Väldigt mycket kärlek.

Jag vill visa er vår generator.

Den samlar el från tusen solpaneler som vi satt upp på ett fält.

- Ni säljer solen? - Som vårt bidrag till mänskligheten.

Vi förser oss själva med energi och sen så säljer vi resten.

- Då behöver ingen här betala. - Berömvärt.

Ni måste förstå att vi inte utnyttjar våra medlemmar för pengar.

Vi tar hand om dem. Vi vill fylla deras behov.

Och om jag vill bli medlem i er klubb då?

Vill du det, Carl?

Då stannar du här och går igenom sju dagars rening i reningsrummet.

Jag tror att jag står över. När kommer Atu?

Han kommer nog tyvärr inte i dag. Men ni får hemskt gärna återkomma.

Han vill säkert prata med båda er. Kom, så får jag visa våra solpaneler.

Jag tycker att hon Pia verkade okej.

Pirjo, Carl. Pirjo.

Jag blir ledsen av såna människor. Jag såg tillräckligt av det i Irak.

Folk i samma slags kläder som tror att de har rätt.

Men det har de inte. Det har de aldrig.

Ja?

Marie Frandsen är på sjukhuset och har precis opererats.

Nån skar av tungan på henne. Bak vill inte att ni får veta det.

Skar nån av tungan på henne?

Marie, jag är hemskt ledsen för det som har hänt.

Kan jag ställa några frågor till dig?

Såg du vem det var?

Var det en kvinna? Det var en man som gjorde det.

Känner du honom?

Du känner honom?

Kan du försöka säga hans namn? Jag vet att det är svårt.

S?

Ta det lugnt.

Försök skriva det här.

S. V.

K.

"SVK"?

Är det det hela? "SVK"? Är det allt du vet? Vet du mer?

Är Lola här?

Nej.

Varför då?

Det är dags nu.

Är det?

Vi hade gäster?

Polisen.

De... de frågade om Alberte.

Vad sa du?

Jag sa som det var. Att vi älskade henne.

Det gjorde vi.

Verkligen.

Välkomna till lokala nyheter.

Bornholmspolisen hade en presskonferens om en död kvinna-

som spolats iland vid Nordklippan.

Vi har identifierat den döda 26-åriga folkhögskoleleven-

- Wanda Hoffmann från Hamburg. Hennes tyska familj är underrättad.

Det är för tidigt att nu säga om orsaken är ett brott.

Nordklippan har tidigare använts som självmordsplats för unga här.

Vad fan händer? Ni bedriver en full utredning bakom min rygg.

Det stämmer. Kvinnan var gravid och i fjärde månaden.

Hon var gravid.

Hoppade hon själv också? Som Alberte hoppade upp i trädet?

Jävlar, vilket dåligt polisarbete. Varför la du ner utredningen?

Håll käften. Färjan går om en timme.

Ta med dig Mårten Gås. Och den psykotiska blondinen där ute.

Du har gjort ditt här.

Grejen med dig är att du är rejält gammaldags dum.

Christian sa: "Lyckligtvis är han så dum att han aldrig blir korrupt."

- Det skrattade vi åt. - Skrattade han när du knullade June?

- Hon skrattade när du försökte. - Jaså?

Hey, hey, lugn nu! Slappna av!

- Låt mig vara. - Du har en timme, Carl!

- Sen är det iväg! - Det gäller dig också. - Och dig!

Det är helt otroligt. Habersaat blåser skallen av sig.

Hans son tar en överdos, svägerskans tunga skärs ut.

- Och vi åker hem. - Vi blev hemskickade.

Det är ju inte vårt bord. Vi utreder fallet hemifrån.

Vaktmästaren och hans vapen då?

Pistolen var registrerad, de andra var lagliga.

Han ränner inte iväg. Det har du sett till.

Men hon har rätt. Det är belastande med all din gamla skit.

Rose, sa du till sektmänniskorna att du var från polisen?

Nej. Hur så?

- Du kan bli en av dem. - Ska hon infiltrera dem nu?

Fråga runt. Alberte deltog i det. Hur uppfattade de Alberte?

Det är helknas, Carl.

De odlar grönsaker och gör yoga. Skulle hon sätta en morot i halsen?

Enda problemet är att vi har Bornholmspolisen efter oss.

Smyg iväg när vi parkerar.

- Jag har en bättre idé. - Vad tänker du?

Assad, ge mig din telefon.

- Varför? - Bara ge mig den nu!

Ring mig från den här en gång varje dygn.

- Du smälter in ett par dar. Förstått? - Ja.

- För mycket kan gå fel. - Låt mig sköta mitt jobb.

- Det är en dålig idé. Tänk efter. - Jag vill inte höra ditt känslosnack.

- Det är inte alls genomtänkt. - Jag är polis och klarar mig själv.

- Jag är städerskan. - Nej. Du är mycket mer än det.

Jag vet vem du är.

- Du är Shirley. Wandas väninna. - Ja.

Är du nervös, Shirley?

Kom lite närmare.

Och stanna. Andas in.

- Hur länge har du varit här? - Fyra månader.

Har du kommit på vad du ska släppa taget om?

Inte än.

Det har jag. Du ska inte skämmas för att du är en tjock tjej.

Du ska bara säga det högt, så försvinner smärtan.

Vi älskar dig. Det finns så mycket att älska med en människa som du.

Du ska säga: "Jag är en tjock tjej."

Jag vet att det är svårt, men det kommer att frigöra dig.

- Jag är en tjock tjej. - Högre.

- Jag är en tjock tjej. - Säg det som att du menar det.

- Jag är en tjock tjej. - Jag är en tjock tjej.

- Jag är en tjock tjej. - Du är en tjock tjej.

- Jag är en tjock tjej. - Och njut av att säga det.

- Njut av vem du är. - Jag är en tjock tjej!

Jättebra.

Ta med Wandas bälte när du går. Hon glömde det sist hon var här.

Jag gav henne det när hon fyllde år. Det var gömt under madrassen.

Du vet ju att de var älskande. Det kan ha hamnat där av sig självt.

- Nej, hon har saknats i fyra dar. - Då pratar vi med Atu i morgon.

- Går du med mig till polisen? - Nämen, Shirley...!

- Ska det verkligen vara nödvändigt? - Det är nåt som är helt fel.

Okej. Om du känner så starkt, så gör vi det så klart.

Tack.

Åh men, lilla...!

- Carl! - Hjälp Assad.

- Hej. - Hey, Gordon.

- Läste du inte konsthistoria? - Jo, ett par terminer.

Titta på Albertes teckningar.

Hon var duktig. Det är en bra linje.

Det är samme man på bilderna.

Dimensionerna är samma. Samma snitt över de breda axlarna.

Det där är den enda kvinnan. Jag tror det är ett självporträtt.

Är hon gravid?

- Det är möjligt. - Den där bågen över magen.

Det är också samma röda färg under höger armhåla.

- Det har varit viktigt att markera. - Vad tror du att det är?

Ett sår? En tatuering, kanske.

- Vad säger du, Assad? - Mycket fint.

Är det mycket fint? Tack för hjälpen.

Han ser sig över axeln här.

Herrejävlar. De är syskon.

- Vilka? - Pirjo och han Atu.

- Varför tror du det? - Det står i Habersaats anteckning.

Livet är kort. Det finns mycket som man kan vara rädd för.

Våldet.

Torkan. Gamla mäns maktpsykoser.

Clowner.

De har samma mamma från en förort i Stockholm, men två olika pappor.

Den ene är dansk, den andre svensk.

Pirjo åkte in på barnhem. Atu fick flytta till sin pappa i Köpenhamn.

Pappan var också missbrukare. Atu omhändertogs av myndigheterna.

- Men är vi rädda? Är vi rädda? - Nej!

Under de åren träffades inte Pirjo och Atu.

Vi är inte rädda. För vi har gått in i ljuset.

De fick kontakt som tonåringar.

Habersaat skriver att de utvecklade en mycket stark överlevnadslogik.

Vi vet. Här hos oss vet vi. Men där ute vet de inte.

De förstår inte att för att bota världen så måste vi bota oss själva.

De grundade kulten 2008. Den blev snabbt populär.

Och vi blir fler och fler.

- Se bara på det nya vackra ansiktet. - Det är Rose.

Du har kommit dit där vi tackar solen för livet och dess gåvor.

Vi är ingen religion.

Religioner skuggar solen och sätter rädslan i system.

Vi vill slippa rädslan. Allt det som gör att du, Rose, inte är du.

Ska vi ge henne ett välkomnande?

- Det är för skumt. - Bara för att de tror på nåt annat.

Nej, för att Rose är ibland dem. Det är det som oroar mig.

Hej.

Jag tog mig friheten att hänga upp lite kläder till dig.

- Jaså, det är till mig? Tack. - Om du vill. Allt här är frivilligt.

Jag tycker att det var väldigt härligt att du kom.

Men... om du vill så tar jag väldigt gärna emot din mobiltelefon.

Ja, självklart.

Varsågod.

Kom ut i ljuset, fina Rose.

Vi har Bjarke, vi har Simon Fabian-

och vi har Stefan von Kristoff.

- Vi har Björn Johansson... - Vad sa du att han där hette?

Stefan von Kristoff. Han var Albertes bildkonstlärare på folkhögskolan.

- SVK? - Ja. Vad är det med det?

Tok-Marie fick sin tunga avskuren. Hon skrev "SVK" på ett papper.

- Jag hittade inget med initialerna. - Vad är det med honom?

Christian Habersaat trodde att de hade ett förhållande.

På bilden i Habersaats hus har hon en tatuering på vaden.

Jag trodde det var en tatuering. På de andra bilderna finns inget.

Jag tror att det är en signatur.

SVK:s signatur. Det är han som har gjort bilden.

- Är han bara folkhögskolelärare? - Före detta.

Han fick sparken för att han visade gränsöverskrivande beteende.

Ta reda på var han bor.

Köpenhamnspolisen.

Hey! Köpenhamnspolisen!

Stäng av den där. Stäng av den.

- Är du SVK? - Stefan von Kristoff.

Vi vill fråga om Alberte Schneider som du undervisade på Bornholm.

- Stämmer det? - Ja. Jag vet varför ni kom hit.

Ni kom till slut på att jag tog bilden av henne i trädet-

- och så tänker ni: "Oj då, då är han nog mördare."

Nu blir ni besvikna. Det är inte jag. Så låt oss inte ödsla varandras tid.

- Berätta för oss om bilden. - Det finns inte mycket att berätta.

Jag hittade Alberte i trädet och tog en bild av henne.

Den bilden blev mitt genombrott. Jag har sålt tusentals kopior av den.

- Var säljer du dem? - På nätet.

- Det mörka nätet? - Ja. Jag är stor i mörkret.

- Hur tog du bilden? - Den tog jag med min kamera.

Vad gjorde du där så tidigt på morgonen?

Ni måste veta nåt om Alberte för att förstå sammanhanget.

Alberte var den mest begåvade elev som jag nånsin har haft.

Jag blev avundsjuk på henne. Ja, jag blev lite avundsjuk på henne.

En gång ville hon lära sig att rita djur.

Så vi cyklade ut tidigt på morgonen, hittade dem. Orörda, döda på vägarna.

Sen cyklade vi hem.

Jag lärde henne inte att teckna. Det kunde hon.

Men jag lärde henne att titta in bakom det omedelbara.

Hade ni ett förhållande?

- Jag var kär i Alberte. - Var det besvarat?

Ja, det trodde jag. En kort tid.

- Men hon blev gravid med en annan. - Vem blev hon gravid med?

Det var inte du? Det hade inte varit så jävla bra för din karriär.

Jag hade ingen karriär. Det var förödmjukande.

- Hur då? - Som man utan framgång, som konstnär.

- Ni vet ju hur sånt fungerar. - Hur då?

Man gör sig omak, sliter med det, man hoppas att man blir kär.

Och så blir man lämnad. Så blir man till åtlöje.

Och så får man veta att hela världen skiter i vilket.

- Så den morgonen hittade du Alberte? - Jag hittade Alberte vid trädet. Död.

Påkörd av en bil. Och så tog jag den där bilden.

Vid trädet? Du sa "vid trädet". Alberte hittades uppe i trädet.

- Jag hittade henne i trädet. - Uppe i eller vid trädet?

Jag tog en bild när hon låg uppe i trädet! Det är ju det jag säger!

Varför ringde du inte polisen i stället för att ta bilder av henne?

Jag tror att du har dödat Alberte, hissat upp henne i trädet-

- knäppt dina bilder och blivit känd bland en hop nekrofila idioter.

Stefan?

Marie Frandsen på Bornholm. Känner du henne?

- Nej. - De kallar henne Tok-Marie.

Hon säger att hon känner dig.

Fy satan!

- God morgon, Rose. - God morgon.

Atu vill träffa dig.

Vad är det jag ska göra?

- Bara den ena. - Jaha, bara den ena.

- Pirjo talar så vackert om dig, Rose. - Jaså, gör hon det?

Tack.

Då ville jag bara så gärna träffa dig.

- Trivs du här? - Ja.

- Det är spännande. - Får jag titta på dig?

Är det konstigt?

Nej. Eller... det är okej.

Ge mig dina händer.

Jag kommer att ställa några frågor. Men du får inte svara.

Okej.

Är du på din vakt, Rose?

Tror du på mig?

Vem är din bästa vän? Tog han lyckan med sig?

Och lät skammen stanna?

Saknar du orgasmen?

Kan du förlåta ondskan? Är smärtan större än meningen?

Nästa fråga ska du svara på.

Är du ledsen, Rose? Berätta om det.

- Det kan jag inte. - Är det en man?

En man som skulle ta hand om dig?

Han tog inte hand om dig. Han gjorde dig illa.

Utnyttjade han dig?

Var det din pappa?

Han fortsatte och fortsatte och fortsatte och fortsatte.

Jag orkade inte mer.

Då klådde jag upp honom.

Bankade honom och slog sönder honom.

Förstörde honom.

Han blev inlagd.

När han skrevs ut från sjukhuset...

...så hängde han sig.

Det var jag.

- Jag dödade honom. - Nej, det gjorde du inte.

Du kämpade för ditt liv. Han gjorde hål i din själ.

Det är det värsta man kan göra mot en annan människa.

Nu fyller vi dem med ljus.

Se in i mina ögon. Det är rädsla. Det är bara ljus.

Det är ingen rädsla. Det är bara ljus.

Det är ingen rädsla, bara ljus. Det är ingen rädsla, bara ljus.

Jag är hos dig. Jag är i dig.

Solen är i mina händer. Känn hur de blir varmare.

Varmare och varmare och varmare.

Det är ingen rädsla, bara ljus. Det är ingen rädsla, bara ljus.

Du är i säkerhet.

Sov.

- Köpte du den? - Ja.

- Har du hört nåt från labbet? - Jag väntar ännu på dna-svaret.

Jag ringer Rose. Hon har inte hört av sig på tre dar.

- De har ringt från... - Vänta.

Det är viktigt. Häktet ringde. SVK vill prata med er.

- Vi är bara inte klara. - Han vill erkänna nåt.

- Vad vill han erkänna? - Att han drog upp Alberte i trädet.

Jag hittade henne i diket. Hon blödde ur näsan, huvudet, öronen.

Hon var mycket vacker.

Kritvit. Iskall. Hon hade ingen puls.

Så tog jag en bild. En till.

Så fick jag idén att dra upp henne och lägga henne tillrätta i trädet.

Och då visste jag att det var det vackraste som jag nånsin skulle se.

Det är det jag är skyldig till. Jag dödade henne inte.

Jag hittade henne och gjorde nåt oförlåtligt.

Därför ringde jag inte polisen den morgonen.

Jag ångrar mig varenda dag.

Jag skulle vilja tro dig.

För att ångra så mycket som du säger så har du fått ut mycket av det.

Vad tog du för bilden med Alberte?

- Jag har inte sålt den. - Du sa att du sålde tusentals.

Inte originalfilen. Verket är inte klart.

- När är det klart då? - När jag är klar.

Hej, Klaus. Bara ställ den där.

Tack.

Du var på Bornholm i onsdags. Var du ute hos Marie Frandsen?

Jag vet inte vem Marie Frandsen är.

Marie Frandsen fick sin tunga avskuren i onsdags.

Assad köpte den på din portal för 66 000 kronor.

Vi har tagit dna-prover. Det är Marie Frandsens tunga.

Jaha. Men jag vet inte var mitt material kommer från.

Det kan ha varit tungan från vilken människa som helst.

Det är verket. Det är den kontexten som man måste förstå verket i.

Är du ledsen för att du aldrig fick en egen utställning?

Du var så full av hopp på konstakademin.

Så hur hamnade du på en obetydlig folkhögskola på Bornholm?

Det måste ha varit ett nederlag.

- Min konst är inte för alla. - Nej, det har du jävligt rätt i.

Och så satt Alberte där. Kunde allt.

Och därför skulle hon dö.

Jag har läst på om dig. Du är en nolla.

Du har alltid varit en nolla och kommer alltid att vara en nolla.

Din enda publik är en hop nekrofila idioter som tänder på döda kroppar.

Och du sa att Alberte blödde ur näsan och öronen.

Men döda människor blöder inte.

- Nej. - Levde hon när du hittade henne?

Är ni klara? Ni är jäkligt duktiga, va?

Ni har verkligen övat. Får jag låna din dator?

Till vad?

Nu ska ni titta och så ska ni berätta vad ni ser.

Så ska ni berätta för mig varför SVK är stor i mörkret.

Där lever hon. Nu är hon död.

Där lever hon. Nu är hon död.

Där lever hon. Nu är hon död.

En ung tjej som andas ut i ett träd precis där. Precis där händer det.

Det är det fanimej ingen som har gjort förut.

- Hon levde när du fick upp henne. - Döende. Jag dödade henne inte.

- Du är en sjuk människa. - Jag är SVK.

- Är det han? - Tror inte du det?

Varför erkänner han inte? Han körde kanske på henne av misstag.

Han var kär i henne, dödade henne och skapade en konstinstallation.

Jag ringer Rose.

Hur mår du?

Jag mår bra.

- Bra. - Ja.

Så. Ät nu, min älskling.

Tack.

Se in i mina ögon.

Ljus är styrka. Ljus är kraft.

Ljus är styrka. Ljus är kraft.

Jag är ljuset.

Ljus är styrka. Ljus är kraft.

Ljus är styrka. Ljus är kraft.

Jag är ljuset. Ljuset är i mig.

Jag är ljuset. Ljuset är i mig.

Jag är ljuset. Ljuset är i mig.

Använd mig och fördriv mörkret. Jag är inget. Ljuset är allt.

Jag är inget. Ljuset är allt.

Ljus är styrka. Ljus är kraft. Ljus är styrka. Ljus är kraft.

Du är glad.

Är du...?

Äntligen.

Ett barn av solen. I ren blodlinje. Lillasyster.

Mamma hade varit stolt.

- Tror du det? - Ja.

Äntligen.

Vi firar att ett barn av solen har avlats.

Ett barn av en gudinna. Ett barn som bär ljuset i sig. Som är ljuset.

Vi firar att ett barn av solen har avlats. Ett barn av en gudinna.

Ett barn som bär ljuset i sig. Han kommer av kött och blod.

Ger ljuset vidare till alla som vill ta emot och då är allt möjligt!

Allt är möjligt! Allt är möjligt!

Svararen är avstängd.

- Ja? - Sitter ni?

Vi sitter i en bil. Vad tror du?

- SVK har stuckit. - Vad pratar du om?

Han är mordmisstänkt och övervakas.

Först slår han sitt huvud blodigt-

- bankar det i väggen tills blodet sprutar överallt.

Han kallar på en vakt och kommer til akuten.

Jag har skickat en fil till er. Titta på den.

Vi har den här.

Vakterna kontrollerar inte om det finns andra utgångar.

SVK reser sig lugnt och fint och går ut genom bakingången.

- Bara så där? - Bara så där.

- Fy fan, vilka amatörer. - Patrullerna söker honom ännu.

- Hur spolar jag tillbaka? - Tryck där till vänster.

- Vad är det han säger här? - Nåt han ska göra?

Jag har nåt jag ska göra färdigt.

Jag hatar att inte bli färdig.

Gordon, är du där? Jag tror att jag vet var han är.

Vi åker ut till hans ställe på Refshaleøen. Skicka förstärkning.

Hjärtligt välkomna!

Det är i kväll verket blir färdigt.

Ni är en del av det.

Kom bara närmare. Gå mot ljuset.

Vi har förebilderna.

Vi har män med pistoler, vi har surrande kameror.

Le mot mörkret.

För de sitter där ute. Hela världen är er publik.

Stanna!

Ja, var är jag?

Se på skuggan. Är det jag?

- Visa händerna! - Stanna när jag säger det!

- Hey! - Hey! Stefan!

- Var det äkta? Hänger jag där? - Var är han?

Nej, skuggan är inte äkta. Se på skuggan.

Han bryr sig inte ett smack. Han skiter i allt, bryr sig inte.

Han invaderar andra verk.

Och i kväll invaderar han också mitt verk som är Alberte i trädet.

En stackars konstnär som var på rätt plats vid fel tillfälle.

Och så har vi er, primater med pistoler.

Är det historien om Alberte? Är den sann?

Men vad är äkta? Vad är sanning?

Är allting bara en rad tricks som väntar på att bli avslöjade?

Som det liv du tror att du lever mot livet som du faktiskt lever.

Som Alberte som blev dödad i en dikeskant, men dog i ett träd.

Så usel jag var på folkhögskolan. Så uselt vi lever vårt liv.

Och det var inte jag. Det var inte jag!

Men det tror du inte på! Du ska titta mot ljuset!

Så usel jag var på folkhögskolan. Så uselt vi lever vårt liv.

Hey!

- Upp med händerna! - Titta mot ljuset.

- Solen leder dig. - Upp med dem.

Hej då. Det var inte så roligt som jag hade föreställt mig.

Men nu är verket åtminstone färdigt.

Räcker det som erkännande för dig?

- Det är Carl. - Hej, det är June.

Väckte jag dig? Förlåt.

Jag satt hela natten med de gamla fotoalbumen med bilder på Bjarke.

Och så undrade jag bara om du ville se några av dem.

Det vill jag gärna.

Du kanske kan komma i kväll på ett glas vin?

Det låter trevligt, men jag är inte på Bornholm längre.

Det var bara en tanke. Ring om du kommer hit igen.

- Det ska jag göra. - Carl?

Jag hoppas att du vet att jag gjorde mitt bästa.

- Ja, ja, självklart. - Jag skickar bilderna till dig.

Vem var det?

Det var en kvinna i djup sorg. Hon har precis förlorat sin son.

- Så tråkigt. - Ja, det är för jävligt.

Mona?

Det var min son också.

Jag kände henne för 30 år sen. Hon har aldrig sagt det till mig.

- Att det var din son? - Ja.

Det river upp en massa gamla saker.

Carl. Du måste styra upp det.

Gör det som måste göras. Och kom tillbaka när du är klar.

För det hoppas jag att du blir.

- Kommissarie Birkedal. - Det är Carl Mørck.

Vad säger obduktionen egentligen om Bjarke Habersaat?

Den sa...

"Dödsorsak: överdos. Kroppen full av heroin, vodka och nervmedicin."

Hittade ni nåt hemma hos honom?

Gamla lönebesked och en dator med bilder som jag inte kollat.

- Kan du inte skicka det till mig? - Måste jag veta varför?

Nej. Det måste inte Bak heller.

Tur för dig att Bak är ett rövhål. Du har den om en halvtimme.

Vi måste till Bornholm. Vi måste få tag på Atu.

- Rose då? - Vi måste få henne därifrån.

Hej, June. Jag är på Bornholm igen. Vi måste prata om några saker.

Bjarke var en del av solsekten. Vet du vad som hände där?

Christian hade rätt i att Bjarke var inblandad i mordet på Alberte. Ring.

Rose.

Du ser glad ut.

Atu tog med mig på morgonbön. Jag kan inte beskriva det.

- Du behöver inte, jag förstår. - Självklart.

Jag har faktiskt pratat med Atu. Vi kom fram till att du är klar.

Klar för vad?

- Klar för rening. - Rening?

Alla har varit igenom sju dars rening för att få permanent medlemskap.

Sju dar? Det är länge.

Ja. Du kan fråga Lola som har varit inne i fem dar nu.

Vi tar av oss skorna här inne.

- Herrejävlar. - Du sover där. Toaletten är där inne.

Shit, det är varmt.

Solen är varm.

- Vem är du? - Vem jag är? Vad menar du?

Är du polis?

- Nej. - Jag tror att du är det.

Nej, det är jag inte.

Jag vill gå ut.

Jag gick bara rakt in. Jag hoppas att det är okej.

Hej, Carl.

Jag kom egentligen för att prata med han Atu. Eller Frank.

Han är din bror, va?

Vad har hänt? Du blöder.

Jag... jag har tränat lite karate.

Frank hade ett förhållande med Alberte, va? Sexuellt förhållande?

Han har ett sexuellt förhållande med nästan alla här.

Bjarke Habersaat.

- Ja? - Vad vet du om honom?

Jag träffade honom första gången när jag föreläste på folkhögskolan.

Han blev nyfiken och kom till oss. Vi tog in honom, gav honom en kram.

Han försvann plötsligt, men jag hörde att han bodde hos sin mamma.

Han var en mycket speciell kille. Väldigt... egen.

Okej...

- Kan jag prata med han Frank? - Han heter Atu.

Kan jag få prata med honom?

- Har du sett Rose? - Nej.

Har ni sett Rose?

Har ni sett Rose?

- Atu har ett litet kontor här nere. - I generatorrummet? Jaha, okej.

- Efter dig. - Tack.

Vem vet att du är här?

- Hallå. Vem vet att du är här? - Rose. Bara Rose.

Rose är inte här längre. Vem mer vet?

- Vad har du gjort med henne? - Jag har inte gjort nåt med Rose.

Jag tyckte om henne.

Du skickade hit henne. Allt det här är ditt fel.

- Svara på min fråga, Carl. - Har du dödat henne?

Kom hon för nära din bror? Var det därför hon skulle dö?

Som de andra. Kom de för nära din bror?

Du banaliserar mig. Och det är respektlöst.

De andra tjejerna var gravida.

- Kunde du inte själv bli gravid? - Jo, jag kan bli gravid.

Och det är bara jag som kan föda hans barn.

- Är du gravid nu? - Ja, det är jag.

Du blöder.

Jag kan få dig till sjukhuset.

Kom, skär loss mig från det här. Jag lovar att hjälpa dig.

Hallå!

Har ni sett Rose?

Carl?

Hey. Carl? Hör du mig?

Carl! Carl, för fan!

- Var är hon? Pirjo. - Hon är där uppe.

Jag hittar inte Rose. Kom.

Ge mig två sekunder. Jag ska bara... Aj som...

Lola? Lola!

Please. Kom igen.

Ja.

Vad är det som har hänt?

Jag har förlorat henne.

Förlåt mig.

Sitt med mig en stund.

Snälla.

Jag har alltid älskat att sitta här med dig.

Det är polisen! Öppna!

Vad gör polisen här?

- Jag tror de vet. - Vet vad då?

Allt.

Jag gjorde det för din skull. Jag gjorde det för dig.

Jag vet inte vad du pratar om.

- Det har inget med mig att göra. - Gå inte. Gå inte.

Lämna mig inte.

Lämna mig inte. Lämna mig inte.

Lämna mig inte.

Det brinner! Det brinner!

Hon är död. Kom.

Rose?

Vi måste få ut henne.

Rose?

- Är du okej? - Ja.

- Vi kan inte hitta Atu. - Jag tror att jag vet var han är.

Tack för dina varma strålar. Tack för din gärning bland de utvalda.

- Atu! - Ljus är styrka, ljus är kraft.

Atu! Bort från kanten! Atu! Bort från kanten!

- Använd mig och fördriv mörkret. - Hey! Frank!

Vi har frågor om Alberte Schneider. Gå bort från kanten!

- Ljus är styrka, ljus är kraft. - Carl?

Håll koll på det svinet.

Dra för fan inte in Bjarke i dina teorier som Christian gjorde.

Min son är inte mördare.

De utnyttjade honom för att han älskade dem och äntligen var lycklig-

- för att han kände att han hörde hemma nånstans.

June, för fan.

Bjarke kom ut till mig en kväll. Han var helt utom sig.

De sa att Alberte var ett hot mot sekten för att hon var gravid.

- Vem sa det? - Systern. Hon förde ordet.

Men han solkungen vet allt som händer.

Bjarke var så rädd, men kände sig också utvald.

Så stor makt hade de över honom.

Jag försökte lugna honom, men nådde inte in till honom.

Så nästa morgon körde jag hit för att prata med Atu.

Jag ville bara prata med honom.

Men då ser jag henne och det är ingen i närheten.

Det var en impuls. Det var så lätt. Det gick så fort.

Jag ville bara att Bjarke skulle kunna fortsätta vara glad.

Jag gjorde det för vår sons skull.

Men så kastade de ut honom ändå. Atu sa att solen inte ville ha honom.

Så han började med drogerna igen. För att han kände sig ensam.

June, sätt dig i bilen och stanna där.

Ja.

- June? - Få hit en ambulans! - Hon måste skäras loss.

Köpenhamnspolisen. Vi har ett haveri på Nordklippan.

Carl, vi måste sticka!

- Förlåt, June. - Bort härifrån!

- Hej. - Hej.

- Hey, Gordon. - Hej.

Hej, Gordon. Allting ska ner. Och alla lådorna ska till källaren.

Rose? Är du okej?

Ja.

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service

Ansvarig utgivare: Kristina Nises