Original subtitles

Hon, rövardottern. Jag ser henne i skogen ibland.

Håll dig borta från henne.

- De måste bort. - Vintern närmar sig.

I stället för att köra ut dem, så kanske du ska stänga in dem.

Ingången har rasat. Vi kommer varken in eller ut.

Uppför den repstegen vill jag se nån släpa upp annat än bär och svamp.

Det blir en lång vinter i Borkafästet.

- Så vi ser dem aldrig mer? - Aldrig i våra liv.

Vi behöver köpmännen och deras vagnar orörda.

Jag tar över knektarna. Order från Valdir.

Eller mitt krav, hon gick med på det.

- Du kommer att misslyckas här. - Vi får väl se.

Jag vet, Flit, du är hungrig. Morbror kommer att hitta mat i dag.

Vill du bli en av oss?

Ja.

Berätta för mig. Vad händer i Mattisborgen?

Gör er klara. Nu ger vi oss av.

Vill du följa med oss?

- Jag tänker inte röva. - Vi ska inte röva. Vi ska jaga.

Vad ska vi jaga?

Jag vaknade i morse och var lite sugen på älg.

Klä på dig.

Man ser dem som mest i gryning och skymning.

Och efter sommaren finns det så många kalvar, så de vandrar runt hela tiden.

Inte precis just nu. Men vänta bara.

Ronja…

Lovis! En älg!

Ja!

Nu är man allt bra sugen!

De möraste bitarna ska den tandlöse ha, det vet alla.

Så det vankas älg i Mattisborgen. Varför lagar inte jag älg?

Varför står jag med gryn, korn, ärtor och bönor medan de äter det finaste köttet…

Det vet du nog själv.

Ja, det var längesen jag såg en älg springa här.

Det måste den tydligen göra, för ni sitter och latar er hela dan!

Det var längesen jag såg en älg klättra uppför repstegen.

Mm, men tänk om det fanns andra djur. Fiskar, harar, ekorrar, vildsvin,

fasaner, bäver, räv, lo, rådjur, grävling…

Din mor har inte fel. Vi måste fylla förråden. Det är snö i luften.

Knektar!

Var försiktig när du är ute i skogen själv.

- Fröbjörn! - Var är hästarna?

Hjälp honom upp!

- Vad är det som har hänt? - De kom. De tog hästarna.

Satansyngel.

- Han hälsade. - Vad hälsade han?

Vad hälsade han?!

Han hälsade: "Mattis, den mäktigaste rövarhövdingen i alla berg och skogar,

har tagit dina hästar, din…"

Din vadå?

"Din rävröv."

Satansyngel.

Hej!

- God morgon, Tjegge. - Ska du ut idag igen?

Varje dag, så länge jag kan.

Du kanske ska stanna i borgen ett par dar.

- Varför skulle jag göra det? - Det är höst. Det är mycket som kan hända.

Det finns inget i skogen jag är rädd för.

Mörkret faller fort, vittror och allt annat vilt är i farten.

- Ett öga mot skyn. - Kanske nåt mot buskarna och snåren också.

Mattis har en dotter som är ute i skogen en hel del. Ensam ute i skogen.

Borgen är ointaglig, men tar vi henne, kommer Mattis till oss.

- Hur gammal är hon? - Inte gammal. Fortfarande ett barn.

Varför skickar du tre av oss om det bara är en liten flicka?

Hon kan skogen. Det kan inte ni.

Vi är snart tillbaka.

Ett barn…

Är du här nu igen?

Jag tänkte att du ville akta dig för Borkarövare idag också.

Vet du vad? Det var det jag ville.

- Jag tänkte fånga mig en häst i dag. - Vi kanske kan hjälpas åt?

- Ja, du är säkert till stor hjälp… - Det kanske går bättre tillsammans.

Då behöver du nånting att fånga den med.

Tänk att du råkade ha med dig skinnremmar ut i skogen.

Ja, tänk.

Nästan som att du börjar bli snäll mot mig.

Få inte för dig nånting nu, Birk Borkason.

Jag lär dig det här, så att du inte ska vara helt oduglig.

- Säger du det, så. - Det säger jag.

Det fina ska vara utåt.

Vad tror du om de där två?

- Lilla människa! - Vittror! Spring!

Där är de små!

Nu ska här klösas!

Var är människorna?

- De jagade oss inte bara. - Vadå?

Vittrorna.

De ville få oss rakt fram.

- Varför? - Vet inte.

Men vill en vittra en sak, ska man alltid göra tvärtom.

- Vet du var vi är? - Nej. Så vi är vilse?

Ja. Men bara tills vi hittat rätt stig.

- Har vi hittat rätt stig än? - Jag tror inte det.

Vi provar hitåt.

- Är du aldrig rädd? - Ute i skogen?

Nej. Jag menar för allt.

- Man kan inte vara rädd för allt. - Men du vet, att inte duga.

Nej, aldrig.

Vadå, är du det?

Ibland.

För att jag sa att du var oduglig? Det var bara på att fånga hästar.

Jag har inte aktat mig för dig tillräckligt för att veta nåt annat.

Hej då, Rövardotter.

Hej då, Birk Borkason.

Vad gör du?

Jag ska bara se hur det går för Oros vid den andra stigen.

Skynda på, då! Stå inte bara där! Kommer hon nu, upptäcker hon oss.

- Sorva! - Är ni vilse?

Är du vilse?

Där är du ju. Jag var orolig.

- Är det fler av oss ute i skogen? - Nej, bara du. Alla andra är här.

- Jag hörde nån som skrek där ute. - Vi är alla här.

- Kanske en Borkarövare. - Ja, eller knektar, om vi har tur.

Det är kanske bra att du stannar här ett par dar ändå.

Kanske, vi får se.

- Är det nya hästar? - Ja.

- Var kommer de ifrån? - Ja, de…

Ja, du vet…

Ni behöver inte säga. Jag vet och jag vill inte veta.

- Ja, här står du och klurar. - Här står jag och klurar.

Hur är det i skogen nu för tiden?

- Det är vilt och fritt. Och härligt. - Oj, oj, oj…

Vittrorna jagade mig i dag.

De är som farligast på hösten.

Ungarna deras ska lära sig att jaga, så de tar det de fångat, släpper loss det,

och så får ungarna jaga det i en av de mörka gångarna.

Vad gör de när de fångar det, då?

Det en vittra gör.

Uff…

Massor av hungriga små tänder och vassa klor som river och sliter.

Jag tror att de försökte få mig att springa åt ett bestämt håll.

Vill en vittra en sak, då ska man alltid göra tvärtom.

Det sa jag också.

Till vem?

Till mig själv.

Jag trodde kanske att du blivit vän med nån trevlig räv där ute.

- Varför trodde du det? - Du har ett hårstrå på axeln.

Från en rävsvans kanske, tänkte jag.

- Dina gamla ögon går inte att lita på. - De ser nog mer än vad man tror.

- Har de kommit tillbaka? - Hon kanske inte var ute i skogen idag.

- Då hade de kommit tillbaka utan henne. - De var väldigt sturska.

De skäms kanske över att komma tillbaka tomhänta.

Nej. Nåt har hänt dem.

Vi får skicka ut tre till i morgon.

- Vi har gjort det här ett tag nu. - Mm.

- Vad är annorlunda den här gången? - Ingenting.

De är lite klyftigare bara. Svårare att fånga.

- Men det är fortfarande bara ett uppdrag? - Vad skulle det annars vara?

- Jag vet inte. - Det är bara ett uppdrag som alla andra.

- Vart ska du? - Titta till hästarna.

Hej.

Vad heter din häst?

Berätta för mig vad din häst heter, så får du rida hem sen.

Nu börjar jag tappa tålamodet. Tala om vad hästen heter.

Det här var Skidas.

- Vad hände? - Vem vet?

Vittror, grådvärgar, de underjordiska… Allt skrömt är i farten innan vintern.

En härifrån hade vetat det.

Skidas, Sorva eller Oros, var ingen av dem härifrån?

Alla tre.

De skrattade och sa hur enkelt det skulle bli.

Att det var onödigt att skicka tre.

En härifrån hade vetat att det bara var prat.

Är det det ni knektar härifrån är?

Bara prat?

Hur många behöver ni vara för att hämta en unge i skogen?

Ingen vill göra det nu.

- Det tror du inte? - Nej.

Då har jag ingen nytta av dig, eller hur?

Ge dig iväg!

Har du hört?

Om Skidas och de andra, ja. Är det vad de står och pratar om?

Mm.

Var hon med dem ute i skogen? Vår nya fogde?

- Nej. - Så hon skickade ut dem för att dö.

Du får gärna sprida det.

Då kanske de minns att hon bara har fångat en simpel tjuv, som hon sen släppte.

Kanske var det han som dödade Skidas och de andra.

Nej. Det var inte en människa. Det var nåt annat.

Vi vet det, de vet det inte.

Vi alla skulle bli lyckligare om hon tillbringade vintern nån annanstans.

- Ren omtanke? - Ren omtanke.

Vad hade du gjort om Mattisrövarna inte kommit till byn och sett Tjegge?

Han hade fått sitta där längre.

- Hur länge? - Tills de såg honom.

Jag vet inte vad det är, men den här platsen är inte bra för oss.

För dig.

Vi har inte fått betalt än, vi kan ge oss av…

- Nej, jag måste avsluta det här först. - Varför?

Jag har alltid vetat att jag skulle hamna här igen.

"Igen"?

Jag vill vara i fred.

Har du hört att din överskattade fogde har misslyckats igen?

Hon får inte ens ut knektarna i skogen längre.

Hon kostar oss mat och pengar som vi behöver.

Jag kan inte häva uppgörelsen.

Vad vet vi om henne? Rövarbanden som hon har fångat, vad var det för några?

- Hon har ett utmärkt rykte. - Men hur vet du att det är sant?

- Det här är för att hon tagit din plats. - Nej, du gav henne min plats!

- Hon fick den. - Jag har fullständig tillit till henne.

Tre knektar dog igår. Folk pratar.

Inte en rövare har hon fångat, men hon ska bo här, elda ved och äta mat.

Vintern kommer.

Folk kommer att svälta, det vet vi.

Då blir de arga. På henne, men också på den som tog hit henne.

Ja, vad föreslår du, då?

Jag tar minst ett av rövarbanden och blir lagman igen. Hon åker ut. Utan lön.

- Du tar hand om ett av rövarbanden? - Innan vintern.

Nu.

- Var är hon? - Uppe i borgen.

Jag behöver få ut henne. Det är ont om tid.

Det är inte mitt fel att ni inte fick tag i henne.

- Du försöker väl inte lura mig nu? - Nej. Hon går ingenstans med mig.

- Varför inte? - Jag är ny. Ingen litar på mig än.

Här är en liten påminnelse.

Hjälp mig, så ser jag till att din syster och systerson klarar vintern.

Hugg mig i ryggen, och jag förvisar dem också.

Få ut flickan nu. Innan vintern kommer.

Ah…

Pelje, det snöar!

Lovis!

Det snöar! Var är mina skidor?

Min mössa och mina vantar?

Vänta lite, vad säger du?

Det snöar.

Vintern är här.

Mina vinterkläder, var är de?

Första snön kan vara borta lika fort som den kom.

Men den kan också ligga en famn djup, och då måste jag vara redo.

Lugn. Först ska du äta lite soppa.

Man kan inte lita på nån av dem.

De låtsas vara din vän för att sen hugga dig i ryggen.

- Inte Borka. - Allihop.

Du träffar inte honom igen. Annars gör jag mig själv olycklig på dig.

Det snöar.

Det snöar.

Aj!

Nej! Nej, snälla! Snälla!

Nej! Snälla!

Snälla!

Aj!

Var försiktig. Skidor kan leva sina egna liv.

Jaså?

Och snön är kall. Och kylan…

- Kylan är också kall. - Hej då, Mattis!

- Ett öga mot skyn! - Ett öga mot skyn.

Bara det går väl. Om nåt händer henne…

Hon kan ta vara på sig själv bättre än någon rövare.

Men snö är snö. Hon har aldrig varit i skogen med snö förut.

Är det här allt du kommer hem med?

Med hästar är det svårt. Utan hästar, hopplöst.

- Vintern har bara börjat. - Jag vet.

Jag vet det.

Oj!

Det var ett gupp mitt i backen och jag hoppade. Långt.

Det var som att jag flög!

- Varför tycker inte du om snön? - Jag har dåliga minnen av den första snön.

- Vadå för några? - Minnen, bara.

Från när?

När jag var i din ålder.

Vad hände?

Dåliga minnen ska man hålla för sig själv.

Jag vill veta.

Kanske när du blir äldre.

- De hämtar redan från det allmänna. - Ja, de hämtar redan.

- Jag har inte sett Halvert på ett tag. - Han gav sig ut efter rövarna.

- Fånga dem, och sen sparka ut mig? - Ja, det var väl tanken.

Visste du att han gömde mat och tjuvgods från Borkagrottan?

Han gav det till handelsmannen som var här. De delade på vinsten.

Nej, det visste jag inte.

Nej…

Jag har en känsla av att han inte kommer tillbaka.

Vi tar dem till våren.

Innan dess har vi en lång, hård vinter framför oss.

Varför gör du det här?

- Ska vi inte hjälpa henne? - Jo.

Det är bara olikt dig.

Rid dit med den.

- Goddag. Jag heter Smavis och jag… - Jag vet vem du är. Vad vill du?

- Varför ger ni oss det här? - Ni behöver det.

För att din syster förvisade min bror?

Min syster skriver inte reglerna, hon förrättar dem bara.

- Han stal. - För att ge oss mat.

Hon känner igen sig i dig. Att ensam ta hand om ett barn.

- Har hon barn? - Nej.

Hon har uppfostrat mig på egen hand sen vi var små.

- Vad hände med era föräldrar? - De dog.

- När jag var tre. - Hälsa henne och tacka.

- Jag kommer tillbaka. - Du är välkommen.

Oj!

- Varför gör hon på detta viset? - Har sönder taket. Varför då, då?

Jag kunde inte rå för det. Det var en olyckshändelse.

Skon rakt genom taket! Varför då, då?

- Taket är sönder, in med snön. - Varför gör hon så här?

Om ni hjälper mig att komma loss, så kan jag hjälpa er att laga taket.

- Hon sitter fast i taket! - Varför gör hon på detta viset?

- Tänker ni hjälpa mig, eller? - Varför då, då?

Lille gossen, in i vaggan!

Där hänger han bra, i taket.

Kan ni…?

Lille pojk. Nu vaggar hon.

Åh!

- Varför…? - Varför…?

Sluta våffa!

Varför…?

Åh!

"Sluta våffa"?

Hjälp mig!

Hjälp! Hjälp mig!

Kan nån hjälpa mig?

Lilla vackra människa…