All language subtitles for Bibliotekstjuven.S01E02.SWEDiSH.720p.WEB-DL.AAC2.0.H.264-NORDiCUS.SwedishSDH

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish
nl Dutch
en English Download
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal) Download
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

DE KONFERERAR PÅ HOLLÄNDSKA

VISSLING

HUNDSKALL OCH STOJANDE BARN

Pappa, pappa, pappa!

Vad jag har längtat efter dig!

-Vad har du för glasögon? -Jag tog ett senare plan. Var så god!

Ska du inte öppna?

Gillar du den inte? Den var inte billig. Är det nåt fel?

Det kanske inte känns som om den är till mig.

Mamma får den. HON blir glad.

50 Tjenare!

-Hej. Hur har helgen varit? -Bra. Din, då?

Jag har bara läst.

-Jag köpte en grej till dig. -Va?

Prova!

Fint! Det klär dig med lite färg.

-Tack, men... -Behåll den!

Tack!

-Mycket att göra? -Nej, jag ska också strax gå.

Här har du ju nya E 250.

Helt i en klass för sig.

Prisnivån blir en annan - men det blir komforten också.

Sen har vi C 180. Lite enklare, men mycket bil för pengarna.

Jag vill nog hellre ta den här.

-Kan man dela upp betalningen? -Visst.

-Tjena! -Var fan har du snott den här?

-Vad är det här? -Ny bil.

-Har du köpt den? -Bara på prov.

Det var fan inte illa!

-Får man testa? -Visst!

Det är viktigt att man lösgör dem från skalet.

Så tar man lite citron och pressar.

Och så...

Mmm!

Å, gud vad gott! Prova nu, då!

Var det gott, farmor?

Det smakade i alla fall inte så mycket.

Ska du inte ens prova? De var riktigt fina, särskilt med chablis till.

Att man ska dricka champagne är fel.

Vad fan håller du på med? Jag vet vad den där kostar.

Och allt det här...

-Jag kan gissa vad du har i lön. -Jag har extrainkomster.

-Jag skriver vetenskapliga artiklar. -Du gör inte morsan besviken igen!

Fan ta dig i såna fall!

KNACKNING

Ja?

John, bra! Kom och sätt dig.

Det har hänt nånting tråkigt.

Vidar Hultén fick en infarkt i lördags natt.

Han är inlagd på Karolinska.

Aj då. Vad tråkigt.

Han blir borta länge. Man återhämtar sig inte snabbt i hans ålder.

Jag uppskattar verkligen det du gör här.

Jag har sett med vilken entusiasm du tar till dig arbetsuppgifterna.

Jag känner igen mig själv lite.

-Hej! -John.

-Snygga bågar. -Tackar!

Till skillnad från dina så är de ju äkta vara.

Jag har bett John vikariera för Vidar under hans sjukskrivning.

John tar över Vidars samtliga uppgifter.

Det kommer att gå alldeles galant.

Otto, killen kopierade alldeles nyss papper.

Det var under hans kompetensnivå. Varför är du så upprörd?

-Varför får han så stort ansvar? -Du skulle inte tagit uppdraget.

-Jo, om du hade bett mig. -I dina ögon är det här ett skitjobb.

Du brinner för dina uppdrag: Akademien, inköpen, jubileumsskriften

-Den blir aldrig av. Inga resurser. -Jag vill ge honom en chans.

Har du inte sett hur han utvecklats? Han kommer att gå långt.

Fixar du en ny namnskylt?

Glöm inte hemsidan också. Jag tänkte byta bild.

Den ligger som jpeg på skivan.

Du kommer inte att bli ordinarie. Vad Otto än säger.

Vidar var redaktör för ett tiotal skrifter innan han tillträdde.

De andra kommer aldrig att låta dig bli ordinarie.

Men det är fantastiskt roligt ändå. Grattis!

KNACKNING

Ja?

-Stör jag? -Eh...nej då. Sätt dig!

Du vill ju göra en jubileumsskrift om relationen mellan KB och Akademien.

Men det har saknats medel. Jag känner en person som vill vara anonym.

Den personen är villig att donera en större summa pengar.

Men... Det här kommer kanske att låta märkligt:

Han vill att jag ska vara redaktör. Det är jättemärkligt, verkligen!

Men nu är det mig han känner.

Jag förstår om du vill avstå.

-Hur mycket rör det sig om? -200 000.

200 000. Det ska självklart vara du som håller i allt.

Alltså...

Jag budgeterade för 300 000 när jag sökte anslag.

Det kanske går att ordna. Jag får kolla det.

Gör det! Det...det vore ju fantastiskt faktiskt.

Hej då! - Hej då, gumman!

-Nej! -Fastnade du?

-Ha det bra! -Hej då!

Karin, han kommer!

Jag kan inte hitta den.

Den bok som professorn Brinkman skulle titta på finns inte där.

Som jag slitit med katalogsystemet!

Det är mitt fel. Jag försökte tänka på allt.

Ja, jag vet.

-Men...är det inte lite...? -Skit i det! Drick nu!

Tänk att det alltid ska sluta så här!

-Jag kan inte ens sköta krukväxter. -Vad är det för dumheter!

-KB skulle inte klara sig utan dig. -Det är mitt ansvar.

Jag begriper det inte.

Jag tror inte att det handlar om slarv eller bristande rutiner.

Jag tror att de är stulna.

Men Otto sa...

Då måste vi kontakta polisen.

"Här fattas böcker som kanske är stulna. Vi vet inte när."

Vissa böcker har ingen rört på 50 år.

Vi skulle få dålig publicitet och sånt gillar inte Otto.

Jag tycker att vi tar hand om det här själva.

-Vi gör en intern utredning. -Men Otto...

Vi ska inte tala med honom än.

Det ska göras säkerhetsinventeringar på alla forskningsbibliotek snart.

Vi undersöker det i hemlighet.

Om det visar sig att böckerna hamnat fel, så vet ingen annan vad vi trott.

-Stör jag? -Nej, nej.

-Vill du sitta? -Jag skulle tala med dig, sa Karin.

Hon säger att du är noggrann och diskret.

Det...det hoppas jag.

Kom hem till mig ikväll vid åtta. Det är bäst om ingen ser oss.

Här är adressen. Det finns porttelefon.

-Hallå? -Det är Lisbet här. Ljungman.

Kom in!

Vi vill att du gör en inventering av alla verk på raritetsavdelningen.

Där finns mycket som är värdefullt. Det är bara 700-800 volymer.

När vi ser vad det är som fattas så kanske vi ser ett system i det hela.

Jag vet inte...

Ta lite ost! Den...den är fantastisk! Fast den luktar som gamla strumpor.

Bibbi vet allt om ost.

I min ålder har man bara lustar som tillfredställs på Östermalmshallen.

-Mer vin? -Ja tack!

God, eller hur?

Säg att du gör en inventering. Inte ett ord om misstankarna.

-Inventeringar gör de hela tiden. -Jag ska alltså ljuga.

-Eller undvika sanningen... -Får man verkligen hålla på så här?

-Utan att tala med Otto? -Jag vet...

Vad är det med er? Är ni vuxna högskoleutbildade eller är ni 12 år?

Vi ska inte göra något olagligt. Vi ska bara ta reda på mer.

Otto är bra, men jag vet hur lätt han har för att gå i taket.

-Du har självklart rätt att säga nej. -Jag menade inte så.

-Vi kanske ska be nån annan. -Ja.

Nej! Jag...jag gör det.

Det blir en stor arbetsbörda: kvällar, helger.

Tid...det har jag. Precis hur mycket som helst.

-Ursäkta att jag är lite sen. -Det gör inget.

Ja...eh...

Jag har tänkt jubileumsskriften som en samling blodfulla essäer.

Inget pliktskyldigt heltäckande, utan några få uttömmande nedslag.

Tydliga porträtt av akademiledamöter som arbetat här.

-Karlfeldt, Snoilsky... -Ja, precis.

-Stridigheter... -Strindbergsfejden, anti-nobelpriset.

Ja...just det.

Men det...det finns ju mer. Så då tänkte jag alltså-

-att vi kunde ägna några dagar åt att samla ihop tillgängligt material...

Jag beställde upp det som jag tyckte kunde vara lämpligt att titta på.

Här är material om stridigheterna kring Selma Lagerlöfs inträde.

Dåvarande riksbibliotekarien var negativ till att släppa in kvinnor.

"Ska vi nödgas släppa in fruntimmer"-

-"i denna bildningens och lärdomens sista utpost?"

Vad vet jag. Det är ju din grej från början.

-Nej, det är intressant. -Klockan är snart ett.

Ska vi inte gå ner på Sturehof och dra upp riktlinjerna över en lunch?

Nej. Tyvärr. Jag hinner inte.

Men du kan väl föreslå en kapitelindelning-

-så kan vi presentera den för Bengt Lithell och de andra.

Okej.

Då säger vi det.

Jag gör ju det här för vår skull - för din skull.

-För att vi ska kunna bo kvar. -Vad?

-Du skulle inte förstå. -Är det jobbet?

-Fan, vad det ser ut här! -Jag vet.

Vi skulle ju göra en uteplats.

Varför gjorde vi aldrig det?

Vi skulle bott kvar i den där tvåan.

Jag trivdes. Det var så enkelt då.

Vad är det? Du är så...

Jag vet inte, men det är ju nåt, det ser jag ju.

Jag hjälper ju dig om jag kan, det vet du.

-Du... -Det är så jävla mycket nu bara.

Det blir bättre snart.

Tom!

-Hej! -Hej.

KNACKNING

-Hej! -Hej, Gunnel! - Erik.

Det här är min kollega John Manneus.

Tack vare hans kontakter har vi kommit igång.

-Gunnel Björk. -Som om det skulle undgått mig.

-Erik Rönner. -Vi har träffats förut.

Jag är en stor beundrare av ditt arbete.

"Bibliotekstjänsten behagar mig synnerligen."

"Skada blott att den ännu ingenting renderar."

"Jag vet ej var jag bättre skulle trivas än i detta bokpalats"-

-"där gammal visdom och ny bo fredligt sida vid sida."

Så skriver Karlfeldt hösten 1900 när han börjat på KB.

-Jag håller med, även om lönen. -Var har ni hittat den där killen?

Det finns inget ämne jag hellre vill skriva om än vår gemensamma historia.

Tack för att ni tog er tid! Det är en ovärderlig hjälp för oss. Skål!

-Den där tar jag hand om. -Nej, men...

Nu är det min tur, Tom! - Tack!

Jag går nu.

Nya glasögon? Snygga.

De gamla gick sönder.

Som sagt, jag går nu. Det borde du också göra.

Du har ju småbarn, eller hur?

Det är en hel del kvar att skriva.

Eh...hm...

Jag tar med materialet hem...

...och gör färdigt arbetet hemma, under helgen.

Jo, jo, jag kan reglerna.

Bara man håller sig undan tanterna så funkar det.

Trevlig helg!

Hur länge har vi den på prov?

-Vi skulle ju lämna tillbaka den. -Vi behöver ju en bil.

-Hundarna får inte plats i den. -Gör dig av med dem, då...

Inte mig emot!

Vad är det? John?

Vi brukar inte hålla på så här.

Gör dig av med bilen, så gör vi nåt roligt för pengarna.

En resa eller nåt. Kommer du ihåg när vi var på Lanzarote?

Du?

Fula glasögon...

Tjena!

Jag tänkte lämna tillbaka bilen. Den är inte så praktisk.

-Det kan bli svårt. -Jag har ju bara provkört.

Det fick du göra en eftermiddag. Jag har kontraktet.

-Om jag bara lämnar den här, då? -Då gör vi upp en avbetalningsplan.

-Menar du allvar? -Ja.

Jag har redan upptäckt flera verk som saknas.

De är alla mycket värdefulla.

De finns i datakatalogen, men de finns inte i kortkatalogen.

-Katalogkort... -Nån har rivit bort dem.

Jag tror att det är nån i personalen.

-Det är ju omöjligt. -Varför det?

-Men vem? -Alla med tillgång till magasinet.

-Nån vaktmästare eller så? -De vet inte vad de skulle ta.

Men den här tar dyrgriparna direkt.

EN DÖRR ÖPPNAS

STEG SOM NÄRMAR SIG

Var det bara du? Jag trodde det var Otto.

Man tror att man är ensam här så här dags.

Vad har du där?

Å, är det sånt som du behöver till jubileumsskriften?

Vad gör du själv här?

Jag...

Är det en hemlis?

En inventering, bara. Urtrist.

Man ser inte dig så ofta numera.

Nej, det har varit lite mycket.

Ja, jag måste... Jag ska hem.

-Det är nåt att ha på nattduksbordet. -Var så god!

Låt mig presentera dig.

Vi kan inte säga nåt säkert, men vi får gå på det vi har och samla bevis.

-Hur då? -Du får börja observera honom.

-Det kan jag väl inte göra. -Klart du kan!

Ingen kan vara så osynlig som du. Och du är på samma avdelning.

-Men hur ska jag göra, då? -Observera, registrera...

...dokumentera. Skriv upp allt, även sånt som kan verka helt oväsentligt.

Håll koll på hans vanor, om han går ner i magasinet...

-...och vilka tider. Såna saker. -Det känns lite fånigt.

Jag skrev om Christa Wolf under Stasi-tiden. Jag kan sånt här.

Titta här, P-O, ska du få se!

Han i mitten är känd, säger John.

-Hallå! -Hallå.

-Var så god! -Å, vad fina!

Här ska du få se... Jaha, du har den redan?

P-O köpte den åt mig.

-Bara för att hon bad mig. -Jag ska klippa ut det.

John, du ska upp till Otto Wersälls rum - nu på en gång.

Kom in!

Sätt dig.

-Vad gäller det? -Det har ju försvunnit böcker.

Bibbi har tagit initiativet till en...

-Internutredning. -Då upptäckte hon...

Systematiska stölder. Det finns inte minsta tvivel om det.

Den här personen måste rimligtvis ha tillgång till magasinen.

Och mycket god kunskap om rariteter och deras värde.

Så våra tankar går i en viss riktning.

Jo, jag... Alltså...

Tom Goldman.

-Tom? -Vi har inga bevis än.

Lisbet såg honom packa ner böcker som var bibliotekets.

Han har alla kunskaper som krävs. Dessutom så...

Han har verkat ur balans på sista tiden.

Man kanske inte ska förhasta sig.

-Det känns olustigt att insinuera... -Vi vet, men vi...

Vi känner alla likadant. Det är inte roligt att peka ut nån.

Men vi måste gå på det vi har.

Han har tagit hem säkerhetsklassade böcker.

Ja, han har ju jobbat med inköpen. Han om nån har koll på priser.

-Jag kan inte fatta det. -Det kan ingen.

Det är så osmakligt. Det är ju ett unikt kulturarv som går förlorat.

Pengar kan få den mest balanserade människa att tappa fattningen.

Vi vill inte blanda in polisen innan det är nödvändigt.

Du förstår ju själv vilken cirkus det skulle bli.

Vi avvaktar helt enkelt och håller ögonen öppna.

SMS-SIGNAL

FLER SMS

John: Hörru du, bortskämda lilla unge!

...möjlighet att tillkalla personal...

Hur många har du knullat där nere i Holland?

-Svara ärligt! -Vad pratar du om?

-Ärligt, sa jag! -Men sluta!

-John... -Vad fan är det?

-Ge mig din telefon, då! -Vad fan är det?

Ge mig telefonen, sa jag!

Kunde du inte ha raderat snusket, så jag slapp se det?

Jag vill att du flyttar härifrån nu.

-Pia... -Jag vill inte höra ditt skitsnack!

Jag bryr mig inte om ifall du raggat eller är kär!

Du ska bara ut härifrån!

Professorn!

Det skulle ju vara möblerat.

Jag hade väl fel. Ska du ha den?

-Hur mycket? -500 000 för kontraktet.

50 i dag. Resten om två veckor.

Du kan flytta in, men kontraktet skrivs när du betalat allt.

Var ska jag få möbler ifrån? Det får inte se ut som skit här.

Det är väl inte mitt problem.

Jag vill att det ska se ut som här.

Representativt, helt enkelt.

Jag betalar naturligtvis.

Jag kanske kan ge dig ett nummer till någon som kan hjälpa till.

-Fint, va? -Jo...

Sätt dig!

-Vill du ha kaffe? -Ja.

Så... Visst sitter man bra? Den är dansk.

Och barnen?

De hälsade på igår. Vi var på bio. Pia hämtade upp dem på Sergels torg.

De vill inte sova över. Det är väl så i början. Jag ska ordna mer för dem.

-Herregud, John... -Hon slängde ut mig.

-Pia som hjälpt dig, försörjt dig. -Folk växer ifrån varann.

Det låter som nåt trams som du läst. Ni har barn ihop!

-Det angår egentligen inte mig... -Nej.

Men jag kan inte bara stå och se hur du förstör för dig själv.

MOBILTELEFON RINGER

182 B.

182 B, 182 B.

-Jag trodde att du hade gått. -Jag ska precis gå. Jag ska bara...

Jag skulle bara lämna den här.

Textning: Marina Steinmo Svensk Medietext för SVT

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.