Original subtitles

Hello from the children of planet Earth.

- Mamma, berätta om guldskivan. - Om Voyager?

Okej. För länge, länge sen, långt innan du föddes-

- så skickade Nasa ut en rymdsond som hette Voyager.

På rymdsonden fanns det en ljudskiva av guld.

- Guldskivan? - Ja, med alla, alla Jordens ljud.

Alla språk, bebisljud och djur och musik.

Chuck Berry var med.

Go, Johnny, go!

Voff, vovv, voff, voff! Mjau!

Hello.

Så hoppades man att nån där ute i den oändliga rymden skulle hitta Voyager.

Och kanske söka upp oss och försöka förstå sig på oss.

Så medan du och jag ligger här-

- så susar Voyager där uppe nånstans.

- Hej då, Voyager. Lycka till. - Lycka till.

Alone in Space.

Nu ska du sova.

Kommer nån att hitta den?

Ja.

Sov gott.

Prova att räkna får eller nåt, gumman.

En, två, tre, fyra...

fem, sex, sju...

Jag älskade mammas historier om rymden.

Men jag trodde inte jag skulle bo i den sex år senare.

96, 97, 98...

99, hundra!

Nu kommer jag!

Keaton?

Keaton!

Var är du nånstans?

Var är du nånstans?

Yes!

Hjälp mig!

Här nere! Hallå!

- Keaton? - Hjälp mig, Gladys!

Hjälp mig! Ja, hjälp, skynda då!

Vad gör du?!

Gladys, förlåt. Jag tappade alla delar.

Allt kan ändras.

Man är nästan aldrig beredd. Sen är man ensam i rymden.

I sex år har vi färdats från Jorden mot planeten Vial, vårt nya hem.

Rymdskeppet Svea var byggt för flera tusen passagerare.

Men nu är det bara vi. Jag och min lillebror Keaton.

I början var vi tre.

Mamma fanns också ombord. Men hon försökte rädda oss och försvann.

- Oj, den var fin. - Keaton längtar efter mamma.

Han hoppas att hon kommer tillbaka.

Jag längtar till Vial, mänsklighetens hopp.

Dagfas, nattfas, dag och natt.

Bara jag och Keaton. Ensamma i en evighet.

Och Otosan. Den japanska färddatorn.

God morgon, Otosan.

Otosan, hur många dagar är det tills vi kommer fram?

Alltid samma. Gladys, det är alltid samma.

- Kan du laga den nån gång? - Det är nåt fel på den bara.

Räkna antal passagerare, tack.

Ett barn, två barn... Ingen Speedy.

Otosan, Speedyfilen, tack.

Här är min lilla, lilla mamma och min söta lillebror Keaton.

Hej, Keaton. Hej, bebis.

Han är född här på Svea. En riktig rymdbebis.

- Filma inte nu, Gladys. Stäng av. - Jag vill filma!

Jag lovar att vi ska leka, men inte nu. Filma inte nu, snälla.

Besättning på Svea XVI, vänd om!

Speedyfilen en gång till, tack.

Här är min lilla, lilla mamma och min söta lillebror Keaton.

Hej, Keaton. Hej, bebis.

Han är född här på Svea. En riktig rymdbebis.

- Jag längtar efter Speedy. - Jag vet.

När kommer hon då?

Snart. Jättesnart.

Besättning på Svea XVI, vänd om!

Ni färdas i militär egendom!

Ibland tänker jag på tiden före. Jag är den enda som minns.

Vänd om!

Längtar du också efter Speedy?

Inte lika mycket som du.

Filma inte nu, snälla.

Ni färdas i militär egendom! Vänd om!

- Måste du stirra på det där? - Ja, det måste jag.

- Det heter "mamma", inte "Speedy". - Hon heter "mamma" och "Speedy".

(Otosan)

Gladys? Hör du mig?

Hallå, hallå, hallå! Hörs jag?

Det är Keaton.

- Hör du mig? -Som vanligt: anropa bara i nödfall.

Okej då.

- Se om du hittar nåt godis. -Uppfattat.

Hallå? Hallå? Jag hör inte dig.

Då var vi på Jorden, men nu är vi här.

Ingenting kan hända baklänges.

Tiden... den går bara åt ett håll.

Det enda jag har kvar från Jorden-

- är mammas favoritlåt "Johnny B. Goode".

("Johnny B. Goode" med Chuck Berry)

Keaton vill rädda mamma med sitt lilla rymdskepp.

Jag... jag försöker mest få tiden att gå.

(Otosan)

Jag drömmer ibland om mamma. Om tiden före.

Att sova i min egen säng, hemma - på planeten Jorden.

- (Otosan) - Aj!

Jag skar mig. Vad vill du? Jag blöder ju.

Jag stjäl inte! Den finns ingen att stjäla ifrån!

Okej.

Jag behåller de här två. Godis, choklad.

- Otosan, vad hände? - Gladys!

- Gladys! - Keaton! Keaton, är du okej? Svara!

Gladys!

Keaton!

Otosan! Vad händer?

Otosan! Du måste hjälpa mig!

Otosan, övervakning, tack.

Gladys.

Öppna, Keaton!

Gladys. Vad hände? Jag blev rädd.

- Nåt krockade med oss. - Otosan, vad hände?

Säkert rymdskrot. Värre än vanligt bara. Det är lugnt.

- Berätta om Speedy igen. - Okej.

Mamma skulle åka och leta efter en asteroid i rymden.

För det fanns viktig metall på den.

Sen åkte hon vilse.

Nu försöker hon hitta hem till oss.

- Men hon kommer snart? - Ja, det gör hon.

Hör du?

Det är väldigt tyst ju.

Det är för att du är van, skitunge.

Lyssna.

Nej, men det är tyst.

Här finns det kanske 20 olika ljud.

Men på Jorden...

Där fanns det miljoners miljarder.

Vinden, alla språk.

Havet. Och fåglar.

- Men... jag gillar våra 20 ljud. - Jag med.

Men visa hur Speedy gjorde.

- Gjorde hon så varje kväll? - Ja.

Nu måste jag titta till Otosan.

Allt gick sönder, allt på hela Jorden. Eller hur?

Och alla de andra, de som är kvar, de dog, va?

Jag vet inte.

Man kan inte tänka på allt jämt. Kom, vi bygger på mitt skepp.

Du kan fixa vingen.

Skogen och havet finns nog kvar.

Människorna är borta. Jorden är tom.

Gladys! Kom!

Kom, vi går in.

Situationen är ohållbar. Vi vädjar till allmänheten om hjälp.

Folk flyr från sina hem och samlas i tältläger.

Allt hade varit annorlunda om inte människorna förstört Jorden.

Sveaprojektet går enligt planerna. Utrymning av Norden sker om två år.

Passen avgör om ni blir utvalda att följa med evakueringen.

Men mamma hade varit med och byggt Svea.

Hon hade en plan som skulle rädda oss.

Gladys! Otosan - han funkar igen!

Otosan, räkna antal passagerare.

Otosan, Speedyfilen. Otosan, mat, frukost!

Otosan, vatten.

Ingen mat, inget vatten.

- Det finns på skeppet. Var inte rädd. - Jag är hungrig.

- Jag hämtar. - Nej, gå inte!

- Hur ska vi göra då, tycker du? - Inte vet jag!

(rop)

Gladys?

Gladys?

(vinande)

- Gladys, vad var det där? - Sch.

(vinande)

- Vänta. Kan vi inte stanna här? - Följ med. Jag kan knyta dina skor.

Nej, aldrig. Jag kan redan knyta skorna.

- Visa det då. - Inte nu.

Jag kommer tillbaks snart.

(ljud)

Gladys?

Otosan, vad var det där?

Hallå?

Är det nån här?

(ljud)

Otosan, svara. Vad var det för nånting?

(ljud)

Otosan, är det säkert där inne?

Otosan. Hur många är vi på skeppet?

Räkna antal passagerare, tack.

En, två...

Speedy!

(dån och smäll)

Har Speedy kommit? Om hon har kommit måste du öppna.

Snälla?

(dörr öppnas)

Tack.

Speedy?

Mamma?

Mamma?

(apläten)

Otosan, öppna! Det var inte Speedy!

Hallå?

Hallå? Ho-hoo!

Uäääh!

Bort med dig!

Otosan, spola.

(apläten)

Det är bara jag. Vad är det som händer?

Jag vet inte. Den är där inne. Titta.

- Kom, kom. - Nej! Nej, nej, nej.

- Vad är det för nåt? - Jag vet inte.

(apläten)

(gnälljämmer)

(snarkar)

- Vad är det för nåt? Ett monster? - Nej.

- Gladys? - Det är okej.

Vad gör du här?

(apläten)

Uäääh!

Är du hungrig?

- Nej! Det är mitt godis! - Lugn, han behöver mat.

- Den fula gubben får inte mitt godis! - Namnam.

Vad gör den?

(otäcka ljud)

Hälsningar från en programmerare i universitetsstaden Ithaca-

-på planeten Jorden.

Vad gjorde du?

Ni är... ensamma i rymden. Ni är bara barn.

Förstår du vad jag säger?

Vojajer.

Vojajer...?

Vojajer.

Heter han Vojajer?

Heter du det?

- Namnam? - Nej, jag heter Gladys.

- Och det där är Keaton. - Katon.

Inte Katon. Keaton!

Katon!

Var kommer du ifrån?

Vi kommer från Jorden.

- Hemma. - Och vi är på väg till Vial.

Planeten Jorden.

- Vial. - Åka hem, planeten Jorden?

Förstår du inte att det inte går att åka hem?

Ni får inte vara här.

Det går inte, kissgubbe.

Äääh!

Har du gjort illa dig?

Jag också. Jag kan hjälpa dig.

Samma.

Ojojaj. Problemo? Whatta, whatta?

Ja-ja, oj, oj, aj.

Problemo.

Vad fin den är.

"The Sounds of Earth".

- Jorden? - Hemma.

- Guldskivan med alla ljud! - Vad håller ni på med?

Du hittade den! Du hittade Voyager.

- Mamma berättade alltid om alla ljud. - Du heter Vojajer.

- Det är helt fantastiskt. - Du heter ju fel.

Fattar inte du hur stort det är? Att nån hittar den är nästan omöjligt.

- Hemma. - Hemma.

Vet du när Speedy kommer? Speedy.

- Keaton, sluta. - Heta som en rymdsond...!

Man ser ju inte ens vad det står.

Lugn. Du behöver inte vara rädd.

Det är lugnt. Du är med oss nu. Du behöver inte vara rädd.

Den är inte med oss. Du och jag är med oss.

- Nu tar han mitt godis också. - Det är klart att han får ta godis.

Namnam!

Vad gör du?

- Vad håller du på med? - Nu blir du rädd, va?

Keaton!

Vänta, gå inte!

Vi kommer tillbaks när du har lugnat dig.

Kom. Vi ska hämta min ryggsäck.

Bry dig inte om Keaton. Han vänjer sig.

- Oj! Hoppsan. - Hoppa... hoppsan.

Det gör inget. Här är mässen. Här skulle folk äta.

- Namnam. - Ja, namnam.

Försiktigt! Så att du inte skär dig. Det är vasst.

Kom, så går vi!

Här är en sporthall, tror jag.

Och här var det nog tänkt att folk skulle bo.

Här är skeppets lunga. Där det bildas syre.

Här är luftslussen.

Här hoppar jag omkring ibland. Tyngdlös.

Sjukt läskigt i början. En gång spydde jag.

Har du sett tyngdlös spya nån gång?

Du borde testa det nån gång. Alltså, inte spy, men... tyngdlös.

Hej då.

- Varför "hej då"? - Kom, vi går.

Hej då.

Otosan, varför är Vojajer här?

Va? Vad menar du?

Jag förstår inte. Är den farlig?

Det här är resan till Vial.

Eller... ja... den där runda saken, blåa grejen, det är Vial.

Det är bara en målning, men...

Inte... hemma.

Jo.

Eller... Nej, inte än, men...

Människor har dåligt rykte här ute.

Vänd om.

Va?

Ni kommer aldrig fram.

- Ni hinner aldrig ikapp. - Vad då "ikapp"?

Rymden växer.

Ni ska inte vara här ute.

Vad då, "växer"?

- Vänd om. - Vi kan inte.

Jorden är död.

Den är död.

Vet du det?

Är du säker?

Jag vet inte.

Jorden kanske lever.

Tänk om Jorden lever.

Rymden är ingenting. Fel plats för hemma.

Det finns inget Vial.

Otosan, hur långt är det tills vi kommer fram?

Gladys, var har ni varit?

- Det är alltid samma. - Jag vet, det är nåt fel på den.

Nej, det är inget fel. Det är på riktigt.

Vi kan fråga Speedy när hon kommer.

Otosan, byt riktning!

- Byt riktning! - Men den kan inte byta riktning.

- Vänd om till Jorden! - Den kan inte byta riktning!

Gladys?

Katon?

Varsågod. Namnam!

Har du smaskat på den? Blä! Äckel!

Ja. Han var ju...

Kontakt. De förstår nog.

De är bara barn. Inte farliga.

Snälla, kom inte hit.

Jag kan kommunicera med dem nu.

Jag skickar det ni behöver.

Lär er det som kallas "svenska".

Lära oss svenska?

- Ja, precis, ni kommer förstå. - Du vet din plats och ditt uppdrag.

- Behöver du hjälp? - Nej, ni måste lyssna!

Va?

Nej. Nej, kom inte hit. Lämna oss ifred.

Kom. Kom igen.

- Är du okej? - Ja.

Du är tuff.

Här.

(Musik: "Johnny B. Goode")

Det är inte farligt. Okej?

Mamma hade fel. Det var farligt.

Flykten från Jorden var orättvis.

Bara några få skulle få åka med till Vial.

Bara några kunde räddas.

De flesta av oss inte.

- Petra Karlsson? - Ja.

- Kristoffer Arvedal? - Ja.

- David Pettersson? - Ja.

- Lisa Lerian? - Här.

Maria Nebolah?

- Maria Nebolah? - Ja, här.

Mamma? Du heter ju inte Maria.

Vi skulle med till varje pris.

Johan? Kolla på det här.

- Kom! - Hon tog kortet!

- Mamma! Vad gör du? - Spring!

Nej! Stanna!

Ta henne nu!

- Ta henne! - Akta!

- Skynda dig. - Mamma, vart ska vi?

Skynda!

Sitt still.

Besättningen på skeppet, stopp!

- Mamma. - Ni får inte starta skeppet!

Det är en order!

- Utrym plattformen! - Ni får inte göra så här!

God morgon.

Dags att jobba nu, skitunge.

Upp och hoppa nu.

- Vad gör ni? - Kom och hjälp till.

- Kom. - Ska vi laga Otosan?

Nej, vi ska komma åt färddatorn så vi kan åka till Jorden.

- Till Jorden? Men Vial då? - Vi kommer inte fram till Vial.

- Jo. - Nej. Du vet siffrorna? 8 400?

Det är inget fel, det är sant. Rymden växer snabbare än vi rör oss.

- Ni tar ju sönder Otosan ju. - Jag skiter i vilket. Jag vill hem.

- Det här är mitt hem. Jag föddes här. - Jag är äldst och jag bestämmer.

- Jag vet saker som du inte vet. - Vad är det för saker jag inte vet?

- Inget. - Vad då "ingenting"? Berätta!

Du bestämmer inte. Speedy bestämmer.

Jag bestämmer på Svea. Inte du, inte Otosan och inte Speedy.

Hallå! Speedy! Speedy, hör du mig?

Speedy! Speedy! Speedy! Hallå?

Sluta!

På riktigt! Fattar du inte att hon aldrig kommer svara?

- Keaton. -Otosan?

Vad då?

Vad menar du?

Ska jag döda?

Eller ska jag slå Vojajer?

Jag vill inte.

Jag älskar dig också.

Hä... ehh...

- Vad är det? - Nej...

Gladys. Eh...

- Det finns... andra... som... - Vad då, "andra"?

Andra som... jag. De...

Din familj?

Om de vill komma på besök nån gång så vore det jättekul.

Jag gillar gäster. Och Keaton vänjer sig.

Gäster?

Moderkortet!

Ja. Vänner... alla...

Otosans hårddisk!

Vi kan styra faserna.

Bra början.

(skrattar)

Vad gör han? Dansar disco?

Ja.

- Whatta? - Han vet vad han måste göra.

Ja, jag vet inte, jag...

(snarkningar)

Nej, kom inte hit. De är bara... barn.

Otosan, jag vill inte.

Är du säker?

Vad har hänt? Vad gör du? Vad har du gjort?

Den är farlig.

Otosan sa åt mig att slå monstret.

- Han blöder! - Han tvingade mig. Han sa mitt namn.

- Vem sa åt dig? - Han sa: "Keaton, döda monstret!"

- Du förstår inte ens vad han säger. - Jo, han sa mitt namn!

Nej, nej, sluta! Vad gör du, Gladys? Sluta!

Akta, Otosan! - Otosan, Speedyfilen!

Här är min lilla, lilla mamma.

Mamma...

Hej, Keaton. Hej, bebis. Han är född här på Svea.

Speedy kommer snart. Då blir allt bra. Eller hur?

Nej.

- Jo. - Nej.

Hon kommer aldrig tillbaks.

Hon har varit försvunnen för länge.

Tror du man överlever om man kliver ut i rymden?

Det finns ett klipp du aldrig har sett.

Mamma var en hjälte.

Hon ville laga allt, men försvann.

Du var där. Du var med.

Det tror jag inte på. Hon skulle ju till asteroiden. Det sa du.

Mitt skepp då? Vi skulle åka och rädda henne med det.

- Mamma... - Här, ta den här.

Den där öppnas.

Allt kan ändras. Man är nästan aldrig beredd.

Jag kommer snart.

Sen är man ensam i rymden.

Vojajer, du lever!

- Du lever. - Det var så kallt. Jag såg ett ljus.

Jag måste plåstra om dig. Kom. Jag ska hjälpa dig med såret.

Det är okej.

Du fick en smäll bara.

(skrattar)

Keaton. Kom ner.

Katon? Katon? Katon, ho-ho!

Katon?

Ett rymdskepp!

Vad händer?

- De är här. - Vilka är här?

Gäster.

Whatta! Whatta, whatta!

Ahumba!

Whatta, hoppa. Komsi, komsi.

- Bomma-bomma. - Bomma.

- Whatta. - Kasika.

- De hittade mig. - Din familj?

- Din familj? - Jag skulle fånga er...

Jag skulle fånga er och ta er till dem.

- Vad gör de här? - De hatar. De hatar människor.

De fångar alla.

(radioljud)

Whatta, whatta. Hör ni mig?

Lystring, människor. Överlämna er frivilligt.

Ge upp! Öppna dörren! Bomma-bomma!

- Kolla. Fin data. - Va? Nej. Fokus!

Har du varit jagad hela tiden?

- Varför har du inte sagt nåt? - Jag... jag sa "gäster".

När jag sa "gäster", menade jag inte den sorten som dödar en.

Vi måste gömma oss.

- Jag måste gå till dem. - Nej!

Vi gillar Voje, så ni kan dra åt helvete!

Hör ni det, kissgubbar? Dra åt helvete!

Förlåt, Voje. Du är inte det. Det är de som är kissgubbar.

- Keaton? - De förstod nog inte ens vad jag sa.

- Wha? Bomma. - Ja!

- Vad ska vi göra? - Jag vet!

Om vi kan styra faserna borde vi kunna styra dörrarna också.

Är de nära?

Nära.

Hur nära?

Mycket nära.

- Tack, jag märkte det. - Tack, tack.

Du sköter dörrarna och jag pratar med Gladys.

Gladys?

- Är du beredd? - Ja.

Whatta. Whatta. Bomma-bomma!

- Dörrarna för nu! - Nu.

- Vi fick dem. - Ja, vi fick dem!

Akta dig, Gladys!

Skjut inte!

- Dörr 4 - nu! - Nu!

Voje, vi fick han!

Komma loss! Komma loss...

- Nej! - Komma loss, komma loss.

- Där. - Jag vet!

Min pickadolla!

Bomma!

- Okej, Keaton, sista chansen nu. - Okej då, vi är redo.

Lilla människa.

- Nu! - Nu!

Fick vi dem eller?

- Släpp mig! - Var är ni? Hallå!

- Hallå! - Akta dig, Gladys!

Vad gör du?

Nej! Stopp!

- Vänta! - Hjälp! Okej, ja, ja, ja, ja.

- Skit, det gick inte. - Gladys, vad hände?

Det gick inte. De är för starka.

Vad ska vi göra? De är där utanför.

(smäll)

- Stanna! - Leken är slut.

Ge upp!

Ge upp!

- Låt mig. - Nej, nej.

Kan vi prata om det här? De är bara barn, de är inte farliga.

Va? Är du dum? Vekling! Det var fel av oss att skicka dig.

(skäller)

Vad håller du på med?

- Whatta, whatta. - Kokobello.

- Ta den här glänsande skiten. - Tacka, tack.

Voje!

Var var vi?

Ge mig lasern.

Ge den till mig.

Tack.

Ole, dole, doff.

Ladda... laddi...

Whatta? Whatta?!

Keaton, bakom mig.

- Gladys, akta! - Voje!

Nej!

Spring!

Whatta, whatta.

Whatta, whatta.

Göm dig nu. Jag lurar bort dem.

- Nej, vänta, gå inte! - Keaton.

Jag skulle aldrig lämna dig. Du är det bästa jag vet, skitunge.

Hey, kissgubbar! Ta mig då!

Jag ska ta dig, din lilla...

Lille vän.

Kompis.

Amigo.

Freunde.

Children.

Whatta, whatta!

Ho-hoo!

Komsi.

Whatta.

Hallå?

Kom här.

Whatta. Bomma-bomma.

Whatta.

Whatta.

Hjälp, Gladys! Hjälp mig!

Keaton? Keaton!

Hm, vad detta? Väska.

Ja, ja, ja, ja.

Va? Hallå?

Komsi, komsi. Komma, komma.

Nej!

Skynda dig, Keaton!

- Den kommer! - Kom!

Kom hit, komma!

Voje!

Nej, Voje!

Voje, dö inte.

Mitt skepp. Vi hann aldrig bygga klart det. Då hade vi kunnat fly nu.

Keaton.

Det finns ett...

skepp till.

Gäster.

Monsterskeppet?

Varje dag säger vi: "Jag hoppas."

"Jag hoppas att jag alltid får ha min mamma."

"Att jag alltid får sova i min egen säng."

"Att inget dåligt händer."

Men ibland är det viktigare att våga än att hoppas.

Vissa saker måste man göra nåt åt. Annars går de sönder.

Vojajer hittade guldskivan mot alla odds. Den förde oss samman.

Mamma hade älskat det.

Jag, Keaton och Vojajer.

Vår resa är inte över.

Vi ska åka hem, hem till Jorden.

Tillsammans.

Åh, tack.

Gladys.

Lita på dig själv. Du vet hur man gör.

- Nu åker vi hem. - Till Jorden?

- Kan vi laga den? - Vi kan försöka.

- Du får den här. - Tack.

Åka hem.

Håll i dig nu, skitunge.

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service 2018

Ansvarig utgivare: Anders Melin