Original subtitles

Jag är Uhtred, Uhtreds son.

Efter nederlaget vid Ethandun döptes jarl Guthrum och blev

kung Aethelstan av Östangeln.

I Wessex ser Aethelwold fortfarande sig som den sanna tronarvingen.

Jag ser det som en kung skulle se det.

- Men kung Alfred har andra planer. - Ska jag bli gift?

En permanent allians mellan Wessex och Mercia.

Vem av er är Aethelred?

Alfred tvingade mig att förnya min trohet.

Han sände ut mig för att döda nordmannabröderna Erik och Sigefrid.

Efter att jag tagit Sigefrieds hand, förvisade jag dem.

Ni ska ta ett skepp och lämna Northumbria för att aldrig återvända.

Jag svär!

Och till slut utkrävde jag i Northumbria min hämnd mot Kjartan

och hans son Sven, och befriade min förslavade syster Thyra.

Låt mig hjälpa dig-

När jag besegrat danerna äktade jag min älskade Gisela.

Och nu verkar allt fridfullt.

Men för en krigare kan det aldrig finnas frid.

Ödet håller allt.

TRE ÅR SENARE

KUNGADÖMET MERCIA

Vi är framme.

Vi når strax land. Var redo.

Hon säger att hon älskar mig.

- Jag svär. Hon säger att hon älskar mig. - Säkert.

- Sihtric, hon är en hora. - Nej.

- Hon har lämnat det bakom sig. - Vad hon älskar är ditt silver.

Är det namnet på hans stake?

Jag vill äkta henne.

Och jag vill att du dödar daner och överlever natten.

Vi är bybornas enda chans.

De har börjat.

Elgin. Räck mig flaskan.

Om du vill leva, pojke, så släpper du svärdet.

Det blir inte fler än 30 plundrare.

Vi gömmer oss och väntar.

Vi attackerar på min befallning, inte innan dess.

Ni hörde lorden, vi gömmer oss.

Seså, rör på påkarna!

- Spring och göm dig - Elgin!

Elgin, upp med dig!

Vi har tagit med några fångar. Håll dem tysta.

Elgin!

- Är du full? - Nu!

Döda varenda en av de djävlarna!

Vad heter du?

Hennes namn är Aethelflaed, lord.

Är ni hennes mor?

Nej, lord.

Kung Alfred, han har en dotter som heter Aethelflaed.

Hon är stark och modig.

Det måste du också vara.

Återvänd till er by, begrav era döda.

Finan, häng tre av de döda från träden, synliga från floden!

Herre.

Återta det som tillhör er. Ni är säkra nu.

Du ska återvända till ditt råttbo och säga till alla som vill lyssna:

Bortom Lunden tillhör Themsen Alfred.

Och den vaktas av Uhtred av Bebbanburg.

DET SISTA KUNGADÖMET

UHTREDS ÄGOR I WESSEX

Där har vi en välkommen syn, min hustru och min pojke.

Jag tror att vi ger honom för mycket mat.

Glöm inte din dotter, hon är också här.

- Gick det bra? - Ja, inte en skråma.

Du har en besökare.

Han har varit här hela natten.

Aethelwold.

Hur mycket av min öl har du druckit?

Inte ett krus.

Inte en droppe öl har passerat mina läppar på minst tio dagar.

Har du varit sjuk?

Inte sjuk, men... nykter.

Vilket, som du vet, är olikt mig.

Men det är viktigt att du accepterar att jag är nykter.

Säg vad du kommit för att säga, du har väntat länge nog.

De döda talar.

Jag har sett det, hört det. De döda talar.

- De döda. - Ett lik.

Jag såg honom uppstå ur sin grav och tala.

Och vad sa det här liket?

Vad han sa berör oss båda, oss alla,

därav mitt besök, och det jag berättar är hans ord, inte mina, förstår ni?

Vad sa han?

Att jag borde bli kung.

Nej, tro mig, det är sant.

Han sa att jag borde bli kung av Wessex och att du också borde bli kung.

Han sa att du, Uhtred, ska krönas till kung av Mercia.

Björn hörde det av de tre nornorna.

Björn?

Det är hans namn.

- Är han dan? - En död dan, ja.

Därför en god dan.

Vi är kungligheter, du och jag.

Jag har gjort mitt yttersta för att tjäna Alfred, men utan belöning... Vart ska du?

Tvätta blodet av mina händer och sen gå och lägga mig!

Tror du mig inte?

Var såg du detta lik?

Mercia. Bortom Watling Street.

Gick du in i Daneland?

Jag gick till delen av Mercia som Alfred skänkte danerna, ja.

Råkade du ströva till andra sidan av Watling Street?

Jag fick ett bud! Jag blev inbjuden! Och detsamma kommer att hända dig!

Jag vet vad jag såg.

Du kommer att bli drottning.

Jag kanske inte vill bli drottning.

När Björn är redo att tala kommer ett sändebud.

Säg mig, vill du Alfred ont?

Nej. Självklart inte.

Jag önskar honom död, men jag skulle inte göra honom ont.

Jag vet vad jag såg.

Jag ska inte stanna för länge.

Tack för din vänlighet.

Du har svurit trohet till Alfred.

För att bli kung av Mercia måste du bryta den eden.

Om det är mitt öde.

Då tror du att han talar sanning?

Nej.

Men jag vet att han inte ljuger.

Sanningen är en annan sak.

Vi vill inte ha en fiende som Alfred.

Och Alfred vill inte ha en fiende som jag.

Det verkar gå framåt, Ers nåd.

Cocchams invånare verkar vara vid gott mod.

Det verkar så.

Vi får se.

Hans Majestät.

Öppna portarna!

- Finan. - Vad?

- Han Majestät. Välkommen till Coccham. - Finan.

Lord Uhtred är i fästningen, i borgen.

Hämtar du honom, Finan? Vi väntar i salen.

Ja, Ers nåd.

Mannen måste ha en präst för varje dag på året.

Gud vare med er.

Lord, vi är på väg in i Wessex.

Den här delen av floden beskyddas av Uhtred.

- Ni säger att ni har affärer där? - Ja, lord.

Lord, jag ber er.

Jag kan inte riskera att förlora mitt skepp.

Ni får behålla ert skepp.

Det är lätt nog att säga.

Det är en sal för hedningar.

Ni säger samma sak varje gång ni kommer på besök.

Uhtred är en hedning, liksom hans sal.

Jag finner det irriterande att han vägrar utvecklas.

Han insisterar på att hålla fast vid dessa uråldriga övertygelser.

- Våra förfäders övertygelser. - Som inte visste bättre.

Ers Majestät.

- Förfriskningar. - Tack, Gisela.

- Jag hoppas att ni är vid god hälsa. - Ja, Ers nåd.

Och bättre nu när ni är på besök. Ölen är nybryggd.

Utmärkt.

- Ni är tillfreds i Wessex, hoppas jag. - Ja, Ers nåd.

Jag mår bra, min familj mår bra

och det är fred, det är allt jag önskar.

Och ni? Är ni tillfreds?

Min dotter är nu gammal nog och ska snart giftas bort.

Jag är... ängslig.

- Aethelfaed är en rar flicka. - Ja, det är hon.

- Tycker ni om hennes friare, Ers nåd. - Aethelred.

Han tjänar ett syfte. Han är gudfruktig.

Vi ser fram emot bröllopsfirandet i Winchester.

Och jag önskar henne... lycka.

Syftet med äktenskap är inte att bli lycklig, min kära.

Då är jag lyckligt lottad.

Jag hoppas att min egen hustru kan säga detsamma.

Det tror jag säkert, Odda, eftersom hon ser dig så sällan.

Hans Majestät.

Lord Odda.

Steapa, min vän.

Uhtred, du förtjänar inte en så charmerande hustru.

Jag kan bara hålla med, Ers nåd.

Jag väntade mig dig inte, jag har inte fått bud.

Du lär ha hängt en man.

Jag hängde många män nyligen.

Angripare, daner.

Och redan döda, lord.

Jag talar om en saxisk man, en man från Coccham, av Wessex.

Är det därför du är här?

Bland annat.

Den mannen var en tjuv, Ers nåd.

Genomrutten.

Du hängde honom utan rättegång.

Han var skyldig. Tre gånger om.

En rättegångs syfte är att fastställa skuld. Folk måste få se rättvisa skipas.

- Då ska jag arrangera en rättegång. - Det är lite sent för det, är jag rädd.

Har det framkommit klagomål, herre?

Det finns lagar, noggrant skrivna lagar

och om du vill förbli ealdorman måste du lyda dem.

Du får inte tvinga dina hedniska ideal på mitt kungadöme.

Vi är väster om Watling Street, inte öster om.

Ja, Ers nåd.

Vi går inte in i Daneland, vi går inte över till danelagar,

varken i kropp eller själ.

Nej, Ers nåd.

Min brorson, Aethelwold, han...

Han sågs göra just det:

lämna Wessex och korsa Mercia från väst till öst. Känner du till det?

Nej.

När Aethelwold var här sa han inget om att han gått in i Daneland.

Vad nämnde han?

Han nämnde er, Ers nåd och hur ni tog hans krona.

Aethelwod är evigt fåfäng.

Mitt råd är detsamma som det alltid har varit,

ni borde ställa honom inför rätta och sen döda honom.

Om djävulen börjar viska i hans öra kanske jag blir tvungen.

Förutom männen du hängde, hur många andra angripare dödade du?

Vi dödade runt 30 män totalt. De hade plundrat en by.

Som låg i Mercia.

Vi hör skriken om natten.

Mercia är svagt.

Dess folk oskyddade från danerna.

Mercia är oorganiserat, och det kommer att förändras. Det kommer att bli städer.

Vad är det?

- Byggnaden där? - Det är en plats för bön.

En kyrka, Uhtred?

Inte riktigt, Ers nåd. Det är en hydda försedd med ett kors.

Om det tjänar som en plats för bön så är det en kyrka.

Ers nåd! Ett skepp närmar sig!

Handelsfartyg!

Du kanske vill viga en stund åt bön, Ers nåd?

Jag måste hålla uppsikt över handelsfartyget.

Ja. Det vill jag gärna.

Ers nåd!

Jag tänkte just på er.

Ni fanns i mina böner, menar jag.

Tack, Hild.

Fortsätt, låt inte mig störa er frid.

Vill ni sitta med mig, i frid, Ers nåd?

Ja, Hild. Det vill jag gärna.

Får jag fråga...

...har ni hittat er bestående frid?

Jag är nära, Ers nåd.

Jag känner mig mer tillfreds här med Gud än med mitt svärd.

Tapperhet utan svärdet är en svårare väg att vandra.

Det måste, med tiden...

...bli den enda vägen.

Jag ber att du ska hitta din frid snarare än jag.

Tack, Ers nåd.

Du, stanna vid fartyget.

Godwine, jag väntade dig för flera dagar sen.

- Har du med dig yxhuvudena? - Ja, lord.

Tillverkade i Frankia. De kan klyva ett ekträd.

- Hur många? - Hur många behöver du?

Min man såg krigare ombord på ditt skepp.

Är det sant?

Endast tre män, herre. Det är en nordman.

Han vill tala med dig, i enskildhet.

- Kan jag lita på denna nordman? - Han säger att du känner honom.

Hans namn är Erik. Han har en bror - Sigefrid.

Finan, minsta antydan till trubbel, antänd skeppet.

Det blir inte nödvändigt, lord.

Sihtric, hämta en hög med facklor.

Jag vill vara förberedd.

Uhtred av Bebbanburg.

Här är du, vilse i Wessex, än en gång.

Jag är svuren till kung Alfred.

Det ä' därför Jag är här.

Varför är du här?

Jag är inte ute efter strid, inte än.

Kan du tro att jag har rest för att träffa en död man?

- Sysslar du med svartkonst nu? - Det är mitt öde, sägs det.

Du har mitt ord på att jag ska uträtta mitt ärende i Mercia,

och sen återvänder jag till Frankia.

- Är Sigefrid i Frankia? - Ja, men inte mycket längre.

Min bror är... rastlös.

Vi har vuxit oss starka under åren sen Northumbria.

Vi har en flotta nu, 19 fartyg.

Som ni ska segla vart?

Vi har ingen bestämd plan, annat än att lyssna på Björn.

Den döde mannen.

Du säger det utan förvåning, Uhtred.

Jag tror att du kanske fått nys om den här vålnaden.

Han talar för de tre nornorna. Vi kan inte ignorera honom.

- Vi? - Du och jag

Efter hans nederlag vid Ethandun avvisade jarl Guthrum våra gudar,

och de är vreda.

De vill hämnas.

Jag tror att vi har blivit utvalda.

Du kommer att få din inbjudan. Du får säkerligen se själv.

Och om jag vägrar träffa den här vålnaden?

Det är en sak för de tre nornorna och gudarna.

Och om jag tror att den här vålnaden är en fälla...

...att det är Sigefrid som vill döda mig?

Du har mitt ord på att det inte är det.

Jag svär.

Allt vi vill ha är Uhtred av Bebbanburg vid vår sida.

Får jag nu passera för att gå till mitt eget möte?

Ja.

Lycklig resa...

...hela vägen hem till Frankia.

Uhtred Ragnarson.

Du kommer alltid att ha min respekt.

Men glöm inte, du växte upp som dan.

- Passade köttsoppan, Ers nåd? - Köttsoppan var förtjusande, Gisela.

Liksom ölen.

Du borde hålla igen. Du ska klättra upp till din säng.

Du kan alltid bli buren.

Det vore inte första gången.

Och jag garanterar att det inte blir den sista.

Ers nåd, ni utmålar mig som ett fyllo.

Men mitt huvud kommer att värka i morgon bitti, det vet jag.

Då blir det öl till frukost, lord, det är enda botemedlet.

Var min brorson full när han var här senast?

Aethelwold är ofta full, Ers nåd,

men senast rörde han inte en droppe.

Han nämnde att han varit nykter i flera dagar, vilket var förvånande.

- Det är ett mirakel. - Inte riktigt.

Aethelwold är inte en fullständig idiot, lord.

Om han är sysslolös, kan han då inte hjälpa oss att skapa ordning i Mercia?

- Han stred väl vid Ethandun. - Och han påminner gärna folk om det.

Han är lika mycket man som Aethelred.

Uhtred, du talar om saker du inte förstår,

saker som inte berör dig.

Wessex säkerhet berör mig.

Det gläder mig att höra.

Därför dödade vi landstrykarna, Ers nåd.

- Landstrykare som tillhörde jarl Guthrum. - Kung Aethelstan.

Det har varit hans namn sen han blev kristen.

Oavsett vad han kallas är det hans män som nu bryter freden.

- Är du säker på det? - Ja.

De samlas vid Themsens mynning vid Beamfleot.

Det är sant, Ers nåd, 200 eller fler, vi har sett det.

Och de ökar i antal.

Om dessa vildar är Aethestans mannar, så är de hans bekymmer.

Tills de beslutar att spärra av floden, Ers nåd.

Då upphör all handel till Wessex.

- Aethelstan tar itu med dem. - Han måste döda dem.

Jag tror att vi måste döda dem.

Vad vi måste göra är att bevara freden!

Krig kan inte alltid vara svaret!

Ers nåd, förlåt mig, men ni talar om saker ni inte till fullo förstår.

Dessa män kommer inte att lyssna på Aethelstan,

och Aethelstan kommer inte att ta itu med dem.

Just nu är de landstrykare, men om de hittar en lord att tjäna

kommer de att bli en armé.

Var kan denna lord komma ifrån? Känner jag honom?

Borde jag frukta honom?

Du kan vara säker på att han inte heter Uhtred, Ers nåd,

om det är vad ni menar.

Mitt råd, Ers nåd, är att skicka skepp och mannar till Beamfleot.

Vi ska bevara freden.

De säger att det är en ära att ha kungen här,

men hans mannar och hans präster har ätit upp nästan hela vinterransonen.

Uhtred, hur kan du tjäna en man som inte ser ditt värde?

Nog ser han det alltid.

Hans Gud låter honom inte värdesätta det.

Han ogillar mig mer för varje dag.

Då borde du be honom att släppa dig fri.

Så beger vi oss norrut till min bror och Ragnar.

Jag är tillfreds här, men vi kan inte bli Alfreds fiende.

Lord.

Hild. Du ser skräckinjagande ut.

Jag tror att jag föredrog dig med ett svärd.

Mitt svärd har blivit tungt.

Men du skulle nog kunna döda nån med det där.

Jag måste tala klarspråk med dig.

Jag vill bygga ett hus, ett nunnekloster, här är Coccham,

men med din och biskopens tillåtelse, givetvis.

Tiden är inne.

Du har mitt tillstånd, utan fråga.

Tack.

Och du har mitt beskydd...

...alltid...

...abbedissa Hild.

Du kommer alltid att vara en för god kvinna för Gud allena.

Alfred kommer att bli förtjust.

KUNGADÖMET ÖSTANGELN

Stuva undan årorna. Förtöj henne!

- Och Haesten... - Lord?

- Se till att skeppen är väl bevakade! - Ja, lord.

Beamfleots fästning.

Och alla männen där inne.

De är våra nu.

Till och med luften är rik här.

Hur långt uppför floden ligger Lunden?

En halv dag, med tidvattnet.

Vi reser snarast möjligt.

Och Uhtred?

Som vi planerat.

KUNGADÖMET WESSEX

Ser du fram emot bröllopet, fader?

Ja. Det gör jag, fader Beocca.

Jag är lika road av bröllop som vilket fyllo som helst.

Hur mår er egen dam, fader? Damen?

Thyra? Hon är inte min dam.

Hon mår bra.

Hon är något av en märklig skönhet.

Ja.

Hon är... Ja.

Jag informerar Gud varje kväll om hur mycket jag saknar kvinnors sällskap.

Han sänder mig inget.

Vi samtalar, Thyra och jag.

Hon är en behaglig kvinna.

Det finns ingen finare syn

än en naken kvinna med armarna utsträckta.

Nästan framme.

- Ers nåd? - Beocca, kom in.

- Fader Pyrlig. - God dag, Ers nåd.

Jag läser inte om annat än sammandrabbningar och räder.

Vilket slags ställe måste Daneland vara?

- Syndigt, lord. - Utom tvivel.

De strävar endast efter att döda och bedriva otukt.

Ers nåd. Ska vi vänta?

- Ett ögonblick. - Lady Aelswith.

Lady, jag ber om ursäkt för min aningen färgstarka beskrivning av livet som dan.

Vi är redo, Ers nåd.

- Fader Pyrlig, jag har ett uppdrag åt er. - Ers nåd.

Ni känner väl till Östangeln?

Ja, Ers nåd, ett land av tämligen icke anmärkningsvärd skönhet.

Bege er till kung Aethelstand. Han kan behöva hjälp att läsa brevet.

Aethelstan.

Han ska ta itu med danerna vid Beamfleot och det kvickt.

- Om ni kan betona "kvickt". - Betona kvickt.

Ni har tilldelats ett garde. De väntar på er i stallet.

- Ska jag ge mig av nu, Ers nåd? - Snarast, fader.

Jag såg fram lite emot festligheterna, Ers nåd.

Hela Winchester kommer att fira.

Kvickt.

- Ja, Ers nåd. Jag hämtar det jag behöver. - Ers nåd.

Är ni redo?

Ja.

Den måste fortfarande utsmyckas lite.

Rör den inte, du har bläck på händerna.

Säg vad du tycker.

Tycker du om den?

Jag har aldrig sett nåt så vackert.

- Han förtjänar inte dig. - Sa jag inte detsamma?

Jag hoppas att Aethelred säger detsamma.

Aethelred borde betrakta sig som en väldigt lyckligt lottad ung man.

Med tiden håller du av om honom, det är jag säker på.

- Jag håller redan av honom. - Trams.

Du har knappt träffat honom. Senaste gången var över ett år sen.

Aethelred är en god och gudfruktig man.

Som är lite för förtjust i sig själv.

Kommer Uhtred till bröllopet?

- Tyvärr gör han det. Det är jag säker på. - Jag ser honom som vår amulett.

Jag vill inte höra talas om amuletter. Det finns inget annat än Guds vilja.

Prisa Honom.

Det är bördig mark, lord.

Inte grönare än Mercia.

Men Wessex har fördelen att inte dela en gräns med walesarna.

Walesarna i väst, danerna i öst och Alfred i syd.

Vi är omringade.

Vi är perfekt positionerade, mitt i Alfreds idé om ett England.

- Centralt - Ja. Det tycker jag om.

Lord?

Lord?

Har du fattat ett beslut än?

Har du tänkt över det?

Tänkt över vad?

Uhtred.

Min förfrågan om att gifta mig. Jag skulle vilja ha en familj.

Svara mannen.

Jag ska tala med henne i Winchester och ge dig mitt beslut.

Tack, lord.

Men du ger henne inga fler armband eller silver.

Ser man på, den stora lorden Uhtred av den lilla och okända byn Coccham.

Jag ser att du dricker igen, Aethelwold.

En bägare eller två, inte mer.

Jag har nyheter till dig.

Du vet var jag finns.

Innan du försvinner iväg till ett värdshus vill jag tala med dig.

- Om vad? - Ostört.

Uhtred, snälla.

Låt oss inte ha bråttom att göra Alfred till en fiende.

Och om den döde mannen och Gudarna säger annat?

Det gör de inte, om de verkligen är gudar.

Och dessutom...

...den här flickan som Sihtric älskar, du får inte tala nedsättande om henne.

Hon är en ölhushora.

Och vad är Aethelflaed?

Vad är en fredsko om inte en hora?

Det finns en klar skillnad.

Hon ska gifta sig och bli påsatt av en man hon inte känner och för ett pris.

Vari ligger skillnaden?

- Det är seden. - Hon är en hora i brudklänning.

Om det är seden tillhör jag fortfarande din farbror!

- Jag säger inget mer. - Det gläder mig att höra.

Uhtred.

Uhtred, som alltid börjar det med glädje att se dig.

Och dig, fader Beocca. Du ser ut att må väl.

Det gör jag.

Låt mig presentera fader Pyrlig.

Lord Uhtred, jag har hört talas mycket om dig.

Fader Pyrlig var en gång en krigare själv.

Svärd och spjut, herre,

men en man tröttnar på att sticka järn i buken på andra män.

Jag hade gärna tagit ett krus öl med er men jag måste lämna er.

Har du brevet i säkert förvar?

Ja, fader. Jag har det precis bredvid min pung.

Lord Uhtred, det var en ära.

Ovanlig präst.

Ja.

Uhtred, det är en sak jag behöver ditt råd om,

om Thyra.

Som jag sagt är hon förtjusande.

Men mitt problem är detta.

Hon måste... ge sig av, känner jag.

Göra er sällskap i Coccham eller återvända till Ragnar.

- Vill du inte ha henne här? - Nej.

Jo. Nej, jag vill ha henne här, det är bara det...

Jag kan helt enkelt inte tänka,

jag kan inte arbeta, jag kan inte sova.

Det här har pågått i månader.

Jag kan med nöd och näppe be.

Och när jag ber, så ber jag bara för mig själv, vilket är fel, väldigt fel.

- Syndigt - Fel.

Jag insåg inte att hon hade blivit en sån börda, fader.

Hon är ingen börda.

Hon skulle aldrig kunna bli en börda.

Då förstår jag inte, fader. Varför måste hon ge sig av?

För att jag inte kan tänka på annat än henne!

Det är konstant och patetiskt

och hopplöst för...

...hon är fager och jag är... Beocca.

En man gammal nog att vara hennes mycket äldre bror.

Du ler.

- Nej. - Du skrattar åt mig.

Nej, fader, jag svär. Jag skrattar inte åt dig.

- Jag ser dina tänder. - Jag delar din glädje!

Det finns ingen glädje!

Det känns som om jag befinner mig i ett slags skärseld.

Thyra kommer inte att gå till Ragnar. Hon är lycklig här i Winchester med dig.

Struntprat.

Beocca, du är hennes frid. Hennes lycka.

- Gift dig med henne. - Gift mig?

Du borde gifta dig med henne, fader, och gå till sängs med henne.

Och tacka sen Gud för att han skänker oss en sån glädje.

Prisa honom, fader.

Prisa honom!

Men tänk om hon vägrar.

Är det Aethelred?

Enligt min vetskap kunde Alfred inte ha valt en större skit.

Jag har aldrig träffat mannen, men att döma av hans utseende

skets han sannerligen ut ur en jättes arsle.

Han ska bli kung av Mercia, sägs det.

Ealdormännen av Witan säger det.

Lord av Mercia, kanske.

Alfred skulle aldrig tillåta att en annan saxare kallades för kung.

Inte heller skulle en viss död man kallas för Björn.

- Han vill träffa dig. - Följ med mig.

Du nyper mitt skinn.

Den här var ren!

Varför anförtros du mina angelägenheter? Vem gav dig detta ärende?

- En hednisk skald... - Hans namn?

Eilaf! Eilif! Ett dannamn, nåt ovanligt!

Är du klokare? Nej, det är du inte.

Jag är en budbärare, inget mer.

- Vi är förbundna, du och jag. - Förbundna?

Ja!

Våra förfäder var kungar och ändå erkänns vi knappt som ealdormän.

Vi förtjänar mer.

Särskilt du förtjänar mer!

Själv har jag en kammare i palatset.

Det är summan av mina egendomar. Jag är ingår inte ens längre i Witan.

Du är splittrad, men varför ska vi bara se på

när makt och rikedomar ges till såna som Aethelred av Mercia?

Du såg honom just, ridandes genom Winchester som en påfågel,

- som om han vore kung... - När?

När ska jag träffa Björn?

Ger vi oss av i kväll kan vi vara tillbaka om två dagar, i tid till bröllopet.

Jag ska föra dig dit.

Se honom resa sig från sin grav, så vet du att allt är sant.

- Han kommer inte att be igen. - Herre!

Tala inte! Rör dig inte!

Vi ger oss av så snart mina hästar har fått svalka och mat.

Förändringens vindar blåser, Hans Majestät.

Du kommer att bli glad att höra att jag har fattat mitt beslut.

Du får gifta dig med flickan.

- Tack, lord... - När du utfört ett uppdrag.

Hämta Clapa, gå till stallarna och vänta på mig.

Ge hästarna vatten och mat. De ska vara redo.

- Ja, lord. - Iväg med dig.

Tack, lord.

Vi ska döpa vår första son till Uhtred, lord.

- Nej, det ska ni inte! - Nej, det ska vi inte.

Thyra.

Beocca.

- Du skrämde mig. - Förlåt mig.

Kommer du in?

Jag har kvällsvard.

Jag har nåt jag behöver säga, Thyra, nåt jag behöver fråga.

- Du borde fråga... - Gift dig med mig!

Gift dig med mig, sa jag.

Det var själviskt av mig att fråga, att ens nämna ordet.

Men... jag är rädd att du har blivit nån jag inte kan leva utan.

Är du rädd?

Ett liv utan dig...

Du behöver inte vara rädd.

Jag är här...

...alltid.

- Kvällsvard? - Prisa Honom.

Här är det.

Skaldens Sal.

Den skänktes till Eilaf av hans lord, för hans tjänst.

Sihtric, du går inte längre,

inte tills vi är inne i salen.

- Håll dig utom sikte. - Ja, lord.

Om den döde mannen uppstår,

när han återvänder till sin grav håller du uppsikt.

Och om han ser mig, lord?

Tänk om...

- Tänk om han vet att jag är nära. - Då skiter du på dig.

Håll dig utom sikte och håll vakt.

Ja, lord.

Det finns män, krigare.

Vi är här för att träffa Eilaf, skalden.

Vi har en inbjudan.

Vem leder här?

- Du? - Det gör jag.

Jag är Haesten, och du är Uhtred av Bebbanburg.

Du skonade mig vid Eoferwic, lord.

Du är väntad och välkommen.

Gå och pissa.

Vem är han?

En tjuv, lord.

Jag tjänar Erik...

...Sigefrids bror.

Han hälsar så gott.

Är Erik inte här?

Nej.

Och om jag fick som jag ville skulle jag inte vara här.

Mina mannar...

...är rädda.

För vålnader?

Det är inte en syn du kommer att glömma.

Min herre vill att du ska veta att han är i Beamfleot nu, inte Frankia.

Med Sigefrid?

Med sin bror och med flottan.

Han insisterade på att du skulle få veta det.

Och efter Beamfleot?

Det vet jag inte.

Men man hoppas att du ska ansluta till oss där.

Eilaf vilar inför kvällen. Ni kanske ska göra detsamma.

De har en flotta.

- Hur många, undrar jag. - Nitton skepp.

Det är fler än 500 mannar, plus de som redan är där.

Och de som kommer att komma.

Då har det börjat.

- Vad? - Slutet på freden.

Du står för nära, flicka.

Tvinga mig inte att tala till dig igen.

När äktenskapet ägt rum bör du överväga att tvinga Aethelred

förtjäna sitt privilegium.

Sammandrabbningar och räder från danerna får inte tolereras, inte en enda.

Det borde bli Aethelreds ansvar.

Och de merciska ealdormännen borde bjudas in till en Witan i Wessex.

I vilket syfte?

I syfte att buga inför kungen

och se lorden av Mercia göra detsamma.

Jag betvivlar inte för ett ögonblick att Aethelred har drömt, drömmer,

om att störta mig.

Det vore en enkel påminnelse om hans position.

- Ursäkta mig, Ers nåd. - Odda. Kom in, gör oss sällskap.

Ers nåd, det gäller både något och inget.

Sätt dig.

Uhtred lämnade Winchester i går kväll.

Och begett sig vart?

Vi vet inte säkert.

- Och hans senaste häxa? - Hans hustru, älskling.

Lady Gisela är kvar i Winchester.

Han kan inte färdats långt.

Aethelwold är med Uhtred.

Åt vilket håll begav de sig?

Mot Mercia, Ers nåd.

Jag tror att det är mer än inget, Odda, och jag är trött

på denna eviga olydnad.

Men det förstör inte er aptit, Ers nåd.

Nej, det gör det inte. Bevaka Gisela.

Hon går ingenstans innan hennes make har återvänt och förklarat sin frånvaro.

Fader Beocca.

Lord, lord, lady.

- Jag har nyheter. - Har Uhtred återvänt?

Varifrån, Ers nåd?

Vad är era nyheter, fader Beocca?

Jag ska gifta mig.

Den en gång stolte och tappre jarl Guthrum...

...kallar sig nu för kristen!

Han kallar sig nu för "kung Aethelstan",

men han är inget annat än Alfreds fähund,

och han drog vanära över oss alla!

Han har dragit vanära över varenda krigare som har gått före oss!

Han har dragit vanära över gudarna!

Och gudarna uppmanar varje man här i dag att hämnas dem!

Och hämnas dem ska vi göra!

Vid soluppgången i morgon

kommer Lunden och alla dess rikedomar att vara era.

Tro mig när jag säger,

att gudarna är med oss!

Gudarna är med oss!

KUNGADÖMET MERCIA

Förlåt mig att jag inte var vaken för att hälsa er välkommen, herre.

Björn har inte gett mig mycket vila på sistone.

Vi förstår.

Gudarna vill ha två män.

Så jag tackar för att ni kom hit, Uhtred av Bebbanburg.

Efter i kväll...

...hoppas jag få sova.

Hämta blodet.

Det är dags.

- Det är en kristen begravningsplats. - Ja, lord.

Det är kanske därför som Björn inte får vila...

...eller gå hädan.

Snälla, nej.

Snälla...

För att återuppväcka de döda måste vi skicka en budbärare över avgrunden.

- Är han skyldig? - Två gånger om.

Snälla, jag ber dig, lord. Jag har hustru och barn, snälla.

- Vad stal ni? - Bara ett lamm, lord, till min familj.

- Och fällar. - Till min familj, lord!

Jag är ledsen, men en tjuv två gånger om förtjänar att dö.

- Nej! Snälla... - Stoppa den i hans mun.

Nej, snälla, lord. Jag ber er.

Jag kan strida. Jag kan jobba, jag kan tjäna. Snälla, jag ber.

Jag är på er sida, lord.

Vad är det, snälla?

Nej, lord, snälla.

En harpsträng, lord. En bro från vår värld till Björns.

- Döda honom. - Nej, snälla.

Snälla, lord, nej!

Få in budskapet i hans mun och döda honom!

Skona mig! Skona mig och jag ska återgälda er med min tacksamhet!

Snälla, lord! Nej!

Björn, du har blod.

Jag har gett dig liv.

Jag har sänt ett budskap till dig.

Om det är fred du vill ha,

så får du inte det förrän vi hör dig tala!

- Harpsträngen - Välkommen, Björn.

Det här är lord Uhtred,

som har skickat mången dan till platsen där du lever.

Jag lever inte.

Du har ett ärende åt lord Uhtred.

Lord Uhtred.

Jag ser dig nu.

Gudarna har fått sitt offer

och bröderna har i kväll

påbörjat det som inte kan stoppas.

Lundens gator är röda...

...av saxarblod.

Du ska bli kung.

Kung av Mercia.

Kung av saxare och daner.

Kung av andra kungar.

Du. Lord Uhtred.

Begrav honom.

Ers majestät.

Det är klart.

Vad vi just har bevittnat...

...tror du att det är sant?

Ja.

Och jag.

Det gav dig kalla kårar, det är jag säker på.

Så vad händer nu? Du är svuren till Alfred.

Alfred är inget jämfört med gudarna.

I min mening.

Uhtred...

...det är vår födslorätt att bli kallade kungar.

Haesten.

- Lord? - Bröderna Sigefrid och Erik...

Är det sant, det Björn säger? Att de attackerar Lunden?

Jag kan inte säga säkert, lord, men det var planen...

...att segla uppför floden och inta Lunden,

vilket nu skulle bli din stad...

...som kung av Mercia.

Subrip: TomTen

Undertexter: Kristina Donnellan

SWEDISH