Original subtitles

Jag är Uhtred, Uhtreds son.

Sigefrid och Eriks armé gjorde en råd mot vårt läger

och kidnappade lady Aethelflaed.

Tog du med min dotter ut i strid?

För att ta reda på hennes öde skickade jag mina lojala mannar

Rypere och Sihtric till Beamfleot som spioner.

Jag svär på att det här bytet inte kommer att säljas billigt.

Wessex ska betala sin andel av silver och, om nödvändigt, sin andel av blod!

Jag gör det som behövs.

Vad är din åsikt om att betala en lösensumma för Aethelflaed?

- Inte en jag är beredd att säga högt. - Jag kan komma att behöva dig.

Alfred skickade oss att förhandla fram lösensumman,

men i hemlighet hade Aethelflaed och Erik förälskat sig i varandra.

Din make är en lyckligt lottad man.

Han är inte mannen jag skulle välja att leva med.

Jag kan inte släppa henne.

Jag lämnar den här platsen med Erik eller inte alls.

Hjälper du mig? Snälla!

Ödet håller allt.

DET SISTA KUNGADÖMET

Vad binder en man till ett land?

En stackars sate som sliter på fälten,

blir bränd på sommaren,

och skakar av köld på vintern.

Han jobbar hela dagen, varje dag

för inget mer än en limpa bröd och en potta att pissa i.

Hans barn dör av sjukdom, hans hustru dör när hon ger honom barn.

Trots det, när det landet hotas, så väcks nåt inom honom. Varför?

Det är landet som livnär honom.

Mer än så.

Träden på landet används till tak över huvudet och eld.

Mer än så.

Är det kärlek, fader?

För Guds skull, kan du inte hålla tyst?

Men ja, bastarden har rätt.

Det kan endast vara kärlek.

Det är en mäktig sak. Håller du inte med, lord Uhtred?

Från stackars sate till krigare, kärlek ger en man styrka...

...ofta till priset av hans förstånd.

Hur mycket?

Det är ingen liten summa, Ers nåd.

Tre tusen pund silver och 500 pund guld.

Den första metallen ska levereras innan nästa fullmåne,

återstående summa en månad senare.

- Det är en omöjlig summa. - En absurd summa.

- Är det det bästa priset? - Ja, Ers nåd.

Det är mindre än hälften av deras första krav.

Hela Wessex förmögenhet, är vad det är.

Vad det skulle köpa är en armé som säkrar slutet för Wessex och Mercia.

Utan pengarna...

...vad händer med min dotter?

Hon är för värdefull för att bara döda, Ers nåd.

Hon kommer att förödmjukas.

Hon kommer att föras till varenda stad där daner härskar.

Hon kommer att paraderas inför gäckande folksamlingar.

Män skulle betala för att få sin tur.

Det är inte bara min dotters liv och rykte som står på spel här.

Det är Wessex värdighet.

Så många tusentals mannar måste dö, Ers nåd, för Wessex värdighet?

Ja, Odda.

Ett land är dess historia, summan av dess historier.

Vi är vad våra fäder gjorde oss till.

Vill du att jag efterlämnar till mina ättlingar den skamliga historien

om hur en prinsessa av Wessex horades ut till högstbjudande?

Det är en historia som skulle överskugga alla andra.

Slaget vid Ethandun skulle bli obetydligt.

Men Ers nåd, om vi betalar denna lösensumma

så ser jag inte hur det kommer att finnas ett Wessex.

Historien de kommer att berätta blir om kungen som betalade

- för armén som förgjorde honom. - Gud skulle inte låta det hända.

Det är inte Gud vi har att göra med. Det är nordmännen, danerna.

Icke troende, över vilka vi kommer att triumfera.

Leder detta till en stor strid har vi nog med mannar för att möta dem.

Jag förväntar mig att ha Mattias tyrd vid vår sida.

Det kommer ni att ha.

Metallen kommer att betalas till fullo.

Min dotter kommer att skonas och Wessex undviker ovärdighet.

Men inte slakten.

Odda, jag hör dina tvivel och jag ber dig att förnya din tro.

Ja, lord.

Aethelred, du följer med fader Beocca och mig innan du återvänder till Mercia.

Vi måste besluta hur vi bäst får ihop lösensumman.

Ja, Ers nåd.

Det kan inte sluta så här.

- Lord, du har sagt allt du kan säga. - Och modigt.

Det finns inget mer för dig att göra, så jag ber dig...

...gör inget.

KUNGADÖMET ÖSTANGELN

Lord.

Lord.

Du kan gå, Dagfinn.

- Allihop. - Ja, lord.

Har du det?

- Räcker det? - Ja.

Kan Uhtred läsa?

Alla min fars ealdormän kan läsa och skriva.

Men breven Uhtred har skrivit kan man räkna på ett finger.

Jag ska lära dig.

Vad hindrar honom från att göra inget?

Vi ber honom att riskera allt utan belöning.

- Varför skulle han komma? - Det är Uhtred.

Han kommer. Jag svär.

- Är han med henne igen? - Ja.

Han kan inte hålla sig ifrån henne.

Låt oss hoppas att han inte tar henne till sin hustru.

Då går vår förmögenhet förlorad.

Det är sant.

Sigefrid!

- Vilken kvinna är min? - Den fula.

Vi tvingade dem gå kilometervis. Ge dem mat och vatten,

hästar och slavar.

Heter du Sihtric?

Ja, lord. God afton, lord.

Uhtred säger att jag kan lita på dig.

Leverera detta brev till honom.

Det här är ett stort ansvar.

De kommer aldrig att få frid.

Aldrig.

Jag har sagt samma sak till dem.

Men du kommer ändå att hjälpa dem?

Jag måste, jag har inget val.

Om de flyr kommer ingen lösensumma att betalas.

Ingen stor armé.

Männen av Wessex är räddade, ja,

men vad händer med dig?

Med oss?

Alfred kommer att se det som ett svek.

Du kommer att ha brutit din ed.

Vi ger oss av.

I morgon ska jag offra...

...för att hålla dig säker.

Oss alla.

Ge ert namn till bokhållaren.

Summan av ert bidrag kommer att skrivas bredvid ert namn.

Vi hjälper till att befria lady Aethelflaed.

Jag har inget av värde att ge.

Alla män och kvinnor som ertappas med att gömma tillgångar kommer att straffas!

Alla måste betala sin andel!

Ni har kungens tacksamhet...

...och Guds.

Ers nåd? Nyheter, Ers nåd.

Tala.

Säg till kungen exakt vad du sa till mig.

Ers nåd, denne man är från Canterbury.

Nordmännen har Beamfleot och korsar nu floden och plundrar Wessex.

De har tagit min hustru och mina döttrar. Den yngsta är bara åtta år.

Medan vi gör inget, Ers nåd,

annat än att samla in halvpennymynt från de fattiga.

Fader, ta med mannen, ge honom mat och låt honom vila på ett värdshus.

Ers nåd.

Odda, vad vill du?

Han är bara en enda man, men han har förlorat två bröder vid Ethandun,

två döttrar och en fru till nordmännen,

och ändå kommer man att kräva en tredjedel av det lilla han har,

allt för att bevara Wessex värdighet!

Denna oförskämdhet är för mycket.

Sen om sex månader kommer vi att be om hans liv.

Vad jag vill, Ers nåd, är att gott omdöme segrar.

Med gott omdöme förmodar jag att du menar

min dotters död eller förödmjukelse och Wessex rykte.

Eller så marscherar vi, Ers nåd, och strider.

Om vi marscherar, så dödar de henne.

Och hon kommer att betraktas som en martyr för Wessex, Ers nåd.

Hennes värdighet bevarad!

Och ni skulle fortfarande ha prins Edvard. Ätten är bevarad!

Odda, det som räddat dig från förvisning på fläcken

är att du valde din kung över din egen son.

- Jag valde Wessex över min son... - En förrädare!

Ni borde åtminstone överväga att göra detsamma!

Vad ska jag göra med dig?

Din skada och din aptit på vin

har bestulit oss båda på ditt värde.

Du tjänar inte längre ett syfte.

I så fall, med ert tillstånd, Ers nåd,

ska jag återvända till min egendom och min fru i Devonshire

medan det ännu är en saxisk egendom.

Det vore bäst.

Skulle du behövas kommer du att skickas efter.

De köper de svärd som ska dräpa dem.

God afton, Ers nåd.

Jag är som malen mot flamman.

Ja, det börjar bli en ansenlig summa.

Ansenlig är ordet, Ers nåd,

i både storlek och inverkan.

- Din far... - Kungen.

Han hade gjort samma sak.

Betala en sån lösensumma för sin avkomma? Jag betvivlar det.

Jag var en stor besvikelse för honom...

...vilket jag beklagar.

Men om inte du vore en sån besvikelse, Aethelwold, kanske jag hade dödat dig.

För Wessex bästa.

Betvivla aldrig att varje beslut jag fattar är för mitt land.

Ja, Ers nåd.

Jag förstår fullständigt.

Lord Odda.

Folk kommer att sladdra om du dricker med bönderna.

Låt dem sladdra om det behagar dem.

Du frågade om jag stöttar betalningen av lösensumman.

Det gör jag inte.

Om jag hade en armé att kalla in,

en fyrd att samla ihop, så skulle jag bevisa det.

Men det har jag inte.

Jag verkar ha allierat mig med dig, lord.

Han har varit där en del av dagen och hela natten.

Han är en bra man, och jag är rädd att det svärtar ned hans rykte.

Om han kan stå kan det bara förbättra hans rykte.

Lord.

Får vi göra dig sällskap?

Är han kvar, eller har han redan gett sig av?

Aethelwold?

Nej, han är borta sen länge.

Du kanske har druckit nog, lord.

Det är mycket möjligt.

Men ölen de brygger här är svag,

på Alfreds order.

Skojar du, lord?

- Är det sant? - Ja, det är det.

Det är så att en man kan jobba nästa dag

och så att svärd stannar i slidor.

Men det får de inte.

Nån behöver en säng.

- Du stannar hos honom. - Och gör vad?

Om han behöver pissa eller spy hämtar du en hink åt honom.

Jag har en plan, men det är troligt att jag dör.

Vad är det för plan? Berätta.

Jag ska samla ihop Devonshires fyrd.

I strid mot kungens önskan, lord?

Det är inget han skulle förlåta.

Lord?

Han går ingenstans.

Och du går ingenstans och säger inget om det du just hörde.

- Ja, lord. - Du menar "nej, lord".

Gör som jag säger.

Så... vad står det?

Erik har tillräckligt med edsmän för en fartygsbesättning.

Tre nätter innan den första metallen ska levereras

tar vi oss nedför floden till Beamfleot.

Vi dödar mannarna som står vakt över fartygen.

Erik och Aethelflaed seglar bort.

Och Wessex är räddat.

- Hur många vakter? - Åtta eller tio, på land.

Är det allt? Är det så enkelt?

Erik för befälet,

hans mannar vaktar Aethelflaed, hans fartyg är redo och väntar.

Det börjar enkelt, men vad som händer sen beror på ödet.

Varför färdas via floden och inte till häst?

Om vi färdas med tidvattnet går det snabbare.

Och för att fly ror vi över floden.

De kommer att följa efter er.

De kommer att följa efter Aethelflaed.

Hon är silvret.

Fader Pyrlig.

Lord. Ni kom från ingenstans, som djävulen själv.

Ska ni lämna oss?

Ja. Jag har bjudit in mig själv till Devonshire, med lord Odda.

Jag ser fram emot att svalka fötterna i havets blå vatten.

Spionerar du åt Alfred?

Självklart spionerar jag för Alfred, jag avskyr havet.

Om Odda beslutar att göra nåt förhastat...

...säger du till honom att hålla kursen?

Och varför skulle han lyssna på mig?

Har du ett skäl du vill dela med dig av?

Han är bakom dig.

Lord. Har du sovit gott?

Det har jag, Uhtred.

Men jag vet inte hur jag hittade min säng.

Du var lite ölstinn, men inget besvär.

Det gläder mig att höra.

Du talade om en plan.

Gjorde jag?

Ska du påminna mig?

Männen i Devonshire...

De bör stanna kvar på fälten.

Jag måste ha varit väldigt full.

- Det är enda förklaringen. - Ja.

Svär du?

På mitt liv.

Jag har inget minne av det över huvud taget.

Lord Odda, jag säger det här till dig som din vän...

...gör inget.

Om jag inte ser dig igen, Uhtred av Bebbanburg,

så önskar jag dig lycka till...

...vart ödet än för dig.

Tack, lord.

Ska vi be, Ers nåd?

Tillsammans.

Är jag självisk...

...som vill rädda Aethelflaed?

Ers nåd...

...du var far innan du var kung.

Men dina skäl är befogade,

hon är Wessex.

Hon är Wessex blod, hjärta och själ.

Hon får inte förödmjukas.

Dagfinn!

- Dagfinn! Var är hon? - Lord...

Var är hon?

Nu är det tydligt!

Varje man har en rätt att se henne.

Och varje man ska vakta henne med sitt liv!

Hon är vår förmögenhet!

Hon tillhör oss alla!

Käre Gud! Vilka kan de vara?

De är fyrden från Devonshire, fader Pyrlig.

Du är här som Alfreds spion. Du ska inte rida längre.

Kliv ner från hästen

och gå tillbaka till Winchester med dina nyheter.

Vilka nyheter? Vad menar ni?

Säg till kungen att Odda marscherar mot Wessex fiender.

Han kan marschera för att stoppa mig eller alliera sig med mig, vilket som.

När nordmännen i Beamfleot ser en armé kommer en strid att följa.

Snälla, lord. Tänk på vad ni gör. Ni gör förrädare av era mannar.

Mannarna du ser är här för att dö för sin kung,

inte förråda honom.

De vet inget om Alfreds svaghet.

Men Uhtred, lord! Bad han er inte att göra inget?

Du kliver av din häst och återvänder till Winchester.

Och om jag vägrar?

Nu, fader Pyrlig.

Lord, jag ber er, tänk om.

Tack.

Vad heter ni?

Jag bad om tio, Dagfinn!

Hur ska vi skrubba ett fartyg rent med tre män?

Männen vägrar att lämna salen, lord.

Vägrar?

De säger att de skyddar sin förmögenhet, på Sigefrids order.

Vem sa detta? Namnge dem.

Er bror har beordrat fler vakter, lord, tills metallen kommer.

Erik!

Du har sovit vid floden.

- Varför? - Du har gjort mig till åtlöje.

Du har satt på henne nog.

Du har matat och tvättat henne nog.

Låt inte mannarna se vad jag vet säkert.

Du har blivit för fäst vid henne.

Det är inte hennes arsle du vill ha, det är henne själv.

Det går över.

Du har dragit vanära över mig.

Vad jag har gjort...

...är att skydda dig.

Erik, min broder, det som händer runt oss är din plan.

Och det är en utmärkt plan.

Att ge upp Lunden och ta prinsessan,

att byta henne mot fartyg fulla av guld och silver,

med vilka vi ska bygga en armé

som ingen man vill möta och varje man vill ansluta till.

Det här kommer att bli vårt land.

Alltihop.

Jag tillåter inte att vi misslyckas.

Haesten! En vakt vid vart tionde steg.

Ja, lord.

Förlåt mig, lord.

Det är inte det att mannarna inte vill tjäna er.

De vet bara inte var er lojalitet finns.

Käre Jesus, jag kan inte springa.

Snälla låt dem vara saxare.

Fader Pyrlig.

Lord!

Tack och lov, ett vänligt ansikte.

Är ni vilse, fader?

Inte vilse, utan övergiven, lord.

Jag är på väg tillbaka till Winchester med ett viktigt bud till Alfred.

Vi är på väg till Alfred.

Hoppa i vagnen, du kan hjälpa till att vakta Mercias lösensumma.

Gud välsigne er, lord, räddare av mina blåsiga fötter.

- Lord? - Osferth?

Kan jag säga till er att jag är rädd?

Jag bär ett svärd, men vet knappt hur man använder det.

Jag ber att när strid kommer...

...så kommer jag inte att svika er.

Osferth, alla är rädda ibland.

Mod är att finna viljestyrkan att övervinna sin rädsla, inget mer.

Vi ska kanske ge dig en yxa. Det kräver mindre skicklighet än ett svärd.

Men du måste hitta modet.

Ja, lord.

Tack, lord.

Fader Pyrlig? Jag väntade mig Aethelred och Aldhelm.

Det är Odda, Ers nåd.

Innan han lämnade Winchester skickade han nån man

med bud att samla ihop Devonshires stridande män.

Han har nu mött dem på vägen, Ers nåd.

Med avsikten att göra vad?

Han marscherar mot Beamfleot.

Ja, Ers nåd, det gör han.

Fan ta honom.

Jag säger fan ta honom.

- Ska vi stoppa honom, Ers nåd? - Vi har inget annat val!

- Vi måste stoppa honom. - Ers nåd, får jag fråga, var är Uhtred?

Han var inte vid Oddas sida, om det är det ni menar.

Och det kan inte ha varit Uhtred som levererade budet till Devonshire.

- Hur många mannar är med dig? - Över 50, hustrupper.

- Jag kan skicka efter fler. - Gör det.

Låt mannar och hästar vila, ni ansluter till mitt garde innan gryningen.

Om vi ska stoppa Odda måste vi marschera dag och natt,

och vi måste be.

Käre Gud i himmelen,

ge mig styrkan

att överleva denna prövning.

Ge mig modet att övervinna dessa svårigheter.

Och ingjut i mig...

...förtröstan

Förtröstan på dem jag älskar.

För de kommer inte att överge mig.

Herre, jag ber dig.

Amen.

Amen.

Du! Följ med mig!

Nu!

Tjugo vakter!

Sihtric, du sa att det inte skulle vara fler än åtta eller tio.

- Han kan inte räkna. - Nej, lord.

Det har aldrig varit fler än tio man.

Ryperes grupp angriper först från vattnet.

Då vänder de sig mot floden och då... dödar vi dem.

Men lord, vi är bara elva.

- Rypere. - Två var.

Vi angriper så snart det är mörkt.

Broder.

Får jag tala?

Jag har nåt att säga!

Jag har nåt att säga till var och en av er!

Ni kommer att bli besvikna över att få höra att den här kvinnan nu är min!

Ingen man får röra henne.

Inte med sina händer och definitivt inte med sin kuk!

Hon tillhör mig!

Du gjorde mig svag, broder.

Det borde ha varit jag som tog prinsessan och satte henne i en bur.

Ja, du har rätt.

Jag tänkte inte.

- Du tänker aldrig. - Nej.

För att jag har dig som tänker åt mig!

Det är tre nätter tills det första silvret anländer.

Vi måste vara redo.

I morgon blir det ingen mer öl, inga fler lekar,

inget mer bråk över kvinnor!

Men det är i morgon.

I kväll dricker vi som om det inte fanns en morgondag!

Lady!

Ha förtröstan.

Det är i kväll.

Män, beväpna er!

- Vad händer? - Hämta sköldarna!

Du! Det räcker!

Han är inte din att döda.

Det är inte så man fuktar sitt svärd.

Hitta ditt mod!

Eller hitta ditt kors och återvänd till klostret som Alfred skulle önska.

Vi ska vila, endast en kort stund.

Vila. Var på alerten!

Jag vill ha spejare fram och bak.

Utfordra hästarna och er själva.

Odda är där ute. Han är nära.

Liksom Aethelflaed, Ers nåd.

Vi är här för Odda.

Erik borde ha varit här nu.

Nåt är fel. Varför öka antalet vakter? Av vilken anledning?

- Bryr vi oss? - De är döda.

Vi går till fästningen.

- Gör vi? - Vi kom för att befria Aethelflaed.

- Vi kom för att döda vakterna. - Oäkting, du säger inget.

Vakterna kommer snart att bli saknade, och då är det över.

Vi kan inte vänta.

Men lord, vi har mist hälften av våra mannar...

...och det finns hundratals både inne i och utanför fästningen.

Då märks inte några till.

Vi beger oss till fästningen.

Uhtred.

Hon sa att du skulle komma.

Jag vågade inte tro henne, men du är här.

Berätta vad som har förändrats.

I sanning? Det är hopplöst.

Jag har ingen besättning till mitt fartyg,

men vår första utmaning är inte hur vi flyr från Beamfleot,

det är hur vi befriar Aethelflaed.

Hon hänger där varje man kan se henne.

Lord, jag gillar strid som vilken idiot som helst, men det här klarar vi inte.

Är hon inne i salen?

Inne i salen, i en bur, omringad av mannar.

Krigare.

Då måste vi först göra av med mannarna.

Vi gör det nu.

Eld!

Ut härifrån nu!

Fort, släck elden!

Hitta nåt att bära vatten med!

Sex man stannar hos prinsessan!

Lås dörrarna!

Uhtred!

Clapa, Sihtric, buren!

Kom igen!

Det här är ett jävla lås att bryta upp!

Få det gjort innan vi brinner upp!

Vi har utrymt salen, lord,

hur utrymmer vi nu gårdsplanen?

De kommer att följa silvret.

Upp till fästningsvallarna!

Sätt fart!

- Iväg! - Vi behöver vatten, fort!

Var började det här?

Lady, fort, rid mot den bakre porten.

Stanna inte!

Det är prinsessan! Stoppa henne!

Efter henne!

Ta er till era hästar!

Nu!

Var är han? Erik!

- Var är han? - Jag vet inte, lord.

Jag har inte sett honom utanför salen!

Nej!

Erik!

Erik! Gör inte det här.

Våga inte göra det här.

Broder, snälla, låt mig få den här enda chansen.

Jag kan inte släppa henne.

Hon är vår förmögenhet

Hon är vårt rykte!

Om det är rykte du vill ha kan du börja med att döda mig.

Uhtred, nej!

Om du vill ha din förmögenhet...

...måste du döda mig.

Nej!

Nej!

Clapa, buren!

Uhtred, få ut henne härifrån!

Erik! Nej!

- Nej! - Vi måste iväg!

Aethelflaed!

Du...

Du gjorde det här.

Du har dödat oss båda.

Följ med mig!

Clapa, kom med oss!

Clapa!

Nu ger vi oss av!

Hon flyr med Uhtred!

Jag vill ha dem dödade!

Efter dem!

Ers nåd, jag är tacksam över att se er, och det är mina mannar också.

Jag har sagt till dem att vi är här på Alfreds order.

Ers nåd, eftersom ni verkar ha marscherat en armé till deras dörr

betvivlar jag att nordmännen tror på att ni inte är här för att strida.

Varför, Odda?

Varför?

För Wessex, lord.

Bara för Wessex.

Lord, himlen!

Det måste vara Beamfleot.

Det är en armé, lord!

Det är Odda. Det är Oddas armé!

- Var redo! - Var redo!

Gode Gud, jag tror att det är Uhtred!

Det är hon, det är Aethelflaed. De har henne.

Lord, vi blir förföljda av Sigefrid.

Danerna är få och oorganiserade. Mitt råd är att döda dem alla.

Steapa, sätt en vakt runt min dotter.

- Far, jag vill strida mot dem. - Du gör som jag säger!

Erik är död, lord.

Sigefrid kommer inte att vilja förhandla eller vänta, han vill ha saxiskt blod.

Vi måste strida!

Sköldborg, Ers nåd, bara ni kan ge ordern.

Lord, vi har bara en bråkdel av deras antal.

Vi kan inte vinna.

Jag är redo.

Lord?

Att dö.

Det blir i dag.

Vem är med mig?

Vem är redo för ära?

Eller Valhall!

Sköldborg!

Sköldborg!

Sköldborg!

Snabbare!

Sätt fart!

Framåt!

Snabbare!

Sköld!

Sköld!

Håll sköldborgen!

Prinsessan!

Jag ser dig, prinsessan!

Och jag ska döda dig!

Jag ska ta ditt huvud och dina bröst!

Sigefrid!

Sigefrid!

Prinsessan!

Prinsessan!

Sigefrid!

Jag är här!

Möt mig!

Lämna oss.

Uhtred, det finns inga ord.

Säg inget då.

Du svarade på mitt rop och riskerade allt.

Jag önskar bara att han hade överlevt, lady.

Erik finns fortfarande hos mig.

Och kanske inom mig.

Och om, under de kommande månaderna,

min make tänker vad du tänker...

...så vore det en stor tröst, Uhtred...

...att veta att jag kan kalla på dig igen...

...om jag nånsin skulle behöva det.

Självklart.

Svär du?

Du är den man jag litar mest på, Uhtred av Bebbanburg.

Jag svär.

Jag svär, lady.

Då ska jag våga kyssa dig.

Det verkar som om du har tagit för vana att rädda Wessex.

Odda hävdar att du trodde att du handlade på mina order, Uhtred.

Vad kommer att hända honom?

Det kommer att bli en rättegång.

Och sen kommer ni att döda honom.

Landsförräderi kan inte ignoreras.

Han är en bra man.

Han är min vän...

...och en förrädare.

Får jag gå, Ers nåd?

Du är fri att gå...

...som min edsman.

Jag hade velat se mitt land Devonshire en gång till.

Hur såg det ut?

Devonshire var vackert, lord.

Gud vare med dig.

Vad förbinder en man till hans land?

Vilken inre kraft låter honom ge sitt liv för att rädda sitt land

och livet på familjerna som brukar det?

Det kan bara vara kärlek.

Det kommer inte att skrivas att lord Odda räddade Wessex,

men det är historien jag kommer att berätta.

Att han gav sitt liv för att rädda livet på många

och säkerställde att kung Alfred av Wessex blev mäktigare än nånsin.

Sigefrid hade besegrats...

...men Alfred visste lika väl som jag att danerna säkert skulle komma tillbaka.

Fjättrad av eder till både Wessex och Mercia,

verkar det som om ödet har gjort mitt svärd saxiskt.

Även om jag i mitt hjärta förblir en dan.

Jag, Uhtred, Uhtreds son, ska bli krigaren som förenar kungadöme med kungadöme.

Moraliskt förpliktigad att besanna Alfreds dröm om ett England.

Men den dag kommer mitt svärd att tillhöra Bebbanburg.

Ödet håller allt.

Subrip: TomTen

Undertexter: Kristina Donnellan

SWEDISH