Original subtitles

Varsågod. Smaka på den.

Är den god? Jag har precis fått hem den.

Hur var det idag?

Jag hatar gymnasiet, mamma.

Jag vill inte gå där längre. Det är slöseri med tid.

- Så illa är det väl inte? - Kan jag få il Parmigiano?

Imorgon ska vi lämna in vår problemformulering i studieval-

- och jag är inte klar med matematiken som pappa skulle hjälpa mig med.

- Snart börjar vi med SRO. - SRO?

Ja. DHO, SRO och SRP. Ingen fattar vad det står för.

Det handlar bara om att få bra betyg. Det är bara stress, stress, stress.

- Det är säkert vettigt. - Jag är rädd för att det inte är det.

- Du klarar det säkert. - Bröd?

Nej tack.

Och själv då, mamma? Tycker du om ditt arbete?

Jag är stolt över att ha nått långt. Ingen i min familj trodde det.

Men är du glad att du är revisor? Att vara i hamsterhjulet varje dag?

Tänk om Julle har rätt. Att vi har sabbat klimatet och snart blir utrotade?

Vi kan fortfarande rädda planeten.

Okej, eller en ny pandemi. Eller en terrorbomb på centralstationen.

- Lulu! - Eller en asteroid som träffar jorden.

Det måste finnas nåt större än den här tråkiga, betydelselösa vardagen!

- Ja, det är snart Superligaen. - Vi sitter ju och äter nu.

Du överlever gymnasiet. Du är mer än halvvägs.

Julle, ska vi inte titta på matchen på en ordentlig skärm?

Gå in i vardagsrummet och sätt på.

- Du tänker för mycket, Lulu. - Tack för maten.

Jag ska på fest.

Kom igen, Lulu!

Kan Lulu, kan Lulu, kan Lulu dricka ur?

Kan Lulu, kan Lulu, kan Lulu dricka ur?

Självklart, självklart, självklart kan hon det!

- Lulu? - Vad är det som händer?

- Ring efter ambulans! - Titta på mig!

Hallå? Kan du höra mig?

Nu ska du vakna.

Kan du bekräfta att du heter Maria Louisa?

Hur mycket har du druckit? Har du tagit några droger?

Du får ett stick nu. Jag ska bara ta blodprov.

Hjälp mig...

Hjälp mig.

Hej, jag heter Haifaa. Du är på akuten. Hur är det? Du!

Det är viktigt att du håller dig vaken. Hallå?

Vi har kontakt. Pulsen är på väg upp. Vi håller henne under observation.

När får man svar på proven?

Jag vet inte. Vi har väntat en evighet.

Hej, vännen!

- God morgon. - Hej. Hon har precis vaknat.

Skönt. Vi har fått svar på dina prov. Din promille var nästan tre.

Lägg av? Men inga droger?

Nej. Men så hög promille kan vara livshotande. - Du hade tur.

Förlåt.

Det kan ta tid att bli sig själv igen. Tänk på: en massa vätska, salt och sömn.

- Tack ska du ha. - Tack så mycket.

- Du gav oss en chock, vännen. - Lulu... Fan, alltså.

Kom här, vännen, så får du vila lite.

Ta på dig den här.

Så där.

Varsågod.

Se om du kan sova lite. Ropa om du behöver nåt.

Lulu, du ska gå upp.

Har du fortfarande ont i huvudet? Jag vet att det är jobbigt, men du måste gå upp.

Einsteins fjädrar ligger överallt.

Jag måste skynda mig. Det är en brand som måste släckas.

Men du ska gå upp nu.

- Vi ses! Jag är hemma vid sextiden. - Vi ses. Ha en bra arbetsdag!

Ja, det var så viktigt att Pernille var skadefri. Då på...

- God morgon, Lulu. - God morgon.

Har du sovit gott?

Kapslarna är proppade med aluminium.

- Om man returnerar dem, återanvänds de. - Och det gör du?

- Vad ska du ha? - Bara en latte.

Människan är det enda däggdjuret som dricker ett annat däggdjurs mjölk.

- Men om vi fick Pernilles vän... - Sara.

Om vi fick med henne. Hon var bra.

Lång, bra på att spela försvar, bra kommunikation med målvakten...

- Det kunde vara bra... - Hon skulle passa bra in.

Spelar hon nån annanstans?

- Jag orkar inte gå till skolan idag. - Jo, du ska undvika frånvaro.

Nu ska du se här...

Nu får du en sån här, så mår du bättre.

Klä på dig nu. Du ska iväg strax.

Är du klar snart?

God morgon, Lulu.

Jag har ringt hela helgen. Har inte din mamma sagt det?

- Har du pratat med min mamma? - Ja. Du svarade ju inte.

Nej. Sorry.

- Fan, du skrämde mig i fredags. - Ja.

Jag har varit sänkt hela helgen. Jag har bara sovit och sovit.

- Hallå? Hallå?! Är du vaken? - Påminner mig om nåt.

Under tiden försöker jag få hjälp av folk omkring. Hjälp! Hjälp!

Kom ihåg att det här räknas in i era slutbetyg.

Vi hittar mitten av bröstkorgen, knäpper ihop fingrarna-

- har sträckta armar och gör 30 hårda tryck ner i bröstet. Så här.

Man ska verkligen trycka hårt.

Vad är det? Vad tittar du på?

Hallå?

Tittar du på Alishba, eller?

Nej.

Fan... Han är så märklig.

Han gick två klasser över mig i grundskolan. Han heter Mads Klimko.

Han är verkligen speciell. Han har varit inlagd och allt möjligt.

Alla hans vänner är underliga.

Hej, Bacardi-Lulu!

Kan Lulu, kan Lulu...

Vad fan håller du på med?

Om den är förstörd, får du fanimej ersätta den.

- Lulu, vad är det med dig? - Jag vet inte.

What? Jag har bara fått B på matematikuppgiften.

Lugn. Det går nog bra.

Lulu...

Jag vill bara säga förlåt för igår. Om jag skrämde dig.

Vad snackar du om?

Jag tyckte att jag såg nåt.

Kan du släppa det där och låta mig vara?

Psyko-Mads.

Du kan bara gå upp.

Hjälp mig...

Mads?

- Vad ville du säga till mig? - Det spelar ingen roll. Glöm det.

- Varför är du så märklig? - Vem är den märkliga nu?

Vad menade du med att du "såg nåt"?

Jag såg nån bakom dig.

Jag kunde inte se nån som stod bakom mig.

Om jag berättar för dig att jag kan se döda, då?

Alla tror att jag är sinnessjuk för att ingen förstår vad jag ser.

Jag såg en tjej bakom dig. Kan du inte förstå det?

Det står en tjej bakom dig.

Be din mamma få dig inlagd på sluten avdelning igen.

Min mamma är död.

Einstein...

Jag vet att det låter märkligt.

Sen den där natten på sjukhuset...

Det är som om...

Jag känner att nån följer efter mig.

- Och efter allt med Mads... - Jag har varnat dig.

Håll dig långt ifrån honom.

Seriöst. Jag menar det.

Lulu?

Lulu, vad fan...?

Mads? Förlåt.

Jag försöker säga förlåt.

Du skrämde mig med det du sa om de döda.

Ursäkten uppfattad.

Men du har rätt. Det är nåt.

Glöm det! Jag vill vara diagnosfri. Jag måste hålla mig ifrån de döda-

- så jag inte kallas schizofren, psykotisk, bipolär och vad fan vet jag?!

Du...

Vad då?

Jag tänkte bara...

Jag tror att du kan bjuda på lite te.

Kom.

- Min pappa undervisar i matematik. - Jag är så dålig på matematik.

Mitt rum är här nere.

Är det du och din mamma?

Ni liknar varandra.

Jag trodde att jag skulle bli tokig när hon dog.

- Kan du se henne ibland? - Nej.

Hon är där uppe där de döda ska vara.

Vilka är det du kan se, då?

Det kan vara andar som inte har kommit över till andra sidan än.

Förtappade själar som är i limbo mellan de levande och de döda.

Varför är de det?

Kanske förstår de inte varför de är döda och letar efter en förklaring.

Och folk fattar det inte. Och det gör inte du heller.

Är du sjuk?

Det finns några som menar det.

Bra på karate?

Jag är okej.

Varför har du egentligen ett blått och ett grönt öga?

Fabrikationsfel.

Mads?

Kan du se tjejen nu?

Nej. Men jag kan se dig.

Är den din?

Ska du med?

Vart då?

Hade du en extra hjälm bara så där?

Jag brukar alltid åka ut hit när jag behöver lugn i huvudet.

Vad tror du egentligen händer när man dör?

Tror du bara att själen far förvirrad runt nånstans?

I himlen eller i rymden eller...

...i en annan dimension, kanske.

Varför tror du att hon är här?

- Det kan vara en kläng-ande. - En kläng-ande?

Vad är det?

Andar som klänger fast vid människor för att bli hjälpta över till andra sidan.

In i ljuset.

Och hur hjälper man dem med det?

Man tar reda på varför anden är här, så man vet vad den vill.

Och hur gör man det?

Om man har förmågan, så kan man försöka få kontakt.

Och det har du?

Det tror jag att du också har.

Men det kan vara farligt att släppa in de döda.

Man riskerar att de inte kommer ut igen.

Behövde du sträcka dig mycket?

- Nej. - Foten på, och så var det 2-0.

Hej, vännen. Din lillasyster har gjort hattrick idag.

Coolt, Julle. Var är mamma?

Hon var helt slut efter jobbet, så hon har lagt sig för att vila.

Du hade rätt. Det var viktigt att Pernille var med...

Mamma?

Hjälp mig...

- Jag kan inte koncentrera mig. - Det måste du.

Vill du inte ha bra betyg?

Kom igen. Du klarar det.

Har du börjat träffa Mads?

Nej.

Jag såg er igår. Du satte dig på hans motorcykel.

Vad är det som händer där?

- Minns du det han sa i matsalen? - Att han såg nånting?

Jag tror också att det är nånting.

Mads säger att det kan vara en kläng-ande.

Vad fan är det?

Det är anden efter en död som klänger sig fast vid en människa.

Ursäkta mig? Sitter vi på riktigt och talar om spöken?

Ärligt talat, Lulu, hör du inte hur det låter?

Han är sjuk.

Han är även våldsam.

Vet du inte att han kastades ur grund- skolan för att han överföll sin lärare?

Nu kommer han fan in här.

Hej.

Tack för igår.

Kom. Vi går, Lulu.

- Kommer du? - Alishba...

Såja...

- Vad är det du vill? - Hjälp mig.

Gör det inte.

Einstein!

Kom här.

Ja. Såja...

Lugn...

Einstein! Einstein!

Vad...?

- Vännen? Vad gör du? - Einstein flög ut!

Nån har öppnat hans bur. Han har inte en chans där ute.

- Lulu! Såja, såja... - Kom. Sätt dig ner.

- Det är nån som... - Lugn.

- Vad har hänt? - Inget, vännen.

- Hon gjorde det. - Julle?

- Nej, inte Julle. - Ta nu ett djupt andetag.

Ända nerifrån magen. Lugnt, lugnt...

- Sluta, mamma! - Lugn nu.

Snälla, var bara tysta! Var för fan bara tysta!

Jag är trött på dig. Du har så mycket på jobbet och ser inget omkring dig.

Och ni två och er jävla skitfotboll! "Hur många mål gjorde Julle?"

"Vad ska vi äta till kvällsmat?" Jag blir galen!

- Sluta! - Ta det lugnt.

Vad är det med dig? Vi känner inte igen dig sån här.

Lulu...

Såja... Såja, såja.

Såja...

Julle, gå och lägg dig. Jag kommer strax.

Såja.

Låset på Einsteins bur har alltid varit dåligt.

- Du har bara inte stängt det ordentligt. - Titta!

Den glappar. Jag lagar den imorgon.

Jag går in till Julle. Sen kommer jag tillbaka.

Vad är det som har hänt?

Jag vet inte, mamma.

Jag vet inte alls.

Nu får du försöka sova lite. Okej?

Kan vi prata?

Ju närmare ljusets hastighet, desto långsammare går tiden.

- Det blir spännande att se... - Du måste hjälpa mig.

...hur man ska göra.

Snälla, hjälp mig. Jag fattar inte vad som händer.

- Jag är helt ensam. Jag har bara dig. - Nej, du har inte mig.

Du är inte den första i världshistorien som har känt sig ensam.

Vad nu? Lite problem i förhållandet?

Den kändes.

Mads, vänta.

Förlåt att jag var en sån idiot.

Jag vet ju att det är nåt...

Eller nån.

Du är den enda som förstår det. Du är den enda som kan hjälpa mig.

- Jag ska inte in i allt det där igen. - Jag behöver verkligen dig.

Hjälp mig... Kan du inte det?

Varför gör du så där?

Vissa menar att den skyddar mot onda andar.

Behöver vi den?

Jag ska se om jag kan få kontakt.

Vem är du?

Vad heter du?

Rose?

Rosa...

Vad vill du?

Du vill gärna veta...

Du vill veta...

Vad har hänt?

Du blöder.

Nej.

Det får ni inte.

Ni ska låta henne vara!

Mads? Vad händer?

Mads?

Nej, men förlåt. Förlåt mig.

Hej, jag heter Anette. Jag är Lulus mamma.

- Mads Klimko. - Hej. Trevligt att träffa dig, Mads.

Ska jag ta in en bricka med lite gott att äta? Jag har några kex.

- Nej tack, mamma. - Okej.

Vad hände?

Hon var...

Hon var rädd. Och rasande.

Det var också nåt med...

- Lobotomi. - Lobotomi? Vad fan är lobotomi?

- Det är också nåt mer. - Vad?

Det var en annan. I mörkret.

Jag kunde inte riktigt se vad han...

Jag måste få allt under kontroll.

Det är så dåligt. Hur kan de glömma att spela fotboll?

Kom igen! Han halkar omkring. Har han inte dobbar på skorna?

VITA SNITTET - ISKLYVARE I HJÄRNAN FÖRVANDLADE FOLK TILL ZOMBIER

Kom igen!

Ja, så där, ja! Ja!

Där fick han!

- Vad skulle...? - Hur kan han vinka för det?

Kom igen, domaren! Kolla VAR!

Vad har du hittat?

Lobotomi är det samma som det vita snittet.

Vid operation gick man in och skar av något i hjärnan.

Man trodde att man kunde bota psykiskt sjuka med en hjärnoperation.

Vi var värst. Danmark hade världsrekord i vita snitt.

Mest på 50-talet, men de fortsatte fram till 80-talet.

Över 70 procent av de som fick det vita snittet var kvinnor.

"Aggressiva och sexuellt lössläppta fick genast snittet."

Några fick det även om de bara hade ätstörningar, OCD eller ångest.

Titta här.

Den här patienten ska opereras i hjärnan där några nervbanor skärs av.

Kvinnan lider av ångest. Hoppet är att dämpa hennes aggressiva temperament.

Efter ingreppet är kvinnans personlighet förändrad. Operationen är oåterkallelig.

Är det inte hemskt? Du ska se professorn. Man kan tro att han var psykopat.

Patienterna tycker inte själva att de är sjuka.

Så de motsätter sig operationen, som vi menar hjälper dem.

Det är han. Jag såg honom bakom Rosa.

När man utför en typisk lobotomi-

så görs ett borrhål en bit bakom pannan.

Patienten bedövas, och ett vasst redskap körs ner i hjärnan-

- och förs fram och tillbaka precis bakom frontalloberna.

Det är ju här känslorna sitter-

- så man kan också säga att vi på så vis skär bort toppen av känslolivet.

Vi skär av några av nervbanorna i hjärnan. Alltså, i den vita substansen.

Vi skär i den vita substansen.

Därför använder man också uttrycket "det vita snittet".

- Det kunde ha varit jag. - Ja, eller jag.

Jag är klar med den här skiten.

- Tar du din medicin? - Nej. Ingen ska jävlas med min hjärna.

Mads? Mads!

Mads, vad gör du?

Kan du komma ner? Det är skitfarligt.

- Kom ner! - Nej.

- Sluta nu! - Utsikten är fantastisk.

Snälla?

Mads... Sluta nu. Du går för långt nu.

- Ja, och det känns jävligt bra. - Kom ner nu, snälla!

- Tänk dig för! - Kom ner nu!

Mads!

- Det var inte kul, Mads. - Nej, förlåt.

- Kom. - Vad då?

Kom nu.

- Mads... - Kom nu.

Vad är det?

Vad är det, Mads?

Det är han. Vi måste härifrån. Skynda dig!

Vad fan, Mads?

- Vad är det? - Hoppa i båten.

Vad är det som händer?

- Vi ska härifrån. - Vad snackar du om?

Ta dig ur båten, för i helvete!

Mads!

Mads!

Mads!

Mads!

- Lulu... - Mads, vad fan håller du på med?

Du måste gå upp nu. Gå upp nu! Gå upp nu, för i helvete!

Lulu, gå upp nu! Han är efter dig.

Gå upp nu, säger jag ju!

Var har du varit?

Vi har försökt få tag på dig hela kvällen.

- Lulu? - Ja...

Förlåt.

Min telefon har varit på flygplansläge.

Jag har varit på biblioteket och gjort research.

- För vad då? - SRO-uppgiften.

- Alishba sa att du var med Mads. - Har du pratat med Alishba?

Jag oroade mig för dig.

Alishba oroade sig också för dig.

Hon säger att Mads har några psykiska besvär.

- Och? - Att han har varit inlagd.

- Är du rädd för att det smittar? - Nej, men jag oroar mig för dig.

Du ska inte vara orolig. Okej?

Allt är bra. Så...

Telefonen kan för närvarande inte nås. Vänligen...

Hjälp mig... Hjälp mig.

Du ska inte vara rädd.

Bort med dig!

- Bort med dig! - Vad händer nu?

- Vad händer? - Bort med dig!

- Fan, vad random! - Vad gör han?

- Håll dig borta från mig! - Lulu, vad händer?

Försvinn, för fan! Gå mot ljuset! Försvinn!

Du...

Det är på väg att spåra ur.

Jag skulle aldrig ha öppnat upp för det igen.

Förlåt mig, Mads.

Det var jag som pressade dig till det.

Är du säker på att det är andar du ser?

Lulu, om inte ens du tror på mig, så vet jag inte vad jag ska göra.

Jag vet ingenting längre.

Bort med dig! Försvinn!

Mads, ta det lugnt. Det är jag. Jørgen.

Mads, det är skolpsykologen. Det är okej. Det är skolpsykologen.

- Kom, Mads. - Bort med dig!

- Mads, för fan, lugn nu. - Håll dig borta!

Lugn nu, Mads. Ta det lugnt.

- Tar du din medicin, Mads? - Vad spelar det dig för roll?

Tar han sin medicin? Om du vet det, så säg det. Det är viktigt.

Det kan vara farligt om han inte tar sin medicin. - Mads, ta det lugnt.

- Vi vill hjälpa dig. Tar du din medicin? - Han tar inte sin medicin.

Mads... Såja, lugn nu.

Lugn nu. Såja.

Ja, lugn. Såja.

Hej, vännen.

Det är inte ditt fel. När man inte tar sin medicin, så kan man bli psykotisk.

Då är det svårt att skilja mellan fantasi och verklighet.

- Är du kanske expert i psykiatri? - Nej.

Men hjärnan är ren kemi. Det har neurologer forskat på i åratal.

De kan skanna hjärnan och se precis var de kemiska obalanserna sitter.

Kan man också se alla de tankar som inte borde vara där på en sån skanning?

Nu får Mads den professionella hjälp som han behöver.

Och det kanske vore bra om du fick lite professionell hjälp.

Du säger att Mads kan se nåt som inte andra kan se.

Hör han röster? Känner han sig förföljd?

Ja...

Lulu, det är så det är att ha en psykos.

Hör du röster?

- Känner du dig förföljd? - Nej.

Ser du människor som inte finns i verkligheten?

- Nej. - Okej.

Jag tror att du har varit utsatt för en vanföreställning-

- som Mads har dragit in dig i. Du har varit lätt att påverka.

Du känner dig stressad och pressad i skolan och finner ingen mening med det.

Du och Mads får en paus från varandra. Så får vi se om du får lite lugn. Okej?

Ja.

Du ska inte vara rädd.

Jag vill inte!

- Jag är här för att hjälpa dig. - Sluta!

- Hej. Jag måste tala med Mads Klimko. - Mads får inte ta emot besök.

- Kan du hälsa honom något? - Han får inte bli störd.

- Säg att Lulu har varit här. - Jag måste be dig gå.

Vi vill gärna hjälpa de sinneslidande.

Alla de som hade schizofreni, melankoli, neuroser och tvångshandlingar.

Men det tog överhanden.

Det fanns unga kvinnor emellanåt som inte ville acceptera dåtidens normer.

Några rebelliska tjejer som bara ville leva det liv som de tyckte var bäst.

Jag hjälpte till vid flera operationer på 50-talet-

- och var faktiskt väldigt skakad över vad jag såg.

Många patienter miste helt sin personlighet efter ingreppet.

De hade fått veta att de skulle må bättre efteråt-

- men många fick hjärnblödningar, epilepsi, förlamning, eller dog.

Jag hade själv en nära relation till en ung kvinna...

En ung kvinna som... Jag trodde att hon skulle få det bättre.

- Vad fint att se dig igen. - Förlåt.

Nej. Du ska inte säga förlåt. Jag var helt borta.

Var bara lugn, jag har inte rymt. Jag är utskriven.

Okej?

Minns du att du sa nåt med att en hette Rosa?

Det fanns en som hette Rosa.

Jag har läst på om professor Gilbert och hans patienter.

Han är död. Men sjuksköterskan som var med på operationerna-

- berättade om en operation där en ung kvinna dog.

Gissa vad hon hette.

Mads... Hon hette Rosa.

Lulu, jag orkar inte med det här längre. Kan vi inte bara sluta?

Vi kan ju inte sluta. Jag måste bli av med henne.

Du har själv sagt att en kläng-ande behöver hjälp att komma vidare.

Lyssna.

Sjuksköterskan hette Eva Elverkilde. Hon lever, och hon bor i Høje Gladsaxe.

- Låt det vara. - Det kan jag inte!

Eva kan berätta varför Rosa skulle ha det vita snittet.

Låt det vara, säger jag!

Då gör jag det fanimej själv.

Coco, vad är det? Lugna ner dig!

Förlåt, han brukar aldrig vara sån här.

Nu är vi här.

Ska ni med in, eller?

Vad är det med den?

Kom här.

Jag måste göra det här.

Jag kan märka att han är nära.

Hallå?

Eva?

Eva?

Är det nån här?

Där är du, ju.

- Ursäkta att vi bara... - Du ska inte be om ursäkt.

Jag är så glad för att ni kommer och besöker mig.

- Ja. - Ni ska få lite kaffe. Sitt ner.

Här var de.

Så där.

Du är Mathilde. Min syster Ingrids barnbarn.

Han som står där är din fästman Emil.

Va?

Jag heter Lulu.

Och det är Mads.

Vi är faktiskt här för att tala om Rosa.

Rosa?

Du arbetade som sjuksköterska på Rigshospitalet på 50-talet.

Det var där du träffade Rosa, eller hur?

När jag kommer till pappa och mamma ska vi fånga spindlar i källaren.

Jag har en ficklampa. Då går det bättre att hitta dem.

Kan du minnas Rosa? Jag förstår om det inte är så trevligt att tänka tillbaka på.

Rosa fick det vita snittet.

Du var där när det hände, va?

Det vet jag...

Det vet jag inte.

Lulu... Hon är här nu.

Nu ska du bara se. Du ska få en bit choklad.

Varsågod.

Här har vi Ingrid, ja. Hon döljer magen med buketten.

Det är för att hon redan är i fjärde månaden.

Ja, det pratade de mycket om.

Det är faster Nanni och farbror Otto.

Hon vill veta vad som hände, Lulu.

Det där är... Just det...

De där minns jag inte vilka de var.

Kanske känner jag inte dem.

Vem är det här, Eva?

Det är du och jag, Rosa. Det är vi två.

Du var här så länge. Vi kom varandra så nära.

Vad hände sen?

Du var så full av liv.

- Men du hade också ett tungt sinne. - Hur då?

Du tänkte så djupt och så mycket, och du vill ha svar på allt.

Och det finns det ju inga människor som kan få det, Rosa.

Nej...

Ibland var du väldigt glad.

Och lika plötsligt kunde du bli väldigt arg.

Och så var du även rädd.

Det var en läkare som sa att du led av ångestneuros.

Det var ju därför du kom till oss på Rigshospitalet.

Så vi kunde hjälpa dig att må bättre.

Han är här.

Rosa? Rosa?

Rosa, du äter inte din choklad.

Ät din choklad, så mår du lite bättre.

Eva?

Är det här...?

Det är professor Gilbert.

Det var han som opererade dig.

Jag trodde att det skulle hjälpa dig. Jag trodde att du skulle må bättre.

Men det gick snett. Vi kunde inte stoppa blödningarna.

Vi miste dig, Rosa.

Jag miste dig.

Hjälp mig...

Jag miste dig, Rosa.

Lulu?

Jag kan inte hålla honom borta.

Jag miste dig, Rosa.

Mads?

Mads?

Kan du höra mig? Mads?

Mads?

Lulu, skynda dig härifrån.

Jag miste dig, Rosa.

Mads!

Du ska inte vara rädd.

Jag är här för att hjälpa dig.

Svårt att hålla ordning på alla tankarna?

Vad som är rätt och fel?

Hör du röster?

- Känner du dig förföljd? - Vad fan är det du vill?

Du ska inte vara arg. Jag är här för att hjälpa dig.

Töm ditt huvud på alla dumma tankar.

Luta dig tillbaka och slappna av.

Nej... Snälla...

Hjälp!

Nej!

Nej! Nej!

Du får inte göra det! Hjälp! Gör det inte!

Jag borrar ett litet hål och gör ett litet snitt. Sen mår du mycket bättre.

Sitt alldeles still. Annars riskerar vi att det blir vid sidan om.

Hjälp!

Nej!

Nej! Nej! Hjälp!

Nej! Hjälp!

Nej!

Det är inget fel med mig.

Jag är som jag ska vara.

Du ska gå nu, Rosa.

Du ska gå.

Det var inte ditt fel.

Nu är du fri.

Jag har läst den, och det är en superbra SRO du har gjort.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Tack för hjälpen.

Ska vi inte få din litteraturlista klar också? Bara den saknas nu.

Vad är det?

Har du hört nåt från Mads?

Nej. Han får fortfarande inte ta emot besök.

De säger bara att han mår bättre.

Men jag vet inte riktigt.

Allt är så absurt.

- Nu ska vi gå vidare. - Kanske finns det mer än vi kan se.

Vi ska tillbaka till verkligheten. Och vi ska ut och fira med de andra.

- Jag ska bara göra en sak. - Är det Mads?

Jag kommer tillbaka.

Är allt som det ska?

Text: Helena Lindén Iyuno