Original subtitles

Vi träffas fortfarande ibland...

...Bea, Meja och jag.

Men vi pratar aldrig om det.

Det är en tyst överenskommelse.

Som om det kanske aldrig hände om vi inte pratar om det.

Men innerst inne så vet vi förstås.

Elvira, skynda dig nu. Vi åker strax.

Finns det kuddar eller ska man ta med själv?

Det finns kuddar.

Men tänk om det blir kallt? Jag har inga varma kläder.

Det finns filtar där också, du kommer inte att frysa.

Jag borde ta med mat. Tänk om jag blir hungrig.

Sluta oroa dig. Det kommer att bli kul när du väl är där.

-Tänk om jag och Sibel inte får dela rum. -Det vore väl inte hela världen?

Jo. I så fall får du prata med ledarna.

-Vi ska åka nu. -Sibel är sjuk, hon kan inte följa med.

Men det blir säkert kul på kollot, även om du är själv.

Hej.-Kommer ni, är ni färdiga?

Sibel är sjuk, så vi kan inte åka.

Jag hoppas att vi aldrig kommer fram.

Du kommer att träffa nya kompisar där.

Hitta mig...

Hitta mig...

-Har du mormors ring på dig? -Den är faktiskt inte mormors längre.

Bli inte av med den, bara. Lovar du?

-Herregud! -Vad var det?

Jag vet inte.

Kommer du?

Jag har ont i magen. Vi måste åka hem.

Men Elvira, nu får du skärpa dig. Du är tolv år gammal.

Det är en vecka, det går jättefort.

Kom.

Här är det.

-Hej, ursäkta att vi är sena. -Hej. Du måste vara Elvira.

Hej. Jennifer.

Du är sist. Du kan komma med här.

Ha det så kul nu.

Du ska dela rum med...Bea.

-Nej, jag är Meja. -Då är du Bea.

Kom.

-Hej då. -Hej då.

-Hur gammal är du? -Jag ska börja i sexan.

-Jag med. -Jag också.

-Är det första gången du är på kollo? -Ja.

Så...då ska vi se.

Ni ska bo...här.

I rum 207.

Så...

Okej. Det finns täcken. Kuddar får nån komma med sen.

Annars är det bara att ni väljer säng.

Jävla skit.

Åh, skit!

Björn!

-Vad hände egentligen? -Jag vred på kranen, bara.

Vi måste ta in fläktar och avfukta rummet. Ingen kommer att kunna bo där.

Finns det inget annat ledigt rum?

De får ta rum 213.

Men det används ju inte längre.

Jag såg nyckeln därnere, det är bara att låsa upp.

-Läskigt att vi ska bo i rum 13. -Men det är ju 213.

-Men ändå, det är ju 13. -Det är ju bara skrock.

Varför händer det då flera olyckor just den trettonde?

-Gör det? -Jag läste det nånstans.

Och min farmor halkade i duschen och bröt benet på fredagen den trettonde.

Men lägg av.

Jag hittade den.

Då ska vi se.

Den verkar sitta fast.

Jag går och hämtar städgrejer.

-Kolla. -Fy...

Kom till samlingen när ni är klara.

Björkudden!

Okej, om ni undrar nåt annat så är det bara att fråga mig eller Björn.

-Annars så ses vi igen till lunch. -Nej, vänta lite...

-Innan ni går ska vi ta era mobiler. -Kolla killarna där borta.

Ni har mobiltid dag två, fyra och sex en halvtimme efter middagen.

Om man behöver låna telefon annars så är det bara att låna kollotelefonen.

Jag har ingen...med mig.

Okej, ha det så kul.

Vem tycker ni är sötast?

Isak, tror jag. Eller Arvid.

Kan du inte spela, eller?

Jag kan inte välja. De är jättesöta båda två.

Jag tycker Kevin. Jag gillar hans stil.

Okej, nicka nu. Visa vad du kan.

Du då, Elvira? Vem tycker du är sötast?

Melker! Passa!

Jag vet inte.

Men!

Skärp er! Man får bara två korvar.

Skit också. Jag skulle ha träffat Mejas.

-Här. Du kan ta min om du vill. -Tack.

-Kan inte jag få fota er? -Okej.

-Och säg "koskit". -Koskit.

En gång till, den blev inte bra. Och så lite närmare.

Jag tog inte med mig min kamera. Den är trasig.

-Det måste vara nåt fel på blixten. -Eller så är det mig det är nåt fel på.

Meja, du ser ut som ett spöke.

-Behöver du hjälp med att bädda? -Nej, spöket hjälper mig.

Sluta.

-Vad är det? -Jag känner mig yr.

-Du kanske är höjdrädd? -Nej...

Men jag tar nog underslafen i stället.

Lägg av. Sluta.

Sluta.

-Fin ring du har. -Tack.

Jag har fått den av min mormor. Hon hade den när hon var i min ålder.

-Godnatt då. -Godnatt.

Min ring! Jag är säker på att jag la den på nattduksbordet.

Har den inte bara trillat ner på golvet?

Nån måste ha tagit den.

Vem då?

Det har inte varit nån här. Eller menar du att nån av oss har tagit den?

Nej, det menar jag så klart inte.

Jag går och borstar tänderna.

Kevin! -Han kommer att få igen för det här!

-Når du inte längre? -Hjälp mig då.

Vad fan! Sluta!

Sluta!

Kevin har kissat på sig.

Nu är det mobiltid.

Ja, vi har haft jättekul. Vi hade vattenkrig i dag.

Vad snygg Mejas mobil är. En sån vill jag ha.

Nej, vi busar inte för mycket. Nej, det är ingen som blir ledsen.

Fast jag har gjort en busig sak i dag.

Men det är hemligt. Hoppas att hon inte blir arg.

Jag vet! Det är Meja som har tagit min ring.

Och jag ska göra en rolig hämnd.

"Jag vet att du tog Elviras ring."

"Lämna genast tillbaka den, annars tar jag något av dig."

"Spöket i rum 213."

Så killen tog reservdunken och skulle gå och hämta bensin flera kilometer bort.

Flickvännen satt kvar ensam i bilen och lyssnade på radio.

Efter en stund hörde hon att det bankade på taket, så hon skulle gå ut-

-och kolla vad det var. Och då såg hon...

-Hämnden är ljuv. -Kevin, sluta!

Lugna ner er. Nu räcker det för i kväll.

Då tackar vi Arvid för kvällens sista berättelse.

-Jag måste få berätta en sak först. -Okej då.

Henny får avsluta kvällen.

Jo, jag ville bara säga att min mamma också har varit här på Björkudden en gång.

För länge sen, när hon var i vår ålder.

Och varje natt så vaknade hon av att dörrhandtaget vreds ner-

-och dörren långsamt öppnade sig.

Men när hon kollade ut i korridoren var det ingen där.

En natt hörde hon fotsteg och hon följde efter.

Hon kom fram till en stor spegel.

Men istället för att se sig själv i spegelbilden-

-stod där en flicka i vit klänning och stirrade på henne.

Okej, nu räcker det för i kväll. -Henny, du får inte skrämmas så där.

Vi vet ju alla att spöken inte finns. Eller hur, Henny?

Vad läskigt, det där som Henny berättade. Om den där flickan.

Mm... Det kanske är Hennys spöke som har tagit din ring, Elvira.

Mm, det verkar vara ett busigt spöke.

-Sluta, det är faktiskt inte roligt. -Det kanske bor ett spöke här på rummet.

Spöket i rum 213.

Meja, jag blir rädd.

-Jag tror att jag vet hur spöket ser ut. -Hur då?

-Lite som ett lakan. -Va?

-Jag tror att jag vet vad hon heter också. -Vadå? Spöket?

-Jaha, vad heter det då? -Det börjar på M.

-Och sen då? -E...

Me?

Mebel...

Är det ett namn?

Jag vet inte var jag fick det ifrån.

Godnatt då, spöket Mebel.

-Bea, vad är det? -Det var nån borta vid dörren.

Vem då?

-Du drömde bara. Här finns ingenting. -Det var nån.

Vad håller ni på med? Det är mitt i natten.

-Har nån av er sett min kamera? -Va? Nej.

Jag är säker på att jag la den på nattduksbordet.

Det är min brorsas. Han kommer att strypa mig om den är borta.

-Vågar ni inte komma ut på det djupa? -Vi är på väg ut. Det ser du väl?

Nej, de kommer att åka in i oss. Skynda, Elvira! Paddla!

Fy fan, Kevin!

-Har du sett mitt cyklop? -Nej.

-Hittar du det, eller? -Nej, det är borta.

Bea! Bea! Shit vad grym du är. Passa.

Är inte det där ditt?

-Bea! Är inte det där Elviras cyklop? -Jag bara lånar det.

Undrar vad hon mer har lånat.

-Shit. Det är Bea, så klart. -Vad?

Som har tagit min kamera. Och din ring.

-Såg du inte hur hon kollade på den? -Ringen var det ju du som...

Jag vill inte att det ska vara hon för jag gillar verkligen Bea.

Kommer du ihåg att hon inte hade sin mobil med sig?

Jag tror inte att hon har nån mobil alls. Och ingen kamera.

Hon sa att den hade gått sönder. Helt klart ljug.

Dessutom är hon den enda av oss som inte har blivit av med nåt.

-Vad pratar ni om? -Inget.

-Ni pratar om Melker, eller hur? -Precis.

Han kollar in dig hela tiden.

-Kan jag gå med er på tipsrundan ikväll? -Ja.

Man fick bara vara två. De sa faktiskt det.

Okej, då så. Då är det dags.

Det finns tolv frågor. Alla är 1, X, 2. Och ni får gå två och två.

-Var är Bea? -Hon mådde dåligt, hon är på sitt rum.

Typiskt att hon spelar sjuk för att kunna ta ännu fler grejer.

Var försiktiga och se var ni sätter era fötter. Det blir helt mörkt i skogen.

-Shit vad ni kommer att bli rädda. -Men ni då?

Men ni är ju tjejer. Tjejer är fegare än killar, det vet alla.

-Jag lovar. Det är vetenskapligt bevisat. -Vi får väl se.

Är ni redo? Va? Jag hör inte. Är ni redo? Okej, lycka till.

"Vetenskapligt bevisat." Det är ju han som ska passa sig.

Ja, enligt Henny är det här värsta spökkollot.

Kolla, där är frågan.

"Vilket år öppnades Björkuddens kollo? 1930, 1940 eller 1950?"

-Ingen aning. -Vi sätter X.

"Vad heter ugglan? Kattuggla, glasögonuggla eller spökuggla?"

Spökuggla? Fy.

Vad var det?

Det var nog inget.

Men...vi måste ju se vad det var.

Men det finns ingen fråga här.

-Vi går in. -Nej, vi går tillbaka.

Kom.

-Det finns inget här, vi går. -Men jag ska bara...

Är du inte klok? Du höll på att skrämma ihjäl oss!

-Vem går du med? -Ingen.

-Eller...jag går själv. -Vadå, man kan väl inte gå själv?

Ni ska inte vara här.

Nej, det finns inget där. Kom igen.

-Får jag ficklampan. -Jag tappade den.

Men hämta den då.

Hallå i stugan!

Bu!

Vad var det där du sa? Det där med "vetenskapligt bevisat".

Jag blev jätterädd. Jag trodde att det var en galning därinne.

-Inte ett spöke, då? -Nej. Sånt tror jag inte på.

Du, jag blev glad att du tyckte att jag var söt. Du är också...

Va? Vadå? Det har jag inte sagt.

Men du skrev ju det i sms:et.

Jag har inte skickat nåt sms.

Jaha... Ja, jag kanske såg fel då.

-Ni ska få igen för att ni skrämde oss. -Oj, vad rädda vi är.

-Ni kommer att bli så sjukt rädda. -Jag är inte rädd för nåt.

Det där som Hennys mamma såg då? Flickan som smyger runt på nätterna.

Vi får hoppas att hon inte är ett spöke som vill göra oss illa.

Men sluta.

Varför är alla spöken tjejer i vit klänning och långt hår?

Vadå? Ett spöke kan lika gärna vara en kille i peruk och vitt lakan.

-Nämn ett killspöke då. -Dracula, Freddy Krueger, en massa...

-Tjejspöken finns det inga. -Samar i The Ring , Kayako i The Grudge .

Kollar ni på såna filmer? Då kan man ju inte sova.

Så länge man vet att de inte finns på riktigt så.

Det var läggdags för tio minuter sen.

I säng med er nu. Kom igen.

Hörde du hans bortförklaring? "Melkers fel." Ja, som om...

Fy vad töntigt.

-Men alltså...han är så söt. -Ja.

Kevin, alltså.

Melker sa förresten att jag hade sms:at honom.

Jaha, intressant. Vad hade du skrivit då?

Att...att han var söt.

Oj, oj, oj. Love is in the air !

Men sluta.

Kan du ge mig mina armband förresten?

Tack.

-Vad är det? -Jag såg en flicka!

Bea, du drömde bara igen.

-Det var ingen dröm, jag såg henne. -Men hallå. Spöken finns inte.

-Hur såg hon ut då? -Som dig.

Som mig? Men du, det kanske var jag.

-Vad snackar du om? -Mamma säger att jag går i sömnen ibland.

Nej, det stämmer inte. Hon var rödhårig.

Du kanske hittade en peruk i sömnen också.

Nu kör vi.

Är det nån av er som har sett min penna?

-Är det nån av er som har sett min penna? -Vi sjunger faktiskt.

-Ska vi inte hjälpa henne? -Men...hon har ju tagit den själv.

-Hon var ju jätteledsen. -Har du hört talas om krokodiltårar?

Hur kan nån bara ta andras grejer?

Jag fattar att nån kan ta Elviras ring och min kamera. De är ju värda nåt.

Men vad kostar din penna? Typ 20 spänn?

En grej kan vara mycket värd även om den inte kostar en massa pengar.

Jag fick pennan av min moster en vecka innan hon dog, så den betyder...

Arvid och Sara?

Han kanske inte visste att du gillar honom.

-Jag mår inte så bra. Jag går till rummet. -Jag följer med.

Jag vill vara ensam en stund.

-Nu är det mobiltid! -Kommer du?

Vad gör du?

Tar bort en del oönskade saker ur mitt liv.

Så där, ja. Borta!

Och förresten så tycker jag att Isak är sötast. Det har jag tyckt hela tiden.

-Var är min kamera? -Din kamera?

"Jag vet att du tog Elviras ring. Lämna tillbaka den, annars tar jag nåt av dig."

-"Spöket i rum 213." -Men det var ju bara på skoj.

-Jättekul. Nu kan du ta fram min kamera. -Jag har inte tagit den.

Jag skickade sms:et för att jag trodde att du hade tagit min ring.

-Varför skulle jag ha tagit din ring? -Jag trodde att det var ditt bus.

Mitt bus? Det var ju att fixa ihop dig med Melker.

Jag sms:ade att han var söt och skrev att det var från dig.

Hur kunde du tro att jag hade tagit din ring?

-Vadå? Du trodde ju att det var Bea. -Vadå? Trodde du att det var jag?

Men, liksom... Det är ju för att...

Du har ju inga egna grejer. Mobil och kamera och så.

Och så är du ensam på rummet hela tiden.

Men det är ju för att det känns som att jag inte får vara med.

Så är det inte alls!-Eller hur, Elvira?

Vadå? Tycker du att jag är taskig mot Bea? I så fall är ju du lika taskig.

Kan vi inte sluta anklaga varandra? Det är inte jag som har tagit grejerna-

-och jag tror inte att det är nån av er heller.

Okej.

Vad är det här?

Elvira, kolla.

-Så sakerna har försvunnit under nätterna? -Det verkar så. En sak varje natt.

Och ni är helt säkra på att de är borta?

Vi har letat överallt.

Jaha, vad ska jag göra åt det?

-Tyst, hörni. -Okej!

Vi har vissa självklara regler här.

Man får inte bada själv, inte lämna kollot utan ledare-

-inte snusa eller röka-

-och naturligtvis får man inte ta varandras saker.

Om man bryter mot reglerna så riskerar man att få åka hem med omedelbar verkan.

-Det kan vara nån som skojar. Ett spöke. -Men det är ju inte särskilt kul.

Är det nån som vet nåt så säg det nu.

Det kanske är nån riktig tjuv. Nån utifrån.

-Vad är det som händer? -Kolla.

Spöket.

Nej, det är inget spöke. Det är problem med generatorn. Så.

Om det hade varit nån utifrån så hade vi märkt det.

Dörrarna är dessutom låsta på natten.

Så du menar att det är nån här? Nån av oss?

Jag räknar till 50, sen kommer jag! Göm er bra, annars hittar jag er direkt.

50, 49, 48...

Stäng då!

...3, 2, 1, 0. Nu kommer jag!

-Vad gör du här? -Gömmer mig.

Kolla där.

Eva är min mamma. Hon bodde här i rum 213 när hon var på kollo.

Och det var här det spökade mest.

-Har du fått rivsåren än? -Här är jag. Var är ni?

Är det nån härinne? Kanske under sängen?

-Det är bara jag. -Är du med och leker?

-Nej. -Kan vi inte säga att du är med?

-Så att jag i alla fall har hittat nån. -Okej.

Mebel och Hjördis...?

Finns hon på riktigt?

-Bea, Meja... -Du kan gömma dig här om du vill.

Du...

Det var Meja som skickade det där sms:et.

-Jaha... -Alltså...

Hittade! -Kolla, Meja. Melker och Elvira hånglar.

-Sluta! -Är ni ihop nu, eller?

-Vi bara gömde oss. -Just det.

Det är så mycket mygg, men jag har typ inte fått ett enda myggbett.

Inte jag heller.

-Vet du varför man får myggbett? -Nej.

Inte jag heller. Men det känns som om myggor borde gilla mig.

-Vad var det där? -Vadå?

Är det nån där?

-Tjejer är så lätta att skrämma. -Din idiot!

-Vadå? Ni tror att ett spöke tar grejerna. -Det gör vi inte alls!

-Jo, det gör ni. Ni är så rädda nu. -Lägg av!

Det är helt klart att det är Kevin. Eller hur?

-Mm, han retas för att han är kär i Meja. -Men lägg av.

Men...ja, så måste det ju vara.

Charlie, Charlie, är du i rummet?

-Var det du som gjorde det där? -Nej, jag gjorde inget.

Sch, nu kommer han.

Vi vet att du är där, Kevin.

-Tänk om det inte är Kevin, utan spöket! -Sluta, Bea.

Bea!

-Jag skojar ju bara. -Fy, jag blev rädd på riktigt.

Shit, vad taskigt.

Sch, det är han.

Kom.

Nu ser jag honom.

Kevin...

Hitta mig...

Hitta mig...

Elvira...

Elvira?

-Varför väckte du oss inte? -Jag vaknade ju precis.

När bytte du om då?

Jag vet inte.

Vad är det där?

Det verkar vara ett brev.

-Och det är skrivet med min penna. -Din lila penna?

Vad står det då?

"Fråga kvinnan i det röda huset."

Fråga vad? Och vilket hus?

Det ser ju ut som... Kolla, det är ju en sida ur min dagbok.

"Fråga kvinnan i det röda huset." Vad ska det betyda?

-Ja, här finns det ju inget rött hus. -Nej.

-Eller hur, Elvira? -Va?

Det finns ju inga röda hus här.

Jag har faktiskt sett ett rött hus. Fast det ligger utanför kollo.

-Bor det en kvinna där då? -Jag vet inte.

Vi körde förbi på vägen hit. Det såg öde ut.

Vad väntar ni på? Kom då.

-Jag måste prata med dig om en grej. -Låt mig vara.

Vart ska ni nånstans?

Ingenstans. Vi bara promenerar lite.

-Jaha, men...skulle inte ni bygga flotte? -Jo, precis.

-Ja, ja. Gå inte utanför området bara. -Nej då.

Är det inte förbjudet att gå in på nån annans tomt?

Det är säkert ingen här. Det ser helt öde ut.

Jag tycker att vi ska gå tillbaka.

-Vad gör du? -Hallå?

-Hallå! -Förlåt, vi skulle bara...

-Vi bara undrade om nån bodde här. -Ja, det gör det. Vad vill ni?

Kan min kompis få låna toaletten?

Ja, det går väl bra. Det är bara att gå in, dörren är öppen.

-Men jag behöver inte gå på toa. -Leta efter nåt misstänkt.

-Vad heter du? -Hjördis heter jag.

-Kommer ni från Björkudden? -Ja.

-Får ni gå utanför området så här? -Ja. Eller...nej, nej.

Nej. På min tid var det väldigt hårda regler.

"Hjördis och Mebel."

"Björkuddens kollo 1961."

Vart tog hon vägen, er kompis?

Det är ingen fara. Hon är bara lite dålig i magen.

Jaha. Ja, ja. Då går jag nog och tittar efter.

Nej. Det behövs inte.

Elvira, skynda dig! Vi måste gå nu! Elvira!

-Vad gör du här uppe? -Förlåt.

-Vad är det där? -Skynda dig!

Spring!

-Så det finns en Mebel på riktigt? -Ja, det stod det på kortet.

"Mebel och Hjördis 1961."

-Hon var rödhårig! -Precis som flickan jag såg på natten.

Det fanns en dödsannons också. Hon är död!

Var har ni varit? Är ni redan färdiga med flotten?

-Vi var bara ute. -Ute? Var nånstans?

Vad är det?

Har det hänt nåt?

Ja. Eller...nej.

-Det spökar på vårt rum. -Spökar?

Hon är rödhårig. Spöket.

-Är spöket rödhårigt? -Och hon heter Mebel.

Hur vet ni det? Har hon presenterat sig för er?

-Nej, men Elvira sa det. -Fast jag vet inte var jag fick det ifrån.

Okej. Spöken finns inte.

Ni är tolv år gamla, så det vet ni också.

-Där är de ju, smitarna. -Vi byggde den själva. Vart tog ni vägen?

-Ingenstans. -Vi märkte det. Vi letade överallt.

-Vad håller ni på med egentligen? -Inget.

-Så ni gjorde alltså ingenting ingenstans? -Typ.

Kom igen nu, Isak, vi ska ju döpa flotten.

Vilka idioter.

-Vad tycker ni? -Så det var ni i alla fall?!

-Era skitstövlar, jag visste det! -Vadå? Vad har vi gjort?

De försvunna grejerna, dörren, brevet!

Men hur fick ni med Hjördis på det? Känner ni henne?

-Vilken Hjördis? -Vilket brev?

Varför skulle ni annars döpa flotten till Mebel?

Kom.

Meja, kolla!

Lugna er lite nu.

Va? Var schysta mot varann.

Hörni, vad sa jag?

Det är du.

Ha!

Du, Jennifer... Är det sant att en flicka dog här på kollo?

-Så det var alltså ni? Jag misstänkte det. -Vadå?

Hjördis kom och berättade att några tjejer hade varit där.

Nej... Eller...

Du vet att ni inte får lämna området.

Kommer jag att bli hemskickad?

Vi gör så här. Berätta inte det här för nån, så...

Så låtsas jag som om jag inte vet vad ni gjorde.

Okej? Men bryt inte mot reglerna igen, för då blir jag tvungen att skicka hem er.

När jag var på kollo var jag också kär i en kille.

Men jag vågade inte heller säga nåt.

Sen var kollot slut och jag åkte hem.

-Mår du bra? -Hallå, lite åt vänster.

Lite åt höger.

-Kan du inte gå ner nu? -Bara lite till.

-Gå av nu. -Men vi är ju snart framme.

Men vi orkar inte.

Nej, vet ni vad? Jag glömde sladden.

Kan nån tänka sig att hämta den? Elvira?

-Den finns på kontoret. -Okej.

-Vad du skräms. -Jag ville bara visa dig nåt.

-Vad? -Nåt hemligt.

-Var det du som tog dem? -Nej, jag kan visa dig om du lovar...

...att inte berätta för nån. Inte ens för Meja och Bea.

Jag lovar.

Henny, hur visste du det där med rivsåren?

Min mamma sa det.

Stäng dörren efter dig och var tyst.

Här är de. Sätt dig.

-Men det är ju kattungar. -Söta, va?

Jag gömde dem här för att ingen skulle hitta dem.

-Vet ingen mer? -Nej, jag är rädd att om nån hittar dem...

...så kanske de blir avlivade.

Jag tycker att du ska prata med Jennifer. Hon är snäll. Hon kan hjälpa dig.

-Vart tog du vägen? -Jag skulle hämta sladden.

-I vedboden? -Nej, jag skulle bara kolla.

Äh, kom nu.

-Vilken tycker du att jag ska ta? -Den här. Den skulle passa...

-Den? -Nej, den här.

Den här skulle passa på dig.

-Fast känns inte den här så rosa? -Annars kan du ta den här.

Den tror jag faktiskt blir finare.

Du kan låna min ögonskugga. Den kommer att matcha dina ögon.

Tack.

Ser inte mina ögon helt gröna ut nu?

Nej, det måste vara ljuset från lampan. Du är jättefin.

Jag ville bara berätta det där med Mebel. Vi förstod inte varför ni blev så arga.

-Vi menade inget illa. -Varför gjorde ni det då?

Det var ju för att... Vi tyckte att vår flotte var så snygg.

Så vi tänkte att den skulle heta som den snyggaste tjejen på kollot.

Då tyckte vi alla olika.

Så vi tog de första bokstäverna i namnen och gjorde det till ett nytt namn.

Så nu vet ni.

Meja, Bea, Elvira.

Mebel.

Vad dumma vi är.

-Ska vi dansa? -Ja.

-Vad är det? -Inget.

Ska vi gå ut?

Såg du också att jag såg annorlunda ut i spegeln?

Va? Nej.

Du...

Jag tänkte på en grej.

Jag gillar dig.

Elvira?

-Vad är det? Vad gör du? -Kolla! Hon sitter ju där på Elviras säng.

Vem då?

-Det är ju bara Elvira. -Men ser du inte håret? Kolla på håret.

Ser du att det är Elvira nu då? Fast...

Vad håller du på med?

Skriver du dagbok...i mörkret?

-Jag vet inte. -Vadå? Det gör du ju.

Du har ju pennan i handen.

Är inte det där Beas penna förresten?

Så det var du?

"Ringen och kameran finns i vedboden, i en cigarrlåda."

-"Tack för lånet. Vänligen, Mebel." -Det är inte jag som har skrivit det där.

Tycker du att det här är kul så är du helt sjuk i huvudet.

Jag måste ha gjort det i sömnen.

Gick du i sömnen till vedboden igår också? Jag såg dig när du skulle hämta sladden.

-Men det var en helt annan grej. -Jaha, och vad var det?

-Det kan jag inte säga. -Nej, då skulle du ju bli avslöjad.

Det var Henny. Hon hade hittat några kattungar och visade dem för mig.

-Kattungar? -Ja... De ligger i en korg i vedboden.

Då tycker jag att vi går dit. Det är bäst för dig att kattungarna är där.

Gå först du.

Var är de, de där kattungarna?

-De låg här. -Säkert.

Jag lovar.

-Var är min kamera? -Där är en låda.

Tjuv.

Vänta, gå inte.

Men vänta...!

-Släpp in mig. -Du kan ju ropa på Björn eller Jennifer.

Fast då fattar de att det är du som springer runt på nätterna och snor grejer.

Eller...

...så kan du hämta min kamera.

Kom.

-Kolla, hon är vaken. -Jag har löst mysteriet.

-Vilket mysterium? -Om spöket och vem som tog våra grejer.

Det var ju du.

-Sista chansen att erkänna. -Det var ju inte jag.

Som du vill.

-Här är kameran. -Okej...

-Schyst. -Vad är det med er? Har det hänt nåt?

-Har ni sett ett spöke igen? -Det finns inga spöken, däremot en tjuv.

Det finns visst ett spöke. Jag kan bevisa det.

-Du har ju bara ljugit hela tiden. -Jag har inte ljugit en enda gång.

Det är du som anklagar alla hela tiden.

Jag gjorde som du sa. Jag berättade för Jennifer om kattungarna-

-och hon har hittat ett djurhem där de ska få bo. Alla utom en.

-Den här ska få bo hos mig. -Vad bra.

Jag sa ju det.

Ska jag berätta om spöket nu då? Eller jag kanske ska visa er istället...

Shit, gick du ner där själv i natt?

Det här är journaler från typ hundra år tillbaka.

Den här är från 1962.

"Flickorna i rum 213 rapporterar om märkliga ljud på natten."

"Armbandsur försvunnet. Taklampan tändes mitt i natten."

Och kolla här.

"Björkuddens kollo 1985."

"Eva vaknade med oförklarliga rivsår på benen."

Kommer ni ihåg att Henny berättade att hennes mamma såg ett spöke på kollo?

Eva är hennes mamma.

"Eva och Gunnel ser en rödhårig flicka i korridoren mitt i natten."

Vad är det där?

"Tragiskt dödsfall på Björkudden. Igår hittades 12-åriga Mebel Andersson död"-

-"på Björkuddens barnkoloni. Dödsorsaken är ännu inte fastställd"-

-"men allt tyder på att det var en ren olyckshändelse."

Förlåt.

Tänk att det var ett spöke.

Men sluta nu. Det var ju bara konstiga sammanträffanden.

Men allt det andra då? Dörren som öppnades, brevet-

-och den konstiga bilden på Elvira? Och bokstäverna som skrev sig själva?

-Var det också ett sammanträffande? -Kolla här då. Bilden ser normal ut nu.

Du måste skicka bilderna på Melker till mig.

Absolut.

Vad är det där? Jag har inte spelat in nån video.

Har nån filmat med din kamera?

Det är ju jag!

Tack för att ni öppnade rum 213.

Det har stått tomt i så många år nu.

När ni kom hit var det som att jag fick leva igen.

Tack vare er har jag haft min bästa vecka nånsin.

Hoppas att ni också har haft det.

Spela igen.

Det går inte. Videon är borta!

Elvira! Din mamma är här nu!

-Elvira! -Jag kommer!

Det har snart gått ett år sen det hände. Ett helt vanligt år.

Det enda som har hänt är att jag inte är så rädd för att vara ensam längre.

-Ska vi...? -Menar du...?

Ja, det gör vi.

Även om jag kanske borde vara rädd för att vara ensam.

Jag tänker fortfarande på Mebel ibland.

Jag vet att Bea och Meja också gör det.

Vi vet ju att hon finns där. Och väntar.

Hitta mig.