All language subtitles for sv_Island of the Dolls 2023

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish Download
nl Dutch
en English
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French Download
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

- Gud, ge mig bara ett tecken.

Ge mig ett tecken.

Vad ska jag göra?

Gud, snälla ta ta hand om min familj.

Hallå där! Vem där?

Hej, är du okej?

Är du ensam här ute?

Vill du att jag ska hjälpa dig att hitta din familj?

Vänta! Vänta!

Du glömde något!

Du tappade din docka.

- Vila i frid, Angel.

Gud välsigne dig.

Whoa!

- Jag vill ha min docka.

- Vi är här.

Ännu en mardröm?

- Det är ingenting.

Är det här?

Är vi här?

- Varför är du så otålig?

Jag har varit den som som kört hela vägen.

- Jag är inte otålig. Jag är bara trött.

- Ett tack skulle vara trevligt.

Jag menar, jag är inte den som valde att komma hit.

- Varför försöker du att orsaka ett gräl?

- Jag?

Du är den med attityden.

- Du vet hur jag är efter att jag har tagit en tupplur.

- Vilket är varför jag hatar att du tar en tupplur.

- Du kan hata mig som sover så mycket du vill,

men du kan inte kontrollera mig, Oliver.

- Jag vet, tro mig. Och jag har ingen avsikt att göra det.

- Bra.

- Hallå?

- Vad är det?

- Din attityd är inte den enda det enda som stinker.

- Så oförskämt.

- Jag är åtminstone ärlig.

- Nej.

- Låt oss gå då.

Jag trodde att resan aldrig skulle ta slut.

- Vi är ju här nu, så...

- Var ska vi börja?

- Säg att vi åker till stan och tar det därifrån?

- Vet du vad?

- Vad är det?

- Jag vet att jag var emot att komma hit, men

Jag tror att det här är precis vad jag behövde.

Det kan vara bra för mig.

Bra för oss.

Jag menar, jag vet att vi har haft våra svårigheter, men

Jag tror att detta kan ge oss den tid vi behöver.

Sedan jag lärde känna dig, har jag tillbringat mer tid

på kontoret än på ditt företag.

- Allt arbete och ingen lek gör Oliver en tråkig pojke.

- Är det inte bara så?

Jag tycker att vi ska börja på det sättet.

Jag har en känsla av att det är rätt.

- Du kommer inte att få oss vilse igen, eller hur?

- Det är en del av äventyret, baby.

- Mm.

- Är du?

Oroa dig inte.

- Vad är det? Ursäkta.

- Det är uh, det är ...ingenting. Låt oss bara gå.

- Okej, då.

- Kanske var det inte den bästa tid på året att komma hit.

Låt oss åka iväg, sa hon. Vi ska ha kul, sa hon.

- Stopp.

När vi kommer till ön,

kommer du att ha så mycket material.

Titta, om tidigare,

Jag är ledsen, jag har bara mycket att tänka på just nu.

- Det är okej, jag vet. I önskar bara att du kunde prata med mig.

- Det kommer jag att göra.

- Kan du hålla den här?

Tack så mycket.

Tack så mycket.

Vill du det?

- Vi har kommit hela vägen hit.

Ta oss bara till den jävla ön.

- Jag har inget problem med dig,

bara med din dumhet.

- Vad är det? - Ursäkta mig, men...

- Dockornas ö Dockornas ö är inte en plats

för en romantisk semester.

- Han är min bror. - Hon är min syster.

- Okej, jag tar med dig.

Men det kommer inte att bli billigt.

- Det råkar vara så att pengar inte är ett problem. Så bra.

- Hej, jag tror att vi alla på väg till samma ställe?

- Åh, lyckliga dagar, vi kan dela på räkningen då.

- Hej, jag heter Yaz. Det här är min bror Jake.

- Jag heter Oliver.

- Hej, kompis.

- Hej, jag heter Maria.

- Fantastiskt, Maria.

- Killar, om ni insisterar på åka, måste vi åka nu.

Tidvattnet förändras för snabbt.

- Okej, okej Okej. Ta det lugnt.

Låt oss gå då.

- Är allt som det ska?

- Det verkar inte så.

- Ja, nej, vi hade bara en lång dag, det är allt.

- Vi hade en helvetes resa.

- Det är inte en lätt plats att ta sig till, eller hur?

- Nej, inte alls.

Men jag har redan fått några fantastiska bilder.

Vi är inte ens där än.

- Åh, sötnos. Låt oss ta en liten titt, kompis.

- Är du fotograf?

- Vem vet? Är inte alla nuförtiden?

- Det är inte alla som har den talangen.

- Nej, men alla har förmågan

i deras handflata.

- Mm.

- Ja, jag har aldrig verkligen vanligtvis fått

tillräckligt med minne för foton.

- För att din telefon är full av porr.

- Håll käften, Yaz.

- Hur är det med dig, Maria?

- Tja, det var hennes idé att komma hit från första början.

- Nej, nej, jag hörde bara om det här stället på nätet

så tänkte att vi borde kolla upp det.

- Jag tycker inte om att ta med folk dit.

Det är energin. Den är onaturlig, hemsökande.

- Vad vet du om ön? om ön?

- Det räcker. Jag har inget behov av att veta mer.

Och det borde inte du heller göra.

- Åh, ja sätt att sätta en dämpare på semestern.

- Kom igen, hoppa i min båt.

- Yaz, var det?

- Ja, varför?

- Så det här är mitt nummer.

- Kom igen, Casanova, ta det lugnt.

- Så tidvattnet kommer vara för lågt för mig

att komma tillbaka förrän tidigast i morgon tidigast i morgon kväll.

Så ring mig när du vill ha upphämtning.

- Tack så mycket.

- Åh, och ta inte något från ön. Jag menar det.

Titta, men rör inte. Det är vårt ord här.

- Javisst.

- Vad är hans problem?

- Lokalbefolkningen, eller hur, kompis?

Alltid vidskeplig, särskilt de konstiga trolltyperna.

- Varför stirrar du?

- Kom igen, låt oss titta på några konstiga dockor då.

Vill någon ha en bit av detta?

- Trodde att du skulle sluta röka.

- Okej, det ska jag, men du kommer inte till The Island

av Dolls utan att bli åtminstone lite hög.

Det kan bli min bästa resa hittills, tror jag.

- Jag tror inte att du kommer att behöva drogerna.

- Åh, Guillermo sa till oss att inte röra något.

- Det här stället är läskigt som fan, man.

- Vad hade du förväntat dig?

- Jag vet inte.

Som en leksaksaffär på LSD eller något.

Jag antar att det inte är så långt borta.

- Inte alls långt borta.

- Jag ser mig en titt runt omkring.

- Jake, får jag följa med dig?

- Mm, jag tror det är för sent för det.

- Han är en sådan mardröm.

Det är bokstavligen som en skolresa

försöker få information från honom.

- Hm, ni killar verkar nära, dock.

- Ja, jag menar..,

vi är.

Han är min bror, jag älskar honom villkorslöst, men

Jag tror att om vi inte var släkt,

Jag skulle förmodligen vilja inget med honom att göra.

- Ja, det är synd att vi inte kan välja vår familj, eller hur?

- Ja, en självupptagen drogmissbrukare

skulle vara längst ner längst ner på min lista.

Så, vad är grejen med dig och Oliver?

- Vad är det som har hänt?

Han är min partner.

- Är du gift?

- Nej, nej, nej, nej.

Han är min pojkvän.

Jag gillar inte riktigt den frasen.

Det får mig att känna som om jag är 16 år igen.

Hm.

- Vad är det för fel på det?

Jag skulle ge vad som helst att vara 16 år igen.

- Ja, för att vara ärlig, det skulle jag också.

- Det är patetiskt, men jag...

- Ja, nej, det är bra, gå.

- Vi ses senare. Jake.

- Oliver?

- Ser du det här?

- Mm.

- Vill du se Vill du se lite mer?

- Vem är där?

Vad är det som är så roligt?

- Jag ska visa dig.

- Vet dina föräldrar att du är här ute? Har du gått vilse?

- Är du?

- Jake?

- Hej. Ta hand om min ryggsäck, Jag ska klättra upp i det där trädet.

- Hon vill ha tillbaka sin docka.

Det är inte för sent.

- För helvete, Oliver.

- Ingen panik, det är bara jag.

Det här stället är så overkligt.

Jag vet att jag var osäker om att komma hit,

men jag tror att det här är precis vad jag behövde.

Jag menar, de bilder som jag får,

de är intressanta och sammansatta.

Du vet, de är skiktade.

Hittade du något något intressant?

- Det gjorde jag.

- Jag passerade Yaz och Jake på vägen till dig.

De letar efter en plats att campa på.

- Nej, jag tror inte att vi ska stanna över natten.

- Varför inte?

- Jag tror inte att vi behöver det.

- Kom igen.

Du har alltid velat att besöka den här platsen.

- Ja, men det betyder inte att

att vi måste stanna över natten.

- Men varför inte? Jag menar, vi kom precis kom hit, vad är brådskan?

- Tänk om det Guillermo sa var rätt?

- Ignorera honom bara.

Jag menar, det är som vad Jake sa.

Lokalbefolkningen är alltid vidskepliga.

Låt oss bara, göra det det mesta av det, okej?

- Bra.

Några idéer?

- Oh yeah.

Jag kan komma på några.

- Stopp.

- Det är lite sent att ändra dig i alla fall.

Guillermo sa till Yaz att vi inte kan lämna

till i morgon kväll, så.

- Och det avslutar avsnitt Ett av Backwoods Brutality.

- Glöm inte att prenumerera för exklusivt innehåll

från Dockornas ö.

- Ner och ut.

- Det var verkligen något.

- Tack så mycket.

- Uh, ja, det um ...

Jag menade att ...

- Skanna för att prenumerera.

- Okej, ja, visst, Jag ska ta en titt.

Jake, skulle du sluta lägga ved till elden?

Du kommer att göra den för stor.

- Du har klagat på att du har varit kall hela veckan.

Jag gör det för dig, syrran.

- Det är helt enkelt inte sant.

Du har varit besatt av eld

sedan du var typ fem år gammal.

Jag menar, kommer du ihåg den gången du satte

hela trädgårdsskjulet i brand?

Och alla trädgårdsleksaker.

- Ja, det var ganska episkt, för att vara rättvis, eller hur?

Så den natten hade jag en dröm att Guy Fawkes gav mig

en liten klapp på axeln och sa att han var väldigt stolt över mig.

- Håll käften.

Skulle du sluta gå på egen hand?

- Kan du bara lämna mig ifred?

Sluta oroa dig, Yaz. Jag är en stor pojke nu.

Tack för att vi fick slå läger läger med er ändå.

- Aw, det är coolt. Vi har varit här varit här sedan igår.

Förmodligen bättre om vi håller ihop ändå.

- Har du sett något konstigt sedan du kom hit?

- Åh, vi är inte för spoilers.

- Jag ska ställa undan väskorna.

- Vi tackar för oss.

- Maria, det här är Courtney och Dan.

- Hej, trevligt att träffas.

- På samma sätt. Gå med oss.

- Var hamnade du vart gick du idag då?

- Jag hittade just en stuga, och tittade runt lite.

- Spännande. Ser ni något konstigt?

- Inget annorlunda än något ni skulle ha sett.

- Var försiktig i en av de där stugorna.

Den kan falla ner när som helst.

- Ja, tänk dig det.

Död i stuga skrivet på din gravsten.

Kan tänka mig bättre sätt att gå, för att vara ärlig.

Jag skulle hellre bli knivhuggen av en

av de här knäppa dockorna.

- Tja, det skulle vara en bra historia att berätta.

- Skulle det inte bara?

- Ja, ja, skulle inte få dina förhoppningar upp.

- Så, Maria, vad förde dig hit?

- Jaha, det är en lång historia.

- Perfekt. - Perfekt.

- Det är det vi är här för.

- Är det någon som vill börja?

- Vad vill du att jag ska säga?

- Följ bara vårt exempel.

- Och var naturlig.

Så, vem är du?

- Vem är jag? Låter som ett jävla AA-möte eller något.

- Låt oss bara hoppa framåt.

Så varför kom du till Dockornas ö?

- Tja, typ bara blev indragen i det.

- Vi fick lite pengar.

- Våra föräldrar dog.

- Så vi reser runt i världen världen på vårt arv.

- Jag ville verkligen inte komma. Det var Yaz idé.

- Jag kan bara inte lämna honom ensam, inte längre.

Det är inte bra för honom.

- Jag vill tillbringa sommaren med grabbarna.

Du vet, åka till Amsterdam eller något coolt,

men istället är jag här.

- Jag måste ta ansvar för ansvar eftersom

Mamma och pappa gjorde inte gjort ett tillräckligt bra jobb.

- Du förstår, åtminstone med mina föräldrar fick jag lite frihet.

Med min syster är det som att vara i jävla Alcatraz.

- Jag var bara tvungen att ta allting,

för att försöka få honom ren.

- Vi är här av en slump egentligen.

Jag gick precis till en chip och såg en broschyr,

och hon var orubblig att vi var tvungna att komma.

- Så vi hoppade på ett tåg,

och vi kom för att se vad all uppståndelse handlar om.

- Yaz verkar tro att vi kan resa för evigt,

men jag vet att det bara är för att komma bort från mina dåliga vanor.

- Och för att komma bort från sorgen.

- Det blev djupt väldigt snabbt.

- Men tack för att du är ärlig.

Det gör verkligen skillnad.

Så, Maria, kan du berätta lite för oss

något om dig själv?

- Vad vill du veta?

- Vad som helst.

- Det finns inte mycket att säga.

- Det finns ingen press.

- Så, var du redan på resande fot?

eller kom du hit speciellt?

- Särskilt, antar jag.

- Det var överraskande.

- Är det så?

Varför då?

- Tja, det är inte precis en lätt plats att ta sig till.

- Det är inte svårare än Disneyland.

- Ja, men det finns ingen magi här.

- Okej, varför åkte du?

- Det är vad vi gör.

Varför följde Oliver med dig?

- Vi är ett par.

Vi gör saker för varandra varandra och för oss själva.

- Så allt detta var på din bekostnad?

- Nej.

Tja, jag tror att han gillade idén också.

Han förlorade nyligen sitt jobb, så jag tänkte att det här skulle vara

en bra plats för honom att få

hans kreativa juicer flödar igen, antar jag.

- En lika bra plats som någon annan.

- Kan vi sluta nu, tack?

- Bara en till...

- Nej, sa jag, kan vi stanna?

- Tja, vi borde verkligen få hela historien.

- Bra.

Um, min familj har alltid känt till det här stället.

Jag kände mig alltid som en outsider.

Jag visste egentligen inte visste egentligen inte så mycket om det,

så jag kom hit för att börja överbrygga klyftan.

- Ah, jag vet precis vad du menar.

Min familj är en mardröm.

Om det inte handlar om sport, är de inte intresserade.

- Vi gjorde den första serien om George Bests spöke.

- Och även det kunde inte få igång ett samtal.

- Har du vad du behöver? behöver? Kan jag gå nu?

- De har hört mer än jag någonsin har gjort.

- Oliver, men inte nu.

- Javisst, Tack, Maria.

- Dan, gör det bara I morgon. Kom och lägg dig.

- Sh.

Oh.

Jag arbetar.

- Jag kan inte sova med dig tippande bredvid mig.

- Bara rulla runt och somna.

Mogen. Riktigt mogen.

- Jag vill ha min docka.

- Backwoods Brutality. Det är ett skitnamn.

Är det du, Yaz?

Yaz, det, titta, om du ska gnälla på mig om rökning,

Jag ska bara avsluta den här.

Du vet att det hjälper mig att sova.

Det är du.

Vänta, bara...

Vänta! Vänta!

Vart tar du oss?

- För att träffa mina vänner.

- Var är dina vänner?

- De finns överallt.

- Kan inte se någon. Varför gömmer de sig?

- Jag vet inte.

- Vart tog du vägen?

- Jag är här, dumbom.

- Fan ta det här, jag har fått nog av det här.

- Jag kan bara inte tro på materialet

vi fick i går kväll.

- Jag vet. Våra prenumeranter kommer att bli överlyckliga.

- Glöm bort de gamla prenumeranter. Tänk på de nya.

Då kommer trollen att sluta lämna de negativa kommentarerna.

- Vänta nu, vi har fortfarande mycket arbete kvar att göra.

- Hej.

Om igår kväll?

- Uh, oroa dig inte för det. Det var vårt fel.

- Vi borde inte ha drivit på så hårt.

Det är bara det här jobbet, det får oss att verka lite...

- Hänsynslös.

- Det kommer inte att hända igen.

- Tack så mycket.

Har du sett de andra?

- Um, Oliver's tar fotografier.

Jake är i sängen?

Och Yaz,

Jag vet inte var Yaz är.

- Okej, tack.

Jag ska lämna dig till ditt arbete då.

- Hm. Åh, god morgon.

Hej, vill du göra mig sällskap?

- Visst. Vad exakt gör du?

- Jag letar bara efter vattenkrasse eller ramslök

eller något vi kan laga.

Kom igen.

Har du sett Jake än idag?

- Nej, det har jag inte. Jag är ledsen för det.

- Han är så lat.

Vet du, vi åkte till Paris nyligen,

och han satt bokstavligen hela dagen och Louvren stängde?

- Ja, jag vet inte hur du hanterar honom.

- Ja, det är det.

Hur var gårdagskvällen i slutändan?

- Ja, okej, inget hände egentligen.

Ingenting hände.

- Har kapslarna pressat dig för mer än de förtjänar?

- Mm.

- Ignorera dem bara.

Jag menar, jag vet att de är irriterande, men realistiskt

är det förmodligen bättre att vi är i en grupp.

Jag menar, föreställ dig hur superläskigt det här stället

skulle vara på egen hand.

- Jag menar det är fortfarande superläskigt.

- Ja, det är det.

Har du hört berättelserna berättelserna om den här platsen?

- Vilka historier?

- Om Adrian, dockan dockan, hans död.

- Psst.

Jag hatar det här objektivet.

Vad i helvete?

- Personligen tror jag Adrian förmodligen var

bara arg eller något.

Jag köper det inte riktigt.

- Tja, vi borde förmodligen inte verkligen hoppa till slutsatser

utan att veta sanningen, vet du.

- Ja, men om folk kommer att hitta på historier

om en ö full av dockor,

människor kommer att hoppa dra slutsatser, eller hur?

- Ja, det är det.

- Jag menar tydligen, den här flickans kropp spolats upp

i kanalen, och Adrian hittade den.

Och sedan 2001, Adrians kropp spolades upp

på samma plats i kanalen.

Konstigt, eller hur?

- Mm, som jag sa, vem vet vad man ska tro?

- Ja, jag antar det.

Jag tror att dockan precis har flyttat.

- Det är bara en docka. Förmodligen ingenting.

- Vad var det där?

- Ja, det är det.

- Kom igen, nu går vi.

- Yaz!

- Ta min hand, fort!

Är du okej?

- Nej.

- Det stämmer.

- Det är okej, jag är här.

- Har du sett Jake än?

- Nej. Ska vi se om han är i sitt tält?

Jaha?

Oliver, kan du bara se om Jake är i sitt tält snälla?

- Ja, visst.

- Han är inte där inne.

När ni var ute tidigare,

bestämde han sig för att gå ut på en promenad.

- Uh, ja, sa att han behövde rensa huvudet eller något.

- Okej, tack.

Jag tror att det är dags att jag var ärlig mot er alla.

- Om vad då?

- Varför jag är här.

- Är du säker på att du att du vill göra det här?

- Ja, jag borde ha varit sanningsenlig från början.

- Rätt, så du redo att gå? Jag kör.

- Redo när du är det.

- Det är som jag sa tidigare.

Min familj har alltid känt till platsen.

Min farfar, han brukade bo i närheten.

När min mor och jag och jag skulle besöka,

skulle han berätta för oss om Adrian.

Han sa åt oss att hålla oss borta från honom.

Och det gjorde vi.

Men vi såg honom ofta runt omkring och i förbifarten.

Trots att vi hittade massor av dockorna i kanalerna,

gick han ofta in till stan.

Några av de fattigare familjer, de skulle handla

sina gamla dockor för grödor som de skulle odla på ön.

- Får du med det här?

- Från vad jag fick höra, var Adrian en predikant

men vid den tiden kunde endast smorda präster kunde predika,

så hans praktik inte uppskattades

av de katolska samfunden.

Tydligen brukade han att bli attackerad en hel del.

Hans familj vädjade till honom att sluta men han gjorde aldrig det.

Vissa säger att det var det som drev honom

till ön i överhuvudtaget.

Han sökte fristad från en plats

som han aldrig var riktigt välkommen i.

- Vad har det här med dig att göra? med dig att göra, Maria?

- Låt henne prata.

- Tja, turerna av ön började

när Adrian fortfarande levde.

Han skulle ta människor runt i utbyte

för en donation när hans grödor hade det svårt.

- Så, det tar oss nästan oss till slutet av turnén.

Finns det några frågor?

- Hur många dockor finns det på ön?

- Det är en bra fråga.

Förmodligen,

du vet, jag har varit samlat under en lång tid.

Jag tror ungefär ett tusen femhundra.

Ge eller ta.

Har ni några frågor?

Åh, någon i där bak, hej.

- Är det någon som bor på ön?

- Tja, det är, tro det eller inte, det är bara jag.

Ön var, den var tom när jag hittade den.

En märklig liten historia, som jag inte vill

att gå in på just nu, men,

Ja, ön var ganska mycket,

ganska ensam som jag i livet.

Så dockorna tvättades upp, och Jag har samlat allt eftersom jag har gått.

Och här står vi idag.

Vi hade en liten där.

- Vid ett av våra besök besök bestämde sig min mor för att

att hon ville åka på en.

Hon ville få sitt eget perspektiv perspektiv på mannen

och situationen, snarare än att ta till sig rykten

och konspirationer som sanningen.

Hon bestämde sig för att ta mig med sig.

Jag tror att hon trodde att jag skulle gilla dockorna.

Vilket jag gjorde.

Men jag tror inte att hon insåg vad

ön skulle se ut.

- Vart är det här på väg, Maria?

- Jag är på väg dit.

- Det är okej.

Ta god tid på dig.

Jag är här.

- Tack så mycket.

- Tack för att ni kom. Tack så mycket för att ni kom.

- Vi tackar för oss.

Ta hand om dig själv.

- Tack, tack, tack. - Tack, tack.

- Vad är det för fel?

- Ursäkta mig?

- Du verkar ledsen.

- Vad får dig att säga det?

- Ingen ska vara ledsen.

- Och vad heter du?

- Maria.

- Det är ett mycket fint namn, Maria.

Tycker du om dockorna?

De brukade tillhöra en liten flicka jag en gång kände.

- Vad hette hon?

- I det ögonblicket ögonblick var det som om

Jag kunde känna hans känslor.

Hopplös, men ändå hoppfull.

Plötsligt kändes alla berättelser verkliga, men ändå felaktiga.

Jag har aldrig glömt det.

Adrian var allt annat än vilsen.

Han kände sig skyldig till marken, till den unga flickan,

men det är tydligt att han saknade vem han var innan.

- Skulle du vilja ha en av dockorna?

Skulle du vilja ha den där?

Här.

Jag vill att du ska ha den här.

- Jag har aldrig glömt det ögonblicket.

Jag hade turen att se vem han verkligen var

och har det spöke som andra aldrig upplevt.

- Maria, kom över hit nu. Båten är på väg.

- Ända sedan den stunden,

Jag har haft drömmar om ön.

Hörde rösten av en ung flicka,

och bad om att få tillbaka sin docka,

Jag hör också rösterna från dockorna

och jag har drömmar om ön, dockor på den.

Dess turbulenta förflutna.

- Vi kommer att bli virala med det här.

- Sätt fart, älskling, sätt fart.

- Vad är det du inte berättar för oss?

- Hon har sagt tillräckligt.

- Det finns mer, eller hur?

- Jag menar, för att vara ärligt talat, vi var här

innan ni ens ens anlände och,

På den tiden var ön var fridfull och tyst.

- Lite tråkigt, om jag ska vara ärlig.

- Men sedan du kom, har något förändrats.

Det är som om något har vaknat.

- Någon dog.

- Vad är det du pratar om?

- Maria, vad vet vet du om det här?

- Vad har hänt?

Berätta för mig.

- Spela upp det för henne, Dan.

- Är du säker på detta?

- Spela vad?

- Okej, då.

Kommer att behöva dessa.

- Jag tror att inspelnings apparaten plockade upp

skriken från någonstans här borta.

- Det här är fel, Dan.

- Vi kunde inte ha stoppat det.

- Vi kanske skulle ha försökt.

- Vårt jobb är att observera handling, inte att bli handlingen.

- Se nu vad som har hänt.

- Det här är inte vårt fel.

- Yaz, försök att hänga med.

- Hur mycket längre är det?

Släpp fram mig.

- Nej, det gör du inte...

- Jag behöver igenom.

- Hör du det?

- Hör vadå?

Dan, vad är det?

- Där har vi det igen.

Jag tror att det kommer från det här hållet.

- Yaz, jag kommer tillbaka för dig, jag lovar. Jag bara...

Jag måste se vart Dan tog vägen.

Jag beklagar verkligen.

Dan?

Var befinner du dig?

Observera vad som händer. Bli inte handlingen.

Observera vad som händer. Bli inte handlingen.

Dan?

Är du där?

- Han är här. Jag kan se honom.

- Vem är det där?

Vem är det där?

Berätta var Dan är.

- Jag kan ta dig till honom, om du vill.

- Till vilken kostnad?

- Ingenting.

- Sluta spela spel.

- Jag insåg inte att du spelade ett spel.

- Det är vi inte.

Det kommer inte jag heller att göra.

- Det är för sent.

- Observera vad som händer.

Det är Courtney som talar.

Jag är djupt inne i skogen på Dockornas ö.

Jag kan höra rösten av en liten flicka.

Det är som om hon omger mig.

- Vill du spela?

- Hon verkar försöka att leda mig någonstans.

Jag kommer att följa med med i ett försök att

observera åtgärden.

- Hej på er.

- Det är något nytt med ön.

Som om den verkligen har fått liv.

Dockorna.

Det känns som om de tittar på mig mig, vilket inte är en upplevelse

Jag har känt sedan anlänt till ön.

Jag vet inte om du kan höra det.

Men vinden, den är,

det är som om det är hagel rakblad mot öronen,

som slår mot mig, och det är bekant men ändå

övernaturlig.

Dockorna.

De har flyttat.

- Älskar henne.

- Vänta lite. Kom tillbaka hit!

- Älskar henne.

Hej på er.

- Än så länge har jag fortfarande inte hittat Dan.

Jag är rädd att vi kan ha kommit för nära.

Ön växer i sin energi.

Och det är hemsökande.

Detta har pågått länge nog!

- Hej på er.

- Jag är på jakt efter den lilla flickans röst.

Jag kan känna det. Jag kommer kommer närmare henne.

Och förhoppningsvis till Dan.

- Hej på er.

- Dan.

- Älskling.

- Ni hittade varandra, yay!

- Jag önskar att jag hade tagit med marshmallows.

Vad gör vi egentligen här?

Du berättade aldrig för mig om något av detta, Maria.

Hur tror du det får mig att känna?

Jag skulle göra allt för att få få dig att må bättre, Maria.

Varför tror du att jag inte kan hjälpa dig med det förflutna?

Varför tänkte du inte på att ...

- Oliver, snälla, sluta bara.

En vacker dag måste du inse att

bara för att vi är i ett förhållande, det,

betyder det inte att du äger varje uns av mig.

Det är inte för att hindra mig att vara en individ.

Vissa saker kan det,

vissa saker kan fortfarande vara mina.

- Jag ber om ursäkt. Jag menade inte meningen att låta okänslig.

- Det är bra.

Det är lugnt. Jag fattar.

Jag vill inte att du ska känna som om du måste gå

på äggskal varje när du är i närheten av mig.

För det gör du inte.

Men du måste förstå förstå det,

att jag är den jag är, okej?

Med eller utan dig.

Och det, det gör inte dig berättigad till allt av mig,

bara det jag väljer att dela med mig av.

- Hur förväntar du dig att ha en riktig relation

när allt du gör är leva i det förflutna?

Du kom hit som barn, Maria.

Det tog dig så här lång lång tid att komma tillbaka.

Varför fortsätter du att ta ägande

för de saker som som händer här?

- Minns du rösten från den unga flickan

som jag har hört?

Hon har känt för sin docka tillbaka.

Jag trodde att det enda sättet att göra

mina drömmars stopp var genom att komma hit.

- Ge mig min docka.

- Vem är där? Var är du?

- Det har gått så många år.

Jag trodde inte att du skulle komma.

- Lämna henne ifred.

- Tog hon med det jag bad om?

- Du måste göra det.

- Tänk om jag inte gjorde det?

- Nu kör vi.

Maria, vad gör du?

- Kan du inte höra det?

- Vad är det?

- Det där.

- Maria, vi måste komma härifrån nu.

- Jag går in.

Du behöver inte göra mig sällskap.

Kom igen.

- Jag förväntade mig inte att detta skulle hända.

- Hej då.

- Ge mig min docka!

- Maria, vänta!

Jag är ledsen för det. I ...

Jag tänkte inte.

- Ge mig min docka!

- Jag ska göra...

Jag ska gottgöra dig. Jag ska...

Jag ska ge dig mer. Jag ska...

Jag ska ge dig många fler, hundra, hundratals fler.

Jag är ledsen.

- Dockorna verkade fortsätta att komma

och kommer och kommer.

Jag kunde inte hålla jämna steg med hennes efterfrågan.

Mina händer var beskurna.

Blåsor, och min kropp värkte.

Men jag kunde inte stoppa hennes sorgsenhet.

Ingenting var någonsin tillräckligt.

Hon ville inte sluta gråta.

Jag kunde inte sova.

Ändå behöll jag fokus.

Efterfrågan blev så stor.

Hon ville ha mer.

Jag var mållös,

hopplösa och försvarslösa.

Det pågick i många år.

Ibland ifrågasatte jag min tro.

Men i slutändan,

Det var allt som fick mig att fortsätta.

Jag var tvungen att lita på att Gud hade en plan.

Och detta var slutet för mig.

- Adrian, jag är så ledsen.

Om jag hade vetat, jag, jag...

- Det är inte ditt fel.

Jag borde ha förklarat.

- Du var bara snäll.

Du borde inte ha straffats för det.

- Du förstår inte.

Flickan,

hennes liv, hennes,

Hennes oskuld togs ifrån henne.

Jag ville bara hedra henne.

Hjälp henne att vila i frid.

- Vad hände med henne?

- I ...

Jag vet inte hur hon kom dit eller

var hon kom ifrån.

Ingen kom någonsin för att leta efter kroppen.

Hon tvivlade till och med sin egen existens.

Jag visste bara att jag skulle hjälpa henne.

Hon hade fått en sådan

oanade händer i livet.

I ...

Jag ville inte att det skulle följa i livet efter detta.

- Maria, jag tycker att vi ska...

- Just det.

Vänta bara ett ögonblick.

- Tog du med den?

- Vem är det?

- Det är Yaz. Jag behöver plocka upp just nu.

- Det är för sent. Du skulle ha ringt tidigare.

Jag kommer dit i morgon kväll när tidvattnet är rätt.

- Nej, snälla, du måste komma nu.

- I kanske driver ett företag,

men jag är inte på din vink och kall.

- Jag betalar vad som helst. Jag betalar dubbelt.

Jag betalar dig mer.

- Har det hänt något hänt?

Säg mig, har något hänt på ön?

- Snälla, kom och hämta mig.

- Ja, är du där?

Hallå? Prata med mig, vad är det som händer?

- Nå, Maria, gjorde du det?

Tog du med dig den?

- I ...

I ...

- Svar på fråga frågan, Maria.

Tog du med dig dockan?

- Maria, trots din tystnad,

flickans ande har, har vaknat.

Vilket innebär att du har det,

Jag sa alltid, en sådan vänligt ansikte.

Jag kommer alltid att minnas din röst.

Du hade en,

en oskuldsfullhet som,

påminde du mig om mina egna barn.

- Varför lämnade du din familj för det här?

- Därför,

Gud har en,

Gud har en plan för oss alla.

Ibland,

vara snäll mot

människor och till Gud

kommer till ett pris.

Att vara snäll är den ultimata uppoffringen.

Från min...

Från ....

Från ...

Ur ett visst perspektiv,

ibland är det själviskt osjälvisk är självisk.

I ...

Jag gjorde vad jag trodde var rätt.

- Maria, vad har du gjort?

- Oliver, ge mig dockan.

- Varför tar du upp det här?

- Lyssna, jag har varit ignorerat mina drömmar

så länge jag kan minnas.

Jag har bara helt nyligen börjat tro

att de är sanna, att jag kunde göra något åt dem.

Oliver, jag har inte pratat med min mamma på flera år.

Varför tror du att du aldrig har träffat henne?

Det är därför.

Jag behöver, jag behöver släppa allt,

men det finns en del av mig som fortfarande klandrar henne

för allt detta.

- Men du skyller inte på mannen som gav dig dockan?

- Jag visste inte att det här skulle hända.

Jag försökte bara att ge tillbaka den.

- Vad tog dig så lång tid att ta tillbaka den?

- Jag kunde bara inte.

Jag visste inte vad skulle hända,

och jag antar att en del av jag inte ville veta.

Oliver, jag vet inte vem jag är utan dessa drömmar.

Vem jag är om de bara slutar.

Jag försökte bara förstå vad som hände här.

Vad hände med Adrian, vad som hände med mig.

- Människor är döda, Maria.

Om du inte lämnar tillbaka dockan tillbaka, så gör jag det själv.

- Oliver!

- Jag skulle vara försiktig om jag var du.

Inte närmare.

- Okej, då.

Okej, som du vill.

Men snälla, låt bara Oliver och Yaz, låt dem gå.

- Jag gillar dig.

Du är snabb. Jag önskar att du inte behövde dö.

- Vem är du?

- Varför spelar det någon roll?

- Du behöver inte göra det här. Jag vet att du inte vill.

- Du vet inte vad jag vill.

- Lyssna, jag var bara ett barn, okej?

Något hemskt har hänt dig.

Det betyder inte att du behöver ta ut den

på alla andra.

- Du stal från mig!

- Jag är ledsen.

Jag är ledsen, jag visste inte vad den där dockan betydde för dig

men det gavs till Jag stal den aldrig.

- Lögnare!

- Maria, snälla, bara ge henne dockan!

- Tyst!

- Lita på mig, lita på mig.

- Varför skulle jag lita på dig?

Jag kunde aldrig lita på någon.

- Du måste ha litat på Adrian.

- Jag litade inte på honom. honom, inte riktigt.

- Det kanske du kunde ha gjort,

du hade inte behövt göra det så svårt för honom.

- Vad vet du om det?

Du visste varför mina dockor var på den här ön,

och du tog en ändå.

Den var min.

- Jag var bara ett barn, precis som du var.

- Du var inte alls som jag.

- Lyssna, vi är alla födda oskyldiga.

Okej, men när vi växer, vi förändras, vi anpassar oss

till vår miljö, antar jag.

Titta, inget av detta, inget av det här är ditt fel.

Här.

Ta dockan.

- Maria, fort, jag kan inte andas.

- Ta det, kom igen bara ta det

och låta Oliver och låta Yaz gå fri.

- Nej.

Du förtjänar det inte.

Du tog ifrån mig det jag älskar,

så jag kommer att ta vad du älskar från dig.

- Kom igen, vi kan, vi kan komma till någon form av arrangemang.

Ta bara dockan.

- Aldrig. Du förtjänar inte förtjänar någonting.

- Maria, jag kan inte hålla ut mycket längre.

- Tyst!

Vad håller du på med?

- Josie.

Josie, är det ditt namn?

Det är det, eller hur?

Heter du Josie?

- Maria, du kan inte lita på henne.

- Ja, det kan jag.

Hon är bara ett barn.

Ta dockan.

Ta dockan.

Det är inte för sent.

- Det har det alltid varit.

- Ut med er. Ut med er!

- Kom nu, Maria, vi måste gå.

- Vänta, vänta.

- Hon är död, Maria.

Vi måste gå.

- Det är så roligt att se dig.

- Jag önskar att jag kunde säga detsamma.

Var är de andra?

Var är Yaz?

Det är ingen fara. Följ med mig.

- Jag ber om ursäkt. Snälla, förlåt mig.

- Kom igen nu. Båten båten är precis här borta.

- Vila i frid, min ängel.

Gud vare med dig, Josie.

Äntligen fred.

- Jag är förvånad att höra från dig.

- Ja, jag vet.

Det har gått för lång tid.

- Jag har försökt nå ut.

- Jag vet.

Jag är ledsen.

- Så vad vill du ha?

Pengar? Jag har inga.

Råd? Inga att ge.

Åsikt? Uppskattas aldrig.

- Jag vill bara, jag vill bara prata, mamma. Det är allt.

Jag saknar dig.

Hej titta, jag kommer och besöker dig när jag kommer tillbaka, okej?

Jag vill bara lägga det här avstånd bakom oss.

- Jag förstår inte.

- Det behöver du inte.

- Jaha, när du är redo,

det finns middag på bordet bordet, ingenting har förändrats.

- Vi tackar för oss.

- Plus, jag vill träffa Oliver.

- Ja, mamma.

- Berätta för honom Jag vill träffa honom

förr snarare än senare.

- Det ska jag, oroa dig inte.

Jag ringer dig när jag kommer tillbaka

för att ordna något, okej?

- Hur så? Var är du?

- Jag berättar när vi ses.

- Okej, visst. Jag ser fram emot det.

Vi ses snart, Misha.

- Okej, hej då.

- Jag är imponerad. Trodde inte att du hade det i dig.

- Jag har en hel del att göra upp.

- Jag förstår, du vet. Jag fattar.

Vissa saker är personliga.

- Lyssna, jag litar på dig. Och jag älskar dig.

Inga fler stängda dörrar.

- Jasså? Jag köpte kaffe åt dig.

- Tack så mycket.

Det här känns konstigt.

- Vad är det som gör det?

- Allt detta är över.

- Drömmarna?

- Stoppad.

- Ta det inte för givet.

- Det gör jag inte.

Jag vet inte, ibland är tystnaden värre.

Minnena av drömmarna och

verklighet, de kommer in i mitt i mitt sinne och,

Jag vet inte, jag tror inte tror inte att det är för att skrämma mig,

eller för att få mig att känna mig lugn, jag vet inte.

- Vilka delar ser du?

- Josie.

Jag hör hennes röst.

Hennes skratt.

Hennes gråt.

Jag kan inte låta bli att tänka på de andra också.

- Du kan inte klandra dig själv, Maria.

Du skulle inte veta vad dockorna skulle orsaka.

Du var bara ett barn.

- Du kanske har rätt.

- Kom igen nu. Det är dags.

Nu åker vi hem.

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.