Original subtitles

Du kan kalla mig Vincent.

Min historia börjar på den här öde ön.

Sköldpaddor har inte lagt ägg här, människorna stack för länge sen-

-och jordens klokaste varelse har aldrig hedrat den med sin närvaro.

Du vet säkert vem jag menar.

Jag vet, jag ser inte särskilt salongsfähig ut här-

-men det hade inte du gjort heller efter två dar i ett stormigt hav.

Min mamma bodde på en båt och var kaptenens närmaste katt.

En natt klättrade jag upp på däck för att se på stormen.

Titta, en fisk!

Nej, nej, nej!

Nej, nej, nej!

Nej, jag drunknar!

Så mycket vatten!

Åh! Så mycket vatten. Det är så blött.

Det där är en fantastisk båt. Ingen skulle bli sjösjuk på den.

Till mitt försvar: jag föddes till sjöss och har aldrig varit på land.

Så snälla, döm mig inte.

Wow! Vad är det här för ställe?

Åh, mjausan! Det är fantastiskt. Hon är så fin.

Jag trodde att damen var kaptenen på mitt nyfunna skepp.

Det vore artigt att hitta henne och säga hej - till katten också.

Ingen här.

Ingen här heller.

Det är fortfarande ingen här.

Jag antog att hon måste ha kidnappats av pirater.

Hon borde ha vetat bättre än att bära alla sina smycken.

Ja, ja.

Det var då jag insåg att jag var helt ensam.

Det betyder att jag är helt ensam.

Och jag utropar härmed mig själv till båtens kapten!

Allting flöt på jättebra...

...förutom en sak.

Nej, nej! Jag känner inte ens dig. Det måste vara nåt missförstånd.

Så det var så här jag hamnade på denna otroliga plats.

Ett övergivet palats på en öde ö med ett fyrtorn.

Bara jag, denna väna dam och en förtjusande katt.

MORRHÅRSPATRULLEN OCH JAKTEN PÅ KONSTGNAGARNA

ETT ÅR SENARE

Min väna dam, god mjaurgon.

Och god morgon på dig, o himmelska varelse.

Jag växte upp. Palatsets ägare dök aldrig upp.

Och jag gjorde det till mitt hem.

Nej, nej, nej!

Jag njöt av mitt liv, men det började bli lite tjatigt.

Ingenting på ön förändrades nånsin.

Inklusive min största plåga.

Inte nu igen.

Jag vet inte varför, men den dan ändrade jag min invanda rutin.

Men det nystade upp en helt ny värld för mig.

Varenda dag kommer du för att ta mig och trillar ut ur fönstret.

Är du inte trött på det här själv?

Jag vill att vi nu ska leva i fred. Du stör inte mig och jag inte dig.

Vi delar upp ön och beträder aldrig varandras territorium. Okej?

Fint! Så där ja! Jag ska gå ner.

Så kan du inte ta tre steg bakåt?

Vi ses snart!

Det gick som det alltid gjorde. Tills det inte gjorde det.

Wowee. Så du ska ut på kryssning, va?

Ja, lycklig res... Va?

Va? Nej, nej, nej!

Nej, nej! Nej, nej!

Nej!

Va?

Vad är det som händer?

Åh nej! Nej, nej, nej, nej, nej!

Kommer jag att drunkna? Nej, jag är för ung för att drunkna!

Den stackars kissekatten. Han verkar vara förlorad.

Gör du inget för att rädda honom? Varför? Så han kan äta mig?

Det här hade farmor inte gjort. Hon hade räddat honom.

-Jag vill inte, jag kan inte simma! -Hey! Du, rödtopp!

-Kom hit bort! -Pratar du med mig?

Ja, jag pratar med dig. Kom in innan jag ångrar mig.

Farväl hem, ljuva hem.

Var hälsad. Jag vill välkomna dig ombord.

Jag är musen Maurice och en sak ska du ha klart för dig, okej?

Jag räddade ditt liv-

-så oavsett hur hungrig du blir så får du inte äta mig.

-Vänta. Äter katter möss? -Japp.

Nej, det gör de inte. Tänk inte ens på det.

Jag är så förvirrad. Så möss äter kanske katter?

Ingen fara, bara i självförsvar.

Vet du vad? Vi byter samtalsämne. Sak samma vem som äter vem.

Ska vi inte börja med ditt namn?

Jag har inget. Min mamma döpte mig aldrig, är jag rädd.

Nåja, ingen fara. All right, få se. Vad vore ett bra namn?

Du är rödhårig, så jag kallar dig...Vincent!

-Efter en fantastisk konstnär. -Vincent? Vincent.

Vincent! Vet du? Jag älskar det! Vad hette du nu igen? Majonnäs?

Inte majonnäs, men Maurice.

Jag kom hit med ett viktigt uppdrag. Att leta rätt på en gammal målning.

Och jag lyckades. Jag hittade den och räddade den.

Mina damer!

Det var bortkastad tid. Den var falsk. Den smakar hönsbajs.

Menar du att du smakade på målningen? Varför?

Svaret är enkelt, min gosse.

Det finns inget mer delikat i hela världen än äkta konst.

Min släkt är konstexperter. Pappa tog en tugga på Modigliani.

Min farfar gnagde på Caravaggio och Rembrandt.

Och min farmor slukade en gång två berömda Vermeer samtidigt!

Det var jättetrevligt att träffa dig, Vincent.

Du och jag ser ut att bli mat åt de hungriga fiskarna ungefär nu.

O-la-la, Vincent! Vi kommer inte att drunkna.

Men om vi klurar ut hur vi ska komma ombord...

-Flyger vi? -Flyger?

Nej. Vi lastas ombord på en båt.

Håll tyst och håll nere ditt huvud.

-Vad ska vi göra nu då? -Vi ska ha tålamod och vänta.

Låt oss bara låtsas att det är natt. Jag ska ta och knyta mig nu.

Är du seriös? Hey!

All right.

Vilken helt utsökt arombukett!

Är det här verkligen doften av impressionism?

Ge mig ett ögonblick. Och jag kände en doft av Picasso!

Vi är antagligen nära köket.

Monet! Raphael!

Rembrandt! Degas!

-Jag kan inte de orden. Var är vi? -Var vi är?

Det här är stället jag har drömt om att besöka hela mitt liv.

Det är världens bästa museum.

Vi är på det stora museet!

-Tack så mycket, farmor. -Men hur hamnade vi här?

Fiskarna måste ha skickat hit den där cembalon.

Den är väldigt värdefull. Kom, så ser vi oss omkring.

Men fyrkantig eller päronformad konstens skönhet är enorm

Vänta! Vi vet inte vem som bor här.

Kom nu! Du är trygg med Maurice den tapppre.

-Herrejesus! -Mus! Mus! Mus! Fånga den!

Mus! Mus! Mus!

Fånga musen! Mus! Låt honom inte komma undan!

-Hjälp! Hjälp! -Vart ska du?

Mus! Mus! Spring! Mus! Mus!

Var är den? Vart tog musen vägen?

-Ditåt! -Kom då!

Allihop, halt! Milde makrill. Och vem kan du vara?

Jo...jag är Vincent.

Vincent, va? Och hur kom du hit?

Jag seglade hit inne i combelan.

Säg mig då, Vincent, varför jagar inte du musen?

Musen? Vilken mus? Och varför skulle jag jaga den exakt?

Vad ska det betyda? Det är det alla katter gör, min combelavän.

De jagar möss och äter dem.

Jag kan inte äta en mus, för att...

Jag kan inte för att... Jag har redan ätit den!

-Verkligen? -Ja, jag åt den.

Så den inte skulle tugga på målningar, för möss gör det.

-Visste ni det? -Klart vi visste.

Jag undrar hur du vet det.

Jo, det är bara det... Det är lite av ett familjeföretag.

Pappa räddade en Kattigliani.

Min farfar försvarade en Maravaggio och en Mjaubrandt.

Och min farmor ryckte två Merveer från en mus.

Och jag...jag räddade den här.

-Du räddade den, va? -Man ser bitmärkena musen lämnade.

Den var så blodtörstig att den lätt hade bitit av en katts svans.

Det är exemplariskt mod. Du är en äkta hjälte. En fantastisk musjägare.

En sann konsträddare. Varför inte bli en av oss?

Vilka "oss"? Jag menar, vilka är ni då?

Vilka vi är?

Du har kanske bott på en öde ö hela ditt liv.

Faktiskt...det har jag.

-Vi är världens mest kända katter. -Exakt.

Puffin. Det är Muffin...och Boffin.

-Detta är Stadis och det är Brunis. -Och detta är Max, vår ledare.

Du kan ju följa med oss, så ska jag berätta allt för dig.

Maurice, jag är strax tillbaka.

För ett par hundra år sen kom bekymmer och oro till vårt land.

Jättelika gnagare med tänder av stål och ögon av eld-

-belägrade museets murar.

Våra förfäder kom till undsättning.

De stred mot de vidriga varelserna utanför Gustav III:s residens.

De stred mot dem tills råttorna flydde.

Kungen var tacksam för räddningen och lät katterna bo i slottet.

-Jag... -Du är imponerad, helt förståeligt.

Men historien om våra stora förfäder slutar inte med det.

En gång under Gustav IV Adolfs regeringstid-

-började ett spöke att hemsöka just dessa salar.

Vakter!

Hen flög runt i slottet och skrämde alla-

-och var generellt jättejobbig.

Men en av våra bästa krigare...

...lyckades stänga in spöket i ett magiskt kärl.

Vi vaktar och skyddar museet och lever efter dessa regler:

Vi skadar och klöser inte konsten och hindrar andra från att göra det.

Vi skyddar konsten.

Ett enda klösmärke på en duk, en enda liten smutsfläck-

-och alla katterna här inne förlorar sina jobb! Förstått?!

Ja.

Då är du välkommen till vår sammansvetsade familj, Vincent.

Allihop! Kattlur!

Maurice!

Maurice? Var är du?

Maurice! Vänta!

Maurice, vänta.

Åh, Maurice...!

Okej, nu då? Däråt, antar jag.

Maurice, vänta bara!

Jag är ju katt trots allt.

Maurice, du kan inte smita från mig!

Vilken berg-och-dal-bana! Okej, då går vi.

Lugn nu.

-Pipis? -Nej, jag är ingen pipleksak. Jag...

Pipis!

Hey, du råkar inte ha en bror? Han och jag är jättebra kompisar.

Pipis!

-Pipis! -Har katter verkligen nio liv?

Pipis.

Vad? Krånglade din fallskärm? Eller släppte en stork ner dig?

Nej. Du ser inte ut som en bebis.

Min svans!

Jo, jag...jobbar här, faktiskt. Jag patrullerar på museets område.

Jag övade på ett flyganfall.

Låt mig presentera mig. Vincent, en av de världsberömda museikatterna.

Så du är en av dem. De där källarboende nördarna-

-som inte kan skydda sina egna svansar, inte konsten heller.

Nej, nej, nej! Jag är inte en av dem. Jag kom hit först i morse.

Jag är här för att stärka deras... Vad ska man kalla det? Deras moral.

Så du är ny här?

-Är du här på grund av Mona Lisa? -Visst, antar det.

Mona Lisa. Världens mest berömda målning. Den kommer i morgon.

Klart jag vet vad Mona Lisa är. Det är bara så svårt att komma ihåg-

-vilken målning som jag ska...sky...skydda.

Vi förstör och klöser inte konsten och hindrar andra från att göra det.

Maurice! Nej, hur kunde jag glömma honom?

Vem är Maurice?

Han är bara en vän till mig och jag måste leta efter honom nu.

Jag är ledsen. Måste ila. Museet skyddar inte sig självt.

Det var jättekul att träffa dig. Vad sa du att du hette nu?

-Cleopatra. -Det är verkligen ett vackert namn.

Jag kommer tillbaka så fort jag kan, Cleopatra.

Varför är killar alltid så skumma?

Maurice, låt bli!

-Gör det inte, Maurice! -Vad vill du? Jag har lunch.

-Den målningen ska du inte tugga på. -Varför inte det?

Om du skadar tavlan kan jag... Jag menar, katterna...

-Sluta! -Flytta dig. Sluta visa dina klor.

I morgon kommer världens mest berömda målning till museet.

-Vilken målning är det? -Jag har glömt namnet.

Men det är en dam. Hon ser helt...

-Ser hon ut så här? -Just det.

-Mona Lisa? Är du säker? -Absolut!

Kära farmor! Jag önskar att du var här nu!

Få smaka på Mona Lisa! Ingen i min familj kunde ens drömma om det.

Jag går till historien, de reser monument till min ära.

Jag gör gnagare mer berömda än Rodin!

Men de tar inte hit den om du förstör några av målningarna nu.

Okej, självklart har du rätt. Varför skulle jag förstöra nöjet?

Jag kan vänta till i morgon.

Jo då, alla förälskade katter uppför sig på samma sätt.

Och medan Maurice drömde om Mona Lisa-

-var mina drömmar fulla av nånting helt annat.

Vincent. Vincent.

Jag vet att du hade drömt om mig långt innan vi möttes.

Och jag har drömt om dig.

För oss är himlen gränsen, Vincent. Tar du med mig långt, långt bort?

-Jag tar med dig vart som helst. -Dit där de aldrig hittar dig.

Aldrig hittar mig? Varför skulle nån leta efter mig?

För att du hjälper en mus att förstöra Mona Lisa!

Du har förrått oss. Du tycker om att hugga dina vänner i ryggen, va?

Vincent. Vincent. Vincent!

-Va? Vänta, vad händer? -Ett nödläge att lägga tassarna på!

-Tydligen så är det en mus. -En mus?!

Exakt. Kom igen, rekryt. Det är dags att klå upp den!

Hur hittade du Maurice? Jag menar, musen?

Rör på tassarna. Jag berättar på vägen.

Muffin hittade färska musspår inne i förrådet.

Vi ska göra oss kvitt musen en gång för alla.

Åh, Mona Lisa. Snart ska du bli min.

-Maurice! -Vad sa du nu, rekryt?

Jag...jo...jag sa att det jag menade var...

Mer är mindre ifråga om möss! Döda den!

Snälla, lyd nu mitt råd spring nu för ditt liv

Maurice, stanna ej skynda på och stick iväg

Vad firran gör du?

Jag... Åh, det här är min jaktstrategi.

Man måste bedöva musen först. Ett gammalt trick.

Hörde ni det där? Se och lär av en sann musjägare, vår Vincent.

Vi hjälper honom!

-Jag ser ingen mus här inne. -Nej.

Nej?

Om det inte finns nån mus här. var kom då spåren ifrån?

Kanske kom de från samma mus som jag fångade och åt upp i går.

Hur vet vi att det inte blev några rester?

Jag åt upp hela. Och då mådde jag illa, ärligt talat.

Den måste ha haft musflunsa eller nåt.

Nämen, då är det uppklarat.

Lediga, pojkar. Suveränt jobbat i kväll.

-Tänk om det var en annan mus. -En av oss får hålla vakt.

Få se nu... Vem ska börja?

Vincent!

-Vänta, är du säker? -Ja. Ditt pass börjar nu.

-Lugn bara, du klarar det fint. -Bra jobbat, Vincent. Fortsätt så.

-Försök bara hålla dig vaken. -Okej.

Maurice! Maurice, är du där?

Fötter små, svik inte nu jag kan höra katternas mja-u

om de tar mig är det kört så svik mig inte, fötter små

de hänger upp min lilla svans här på väggen någonstans

fötter små, svik inte nu jag kan höra katternas mja-u

Stanna tåget, jag vill gå av!

Hjälp mig, mamma!

Vad är det? Ett fall? Mamma! Vad gör jag nu? Jag vill hoppa av!

Jag kliver nog av tåget. Här ska jag av.

Nu får ni ju ge er!

Det här gör mig arg! Först tåg, sen katter!

Fel väg! Håll till höger, just det!

Det tar ju aldrig slut! Nej, nej, nej!

Och vem är du nu då?!

Bonjour!

Nej! Varför låter ni mig inte vara?

Jag är bara en oskyldig mus!

Ni fångar mig inte här!

Fransosbjörnar, porslinsvaser, galna tåg. Vad är det för tokställe?

Maurice! Vart i all världen tog musen vägen?

Han bara försvann. Så vad ska jag göra nu?

Nåja, eftersom Maurice är borta nu ska jag besöka en annan plats.

Nämen, nämen! Och vart exakt är du på väg?

Maurice, jag...

Var har du varit?

Jag har kämpat för att hålla mig vid liv. Tack för varningen, Vincent.

Du kan inte stanna här så länge till.

Nej, nej, nej. Försök inte ens. Jag ska ingenstans.

Vart var du på väg? Och försök inte ljuga för mig.

Jag trodde att du var där uppe där alla målningarna är och...

Och du kallar dig för vän? Du ljuger som en katt travar!

Okej. När jag letade efter dig i natt mötte jag den rätta - Cleopatra.

Mon dieu. L'amour toujours. Vår kattunge växte upp och blev kär.

-Nej, det blev jag inte. -Försök inte förneka det.

Du är kär i en vacker katt och jag...

Jag ska hjälpa dig att charma henne.

All right, här är planen. Du bjuder in henne på en rundtur.

Du ska berätta allt om konstverken på museet och jag blir din sufflör.

Jag trodde inte att du var konstexpert.

Vad ska jag säga? Jag är väl en mångbegåvad katt.

Jaså? Okej då. Var börjar vi?

Låt mig se, ett ögonblick bara... - Maurice, var är du?

Jag kommer, jag kommer!

Titta! Hon ser ut som min människa. Vem målade den?

Ingen annan än den berömde målaren Membrandt.

-Rembrandt! -Vet du vad mer som är coolt?

Hon ser ut att klappa en osynlig katt.

-Glömde de att måla dit den? -Tja...

Titta! De kom ihåg katten på den här. Han ser ut att ha haft tur.

Så många smarriga godsaker. Vad kan du berätta mer om målningen?

Ja, som du kan se så är det en målning av...

-En målning av...Maurice! -Maurice? Är det namnet på katten?

-Ja. -Vad kan du berätta mer?

Ja, du vet...

Oj!

Vet du vad? Kan du blunda? Jag har en överraskning åt dig.

-En överraskning? -Ja.

Jag älskar överraskningar.

-Maurice, du lovade mig! -Jag vet, men målningarna...

Jag rår inte för att konsten hela tiden ropar mitt namn.

Hur länge måste jag vänta?

Det är ett spöke.

Vincent, överraska mig nu.

Cleopatra, öppna inte ögonen, är du snäll!

Jag vill inte vänta längre. Det räcker nu.

Buuuh!

Åh nej!

Cleopatra! Jag kommer!

Försvinn från mig! Försvinn!

Hjälp mig! Hjälp!

Vänta! Jag kommer!

Hey, du där, spöket!

Ta bort dina slemmiga labbar från min...min tjej!

Spring! Det är museispöket! Kan du legenden?

Vad? Var inte rädd, Cleo! Jag fixar det!

Hörru, flygklumpen! Bäst du lyssnar när du möter en stor jägare.

Tvinga mig inte... Tvinga mig inte att hämta min speciella spökkvarn.

-Va? -Här är den!

Museet har en omfattande samling med över tre miljoner föremål.

Just det. Den här har dödat över tre miljoner spöken och skryter om det!

Och nu är det din tur!

Och tänk inte på att komma tillbaka!

-Skrämde du bort honom? -Lugn bara. Han kommer inte tillbaka.

Du är min hjälte.

Vilket romantiskt par. Jag borde väl lämna de två ifred.

Hemskt ledsen att spöket förstörde vår museirundtur. Jag ville visa mer.

Den förstördes väl inte. Inte alls. Nu är det min tur att vara din guide.

Jag vill visa dig min favoritplats. Det är denna urtjusiga sal just här.

Du kan inte ana hur mycket historia...

-Det är Mona Lisa. -Hon är inte ens så vacker.

Jag försöker berätta om min favoritplats.

Jo, du har rätt. Gå före och njut så kommer jag efter dig direkt.

Du vet, jag måste bara fixa nånting jättefort. Stanna där.

Jag är tillbaka på två röda sekunder!

Den rödhårige killen är nåt extra.

Är jag på en båt? Det känns som att jag flyter.

Vad? Hjälp mig! Vi drunknar!

-Vatten! -Va?

-Så mycket vatten! -Det är vatten överallt!

Vi sjunker!

Hey! Ingen panik.

Vi måste ta reda på vad som händer.

Det här är inte bra. Jösses kattmynta!

-Spöket har rymt! -Spöket har rymt!

Spöket har rymt!

Mona Lisa. Det här är urdålig tajming.

Jag hoppas att Maurice inte har sett den än.

Beklagar, Maurice. Från och med i dag måste du banta.

Vem där?

-Vad har hänt? -Ja, vad händer?

Vad händer här? Vet vi varför larmets utlöstes?

-Systemet är nytt och för känsligt. -Ja, vi har inte klurat ut det än.

Gör det då. Premiären är i morgon.

Jag vill inte att det börjar larma i värsta tänkbara ögonblick. Förstått?

Vad var allt det där om?

Vincent! Det var ju bara du i salen.

-Ja, ingen annan. -Har du nåt du vill berätta för mig?

Ja! Spöket. Han utlöste larmet.

Det där korkade avgasmolnet. Han bara jäklas med mig.

All right, andra gången gillt.

-Låt bli! Jag bara... -Måste gå!

Vi tar det snart för vi är bäst

Följ med oss. Spöket har rymt så vi måste fånga det i vasen.

spöket gömt, men vi vet mest vi tar det snart för vi är bäst

Stick, gör din grej. Jag ser till att allt är bra här.

Vincent, rör på tassarna! Du måste hålla koll bakåt.

Börja inte knapra på några konstverk.

vi tar det snart för vi är bäst

vid varje dörr vi håller vakt

skyddar målningar, konst och prakt

skyddar målningar, konst och prakt

Vincent, jag vet inte om jag förstår. Är du med mig eller inte?

Självklart är jag med dig, Cleo. Vi försöker bara fånga ett spöke.

Det är ett alle-man-på-däck-läge. Du vet hur det är hela tiden.

Spöket kvittar nu. Om det besvärar nån, bara jaga iväg det igen.

Ja! Jag klarar det, visst. Men det är säkrare att fånga honom.

Bara vänta här. Jag är tillbaka på nolltid. Jag lovar!

Vincent! Kom tillbaka med en gång! Annars får du ångra det!

Goa herrn, hjälp mig att gömma mig. Jag har ingen annan alls att fråga.

Du har skonat mig och trots vårt lilla tjafs använde du inte kvarnen.

Hör på, kompis. Jag har redan en dysfunktionell vän att ta hand om.

spöket gömt, men vi vet mest

Nej, flera faktiskt. Göm dig fort!

Var gömmer jag mig? Det finns inga gömställen.

De hittar mig överallt.

Hey! Vad håller du på med?

Nej! Du skulle bara våga...!

Pipis?

-Stick ut från mig nu genast! -Vincent.

Det känns som att ditt spöke är en ursäkt för att undvika mig.

Åh, min lilla vackra tös, dina ögon är en ocean-

-och jag skulle mörda för en chans att få drunkna i dem.

Vincent, är du säker på att du mår okej?

Ja, ja, jag mår jättebra.

Nej. Vincent, nånting är helt fel. Vet du, vi kanske ska...

Spöket!

-Vincent är förhäxad! -Gossar, gör er redo!

Nej! Inte i vasen!

Pipis!

Håll era ställningar! Håll emot!

Pipis! Pipis! Pipis!

Jag ska trolla bort oss nu!

Pipis!

Nej!

Vincent, kom tillbaka!

Till vänster ser ni museet, en anrik symbol för frid och tystnad.

Vart är det du tar mig?

-Mamma, titta! En flygande katt! -Var inte dum. Såna finns inte.

Ur vägen! Förlåt!

Våga inte släppa mig!

Mona Lisa.

Nu ska du äntligen bli min.

Min familj kommer att bli så stolt över mig.

Nej! Du ska inte vara här!

Okej, vem utlöste larmet? Det var du, va? Allt är ditt fel.

-Vilken dum jycke. -Larmet krånglar hela tiden.

Vi stänger av det till i morgon. Så fixar vi det då.

Det låter bra. - Och jag kedjar fast dig.

-Vart är vi på väg? -Vet inte. Länge sen jag var ute.

Varför vänder vi inte? Jag måste tillbaka.

Nej, jag flyger inte tillbaka till det stället.

-Släpp då bara av mig! -Släppa av dig? Okej då.

Nej, nej, nej!

Nej, nej, nej, jag faller ner! Förhäxa mig igen nu direkt!

Välkommen!

Våga aldrig göra om det där!

För då ska jag fånga dig i en förtrollad potta i all evighet!

Nej, nej, nej! Snälla, gör inte det, goa herrn.

Jag skojade bara. Vart vill du att jag ska flyga dig?

-Vi flyger tillbaka till museet. -Det gör jag gärna, herrn!

Lugn nu, jag blir lätt åksjuk!

Nej, håll till höger om spiran!

Nej, nej, nej! Bromsa, bromsa, bromsa!

-Vad? -Ta väck dina tassar från mig!

Åh, jag är hemskt ledsen.

Hörde du det där? De sparkade ut mig! Skandalöst!

Vad? Men det här är... Det här är helt otroligt!

Du kan färdas inne i målningarna. Och det betyder att...

-Vad? -Du vet inte var ditt hem är, va?

Du har kommit från en av målningarna. Gå igenom dem tills du hittar din.

Fantastiskt. Jag ska börja med en gång.

Nej, jag har redan varit här. Den här ser inte heller rätt ut.

Jag skäms.

Vad mer har vi här då?

Hur kan jag hitta min målning? De är ju så många.

Än sen? Du har ju hela ditt efterliv.

Exakt. Jag glömde att jag är odödlig.

Jag är dig evigt tacksam, min vän.

Jag har så gott om tid. Jag har all tid i världen.

Vincent. Jag var rädd att spöket hade dödat dig.

Spöket? Nej, vi är kompisar nu.

Han stack för att leta efter sin hemmålning. Det är faktiskt...

Gå, gå, gör din grej! Jag ser till att allting är bra här.

Jag är hemskt ledsen, men jag måste gå. Det är jättebrådis.

Vad? Är det ett skämt?

Jag svär, det är helt sant och det händer aldrig nånsin igen. Tro mig!

Är det nåt fel på mig?

Jag hoppas verkligen att Maurice inte knaprar på den än!

-Du är min! -Maurice, nej! Låt bli!

Snälla, gör det inte!

-Sluta! -Var larmet avstängt hela tiden?

Och jag som trodde att jag var en laserviskare.

Maurice, jag bönfaller dig. Snälla, ät inte den här.

Vad ska det betyda? Du sa att jag fick den. Du minns väl?

Jo, men om du förstör denna målning sparkar de ut alla katter-

-och jag blir hemlös igen. Jag bönfaller dig, Maurice. Gör det inte.

Men det är min dröm, allt jag önskat mig.

Vi hittar en ny dröm åt dig, en ännu större.

Jag tar med dig till ett annat museum där de har en ät-allt-du-vill...

...buffé med nutida konst.

Okej, visst. Du är min vän och jag skulle aldrig vilja skada dig.

Jag bara går och lägger mig.

Allt hopp är ute. Farväl, Mona Lisa. Min älskade, min livslånga dröm.

Jag känner fortfarande din doft.

Vincent, farväl! Ni får ha det så bra.

Puh!

Se bara till att du låser in mig ordentligt.

Det ska bli. Sov så gott nu, Maurice.

Jag är hemskt ledsen.

Min tös!

Rök inte!

Nej, nej!

Vincent.

Hon är inte min typ.

Mona Lisa...

Det var lätt att lura Vincent. Katter är inte de smartaste.

Trodde han verkligen att jag nånsin kunde ge upp min dröm?

Nej. Det här är inte sant.

Maurice, om jag får veta att det var du, så ska jag...

Åh, Maurice. Vad i all världen har du gjort?

Ja, det ser ut att ha slutat regna.

Var är Max? Säg det. Hittade ni honom?

Människorna släppte ut hundarna. Max hade ingen chans, beklagar.

-Era fegisar! Ni övergav Max! -Och du lät en mus lura dig.

-Vilka tror ni att ni är, småknattar? -Sluta!

-Allt är mitt fel. -Vad?

-Vad säger du för nåt? -Vad då, allt är ditt fel?

Jag har skyddat musen. Jag trodde att han var min vän.

Ni har inte gjort nånting fel.

Cleopatra, jag skulle ha sagt sanningen till dig direkt.

Lögnhals. Du har förrått mig.

-Cleopatra. -Nu är du illa ute, kissekatt.

Nu ska du få.

Låt pojken vara ifred!

Målningen var inte förstörd. Jag kan förklara allt om ni...

-Sablar! Jisses! -Låt honom tala!

Vi har hört nog från er båda.

Vet du vad, Vincent? Du ska få se nåt roligt.

Se din bästis bli ett mellanmål!

Vincent!

Hjälp mig!

-Maurice, jag ska rädda dig! -Ligg kvar.

Maurice kom inte tillbaka bara för att reta er. Låt honom tala.

Och sen kan ni straffa oss precis som ni vill.

Jag är för gammal för såna här moderna danser.

Jag tror inte att det skadar att lyssna på honom.

Just det. Det kan ju knappast bli värre.

Jag ska försöka att fatta mig kort.

På natten väckte en ovanlig lukt mig.

Vad har vi här?

Ett väldigt mediokert konstverk. Det smakar som nåns sura strumpor.

Undersök!

Mona Lisa blev stulen från museet och tjuven försökte sätta dit mig.

-Och det var en katt? -Och vilken katt var det?

Hur ska jag veta det? Jag har aldrig sett den förut.

Jag sa ju att han ljög. Ingen katt skulle göra nåt så lumpet.

Vänta bara. Nu minns jag. Katten var randig.

Fast jag är rätt säker på att den var prickig också.

-Det är Biffen. -Biffen? Vem är det?

-Förut var han en av oss. -Ja.

Tills han en dag stal och rev sönder ett konstverk.

Det var inte jag.

-Du bröt mot vår hederskod, Biffen! -För det blir du förvisad för evigt.

Det var inte jag. Jag svär!

-Har jag rätt, Puffin? -Det kanske du har.

Eller kanske så hittade den lilla gnagaren på hela den mysko grejen.

Håll med. Det måste ha varit Biffen. Den katten har helt unik teckning.

Musen kunde inte ha beskrivit honom utan att faktiskt ha sett honom.

Det allra viktigaste återstår ännu. Ni får ha lite mer tålamod med mig.

Okej då. Pip iväg, lille vän.

Okej, nu då? Voilà!

Det är så läskigt. Varför trodde jag att det var smart?

Jag trodde att jag skulle bli en musburgare.

Bonjour, mademoiselle!

En talande mus!

En talande kvinna!

-Och en till! -Mus!

Du kan fly, men inte gömma dig.

Vilken ryslig dag!

Där är han!

Och hur ska en mus kunna ta sig dit?

Så där ja!

Kom igen, kom igen! Ett, två! Ett, två!

Så katten gömde sig i källaren och här är jag.

Kan du ta oss till platsen där du såg honom sist?

Ja.

Jag litar inte alls på killar nu.

Spöket gömt, men vi vet mest

vi tar det snart, för vi är bäst

Vad händer där borta?

-Hoppas musen inte vilseleder oss. -Det vore musledande.

Mina morrhår säger mig att det här slutar illa.

Jag hoppas så att det inte är en musfälla.

Maurice, håll dig undan och ligg sen lågt. Fattar du?

-Vart är du på väg, Brunis? -Va? Däråt.

-Nej, hitåt. -Hur vet du vilken väg vi måste ta?

Tyst! Jag tror att jag hör nån där.

Jag ska snart ändra historiens gång och skapa det främsta konstverket.

-Fortare! Varför tar det sån tid? -Jag gör mitt bästa, Max.

Max?

Vad gör du här?

Biffen! Dra i spaken nu!

Lämna över målningen!

Jag är förvånad. Jag förstår inte hur ni hittade vägen hit.

Min gissning är att ni följde Biffen.

Ni trodde säkert att han var hjärnan bakom.

Men det var jag hela tiden. Jag planerade varenda detalj.

Men så en fin morgon dök du upp och hade din lilla musvän med dig.

Så betyder det att du visste om Maurice?

Jag visste allt. Jag är museets smartaste katt av en anledning.

Jag visste direkt att nåt var fel.

Vad vill du? Jag har lunch.

I morgon kommer världens mest berömda målning till museet.

Det var perfekt. Musen skulle bli min syndabock.

Beklagar, Maurice. Från och med i dag måste du banta.

Jag hade tur. Du hjälpte mig även att stänga av larmet.

Jag är så tacksam, Vincent.

Om det inte varit för dig och musen hade jag aldrig lyckats med det.

-Du åt upp honom till slut, va? -Du, din...

Jag har väntat på det här länge nu.

Och i dag ska jag skapa ett mästerverk.

Nåt helt makalöst, unikt och oöverträffat.

Jag ska omvandla dessa trista dukar till ojämförlig avantgardekonst!

-Vad handlar det här om? -Fattar du inte?

Då ska jag visa dig.

Ha inte för bråttom nu. Det blir snart mycket bättre. Biffen!

-Allting är redo, chefen. -Det är showtime.

Förträffligt. Mitt första mästerverk. Det är gjort.

Maurice, din tid att glänsa.

Och nu till vår primadonna.

Det var hög tid för förändring. Jag ska ge Mona Lisa ett nytt liv.

Nej! Du förstör planetens finaste konstverk! Världen kommer hata dig!

Men herrejösses, är du döv? Jag förstör ingenting.

Jag är en skapare!

-Inga fler målningar för dig! -Var är den?

-Maurice! Rör på tassarna! -Ja, kom igen!

Du igen?!

Hejsan, Maurice. Det är dags för oss att lära känna varann.

Maurice, spring!

Nej! Jag måste rädda denna målning! För mig är det en hederssak.

Det får vi väl se.

Vad är detta för glödande klump?! Få ut den vidriga saken ur mig!

Vart tar du mig?!

Låt mig vara! Jag är rädd!

Åh nej! Han kommer igen! Hjälp mig, Jesus! Nej, nej, nej!

Nej, nej, nej, nej!

Hurra! Segern är vår!

Åh, kom igen!

Det är okej, Maurice. Du är en av oss nu.

En sann konsträddare, även om du är ickekatt.

Killar. Förlåt att jag har gömt Maurice och ljugit för er.

Jag ville bara att ni inte skulle äta honom.

-Äta honom? Det var roligt. -Och varför skulle vi göra det?

Exakt. Han är en för god vän för att vi ska äta honom.

Cleopatra, jag lovar att aldrig ljuga för dig igen.

Okej. Jag tror dig.

Så gulligt.

Och så slutar den här historien.

Museikatterna gick viralt och alla vill ha en selfie med dem nu.

Max gjorde rätt för sig och hans konstnärsdröm förverkligades.

Okej, nu kör vi.

Hans målningar visas överallt i hela världen.

Tydligen kostar de en förmögenhet nu.

Maurice har också hittat sitt kall.

Han äter inte konst längre. Nåja, tekniskt sett.

Han är en sann konstexpert nu och bedömer om målningar är original.

Den här är falsk! Skicka in en Rembrandt!

Och spöket, tja... Han hittade sin målning.

Men till slut blev han uttråkad igen och beslutade att resa.

Och vad mig anbelangar... Jag hittade Cleopatra-

-och hon gav mig en riktig familj.

Du är min hjälte.

Och det är inte bara vi längre.

Hela äventyret lärde mig nånting. Vi är alla väldigt olika.

Möss, katter, hundar. Och till och med spöken.

Spöket har kommit ut!

Pipis.

Men det är så dumt att bråka med varandra.

Det är mycket bättre att samarbeta och vara där för varandra.

Jag tror att konstnären som Maurice döpte mig efter skulle hålla med.

Tja, föreställningen är slut.

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service

Ansvarig utgivare:Kristina Pesznecker Scanbox Entertainment Sweden AB