Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
English
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
Ingången har rasat. Vi kommer varken in eller ut.
- Vad är det som har hänt? - De tog hästarna.
- Är det allt du kommer hem med? - Med hästar är det svårt. Utan hopplöst.
Vintern har bara börjat.
Mattis har en dotter. Tar vi henne, kommer Mattis till oss. Här är en påminnelse.
Hjälp mig, så ser jag till att din syster och systerson klarar vintern.
- Varför ger ni oss det här? - Ni behöver det.
Hugg mig i ryggen, och jag förvisar dem också. Få ut flickan nu.
- Varför tycker inte du om snön? - Jag har dåliga minnen.
- Vad hände? Jag vill veta. - Kanske när du blir äldre.
Bara det går väl. Om något händer henne…
Lilla, vackra människa.
Mat till de små. Men jag får ta bit för bit.
Hjälp!
Hjälp! Hjälp!
Birk!
Släpp henne!
Lilla människobarn!
- Vi möts igen! - Birk!
Birk!
Ska du inte hem nu, Rövardotter?
Gå inte ifrån mig. Du får aldrig gå ifrån mig.
Jag ska se om jag får loss dig.
- En till! - Lille gossen! Snö i ögonen.
Varför gör hon på detta viset?
- Försök nu. - Har sönder taket!
Varför gör de på detta viset?
Tack.
- Birk… - Ja?
Jag önskar att du var min bror.
Det kan jag väl vara om du vill, Rövardotter.
Det vill jag.
Men bara om du kallar mig Ronja.
Ronja.
Syster min.
- Hej. - Hej.
- Du var ute länge idag. - Ja, det var jag.
- Har du haft det bra? - Ganska.
Vad har hänt? Har du gjort dig illa?
Nej. Jag skidade in i en gren bara. Det är inget.
Skalle-Per säger att den verkliga vintern kommer nu. Då kan du inte vara ute längre.
Jag kommer sakna det.
Men det fina är att när våren är här, då är Mattisskogen fri från Borkasvin.
- Har ni sett Ronja idag? - Hon drar sig.
- Har hon inte klivit upp? - Nej.
Vad är det med dig? Varför är du inte uppe och skuttar?
Jag orkar inte.
- Jodå! - Nej. Jag vill inte.
- Du är väl inte sjuk? - Jo, jag tror det.
Men då är det bra att du håller dig varm. Som man ska göra när man är sjuk.
- Jag är nog snart på benen igen. - Så klart att du är.
Lovis…
Lovis!
Lovis… Lovis!
Varför är du inte hos ditt sjuka barn?
För att fåren behövde ses till.
Du ska gå till Ronja med dina örter och safter.
- Om hon fortfarande lever. - Hon har feber, Mattis.
Det är så det börjar. Och sen blir det värre.
Och så tas hon ifrån mig!
Ni vet inte hur det känns att mista sitt allra käraste lilla lamm.
De fick ungar i våras. De hänger saltade och rökta i visthusboden allihop.
Så klart att du vet hur det känns. Förlåt.
- Lovis? - Ja, barn.
Varför hatar Mattis och Borka varandra?
Vad får dig att tänka på det?
Jag har tid att tänka på saker när jag ligger här och är sjuk.
Mattis far och Borkas far hade varit fiender så länge någon kunde minnas.
Ingen kom ihåg varför längre. Det var bara så det var.
De tyckte om varandra mycket, Mattis och Borka.
Men de var tvungna att träffas i hemlighet.
Det hade varit som att slå Mattis far med en slägga
om han fick veta att hans son var vän med en Borkarövare.
- Men de sågs ändå. - Hur?
Mattis slog upp ett hål i väggen.
Längst ner i borgens källare. Bakom den fanns en gång i berget.
Där fortsatte de att träffas. Bästa vänner vill vara med varandra.
Och de var bara barn. Sedan kom den där vintern.
- Borkasvin! - Nej, far!
Mattis far fick Mattis att lova att de aldrig skulle ses igen.
Men de sågs ändå, Mattis och Borka. Så ofta de kunde.
Tills en dag.
Borka förrådde honom och ledde in knektarna genom deras hemliga ingång.
- Hur gick det? - De lyckades driva ut knektarna ur borgen.
Men tre av Mattis fars rövare fick sätta livet till.
Och några knektar gick samma väg. Men det värsta var Mattis mor.
Klarade hon sig?
Efter det var det slut med vänskapen.
Sedan den dagen har Mattis hatat allt vad Borkarövare heter.
Svikare och opålitliga fähundar allihop.
Det var längesen.
Det finns väl nån som inte är en svikare och en fähund?
Mattis skulle bli rasande om han visste att du tänkte tanken. Slå det ur hågen.
Vila nu. Och Mattis behöver inte veta vad vi pratat om.
Ni kan gå in.
Borka är dummare än en gris, men han vill inte slåss med snö upp till armhålorna.
Han har ju annat att tänka på.
Det här räcker inte långt.
Hur länge har ni bott här?
Hela mitt liv. Våra föräldrar byggde torpet.
Jag ville att vi skulle flytta, Tjegge och jag.
Byn har bestämt att vi inte duger.
- Men du har väl vänner här? - De få jag hade försvann när Tjegge stal.
- Jag har aldrig riktigt haft en vän innan. - Aldrig?
En gång bodde vi nästan ett år i en stuga vid en hed.
Cappa var skadad och behövde läka.
Det är det längsta vi nånsin stannat på en och samma plats.
Jag blir väldigt gärna din vän. Om du vill.
Det skulle jag tycka om.
Nej. De som har stått vakt får ta först.
Din magra lilla kropp ser inte ut att behöva mer.
Men jag är hungrig.
Det var onödigt. Jag är också hungrig. Och vresig.
Ronja, min lilla duva.
- Du är frisk igen. - Mm.
Det här måste firas.
- Är det något du vill ha? - Ingenting som du kan ge mig.
- Vet du vad hon pratar om? - Jag? Nej, jag vet ingenting.
Sluta snöa!
Ronja, det är din tur!
- När blir det vår igen? - Det dröjer allt ett tag.
- Vad är det som händer till våren? - Jag får komma ut härifrån.
- Du vinner. - Vi har inte spelat färdigt.
Jag har.
Hur mycket ska hon få?
Så mycket hon behöver.
Du är där ganska länge när du lämnar maten.
Ja, vi pratar. Hon är min vän.
Där ser man.
Jag är glad för din skull, men vi stannar inte här och det vet du.
Men kan jag inte få vara glad en liten stund?
Vill ni mig nåt, era stackare, får ni visa er.
Tänkte väl det.
Här är det stopp, ser du.
Här är det stopp, ser du. Allt det här rasade ner natten du föddes.
- Gjorde det? - Ja, det gjorde det.
Birk!
God natt, min duva.
- Birk! - Ronja!
Syster min, jag är glad att höra din röst. Jag vill se dig också.
Det kan vi. Jag har gjort så vi kan det.
Klättra upp för sten…
Vi ses här imorgon.
- Är det här du håller hus? - Det är här jag håller hus.
Mattis bad oss att leta efter dig. Vad gör du här nere?
Ibland vill jag vara för mig själv. Man kan ju inte vara ute i snön hela tiden.
Nej, fy! Snö och badvatten ska man hålla sig från, det har jag alltid sagt.
Men tärning kan man spela både natt och dag.
- Det kan man alltid spela. - Ja, det kan man.
- Va? - Det är din tur.
Jaha.
Ett, två, tre… Åtta! Då vinner jag!
- Nej, jag hade tio. Jag hade tio. - Men nu ska man ju ha minst!
Birk?
Jag har sovit jättegott.
Vill du ha mer?
Ut!
- Men det är kallt ute. - Så ni gillar värme?
- Ja. - Ja.
Stanna då, så ska jag se till att ni får det riktigt hett om öronen.
Mm!
Birk!
- Jag har väntat på dig. - Och jag har väntat på dig.
Ända sedan du befriade mig från Storvittran.
Du är dig lik.
Bara lite blekare.
Vad har du gjort med dig?
Inget. Jag har bara inte ätit så mycket.
Äter ni er inte mätta?
Det var längesen någon var mätt i Borkafästet.
Här.
Ät om du är hungrig.
- Skulle inte du ha det själv? - Det finns mer där hemma.
Varför har ni ingen mat?
När vintern kom kunde vi inte jaga Vi blev av med hästarna.
Mattis tog dem.
Och även om vi fått tag i nåt stort, skulle vi inte få upp det i borgen.
- Det är vårt fel att du är hungrig. - Din fars kanske.
Inte ditt. Känner du hur lortig jag är?
Ibland har det inte gått att gräva fram bäcken.
Då får vi smälta snön och dricka, men bada går inte.
Det gör inget om du är lortig och lusig. Men jag vill inte att du är hungrig.
Vi är alla hungriga.
Det är kallt här när man inte bär stenar och sliter.
Vi kanske skulle gå upp till värmen igen.
Ja, kanske det.
- Men vi ses igen imorgon? - Vi ses igen imorgon.
Mm.
Håll för näsan.
Vad är det?
Du har haft tankarna någon annanstans hela dagen.
- Jag tänker på vattnet. - Vad tänker du om vattnet?
Att vi har en brunn. Och kan ta hur mycket vi vill.
- Jaha. - Det var bara det.
Så, nu är du lusfri ett tag igen.
Mattis, då var det din tur.
Nej, jag vill inte.
Jaha…
Jag är hövding, jag bestämmer.
Och jag bestämmer att jag inte tänker luskammas.
Det finns en annan sak du kan få bestämma, när du sitter där och bestämmer saker.
Vad då?
Om du vill sova med dina tolv toviga, lusiga rövare eller med mig.
Aj! Aj! Inte så hårt. Aj! Lovis…
- Var är Ronja? - Hon är väl här någonstans.
Jo, men var? Hon går upp, försvinner och kommer inte tillbaka förrän på kvällen.
Som vanligt, med andra ord.
Jo, men då är hon ju i skogen. Vad gör hon?
Hon är här någonstans och ränner runt.
- Varsågod. - Vad är det här?
Jag kan ge er mat.
Jag förstår inte att jag inte tänkt på det innan.
Borka skulle bli rasande om han fick veta att jag tar emot mat från dig.
Fyll förråden lite i taget, så märker de ingenting.
Om bara Borka inte hade svikit Mattis…
Vad då?
Det är därför de hatar varandra.
För att Borka svek Mattis.
Det är inte vad jag har hört. Men det spelar ingen roll.
Jo, berätta! Vad har du hört?
Det är dem. Jag är din bror. Jag kommer aldrig att svika dig.
Kallt, kallt, kallt!
Mm.
- Det känns som att jag stjäl från er. - Och jag från Mattis.
Men han vill ju att jag ska röva, så ät du.
Det är inte långt kvar. Snart är det vår.
Där ser du. Antingen har vi fått oknytt eller så försvinner det mat.
- Hur då försvinner? - Det verkar gå åt mer än vi hämtar.
Det finns här, sen finns det här inte längre.
- Har vi inte bara ätit upp det? - Nej, jag tror inte det.
Vad försvinner mest? Gryn, bröd, kött… Allt, egentligen.
Vi gör så här.
Först… så blir vi säkra. Och sen ligger någon väldigt illa till.
Det var en sjua. Nu är det din tur.
Hur är det, Tjegge? Vad tänker du på?
- Det är kallt. - Det är väl bara att sätta sig vid elden.
Ja. Jag menar… Det är svårt att klara vintern.
Oroa dig inte, vi klarar oss. Vi har så det räcker och blir över.
Ja, vi har det.
Vi har det.
Vet hon varför?
- Varför vad då? - Varför hon har fått mat hela vintern.
För att klara sig. Eller vad menar du?
Vet du varför hon har fått mat hela vintern?
För att klara sig.
Så vi har bara varit snälla mot henne?
- Vad har du gjort? - Ingenting.
Jag har hållit Tjegges syster vid liv för att jag är så snäll, tydligen.
Ge dig iväg nu, innan det blir vår.
Ohyra!
Stick härifrån!
Solve?
Solve?
Nej…
Nej, Flit… Nej, nej, nej…
- Här. - Tack, syster min.
Du är så snäll. Jag har aldrig sett på maken.
Du är min bror. Man kan inte låta sin bror svälta.
De skulle bara veta vem som har hållit dem vid liv.
Men du får inte säga någonting. Mattis skulle…
Nej. Jag vågar inte ens tänka på vad han skulle göra.
Satans tjuvar!
Sturkas! Lovis!
Kom hit!
Fyra bröd och köttet är borta. Någon tar vår mat.
Vem då? Ingen kommer in med snön.
- Det är just det. - Det är omöjligt, ingen skulle göra det.
Mattis, ingen skulle göra det, det vet du.
- Du har känt oss alla i evigheter. - Inte riktigt alla.
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.