All language subtitles for Ordinary.Angels.2023.1080p.WEBRip.x264.AAC5.1-[YTS.MX]

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish Download
nl Dutch
en English
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian Download
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

(EKG-MONITORN PIPER STADIGT)

Hej, fjäril.

(BABY COOING)

WOMAN: Vill du gå se din pappa?

MAN: Okej, så här ligger det till.

Allt du behöver veta...

"Heja Wildcats."

-(SKRATTAR) -Din mamma är Duke-fan. Stor klyfta där.

Men det här är vårt år.

Du kommer att vara på min sida. Är det förstått?

(COOING)

MAN: Okej.

Okej, vi har pratat. Du kan få henne.

-Okej. -Uh-huh.

Bra försök.

Fokusera nu. Doc säger att vi behöver ett namn för att skriva ut henne.

Och säg inte Ed. Vi ska inte döpa vår dotter Ed.

-Jag sa Ed Jr. -(Skrattar) Jag menar allvar.

-Hon behöver ett namn. -(BABY COOING)

Tja, hennes syster vill kalla henne Yoda.

Du kanske borde bestämma dig.

Michelle.

-betyder "gåva från Gud". -ED: Okej.

Michelle är det.

Michelle Edward Yoda Schmitt Jr.

(Skrattar) Det räcker nu.

(CHUCKLES)

Vackert.

LÄKARE: (DÄMPAD) Herr Schmitt?

DOCTOR: Mr Schmitt?

Hennes blodtryck börjar sjunka.

Det kommer snart.

Jag beklagar verkligen.

(DYSTER MUSIK SPELAS)

I...

Jag vet inte hur man gör.

Du kan vila nu, älskling.

Är det okej?

Jag tar hand om flickorna.

(SOMBER MUSIK FORTSÄTTER ATT SPELAS)

(ED SOBBING)

(SVÅRT ATT HANTERA SPEL AV STOR VIT)

(OTYDLIGT PRAT)

Okej, ni vet hur det går till. Ett, två, tre, kör.

Du glömde saltet.

MAN: Bättre att göra en runda till.

-Okej. -(MANNEN SKRATTAR)

En till mig och en till min vän,

och en till alla i baren.

-(ALLA JUBLAR) -Jag mår bra, älskling. -Jag mår bra.

Kom igen nu. Nu ska vi ha lite kul.

Vill ni ha några bilder?

(ALLA JUBELAR)

WOMAN: Kom igen.

KVINNA 2: Ta den, tjejen!

Skål.

Du sa en drink.

Jag försöker bara få en av dessa killar att se min ålder.

Det finns inte tillräckligt med sprit på det här stället för det, älskling.

-(SKRATTAR) -Jag mår bra. -Jag mår bra.

(BOOT SCOOTIN' BOOGIE AV BROOKS & DUNN)

Jag älskar den här låten.

Tjej.

(SJUNGER MED) ♪ Ute på landet Förbi skylten med stadens gränser

Sluta med det där.

-Där det finns en honky-tonk -Nej. -Nej.

-♪ Nära länsgränsen -WOMAN 3: Kom igen, sötnos.

- ♪ The joint starts jumpin' every night -WOMAN 4: Du fixar det här, tjejen!

♪ När solen går ner

Kom igen, gå ner.

-Girl, gå ner därifrån. - ♪ De fick whiskey kvinnor

♪ Musik och rök

♪ Det är där Alla cowboys

♪ Gå till boot scootin' boogie

♪ Jag fick ett bra jobb

♪ Jag arbetar hårt för mina pengar

♪ När det är dags att ge upp

I hit the door runnin'... ♪

(MUSIKFADES)

-(GASER) -(MUSIKEN ÅTERUPPTAS)

-(ALLA GISSAR) -(FÖREMÅL SOM SKRAMLAR)

♪ Fast ute i skogen... ♪

Jag är okej! Låt oss fortsätta!

♪ Ja

Heel toe, do-si-do Come on, baby

(FÅGLAR KVITTRAR)

(DYSTER MUSIK SPELAS)

(SIGHS)

(KRANEN RINNER)

(KRANEN SLUTAR RINNA)

(SIGHS)

KVINNAN: Jaha, god morgon.

(Du skrämde mig.

Snälla säg till mig att du är den enda här.

Det är bara jag.

Tack gode Gud. (SIGHS)

-Vilken natt, va? -Mmm.

Körde du hem mig?

Det gjorde jag. Det krävdes lite av arbete.

Du var stridslysten.

(CHUCKLES)

Okej, då. Kom igen nu.

Jag tror att det var baren som var stridslysten.

-Såg du vad den gjorde med mig? -Kom igen. Ta dina skor.

-Waffle House? -Nej.

-Du är ett geni. -Du är ett geni. -Inget våffelhus, Sharon.

Det här får inte fortsätta.

Ja, verkligen, Jag är officiellt orolig.

(GULPS)

-Är du officiellt orolig? -Ja. -Ja. -Ja.

Tja, hej, allihopa, det är officiellt. Hon är orolig.

Kom igen nu. Ta dina skor.

-Nej. -Hämta dina skor.

Kom igen, Rose, allvarligt.

Vad är det här?

Det här är jag som är en god vän.

Det här är jag som inte tillåter dig att bli din mor.

Ta på dig skorna nu.

Sharon.

MAN: Jag blev så trött av den känslan.

Tom.

Ingen mening, ingenting.

Jag var tvungen att hitta något bortom mig själv.

Något syfte.

Det var då saker och ting förändrades för mig.

Började, i alla fall.

Så det är mitt råd.

Hitta en anledning att vara här som är större än du är.

-(ALLA MUMLAR INSTÄMMANDE) -MAN 2: Tack, mannen.

Någon annan som skulle vilja vill dela med sig?

Någon som är här för första gången?

Är det sant?

Oh.

Javisst.

Mitt namn är Sharon.

ALL: Hej, Sharon.

Och jag är inte alkoholist.

Jag är bara en förbannad frisör

med en splittrande huvudvärk och en superirriterande vän.

(ALLA SKRATTAR)

(SÄKERT SPEL ÖVER HÖGTALARE AV TROUBLE IN THE WIND )

(DYSTER MUSIK SPELAS)

CASHIER: (MUFFLED) Ma'am?

CASHIER: Ma'am?

(SOMBER MUSIK FORTSÄTTER ATT SPELAS)

Pappa, vi har en situation.

Jag vill vara fin för mamma.

Tja...

Jag ser inte problemet här. Jag tycker att hon ser vacker ut.

(MICHELLE SKRATTAR)

Kanske bara lite från kinderna.

(FÄNGSLANDE INSTRUMENTAL MUSIK)

SHARON: Levertransplantation.

Stackars lilla sak.

(MUSIKEN TONAR UT)

Vad håller du på med?

Det här är dumt.

PASTOR: "Min Gud...

"Varför har du övergivit mig?"

Ibland finns det bara inte ett svar.

Dumt, dumt, dumt.

PASTOR: För smärtan, för förlusten.

Som människor,

vi söker alltid svar.

-(DÖRREN STÄNGS LJUDLIGT) -Vi vill veta varför.

(MAN RENSAR HALSEN)

PASTOR: Varför förlorade vi vår syster Theresa?

Älskade mor, hustru och vän.

Theresa var ett ljus och en inspiration för alla.

Och det är det som gör allt det här så mycket mer smärtsamt.

Och bristen på svar så mycket mer frustrerande.

Ed.

Jag beklagar verkligen.

Jag önskar att jag hade de perfekta orden att säga till dig i detta ögonblick.

Men jag kan säga dig detta.

Gud är här med oss just nu...

i just det här rummet.

Och vi är här med dig.

Och vi älskar dig.

Så luta er mot Gud. Luta er mot oss.

Det är min utmaning till er alla.

Hitta ett sätt att hjälpa den här familjen.

(OTYDLIGT PRAT)

TJEJ: Nu går vi och köper lite mat.

-Okej. Försiktigt. -MICHELLE: Kom nu.

(MICHELLE SKRATTAR)

-Åh, herregud. -Det är helt okej.

-Ursäkta. Tack så mycket. -ED: Det är okej.

Din kjol gnistrar.

Hej på er.

Du måste vara Michelle.

Jag önskar att min klänning gnistrade.

Se hur den snurrar.

Jaha.., det är verkligen vackert.

Jag är fem år gammal men nästan sex.

Jaså? Och hur är det med dig?

Jag slår vad om att du är... Vänta, jag slår vad om att du är 12.

(Jag är bara åtta år.

Bara åtta?

Titta på ditt bälte. Det matchar hennes klänning.

Hallå? Jag tror inte att vi har träffats.

Jag tror inte att vi känner varandra.

Är du en av Theresas vänner?

Nej. Jag bara vandrade in från gatan.

(Tuggar nervöst) Uh...

Jag beklagar. (CHUCKLING) Jag gick upp lite fort.

Jag är yr.

(skrattar mjukt) Jag, um...

Jag heter Sharon.

Jag bara...

Jag läste om din familj i tidningen,

och jag ville bara komma förbi och säga

Jag är verkligen ledsen.

-Verkligen. -Tack, ma'am.

Och om det någonsin finns något jag kan göra för att hjälpa...

Det var snällt av dig, men vi håller ut.

SHARON: Okej, då. Jag ska låta er alla komma tillbaka till det och...

Förlåt, jag vet att det är lite konstigt att ha...

Hur som helst, Jag kommer att tänka på er alla.

Okej, hej då, tjejer.

TJEJER: Hej då. SHARON: Hej då.

(RENSAR HALSEN)

Dumma.

ROSE: Så, vänta lite.

Du vandrade bara in i en dam-du-aldrig-mött-förut begravning?

(SÄTTET DU RÖR DIG PÅ SPELAS ÖVER HÖGTALARE AV BEN WAGNER )

Varför egentligen?

För att hon är moster Sharon.

Nu vet jag inte varför.

Bara något om den lilla flickan, sjuk,

utan en mamma, krossar det mitt hjärta.

Hon är bara fem år, och hon behöver redan en levertransplantation.

Sedan hörde jag folk säga

familjen är utblottad av alla sjukhusräkningar.

Rose.

Jag tror att jag ska ge dem pengarna.

För transplantationen.

Du har den sortens pengar, vill jag ha en löneförhöjning.

Du har tur att jag betalar dig något alls.

Jag menar inte att ge dem pengarna, från mig, du vet.

Hitta den. Få tag i det på något sätt.

Tusentals dollar för en främlings operation.

Bara "fatta det".

Var inte negativ.

Du vet hur det var för mig att växa upp.

Jag antar att jag bara känner mig... kopplad till henne.

Tror du verkligen att det är detta du behöver fokusera på just nu?

Det gör jag faktiskt.

För jag hörde det nyligen, från en anonym person

som vi alla behöver för att finna mening och syfte utanför oss själva.

Det där är ett bra råd, tycker du inte det?

Mmm-hmm.

-(NYCKLARNA JINGLAR) -(MOTORN STÄNGS AV)

(DÖRREN STÄNGS, LÅSET KLICKAR)

Har hon ätit idag?

Lite grann.

Hon måste äta, mamma.

MICHELLE: Pappa?

(DYSTER MUSIK SPELAS)

ED: Hej, fjäril.

(MICHELLE GRYMTAR MJUKT)

Det är meningen att du ska sova.

Mmm.

Var är mamma?

Mormor sa att hon var i himlen.

Är det sant?

Men var är hon egentligen?

Hon är här inne nu.

Men var är hon egentligen?

Pappa, jag är fem. Du kan vara ärlig mot mig.

(CHUCKLES)

Det är förvirrande, jag vet.

Kom igen, en tugga.

Det är ett bra stort bett.

Kom igen nu. Nu stoppar vi om dig.

(KYSSAR)

Du behöver inte stanna, mamma.

Jag vet.

Du kan inte göra allt själv, Ed.

(SOMBER MUSIK FORTSÄTTER ATT SPELAS)

(MUSIKEN TONAR UT)

MAN: (PÅ RADIO) Vi övergår till vädret,

ännu en höst i Kentucky här i Louisville.

Om du är som jag, håller du ögonen på dessa skyar

med oro, och det av goda skäl.

Med mörka moln vid vid horisonten,

hög luftfuktighet och åskväder på väg...

(ÅSKA MULLRAR)

...alla förutsättningar är rätt, så var beredda, gott folk.

Detta är vad vi kallar tornadoväder.

Myndigheterna rekommenderar att ni håller er inomhus.

Gå till en källare om du har en sådan

-och håll dig borta från fönster. -Vad har jag gjort mot dig?

Var försiktiga där ute, Kentuckiana.

-(ÅSKA MULLRAR) -ASHLEY: "Tidvattnet går snart ut.

"Om de fastnar på stranden, kommer de att dö.

"Den gamle mannen rynkade pannan..."

-(ÅSKAN GÅR) -Daddy.

Åh, det är okej, sötnos. Allt kommer att bli bra.

Jag har dig. Titta på dessa stora, starka händer.

-Nej, pappa. Gör det inte, pappa. -Tro att något kommer att hända

-med dessa stora starka händer? -(FLICKOR SKRATTAR)

-Du är i säkerhet. -(FLICKORNA FORTSÄTTER SKRATTA)

Du är inte starkare än stormen, pappa.

-Vill du slå vad? -(BARBARA SKRATTAR)

-Vill du slå vad? -(FLICKOR FNITTRAR)

ED: Fortsätt. Fortsätt att läsa.

ASHLEY: "Den gamle mannen rynkade pannan och sa, 'Förstår du inte?

"'Stranden sträcker sig för miles

"'och det finns fler sjöstjärnor än du kan räkna.

"'Även om du arbetat hela dagen och hela natten,

"'det skulle fortfarande inte göra någon skillnad.

"När mannen talade, plockade flickan upp en annan sjöstjärna

"och kastade den tillbaka i havet.

"Sedan flinade hon och sa,

"'Gjorde skillnad för den där.'"

-Whoo! Jaha. Bra gjort. -BARBARA: Bra gjort. Bra läsning.

-ASHLEY: Bra jobbat, älskling. -(BARBARA SKRATTAR)

-Vi måste gå. -Vad? -Vad är det? Vad är det som händer?

Hennes ögon är gula.

-Åh, nej. Nej, vadå? Nej, det är det inte. -MICHELLE: Vad är det, pappa?

-Du kan inte köra i den här. -ED: Nej, jag kommer att bli tvungen.

Kom igen, lilla gumman.

-Vill du följa med på ett äventyr? -Mmm-hmm.

Vad är det, pappa?

Tja, ingenting. Allt kommer att bli bra.

Du stannar hos farmor. Jag älskar dig. Jag älskar dig.

Nej, men motorvägen kommer att vara stängd.

-ED: Jag tar 150 runt. -Du kommer inte att komma igenom...

-ED: Jag tar en sidogata. -Daddy!

Jag kan varenda väg i den här staden.

(DYSTER MUSIK SPELAS)

ED: Kom igen nu. Är du okej?

Är dina ben okej, sötnos?

Joyce?

Vi kommer att behöva en annan blodtransfusion. Just nu.

Titta inte. Vi tittar inte.

Kommer du ihåg vad vi gör?

(DYSTER MUSIK TONAR UT)

Titta på mig. Staring tävling.

-Du blinkar inte. -(MICHELLE STÖNAR MJUKT)

Titta inte. Titta inte.

Okej.

Det är dags att gå natt-natt.

Gör magsången.

Åh, det är mammas sång.

Jag är inte särskilt bra på det.

Gör det.

Um...

Okej.

(SJUNGER) ♪ Jag kan gnugga Din mage långsamt

- ♪ Jag kan gnugga din mage snabbt -(GIGGLAR)

♪ Jag kan gnugga den fram och tillbaka

♪ Jag kan få det att hålla

- ♪ Och sist -(GIGGLAR)

♪ Jag kan gnida den runt och runt

- ♪ Jag kan gnugga den uppåt eller nedåt -(GIGGLAR)

♪ Jag kan gnugga den kort

- ♪ Eller lång -(GIGGLAR)

- ♪ This is the end Of the belly song♪ -(GIGGLAR)

Bra jobbat, pappa.

Mycket snällt av dig.

Gå och lägg dig.

(KYSSAR)

God natt.

(ED GRYMTAR MJUKT)

Hon accelererar snabbare än vi förväntade oss.

De goda nyheterna är att vi flyttar henne upp till nummer sex

på transplantationslistan.

Slutsatsen, Doc.

Utan lever, Jag tror att hon har ett år.

Eller kanske mindre.

Och hur lång tid tar det att komma från nummer sex till nummer ett?

-Jag kan inte säga med någon säkerhet, men... -Mer än ett år?

Ja, det gör jag. Normalt sett.

Två, två och ett halvt år.

Lyssna, jag vill inte att du ska ge upp hoppet.

Är det okej? Omständigheterna förändras.

Men jag vill att du ska vara förberedd,

(Mr Schmitt.

Vi visste att det här skulle bli en svår väg.

Och det skulle verkligen inte skulle bli lätt.

Men låt oss ta det här en dag i taget.

Under tiden...

(LÄKARE TALAR OTYDLIGT)

KVINNA: Försäkringskort?

Nej.

Ingen sjukförsäkring?

Nej.

KVINNAN: Åh, okej, uh...

(SIGHS) Din totala kommer att vara $6,130

-och 50... -6,000?

$6,000?

...$130.50. Ja, det stämmer.

(SUCKAR MJUKT)

Vi tackar för oss.

(TANGENTBORDSKLACKERANDE)

(FELVARNING LJUDER)

KVINNAN: Um...

Den avböjde.

Har du någon annan form av betalningssätt?

Um...

Uh...

Vi tackar för oss.

(TANGENTBORDSKLACKERANDE)

(FELVARNING LJUDER)

KVINNAN: Ursäkta. Uh...

Har du kanske ett betalkort kanske?

MAN: (PÅ RADIO) I hela det drabbade bostadsområdet,

finns det en stor sträcka av bostäder

-skadad eller förstörd... -(DYSTER MUSIK SPELAS)

...medan deras grannar är helt orörda.

Odjurets olyckliga väg.

Några samhällen ligger i ruiner medan resten av staden

fortsätter med sitt liv som vanligt.

Snabb paus för stationsidentifiering här på 99.7 DJX.

(JAG TAR DIG DIT AV THE STAPLE SINGERS)

Hej, ni två. Vi gör en hår-a-thon.

Vi klipper hår för en god sak. Varför kommer du inte in?

Se här nere. Ren elegans.

Ursäkta mig. Hur står det till?

Jag skulle gärna vilja sätta några slingor i det håret.

Jag menar, du är så söt.

Jag gillar volymen på toppen,

men låt oss raka lite mer här.

Vi kan få bort lite av det där håret ur dina öron.

Se upp nu. Denna storm gjorde en stor jävla röra.

Vi samlar in pengar för den här lilla flickan för att rädda hennes liv.

Och vi är precis nerför gatan här. Kom in bara.

Kom förbi. Vi klipper hår för en god sak.

Tack så mycket för att ni kom, allihop. Tack så mycket.

Väntan kommer inte att vara lång. Det lovar jag.

Och se på dig. Du är helt enkelt perfekt.

Vi behöver inte att göra något med dig.

Vi kommer strax till dig.

-Du ser fantastisk ut. -KVINNAN: Tack.

Tack för att du hjälpte till rädda den här flickan.

(LIVLIGT PRAT)

(SKRATTAR)

ROSE: Tack så mycket.

-MAN: Fortsätt med det. -Tack.

Hur i helvete gjorde du det här?

Och hur kommer det sig att du aldrig gjort det här för oss?

Jag behövde bara rätt motivation.

ROSE: Mmm-hmm.

Klockan är bara 7:00.

Vi behöver fler människor. Det är inte tillräckligt.

-Äh, oroa dig inte. -(FORDON NÄRMAR SIG)

(MOTORN SNURRAR, TUTAN LJUDER)

SHARON: Vad är det här? ROSE: Tjej, jag har

42 kusiner på bara på min mammas sida.

Jag ringde dem alla.

-Jag kan inte älska dig mer... -(SKRATTAR)

...om du var smord i sås.

MAN: Hallå! Hallå! SHARON: Kom in.

-Rose. (SKRATTAR) -Hej.

SHARON: Vilken en vacker familj.

-Hej. -Hur är läget, baby?

Jag mår bra. Jag mår bra.

Gör mig vacker.

Gör mig dubbelt så vacker.

Dubbelt så vacker som jag? Kom igen, mannen.

-De är inte magiker. -(SHARON SKRATTAR)

-Okej. -Vad kan jag göra för dig?

-$3,254. -(MUSIKEN TONAR UT)

Det är en hel del hårklippningar.

-Det är det verkligen. -(SKRATTAR)

Jag skulle säga låt oss ta en drink för att fira, men...

Jag kan känna att du inte pratar just nu.

Okej, jag vet att det var en intensiv sak att göra,

bara för att släppa av dig så där, men...

Det var en väckarklocka.

Meddelande mottaget.

Jag är bara...

Jag ska sluta dricka så mycket.

(CHUCKLING) Men det är främst så att jag inte behöver

-se ditt ansiktsuttryck. -(SKRATTAR)

Okej, då.

Michelle-my-belle, fortsätt att pröva mitt tålamod,

Jag ska vända dig över mitt knä. Hallå där!

Hallå! Kom hit.

Bort med baddräkten, tjejen! Är det okej?

Mamma låter mig vänta tills jag är torr. Det är inte rättvist!

Jag vill ha tillbaka mamma!

Ja, jag också.

Gör som Grammy sa. Gör det.

(SIGHS) Välkommen hem.

-Hon har fått tillbaka sin energi. -Ja, det har hon. -Ja, det har hon verkligen.

Fick du mina nudlar?

-(KRANEN RINNER) -Vadå?

Nudlarna. Äggnudlar. De finns med på listan.

Oj. Jag antar att jag glömde.

Vad menar du med att du glömde? Jag har redan gjort stroganoffen.

-Allt jag behöver är nudlar. -(KRANEN SLUTAR RINNA)

Jag beklagar.

Tja, hur kunde du glömma när jag gav dig en lista?

-Jag vet inte, mamma. -(SUCKAR, STAMMAR)

Jag skriver listor så att du inte glömmer.

Om jag visste att du inte skulle göra det, skulle jag...

(Högljutt) Jag sa, det räcker!

Låt det bara vara.

(DÖRREN STÄNGS)

Jag hade inte råd med nudlarna.

Hade inte råd med hälften av sakerna på den listan.

Fakturering sa att om jag inte kommer ikapp med betalningarna,

Jag måste börja ta henne till något offentligt sjukhus två timmar bort.

Son,

Förlora inte din tro över det här.

Kom igen nu. Vi måste vara starka.

Min tro?

Vet du hur många bönelistor Theresa fanns på?

Sjutton.

Och nu har de Michelle på samma listor.

Mycket bra tro gör mig.

(KNACKAR PÅ DÖRREN)

-Ja. -(DÖRREN ÖPPNAS)

Pappa, damen från mammas begravning vid dörren.

Vilken dam?

Den gnistrande regnbågsdamen.

Hej, Sharon.

Kommer du ihåg mig? Från tjänsten? (SKRATTAR MJUKT)

Ja, ma'am.

-Hur skulle du kunna glömma, eller hur? (SKRATTAR) -Huh.

Tja.., Jag hade inte ditt nummer, så jag tänkte bara

Jag skulle komma förbi och ge dig den här.

Min vän och jag äger en frisörsalong i centrum.

Vi hade en grej för att samla in pengar till din dotter.

Det blir 3 254 dollar.

Jag vet att det inte är mycket i den övergripande ordningen av saker.

Men jag hoppas att det hjälper.

Det här är...

Det är ett svar på bön är vad det är.

Eller hur, Ed?

Vad hette du nu igen?

Åh, Sharon. Sharon Stevens.

Jag heter Barbara. Um...

Har du ätit än?

-Jag har precis lagat middag, om du vill stanna. -Ja, gärna. -Ja.

BARBARA: Ja, kom in. Det är bara stroganoff,

men kanske inte med ris, om jag kan hitta något.

Om du inte tog med nudlar också. (SKRATTAR)

-SHARON: Hej, där. -Hej.

SHARON: Hur är du gör, huh?

-Bra. -SHARON: Vad har du gjort idag?

-Vi åkte och simmade. -Vi åkte och simmade. -Åh, ni gick och simmade?

-(Mjukt) Ma. -Huh, vad?

Vad håller du på med?

(SCOFFS) När Herren sänder en kvinna till dörren med ett kuvert fullt med kontanter,

du bjuder in henne på middag.

Jag träffade den här kvinnan.

Hon är en enda röra.

Perfekt. Hon kommer att passa in direkt.

SHARON: Jag hörde att hon var en riktig sötnos.

SHARON: Mmm.

ASHLEY: Grammy, kan jag få lite smör, tack?

BARBARA: Mmm-hmm. Varsågod. Det är till dig.

ED: Kan du ge mig en rulle till?

BARBARA: Ja. Här, min son.

Hoppas att maten är okej.

Skojar du?

-Hmm? -Det är utmärkt.

Mmm. Jag har inte haft en hemlagad måltid i evigheter.

Huvudsakligen äta för en. (CHUCKLES)

Du vet, ditt hus, det är riktigt fint.

Supermysigt.

Det är min fru.

Ursäkta mig, fröken Sharon?

(Ja, just det, Miss Excellent Manners.

Kan jag få din glittriga kjol?

-Michelle, du kan inte göra det. -Michelle, älskling, nej.

Det är inte okej att be folk om deras saker.

Vet du vad, sötnos? Jag ska göra det bättre för dig.

Jag ska göra din alldeles egna glittriga kjol i din alldeles egna storlek

och den kommer att snurra riktigt stort också.

Vad sägs om det?

Du behöver verkligen inte göra allt det där.

Det ska bli mig ett nöje. Verkligen.

(SHARON SIGHS)

Det här är så gott.

(JOVIALISK MUSIK SPELAS)

Hej. Kan jag få prata med er faktureringsavdelning, tack?

Hej. Hej. Jaha.

Um, jag försöker att lösa upp några utestående räkningar.

Namnet är Schmitt.

Edward Schmitt.

Jag är hans revisor.

Jag förstår. Nej. Ja, jag förstår.

Men jag är familj.

Jag är hans syster.

Och hans revisor. Både och.

Lyssna, vill ni alla de jäkla räkningarna betalda eller inte?

Tack så mycket.

Vänta lite. En sekund.

Japp, jag är redo.

Jag är ledsen. Kan du säga det numret igen?

$432,000?

-Ursäkta mig? -Välsigna ditt hjärta.

Jag behöver se dina filer.

Jag är ledsen för det. Ringde min mamma dig?

Dina räkningar, ta ut dem. Vi har oss själva lite arbete att göra.

Uh, ursäkta mig. Ursäkta mig. Ursäkta mig.

Jag känner mig inte bekväm med att du går igenom mina personliga saker.

Ed, det är något du borde veta om mig.

Jag är bra på många saker.

Att ta nej för ett svar är inte en av dem.

Det är bäst att du gör lite kaffe. Det kommer att bli en lång natt.

Ursäkta mig.

Massor av grädde. Massor av socker.

Jag gillar grädde. Jag gillar socker.

"Massor av..."

Åh, jösses. Pappa är i över sitt huvud.

SHARON: Åh, ja, vi ska få det här ordnat.

Ja, det är det.

Vänta lite. Vad menar du med det?

(Ingenting.

SHARON: Alla tre kreditkort maxade ut,

att driva upp räntan.

Tillsammans med ett fjärde kort. Jag antar att det är din mammas?

Ja, det är det.

De över 400 000 i medicinska räkningar, också med straffavgifter.

Michelles mediciner, 670 i månaden.

Du behöver verkligen sjukförsäkring, förresten.

Åh, jag såg...

Ser ut som du har ett omvänt bolån.

Ja. 2 400 i månaden, fyra månader försenad.

Och din inkomst är bara i genomsnitt cirka 3 600 per månad.

Så, på en bra månad,

du har ett underskott på 1 800

Jag täcker bara grunderna.

Ja, ma'am.

Det är inte bra, Ed.

Nej, frun.

Du pratar inte så mycket, eller hur?

Nej, frun.

Har du haft huset värderat?

Jag säljer inte.

Ja, då så...

vi prioriterar.

Betala vad du kan, förhandla ner en del, konsolidera resten,

-få till stånd en betalningsplan. -(SIGHS)

Under tiden, fortsätter vi att samla in pengar.

Oroa dig inte. Jag har idéer.

Jag uppskattar det, men jag föredrar att göra saker själv.

Jag är inte bekväm med det här.

Tja, du kommer att måste bli bekväm att vara obekväm

för det här handlar inte om dig. Det handlar om din lilla flicka.

(SIGHS)

Så, vad är det här för stack?

Brådskande.

-Och det här? -Väldigt brådskande.

-Så, vad är det här? -Ignorera.

-Ignore? -SHARON: Mmm-hmm.

-Jag kan inte ignorera dessa. -SHARON: Ed.

Jag har ägt fyra småföretag på 20 år.

Här är något jag har lärt mig.

Vissa räkningar är som vin.

De blir bättre med åren.

(JOVIALISK MUSIK SPELAS)

(CHUCKLES)

(ED SIGHS)

-(BILDÖRREN STÄNGS) -(FOTSTEG NÄRMAR SIG)

-Jag vet. Förlåt att jag är sen. -ROSE: Mmm-hmm.

-God morgon. -Hej. -Hej.

Hej, Mindy. Får du highlights?

-Ja, ma'am. -Jag var uppe hela natten och tänkte.

Jag ska sätta ihop ett presskit för Michelle,

något jag kan ta med mig till företag,

få donationer från företag, den sortens saker.

Först måste jag skapa en ideell organisation, så donationerna är avdragsgilla.

Smart, eller hur?

-Så du gör det fortfarande? -Självklart.

Tre tusen kommer inte att lösa deras problem.

Inte ens i närheten.

Där har vi det. Okej. Jag måste till banken, Jag måste till banken.

Vänta lite nu. Du har en 11:00.

Nej, jag pressade henne till 2:00.

Hej då, Mindy!

ROSE: Mmm-hmm.

(MUSKLICK)

(DIALING)

VOICEMAIL: Hej, det är Derek. Du har fått min telefonsvarare.

Gör din grej efter pipet.

-(TELEFONSVARAREN PIPER) -Hi.

Det är jag.

Jag lämnar bara ett meddelande.

Det vore trevligt om du...

ring mig en dag. (SKRATTAR MJUKT)

Okej, då.

(LINJEN BRYTS)

(DRAMATISK MUSIK SPELAS)

MAN: (PÅ RADIO) Staden fortsätter att städa upp efter den förödande tornadon.

I vissa stadsdelar, har nästan varenda hus har ett problem.

Vissa är naturligtvis nivellerade.

Vissa är bara problem med och fönsterproblem.

Mycket arbete. Massor av städning.

Det här är bara början.

Det är svårt att säga hur lång tid det kommer att ta.

KVINNA: (PÅ RADIO) Okej, Dan. Tack så hemskt mycket.

På tal om väder, det ser ut som om saker och ting ska bli varmare...

"De bästa takläggarna.

"Ett-nio-nio..."

-Daddy! -Hej!

Hej, fjäril.

ASHLEY: Hej, pappa.

ED: Ni två bra för Grammy idag?

-MICHELLE: Mmm-hmm. -Jag ska äta den där näsan.

-Det var hon inte. Men det var jag. -(ED KISSAR)

ED: Var hon inte det?

-Hur har din dag varit? -Ja, bra.

Åh, det är varmt som melass här inne.

(KRANEN RINNER)

Jag tror att jag har en idé.

Jaha?

Hur man kan tjäna lite mer pengar. Hjälp med allt det där.

-Berätta för mig. -MICHELLE: Pappa.

Kan vi snälla gå upp till stjärnorna?

Till stjärnorna?

-ED: Just nu? Hur så? -Mmm-hmm.

-För att jag vill det. -Fortsätt.

Ta henne. Du kan berätta för mig senare.

-Fortsätt. -Snälla.

Jag kan bara inte stå ut med ditt ansikte.

-Jag tål inte ditt ansikte. -(BARBARA SKRATTAR)

Hej, kom hit. Ge mig en kyss.

-Jag hatar det ansiktet. Ge mig... -(BARBARA SKRATTAR)

Vill du veta vad jag aldrig kommer att göra när jag blir stor?

Krig.

-Krig? -Uh-huh.

För att jag kanske blir slagen i ögat.

(SKRATTAR)

I krig, händer det att människor slå varandra i ögonen?

Ibland.

Nej, tack.

Istället ska jag dansa när jag blir stor.

-eller göra pickles. -ED: Pickles?

-MICHELLE: Eller bli forskare. -Oh.

Jag vet inte.

Borde jag veta det?

Jag tror att du har tid.

Vi är nästan framme.

-(ED HÄRMAR ETT SUSANDE LJUD) -(MICHELLE SKRATTAR)

(ED SIGHS)

Okej, vi är på väg.

(SENTIMENTAL MUSIK SPELAS)

En miljon bajillion miles i timmen.

Är vi där än?

Nästan.

(GASPS) Jag ser dem.

Där är de, pappa.

Stjärnorna. Vi klarade det.

Bra jobbat.

Är mamma där uppe?

Tittar du på oss?

Vad tycker ni?

Jag tror att hon är det.

Tja, då blir det våg.

Hej, mamma.

Hej, mamma.

(KNACKAR PÅ DÖRREN)

Hej, sötnos. Är din pappa hemma?

Ja, det är det.

Pappa! Kom in.

-Varför det? -Tack. -(ASHLEY SKRATTAR)

-(DÖRREN STÄNGS) -(SHARON DRAR EFTER ANDAN)

-God morgon. -Hej, Sharon. -Hej, Sharon!

Hej, jordnöt.

Jag var bara på väg till jobbet

och jag tänkte att jag skulle ta med dessa blåbärsmuffins

för att tacka er alla för häromkvällen.

-Tack så mycket. -SHARON: Det enda

Jag vet hur man bakar.

Men ännu viktigare, ville jag ge er de här.

(MICHELLE GASAR)

Är det verkligen för mig?

Vänta tills du ser hur den snurrar.

Tack, Sharon.

Det var så lite.

Och för er, mademoiselle, varför öppnar du inte den där,

se om det finns något där inne?

Det är ett läppglans. Är det okej, pappa?

-Ja, det är det. Mmm-hmm. -Daddy, titta hur den snurrar.

-(MICHELLE SKRATTAR) -Vacker. -Vacker.

ASHLEY: Kom igen. Låt oss äta upp dem.

Mycket vänligt av er, ma'am.

Åh, du måste sluta med "ma'am."

Och vad är det med kostymen? Mr. Fancy Pants?

Åh, um... (rensar strupen)

Möte. I... (STUTTERS)

En idé jag hade.

Tja...

Efter stormen, takläggningsföretag kommer att ha

mer arbete än de kan hantera.

Jag kan takläggning.

Tänkte att jag skulle pitcha mig själv. Ta hand om de jobb de inte kan.

Hmm. Jaha, är det ditt förslag?

(ED RENSAR HALSEN)

Det är en bra idé, Ed.

En mycket bra idé

och en mycket dålig presentation.

Vad menar du med det?

Du kan inte gå in där med denna sorgliga lilla pappersbit.

Och du kan verkligen inte gå in där med den slipsen.

Tjejer, har ni en kamera?

(UPPLYFTANDE MUSIK SPELAS)

(KAMERAN SNURRAR)

SHARON: Le.

Le.

(KAMERANS SLUTARE KLICKAR)

(SIGHS) Ed, ingen är kommer att anställa en kille

-som inte klarar av att le. -(SIGHS)

-(KAMERANS SLUTARE KLICKAR) -(SIGHS)

Flickor, hjälp er pappa.

-(FLICKOR SKRATTAR) -Nej, vänta.

-(KAMERANS SLUTARE KLICKAR) -(SKRATTAR)

-Allvarligt talat. -Det var bättre.

(FLICKORNA FORTSÄTTER ATT SKRATTA)

(KAMERANS SLUTARE KLICKAR)

Kom igen nu. Jag måste ta den här bilden.

(ALLA SKRATTAR)

(UPPLYFTANDE MUSIK TONAR UT)

Har du ett gäng?

Jag kan få ihop en. Mycket snabbt.

Är du försäkrad?

Tja, nej.

Men jag tänkte att jag skulle arbeta under din företagspolicy.

Vår policy?

Ja, sir.

-Ja, då är jobbet gjort... -(MOBILTELEFON RINGER)

...under ditt företagsnamn.

Uh, skyddad.

Du ser bra ut. Kunderna är nöjda.

-såna saker. -Vi har sett nyheterna.

Tvåhundra tak förstördes på en natt.

Det kommer att ta en armé för att få dem lagade.

Nu kan du låta dina konkurrenter dina konkurrenter ta hand om arbetet,

gå med någon som kommer att debitera dig 40% över marginalen

för att de har en tjusig skylt.

Eller så kan du välja den här killen, som har lagat tak i 20 år.

Inget nonsens, inga påslag, inga tjusiga skyltar.

Jag menar, titta på honom. Det är inget tjusigt om honom.

Heck, han vet inte ens hur man har kul. (SKRATTAR)

Han är den tråkigaste, pålitliga person på Guds gröna jord

och det är precis som du kommer att behöva

att ta sig igenom alla dessa trasiga tak.

ED: Jag är nyckelfärdig.

Jag gör jobbet, sköter faktureringen, allt det där.

Sanningen är den, att vi är uppbackade.

Vi har över 100 tak på väntelistan,

behöver göras före vintern.

Hur många av dem tror du att du kan hantera?

bVad sägs om att vi tar hälften av dem?

-Hälften av dem? -SHARON: Mmm-hmm.

Huh.

Låt mig tänka på saken.

Tack för att ni kom förbi.

Femtio tak i december? Det är fyra gånger vad jag kan hantera.

Fyra gånger pengarna också.

Livet handlar om att säga ja, Ed, och sen fundera ut hur.

(OPTIMISTISK MUSIK SPELAS)

(OTYDLIGT PRAT)

(UPBEAT MUSIK FORTSÄTTER ATT SPELAS)

Ta en titt på det här.

Här är all information skrev ut...

Ursäkta mig, sir. Varsågod.

Snälla, hjälp till att rädda en flickas liv. Kan du ta en titt på det där?

Man kan göra mycket insamling, som 200 000 dollar.

En hel del.

KOMMENTATOR: (PÅ TV) Tittar, tittar. Han har tid. Han ser bra ut.

-Touchdown! -Det var det!

-Vildkatter! -Wildcats!

Här är den. Hoppas att det hjälper.

(SHARON GASPS)

Den goda nyheten är att vi tjänade över 11 000 dollar den här månaden.

Bra jobbat. Fortsätt så.

SHARON: Men de dåliga nyheterna är,

med sjukhusbesöken och den nya medicineringen,

Du är skyldig 13 000.

(ED SIGHS)

SHARON: Herr kongressledamot!

Ursäkta mig. Uh, tack för att du stannade.

Ge allt ni kan. Allt är avdragsgillt.

Jag behöver få tillbaka min bil tillbaka in här också.

Den gör fortfarande det där konstiga ljudet.

(MOTORN STARTAR)

(MOTORN SPOTTAR)

-(POSITIV MUSIK TONAR UT) -(MOTORN STARTAR)

Åh, det ser så gott ut.

-Är det inte vackert? Oh, yeah. -ASHLEY: Mmm-hmm.

Hur vet du hur mycket?

Tja, vilken mängd känns rätt.

Du vet, vi gör det här för oss själva, inte för någon annan.

-Okej? Fick du med det? -Oroa dig inte.

-Jag vet allt om självkänsla. -(SHARON SKRATTAR)

Det gör du nu, eller hur?

Okej, min tur.

Okej, din tur.

(SIGHS)

(Okej.

-Vad hände? -(TV:N STÄNGS AV)

Tja, jag sprang runt med tjejerna, och jag vrickade min fotled ganska bra.

-Bara så dumt. -Du skulle ha ringt mig.

Nej, nej, nej, nej. Jag vill inte störa dig på jobbet.

Sharon körde mig till läkaren.

Han sa att jag måste hålla mig borta från det ett par månader.

-Mamma, du skulle ha ringt mig. -Det är lugnt. -Det är lugnt.

Det är därför jag alltid lämnar numret på kylskåpet.

-Jag vet. -Och jag vill inte vara

att förlita sig på henne för allt.

(FLICKOR OCH SHARON SKRATTAR)

-Kom igen. -Ja, så hon kommer att

hjälpa till, uh, med flickorna några kvällar i veckan.

Jag behöver hjälp. Jag menar.., vi behöver hjälp.

Varför låter du inte bara låta henne flytta in, mamma?

-Det är ingen dålig idé. -(FOTSTEG FÖRSVINNER)

SHARON: Åh, det är vackert.

Låt mig se.

Lite till.

(ALLA SKRATTAR)

-ASHLEY: Den andra sidan? -Vill du ha mer rouge?

-ED: Vad är det här? -Självkänsla! (SKRATTAR)

ASHLEY: Pappa, titta på mig! (SKRATTAR)

Ser ni inte ut som perfekta små persikor.

-(ASHLEY SKRATTAR) -Vad sägs om att du går

tvätta bort era ansikten innan Grammy har en hjärtattack?

-Daddy. -ED: Fortsätt.

Inte "pappa" mig. Kom igen.

Hej då, jordnöt.

Har bara lite tjejkul.

De är Theresas.

Oh.

Jag är ledsen. Jag tänkte bara, att hon inte använde dem, så...

Jag fick det här.

Jag är ledsen. Jag antar att jag ska gå.

ED: Det är förmodligen bäst.

Du är en riktigt frustrerande man, vet du det?

Visst, jag är inte bra med gränser, så det är mitt fel.

Men jag försöker bara att hjälpa till här.

Gör något trevligt för flickorna,

få dem att tänka på annat all dysterhet och undergång häromkring.

Jag minns inte att jag frågade om råd om föräldraskap.

Du vet, trots vad du kanske tror, Ed,

Du är inte ensam här.

Okej, hej då, flickor.

MICHELLE: Hej då. ASHLEY: Hej då.

-Kan jag behålla jackan? -(SENTIMENTAL MUSIK SPELAS)

(DÖRREN KNARRAR)

(BRYTAREN KLICKAR)

(SIGHS)

(SENTIMENTAL MUSIK FORTSÄTTER ATT SPELAS)

(SKRATTAR)

(MOTORN STÄNGS AV)

(FÖRLORAR MIN RELIGION AV R.E.M SPELAS ÖVER HÖGTALARNA)

(DÖRREN KNARRAR UPP)

Dörrarna öppnas inte förrän kl. 9.00.

Jag letar efter Derek.

Derek!

Ja, det är det.

Vänta en sekund.

Hej.

Hej, min son.

Vad gör du här?

Jag undrade om du fick mina meddelanden.

Jag åkte förbi ditt hus och...

Ja, ja, jag flyttade.

Jag visste inte. När var det?

Vad behöver du, mamma?

Ingenting. (SKRATTAR) Jag ville bara träffa dig.

Nu är jag här.

Du såg mig.

Ditt hår, Jag gillar det så.

Derek, vänta.

Vi har precis påbörjat vårt arbete.

Det finns en familj Jag är helpin '.

De har en liten flicka.

Hon är sjuk.

Jag hjälper dem samla in pengar till en operation.

Det är jättebra.

Um...

Hon är fem år.

Och jag antar att vara runt henne...

får mig att tänka på dig när du var liten.

Vi brukade ta bussen till biblioteket.

Era små strumpdockor.

Kommer du ihåg när du brukade säga "Yew Nork"

istället för "New York"? (SKRATTAR)

Är det därför du är här? Ma, för att minnas?

För jag har många minnen också.

Måste vi göra det här varje gång?

Tja, du är den som dök upp.

Okej.

Jag vet...

Jag svek dig. Jag var inte alltid där

-när jag borde ha varit det. -(SIGHS)

Att vara ensamstående mamma är inte lätt.

(DEREK SCOFFS)

Och jag vet att du fortfarande är arg, och jag är ledsen. Jag bara...

(Mjukt) Jag är arg? Är jag arg?

(Mjukt) Är jag problemet? Är det du som är problemet?

Nej, det har jag inte sagt.

Jag sa att jag är ledsen. Jag sa det en miljon gånger.

Jag vet. Du älskar att säga att du är ledsen.

Men du har aldrig tagit ansvar,

aldrig, aldrig fått hjälp, aldrig ens erkänt att du behövde det!

(DEREK SIGHS)

(DEREK ANDAS DJUPT)

Jag kan inte göra det här.

Jag tänker inte... Jag tänker inte göra det här.

Kan du vara snäll och gå?

Varsågod.

Okej. Jag går.

Jag är ledsen att jag dök upp här.

Du vet...

den där tjejen,

Jag tycker synd om henne.

Ja, jag också. Jag med.

Inte för att hon är sjuk.

För hon räknar med på dig för hjälp.

Förlåt, förlåt, förlåt. Jag är tillbaka.

(FÖRLORAR MIN RELIGION FORTSÄTTER ATT SPELA)

BARTENDER: Varsågod.

♪ Det var bara en dröm Bara en dröm

Just a dream, dream

MICHELLE: (Högljutt) Pappa!

-(Högljutt) Pappa! -(SPÄND MUSIK SPELAS)

Pappa! Pappa! Pappa! Pappa!

Det kliar och jag har ont i magen.

Oh. Uh... (Andas tungt)

Okej, upp med dig.

-Vill du följa med på ett äventyr? -Mmm-hmm.

Ja, okej. Fick dig, kom igen.

ED: Ursäkta att jag ringer. Jag vet att det är tidigt.

Uh...

Jag, uh...

Jag skulle behöva en tjänst.

-SHARON: God morgon, allihop. -(KNACKNING PÅ DÖRREN)

ASHLEY: Moster Sharon.

-Hej, lilla fröken. Hej, lilla fröken. -Hej.

Hur är läget, Ed?

Ja, bra.

Hej, jordnöt.

Okej, nu ska vi få hem dig, klä på dig, och ta dig till skolan.

Återigen, ursäkta. Mamma kan inte köra med sin fot.

Du behöver inte be om ursäkt, Ed. Jag hjälper gärna till.

Här, en muffins till dig.

ED: Oh.

SHARON: Vill du gå till Waffle House först?

ASHLEY: Verkligen? SHARON: Är du hungrig?

ASHLEY: Ja.

BARBARA: Jag måste säga, jag gillar verkligen att ha dig här.

Jag är inte säker på att Ed håller med.

Tja, han är bara grinig som hans pappa var.

-Hej. -Hej. -Gick över sin medicinering. (SIGHS)

-Ja? -400 mer i månaden.

BARBARA: Ugh! Det är bara rån.

Pappa, vilken färg är mammas ögon?

Det är för skolan.

Det är Grammy.

Det är Pop Pop.

Och det är du,

och det är mamma.

Men jag kan inte minnas

vilken färg hon ska använda för hennes ögon.

Mammas ögon var bruna.

MICHELLE: Okej.

Hej, så jag var, eh...

funderar på att ta flickorna åka rullskridskor. Varför följer du inte med?

-Nu? -SHARON: Ja.

Nej.

Kom igen nu. Du kan inte jobba hela tiden. Du måste leka lite.

Flickorna behöver ha lite kul med sin pappa.

Jag åker inte rullskridskor.

Alla åker rullskridskor.

Det gör jag inte.

(Hej, tjejer! Gissa vad?

Din pappa ska åka åka rullskridskor med oss!

MICHELLE: Är det sant? ASHLEY: Vad? Är det sant?

Inte en chans!

(FLICKOR SKRIKER UPPHETSAT)

(SKAKA DIN GROOVE-GREJ AV PEACHES & HERB SPELAS)

SHARON: Du är också en naturbegåvning. Det måste ligga i släkten.

-(SHARON SKRATTAR) -ASHLEY: Försiktigt, pappa.

SHARON: Försiktigt, knuffa inte din pappa nu.

-Har du kul? -Ja. -Ja.

SHARON: Du vill inte vill inte trycka ner honom.

ED: Nej, dra inte i mig.

-Du kommer att dra ner mig. -Jag älskar den här låten.

-Åh, ja! Du har rörelserna! -(MICHELLE SKRATTAR)

-(SHARON SKRATTAR) -MICHELLE: Ja!

(MICHELLE FNISSAR)

Åh, jag har dig. Jag har dig. (SKRATTAR)

-SHARON: Inga rynkor i pannan längre. -Inte för snabbt.

SHARON: Vi måste vända den rynkan upp och ner.

(ED SIGHS)

Om jag kan ta mig ur den här dödsspiral, så kanske jag kan det.

ASHLEY: Le. (SKRATTAR)

(OTYDLIGT PRAT)

ASHLEY: Cirklar. Nu kör vi.

-Snabbare. -(BÅDA SKRATTAR)

Det här var kul.

Jag sa ju det.

Jag uppskattar allt du har gjort.

Gör det fortfarande för flickorna.

Men om jag ska vara ärlig...

(Ja, Ed. Var ärlig. Varför inte?

Jag ogillar det.

(CHUCKLES) Jag kan inte säga om det är ett tack eller en ursäkt.

Du hjälper mig.

Jag är hennes far.

Det är meningen att jag ska vara den som tar hand om henne.

(SIGHS)

Hmm. Jag ska berätta vad.

Jag kommer att fortsätta hjälpa till, och du kan fortsätta resentin 'det, okej?

Hur är det med dig då?

-Åh, jag gillar inte att prata om mig. -(SKRATTAR)

Jag har svårt att tro det.

Jag gillar att prata, men inte om mig.

Ja, just det. Ja, okej.

Gift? Barn?

Hmm. (SIGHS)

För länge sedan.

Gift ung.

Sen insåg han att han hade en dröm, som inte inkluderade mig.

Eller vår son.

Så han startade ett band. Han har haft viss framgång.

Jag är glad för hans skull.

Vi pratar inte så mycket.

Din son?

Detsamma.

Men som jag sa, jag gillar inte att prata om mig.

Både du och jag.

ASHLEY: Tre, fyra,

-Fem, sex... -(MICHELLE UTBRISTER)

...sju, åtta...

(Grattis på födelsedagen! käre Derek

Grattis på födelsedagen till dig

(CHUCKLES)

(EFTERTÄNKSAM MUSIK SPELAS)

Jag kan inte fatta att du är 23. (SKRATTAR)

Jag gick...

rullskridskor ikväll i din ära.

Du vet att du alltid kommer att vara mammas lilla stinkbagge.

Jag älskar dig.

Grattis på födelsedagen, min son.

(LINJEN BRYTS)

(SIGHS)

MICHELLE: Låt oss vattna poolen.

Baby, låt oss göra en trolldryck igen.

-Ja. -Okej.

Här, vattna de andra växterna. Du ska vattna en av de där växterna.

Hej.

Okej, jag har en idé.

Men innan du säger nej, måste du lyssna på mig.

-Löfte? -Nej.

Kom igen nu. Det är en bra idé. Du måste lova.

Okej.

Okej, jag har gjort lite tittat runt.

Och jag hittade det här.

Nej.

-Hej. Du lovade. -Lyssna bara på henne.

Det är ett riktigt trevligt ställe.

Titta, jag hittade flyttgubbar som vill donera sina tjänster.

Hyran är hälften av ditt nuvarande bolån

och du fick...

Vänta på det...

126 000 dollar i kontanter.

Det är hur mycket eget kapital du har.

Ashley, håll ett öga på din syster. Jag är på väg tillbaka till jobbet.

-Ed. -Nej.

Du måste jobba med mig här. Jag gör allt jag kan,

men för varje dollar jag samlar in, är du skyldig fem till.

ED: Jag tänker inte sälja. Det har jag redan sagt till dig.

SHARON: Ed.

Ed, dina takläggningsjobb kommer inte att räcka till.

Sälj det här huset och vi fick en chans att kämpa.

Sharon, det räcker!

Det här är den sista biten av henne jag har kvar.

Jag säljer inte det enda huset mina döttrar någonsin har känt,

huset som min far byggde,

så att vi kan ge pengarna till någon inkassobyrå.

Kommer inte att hända.

(BILDÖRREN STÄNGS)

Tja, titta vem som fick mycket att säga helt plötsligt.

(BILMOTORN STARTAR)

KVINNA: Och du ber oss att minska

familjens sjukvårdsräkningar på grund av svårigheter?

Nej, jag ber dig att radera dem.

Allihop.

(SKRATTAR MISSTROGET)

Var det roligt?

Låt mig visa dig något.

Eds dotter gjorde den här till skolan.

Ett släktträd.

En enkel teckning gjord av ett barn.

Hur ett liv leder till ett annat.

Eller i det här fallet, hur en död

-leder till en annan. -Miss Stevens, tack.

Theresa Schmitt kom till sjukhuset för att få hjälp.

De goda läkarna gjorde sitt bästa för att rädda henne,

men de kunde inte och hon dog.

Lämnar efter sig en förkrossad make och en mycket sjuk liten flicka.

Michelle.

Hennes behandling kostar tusentals tusentals dollar i månaden

hennes familj inte har råd med. Vet du varför?

För efter att du skickade hennes mamma till bårhuset,

du skickade dem en så hög räkning,

deras familj inte kunde betala av det på 100 år.

Du inser budskapet du skickar den här tjejen, eller hur?

Du säger, "Vi betalade din mamma så mycket för att dö att du också måste dö."

Vi kan inte bara eliminera

hundratusentals dollar

-i medicinska räkningar. -(SIGHS)

KVINNAN: Nu är jag ledsen.

Det är jag verkligen.

Virginia.

Tänk om det var din dotter?

Förlåt mig, men jag gjorde lite läxor, och jag vet

du har en vacker 11-årig flicka.

Tänk om det var henne jag var här för att försöka rädda?

Du vill hitta ett sätt, eller hur?

För att hon ska ha en framtid.

Att bygga egna grenar.

Varsågod.

Måste finnas något vi kan göra här.

(ED SIGHS)

Öppna den.

Tänkte att du kanske vill rama in det här.

Det är den senaste sjukhusräkningen.

400 000 dollar utplånade.

Allt från Theresas sjukhusvistelse sjukhusvistelse till alla utlägg som betalats ur egen ficka,

Allt är borta.

Vad är det?

(UPPLYFTANDE MUSIK SPELAS)

Hur då?

Jag sa ju att jag inte var bra på att ta nej för ett svar.

Tja, titta, vi har fortfarande en hel del

mediciner och kreditkorten som ska betalas av.

-Men det betyder att... -Vi behåller huset. -Vi behåller huset.

Du får behålla huset.

Ed, jag vill inte överreagera här,

men jag tycker att det här ögonblicket förtjänar en high five.

(CHUCKLES)

(ANDAS DJUPT)

Ursäkta mig.

(ANDAS DJUPT)

(SOBBING)

(SKRATTAR MJUKT)

ED: Det kommer att bli sent, pojkar.

-Jag ska avsluta det här ikväll. -MAN: Ah. Då så.

Nu sätter vi igång, pojkar.

SHARON: "Den gamle mannen rynkade pannan.

"'Ser du inte att stranden sträcker sig miltals

"'och det finns fler sjöstjärnor än du kan räkna?

"'Även om du arbetade hela dagen och natten,

"'det skulle fortfarande inte göra skillnad.

"När mannen talade, pojken...

"flickan plockade upp en annan sjöstjärna

"och kastade den tillbaka i havet.

"Sedan, med ett leende på läpparna, sa hon..."

(MICHELLE GRYMTAR MJUKT)

-(GASPS) Barbara! -(SPÄND MUSIK SPELAS)

(BARBARA GASAR)

Nej, nej, nej! My-Belle!

Ed. Ed.

Vi fick just ett samtal. (PANTING)

Din dotter har förts till sjukhuset.

DOCTOR: Hon desatterar.

BARBARA: Skynda. Skynda, få in henne där.

Sätt masken på henne nu.

Jag behöver ett CHEM-7, CBC, och en fullständig blodpanel.

Utrym hallen! Vi tackar er.

Jag är ledsen, gott folk. Ingen efter denna punkt.

Jag tror att vi kommer att behöva en kraschvagn också.

Vakta dörren, tack.

(PANTING)

SHARON: Hej.

Åh, min... (Andas tungt) Berätta exakt vad som hände.

SHARON: Jag vet inte.

ED: Hon har en slang i näsan.

SHARON: Hon började hosta upp blod.

Det bara kom ut. Hon var inte...

DOCTOR: Hennes tillstånd är inte bra.

Nu har vi flyttat upp henne till nummer ett på transplantationslistan.

Men hon behöver en donatorlever som dyker upp så fort som vi kan få den.

Hur länge har hon utan den?

Fyra veckor.

Sex, kanske.

Om en donator som matchar är tillgänglig i tid,

Michelle kommer att behöva flyga

till barnsjukhuset i Omaha omedelbart.

De är de närmaste som utför denna typ operation.

Men de är 700 miles bort och en tio timmars bilresa,

och donatorns lever är endast livskraftig i sex timmar.

-(ED SIGHS) -DOCTOR: Jag har haft patienter

som har missat detta fönster på grund av

de kunde inte få ett flyg. Så jag skulle rekommendera

att du ordnar så att att ett plan står redo.

Vänta. Så, vänta. Du säger till mig att vi behöver ett plan nu?

-Jag skulle rekommendera att du... -Vad menar du? Som vadå?

Som ett privatplan?

-Titta, jag... -Är det vad du...

-Jag vet att det är mycket att ta in. -Ett privatplan?

Hur exakt rekommenderar du

-Kan vi få ett plan, Doc? -Hej. -Vänta.

Nej, berätta för mig. Ma, hur gör vi det?

-Hur arrangerar vi ett flygplan? -Vi löser det.

Det kommer vi att göra.

Ed.

Jag ska fixa ett plan åt dig, Jag lovar.

-Kommer du att få ett plan? -BARBARA: Vad?

-Ett privatplan? -SHARON: Det ska jag.

ED: Mmm-hmm.

Vi tackar för oss.

MAN: (ÖVER TELEFON) Vi är bara en chartertjänst, ma'am.

Vi äger inte flygplanen.

Åh, jag förstår. Vem gör det?

Främst företag, stora företag, VD-typer.

Okej, då. Då så. Tack för att ni tog er tid.

MAN: Uh-huh.

(LINJEN BRYTS)

(DIALING)

Albert, det är en Sharon Stevens i telefonen.

ALBERT: (ÖVER TELEFON) Vem är det nu?

Sharon Stevens.

Jag känner inte till det namnet.

Jag trodde inte det.

Jag beklagar. Han är inte tillgänglig. Han är inte tillgänglig.

Åh, det är okej. Jag väntar gärna.

Jag förväntar mig inte att han att vara tillgänglig. Han är mycket upptagen.

Ha en trevlig dag.

-Nej, vänta. -(LINJEN BRYTS)

(JOVIALISK MUSIK SPELAS)

Hej, god eftermiddag. Kan jag få tala med till Maurice Thomas?

Det här är Sharon Stevens.

Jag undrade om jag kunde prata med Donald Coletti.

Felipe Alves.

Anthony Lendary.

Jag menade "Lundary". (SKRATTAR)

Um, hi, yeah, är detta Cardinal Finance and Trust?

Det är verkligen viktigt,

och jag lovar att jag inte ska ta upp mycket av hans tid.

Är Mr. Blaine inne?

Jag försöker boka ett möte.

(LINJEN BRYTS)

(OPTIMISTISK MUSIK SPELAS)

Hej, Lydia. Sharon Stevens. Ledsen att störa dig igen.

Glömde bara att fråga dig en viktig fråga.

Vilken är din favoritsort muffins?

(HISSEN DÅNAR)

First Bank of Kentucky. Det här är Doris.

Kan jag hjälpa dig?

SHARON: Hej, fröken Janine.

Buga för dina blåbärsmuffins.

Så du kan läsa lite mer mer om henne.

Medan du gör det, ska jag visa dig den här lilla flickan.

Saken är den att när man lär sig att du måste skaffa ett privatplan för att rädda hennes liv...

Åh, det stackars barnet.

Al, det finns en kvinna här ute som du borde träffa.

ALBERT: (ÖVER TELEFON) Janine, jag är upptagen just nu.

Kan du be henne komma tillbaka senare?

Albert, få ut din rumpa ut hit nu.

Hej, där.

Jag heter Albert.

Gratulerar, Albert. Jag ska göra dig till hjälte.

(OPTIMISTISK MUSIK TONAR UT)

Hej på dig.

Gissa vad jag fick.

Vänta lite. Inte en chans.

Har du ett plan?

-Nope. -Ah.

-Jag har fem plan. -(GASPS)

-För säkerhets skull. -Vad?

(CHUCKLES) Jag kan inte tro det.

-Ed, Ed, kom hit. -(SKRATTAR)

-Va? -Hon gjorde det. Sharon gjorde det.

Hon fick ett plan.

Hon har en massa flygplan.

-(SHARON OCH BARBARA SKRATTAR) -Hur då?

-Kan inte tro det. (SKRATTAR) -Vänta, vet du vad?

Berätta inte ens för mig.

Vi är inte klara än. Vi har mer pengar att samla in.

Nej, du har gjort tillräckligt.

Åh, du har gjort mer än tillräckligt.

Vi behöver inte springa runt och oroa oss för

-pengar och räkningar just nu. -Nej, du...

Jag menar, operationen kommer att kosta ett par hundratusen dollar.

Du vet.., och utan ditt roofin'-konto,

kommer du att vara precis tillbaka där du var, så...

Sharon...

du har gjort tillräckligt.

Inga fler insamlingar.

Jag vill bara vara med min familj just nu.

Han är så frustrerande. Han lyssnar inte på mig.

-Vadå? -Ed.

Han är bara så envis.

Vi måste fortsätta arbeta. Skapa större medvetenhet.

-(SUCKAR) -Okej, vet du vad?

Det var det. Jag har hållit min tunga länge nog.

Du är borta hela tiden, du förlorar kunder,

du är färdig tömd

ditt sparkonto för dessa människor,

du kör dig själv ner i marken.

Och jag vet att du dricker.

Jag dricker inte, Rose.

-Jag arbetar. -Inte här, inte här.

För jag har gjort det här helt själv.

(Lyssna, jag vet

att du försöker göra en bra sak här.

Men det här, allt det här...

Det är ett beroendebeteende.

Är det så?

Tja, jag skulle gärna prata mer om det,

men jag är upptagen tryin 'för att hålla en liten flicka från att dö.

Hur blev det ditt ansvar ditt ansvar att rädda henne?

För att jag är här. För att jag kan.

För att ingen gjorde det åt mig.

Någon måste göra något, Rose.

Någon måste kämpa för henne. Och om det är jag, så är det jag.

Och om det är ett beroendebeteende, då, hej,

Jag antar att jag är beroende.

Kan lika gärna använda det till god användning.

(DYSTER MUSIK SPELAS)

BARBARA: Ed, vill du komma in?

Vi är redo att göra adventskalendern.

-ED: Ja, vi är på väg. -Okej.

-Kom igen, Michelle-my-belle. -Försiktigt.

-Är du redo? -Den här stolen.

BARBARA: Här, det här är bekvämt. ASHLEY: Åh.

BARBARA: Hmm.

-Fjärilar. Ja, det är det. -ED: Fjärilar.

Precis som du.

-Tjugotre dagar. -(ASHLEY SKRATTAR)

Tjugotre dagar till jul.

Jag undrar vad vi kommer att få i morgon.

Hur många veckor är 23 dagar?

Typ tre veckor.

Kommer du att öppna mina presenter åt mig

om jag inte är där?

Du kan öppna dina egna presenter, dummer.

Jag hörde pappa.

Han sa att jag kanske inte hade tre veckor kvar.

Den här är till dig. Öppna den nu.

Bara för säkerhets skull.

(MICHELLE GRYMTAR)

Det är en sjöstjärna som jag gjorde i skolan.

Tycker du om det?

Vad är den till för?

(SIGHS) Jag älskar det.

Ge den till mig igen på julen. Är det okej?

(DYSTER MUSIK SPELAS)

(DÖRREN ÖPPNAS)

(DÖRREN STÄNGS)

Vad gör du uppe?

Jag ville träffa dig.

Var är din mormor?

Hon är på övervåningen med Michelle.

(ED GRUNTS)

-Daddy? -Hmm?

Kommer Michelle att dö som mamma?

ANKARE: (PÅ TV) The Mighty Morphin Power Ranger.

På KB finns det bara 15 kvar.

Och när dörrarna äntligen öppnas två timmar senare,

kan du lika gärna bara

lämna din julstämning med renarna.

Jag heter Amy Chan, och god natt.

(UPPLYFTANDE MUSIK SPELAS)

(DIALING)

(LINE RINGING)

Ja, kan jag få få numret till ABC nyhetsstation i Louisville?

(SAWING)

(SIGHS)

(BORRMASKIN SURRAR)

MAN: Ser bra ut, Ed.

Vad är goin 'på över i ditt hus?

Vad menar du med det?

Vad i hela världen?

Kan du berätta för mig vilken typ av saker du gillar att göra under dagen?

Vad är det som händer? Vad är det här?

-Ed. (SHUSHES) -Vänta, är det här pappan?

Det är så trevligt att träffa dig. Jag är Amy Chan från WPVK.

-Kan jag faktiskt fråga dig några frågor? -Nej, frun.

Jag vill inte ha en intervju, vill inte ha några kameror här.

Uppskatta det om ni alla packar upp det.

Kan jag få prata med er båda?

Vi är strax tillbaka.

Var jag oklar på något sätt?

Jag säger inga fler insamlingar, nu har du henne på TV tiggande för pengar

inför hela världen?

Det är inte hela världen. Det är bara lokalt.

Det är främlingar i vårt hem.

Hon är sjuk, Sharon.

Och jag sa till dig Jag vill inte ha det här.

Åh, Ed, hon är bara så exalterad att vara på TV.

SHARON: Lyssna, Jag är ledsen, jag vet.

Det här är ett bra tillfälle att få ut sin historia.

Det är bra för henne, Ed. Lita på mig.

Ärligt talat, vem tror du tror du att du är?

Ed. Ed.

Hon försöker hjälpa oss.

Hon gör det bästa hon kan och lite till.

Du har gjort mycket för min familj.

Jag tänker inte säga att du inte har det.

Men låt oss sluta låtsas att du gör det här för Michelle.

Det här är till dig.

Och få ut dem ur mitt hus.

Allihop.

Jag måste tillbaka till jobbet.

(DYSTER MUSIK SPELAS)

BARBARA: (MUFFLED) Du verkligen gjort väldigt mycket för oss.

Jag vill bara att du ska veta att det betyder allt för mig.

Och till Ed.

Tja, om du är okej med flickorna för en stund,

(GRUNTS) Jag tror Jag ska gå hem.

-Ja, visst. -(SIGHS, rensar strupen) Ja.

Är du okej för att köra?

Jag mår bra. Jag menar.., Jag kan inte riktigt gå, men jag kan köra. (SKRATTAR)

Vi ses senare.

Hej då.

(DÖRREN ÖPPNAS)

(DÖRREN STÄNGS)

(SPÄND MUSIK SPELAS)

(MOTORN STÄNGS AV)

(DÖRREN ÖPPNAS)

ASHLEY: Pappa. (SOBS) ED: Hej.

Vad är det som är fel? Vad är det som är fel?

Moster Sharon var pratade riktigt roligt,

och vara riktigt konstig, och skrämma Michelle.

Och nu är hon utanför och hon rör sig inte, och jag tror att hon dog.

-(DÖRREN STÄNGS) -Var är din syster?

Gråtande på övervåningen.

ED: Okej.

Okej, då.

-Allt är bra. -Vad? -Vad?

Moster Sharon sover bara.

Du går upp på övervåningen, ta hand din syster, okej?

-Jag väcker henne. -Okej. -Okej. -Okej.

(GRUNTS)

Ed.

-Jag var bara få lite frisk luft. -Hämta era saker.

-Vadå? -Vadå? -Du måste gå.

-Nej, jag var bara... -Res på dig.

Jag ringer efter en taxi.

Jag kan inte ha dig runt flickorna längre.

Bra val.

ED: Något kan ha hänt henne.

-Hur kunde du göra det här? -(SIGHS)

Jag är bruten, Ed.

Det har jag alltid varit.

Jag har fått det från min mamma.

Hon var ett elakt fyllo.

Hon gillade mig aldrig.

Och jag visste aldrig varför.

(SHARON SOBS)

Men jag svor att jag skulle vara annorlunda med mitt barn.

Men han hatar mig.

(SOBS)

Min son hatar mig.

(SHARON SIGHS)

(SHARON SNYFTAR)

Jag är säker på att det inte är sant.

Jag har en röst i mitt huvud.

Varje dag säger den till mig att jag inte duger.

Inte värt att älska, inte värt någonting.

Och att dricka är det enda som får den där rösten att försvinna.

Jag antar att jag tänkte det,

om jag kunde rädda Michelle,

kanske det skulle rädda mig också.

(CHUCKLES)

Jag använder bara din dotter för att fixa mig själv så där...

(DYSTER MUSIK SPELAS)

(SIGHS)

Jag är ledsen.

Jag är verkligen... Jag är verkligen ledsen. (RÖSTEN SKAKAR)

-Nej. -Hej.

ED: Hej.

(FORDON NÄRMAR SIG)

Säg god natt till flickorna.

(SOMBER MUSIK FORTSÄTTER ATT SPELAS)

Jag behöver hjälp.

(ANKARE AV NOVO AMOR SPELAR)

Jag heter Sharon.

Och jag är alkoholist.

ALL: Hej, Sharon.

ED: Nu kör vi.

Den här.

-(ED SIGHS) -ASHLEY: Hmm.

ED: Ashley, det här är till dig.

Jag älskar den fortfarande.

(KYSSAR)

ASHLEY: (SINGING) ♪ Starfish ♪

Okej, vi har mer att öppna.

* Starfish song * -Ja, låt oss...

VOICEMAIL: Hej, det är Derek. Du har fått min telefonsvarare.

-Gör din grej vid ljudsignalen. -(TELEFONSVARAREN PIPER)

Hej, det är jag.

God jul.

Jag kommer inte att lämna inga fler meddelanden efter detta.

Inga fler ursäkter.

Inga fler ursäkter.

Vill bara att du ska veta att jag går på möten,

och jag får hjälp.

(TV AVSPELNING)

MICHELLE: Jag gillar att simma. AMY: Gillar du att simma?

ASHLEY: Pappa, titta. Michelle är på TV.

-AMY: Vad mer gillar du att göra? -Jag gillar att åka på min...

-Det är jag. -AMY: Adressen

på din skärm är var donationer kan skickas för att hjälpa

-stöd den här familjen... -Det är så coolt.

-...medan de kämpar... -Du är som en filmstjärna.

...för att täcka medicinska räkningar. Och för att hjälpa till att betala för lilla Michelles levertransplantation.

Jag är Amy Chan för WPVK News. Ha en trevlig kväll.

Varsågod, mamma.

Låt oss få dessa ur vägen.

Är du arg på Gud, pappa?

Är det därför vi inte ber längre?

Det är ingen fara. Alla blir arga ibland.

(INHALES)

Du bör fortfarande prata med honom, dock.

Du först.

Hej, Gud. Det är Ashley och pappa.

(Säg hej. Var inte oförskämd.

Hej.

(SIGHS) Vi saknar dig.

Och vi är oroliga om Michelle.

Jag är tacksam för att vi får fira jul tillsammans.

PASTOR: Ett par tillkännagivanden innan vi börjar.

Kom ihåg att...

om du har köpt en julstjärna, vänligen ta den med dig

vid gudstjänstens slut.

Vi ska börja med en av mina favoriter,

Änglar vi har hört på höjden,

som du kan hitta på inlagan i ditt program.

Kul att ha dig tillbaka, Ed.

Okej, sjung med mig, eller hur?

FÖRSAMLINGEN: (SÅNG) ♪ Änglar vi har hört i höjden

♪ Ljuvt sjungande

♪ O'er the plains... ♪

-(ANKARET SLUTAR) -(TV AVSPELNING)

TJEJ: (PÅ TV) Oj, oj. Det här är stort.

Och när jag säger stor,

Jag menar, verkligen, verkligen, väldigt liten.

MAN: (PÅ TV) Det är litet.

-(LUGN MUSIK SPELAS) -MICHELLE: Pappa.

Titta, det snöar.

Kan du titta på det?

(RÖRLIG MUSIK SPELAS)

ED: Fick den sista gallon mjölk.

-Hej. -Hej. -Tur att jag gick.

Vägarna är alla isbelagda.

Det ser verkligen ut som att det kommer ner nu.

Ja, det är bara bli värre.

NYHETSUPPLÄSARE: (PÅ TV) Tjänstemännen säger var beredd

för vad de kallar

den värsta snöstormen i delstatens historia.

-Fyrtiotvå tusen bostäder... -BARBARA: Hm.

...utan kraft.

Hälften av motorvägarna är stängda, och alla är inkommande,

-utgående flyg på marken. -Jag hoppas att vi har tillräckligt med mat.

Motorvägspatrullen säger Håll er borta från vägarna, och stanna där ni är.

Den här stormen ger sig inte i första taget.

(TV AVSPELNING)

(TELEFON RINGER)

BARBARA: Jag kommer att få det. Jag har den.

Hallå?

Ah, ja, bara ett ögonblick, tack.

Ed, till dig.

-Här. Varsågod. -(ED RÖJER PÅ HALSEN)

Det här är Ed.

Vad är det?

I dag?

(UPPLYFTANDE MUSIK SPELAS)

Ja, jag har den. (GRUNTS)

Sex timmar? (GRUNTS)

Är det för pre-op?

Ja, okej. Vi måste vara på planet när?

I morgon.

Okej, då.

Okej. Vi kommer. Vi kommer att vara där.

BARBARA: Sex timmar till Omaha.

Ed, Ed.

Älskling, lyssna, lyssna. Det kommer inte att vara möjligt.

-Vi ska göra det möjligt. -Nej, titta. Titta ut.

Vi är insnöade.

Jag menar, vägarna har inte plogats. Flygplatsen är stängd.

Älskling, lyssna. Det är för farligt. Du måste ringa doktorn.

-Nej. -BARBARA: Älskling,

kanske detta inte är vår lever, okej?

Kanske den här behöver gå till någon annans barn.

Nej, det är det, mamma.

Det måste det vara.

-Men... -Det här är vår sista chans.

Om vi inte tar det, dör Michelle.

Om du tar henne där ute i den här,

-Hon dör. -Ma, jag klarar det. (BYXOR)

Jag måste göra det.

(BARBARA SUCKAR)

(TELEFON RINGER)

Hallå?

Sharon, det är Ed.

Ed, hej, hej.

Lyssna, jag har hört att det går bra för dig.

Jag är verkligen glad över det, men just nu,

Jag måste gå rakt på sak för det finns inte mycket tid.

Okej, då.

Vi har en lever, Sharon.

Vi fixar det.

-I dag? -Ja.

Michelle måste vara i Omaha om sex timmar.

-Sex timmar? -Faktiskt mindre.

Om jag inte kan hitta ett sätt att få det här att fungera innan solnedgången,

måste vi ge levern till nästa familj som behöver den.

Det är knappt två timmar från nu.

Japp. Idag är dagen, Sharon.

Vi måste få det gjort.

Se bara till att hennes väskor är packade. Jag ringer upp dig.

(Okej.

-Okej. -Boom.

-Så där ja. -Vad? -Vad? Kom igen nu.

ROSE: Gå och hämta din smala bakom ut ur det här köket.

-(TELEFON RINGER) -Shoot.

Hej på er.

Jag vill att du ringer motorvägspatrullen.

Ta reda på vilka vägar som är öppna, och planera sedan en rutt

från 12th och Henley till flygplatsen.

-Vänta, vad? -Det är dags för levern. Nu är det dags.

Åh, gode Gud. I dag?

Ja, det är jag. Och jag vill att du gör det här så fort du kan.

Det är en tvåtimmars flygresa, sedan 45 minuters bilresa

till sjukhuset, 30 minuter för att förbereda henne.

Det ger oss lite mer än två timmar

för att få henne till flygplatsen 36 miles away.

Vi missar deadline, förlorar vi levern.

Vi förlorar Michelle.

-Okej. 12:e och... -Henley. Vid Pike.

Jag måste fortfarande hitta ett plan som kan flyga i den här stormen.

Gör det. Jag fixar det här.

Al, jag måste få upp planet upp idag.

Ha! Verkligen roligt.

Men jag menar allvar. Levern kom precis in.

Okej, då.

Jag ringer piloten.

Jag tror inte att de kommer att lyfta i det här vädret.

Jag kan tänka mig att flygplatsen insnöad som resten av oss.

Fråga honom bara om det finns något sätt.

-Snälla. -Jag återkommer till dig. -Ja.

-MAN: Flygplatsen är stängd, ma'am. -(LINJEN KOPPLAS BORT)

-Alla landningsbanor. -SHARON: Nej.

Hör du vad jag säger? "Nej" är inte ett alternativ.

Vi ska rädda den här flickan.

Du ska röja en landningsbana.

Varsågod.

Jag menade att säga "snälla".

MAN: Låt mig se vad jag kan göra.

(DRAMATISK MUSIK SPELAS)

(GRUNTS)

-(MOTORN SPOTTAR) -Kom igen.

(MOTORN STARTAR)

Ja, det är det.

Okej, så han kommer att ta

Rounders Pike till Preston Highway...

-till I-65. -Sextiofem är stängd.

REPORTER: (PÅ TV) Interstate 65 är nu stängd.

Åh, skit. Okej, stryk det. Han kommer att behöva gå runt.

Han kommer att måste gå igenom...

Canyon Creek.

Canyon Creek? Det är en enfilig motorväg.

Det är den enda vägen som inte är stängd.

Vänta lite. Jag får ett annat samtal.

-Hej? -MAN: Ja, du är damen

ringde om flygningen för den lilla flickan?

Ja, det är jag.

Vi ska göra ett undantag och öppna upp landningsbanan.

Vi kommer att ha någon

-...väntar på dig vid grinden. -Tack så mycket.

-(LINJEN BRYTS) -Tack så mycket. Gud välsigne dig.

Och berätta för den andra killen att jag är ledsen att jag skrek. (CHUCKLES)

Sharon säger ta Canyon Creek hela vägen runt.

Den kommer att spotta ut dig strax söder om asfalten.

-Canyon Creek? -Ja.

Det kommer att ta tid. Vi har bara en... (PANTS) timme 42.

Nej, älskling, det är den enda vägen.

-Ta hand om din mormor. -Okej. -Okej.

-Vänta! -Jag älskar dig. -Jag älskar dig. (KYSSAR)

Hej då, Michelle-my-belle. Älskling, vad är det?

-Meli, ta det tillbaka till mig, okej? -Okej.

-Var försiktig där ute! -(DÖRREN ÖPPNAS)

(DRAMATISK MUSIK FORTSÄTTER ATT SPELAS)

Okej, då kör vi.

-(TELEFONEN RINGER) -Det här är Sharon.

Sharon, han kommer att ta planet upp.

-Gör han det? -Ja.

Han sa att han flugit i värre stormar än den här.

Han är på väg just nu.

Åh, min Gud. Tack, Al.

Tackar dig mer än du någonsin kommer att veta.

(ED GRUNTS)

Jag fryser, pappa.

Jag vet, älskling. Jag vet, jag vet.

Vi kommer att värma upp.

NYHETSUPPLÄSARE: (PÅ TV) Fler dåliga nyheter från motorvägarna.

Fler avstängningar på 265 Watterson Expressway,

och en stor lastbil fick knäck på Canyon Creek, stängde av trafiken

-i båda riktningarna. -Kom igen.

Du måste skoja med mig.

(GRUNTS)

SHARON: Måste få honom att vända om och gå en annan väg.

ROSE: Det finns ingen annan väg. De är alla blockerade.

Och vi har inget sätt att få tag på honom ändå.

(SHARON SIGHS)

Tja, han kommer att få reda på snart nog.

KVINNA: (PÅ RADIO) Och jag tror det säger sig självt att

detta är bara inte den typ väder vi är vana vid här i Louisville.

MAN: (PÅ RADIO) Ja, det stämmer...

-Var är vi, pappa? -(MOTORN STÄNGS AV)

Kommer strax tillbaka. Vänta här en sekund.

(CAR HONKING)

(OTYDLIGT PRAT)

(PANTING)

Åh, kom igen.

(MAN ROPAR OTYDLIGT)

(SPÄND MUSIK SPELAS)

SHARON: Solen går ner. Vi börjar få ont om tid.

Kom igen, Rose. Det måste finnas ett sätt att få honom igenom.

ROSE: (PÅ TELEFON) Okej, vänta lite.

Om vi inte kan ta oss igenom, vad sägs om att vi tar oss över?

SHARON: Över? Vad menar du med...

Åh, som en helikopter.

-Du är ett geni. -ROSE: (skrattar) Tack.

Vänta lite nu. Hur i helvete får vi tag på en helikopter?

AMY: (PÅ TV) Vi ska hålla ett öga på det här åt dig

och vi kommer strax tillbaka med mer.

Måste ringa upp dig.

Jag vet att det finns...

en serviceväg på Canyon Creek någonstans.

Möter upp med ytliga gator.

-Det kommer att fungera. -Vad kommer att fungera?

Pappa har en ny plan.

Vill du följa med på ett äventyr?

Ja, det är det.

Okej. Sitt kvar.

(DRAMATISK MUSIK SPELAS)

KVINNA: (PÅ PA) Sharon Stevens på linje fyra.

Åh, koppla in henne.

-Tack så mycket. Tack så mycket. -Du fick det.

Sharon, hej. Hur är det med dig?

Du behöver en vad?

(ED SIGHS)

Håll i dig, älskling.

(MOTORN ACCELERERAR)

Nu kör vi.

-(TELEFON RINGER) -REPORTER: Motorvägsavfarter

praktiskt taget stillastående...

-Hej. -Hej. -SHARON: Få inte panik.

-Slå på kanal sju. -BARBARA: Åh.

Ashley, klicka på Kanal sju. Skynda på.

...flygplatsen är stängd,

och hennes enda hopp nu är en helikopter.

Snälla, om du är en helikopterpilot, eller känner en...

ROSE: Han måste vara någonstans på Canyon Creek.

Hitta honom och berätta för honom att vi försöker få tag på en helikopter.

-Har den. -ROSE: Jag tror att han är i, eh,

-en lastbil, en blå lastbil. -(DÖRREN STÄNGS)

(DRAMATISK MUSIK FORTSÄTTER ATT SPELAS)

ED: Nästan där.

Nästan.

Jag är sömnig, pappa.

Jag vill att du håller dig vaken för mig, okej?

Hej, vi kommer att klara det, grabben.

-Vi kommer att klara det. -Mmm-hmm.

ED: Vad är det här?

(ANDAS TUNGT)

Okej, okej. Okej, då.

(GRUNTING)

(GRUNTING)

(PANTING)

(GRUNTING)

(FORTSÄTTER ATT GRYMTA)

(PANTING)

Okej, då.

Håll i er. Vänta lite.

-(MOTORN ACCELERERAR) -(BILEN DUNDRAR)

-(MOTORN ACCELERERAR) -(DRAMATISK MUSIK)

(Kom igen! Gör inte så här mot mig! Kom igen! Kom igen!

(DRAMATISK MUSIK TONAR UT)

-(ED GRYMTAR OCH DRAR PÅ MUNNEN) -(DYSTER MUSIK SPELAS)

(FORTSÄTTER ATT FLÄMTA)

Kom igen!

(GRUNTING)

(ANDAS TUNGT)

(Snälla!

(FORTSÄTTER ATT GRYMTA)

Jag ber er. Jag ber er.

Snälla, inte så här. (SOBBING)

(FORTSÄTTER ATT SNYFTA)

(DYSTER MUSIK TONAR UT)

(MOTORN STÄNGS AV)

Kom hit, fjäril.

(ED SOBBING)

Varför gråter du, pappa?

(ED SNIFFLES)

Jag älskar dig så mycket, lilla flicka.

(ED SNIFFLAR)

Pappa älskar dig så, så mycket.

Ska vi åka med planet?

(ED INHALES)

Vi är på väg hem.

Men först...

(SIGHS) Pappa måste ringa ett samtal.

(ANDAS TUNGT)

(KLOCKANS ALARM PIPER)

-KVINNA: Dave, kom hit. -(TV SPELAR)

KVINNAN: De pratar om lilla Michelle Schmitt på TV.

Vår Michelle?

De gav henne en lever, men vägarna är stängda,

och nu försöker de att få tag på en helikopter.

Amy, jag vet att våra tittare

har alltid klarat sig i det förflutna.

De kommer att göra det igen den här gången.

WPVK:s tittare kommer alltid igenom i Louisville.

Siffrorna visas på din skärm.

Vänligen ring oss. Det är mycket viktigt.

(TELEFONENS KNAPPSATS KLICKAR)

(LINE RINGING)

OPERATOR: Växeln. Hur kan jag koppla ditt samtal?

Ja, jag har en nödsituation. Vänligen koppla mig

till St. Andrew's Children's Hospital.

Alla som har en gnutta av en koppling

till en helikopterpilot, snälla ge oss... Oh.

Vi har en uppringare på linje ett.

Fortsätt. Du är i sändning.

MAN: Hej. Detta är Todd från A-1 Aviation.

Jag minns den lilla flickan från nyheterna.

Jag fick en helikopter.

Och du kan flyga i det här vädret?

Ma'am, Jag flög 26 uppdrag i Saigon,

-så, ja. -Ja!

-Jag kan hantera lite snö. -Ja!

(ROSEN SKRIKER)

Hörni, vi har en helikopter!

Vi har en helikopter.

TODD: Vad vi behöver nu är en platt, öppen plats att plocka upp henne.

Inga träd, inga kraftledningar.

Jag kommer att behöva ungefär 100 fot gånger 100 fot röjt från snö

-så att jag kan landa. -Hörde alla det?

Jag vet var de kan landa helikoptern.

-Snabbt, var är telefonen? -De behöver ett rensat utrymme

-tillräckligt stor för att landa. -Var är den sladdlösa?

WOMAN: Använd bara den i köket.

-Använd den på väggen. -Okej, okej.

Okej, vi har en uppringare på linje två.

Fortsätt framåt.

Ja, hej. Det här är pastor Dave Stone

av Southeast Christian Church.

Du kan landa helikoptern på vår parkeringsplats.

-Det är på Washington. -Det är pastor Dave.

Hörde du det, Louisville?

Parkeringsplatsen för Southeast Church. Interstate 64.

Men vi kommer att behöver hjälp med att rensa den.

Så, vem som helst...

(ÖVER TV) någon som hör detta, snälla,

kom ner och hjälp oss.

Och till min församling,

sprid ordet. Ta er till kyrkan.

Låt oss hjälpa till att rädda den här lilla flickan.

Och ta med spadar.

Vi kommer att behöva en massa spadar.

Okej, allihop, hämta några spadar.

Hämta alla spadar. Vi måste skaffa några filtar.

Och rockar och... Var är mina skor?

(GRUNTING)

Okej, du kan gå med Bordens.

De är precis där och väntar på hörnet.

-Okej. -Här har du.

Här, ta på dig den här. Det är kallt.

Okej. Ta en spade från verandan.

-Fortsätt. Var försiktig där ute. -ASHLEY: Okej.

(VINDBLÅSNING)

DOCTOR: (PÅ TELEFON) Ed?

Det är dr Ghorbani. Är allt okej?

Doc.

De förbereder sig för operation.

De behöver Michelle på sjukhuset inom mindre än fyra timmar.

Jag kan inte.

Ed?

Jag har kört fast.

-I stormen. -Ed, om du behöver

att överlämna levern, vi måste veta nu, okej?

Vi har en andra familj på standby. Vi kan...

-Titta, hon har företräde... -(BILEN TUTAR)

-...men berätta för mig. -MAN: Hej, mannen?

Kommer du att kunna att göra det?

Vänta lite, Doc.

MAN: Är det din Bronco?

Ja, det är det.

Vi är vänner till Sharon. Vi har en helikopter som väntar.

Kör dig till flygplatsen.

-Ed, kan du höra mig? -MAN: Måste gå. Kom igen nu.

Doc, glöm det. Vi kommer att klara det.

-Vi är på väg. -MAN: Gå och lasta din dotter

i lastbilen. Jag måste ringa Sharon.

Vart är vi på väg? Jag följer efter dig.

-Sydöstra kristna kyrkan. -Det är min kyrka.

De sa att du måste vara där om 45 minuter.

Det finns fortfarande tid om vi åker nu.

Det är hela vägen tillbaka den väg jag kom.

Och motorvägen är stängd. Kom igen, nu åker vi. Hoppa in med oss.

Jag vet ett sätt.

Vi kommer att måste åka offroad.

Låt mig köra.

(DRAMATISK MUSIK SPELAS)

(ALLA GRUNTAR)

MAN: Så där ja.

ROSE: Kom igen, kom igen! MAN: Yeah!

ROSE: Försök att få bort det till ena sidan.

Jag är här!

Tja, titta vem som bestämde sig att dyka upp.

Kul att se dig.

AMY: (PÅ TV) Ännu en väderuppdatering.

Vi får rapporter att det nu är en andra stormvåg på väg in,

och den här ser ännu fulare än den första, med kraftiga vindar...

MAN: (PÅ RADIO) ...egenskaper hos nästan

en vinterorkan, och resande avråds

genom resten av kvällen

-och tidigt i morgon. -Jättebra.

Tjugosex minuter. Håll i dig hårt.

MAN: (PÅ RADIO) ...rekord för snöfall och låg temperatur.

Det här är inget ljus och fluffig snö.

Det här kommer inte att fungera, inte utan mycket mer hjälp.

Sharon.

PASTOR: Hallå där.

Behöver ni hjälp?

(UPPLYFTANDE MUSIK SPELAS)

-Kom igen, killar! -(OTYDLIGT PRAT)

ASHLEY: Moster Sharon!

Okej, kom igen, allihop. Dela på er!

Vi behöver 100 fot gånger 100 fot.

Ni stannar här,

och resten av er gå ner den vägen.

(OTYDLIGT RADIOPRAT)

MAN: (PÅ RADIO) Med denna storm gettin ' värre för varje minut,

hela Louisville håller nu andan.

AMY: Jag kan berätta för dig, alla här på stationen

sitter på helspänn.

Men en sak vet jag säkert,

den lilla flickan nu har hela staden som hejar på henne.

KVINNA: (PÅ RADIO) Vi har fått kraftigare snöfall

och vinden börjar ta fart,

och det kommer att intensifieras mycket snabbt här. Whiteout-förhållanden.

Vi kan tala om vindbyar av orkanstyrka

70 miles per timme eller mer.

Så dessa kommer att vara band av riktigt tung snö

och en stark nordlig vind.

Det här kommer att bli en riktigt kraftig storm...

(SENTIMENTAL MUSIK SPELAS)

Jag fick ditt meddelande.

Jag har alla.

(SENTIMENTAL MUSIK FORTSÄTTER ATT SPELAS)

Låt oss rädda den här lilla flickan.

-Ja. -Vad säger du? -Vad säger du?

-Ja. -Ja?

(Ja.

AMY: (PÅ RADIO) Vi har fått några fantastiska nyheter.

Helikoptern är nu bara fem minuter bort.

-(ALLA JUBLAR) -DEREK: Fem minuter. Nu kör vi. Låt oss gå.

ROSE: Snabbare!

ED: Mår du bra, fjäril?

-Mmm-hmm. -ED: Okej.

Okej. Då så, några kilometer till.

Hemmasträcka.

KVINNAN: Där är den!

MAN: Där har vi det.

Den är här! Den är här!

(HELIKOPTER HOVRAR)

(ALLA JUBELAR)

ED: (SIGHS) Där är det.

Trevligt.

MAN 1: Där är den. Vi klarade det.

-(ALLA JUBLAR) -MAN: Där är Ed!

-ROSE: Kom igen, Ed! -(BIL HONKS)

KVINNAN: Nu går vi. MAN 2: Vi måste fortsätta.

-Han är här. -MAN 3: Nu gör vi det här!

-Det är okej. -KVINNA 2: Det är Michelle!

Hon klarade det!

MAN 4: Nu kör vi!

MAN 5: Vi är inte klara än. ED: Oh.

(SIGHS)

Känner du dig fortfarande ensam nu?

Det här är...

otroligt.

Hej, lilla vän.

-Jag har saknat dig så mycket. -Pappa!

-Hej, kom hit, älskling. -Hej, kom hit, älskling. -Titta vad vi gjorde!

Du gjorde bra ifrån dig.

GIRL: Se upp! MAN: Se upp!

-MAN 2: Se upp! -Vrid upp radion.

AMY: (PÅ RADIO) Får ett meddelande från piloten.

Fortsätt framåt.

TODD: Jag kan inte se landningsområdet i de vita förhållandena.

Sa att han inte kan se.

Det är en whiteout.

TODD: (ÖVER RADIO) Jag är ledsen. Jag kan bara inte se.

Nej, vi har inte kommit så här långt för att misslyckas.

(Strålkastare!

Alla, tänd era strålkastare snabbt!

PASTOR: Ja, bra idé. MAN: Sätt på lamporna.

PASTOR: Strålkastare. Tänd strålkastarna.

(OTYDLIGA ROP)

(HELIKOPTER HOVRAR)

Vänta, Ashley. Vart är hon på väg?

Hej, Ashley!

Ashley!

-Är detta till hjälp? -MAN: Det är bra. Vi har det.

TODD: (ÖVER RADIO) Jag kan se det.

Ja? Ja, det är jag, han säger att han kan se.

TODD: Jag behöver mer. Ge mig mer.

Ta era rockar, allihop!

Filtar, vad som helst!

(OTYDLIGA ROP)

MALE ANCHOR: (PÅ TV) Ta en titt på bilderna, Amy.

De kommer nu med...

Det är jackor, tror jag, som läggs ut.

-Folk är bokstavligen... -(SKRATTAR)

...ta av dem jackorna, lägger ner dem

-för honom att se. -AMY: (PÅ TV) Okej, han är bra.

Han är redo att landa.

Okej, allihop, tillbaka!

Backa så att han kan landa!

(DRAMATISK MUSIK SPELAS)

(DRAMATISK MUSIK TONAR UT)

-(MJUK MUSIK SPELAS) -THERESA: Hej, fjäril.

-Aw. -(BABY COOING)

(CHUCKLES)

Michelle, titta.

MICHELLE: Fjärilar.

MAN: Kom igen, Ed!

(ED PANTING)

MAN 2: Lycka till, Ed.

Oh.

Jag vill att du ska veta en sak.

Den där rösten i ditt huvud kan inte vara mer felaktig.

Du är inte bara värdig, Sharon.

Du är ett mirakel.

Gå. Gå!

Och Sharon...

något annat Jag har varit meanin 'att säga.

Vi tackar för oss.

(PUBLIKEN JUBLAR)

AMY: (PÅ TV) Och där går hon.

Lilla Michelle Schmitt på väg till operation.

Och våra böner går med henne.

-Vilket otroligt ögonblick. -(SIGHS) Tack.

MANLIGT NYHETSANKARE: (PÅ TV) Vi tar en kort paus

och är strax tillbaka.

MAN 2: Vi älskar dig, Michelle!

(MJUK PIANOMUSIK SPELAS)

(EKG-MONITORN PIPER STADIGT)

Ma.

Ma.

ED: Hej, fjäril.

(SÖTT BARN O' MITT AKUSTISK VERSION)

Hon har ett leende som det verkar för mig

♪ Påminner mig av barndomsminnen ♪

♪ Där allt var lika friskt som den ljusblå himlen

Now and then när jag ser hennes ansikte

♪ Hon tar mig bort to that special place

♪ Och om jag stirrar för länge, skulle jag förmodligen bryta ihop och gråta ♪

♪ Whoa, oh, oh Sweet child o' mine

♪ Whoa, oh, oh, oh Sweet love of mine

KVINNA: (PÅ TV) Jag ringde till radiostationen och frågade dem

varför helikoptern inte kunde landa här,

och de sa att det skulle måste plogas.

MAN: (PÅ TV) Nästa sak du vet, alla började komma från överallt.

MAN 2: Perfekta främlingar du aldrig kommer att se igen

kommer ut för att hjälpa någon som de aldrig ens har sett tidigare.

Det får dig verkligen att må bra.

Jag kan inte tro det, och jag vill säga tack från djupet av mitt hjärta.

Det verkar inte vara tillräckligt.

Men jag vill bara att att alla ska veta hur mycket vi uppskattar det.

(MJUK MUSIK SPELAS)

(UPPLYFTANDE MUSIK SPELAS)

(UPPLYFTANDE MUSIK SLUTAR)

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.