All language subtitles for An.Ideal.Husband.1999.1080p.BluRay.x264.AAC.TomX.swe

Ers nåds frukost.

God morgon, ers nåd!

Morgontidningen, ers nåd.

Den lovande parlamentarikern
sir Robert Chiltern-

- är i afton värd
för säsongens stora bal-

- med sin maka lady Gertrude,
en ledande kvinnopolitiker.

Paret är
ett av Englands mest älskade.

"Deras moral överstiger vida
utländska politikers moral".

Det kommer man väl aldrig
att säga om mig, Phipps?

Det hoppas jag sannerligen inte.

Det blir mycket att göra i dag.
Det blir ingen tid för lättja.

- Tråkigt att höra.
- Det är inte ert fel, Phipps.

- Inte den här gången.
- Tack, ers nåd.

Säsongen i London

Då man letar efter äkta makar...

...eller gömmer sig för dem.

- God morgon, Tommy!
- Jag ser fram emot i kväll.

Miss Mabel... Jag hoppas att ni
kommer på vårt sedvanliga möte-

- då jag har något särskilt
att berätta. Adjö, mina damer.

När Tommy blir romantisk
talar han som en läkare.

Vi ses i kväll.

- Miss Mabel.
- Lord Goring.

Lord Goring!

- God morgon, grevinnan.
- Ska ni inte gratulera mig?

- Gratulerar.
- Fråga varför.

- Varför?
- Jag ska gifta mig.

- Herregud! Med vem?
- Det är inte avgjort än.

- God morgon, kära Gertrude.
- God morgon, lady Markby.

Detta är min väninna mrs Cheveley.
Ni borde lära känna varandra.

- God dag.
- Jag tror att vi har träffats.

Ja, just det! Gertrude.

Du är gift med Robert Chiltern.
Jag vill träffa din kloke man.

- Jaså?
- Men jag far till Wien på fredag.

Vad synd.

- Jag kan ta med henne i kväll.
- Naturligtvis.

- Det vore roligt.
- Då ses vi i kväll.

Mode är det man själv bär, Phipps.

Det som är omodernt...
är det alla andra bär.

Alla andra är fruktansvärda.
Man är sitt eget bästa sällskap.

Att älska sig själv är början
på en livslång kärleksaffär.

Ja, ers nåd.

Hertigen
och hertiginnan av Berwick!

Lord Windermere!

Man skriver att ni är den siste
anständige mannen i London.

Att ni har mycket god karaktär-

- och att ni har givit det politiska
livet hederlighet och integritet...

...en ädlare atmosfär
och högre ideal.

Man ska inte tro allt man läser.

Förr i världen hade vi sträckbänken.
Nu har vi pressen.

Men det gäller inte er tidning.

Där skiner sanningens ljus
när lögnen gömmer sig i skuggan.

Bravo, lady Chiltern.
Hör jag samma poesi i ert tonfall-

- som inte är helt ovanlig
i er makes utsökta tal?

Min samhällsställning
har inget med min fru att göra.

Det har allt med henne att göra.

Det måste ni genast skriva,
för utan henne är jag ingenting.

Utan hennes kärlek är jag ingenting.

Men en större rockad
i regeringen är oundviklig nu.

Premiärministern frågade
om er i morse.

- Han fruktar nog för sitt arbete.
- Lady Markby och mrs Cheveley!

Hade man en ädelsten
för varje stirrande blick...

Det har ni uppenbarligen.

Kära madame, vilken överraskning!

- Er såg jag senast i Berlin.
- Det är fem år sen nu.

Ni är yngre och vackrare
än någonsin. Hur bär ni er åt?

Jag talar bara
med charmerande människor som ni.

Mrs Cheveley...
Vad vet vi om henne?

Hon rör sig i Wiens högsta kretsar.
En kraft att räkna med.

- Stannar ni i London länge?
- Det beror på vädret och maten.

- Och delvis på er bror.
- Sir Robert vill gärna träffa er.

Det vill alla. Våra attachéer
i Wien strör lovord om er.

Tack, sir Robert.
Så inleder man en äkta vänskap.

- Ni har träffat min syster?
- Ja.

Kära du, låt mig få presentera dig
för greve de Nanjac.

- Ni har ett vackert hem.
- Vi trivs här.

- Får jag se mig omkring?
- Tillåt mig.

Lord Goring!

- God kväll.
- Ödslar du din tid nu igen?

Du borde ligga och sova.
I stället dansar du bort natten.

- God kväll, far.
- Att du står ut!

- Folk babblar om ingenting.
- Jag vet allt om ingenting.

- Jag avskyr paradoxer.
- Alla är paradoxer nuförtiden.

- Det gör allt så uppenbart.
- Förstår du vad du själv säger?

Ja, om jag hör noga på.

Inbilska valp!

Ni lär också ha några fina Corot.

- Vem har sagt det?
- Baron Arnheim.

- Kände ni baronen väl?
- Ja. Och ni?

Han var mycket enastående.

Hans memoarer hade varit
väldigt intressanta.

Tillåt mig presentera
Londons mest lättjefulle man.

- Ni har träffats!
- Minns ni mig, mrs Cheveley?

- Det är inget fel på mitt minne.
- Sir Robert, Indiens ambassadör...

Ursäkta.

Är du inte det minsta glad
över att se mig, käre Arthur?

Nej, mindre glad än så.

Jag bor på Claridges till på fredag
om du vill undvika mig helt.

- Fortfarande ungkarl?
- Ja.

- Han är en produkt av Boodles Club.
- Han gör den all heder.

Jag har något att säga er, sir Robert.

Jag är idel öra.

Det gäller politik och finans.
Argentinakanalen, kort och gott.

Ett trist samtalsämne, mrs Chevely.

Jag älskar trista frågor,
men jag ogillar trista människor.

Annars är ni intresserad
av internationella kanalprojekt.

Jo, men Suez gav oss också
en profitabel rutt till Indien.

Argentina-projektet
är simpel börssvindel.

- Det är ren och skär spekulation.
- Tro mig, det är svindel.

Låt oss tala klarspråk.

Ni har väl inte investerat i det?
Det är ni för klok för.

- Jag har investerat mycket i det.
- Vem rådde er att göra det?

Vår gamle vän baron Arnheim.
Det var bland det sista han sa.

Kanalens framtid hänger givetvis
på regeringens inställning.

Och på torsdag kväll ska jag
avlägga rapport inför underhuset.

Där ska jag kritisera hela idén
å det bestämdaste.

Det får ni inte göra.
För min och för er skull.

- Vad menar ni?
- Jag ska vara uppriktig.

Ni ska säga att kanalen är ett
värdefullt projekt. Kan ni göra det?

- Ni menar inte allvar.
- Jo då.

- Gör ni det betalar jag er bra.
- Betalar?

Ni har säkert ert pris,
som alla har nuförtiden.

Jag ska kalla på en droska.

Ni har nog glömt
att ni talar med en engelsman.

Jag talar med en vars förflutna
inte är lika fulländat som nuet.

- Vad menar ni?
- Jag vet ursprunget till er lycka.

Och jag har era brev.

- Jag har saknat dig.
- Härligt. Jag tycker om att saknas.

Vad egoistiskt av dig.
Och du döljer det inte det minsta.

- Du anar inte.
- Resten måste vara hemskt.

Fasansfullt.
Jag måste söka tillflykt i sömnen.

Jag tycker bra
om varenda en av dina brister.

- Du har utsökt smak.
- Vill ni dansa, miss Mabel?

Gärna, Tommy.

- Ska ni med till konsertrummet?
- Inte om det spelas musik där.

Det är tysk musik,
så det förstår ni inte.

Nej, så klart.

- God kväll, Gertrude.
- Tycker du om politiska bjudningar?

Jag älskar dem.
Där talar man aldrig politik.

Det ni nämnde var ren spekulation.

Nej, det var svindel.
Ska vi inte vara ärliga?

Ni kan få tillbaka brevet-

- men ni måste betala genom
att stödja Argentina-projektet.

- Jag kan inte göra det ni ber om.
- Ni står vid avgrunden, sir Robert.

Om ni vägrar...

Då kan jag gå till en tidning
och ge dem skandalen.

Tänk på pressens skamliga glädje
över att krossa er.

Tänk på... - Sir Edward!

Min kära mrs Cheveley.
Jag hoppas att vi kan ses nu.

- Jag älskar kontinentens politik.
- Det ska jag se till.

Ert förslag är skamligt.

Jag vet. Men så är livets spel som
vi alla förr eller senare måste spela.

Charmerande hem.
Det var en trevlig kväll.

Det gläder mig.
Att ni fick träffa min man också.

Men jag är lite nyfiken på
vad ni talade med honom om.

- Er droska väntar, mrs Cheveley.
- Tack. - En annan gång kanske.

Adjö.

Följer ni mig ut, sir Robert?
Nu har vi ju skäl att bli vänner.

Givetvis.

- Ge mig lite mer betänketid.
- Nej, stöd projektet och få brevet.

Förut gjorde skandaler
män intressanta, nu krossas de.

Er skandal är väldigt otäck.
Ni blir utbuad och försvinner helt.

Gode Gud...

- Vad förde er in i mitt liv?
- Slumpen.

Vi måste alltid betala det vi gör.
Ni måste betala nu.

Säg ett belopp.

Inte ens ni är rik nog
att köpa tillbaka ert förflutna.

Den här dagen kan jag inte
tala allvar. Jag beklagar.

- Vad menar du?
- Så är det under säsongen.

Då talar jag bara allvar månadens
första tisdag. Mellan 12 och 15.

Då säger vi tisdag.

Ja, far, men det måste bli
före middag. Det sa min läkare.

- Du är 36...
- Tyst! Officiellt är jag bara 32.

- Du är 36 och behöver en fru.
- En fru?

Lite matt så tidigt
på morgonen, Chiltern?

Tankarna på annat håll.

Det där fruntimret Cheveley
tittade in på redaktionen i går.

Hon ville att jag skulle skriva
om Argentina-projektet. Intressant.

- Hon nämnde er.
- Gjorde han?

- Vad sa hon?
- Hon lovordade projektet.

- Hon har säkert aktier i det.
- Vad sa hon om mig?

Att ert tal inför underhuset
säkert skulle bli en överraskning.

Har ni ändrat uppfattning?

Det vete gudarna hurdan hon är.
Den där mrs Cheveley.

Rätt liten.

Vart åker vi sen?

Till Hartlocks och Basildons...

- Eller direkt till Bachelors' Ball?
- Jag önskar att jag var du, Arthur.

Det önskar jag också, men du hade
nog gjort något vettigt av mitt liv.

- Du kan ju alltid gifta dig.
- Det är "alltid" som skrämmer mig.

Jag såg i hans blick
att han tänkte göra om det.

Stackars mr Trafford.
Det låter allvarligt.

Ja, han friade mitt på blanka dan
framför den fula Akilles-statyn.

Det är hemskt vad som utspelar sig.
Polisen borde ingripa.

Det är kanske inget
för en modern flicka som du-

- men det finns ett effektivt sätt
att stoppa hans frierier.

- Vad då?
- Acceptera ett av dem.

- Nej!
- Mina damer!

- Har du talat med min far?
- Skulle jag göra det?

Nej.

Han var dum nog att säga
att jag skulle ta efter dig.

- Din far har god smak.
- Arbete, ärlighet och en god kvinna.

Men du har ju tagit
den sista goda kvinnan.

- Rakt ur famnen på mig.
- Havet är ju fullt av fisk.

Jag kan inte gifta mig med en fisk.
Jag hade nog fått en gammal örring.

- Bara min längtan förändras.
- Så ädel du är, Gwendolen.

Det måste vi ordna.

- Du sa något annat i går.
- Jag hade felaktiga grunder.

Eller också var jag felunderrättad.
Nu tror jag att projektet har fördelar.

Fördelar? För vem?

Har det något
med mrs Cheveley att göra?

Robert...
Du säger väl hela sanningen till mig?

Varför frågar du så?

Varför svarar du inte?

Robert, finns det i ditt liv...

...en hemlighet eller ett felsteg?

- Du måste berätta det genast.
- Inget döljer sig i mitt förflutna.

Det var jag säker på, min älskling.

Det var en underbar kväll.

Du gjorde en fin prestation.

Kostymerna var förtjusande,
men för mig var spelet allt.

Ursäkta mig ett ögonblick.

God kväll, miss Mabel.
Borde ni inte ligga till sängs?

Far säger alltid åt mig
att gå till sängs.

Jag skickar goda råd vidare.
Vad gör man annars med dem?

Tack för erbjudandet.
Men jag bör nog säga-

- att rollen som min storebror just nu
spelas mycket väl av min storebror.

Och han gör en fin prestation.

- Ni bör snarast gå och lägga er.
- Ni hunsar mig, lord Goring.

Det är väldigt modigt av er.

För jag lägger mig inte på länge.

Du skriver väl till mrs Cheveley?

Förklara
att du inte kan stödja projektet.

Jag kanske borde träffa henne.
Det är nog bäst.

Nej, du får aldrig mer träffa henne.
Jag känner henne från skoltiden.

Hon har alltid varit opålitlig.

Hon måste genast få veta
att hon misstog sig om dig.

Du har alltid varit något enastående.

För mig och för hela världen
har du alltid varit ett föredöme.

Det måste du fortsätta med.

Claridges Hotel. Inget svar.

Jag älskar dig, Robert.

Älska mig.

Älska mig, Gertrude.
Älska mig i alla dar.

Frun?

Vad för er till London igen?
Affärer eller nöjen?

Jag har ett ärende till sir Robert,
vilket givetvis är ett sant nöje.

Vad för er hit i kväll?
Är ni nyfiken?

- Jo... Varför bjöd ni in mig?
- Jag ville se om ni skulle komma.

- Ni är lika egensinnig som förut.
- Det växer med mina erfarenheter.

- Det kan vara farligt, mrs Cheveley.
- Kalla mig Laura.

Jag tycker inte om det namnet.
För jag älskade det en gång.

Jag var så nära att bli Laura Goring.
Det klingade så vackert.

- Vi passade för varandra.
- Du var fattig, jag var rik.

Det passade dig bra. Men baronen
var rikare och passade ännu bättre.

- Har du förlåtit mig?
- Jag har nästan glömt dig.

Jag måste gå.
Jag har ett mycket viktigt möte.

Jaså? Jag avskyr
att hålla en man från hans affärer.

Kom igen, Bunbury.
Ni är en överlöpare.

Jag sa inte att jag ska gifta mig.
Jag talade teoretiskt om äktenskapet.

- Bespara oss teorier.
- Vi ungkarlar är ett utdöende släkte.

Ursäkta mig. Spela utan mig.

Nu ska ni få höra sanningen...

All denna rikedom
och denna otroliga lyx...

...är inte värd någonting.

Makt över andra människor däremot
är det enda som är värt att ha.

Det är det jag kallar
maktens filosofi.

Guldets evangelium.

Då uppstår frågan...
Hur ni personligen får makt.

Cigarr?

Ja tack.

Svaret är enkelt.
Svaret... är information.

Information kan skaka om världen.

Och jag råkar veta
att ni har makten inom räckhåll.

- Och du trodde honom?
- Ja.

Jag tror det fortfarande.

Du har aldrig varit fattig.

- Du vet inte vad äregirighet är.
- Fortsätt.

Lord Radley var minister. Baronen
visste att jag var hans sekreterare.

En kväll lämnade jag
som vanligt kontoret sist.

Lite senare skrev jag ett brev med
förtrolig information till baronen.

Det var värdefulla upplysningar
om finansieringen av Suezkanalen.

- En regeringshemlighet?
- Just det.

Den lilla transaktionen tjänade
baronen trekvarts miljon pund på.

Och du?

Baronen gav mig 110 000 pund.

- Du var värd mer, Robert.
- Nej.

Jag fick som jag ville.
Jag kom in i parlamentet.

Och jag såg mig inte om.

Är det rätt att en ungdomssynd
verkligen utnyttjas mot mig nu?

Livet är orättvist.
Det är kanske bra för många av oss.

Vad säger Gertrude om det här?

Robert?

Man måste ha hemligheter
för andras fruar.

Man bör inte ha hemligheter
för sin egen fru.

- Hon får alltid veta det.
- Jag hade förlorat hennes kärlek.

Jag kan inte säga det,
men du kanske kan.

Du kanske kan tala med henne.
Inte för att berätta det, så klart.

- Bara tala med henne.
- Jag förstår.

Gertrude kan vara lite envis.

Du är hennes närmaste vän,
så om hon talar med dig...

- Gör henne mindre envis?
- Det har hänt förut.

- Det var mycket inspirerande.
- Vad roligt.

Underbart tal.

Vad roligt att se dig
så intresserad av kvinnopolitiken.

Jo...

Tyvärr kom jag hem
tämligen sent i går.

Jag är glad över att se dig.
Jag ville tala med dig om Robert.

- Han verkar lite... bekymrad.
- Jo...

- Har du också märkt det?
- Ja, det har jag nog. På sätt och vis.

Det liv som han har valt
är oerhört krävande.

Han måste alltid kompromissa.

När en man har bestämt sig för
att uppnå ett bestämt mål...

Om man vill nå bergets topp
måste man klättra upp dit.

- Om man vill vada i dyn...
- Ja?

Ja, då måste han vada i dyn.

Det är givetvis rent allmänt.
Jag vet absolut inget om det.

Så är det med dina favoritämnen.

Ja, verkligen. Verkligen.

Fortsätt.

Om nu en eller annan offentlig
person som min far eller Robert...

Om han en gång hade skrivit
ett dumt brev...

- Vad då för dumt brev?
- Ett brev som komprometterar honom.

Teoretiskt, alltså.

Jag känner på mig
att du vill berätta något för mig.

Jag vill bara säga
att om du någonsin råkar illa ut...

...kom då genast till mig,
så gör jag allt för att hjälpa till.

Lord Goring,
ni låter väldigt allvarlig.

- Förlåt, det händer inte igen.
- Jag tycker om det.

Gertrude, så hemska saker
får du inte säga till lord Goring.

Allvar hade missprytt honom.
- Var så banal som ni kan.

Jag försöker, men jag är lite
otränad nu. Och nu måste jag gå.

- Kommer du i kväll?
- Jag är inte bjuden.

Det är du nu.

Jag kan inte med modern konst.
Kan inte Arthur eskortera dig?

Bara han inte är för allvarlig.
Det börjar bli för mycket.

Jag lovar
att vara genomtrist och opålitlig.

- Då gör jag det gärna.
- Jag också.

Tack, kära Gertrude.

- Kom nu ihåg vad jag sa.
- Jo, men varför sa du det?

Jag vet det knappt själv.
- Adjö, miss Mabel.

Lord Goring? Vad oförskämt
att gå precis när jag kommer.

Ni har fått en dålig uppfostran.
Jag önskar att jag hade fostrat er.

- Men det är väl för sent nu?
- Det tror jag inte för ett ögonblick.

Då så...

Till i kväll då.

Klockan åtta.

- Jaha...
- Jaha...

Käre sir Robert, jag blev besviken
när jag fick ert brev i går kväll.

Mitt erbjudande är inte intressant.
Var det inte tillräckligt frestande?

En annan gång kanske.
Vänligen, Laura Cheveley.

PS. Om jag har vägarna förbi
kanske jag besöker er rara hustru.

Undrar om saken intresserar henne.

- Mrs Cheveley? Vill ni inte sitta?
- Tack.

Jag har en känsla av
att unga kvinnors högre utbildning-

-skadar äktenskapet.

Det är männen
som behöver utbildas.

Jo, men det vore opraktiskt.
Mannen kan inte utvecklas mer.

Han har nått så långt han kan.
Inte vidare långt, va?

Moderna kvinnor däremot förstår allt.

Utom sina män.
Dem förstår de aldrig.

Tur är det. Det hade splittrat
många hem om de förstod sina män.

Naturligtvis inte ditt, Gertrude.
Du har den fulländade maken.

Nu måste jag gå. Jag kan inte
slösa bort tiden här hela dagen.

Jag får slösa bort tiden någon
annanstans, annars hamnar jag efter.

Jag hittar ut själv.

Ni har många roliga skolminnen
att tala om.

- Adjö.
- Adjö, kära du.

En underbar kvinna.

Talar mer och säger mindre
än någon annan jag mött. Då så...

Jag vill inte se er här igen.
Försök inte kontakta min make.

Ni har inte förändrats alls.
Livet har inte lärt er något.

Det har lärt mig att om en person
har visat sig vara oärlig-

-kan det hända igen. Undvik dem.

- Gäller den regeln alla?
- Ja, utan undantag.

Jag tycker väldigt synd om er.

Tack för omtanken,
men jag vill att ni går.

Predika moral. Det gör man gärna
för människor man inte tycker om.

Ni tycker inte om mig
och det har alltid varit ömsesidigt.

Jag kom för att ge er ett gott råd.

Jag har er mans liv i min hand
och han bör göra som jag säger.

Hur vågar ni nämna er själv
i samma mening som min make?

Lämna mitt hus.
Ni är inte värdig att komma hit.

Ett hus betalt med vanära. Era
önskningar uppfyllda med svindel.

Fråga honom om han blev rik på
att sälja regeringshemligheter.

- Lär er hur ni fick er ställning.
- Det är inte sant.

Robert, säg att det inte är sant.

Gå.

Gå genast.
Nu har du gjort ditt värsta.

Kära sir Robert och lady Chiltern,
om ni inte uppfyller mina villkor-

- så väntar mitt värsta er.
Ni har till halv elva i kväll på er.

Säg att det inte är sant.

- Låt mig få förklara...
- Säg att det inte är sant!

- Rör mig inte!
- Hör på mig!

Hur kunde du göra det?
Du har ljugit.

För hela världen.
Ljug inte för mig.

- Du måste lyssna...
- Säg ingenting!

För mig var du något ovanligt.

Något ädelt och rent.

Du fick världen
att framstå som renare.

Ditt sätt att leva spred godhet.

Förlåt.

Förlåt mig.

Det är bäst att jag går. Inte sant?

Jo. Gå.

Ge dig iväg!

Mitt andra knapphål.

Ett välsytt knapphål är den enda
länken mellan konsten och naturen.

Ja, ers nåd.

Jag tycker inte om den här.

Den får mig att se lite gammal ut.
Som en man i sin bästa ålder.

- Jag ser ingen förändring i herrn.
- Inte det?

Nej, ers nåd.

Nåväl.

- Gud... Vad roligt att se dig, far.
- Ta min rock.

Är det värt det?

Jag brukar inte ta emot gäster
torsdagar mellan sju och nio.

Nej, det är också förfärligt.
Det drar väl inte här inne?

- Jag känner ett tydligt drag.
- Jag också. Åk hem då.

- Jag kommer och pratar i morgon.
- Nej, mitt besök har ett syfte.

Och jag tänker genomföra det.
Bort med den där rocken.

Jag avskyr att genomföra något.
Särskilt genom andra.

- Jag kan inte följa dig ut.
- Du följer mig överallt, far.

- God kväll, Arthur.
- Robert, jag är väldigt upptagen.

Jag måste få tala med dig.

- Gertrude har hört sanningen.
- Ja, det har hon tyvärr.

Stig in.
Men kan du vänta ett ögonblick?

Jag är mitt i rollen
som den uppmärksamme sonen.

- Jag är ledsen.
- Jag också.

När du gått rasade mitt liv.
Min kärlek ligger i ruiner.

Jag behöver dig
och jag kommer nu. Gertrude.

Det kommer en dam i kväll.

- Visa in henne i salongen.
- Ja, ers nåd.

Det är väldigt viktigt.
Ingen annan får släppas in.

- Jag förstår.
- Arthur!

Ja, far.

- God kväll, Phipps.
- Vad roligt att se frun igen.

- Han talar med lord Caversham.
- Så väldigt sonligt.

Hans nåd sa åt mig
att be er vänta på honom i salongen.

- Så kommer han sen.
- Väntar lord Goring mig?

- Är ni säker?
- Hans anvisningar var exakta.

Jag tycker inte om den lampan.
Tänd några stearinljus.

- Äktenskap är sunt förnuft.
- Förnuftiga kvinnor är så fula.

- Det är vad folk säger.
- Kvinnor äger inte förnuft.

- Förnuft är mannens privilegium.
- Vi är för goda för att använda det.

- Jag använder inget annat.
- Mor säger det.

Därför är din mor lycklig.
Vad sa du?

Ingenting, far.

- Du är hjärtlös. Väldigt hjärtlös.
- Det hoppas jag verkligen inte.

När du gått rasade mitt liv.

Jag kommer nu. Gertrude.

Så där, frun.

- Tack.
- Tack själv.

Hans nåd är tyvärr inte hemma.

- Jag förstår...
- Jag beklagar, lady Chiltern.

...som du envist påpekar.

- Är hon där inne?
- Ja, ers nåd.

- Min käre vän...
- Jag hade ingen annanstans att gå.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Robert, i går berättade du för mig
hur mycket du älskar Gertrude.

Mer än något annat.

Nu har vi en klyfta mellan oss
som jag aldrig kan överbrygga.

Hon förlåter mig inte.

Det måste finnas någon synd
i hennes förflutna-

-som hjälper henne förstå dig.

Gertrude vet inte
vad svaghet och frestelse är.

Men hon älskar dig
och måste förlåta dig.

Om hon hörde hur mycket
du ångrar ditt förflutna...

Ångrar?

Ja, ångrar.
Då hade hon tyckt synd om dig.

Hon tycker kanske synd om dig nu
och ber om att få ligga i din famn.

Jag önskar att det vore så.

Det är något mer. Debatten om
Argentinaprojektet börjar kl. 22.30.

Jag har bestämt mig för
vad jag ska säga.

Jag har beslutat...

- Vad var det?
- Ingenting.

- Jag hörde något från rummet intill.
- Nej.

Det är någon där.

- Arthur!
- Det är ingen där. Sätt dig nu!

- Ger du mig ditt hedersord?
- Ja då.

Jag ser efter själv.
Det kan inte skada.

Det finns någon där inne.

Förlåt mig, men hon är helt
utan skuld i den här frågan.

Hon är beräknande,
bedräglig och falsk.

- Hur sa?
- Du...

- Du är en falsk och förrädisk vän.
- God kväll, lord Goring.

Sir Robert...

Hur förklarar du hennes närvaro?

- Jag kan faktiskt inte förklara.
- Ni har väl planerat det länge?

- Vi har inte planerat någonting.
- Förutom ditt äktenskap.

- Vi var ju förlovade i tre veckor.
- Jo, men...

Varför slog ni upp?
Ni passar bra ihop.

- Jag ger dig mitt ord...
- Nej... nej.

Du har ljugit tillräckligt
på ditt hedersord.

Jag verkar ha orsakat uppståndelse.

Adjö, sir Robert.

Så... Du kom hit för att sälja
Roberts Chilterns brev till mig.

Erbjuda det enligt vissa villkor.
Hur kunde du gissa det?

- Vilket är ditt pris för det?
- Mitt pris?

Jag är romantiskt inställd.
När jag mötte dig häromkvällen-

- insåg jag att du är den ende
som jag någonsin har hållit av.

Om jag någonsin har hållit av någon.

Samma morgon som vi gifter oss
får du Roberts Chilterns brev.

Det är mitt erbjudande.

- Menar du allvar?
- Ja.

Min kära mrs Cheveley...

- Jag blir en urusel make för dig.
- Jag har haft två urusla makar.

De roar mig mycket.

Nu har du chansen att göra
något självuppoffrande, Arthur.

Du bör göra det. Så kan du tänka
på din egen fulländning livet ut.

- Det kommer jag att göra ändå.
- Jag är redo att offra allt för dig.

Du hedrar mig.

Arthur, du älskade mig en gång.
Du bad mig bli din fru.

Be mig igen. Be mig nu.

God kväll.

- Kära mrs Cheveley...
- Käre lord Goring...

- Jag ska ge dig ett gott råd.
- Råd kan jag inte bära på kvällen.

Det är tråkigt.
Jag vill säga att kärleken...

...som jag vet så lite om,
inte kan köpas, utan bara ges.

Men jag kan inte ge dig kärleken-

-och du kan nog inte ge mig den.

Du underskattar oss.

Att ge
och inte vänta sig något i gengäld...

Det ligger i kärlekens hjärta.

Det vet vi inte mycket om.

Men om vi är ärliga
längtar vi båda efter det.

Något som kräver stort mod att göra.

Det är vår djupa hemlighet.

Din närvaro här
var ett varsel om det.

Det beundrar jag dig för.

Ge mig brevet. Bevisa dina känslor
för mig och ge mig brevet.

Då har jag ju ingen makt.

Du avgör en stor mans öde.
Krossa honom och din makt är borta.

Och mina känslor för dig också.
Om du någonsin har älskat mig.

- Jag älskade dig.
- Det vet jag.

Men inte så mycket!

Det ante mig.
Men det var värt ett försök.

Jag förstår
och respekterar försöket.

- Då avslår du mitt erbjudande?
- Jag måste.

Det är väldigt frestande,
men det är ju utpressning.

Jo.

Gertrude!

- Jag kom ihåg ditt möte med Arthur.
- Då kom någon ihåg det.

Är han inte här heller?
Vad märkligt...

- Är allt bra med dig?
- Ja då.

Nej, allt är inte bra.
Kan vi talas vid?

Följer jag min övertygelse måste
jag avsky honom för det han gjort.

Men ändå...

Jag har aldrig känt sådan glädje
som i hans sällskap.

Jag har aldrig känt mig så fri
som när jag ligger i hans famn.

Jag ska titta efter dig i underhuset
när din vän gör som jag vill.

- Var inte så säker på det.
- Han älskar sin karriär för mycket.

Jag ser fram emot att se dig ha fel.

Jag satsar min skjorta på det.

Jag satsar hela min garderob
på hans ärlighet.

Satsar du din frihet?

- Min frihet?
- Jag fick en lustig, liten idé.

Men vid närmare eftertanke
visar det sig vara en stor idé.

Om han verkligen
fördömer projektet, som du tror-

- får du brevet
och kan göra vad du vill med det.

Men om han, som jag tror,
stödjer projektet, så...

- Då ska jag gifta mig med dig.
- Just det.

Du är spelare. Det är spännande.

Se så elegant jag förvandlade
ett frieri till ett förslag.

- Nästan utan att tappa ansiktet.
- Vi två tilltalas av kompromissen.

Vad säger du? Tvivlar du på din vän
nu när din framtid står på spel?

- Inte alls, jag godtar vadet.
- Gör du?

- Ja.
- Det lilla ordet sätter fart på hjärtat.

Kan du göra mig en tjänst?
Följ med mig till underhuset.

Det blir en intressant debatt.
Premiärministern är intresserad.

Och resultatet av den blir nog
väldigt intressant för oss två.

Hur det än går.

Fördömt!

Det högvälborne ledamoten
från Witney...

- God kväll, Chiltern.
- Premiärministern...

Får jag fråga
handelsutskottets ordförande-

- i vilken grad det argentinska
projektet förtjänar nationens stöd?

Herr talman!

Jag tror att detta utmärkta projekt
ger oss en fin möjlighet-

- att utvidga våra handelsvägar och
vår makt i en allt viktigare världsdel.

- Jag väntade mig inte att se dig här.
- Plötsligt intresserar politiken mig.

- Är du gift än?
- Fråga igen om en halvtimme.

- Vad?
- Det var inget.

Får jag be vice utrikesministern-

- att klargöra sin uppfattning
om sagda projekt.

Låt mig först tacka ledamoten
för hans vältaliga inlägg.

Sen sist jag talade här har jag haft
möjlighet att studera planerna noga.

Sålunda har jag kunnat bedöma
konsekvenserna av vårt stöd.

Därför måste jag meddela-

- att jag misstog mig...
i min ursprungliga uppfattning

Min åsikt är nu en helt annan.

Aj!

Jag måste ge min kollega rätt i
att det är en lysande plan.

En äkta möjlighet.

Särskilt om man är
en korrupt investerare...

En korrupt investerare utan tanke
på något annat än sin egen vinning.

Jag är nu övertygad om
att projektet-

- aldrig kommer att lyckas.
Det är ren och skär svindel.

Vårt engagemang vore politiskt
bedrägeri av värsta tänkbara sort.

Vår stora nation har länge varit
en stor handelsmakt.

Denna makt används nu ofta
bara för att skapa mer makt.

Pengar för att skapa mer pengar.
Oavsett kostnaderna för rikets själ.

Det är denna sjuka,
samvetslösa handel-

- som hotar
att slå mot nationens innersta väsen.

Det finns bara en sak att göra:
Slå tillbaka och det nu!

Bra talat!

Så här i slutet
av detta händelserika århundrade-

- verkar vi trots allt
ändå ha en verklig möjlighet.

En ärlig chans att göra upp med
ett ibland ofulländat förflutet.

Att börja om och gå befriade från
våra bojor in i nästa århundrade.

Och se vår framtid i ansiktet
med öppenhet och stolthet.

Det var väl romantiskt, Arthur?

Du är kanske rentav ledsen
för hur det gick.

Jag är en smula lättad över
att sir Robert är helskinnad.

- Är du?
- Ja, jag är inte alls så elak.

- Mrs Cheveley!
- En dam måste betala sina skulder.

Följ med mig, Arthur.

Följ med till Wien.

Bravo, sir Robert.
Jag underskattade er.

- Trist om jag krossade era planer.
- Ja, det gjorde ni onekligen.

- Robert...
- Jag har inget att säga dig.

Och jag vill inte höra något.

Jag hoppas att du är belåten nu.
Att jag inte gjorde dig besviken.

Kvinnor ska inte se upp till män.
Då kan de förstöra livet för andra.

Så som du, som jag älskade så,
har förstört mitt liv.

- Robert...
- Det finns inget hopp för oss nu.

Jag vet att du aldrig kan förlåta mig.

Stackars man.
Jag tycker nästan synd om honom.

Jag står inte ut med
att se en så fin man bli lurad.

- Lurad?
- Och på så otroligt rosa papper.

"Jag behöver dig. Jag kommer nu."

Stal du Gertrudes brev?

En sak är att förlora en man,
men att förlora honom till henne...

Så jag tyckte
att sir Robert skulle få veta.

Han får veta det när posten kommer
med hennes brev i morgon bittit.

Du har en bra man.
Försök behålla honom.

Det slår mig att allt det här
bara handlar om dig och mig.

- Gertrude, jag måste tala med dig.
- Inte nu.

- Det där brevet som du skrev till mig.
- Vi tar det i morgon.

Lord Goring!

- Miss Mabel, angående i kväll...
- Gratulerar.

- Hur sa?
- Ni är väl värd gratulationer?

Jo, gratulationer tycker jag om.
Särskilt när jag vet varför.

Har ni inte hört det? Ni ska gifta er.

Det säger er far.

- Sa han av en händelse med vem?
- Nej...

- När vi såg er med mrs Cheeseley...
- Jaså, det gjorde vi?

Era antaganden är förmätna.

Ni förstår, jag vet inte...

...om jag har sett något
som jag tycker om än.

I så fall har jag
något mycket viktigt att berätta.

Att titta på något
är något helt annat än att se det.

Och man ser ingenting
förrän man ser dess skönhet.

- Är det sant?
- Ja, det är sant.

Åh, Mabel...

Har ni något ni vill säga
till mig, lord Goring?

Nej, det tror jag inte.

Då vill jag inte höra det. Adjö.

Rara mr Trafford har
säkert något att säga mig.

Och det blir säkert roligt att höra!

Fördömt!

Det är oerhört enerverande.

Jag har ingen att tala med
och jag har så mycket på hjärtat-

- att jag känner mig
som den sista upplagan av något.

Då så... efter moget övervägande...

Det finns så mycket att göra,
men bara en sak att göra.

Det kommer en tidpunkt
i varje sons liv-

-då han måste följa sin fars råd.

Jag går och lägger mig genast.

Jag hoppas
att vi ses snart igen, mrs Cheveley.

- Framtiden verkar så oviss för mig.
- Än nuet då?

En vän sa: "Att älska sig själv är
början på en livslång kärleksaffär."

Farväl, lady Markby.

London blir sig inte likt utan er.
Vi kommer att sakna skandalen.

Min egen favoritskandal
bryter snart ut.

- Låt det bli min avskedspresent.
- Tack, mrs Cheveley.

Får jag se på det?

Så det var det du gjorde
med den där mrs Cheveley?

- Ja.
- Åh... Så såg det inte ut.

Det är stor skillnad mellan
att titta och att se, miss Mabel.

Käre Arthur...

Vilken god vän du är för honom.
För oss.

Faran är inte över än. Det finns
ett ordspråk om aska och eld-

- men den här gången är det vi två
som blir stekta, Gertrude.

Nej, Arthur, jag kan inte.

- Han måste få höra sanningen.
- Vad ska jag säga till honom?

- Att jag hade tänkt mig...
- Ett hemligt möte, ja.

Med en ogift man. Ska jag säga det?

- Det är ju skandalöst, Arthur.
- Måhända, men det är sant.

Jag är en gift kvinna.
Du ska inte heller säga något.

- Lova mig att du aldrig gör det.
- Du har fel.

- Men jag lovar dig.
- Att du aldrig berättar vad då?

Robert...

Vad betyder det här?

- Jag skulle ge dig det i går kväll...
- I går kväll?

När Gertrude skickade det.
Men du fick så bråttom att gå.

- Är brevet avsett för mig?
- Ja...

Du trodde väl inte...
Det kunde du inte tro.

Adressen på kuvertet är din.

Hon visste att du skulle till mig.
Tänk efter nu.

Det är sant, Robert.
Jag gick själv dit med det.

- Gjorde du?
- Gjorde du det?

Ja.

När jag hade varit på repetition
var jag här på te.

Då nämnde jag att lord Goring
och jag skulle på en utställning.

En utställning som med några
få undantag var lätt att glömma.

Lord Goring glömde det
redan innan vi kom dit.

Han kom aldrig.

Det var oförskämt
både mot mig och mr Whistler.

Vi förlåter honom aldrig.

Jag lämnade själv brevet
på ert kontor i morse.

Och ni har inte bett om ursäkt än!

Förlåt.

- Jag förlåter er.
- Tack.

Är det sant?

"När du gick... rasade mitt liv."

"Men jag behöver dig."

Rasade ditt liv, Gertrude?

Ja.

Behöver du mig, Gertrude?

- Ja.
- Du skrev inte att du älskar mig.

Klart jag gör!

Jag struntar i vilket straff
som väntar mig.

Tack vare ditt brev känns det som
om inget i världen kan skada mig nu.

Inget kommer att hända dig.
Det blir inte skandal.

- Jag förstår inte...
- Vi har mycket att tacka honom för.

När jag hade talat i går trodde jag
att min framtid var spolierad.

- Jag var inte säker på min framtid.
- Hur ska jag kunna tacka dig?

Jag kommer säkert på något.

Till dess kan du nöja dig med
att släppa min hand.

Miss Mabel?

Vänta, miss Mabel!

- Jag har något att säga till er.
- Jaså?

Är det ett frieri?

- Ja... det är det.
- Är det?

- Det tror jag att det är.
- Ja eller nej?

- Ja, det är det tyvärr.
- Härligt. Det är det andra i dag.

- Men inte...?
- Jo, Tommy Trafford.

Tommy friar alltid på tisdagar
och torsdagar under säsongen.

- Men i dag är det fredag.
- Jag vet, i dag var det speciellt.

- Ni sa väl inte ja?
- Orangeriet, andra palmen till höger.

- Andra palmen?
- Den sedvanliga palmen.

Så får vi se hur ni klarar er.

Den sedvanliga?

Vad gör du här?
Ödslar med din tid, som vanligt?

Nej, far, man går på visit för att
ödsla med andras tid, inte sin egen.

Jag har viktiga nyheter till Chiltern.

- En plats i regeringen...
- Välförtjänt.

Ni har det vi behöver.
Moral, principfasthet...

Allt det du inte har och aldrig får.

Jag kan inte acceptera
erbjudandet, lord Caversham.

- Jag har beslutat att avböja.
- Avböja?

Jag tänker dra mig tillbaka.

Avslå en regeringspost?
Jag har aldrig hört sådant strunt!

Lady Chiltern,
kan ni inte förhindra detta vansinne?

Jag instämmer med min make.

- Gör ni? Kära nån...
- Jag beundrar honom för det.

Jag beundrar honom oerhört mycket.

Jag skriver till premiärministern.

Ursäktar ni mig?

Vad är det för fel
med den här familjen?

Det måste sitta här inne. Idioti.
Kanske ärftligt. Båda två också.

Det är synd. Och det är inte ens
en gammal familj.

Jag förstår ingenting.

Jag måste meddela ministern
att Chiltern är en idiot och inte vill.

Vänta lite, far. Kan du inte sätta dig?

Gå in till den andra palmen
på höger sida. Den sedvanliga.

Där finns en som jag vill
att du talar med. Om mig.

Något som är svårt
att säga något klokt om.

Ja, Robert vill dra sig tillbaka.
Det var hans egen idé.

Han gör vad som helst.
Har han inte straffats nog?

Vi har båda straffats.
Jag såg upp till honom för mycket.

Du får inte se ner på honom nu.
De ofulländade behöver kärlek.

- Du verkar veta mycket om allt nu.
- Det hoppas jag inte.

Men det kräver mod att se världens
fläckade härlighet och älska den.

Eller den man älskar. Du är
den modigaste kvinna jag känner.

Var inte rädd för
att använda ditt mod.

Det behöver lady Caversham
inte få veta.

- Tack, far.
- Jag har inte mycket hopp.

Lord Goring...
Har ni något att säga till mig?

Gift er med mig, miss...

Gift er med mig, miss Mabel.

Lord Goring då...
Det kommer som en överraskning.

- Om ni vill ha betänketid...
- Nej! Men ge mig ett gott skäl.

Ett skäl till att gifta sig med er.

- Ett skäl?
- Ett gott skäl.

Robert?

- Får jag...?
- Så klart.

- Gertrude!
- Jag vet att du gör det för min skull.

Vi har alla fötter av lera.
Kvinnor såväl som män.

Kan det vara så
att du har förlåtit mig?

Ja, det måste jag ha gjort.

Kära nån... Håll om mig, Robert.

- Förlåt mig.
- Gertrude!

Gertrude, min fru!

- Jag älskar dig.
- Jag älskar dig.

Jag älskar dig.

Är det ditt skäl?

Jag älskar dig.

- Mabel, jag sa...
- Jag vet.

Kan du inte
besvara min kärlek en smula?

Arthur, din dumbom...

Om du visste något om något,
vilket du inte gör-

-hade du vetat att jag är galen i dig.

Varför har du inte sagt det förut?

För att du aldrig hade trott mig.

Vad fasen står på i det här huset?

Gratulerar! Vi ska nog göra er
till premiärminister en vacker dag!

- Jag önskar jag kunde återgälda det.
- Det finns en sak...

Du är din systers förmyndare.
Ger du oss din välsignelse?

- Vad härligt!
- Ska du gifta dig med Mabel?

Det kommer tyvärr inte på fråga.

Jag måste tänka på Mabels lycka-

- och jag tror inte
att du kan göra henne lycklig.

Jag älskar Mabel.
Hon är den enda för mig.

Om de älskar varandra,
varför skulle de inte gifta sig?

Jo, det ska jag säga dig.
Mrs Cheveley var hos Arthur i går.

Och de har en gång varit förlovade.
- Jag beklagar, Mabel.

Hur kan jag låta dig gifta dig
med honom när han har en annan?

Det vore fel av mig.

Det vore orätt mot henne.

- Nåväl...
- Men Arthur...

Det finns inget jag kan säga.

Robert!

Arthur blev lika förvånad som du
över att se mrs Cheveley i går kväll.

Han väntade sig... en annan kvinna.

En annan kvinna? Vad menar du?

Allt det där med Mabel
och utställningen...

Det var bara mina vänner
som snällt nog skyddade mig.

För ärligt talat...
När jag gick med på att säga-

- att brevet var till dig
och inte till Arthur-

-så förstår du... ärligt talat...

Ärligt talat...

Jag ljög.

Bravo.

- Jag måste ha en styrketår.
- Jag med.

Blir du inte en idealisk make
gör jag dig arvlös.

- Jag vill inte ha en idealisk make.
- Vad vill du ha då?

- Han får vara som han vill.
- Du förtjänar henne inte.

Om vi fick de kvinnor vi förtjänade
hade vi haft väldigt tråkigt.

- Du är helt hjärtlös.
- Det hoppas jag verkligen inte.

Subrip: TomTen

Text: SDI Media

Ansvarig utgivare: Pia Grünler