Original subtitles

-God morgon, pappa. -Du är uppe tidigt.

Jag kunde inte sova.

Du har varit vaken sen 03.30. Jag hörde hur du väsnades.

Borgmästaren ska komma. Han är på mig om budgeten.

Har du tänkt på Joe?

Jag tänker alltid på Joe. Det har snart gått två år.

Det är våra barn som ska begrava oss.

Jag vet att det inte var jag som beordrade uppdraget-

-men jag var polismästaren.

Ibland om natten när jag är ensam kan jag omöjligt fly sanningen.

Min son dog under mitt befäl.

Francis, du får inte tänka så.

Vad har hänt?

-Hallå? -Va?

-Jag ska hälsa honom det. -När kom samtalet?

Säg till min assistent att jag stannar till där på vägen.

Det var Danny.

Lediga...

-Har det hänt familjen Cleary nåt? -Jag berättar sen, Barbara.

Pappa...

Jag förstår. Gå in du, Francis.

-Danny... -Jag var på väg till jobbet.

Jag kunde inte tro det när jag hörde adressen.

Det är annorlunda när man känner dem.

Din chef tyckte att du kunde ta fallet då det hör till ditt distrikt.

-Först honom, sen henne. -Ja.

Hemhjälpen hittade dem. Hon sprang över gatan.

-Fitzgerald ringde polisen. -Inga tecken på inbrott?

Enligt rättsläkaren hände det i går kväll. Han somnar framför TV:n.

Det gick snabbt. Eunice har skador som tyder på att hon försvarade sig.

Jag vill inte ens tänka det jag tänker.

Sir? Dottern anlände precis.

-Ta det lugnt. -Annie!

-Du kan inte gå in. -Snälla... Danny?

Vad händer? Mrs Fitzgerald sa att nåt hänt mamma och pappa.

-Jag beklagar, Annie. -Vad menar ni?

Ann! Vad är det som händer?

-Det gäller mamma och pappa. -Mår de bra? Är de därinne?

-Det är en brottsplats. -Brottsplats?

Snälla, berätta vad som har hänt. Danny?

De anfölls i går och hittades i morse.

-Vad har hänt? -Det kan vi inte säga.

Danny, snälla... Det är ju jag.

Han skulle säga likadant till alla. Det är en pågående utredning.

-Var är vår bror? Var är Ronnie? -Han är inte här.

Annie, jag visste att nåt skulle hända.

Ända sen de lät Ronnie flytta tillbaka.

-Dra inga förhastade slutsatser. -Varför är han inte här då?

Han kom inte till jobbet i morse.

-Kan han vara hos nån vän? -Vän? Danny...

Det är Ronnie vi pratar om.

De vänner han inte stal av gjorde han sig av med.

Den enda "vän" som stått vid hans sida är hans sponsor.

Jag vet bara hans förnamn. Ronnie gick på AA-möten i kyrkan.

När pratade du med dina föräldrar senast?

I går... Jag åkte förbi på väg hem från jobbet.

Jag pratar med mamma varje dag. Hon verkade må bra.

Pappa åkte från bilfirman som vanligt, vid 18-tiden.

-Och var befann du dig i går, Al? -Va?

Jag måste ställa de här frågorna.

Okej. Jag var hemma.

-Hemma med Sharon och barnen? -De är i Florida. Pappan är sjuk.

-Och var befann du dig? -Hemma.

-Kan nån intyga det? -Ja, portvakten.

Vad händer nu? När får vi se dem?

-Jag måste få se dem, Danny. -Nån måste följa med till bårhuset.

Jag kan inte tro att det är sant.

Jag hoppas att ni hittar min bror innan jag gör det.

Jag med.

-Kan du berätta? -Titta själv.

Det är riktigt tufft när man känner dem.

Farsan brukar alltid säga det. Hundpatruller söker efter mordvapnet.

Det saknas en kniv i knivstället som kan vara mordvapnet.

-Tydliga fotavtryck. -Från en och samma person.

Hej, Jackie! Jag pratade med pappa. Tror du att Ronnie är skyldig?

Han är absolut en kandidat. Sätt dig.

Vi kollar folk med motiv eller tillgång till huset.

Hemhjälpen, anhöriga, mr Clearys anställda...

Enligt mrs Fitzgerald var Ronnie hemma i går kväll.

De har alltid haft det bråkigt, men det här?

Mr Cleary var stenhård mot pojkarna. Al jobbade för honom på bilfirman.

Al klarade av det. Ronnie är känsligare.

Mr Cleary kallade honom "Källarpojken".

-Ronnie hatade det. -Varför "Källarpojken"?

Han flyttade ner till källaren när han var 14.

I samma veva började han dricka och röka på.

-Och vad gjorde mamman? -Hon låtsades väl som ingenting.

Det var en hel del bråk där.

Så sent som förra året fick en polisbil åka dit.

Ronnie och mr Cleary bråkade.

-En 35-åring som bor hemma? -Precis.

Bipolär, missbrukare... Han flyttade och bytte jobb.

Hamnade i bråk, flyttade hem, blev ren.... Var kan han vara?

Alla är informerade om vilken bil han kör och AA-sponsorn lovade ringa.

-Stackars Ronnie... -Stackars Ronnie?

Titta på de här bilderna. Mr och mrs Cleary på brottsplatsen.

Reagan... Vad du är tidigt uppe!

Renzullis arbetsmoral har smittat av sig på mig.

Din bror Joes bil... Och nu är den din.

I vilket ärende är ni här, inspektör Malevsky?

-Varför undrar du det? -Inte för nåt särskilt.

Det var mig ett lustigt svar.

Ta hand om dig...

-Hej, chefen! -Strandraggaren! Har du solat?

-Det är kallt ute, men du solar ändå. -Du kanske har solat.

-Själv jobbade jag med bilen. -Din Chevelle?

Gör mig inte avundsjuk nu.

Var är mitt tjänstevapen? Jag har det alltid här. Det är borta.

Du kanske tog med dig det hem?

Jag tar aldrig hem tjänstevapnet. Jag byter ut det mot mitt privata.

Nån av killarna vill nog skämta med dig.

-Har du retat nån, förutom mig? -Nej.

Jag skulle inte stjäla ditt vapen. Jag skulle stjäla din bil.

Töm skåpet och gå igenom allt i väskan igen.

Åk sen hem och gå igenom varenda liten vrå innan du rapporterar det.

För då blir det en internutredning direkt.

-En internutredning? Igen? -Jajamän.

Att tappa bort sitt vapen är ingen bagatell.

Jag såg just Sonny Malevsky. Var han härinne?

Härinne? Nej. Han var därute och snackade med killarna när jag kom.

-Hur så? -Du sa att man kan bryta upp låsen...

...med en sax, en penna och en läskburk.

-Tror du att han stal ditt vapen? -Nej, jag...

Glöm det. Jag vet inte varför jag sa så.

-Borgmästaren är här. -Du skulle skära ned med tio procent.

-Du missade målet totalt. -Jag skar ned så mycket jag kunde.

Då fryser vi polisens tillgångar och skjuter upp examensceremonin i juni.

Får vi inte ut de poliserna har vi lika få poliser som 1992.

Pengarna är slut. Jag vägrar höja skatterna.

-För att det är valår. -Oavsett år.

Alla har det lika tufft.

Jag kan inte skydda den här staden med såna nedskärningar.

Ingen vill se konsekvenserna av det.

-Är det ett hot? -Våra invånare är hotade.

Och turistnäringen värd 30 miljarder dollar som vi alla är beroende av.

Att du skulle blanda in rasism i mordet på turisten...

-Jag sa det bara högt. -Håll dig till sånt du vet.

Jag kan inte göra fler nedskärningar.

Jag ska presentera min budget tillsammans med cheferna för-

-brandkår, renhållning, transport, som alla varit samarbetsvilliga-

-och du ska stå där vid min sida.

Gör du nåt som får mig att framstå i dålig dager lär du få ångra det.

Visst fanns det ett tydligt motiv. En stor försäkring och huset.

Ronnie är inte den enda. Alla tre står som arvstagare.

Har Anns portvakt bekräftat hennes alibi?

Hon kom hem som vanligt, men kan ha gått ut senare.

-Vi får kolla övervakningsbilder. -Och Al Cleary?

Al Cleary var hemma. Vi får se om nån kan intyga det.

Bilfirman gick dåligt.

-Två säljare fick gå nyligen. -Vi får prata med dem. Vad mer?

Pappan pytsade in pengar för att hålla företaget flytande.

Barnens arvspengar. Al kan inte ha gillat det.

Grannen sa att Cleary hade bokat en jorden-runt-resa för honom och frun.

Till deras bröllopsdag. Resan kostade runt 100 000 dollar.

Han må ha bokat resan, men har inte börjat betala den.

-Reagan... -Curatola...

Vet du vem som ringde? Toppen!

-Vi är på väg. -Det är uppfattat.

Det var Ronnies AA-sponsor.

Ronnie hade ringt och lät självmordsbenägen.

De har hittat Clearys bil på en parkering. Gissa var?

Rest-Well Motel. Polisinspektör Reagan här. Skicka förstärkning till-

-Rest-Well Motel i Sunset Park. Vi har en labil misstänkt mördare.

Kom igen! Skjut mig då, era jävlar!

Lägg ner yxan. Vi kan prata om det.

-Ingen vill skada dig. -Jag vill inte prata.

-Kom hit och hämta mig! -Snälla, Cleary... Lugn!

Kom igen då! Skjut då!

-Skjut! -Vad händer?

Han var helt stirrig. Han slog sönder skyddsglaset och tog yxan.

Han försöker se till att bli skjuten.

Jag känner honom. Jag kan komma nära honom.

Jag lånar den här.

-Skjut mig! -Ronnie! Det är jag, Danny Reagan!

-Jag minns dig. Gå härifrån! -Jag vill bara prata med dig.

-Jag vill inte prata med dig. -Vi snackar om det.

-Jag vill inte prata, Danny! -Inga vapen, bara du och jag.

-Gör inget dumt nu! -Kom inte närmare!

Stanna där, din jävel!

-Kom inte närmare! -Ronnie!

Skjut inte!

Skjut inte! Lyssna på mig nu, Ronnie...

Vi pratar som när vi var små, som vänner.

-Du kan lita på mig, Ronnie. -Låt dem bara döda mig!

Jag kan inte låta dem skjuta dig. Vi pratar, du och jag.

-Du förstör allting, Danny! -Ronnie...

Fan också!

Det här är idiotiskt, Ronnie.

-Vill du ha nåt, Ronnie? Vatten, mat? -Lite vatten kanske.

Jag fick några kex efter psykbedömningen.

-Och en klonazepam. -Lägg av...

Det gäller inte droginnehav eller stöld. Det gäller ett dubbelmord.

-Kan du ta bort handklovarna? -Nej, det kan jag inte.

Då pratar vi om det igen. Två personer.

Din mor och far mördades rakt ovanför dig.

Och du hörde ingenting, minns ingenting?

Jag skulle till jobbet. Jag gick upp för att äta lite frukost.

Det var då jag såg dem.

Vad gjorde du då? Just det, du stack därifrån.

Det är dina föräldrar. Varför ringde du inte larmcentralen?

-Jag vill inte sitta inne. -Varför dödade du dem?

-Jag har inte dödat dem. -Vad hände då?

Började du och din farsa bråka igen? Kom han på dig med att knarka igen?

Jag vet att du ljuger. Vi hittade marijuana och piller-

-och en halvtom vodkaflaska under sängen.

-Jag tar inte heroin. -Vad gjorde du?

Däckade du och sov medan dina föräldrar blev mördade?

-Fick du en blackout? -Sluta!

Jag slutar inte förrän jag vet vem som mördade Kevin och Eunice.

-Varför kunde jag inte bara få dö? -Om det inte var du, vem var det då?

-Vem gjorde det då? -Jag vet inte.

Nån han sålde nåt måndagsexemplar till? Du kände honom.

Utåt sett var han trevligheten själv. Hemma var han en riktig jävel.

Kan jag prata med dig, Reagan?

Vänta här.

Hundpatrullerna hittade de här i en soptunna i en närbelägen park.

Okej.

-Ser de här bekanta ut? -Nej.

Det är dina skor och de ska till labbet.

De kommer att matcha de blodiga fotspåren på mordplatsen.

Stämmer inte det, Ronnie?

-Ta honom till häktet. -Nej, nej....

-Snälla, Danny... Gör det inte! -Ut härifrån.

-Varsågoda. -Tack!

Varsågod!

Vi måste prata. Jag har jobbat som polis i 20 år. Jag har sett allt.

Jag vet när folk inte är uppriktiga.

Först kollar du på internutredningen om Lydia Gonsalves.

Och nu det här med Sonny Malevsky. Jag måste kunna lita på dig.

Och du måste kunna lita på mig. Förstår du?

-Har du hört talas om Blue Templar? -Det där? Inte på evigheter. Hur så?

-Vad vet du om dem? -Att världen förändrades.

Vi har en mer professionell poliskår nu. Inga mer cowboyfasoner.

-Berätta vad det gäller. -Jag kan inte berätta.

-Kan eller vill inte? -Du sa att vi måste lita på varandra.

Lita på mig den här gången.

Tar du en titt på talet till Columbus riddare och kommer med klagomål?

-Jag är inte på humör. -Är det budgeten?

Borgmästaren vill att jag ställer mig bakom hans nedskärningar.

-Det kan kanske vara klokt. -Politiskt sett.

Jag kan inte leda poliskåren med 1 000 färre anställda.

Jag kan inte bevisa det förrän brottssiffrorna går upp-

-och då är det försent. Vad kan vi själva göra åt det?

-Med hjälp av media? -Har du nån idé?

Rubrik: "Borgmästaren ber NYPD att dra åt skogen?"

Nåt åt det hållet kanske.

-Vet du vad du föreslår? -Jag har inte föreslagit nånting.

-Jag minns inte ens det här samtalet. -Precis.

-Ray Curston kanske? -Jag hörde inget.

Kom igen.

-Vad gör hon här? -Hon ville prata med dig.

-Ronnie... -Du krossade mitt hjärta i tonåren.

-Men du var inte den enda. -Jag går och förbereder.

Vad hände? Ju mer vi vet, desto större hjälp kan vi ge.

Nej, nej, nej!

Jag tänker inte berätta nåt för åklagaren.

-Jag må vara galen, men inte dum. -Jag gick nästan på det.

Vad vill du? Här har du mig.

Är du nyfiken på mig? Träffar du inte nog med avskum i jobbet?

-Lägg av! -Storebrorsan...

Jag ville bara säga att du ska få de allra bästa försvararna.

-Samarbeta med dem, är du snäll. -Skit i det!

-Jag bryr mig inte. -Är det därför du nästan gråter?

Det är bara klonazepam-tabletten som börjar verka.

-Är ni klara? -Ja, nu går vi.

Vi ses, syrran...

Hej, raring! Jag är ledsen att jag är sen.

-Drog mötet över tiden? -Ja, det kan man säga.

Jag blev uppläxad.

-Vem vann? -Matchen är inte över än.

-Hur mår du? -Bra.

-Har du pratat med Ronnie Cleary? -Jag träffade honom på häktet.

-Det kan inte ha varit lätt. -Det fick mig att tänka på Joe.

De var en viktig del av din barndom. Mina tre äldsta och Cleary-barnen.

Ronnie, Joe och jag var som de tre musketörerna.

-Jag var en riktig pojkflicka. -Du var bra på basket.

-Han var den första jag kysste. -Det visste jag inte.

Det finns mycket du inte vet.

Jag tror att Joe kände att han övergav Ronnie.

Vi brukade prata om det. Ronnie dök ner i den där halvfulla poolen-

-på fyllan. Han bröt näsan. Det blev droppen för Joe.

Tror du att vi nånsin kommer att sluta sakna honom?

Yolanda, jag fick ditt meddelande.

Tack för att du ville träffa mig.

Jag visste att polisinspektör Gonsalves hade en tvilling...

...men du ser precis ut som henne.

-Det måste vara som att se ett spöke. -Ja.

-Hur mår Lydias dotter? -Hon saknar sin mamma.

Men hon anpassar sig. Vi klarar oss.

Jag ville träffa dig eftersom Lydia lämnade några saker efter sig.

Vissa försäkringsproblem uppstod-

-och jag har just fått hennes ägodelar.

Hon sa att om nåt hände henne skulle jag ge det här till dig.

-Och nu har det hänt. -Tack!

Jag tror inte att hon tog livet av sig.

Det tror inte jag heller.

Hon älskade sin lilla dotter och oss alla.

-Jag ska ställa allt till rätta. -Det där kanske är till hjälp.

Dina revbensspjäll, pappa. Precis så som du vill ha dem.

Linda ville väl att jag tar ut köttet innan kyrkan i morgon?

-Vill du ha nåt att äta? -Nej, lite socker räcker bra.

-Det ser mörkt ut för Ronnie Cleary. -Alla andra har bra alibin.

Ann Clearys till-och-från-pojkvän surfar i Costa Rica.

Hon gifte sig aldrig och blommade aldrig upp.

Ingen var god nog åt henne. De skämde alltid bort henne.

-Vad har du? -Tillräckligt för ett gripande.

Vad säger Erin?

Att det inte räcker för fällande dom. Vi måste hitta mordvapnet.

Han bor där. Självklart finns hans DNA på kniven.

Och över hela brottsplatsen.

Vad är det?

Skorna hittades åt motsatt håll från motellet sett.

Han kanske inte visste vart han var på väg.

Jag tycker att vi borde ha hittat kniven med skorna.

Och mrs Cleary uppvisar tecken på strid-

-men saknar genetiskt material under naglarna, förutom latex.

Mördaren bar handskar.

Därför hade Ronnie inga rivmärken eller sår från striden.

Det var alltså inget fyllebråk.

-Han hade planerat det. -Ja.

Tror du inte på det?

Det vore första gången i livet som Ronnie planerade nåt.

Jag trodde att det var en kund.

-Du skulle behöva en ny bil. -Tycker du det?

Jag kan erbjuda fantastiska villkor.

-Du betalar för pappersarbetet bara. -Nej, min fru gillar den där.

Jag ville bara ställa några frågor. Rena formaliteter bara.

Vad hände med den gamle Danny som älskade öl och whisky?

-Nu är jag polisinspektör Reagan. -Ja.

-Vad kan jag stå till tjänst med? -Jag har tänkt på de här morden.

Allt var välplanerat. Det låter inte som Ronnie direkt.

Du tänker på den gamle Ronnie.

Heroinmissbrukaren som vi har fått stå ut med-

-är en mästare på att manipulera och ljuga.

Han utnyttjade mina föräldrar.

Deras pengar gick till att betala dyr rehabilitering.

Det var ett väl uttänkt svar, Al.

-Vad håller du på med, Danny? -Mitt jobb.

Har det inte varit svårt nog? Tänk lite på Ronnie.

Nu kommer han åtminstone få den hjälp han behöver.

Jag tänker bara på dig.

En 42-årig kille som måste dansa efter farsans pipa dag ut och dag in.

-Det kan inte vara lätt. -Du vet väl hur det är.

Jag är inte den enda som tar order från min pappa. Eller hur?

Varsågod och sitt.

Jag visste inte att ni jobbade lördagar.

Jag ska på semester nästa vecka. Jag försöker rensa lite.

Ärendet med det försvunna vapnet kräver omedelbar uppmärksamhet.

-Nån tog mitt vapen från skåpet. -Du kanske sålde det?

Nej, nån stal det.

En ny patrullerande polis tjänar 46 000 dollar per år.

Du har 85 000 dollar i studieskulder, Harvard.

Du kanske ville tjäna lite extra?

-Har ni bevis eller anklagar ni mig? -Ifrågasätter du mig, Reagan?

Oavsett om du har tappat eller sålt det så är det borta.

Det kan lätt hamna i fel händer.

Det kan dyka upp i en mordutredning. Det vore ett stort problem för dig.

-Är det uppfattat? -Ja, jag tror det.

Hoppas att du hittar vapnet. Annars drar vi igång en utredning.

Under tiden kommer vi att hålla ögonen på dig.

Du kan gå.

-Ja? -Han gick precis.

-Vad tycker du? -Att han är en belastning.

Okej.

-De är perfekta, pappa. -Och du är svårflirtad.

-Jag har pratat med borgmästaren. -Och?

De har båda sagt sitt, men de är långt ifrån varandra.

Jag har hört rykten om nedskärningar.

Få mig inte att tappa aptiten nu.

-Ska vi prata om elefanten i rummet? -Det är fruktansvärt.

Jag såg Anns bil på uppfarten. Hon packar allt.

Det har varit ett olyckligt hem under en lång tid.

-Pratar du om Källarpojkens hem? -Jack!

Du och mamma pratade om honom.

Danny berättade om pappan och barnen, om Ronnie.

"Källarpojken" kanske låter roligt, men det är inte roligt.

Pappor ska inte kalla sina barn så. Det är nedsättande.

-Det får dem att må dåligt. -De känner sig obetydliga.

-Det är så mobbare gör. -Precis.

Var det föräldrarnas fel att han gjorde det?

-Gjorde vadå? -Ät din potatis.

Ronnie har en dubbeldiagnos. Med bra advokat och förstående domare...

-...kommer han att få vård. -Eller en förstående åklagare?

Han var inte så galen att han stannade kvar.

Det talar för att han är skyldig och mentalt frisk.

Du må vara jävligt tuff, farfar, men jag håller med dig.

Pojkar, ni får inte reta nån, men svär gärna vid middagsbordet.

Pappan accepterade inte att sonen var sjuk. Det var problemet.

Som sagt, ett olyckligt hem.

"Alla lyckliga familjer liknar varandra"-

-"varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis."

-Vem sa så? -Förutom jag? Tolstoj.

Jag är glad att jag föddes i den här familjen.

Man ska ha tur.

Skål för lyckan och att vi tar hand om varandra.

-Har du tagit hand om min bil? -Jag trodde att det var min.

Såna här byggs inte längre. Ingen dator, bara mekanik.

-Du sa inte så mycket i dag. -Jag kände inte den familjen så bra.

-Mår du bra? -Jadå.

-Jag oroar mig för dig. -Sen när då?

Sen du satte på dig uniformen.

Ångrar du valet du gjorde?

Pappa! Mammas tulpaner är jättefina.

Farfar tar verkligen väl hand om dem.

-Jag måste sticka. -Vill du inte stanna ett tag?

Min aspiranttid är över nu. Så det är fest i kväll.

Min kväll slutade med att jag låg på alla fyra bakom en sopcontainer.

-Vi ska till Ann och beklaga sorgen. -Och passa på att ställa frågor.

-Vill du följa med? -Det är inte mitt jobb.

Hon packar som sagt.

-Hej, Annie! -Erin... Hej!

Jag hörde vad du sa till min bror. Det gjorde honom upprörd.

Det är Dannys plikt att göra ett grundligt jobb.

Är det helt otänkbart att Ronnie skulle vara oskyldig?

Al och Ronnie tålde ju inte varandra.

Ronnie slog till och med ut tänderna på Al en gång.

Du vet visst alla hemska detaljer om oss.

Under er berömda söndagsmiddag pratade ni säkert om oss.

Ronnie klandrade mina föräldrar. "Varför är vi inte mer som de?"

-Nu är du orättvis, Annie. -Du vet väl hur det känns?

Din skilsmässa kan inte ha varit lätt.

Att tänka på att andra skvallrar om din olycka. Visst gör det ont?

-Ja, det gör det. -Jag ville bara...

...att du skulle veta hur det känns.

-Ursäkta, men jag är lite upptagen. -Vänta lite, Ann.

Jag ber om ursäkt om jag gjorde dig upprörd.

En god nyhet är att vi har hittat kniven. Svaren kommer i morgon.

Vi lär inte hitta mycket eftersom mördaren bar handskar.

-Men vi kanske har tur? -Stackars Ronnie.

Hörru!

-Har ni hittat mordvapnet? -Nej, jag vill bara röra om i grytan.

Är det därför du har begärt ut hennes och Als telefontrafik?

Har jag rätt så ringer hon säkert Al just nu.

Det var precis som du trodde.

Så fort du lämnade huset ringde systern sin bror.

Hon fick veta att han var här. De var smarta nog-

-att inte prata över telefon utifall vi lyssnade.

-Vi får vänta. -Ja.

Det är söndag kväll. Var är mina revbensspjäll och min martini?

Gin och fett - en del av kostcirkeln.

Efter det här kan vi käka på Peter Luger.

Då ska jag ta T-benstek.

De tycks vara oense.

-Vad var det jag sa? Din dumma... -Håll tyst!

-Släpp kniven, nu! -Helvete också, Ann. Din idiot!

Ridande polisens examensceremoni är flyttad till 15.00.

-Bronx åklagare har ringt två gånger. -Dra åt skogen, Frank!

"Borgmästarens stora nedskärningar"-

-"hindrar New Yorks främsta poliser..." Bla, bla...

Och se på bilderna... Kvinnor, minoriteter och veteraner.

Jag är en blandning av Scrooge och Grinchen. Du gick bakom min rygg.

Dra åt skogen!

-Skulle jag ligga bakom det där? -Självklart!

-Nej, du. -Hur fick de nys om det?

Hur kom de i kontakt med aspiranterna?

Vi lever i en demokrati och det här är ingen hemlig polis.

Kan jag inte presentera en balanserad budget tar delstaten över.

Vet du vad lantisarna i norr gör med din poliskår-

-om de får kontrollen över våra finanser?

-Vad ska du göra? -Jag ska hitta pengarna nånstans.

Men jag varnar dig, du och din oskyldiga uppsyn lurar ingen längre.

-Borgmästaren verkar lite vresig. -Han är arg över en tidningsartikel.

Jag finns vid mitt skrivbord.

-Han borde tacka dig. -Det är nog ingen risk.

Nån gång lär han inse vilken tillgång du är.

Det är nog ingen risk för det heller.

I talet till Columbus riddare hittade jag 23 metaforer på fem sidor.

-Är det personligt rekord? -Jag snyggar till det.

Jag är ingen politiker. Tänk inte på svulstig musik när du skriver.

-Bara sirener och skottlossning? -Skriv enkelt och uppriktigt.

-Erin? -Ronnie! Vad glad jag är.

Jag är ledsen för dina föräldrars skull, men glad att du är fri.

-Det är verkligen svårt att förstå. -Ja.

Varsågod och sitt.

Ann har erkänt allt. Det var Als idé.

Dina föräldrars resa tycks ha fått bägaren att rinna över.

Jag kan inte sluta tänka på den där kvällen. Jag minns ingenting.

Ann spetsade juicen med sömnmedel.

Hon visste att du hade trillat dit igen. Al gick med dina skor i blodet.

Hur kunde han göra så mot mig? Mot dem?

Jag vet inte, Ronnie.

De tänkte placera ut kniven och din blodiga tröja-

-nära ditt motell så att du skulle åka dit.

Hur kunde de vara så kallblodiga?

De kände sig nog lurade. Resten vet du nog bättre.

Jag vet inte.

Vad ska du göra nu?

-Inte trilla dit igen. -Du behöver inte försöka svara rätt.

Jag kan inte bo i det där huset. Jag är ju rik nu.

Vad tycker du att jag ska göra? Jag är singel.

-Och rik. Men det har jag redan sagt. -Du är gullig.

Jag tror att jag ska åka till Florida. Jag har ett barn där.

-Tänker du hålla kontakten? -Absolut.

-Vet du hur lyckligt lottad du är? -Ja, det vet jag.

Vad händer?

Jag vill att du lyssnar på det här.

Jag börjar närma mig, men Templar kan vara mig på spåren.

-Det är Joe. -Samma kväll som han dog.

Han samarbetade med FBI för att utreda Blue Templar.

-Va? -Jag borde ha sagt det för länge sen.

-Vet pappa om det? -Nej.

FORTSÄTTNING FÖLJER

Text: Karin Lundberg www.sdimedia.com