Original subtitles

Våtmark är inte detsamma som träsk.

Det är en ljus plats...

...där gräset växer i vatten...

...och vattnet kysser horisonten.

Undangömt i våtmarkerna...

...finns träsk.

30 oktober 1969

Träsket vet allt om döden...

...och ser den inte som tragisk, än mindre som en synd.

- Chase Andrews borde ha begripit bättre. - Bästa quarterback vi nånsin haft.

Pojkar, är det era fotspår?

Ja.

Var är hans fotspår?

Tonåringar får så mycket för sig, dricker och tror att de är odödliga.

Chase Andrews var ingen tonåring.

Titta.

- Lyfte han gallret själv? - Det kan ha varit en olyckshändelse ändå.

Döden inträffade kl. 00.00-02.00.

Dödsorsak: fall från 19 meters höjd.

Eftersom ni hittade blod och hårstrån på balken -

- utgår jag från att den orsakade den dödliga skadan.

Enkelt uttryckt slog han i bakhuvudet i fallet.

- Då måste han alltså ha ramlat baklänges. - Ja.

- Han kan ha blivit knuffad. - Det finns inga fingeravtryck nånstans.

Inga fingeravtryck alls? Inte Chases heller?

Inga fotspår heller.

Vi har röda fibrer som hittades på jackan.

Labbrapporten från Atlanta kom precis.

De var inte från hans kläder.

Ylle, står det. Det kan vara en tröja, halsduk...

Vad som helst, som vi måste hitta.

Vacker fru, fin familj. Chase hade väl inga fiender?

Du vet mycket väl hur han for fram och fick damerna på rygg.

- Tala inte illa om de döda, Frank! - Många äkta män önskade livet ur honom.

- Mr Milton. Brunswicksgryta, antar jag. - Helt rätt.

Vad tror du om Chase Andrews, Tom?

Jag har gått i pension.

Det kan ju vara hon som bor i träsket. Helgalen. Det skulle inte förvåna mig.

- Träskflickan, den felande länken... - Nåt hade Chase för sig ute i träsket.

Hade han ihop det med träskflickan? Då tiggde han om problem.

Vad tror du, Frank? Kan träskflickan ha dödat Chase?

Ingen aning, men sanningen kommer alltid fram.

Massor av fjädrar och jag vet inte vad.

Är det vetenskap eller häxkonst?

Miss Clark...

Det är polisen.

Titta.

- Skäl för husrannsakan. - Ja, bara att gå in.

Det är säkert olåst.

Där.

Det är polisen. Stäng av motorn.

- Rakt fram. - Följ efter!

- Träskflickan är skyldig! - Det här ska du få sota för!

Sunday Justice. Var är du, kissen?

Stanna hos mig.

Miss Clark...

Jag heter Tom Milton. Jag är advokat. Får jag komma in?

Tack, mr Frazier.

Ni misstänks för mordet på Chase Andrews.

Jag erbjuder mina tjänster som försvarsadvokat.

Ni har inte varit i klammeri med rättvisan och jag kan förklara hur allt går till.

Vem som gör vad i rätten.

Har ni anhöriga som ni vill ska närvara?

Jag vet inte riktigt hur jag ska säga...

Jag vet att ni heter Catherine Danielle Clark -

- men för dem som bor i Barkley Cove är ni "träskflickan".

Och i rätten -

- vilar ert öde i händerna på en jury som inte känner er på nåt annat sätt.

De kommer att fatta sitt beslut vare sig de känner er eller ej.

Men jag kan inte hjälpa er om jag inte känner er.

Om än bara lite grann.

Då så...

Jag kommer tillbaka när ni hunnit fundera på saken.

Här ska ni få nåt under tiden.

Mr Frazier.

Ingen tänker på varelser med skal.

En gång hade jag min familj.

De kallade mig Kya.

Kya! Gå inte för långt!

Den lilla grisen får gå på torget... Sitt still.

Den lilla grisen får stanna hemma.

Den lilla grisen får mjölk och kaka.

Den lilla grisen får också smaka.

Den lilla grisen säger nöff, nöff, nöff.

Min fina flicka.

Jodie!

- Hej, Tate! - Följer du med och fiskar?

- Jag hinner int. - Det heter inte "int".

Ni får ju inte leka i båten!

In! - Är du dum i huvudet?!

Allt glömmer du.

Du ska visa respekt.

- Sluta! - Rör inte pappa!

- Nästa gång skjuter jag dig! - Lugna ner dig.

Håll käften!

Håll käften!

Rör mig inte! Snälla, sluta!

Mamma!

Mamma...

Mamma kom aldrig hem igen.

De andra hade lika bråttom därifrån. Murph gav sig av först.

Några månader senare var det Mandy och Missy.

Och allra sist Jodie.

Kya.

Kya...

Det går inte längre.

Du måste akta dig.

Råkar du illa ut, får du gömma dig långt ute där kräftorna sjunger.

Som mamma alltid sa.

Spring!

Jodie!

Jag lärde mig av de andras misstag hur man måste göra.

Hålla sig ur vägen. Inte synas. Klara sig själv.

Jag hade varit ute många gånger med Jodie, men aldrig ensam.

Jag hittade inte hem.

Fan för dig som lämnade mig här, Jodie!

Fan för dig.

Är allt som det ska?

- Du är Jodie Clarks syster. - Han är inte här längre.

- Hittar du hem? - Ja.

Jag kör också vilse jämt.

Jag heter Tate, om vi ses igen.

Tate.

Det var någonting med honom som gjorde mig lugn.

För första gången utan mamma och Jodie kände jag mig inte sårad.

Jag kände mig modig.

Jag är hungrig.

God morgon, mr Clark, hur står det till?

Jodå, Jumpin', det knallar och går.

Min dotter, Kya Clark.

Trevligt att träffas.

Hon ska hålla sig undan folk.

- Faran lurar överallt. - Ja, men det nappar bra.

Majsgryn.

Jim Beam.

Och full tank.

Mabel.

Vi ska ha växel tillbaka.

Hjälper du pappa medan mamma är borta? Det var länge sen jag såg henne.

Hon har mycket att göra hemma.

Gröt blir man inte fet på.

Då ska vi se... Din pappa gav oss 2 dollar.

Och det här blir 1 dollar och 50 cent.

Vad blir då kvar till bensin?

Strunt i det. Jag har en annan fråga: Går du i skolan?

Visste du att skolmaten står i tidningen? I dag vankas det...

pannbiff. Du kan äta dig mätt, få vänner.

Många skolbarn går barfota.

Men kjol måste du ha. Be mamma om det.

Varsågod.

Och så får du 50 cent tillbaka.

Pojkar! - Chase Andrews, vad säger man?

Förlåt, miss Pansy. Flickan stod i vägen.

Hejsan.

Nu går du väl åt fel håll, skolan ligger väl ditåt?

- Vilken lortgris. - Usch.

Du har lika stor rätt att vara där. Gå du, bara. Var inte rädd.

Catherine Danielle Clark, kan du redan läsa och skriva?

Kan du bokstavera "dog"?

Vem är det?

G-O-D.

Övning mår alla bra av.

Sätt dig nu, miss Catherine Danielle Clark.

- Sumphöna. - Träskråtta.

Tyst i klassen, om en timme är det lunch.

Koncentrera er nu.

Hur låter en lång vokal?

- Hon har säkert lera överallt. - Och löss.

Nåt luktar illa.

Det var min enda skoldag. Jag lärde mig mer av naturen.

Hej, Tate!

Du måste akta dig här ute, hör du det?

Man litar inte på nån. Man skyddar sig själv.

Virginiauv.

Under en tid var pappa snäll mot mig.

Du kan ha den till fjädrar och fågelbon och annat som du samlar på.

Tack.

- Det är min gamla armé... - Posten!

Min gamla arméväska.

Det är från mamma!

Det är mammas handstil!

Mamma lever!

Ge hit brevet. Ge hit!

- När kommer hon hem? - Vänta.

Vad skriver hon?

- Nej! - Tyst.

Pappa! Sluta!

Sluta! Nej! Sluta!

Tyst!

Mamma.

Nu hör du vad jag säger.

Hon kommer aldrig tillbaks. Hör du det?

Det är inte sant!

Och det heter inte "tillbaks"!

Kärringjävel!

Värdelös.

Pappa eldade upp allt som påminde om mamma.

Ut med skiten.

Och sen, en vacker dag...

...var han borta.

Det var inte lika hemskt som när mamma försvann, men ensamheten var bråddjup.

Och så skulle man överleva.

Hur gör man det utan gröt?

Nämen hejsan.

- Vill du ha någonting? - Mr Jumpin'...

Jag har hört att ni köper musslor. Det har jag.

- Är de färska? - Uppgrävda före gryningen i dag.

Har din pappa skickat hit dig?

Du får 50 cent för ena säcken och full tank för den andra.

- Hur många säckar i veckan behöver ni? - Ska vi göra affärer ihop?

Jag köper 20 kg varannan, var tredje dag. Av många olika säljare.

Kommer du när jag redan hunnit köpa, så blir det inget.

Det är först till kvarn som gäller.

Det förstår jag. Tack.

Får jag...?

Javisst.

Vad stor du har blivit.

Nästa vecka mäter jag dina fötter.

Jag har några gamla skor som bara samlar damm.

Tack ska ni ha.

Arma flickebarn.

Ingen mamma och ingen pappa heller, väl... Vad betyder den blicken?

Man ska akta sig för att lägga sig i.

Bibeln säger inget om att akta sig.

"Då skall Konungen svara och säga till dem:

'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort' -

- 'mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.'"

- Okej, Mabel. - Inget om att akta sig.

Då ska vi se...

Från miss Mabel.

Catherine Danielle Clark, bosatt i Barkley County i North Carolina -

- står åtalad för mordet på Chase Lawrence Andrews, tidigare bosatt i Barkley Cove.

Påföljden för mord är dödsstraff.

Åklagaren tänker yrka på det vid en fällande dom.

Alla vet att hon är skyldig!

Nu ska jurymedlemmarna utses. Får jag be de första...

Det finns ett alternativ. Det kallas förlikning.

Det innebär att du medger att du var vid tornet den kvällen -

- att du träffade Chase Andrews, att en dispyt uppstod -

- och att det var en hemsk olyckshändelse att han föll.

Du skulle få tio års fängelse men vara ute efter sex.

Nej.

En fällande dom vore förödande. Livstid, eller det andra.

Mr Milton, jag erkänner mig inte skyldig till nånting. Jag vägrar sitta i fängelse.

- Säg Tom. Och lova att tänka på saken. - Jag måste ut härifrån.

På ett eller annat sätt.

Mellan midnatt och två på natten den 30 oktober...

lurade hon upp Chase Andrews i tornet och knuffade honom mot en säker död.

Sen röjde hon spåren.

Hon hade både tillfälle och motiv, men det är inte viktigast.

Hennes karaktärssvaghet fick henne att mörda.

Håll dig lugn

Åklagaren kommer att påstå en hel del -

- om Catherine Danielle Clark.

Men jag vill be er att granska bevisningen som åklagaren lägger fram.

Den håller inte.

Ni ska också få höra att det är troligt att ingen mördade Chase Andrews -

- och att miss Clark hamnat här eftersom -

- det är enklare att skylla på en utböling -

- än att lita på fakta.

Hon är född och uppvuxen mindre än åtta kilometer från den här rättssalen -

- men är ändå utböling.

Tändstift

Morötter

Hej! Det är jag. Tate.

Mindre sångsvan.

- Hur kan du veta det? - Mamma var fågelintresserad.

Jag kan inte läsa lappen.

Jag har sett dig när jag fiskat.

Jag tänkte att du kanske behövde lite frön, och tändstift.

På så sätt slapp du åka in till stan.

Fjädrarna trodde jag bara att du skulle tycka om.

Okej...

Okej.

Då ska jag väl gå...

Jag skulle kunna lära dig att läsa.

Jag tänkte att du skulle kunna lära dig skriva samtidigt.

Vi börjar med "A".

Rita ett likadant.

Säg inget.

- Nu börjar det likna nåt. - Du får inte hjälpa mig.

"Somliga kan leva ett liv utan kontakt med vildmarken"...

komma...

"andra kan det inte."

Visst är det härligt, Kya!

Och nu kan du alltid läsa!

- Tänk att ord kan betyda så mycket. - Alla ord gör inte det.

Vi skulle kunna läsa hemma hos mig.

Vi gick igenom hela biblioteket.

Tre gånger i veckan, hela sommaren.

Läste om hur flora och fauna förändras och anpassar sig.

BIOLOGI

Om att fåglar sjunger i gryningen när sval och fuktig luft bär deras budskap längre.

Om att vissa celler delar sig och blir lungor eller hjärtan...

...medan andra förblir stamceller inför framtida behov.

Överallt i biologins många världar -

- sökte jag en förklaring på varför mammor skulle lämna sina ungar.

Släktförteckning

"Jackson Henry Clark gifte sig med Julienne Maria Jacques -

- den 12 juni 1933."

Mina föräldrar.

"Jeremy Andrew Clark, 2 januari."

Jodie.

"Napier Murphy Clark."

"Mary Helen Clark."

"Catherine Danielle Clark."

Jag saknar dem.

Jag hade...

Jag hade glömt hur mycket...

jag känner att de fattas mig.

Nu känner jag verkligen att de fattas mig.

Ibland känner jag mig så osynlig...

att jag undrar om jag finns.

Det gör du.

- Förlåt att jag är sen. - Hjälp till nu.

Jag bryr mig inte om skvaller -

- men nu pratar precis alla om dig och träskflickan.

Mig kan du prata med.

- Flickvän? - Vän.

Vi läser böcker. Alla är så elaka att hon inte kan gå i skolan.

Hon har ingen familj.

Hörru...

Bli inte putt nu.

Jag måste ta upp jobbiga saker, och jag kan inte ge lika mycket som andra pappor.

Jag ber dig bara att vara försiktig.

Allt du kämpat för, universitetsdrömmarna.

Livet kan ändras på ett ögonblick.

- Förstår du det? - Ja.

Vrid upp volymen nu.

Det är Puccini.

En flicka som bor ensam, det verkar ju rätt omoraliskt.

Så har jag aldrig tänkt. Jag tänker för lite, enligt hustrun.

Det finns bra boenden för unga kvinnor så att de inte råkar i omständigheter.

- Det sägs att hon kommer hit ibland. - Ja, det händer.

- Hon är inte ensam, hon har sin pappa. - Ingen har varit hemma när jag varit där.

- När brukar hon komma? - Jag vet aldrig när båten dyker upp.

Be henne ringa nästa gång.

- Du ljuger väl inte för mig, boy? - Inte alls, sir.

- Vi måste ses nån annanstans. - Hej, Kya.

Socialen letar efter mig igen. De vill ha in mig på nåt boende.

Du får gärna säga hej.

Ett boende kanske inte vore så dumt.

Där skulle du ju faktiskt få mat.

- En riktig säng. - Det har jag.

Å jag tänker inte bo med okända människor.

Det heter "och".

- Du kan inte bo ensam här hela livet. - Det kan jag visst.

Okej.

Tate...

Jag...

Jag vill tacka för att du lärt mig läsa och för alla saker du har gett mig.

Men varför gör du det? Har du ingen flickvän?

- Ibland har jag det. - Ibland?

Jag har haft en.

Men just nu har jag ingen.

Jag såg dig på fiskebåten häromdan.

- Din pappa verkar snäll. - Ja, det är han.

Du pratar aldrig om din mamma.

Hurdan är hon?

Du måste inte säga nåt.

Mamma och min lillasyster omkom i en bilolycka, i Asheville.

Min lillasyster hette Carianne.

Det var...

Vad då, Tate? Du kan berätta allt för mig.

De skulle nog köpa en födelsedagspresent till mig.

Jag ville ha en cykel som inte fanns på Western Auto.

De skulle nog köpa cykeln i Asheville.

Jag minns den inte ens.

Det var inte ditt fel.

- Är jag din flickvän nu? - Vill du vara det?

Jag är duktig på fjädrar.

Det är säkert inte de andra flickorna.

Okej.

Okej.

- Här har jag aldrig varit. - Det är väl värt åkturen.

Grattis.

- Hur visste du? - Det stod i Bibeln.

Visste du att du fyller år i dag?

Jag har ingen almanacka.

Inte namnet.

Skär inte i namnet.

Gott, va?

Vad är det som låter?

Nu kommer de...!

Wow!

Snögäss.

Kya... Se på mig.

Kya.

Kya, förlåt.

Förlåt.

Herregud.

Nej, Tate, jag vill.

Varför inte?

För att jag...

Jag bryr mig för mycket om dig. Jag vill ha dig så att det värker i mig.

Men det är inte jag som skulle fara illa. Det är mycket farligare för dig.

Hösten blev vinter. Och vintern vår.

Naturen förändras ständigt.

Jag kom in!

Varför är du så tyst?

Jag åker ju snart. Börjar på college.

Du har pratat om det.

När åker du? Inte nu direkt, väl?

Snart.

Jag fick ett jobb på biologilabbet och det börjar nästa vecka...

- Stanna här. - Vad ska jag göra här?

Det finns ju inga jobb här. Jag vill inte bli räkfiskare som pappa.

- Jag tänker bli nåt. Det kan du också. - Vad vill du att jag ska bli...?!

- Jag menade inte så. - Du kommer inte tillbaka.

Jo. Jag lovar att inte lämna dig. Jag kommer tillbaka till dig.

Kya! Stanna!

Du kan inte springa ifrån allt!

- En till natt. - En till.

Vad är det?

Bokförläggare.

Till alla dina bilder och ord. Det finns inget som liknar dem.

Du har till en hel bok. Flera böcker.

Du behöver inte gå hemifrån heller, bara posta dina alster till förläggaren.

Få in lite pengar.

Antagligen inga jättesummor.

Men du skulle kanske slippa plocka musslor livet ut.

Du kan väl försöka. Det kan väl inte skada?

Du kommer att glömma mig.

Du får fullt upp med collegegrejer och söta flickor.

Jag glömmer dig aldrig. Aldrig nånsin.

Jag kommer hem om en månad, jag lovar. Till fjärde juli.

Det går fort. Vi ses på din strand och tittar på fyrverkerierna.

Skriv till förläggarna nu.

- Hej då, Kya. - Hej då, Tate.

"Sjöfågel utmed USA:s östkust." Och med dig, Big Red.

Nej.

Nej.

Nej, Tate.

Nej...

Tate, livet och kärleken hade varit sammanflätat.

Nu var allt borta.

Men sen...

När livet kändes tungt blev jag tröstad av naturen.

Utan att jag visste när gled hjärtesorgen undan.

Som vatten i sand. Kvar, men på djupet.

Inga fotspår intill kroppen eller på brandtornet. Inga fingeravtryck heller.

Inte ens på gallret som måste ha lyfts. Allt tydde på att bevis hade undanröjts.

Inga fler frågor.

Ert vittne.

Här har vi tidvattentabellen -

- för natten 29 oktober och morgonen 30 oktober.

Den visar att det var ebb kring midnatt.

När Chase Andrews kom fram till tornet -

- borde han alltså lämnat fotspår i leran.

Och när vattnet sedan steg hade fotspåren sköljts bort.

Håller ni med om att det är möjligt?

Och hade han haft vänner med sig, så hade även deras fotspår sköljts bort.

Under såna omständigheter -

- kan inte avsaknaden av fotspår sägas bevisa att ett brott har begåtts.

Eller hur?

Nå?

Avsaknaden av fotspår bevisar inte att ett brott begåtts.

Det fanns inte heller fingeravtryck -

- någonstans på brandtornet, eller på det uppställda gallret.

Ni antog därför att någon måste ha lyft gallret -

- och torkar bort fingeravtrycken efteråt.

Är det inte så att gallren lämnas upp- ställda så ofta och anses så farliga -

- att ni skrev till US Forest Service och krävde att situationen åtgärdades -

- den 18 juli i fjol?

Här har vi en kopia av brevet. Vem skrev det?

Jag.

Kan ni läsa upp den sista meningen i brevet som ni skickade.

Bara sista meningen.

"De här gallren är ytterst farliga och om ingenting görs...

kan det leda till svåra skador eller dödsfall."

Tack.

Nån har fotograferat huset och tomten. Vad kan de vilja?

Byggpampar.

De har varit här i flera veckor. "Träsk ska torrläggas, hotell ska byggas."

Jag såg dem i fjol.

De fällde träd och grävde kanaler... Vill de åt mitt hus?

Nja, men marken betalar de nog bra för.

- Jumpin'! - Kya kan väl få lite pengar?

Ni äger väl marken? Och huset?

- Det sa pappa. - Du måste kunna bevisa det.

Köpebrev.

Hej! Förlåt om jag skrämde dig. Ska jag bära den?

- Det behövs inte. - Jo, jag tar den.

Chase Andrews. Du heter Kya, va?

Fint namn. Annorlunda men fint.

Så där.

Då så.

Ska vi åka på picknick med min båt på söndag?

- Okej. - Tolv, Point Beach. Blir det bra?

Då ses vi, Kya.

Här har vi det... Köpt av Napier Clark 1897.

Det är farfar.

Javisst.

Det har aldrig sålts, så nu tillhör det er.

Det finns en utestående fastighetsskatt som ska betalas. Enligt lagen är det så -

- att den som först betalar in skatten äger marken, även utan köpebrev.

- Hur mycket är det? - Då ska vi se...

800 dollar totalt.

Fem år.

Fem år hade gått sedan Tate kom med idén.

Till den det vederbör.

Jag hoppas att dessa sidor om snäckor i Carolinas våtmarker ska intressera er.

Fem år med undangömt hjärta.

Visst är jag ett musikaliskt geni?

Titta.

En kammussla.

- Pecten ornatus. - Jaha.

- De är väldigt ovanliga här. - Är de?

Ja, de finns mycket längre söderut. Vattnet här är för kallt för dem.

- Vad är det? - Inget särskilt.

Träskflickan kan latinska namn på snäckor, vet var de finns och varför.

Ta den, du.

Tack.

Du är inte som alla andra.

För dig är jag slödder, men jag är värd mer än en picknick.

Förlåt. Du är inte slödder för mig.

Förlåt. Jag förstår om du vill gå, men det är för långt att gå hem.

Kan jag få gottgöra dig?

Det kan jag väl få?

Att du aldrig varit uppe i brandtornet. Jag går hit för att slippa tjatet hemma.

Våtmarker så långt ögat når.

Vad är det?

Jag lovar att inte skratta.

Det är som att ha haft en vän hela livet men aldrig sett hela ansiktet.

Nu ser jag det.

Du bor väl där borta?

Ta med mig dit.

- Det är långt. - Inte mig emot.

Jag bryr mig inte om hur det ser ut.

Är det här?

- Hur länge har du bott här själv? - Det är väl tio år nu.

Vad skönt. Inga föräldrar som ska bestämma över en.

Det är inget att se där.

- Vad har du på verandan? - Va?

Ingenting.

- Vad är allt det här? - Ingenting.

Håller du på med en bok?

Det kan man säga.

De här skulle ju passa i ett uppslagsverk.

Du är riktigt duktig.

Det var som sjutton - en vattenpump.

- Jag har så ostädat. - Det gör inget.

Jag känner ingen som skulle kunna bo ensam så här.

Det skulle inte ens killar våga.

Vad vill du egentligen?

Förlåt att jag var så påstridig.

Jag vill lära känna dig. Du är helt underbar.

Fri som vinden, klipsk som tusan.

Men jag gör ingenting om du inte vill. Hur låter det?

Det låter bra.

Jag var osäker på mina känslor för Chase.

Men jag slapp vara ensam och det fick räcka.

Är det till boken?

Ja.

- Om nu nån vill läsa den. - Jag vill det.

Våtmarken var vår hemlighet.

- Berätta om dina vänner. - Jag har inga, direkt.

- Du verkar alltid ha roligt med dem. - Spionerar du på mig?

Pappa sa nåt till mig en gång... Han var full och hade grälat med mamma.

Om mina vänner verkligen kände mig, skulle de inte vilja veta av mig.

Det är väl egentligen ingen som verkligen känner mig.

Undrar vad det är som gör himlen blå.

Blå och violetta våglängder i solskenet.

De studsar mot gaspartiklarna i atmosfären och skingras.

Får jag...

kyssa dig nu?

Sen har vi de röda yllefibrer som fanns på Chase Andrews jeansjacka när han dog.

Jämförde ni dem med den här röda yllemössan?

Ja, mössans fibrer och de på jackan var identiska.

- Och var hittades mössan? - Hemma hos miss Clark.

Kan man avgöra hur länge de här röda fibrerna har funnits på jackan?

Nej. Vi vet varifrån de kom, inte när.

Och om mössan användes ofta av nån skulle väl fibrer finnas i hår och kläder?

Ja, det skulle jag tro.

Är det då möjligt att närhelst under åren som miss Clark kände Chase Andrews -

- kan fibrer från mössan ha överförts till Chases jacka?

Enligt vad jag sett, ja.

- Närhelst de träffades? - Ja.

"Kära miss Clark, vi blev fascinerade av ert manus."

"Om det stämmer att materialet redan är färdigt...

hoppas vi kunna ge ut det på rekordtid."

Här har du Western Autos nya avdelningschef.

- Åh, Chase... Vad roligt. - Ja, nu firar vi.

- Du får alltså betalt för teckningarna? - Ja.

- Bara du inte börjar tro att du är nåt. - Ingen risk.

Jag vet att du har blivit sviken.

Det är sorgligt.

Att ens egna föräldrar lämnar en...

Mina är urjobbiga, men jag skulle ändå braka ihop.

Jag ska ta hand om dig.

Med min befordran ska du få ett fint hus när vi har gift oss.

Ett fint tvåvåningshus med strandtomt och veranda runtom.

Dina föräldrar, då? Har du sagt nåt om mig?

Om jag säger att det är dig jag vill ha, så blir det så.

De kommer att älska dig.

Kom.

Jag måste till Asheville om några dar, göra inköp åt pappas butik.

Du kan väl följa med. Vi kan fira boken.

- Det är för mycket folk. - Du är där med mig, jag sköter allt.

Du behöver inte prata med en levande själ.

Om vi ska gifta oss måste du våga dig ut i världen.

Prova dina vingar.

Det blir kul.

Det tar två dar, så vi får övernatta.

Otroligt, va?

Vi är ute på äventyr.

Det blir skönare för dig sen...

ju mer du gör det.

Jag vill aldrig förlora dig.

- Inte? - Nej.

Det tänker jag ofta.

När jag smyger ut om nätterna för att få träffa dig.

Min träskflicka.

Nobody knows Nobody sees

Nobody knows But me

Du behöver inte bevisa nåt för nån.

Du har mig, och jag älskar dig.

Jag har gjort något åt dig.

Det var ett snäckskal på en råläderrem hårt knuten, och det saknades.

Det var alltså så att snäckhalsbandet som Chase hade på sig varenda dag -

- saknades bland tillhörigheterna som polisen tog hand om när han hittades död.

- Stämmer det? - Det är viktigt.

Han hade det när vi åt middag den kvällen.

Det hade tagits från kroppen.

Han tog det aldrig av sig. Mördaren tog det.

- Protest. Det är spekulation. - Bifalles.

Jurymedlemmarna ska bortse från det sista som mrs Andrews sa.

Mrs Andrews, vem fick Chase halsbandet av?

Den där träskflickan. Miss Clark.

Jag kände varken till hennes namn eller om hon hade ett.

Jag förstår inte hur Chase...

Jag menar bara att hon var den enda som hade anledning att ta det.

Mrs Andrews...

Var Chase och miss Clark ett par?

Javisst. Han smög ut om nätterna. När jag frågade vart, sa han som det var.

Jag undrade vad folk skulle tro.

Jag var så fånig som oroade mig för det och inte för...

Men han sa att han hade gjort slut.

Hon kunde inte få honom, så hon dödade honom och tog tillbaka sitt fula halsband!

- Protesten bifalles. - Inga fler frågor.

Jag beklagar djupt er sorg.

Med förlov sagt, så vet ni att en grundlig husrannsakan genomfördes hos miss Clark.

Polisen hittade inte halsbandet där.

- Eller hur? - Nej.

- Är träskflickan vild i sängen? - Helvild och värd bensinpengarna.

- Säg att ögonen lyser. - Ja, men bara för mig.

Säg inte så om henne!

- Förlåt? - Säg inte så om henne.

Collegegrabben.

Han lärde träskflickan läsa och skriva.

Du är inte värd henne.

Muckar du gräl?

Tuffing.

Lugna ner er. Nu räcker det.

Gör inget ni får ångra.

Våld löser ingenting.

Hej, Kya.

Vad gör du?!

Vänta! Snälla du. Jag vill bara prata.

- Gå härifrån, din vidriga knöl! - Jag vill bara prata!

Jag struntar i vad du vill! Jag vill aldrig nånsin se dig igen.

Jag måste få prata med dig om Chase. Han är inte god nog.

Det var du som lämnade mig.

Som inte kom som du hade lovat. Som inte kom alls.

Du skrev inte ens och förklarade. Inte minsta livstecken. Du bara försvann.

Jag vet. Du anar inte hur ledsen jag är.

Du vågade inte ens säga som det var.

Du har rätt, Kya.

Du har rätt i allt.

Att lämna dig på det sättet var det värsta jag gjort i hela mitt liv.

Jag visste hur djupt jag sårat dig och jag var feg.

Jag trodde inte du skulle kunna lämna våtmarken och leva i någon annanstans.

Jag trodde att jag måste välja mellan dig och allt annat.

Men allt jag satte värde på - stipendier, pengar, jobb - är värdelöst utan dig.

Jag hade så fel.

Jag har ångrat mig i flera år.

Jag får ångra mig livet ut.

Du ser...

Jag har nåt åt dig.

Jag jobbar på det nya labbet utanför stan.

Du skulle älska det. Jag har hela naturen i mitt mikroskop.

Nu har jag kommit tillbaka.

För gott.

Kya, jag skulle ge allt för att...

Jag hade gjort saker så annorlunda.

Vad vill du nu, Tate?

Skulle du nånsin kunna förlåta mig, Kya?

Snälla du.

Jag kan inte.

Svara ärligt. Känner du till någon annan som hyste agg mot Chase Andrews?

Då så... Försök att sova lite.

- Hej. - Hej. Vad gör du här?

Förläggaren hade glada nyheter, så jag tänkte vi skulle fira. Jag tänkte laga...

Där är han ju!

Brian, Tina, Pearl.

- Kya. - Träskflickan.

Trevligt att träffa dig, Kya. Jag är Chases fästmö.

Okej, vi ses.

Kya!

Jag kan förklara.

Är du här?

Jag vill bara prata.

Kya!

Jag vet att du är här!

Kya!

Jag måste leva mitt liv ensam.

Men det visste jag redan. Det hade jag vetat länge.

Ingen stannar.

"Kära miss Clark. Här kommer er vackra bok -

- samt en check, den första av många.

Det är konferens i Greenville nästa månad och jag hoppas att ni vill fira med oss."

"Ägare: Catherine Danielle Clark.

310 tunnland laguner, våtmark, ekskog och strand.

Ödemarkskategori: träsk."

Jodie?

Där stod jag i Asheville och såg din bok. Catherine Danielle Clark.

Hjärtat både brast och svällde av lycka.

Jag var tvungen att träffa dig. Tänk att du bor kvar.

Och de andra?

Jag vet inget om Murph, Mandy eller Missy. Jag skulle inte ens känna igen dem.

Och...

mamma?

Hon har gått bort, Kya.

Mammas syster Rosemary sökte upp mig och berättade vad som hade hänt.

Hon hade dykt upp hos Rosemary i sina finaste skor.

Inte ett ord på flera månader. Ett år senare mindes hon att hon hade barn.

De skrev till pappa och ville hämta oss.

Då hotade han med att slå oss fördärvade.

- Det låter likt honom. - Hon hade pengar till advokat och allt.

Men sen blev hon sjuk. Leukemi.

- Hon försökte, men... - Hon var chanslös.

Jag har väntat i alla dessa år på att få se henne komma på stigen.

Du har levt utan familj, det kan jag inte ändra på.

Men jag kommer gärna hit och träffar dig så ofta jag kan.

Ja, gör det.

Till fjäderpojken med tack från träskflickan

- Vad stolt Mabel ska bli. - En sak till.

Jag ser till att han får den.

Tack, Jumpin'.

Goddag.

Ett paket cigaretter, tack, och tändstickor.

Ska bli.

Kya Clark.

Catherine Danielle Clark, författarinnan!

Vänta, jag vill prata med dig. Var inte sån nu.

Låt mig vara.

- Träskflickan har blivit för fin för dig. - Käften!

Varsågod, det bjuder jag på.

Trodde väl att du var här.

- Låt mig vara, sa jag. - Jag vill bara be om ursäkt.

- Jag är ledsen för hur det blev. - "Hur det blev"?

Som att du var förlovad hela tiden vi var tillsammans?

Att du ljuger för varenda människa.

Jag måste ju göra saker jag inte vill. Jag måste gifta mig med nån som Pearl.

Men det är dig jag vill ha.

Nån annan hade försökt göra om dig. Rätta till dig.

Inte jag.

Snälla du, jag behöver dig.

Lämna mig inte ensam där. Ingen annan känner mig.

Jag tycker synd om dig.

Men jag vill inte ha med det att göra.

Vildare än nånsin.

Jag vet att du också vill.

Du är min, jag släpper dig inte.

Låt mig vara, ditt svin!

Nästa gång dödar jag dig!

Hon skrek så att det hördes lång väg. Jag åkte närmare för att se vad som hänt.

- Och där var hon. - Känner ni igen henne?

Sitter hon i rättssalen i dag?

Det är den tilltalade. Den som folk kallar träskflickan.

Nu förstod jag varför mamma gav sig av.

En sak hade jag lärt mig av pappa: Såna karlar skulle alltid ha sista slaget.

Att vara isolerad var en sak.

Att leva i skräck något helt annat.

Jag vägrar leva så.

Att ständigt undra när nästa slag ska komma.

- Du får inte vara här, Tate. - Jag ville titta till dig. Jumpin' sa...

Inte nu.

Vad har du råkat ut för?

- Var det Chase som gjorde det? - Du måste hålla dig utanför.

Den jäveln. Den jäveln.

Tate, åk nu.

Kya...

Jag skulle ha åkt till Greenville nästa vecka.

Äntligen få träffa mina förläggare...

Prata om nästa bok... Jag hade samlat mod.

- Du kan fortfarande åka. - Som jag ser ut?

Låt honom inte förstöra det här för dig. Åk till Greenville.

Du kan ta bussen. Jumpin' har tidtabellen.

Låt dem boka in dig på ett fint hotell. Ät mat du sluppit laga själv.

Stanna hela veckan om du kan.

Jag kommer hit när du är hemma igen. Hör hur allt gick med förläggarna.

Okej.

Fryser du?

Du behöver inte ta hand om mig.

Ta mössan.

- Jag behöver ingen hjälp. - Ta den.

Vem gav dig blåtiran?

Jag måste skriva av busstidtabellen. Du har den, va?

Det var Chase, eller hur?

Se på mig.

Säg vad han gjorde.

Jag kan inte prata om det.

Det är över nu. Jag vill lägga det bakom mig.

Han kan ju ge sig på dig igen.

- Du är alldeles ensam där ute. - Snälla Jumpin'.

Du får inte berätta för nån. Du vet hur det blir.

Då släpas jag in på polisstationen och tvingas beskriva det för en massa gubbar.

Sen påstår tidningarna att jag för ett syndigt leverne -

- eller vill ha pengar av hans föräldrar.

- Ingenting blir gjort. - Du har rätt.

Och jag tänker inte förvärra saken.

Men du måste tala om för mig om du är hemma eller borta.

Jag måste få veta om du är bortrest.

För ser jag dig inte på ett tag...

Tack, Jumpin'.

Jag åker bort om några dar. Jag tittar in när jag kommer hem.

Det blir bra.

Bra.

Miss Price, berätta vad ni såg på morgonen den 29 oktober.

Jag såg träskflickan - miss Clark - stiga ombord på niobussen.

- Inget dåligt minne ni har. - Alla reagerade.

Vi hade aldrig sett henne så tillsnofsad: kammad och sminkad.

Vi tar det igen: På morgonen den 29 oktober -

- såg ni, och flera andra, miss Clark ta niobussen och lämna Barkley Cove.

- Just det. - Tack. - Inga fler frågor.

Miss Price, har Piggly Wiggly öppet halv två på natten?

Nej.

Jag frågar eftersom ni inte såg vem som klev av nattbussen från Greenville.

Ni såg inte heller vem som klev på natt- bussen halv tre tillbaka till Greenville.

Självklart inte.

Så efter att ni hade sett miss Clark kliva på morgonbussen till Greenville...

kan hon ha kommit tillbaka på natten och sen ätit frukost i Greenville -

- utan att ni hade märkt det.

Robert Foster. Redaktör på bokförlaget Harrison Morris i Boston, Massachusetts.

Mr Foster, ni åt middag med miss Clark -

- kl. 19.00 på kvällen den 29 oktober.

Berätta om ert första intryck av henne.

Första intrycket var att hon var väldigt blyg, väldigt blid, väldigt intelligent.

Jag visste att hon var tillbakadragen, men även begåvad naturforskare.

- Hur länge varade middagen? - Flera timmar.

Vissa honor äter upp hanen.

Eldflugan har två olika ljussignaler.

En för parning och en för att äta.

- Äter hon upp honom? - Ohyggligt.

Jag måste tillbringa mindre tid i insekternas omoraliska värld.

Jag tror inte att naturen har en mörk sida.

Bara påhittiga sätt att överleva mot alla odds.

Och när ni sågs morgonen därpå, den 30:e -

- såg eller betedde hon sig annorlunda då?

- Inte alls. - Inga fler frågor.

Bodde miss Clark på samma hotell som ni och era kollegor?

Nej. Hon föredrog ett mindre hotell. The Mountain nånting.

Titta på den här Greenville-kartan.

Man ser The Piedmont där ni och kollegorna bodde -

- och The Three Mountains Hotel där miss Clark bodde.

Vilket hotell ligger närmast busstationen?

Three Mountains Hotel ligger närmare.

Det är rentav det hotell som ligger närmast busstationen i Greenville.

- Det ser så ut. - Inga fler frågor.

Ingen advokat vill att klienten vittnar, men det kan gynna dig.

Juryn får höra din berättelse av dig.

Då får de se...

- hur snäll och omtänksam du är. - Så ser de mig aldrig.

Jag förstår att du hatar dem...

Nej, det var de som hatade mig.

De hånade mig. De lämnade mig.

De trakasserade mig. De anföll mig.

Ska jag böna och be, tycker ni? Det ligger inte för mig. Jag vägrar.

Jag tänker inte vädja. De får fatta sitt beslut.

Men deras beslut säger ingenting om mig.

Bara om dem.

De dömer sig själva.

Då så.

Mr Milton, ni har alltid varit snäll mot mig.

Även när jag var barn.

Och det har jag aldrig glömt.

Han togs av daga av en försmådd älskare -

- som inte kunde godta att han valde sitt gamla liv.

Ett vittne såg miss Clark och Chase i våtmarkerna.

Hörde henne säga: "Då dödar jag dig."

Dessutom finns det bevis från den natten som binder dem till varandra.

Fibrer från hennes röda yllemössa på hans jeansjacka.

Jag tar hand om det.

Vem skulle annars vilja ta snäckhalsbandet?

Ni kan och ni måste finna den tilltalade skyldig till överlagt mord.

Mr Milton.

Jag har bott i Barkley Cove i hela mitt liv.

Och jag har i likhet med er hört mången skröna om träskflickan.

Delvis varg.

Den felande länken mellan apa och människa.

Att ögonen lyste i mörkret.

Här har vi henne.

I själva verket var hon ett övergivet barn.

En liten flicka som överlevde i våtmarken på egen hand.

Hånad och utstött.

James Madison och hans hustru Mabel sitter här i rättssalen i dag.

De var de enda som brydde sig om henne.

Alla vi andra...

Det är skamligt...

men vi stämplade och stötte bort henne för att vi trodde att han var annorlunda.

Och nu...

har uppgiften att döma den här blyga, utstötta unga kvinnan fallit på er lott.

Men ert beslut måste bygga på fakta som har framkommit här -

- och inte på rykten och känslor som florerat under 25 år.

Miss Clark har ett vattentätt alibi. Hon var i Greenville när Chase Andrews dog.

Och vilka fakta talar egentligen emot henne?

Åklagaren har inte bevisat att det skulle ha varit mord -

- och inte bara en tragisk olyckshändelse.

Åklagaren vill att ni ska tro -

- att hon halv tolv på natten, utan att någon såg henne -

- tog sista bussen från Greenville till Barkley Cove, och gjorde det förklädd -

- eftersom ingen av busschaufförerna hade sett henne ombord vid Barkley Cove.

Och sen, på mindre än en timme...

hittar hon Chase Andrews mitt i natten -

- lurar honom till tornet, mördar honom, röjer undan alla spår -

- och lyckas ta nattbussen halv tre tillbaka till Greenville -

- utan att bli sedd.

Och när hon har gjort allt det...

träffar hon förläggarna nästa morgon lugn och behärskad.

Det är inte fakta.

Det är bara mer av alla rykten och skrönor -

- som vi har spridit om miss Clark under hela hennes liv.

Jag tror att ert beslut kommer att bygga på fakta -

- och inte på gammalt skvaller.

Nu är det sannerligen på tiden...

att vi är rättvisa mot träskflickan.

- Ni kanske ska vänta hemma. - Sex timmar. Hur länge kan de hålla på?

Vi får hoppas att de tar god tid på sig. Tvekar jurymedlemmar, så har vi en chans.

- Har juryn enats om ett beslut? - Ja, herr ordförande.

Jag får be den tilltalade stå upp medan beslutet läses upp.

Stå upp.

"Vi finner den tilltalade, Catherine Danielle Clark...

icke skyldig till mord på Chase Andrews."

Miss Clark, ni är fri.

Och jag ber om ursäkt för den tid som ni har fått sitta frihetsberövad.

Tack.

Så ja...

Glöm det här nu. Vi ser fram mot nästa bok.

Följer du mig hem?

till måsarna Tate

Nu kan jag erkänna.

Alla månader jag satt isolerad längtade jag ut i vildmarken.

Det var allt som fanns kvar att utforska -

- allt liv i naturen, som fick mig att härda ut.

Och hoppet, ständigt samma hopp...

...att en vacker dag få dela det...

...med den enda människa jag hade älskat.

Kya!

Kya.

Du vet väl att jag älskar dig?

Vad är det?

Vill du...? Förlåt.

Vill du gifta dig med mig?

Vill du det?

Vi är väl redan gifta?

Som gässen.

Det, förstås.

Lilla gumman.

Han älskade dig så.

När min tid är kommen hoppas jag att döden blir snabb och utan stora åthävor.

Mamma!

Mamma.

Mamma.

Kya...

Kya!

Det har alltid känts tillräckligt...

...att vara en del av naturens gång.

Lika pålitligt som tidvattnet har naturen ledsagat mig.

Våtmarken vet allt om döden...

...och ser den inte som tragisk, än mindre som en synd.

Den förstår att varje varelse gör allt för att överleva.

Ska ett bytesdjur kunna överleva...

...måste rovdjuret dö.

Nu är jag våtmarken.

En hägers fjäder.

Varje snäcka som spolats upp på strand.

En eldfluga.

Hundratals är de som lockar i mörkret.

Där kommer jag alltid att finnas.

Långt där ute. Där kräftorna sjunger.

Undertextning: Jennifer Warrender