All language subtitles for Ronja.Rovardotter.S01E06.720p.10Bit.English.Swedish.Msubs_track8_[sweTOfr]

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish
en English
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French Download
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish Download
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

Vi möts igen.

- Jag önskar att du var min bror. - Det kan jag väl vara om du vill.

Det vill jag.

Jag blir väldigt gärna din vän. Om du vill.

Det skulle jag tycka om.

Här är en liten påminnelse.

Hjälp mig, så ser jag till att din syster och systerson klarar vintern.

Nej, Flit. Nej.

Den här platsen är inte bra för oss. Vi kan ge oss av…

Nej, jag måste avsluta det här först.

Äter ni er inte mätta?

Det var längesen nån var mätt i Borkafästet.

De skulle bara veta vem som har hållit dem vid liv.

Men du får inte säga nåt. Mattis skulle… Jag vågar inte ens tänka på det.

Nån stjäl vår mat.

Ingen skulle göra det. Du har känt oss i evigheter.

Inte riktigt alla.

Sista gången, sista korgen. För den här vintern.

Nästa gång ses vi vid Stora sten.

Det gör vi.

Snön smälter. Vädret blir varmare. Ni vet alla vad det betyder.

Snart är det vår. Och då ska vinterstanken bort.

Jag har hört att det är skadligt.

Överlevde ni förra året, så överlever ni nog i år också.

Jag vill inte.

Kläder. Kroppar.

- Nej! - Jo!

Aj, aj, aj!

- Jag känner inte mina tår. - Åh, vad fin han blir.

Ska vi inte ta lite av de här testarna också?

Inget fjäsk. Jag ska ändå snart i jorden.

Det låter du bli. Inte en dag har jag levt utan dig. Och jag tänker inte börja nu.

- Nån vinter ska bli den sista. - Inte den här.

Vi får väl se hur det blir med den saken.

Din tur.

- Jaha, hur vill du ha det? - Som Fjosok.

Fjosok? Men han har ju mycket längre hår än vad du har.

Jag kan ju inte klippa frisyren längre. Du får ta det som Tjorm.

Vet du varför jag skaffade det här lilla krypinet?

- För att få vara i fred? - Just så.

- Vad gör du här nere egentligen? - Ting jag kan få användning för en dag.

- Vadå för ting? - Tids nog får du reda på det.

Så, kom du för att se mitt vackra ansikte eller har du ett ärende här?

Jag har knappt sett Ronja på hela vintern. Vet du vad hon gör?

Jag vet vad hon inte gör.

Hon gör sig inte redo för att röva när våren kommer.

- Hon vill inte. - Tids nog har hon inget val.

Man har alltid ett val.

Du som levt så länge vet att det inte är sant. Inte för såna som oss.

Ronja gör det hon vill, inget annat.

Men hoppas att hon vill vara med och häva ut Borkasvinen.

De är väl inte mycket mer än benrangel nu.

Turre kan spela luta på deras revben!

Droing, droing!

Droing, droing!

Är du också här och vaktar? Undis talade om vittrekonster.

Förråden verkar fylla på sig själva.

Har du hört nåt så dumt? Mat som fyller på sig själv.

Var kommer den ifrån? Svara mig.

Och ljug inte för mig, pojk.

- Hör du älven som brusar? - Nej.

- Det är så jag vet att det är vår. - Ja.

- Vet du hur jag vet att det är vår? - Nej.

Jag vaknar och har överlevt en vinter till.

Så är det.

Vilken underbar morgon!

Ja!

Ronja…

Det härliga rövarlivet börjar igen.

- Men vet ni vad som är härligast? - Nej.

Borkasvinen ligger utmärglade och flämtar i Norrborgen.

Om de ens gör det.

Ja, det var inte mycket i matväg de fick innan vintern.

Nej, det såg Mattis till.

Så det är väl dags att häva ut dem för gott?

- Underbara saker framför oss. - Ja!

- Röva och häva. - Ja!

- Men vi börjar med att röva, eller hur? - Ja!

- Vart ska du? - Ut i min skog.

- Du ska inte vänta lite? - Nej, det ska jag inte.

Vårvinterskogen är full av farligheter. Allt och alla är hungriga efter vintern.

Då kanske du borde vänta med att ge dig ut och röva.

Nej, vi måste ut.

Jag måste också ut. Jag längtar lika mycket som du.

Lovis, lite hjälp?

Kan en ge sig ut, så kan väl alla.

Mm.

Ja, ge dig iväg, då. Men dränk dig inte i nån lömsk liten göl.

Jo, det tänker jag göra. Så att du äntligen får nåt att väsnas om.

Mitt hjärta, sånt får du inte ens skoja om.

Jag tänker inte dränka mig i nån lömsk liten göl.

Mattis har rätt. Allt och alla är hungriga.

Ett öga mot skyn. Lova mig det.

Ett öga mot skyn.

- Så det är äntligen dags? - Ja, nu är det äntligen dags.

Bit! Slå till!

Försvinn, grådvärg! Jag är inte rädd för dig!

Hej, sten.

Hej, träd.

Hej, mossa.

Hej, fåglar! Välkomna tillbaka!

Hej, rumpnisse.

Vad gör hon?

Jag har väntat länge.

- Vad är det? - Bara det att jag har en bror.

Som väntar på mig och vill att jag kommer.

Det har du. Och det vill jag.

Mm.

Jag måste skrika ett vårskrik. Annars kommer jag att spricka.

Lugn!

Mattis, hästarna som vi tog från Borka…

- Vad är det med dem? - Vad ska vi göra med dem?

- Måste vi göra nåt med dem? - De är för många.

Vinterfodret är slut, det är trångt, de biter varandra. De är för många.

- Släpp ut dem. - Bara så där?

Ja, ut med dem i skogen. Vittror och björn ska ha nåt att äta med.

Vi ska inte behålla en till Ronja?

Hon får en egen häst när hon är stor nog att fånga en själv.

Labbas, hjälp mig upp.

Kanin, hare, and, tjäder…

Ska jag gå ut och be vissa djur ta ett kliv framåt?

Nej. Vi får nöja oss med de vi får.

Jag säger bara vad som skulle uppskattas.

Som att ni rövade lite också.

Det var längesen jag såg något vackert här i borgen.

Vi har hittat fyra av våra hästar. De är på väg mot hägnet.

Fyra är bättre än inga. Då går vi ut på jakt.

Sen stjäl vi fler hästar och ger Mattis en rejäl överraskning.

Ja!

Jag kan så bra bara ligga här och vara i våren.

Det tycker jag om dig för, Birk Borkason.

Det här är det fria rövarlivet.

Mm!

- Finns det nåt bättre? - Nej, inget bättre.

Hela vintern har jag längtat efter det.

Det är nästan så att man tycker synd om handelsmännen.

- Eller hur, Tjegge? - Vadå?

Man tycker nästan synd om folk som blir av med saker.

Ja, kanske.

- Vad är det som har hänt? - Vad tror du? Det som händer för jämnan.

- Samma visa, år efter år! - Det var sista gången vi åker hit.

Valdir…

Vi glömmer inte den här vintern. Och alla som har dött.

Folk här kan acceptera det de inte kan göra nånting åt.

Ni har varit gäster här. Vi har inte fått ut nånting av det.

Halvert var ohederlig och oduglig.

Så folk satte sin tilltro till er.

- Hoppades att det skulle bli bättre. - Det blir det.

- När? - Nu.

- Nu när vi kan komma ut igen. - Hoppas verkligen det.

Att ge människor hopp är värre än att aldrig ha haft nåt.

Om folket här vänder sig mot er, så måste jag ta min hand ifrån er.

- Då måste ni lämna byn. - Vi kan inte lämna byn.

Jag måste fånga dem först.

Varför brydde du dig om Solve?

Jag behövde henne levande.

Varför?

Så att hennes bror skulle göra det jag ville.

Hur tänkte du göra sen? Förvisa dem?

Det spelar väl ingen roll nu?

Hon ville flytta härifrån ändå.

Hon hade inga andra vänner.

Jag hade en annan anledning att hålla henne vid liv.

Det som hände var inte vårt fel. Absolut inte vårt fel. Nu rider vi ut.

- Ta mig! - Kasta på mig!

- Hur är det i Norrborgen nu? - Undis tycker om borgen.

Åh!

- Där försvann han! - Här!

Hon kommer från ett herremanshus. Visste du det?

Jaha.

- Varför gör de på detta viset? - Hur mötte hon Borka, då?

Åh!

- Han rövade dem en gång. - Kasta!

Åh!

Sen smög hon ut och träffade honom. Tills hennes far fick reda på det.

- Kastade han ut henne? - Tack.

Det hade han nog gjort, om hon inte redan hade rymt med min far.

- Jag måste också rymma. - Kasta!

Om Mattis får reda på att jag gett Borka mat i vinter…

Ta mig! Kasta på mig!

Ta mig!

- Ta mig! - Ska vi gå?

- Ja. - Ta mig!

Varför går ni?

Inget mer i skallen? Varför gör de på detta viset?

Varför gör de på detta viset?

- Hej då! - Hej då!

Upp med er! Nu gör vi oss av med lössen i Norrborgen.

- Kan vi inte göra det i morgon? - En dag mer eller mindre…

De har skavt som en sten i stöveln för länge. Idag ska de ut.

Inte nu. De är beväpnade och för många.

- Kan jag berätta en sak för dig? - Du kan berätta allt för mig.

- Utan att du blir arg? - Jag blir väl aldrig arg?

Ja, ja, det har väl hänt nån gång att jag har blivit arg.

Men inte nu. Vad är det?

Borka kom. När jag lämnade maten som jag fått i förråden.

- Sa du att det kom från mig? - Nej. Jag ljög.

Jag sa att jag hade kommit på ett sätt att hämta det.

Om Mattis får reda på det här… Han kommer bli helt ursinnig.

Förlåt.

Det är inte ditt fel.

Kom!

- Åh! - En björn eller varg måste skrämt dem.

De är inte rädda. De springer vintern ur kroppen.

- Vet du vad vi ska göra? - Nej.

När de lugnar sig och börjar beta, då ska vi fånga oss varsin.

Nu?

Vi ska ha nåt att göra i morgon också. Nu fyller vi korgen.

Mattis! Jag skulle behöva rida iväg en stund.

Varför då?

Jag behöver kvistar och fjädrar, jag tänkte göra lite pilar.

- Det tänkte du? - Ja.

Rid iväg, då.

- Jag vill inte att dagen ska ta slut. - Inte jag heller.

Men det kommer en ny i morgon. Och då ska vi fånga oss varsin häst.

Tills i morgon, Birk Borkason.

Tills i morgon, Ronja Rövardotter.

Trodde du att vi glömt bort dig? Du verkar trivas med dina rövarvänner.

Vad vill du?

Samma sak jag ville innan vintern, som du aldrig gav mig. Flickan.

Hon är bara ett barn.

- Hon är Mattis barn. - Men hon är ingen rövare.

- Hon tycker inte om det Mattis gör. - Men Mattis tycker om henne.

Det måste finnas ett annat sätt.

I stället för att mina knektar ska ränna omkring och riskera livet,

får du ge henne till mig. Om jag får flickan, kommer Mattis efter.

Solve, min syster…och lille Flit, hur är det med dem nu efter vintern?

- Oroa dig inte för dem nu. - Skulle du kunna hälsa dem från mig?

Säg att jag tänker på dem.

Låt mig veta när och var jag får flickan. Men låt det bli snart.

Väldigt snart. Tids nog kommer du träffa din syster och systerson.

Hallå. Hur gick det?

Det var en ren fröjd. Och vet ni vad som gjorde det extra nöjsamt?

Nej.

Inte en sketen Borkarövare så långt ögat nådde.

Det kan nog ändras.

Vad…?

- Vad menar du med det? - Jag såg dem. När de gav sig av tidigare.

Till häst, minsann.

De var inte särskilt feta, men det var inget skelett som red iväg.

- Så de har klarat vintern? - Det ser utan tvekan ut så.

Var är Tjegge?

Han skulle samla ihop pinnar till fler pilar.

Jaha. Där ser man.

Satan! Jag skulle ha hivat ut dem en gång för alla!

Satans Borkasvin! Dra för fan i våld!

Vad säger du?

Satans svikare, allihop!

- Där är mina sista dagars ljus. - Det har du sagt sen jag var liten.

Ja, jag ljuger inte.

Jag är närmare mina sista dagar än mina första.

Och du är mitt ljus.

Var skogen sig lik?

Jag hade nästan glömt hur glad den gör mig.

Och glad är en bra känsla.

Var är Mattis?

Uppe vid gapet, tror jag.

Vad gör han där?

Varför går du inte och ser efter? Han kan behöva lite av ljuset.

En liten tupplur…

Jag dränkte mig inte i nån lömsk liten göl.

Det var fint, det.

- Vad gör du här ute i regnet? - Jag har en del att fundera över.

Jag trodde de var halvdöda.

- Varför var de inte halvdöda? - Jag vet inte.

Nej, men jag tror att jag vet. Nån hjälpte dem. Gav dem mat.

Hur skulle det gå till? De var ju insnöade hela vintern.

Det var Tjegge. Tjegge stal mat från oss och hjälpte dem.

Är du säker?

Ingen av de andra skulle svika mig på det sättet.

Jag litar på dem. Som jag litar på dig och Lovis.

Tjegge?

- Nej, tack. - Smaka. Det är gott.

Tack, Fjosok.

- Vad tänker du göra åt det? - Jag har inte bestämt mig än.

Vi får se.

Vi vet båda hur det är att bli oskyldigt anklagad. Du måste vara säker.

Lägg dig nu.

Du får sova på saken.

- Hur går det med pilarna? - Jag hittade inga som passade.

- Du hittade inga pinnar? I skogen? - Jag glömde. Jag började tänka på annat.

Jag tror jag vet på vad. Hur du ska kunna fortsätta hjälpa Borka.

- Va? Det… - Gör det inte värre genom att ljuga.

- Nej, jag har inte hjälpt Borka. - Du har gett dem mat hela vintern.

Mattis, jag har inte…

Om vi ser dig i de här skogarna igen, går det riktigt illa.

Snälla, jag svär. Jag skulle aldrig göra nåt sånt mot dig.

- Inte efter allt du har gjort. - Öppna portarna! Tjegge lämnar oss.

Gör det inte! Du tar fel, det är inte jag. Mattis, det är inte jag.

- Labbas… - Nej! Jag måste få stanna, Mattis.

Mattis! Mattis!

Släpp!

Mattis!

Släpp! Släpp!

Sturkas, den nya fogden, vad vet du om henne?

Hon har satt dit några rövarband. Mer vet jag inte.

- Var kommer hon ifrån? - Det vet jag inte.

- Ta reda på det nästa gång du är i byn. - Vadå, är det nåt särskilt?

- Jag känner igen henne. Tror jag. - Vadå? Var då ifrån?

Det är det jag inte vet.

- Mattis tror att Tjegge gav er maten. - Varför gör han det?

Han kan inte tänka sig att det var nån annan.

Borde jag säga nåt?

Jag kan inte säga nåt.

Mattis skulle ju bli…

Då gör du inte det.

Men jag kan inte göra så mot Tjegge heller.

Hästarna måste förstå att vi inte vill göra dem illa.

Hej.

Här. Varsågod. Ja, varsågod.

Den rackaren högg efter dig!

Rackarn är ett bra namn. Det får han heta.

Här, Rackarn. Vill du ha?

- Då får du ge min ett namn. - Vildtoringen kan han heta.

Rackarn och Vildtoringen. Nu har ni namn, så nu är ni våra.

- Jag tror inte att de vill i dag. - Inte jag heller.

Psst!

- Du är förvisad härifrån. - Du får Ronja i kväll.

- I kväll? - På några villkor.

Du måste vara där själv.

Det kan jag gå med på.

Och så fort du har fått Mattis släpper du henne.

Det kan jag också gå med på.

Det kommer inte att hända henne nånting. Där har du mitt ord.

- Ditt ord. - Mm.

- Vet du var Jättekasten ligger? - Jag kan hitta dem.

Var där precis före solnedgången.

Så kommer jag. Med Ronja.

Cappa?

Snart får du upprättelse. Jag lovar dig.

Jag såg dig uppe vid gravplatsen.

Vi har bott här. Vi har varit här sen i somras. Varför har du inte sagt nåt?

För att det inte känns viktigt. Du skulle ändå inte komma ihåg.

Jag kände igen märket på stenen. Mor och far dog här.

Det där huset vid torget.

- Var det där vi bodde? - Ja.

Tills du var fyra.

- Berätta för mig. - Du vill inte veta.

- Jo, det vill jag. - Jag vill inte att du ska veta.

Dog far när du var åtta? Var det därför vi åkte härifrån?

Vad heter din häst?

Lilla flicka…

Nu börjar jag tappa tålamodet. Tala om vad hästen heter.

Mattis far dödade honom.

Mm.

Labbas…

Hej. Igår var jag väldigt godhjärtad.

Jag tog väldigt lite och jag var på väldigt bra humör.

Men sen visade det sig att Borka och hans anhöriga hade klarat vintern.

Och att jag blivit förrådd.

Jag är ledsen att behöva säga det, men jag tänker ta ut det på dig.

Det finns inget som skänker mig mer glädje än att röva.

Och det är inte nån tröst för dig, men jag mår redan mycket bättre.

Och jag känner igen dig nu.

Eftersom jag tar mer än jag behöver idag, tänker jag inte röva din vagn mer i år.

Du får fri lejd genom Mattisskogen. Vad säger du om det?

- Eh… - Ja.

Då var vi färdiga här.

Res vidare, min vän.

Försök finna tröst i att din dag, den kan bara bli bättre.

- Det var en fin dag. - De är alltid fina när vi är tillsammans.

- Vi möts i morgon igen. - Det gör vi.

Ser man på. Så flitiga ni var i dag. Släpp allt ni bär på!

Det tar vi hand om.

Jag har så många frågor.

Inte nu. Nu hämtar vi flickan och avslutar det här.

Det här gör du inte ostraffat. Din djävulshund.

Vad tänker du göra? Svälta ut oss?

Det var så här vi överlevde vintern. Vi stal från dig.

Min pojke smög in och tog mat. Och du var för dum och självgod för att märka nåt.

- Det lilla ormynglet. - Kalla honom vad du vill.

Ett barn, Mattis. Ett barn är listigare än vad du är.

- Ronja! - Hej, Tjegge.

Jag vill visa dig en sak.

- Visst. - Inte här, vi måste gå en bit.

Kan det vänta? Jag har varit en hel dag i skogen.

Nej, det kan inte vänta.

Följ med.

Ja, ja.

De har varit borta länge nu.

Och var är Ronja? Varför kommer hon inte hem?

- Vad är det du ska visa? - Den här vägen.

- Var är det nånstans? - Du ska få se. Kom nu.

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.