Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Dutch
English
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
French
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
–Du vet inte vad sjökrig innebär. –Och du inte vad det innebär att föda.
Eller att få höra av en främling att ens barn dött.
Ingen far, ingen make.
–Hoppas du inte är för ensam. –Jag överlever.
En bekant i Lissabon bad mig att överlämna den här personligen.
Om tillståndet har förbättrats, kan ni få överta omvårdnaden.
Låt mig framföra mitt deltagande efter bombattentatet mot båtterminalen.
–Har ni bekräftat antalet döda? –Sju, men inga tyskar.
På nuvarande kurs når vi aldrig fram i rätt tid.
–En ubåt är på väg norrut i hög fart. –Den här vill jag sänka själv!
–Ska du gå? –Jag måste.
–Vi måste vara försiktiga, så... –Så vad då?
Det här är ju bara början.
Jag vill inte orsaka problem för Albrecht. Det förstår du väl?
Inte jag heller, självklart inte.
Jag värdesätter att vi har en bra arbetsrelation.
Han gav mig sitt stöd för att få igenom en ny åtgärd.
Vad då för åtgärd?
Att varje ubåt ska ha en partimedlem ombord.
En pålitlig person som kan hålla ett öga på besättningen...
...för att säkerställa att alla visar sig lojala.
Det togs väl emot i Berlin, sägs det.
Och Albrechts resa...
–Ligger du bakom den? –Han måste snart till Berlin igen...
Kom.
Jag bjuder på frukost.
Kom nu.
Nu ska vi äta.
Föreläsning och boksignering Wilhelm Hoffmann
Ansedd. Oklanderligt rykte.
Men det säger inte allt. Jag måste ta reda på varför han är här egentligen.
–Har du tagit hand om Gestapomannen? –Forster?
Glöm honom.
–Han har säkert åkt från Lissabon. –Han kan ställa till problem för oss.
Det riskerar jag inte. Och ubåten måste komma tidigare, så vi hinner ta lasten.
–Schröder sa... –Jag väntar inte längre än nödvändigt!
Inte när vi är så nära. Du måste...
Kontakta ubåtsvapnets högkvarter i min makes namn. Men han får inget veta.
Och om nån frågar varför?
Då säger du att portugiserna kanske drar sig ur.
Jag tar reda på om vår gäst har nåt att berätta.
–Kommendör! –Fru Gruber.
Platserna till ert föredrag har sålt slut, och till boksigneringen kommer många.
–Det gläder mig. –Jag kanske kan bli den första...
–...som får ett signerat exemplar? –Naturligtvis.
–Är vistelsen angenäm? –Ja, allt är utmärkt. Tack så mycket.
Vill ni se mer av Lissabon? Jag kan visa staden och vi kan lära känna varandra.
Det skulle också glädja min man. Vi är som en och samma person.
Vad ni än vill tala med honom om kan ni diskutera med mig.
Jag är inte här som turist. Jag måste klara av signeringen. Vilket namn?
Mina vänner kallar mig Bettina.
–Vilka äventyr ni har varit med om. –Vad tyckte ni om Neapelkapitlet?
Det var det absolut bästa.
Det finns inget kapitel om Neapel.
–Är ni helt säker? –Så sa Da Costa.
Den som dog i bombattentatet var amerikanen Gardiner.
–Och guldet till volframen? –Vi vet inte exakt när det dyker upp.
–Gott. –Planen är oförändrad för söndag kväll.
Kommendörens föredrag kommer att avlöpa friktionsfritt.
Boka en plats åt mig på första bästa flyg till Tredje riket.
Naturligtvis.
Mjölnarns hus, det brann, brann, brann...
Slaktaren hade fläskkött åt mig för att jag lagat hans glasögon.
–Vi kan äta det och göra köttbuljong. –Det vore bra för pappa.
Titta vad han kan: hålla upp båda armarna själv!
Pappas hud är alldeles sträv. Det kittlas!
Vad heter den där ön?
Lanzarote.
Där ska jag bygga hus efter kriget.
–Vad ska ni göra där? –Måla.
–Vad målar ni för nåt, löjtnant? –Båtar.
Ibland skepp.
Vad är det, UM? Allt är lugnt.
För sex timmar sen flög spaningsplan här. Varför har de inte kommit tillbaka?
När vi har passerat Alegranza har vi kommit ut ur kanalen. Ingen fara.
Vi håller oss på läsidan av ön. Låt motorerna gå. Kom ihåg vindarna.
–Hör de oss inte? –I ytläge hör de bara sina maskiner.
Jag håller utkik tillsammans med mr Walsh.
–Bryggan är er, Mercer. Sök strid. –Ja, sir.
Tack, sir.
Vet ni varför jag avslog er begäran om förflyttning? Ni siktar för lågt.
Ni är inte menad som sekond! Jag ska rekommendera att ni får ett eget fartyg.
–Er son förtjänar en fartygschef till far. –Tack, sir!
Ny kurs.
–Är det hon, mr Walsh? –Hög fart för en ubåt.
Det där är Tarfayaströmmen. De har bråttom, så exponerade som de är.
Riktning 115, söder om Roque del Este, på väg norrut i smått otroliga 22 knop.
–Få oss på plats, mr Mercer. –Ska bli, kommendör Swinburne.
Babord 105 graders ror, kom till kurs 75, 900 meter, framåt högsta.
Artilleriet ställning till drabbning, mr McCoy.
Då har vi passerat Kanarieöarna. Nästa anhalt: Portugal!
Klart skepp!
Äntra ner!
–Samma fartyg igen. –Hela vägen?
Äntra ner!
Snabbt!
Tornluckan är stängd.
–Luftavloppen är öppna. –170 meter. Aktra ned 20, förliga ned 10.
Stäng luftavloppen!
Se upp!
Ur vägen! Se upp!
–Vi sjunker som en sten. –Det är lasten. Fem ton är för mycket.
–Hur djupt är det här? –Så här långt ut från kusten: 300 meter.
Vi måste hålla djupet innan vi intar bottenläge och mosas. – Båda dikt upp!
Vi sjunker för snabbt.
Hastigheten är 10 knop.
–Asdic? –Riktning 105, avstånd 1 800 meter.
Ställ in sjunkbomberna på maximalt djup.
Ställ in sjunkbomberna på 140 meter, mr McCoy. Lägg en matta!
Sjunkbomber!
Vatteninbrott!
Stäng luftavloppen.
Stäng luftavloppen.
210 meter. Varför fortsätter vi sjunka? – Bakåt högsta på båda.
Vatteninbrott i manöverrummet!
220 meter. Fan, jag kan inte hålla djupet!
Fan!
Vatteninbrottet tätat!
Vi har inget val. Vi måste blåsa tankarna och ge upp, om vi inte ska drunkna.
–Klart för ytläge. –Inte än, UM.
Kan ni hålla djupet en liten stund?
Jag kan försöka, men sen då?
–Då överger vi ubåten. –Bäst att ge upp på en gång då!
Vi "överger" ubåten, sa jag. Vi ger inte upp.
Till följd av roderskadan drar vi åt styrbord i ytläge, eller hur?
Vi intar ytläge så att vi har hans styrbordssida framför vår.
Müller! Ni har väl varit ficktjuv?
Ni får en enda chans. – Klargör tub 3 för skjutning. Töm mellanrumsvatten i tub 1.
Ni får en snabbkurs i att avfyra en torped. Följ med här!
Förbannat! 235 meter – vi sjunker igenom!
–Ubåt förut. –Vi får snart koll på honom. Djup?
–Djupt. Annars hade vi träffat honom. –Vi har flera timmar på oss.
Hur länge som helst.
Men varför försöker han inte smita?
Det här är planen.
–Har alla förstått? –240 meter.
–Hur är det med Willi? –För sjuk för att flytta på sig.
–Behöver vi ingen vit flagga? –Nej! Vi ger ju inte upp.
–Hur blir det med framdrivningen, UM? –Problemet är djupstyrningen.
Inte länge till.
–Beredda? –Svar ja!
Löjtnant Buchner...
...ge order om att blåsa överallt.
Blås överallt!
Asdic tyder på intagande av ytläge, 1.O. Styrbord 90.
Gör alla fyratummare skjutklara, mr McCoy!
Sätt fart! Öka, öka, öka! – Klart!
Där dyker hon upp.
–Hon har intagit ytläge! –På väg.
–Är McCoy redo med fyratummarna? –Ja, sir.
–Ska jag ge order om eldgivning? –Nej, de ynkryggarna överger fartyget.
–Så det här är slutet. –Jag ser ingen vit flagga.
De jäklarna följer inga regler. Jag vill möta FC:n innan jag sänker hans ubåt.
Han höll oss stången bra länge.
Ni för befäl här så länge, mr Mercer. Jag skjuter ingen, om jag inte måste...
Mr Mercer? Bra gjort.
Se bara. Vad för slags flotta fyller ubåtarna med barnrumpor?
Jävla britt!
Kom igen...
Upp med händerna. Stå still.
Löjtnant...
Kommendörkapten.
Roligt att träffas till slut.
–Leta igenom ubåten. –Under kojerna.
Förutom Niedermeyer, som är för sjuk för att hoppa i vattnet, är vi de enda här.
Tyskar går inte att lita på.
Ni har visst försummat att göra er av med den där.
–En skruv gick sönder. –Tysk ingenjörskonst...
Kodböckerna?
Underrättelsetjänsten tackar så mycket.
–Vad tror du de har i lårarna? –Surkål och korv. Nåt tyskt snusk.
Alle man till radiohytten.
Där nere.
Snart dags. Säg åt alla att simma mot aktern, men inte alla samtidigt.
Börja bakifrån.
Simma mot aktern. Sprid vidare.
Simma mot aktern.
Mot aktern. Sprid vidare.
Vad sysslar de med?
–Mr McCoy! –Jag gillar det inte.
–Ubåten har drivit runt. –De får fritt skottfält.
Snart...
Vad gör ni, sir?
Nu!
En liten blomma blommar på heden
och den heter Erika
Om ni vill göra era män sällskap i vattnet, löjtnant...
...ska vi sänka er båt!
Vad i hela friden?
för hennes hjärta är fullt av sötma
Delikat doft strömmar från blomklänningen
–En liten blomma... –Vad i helvete pågår?
...och den heter – Erika!
Fem, sex...
Dikt babord!
Ner!
Håll i er!
Vilken fullträff, löjtnant!
Snabbt, alle man ombord igen!
Var är han? Upp med honom!
–Ut med dig! –Jag ska låta avrätta den jäveln!
Nej, det ska du inte.
Jag är löjtnant Franz Buchner, FC på U-949, och ni är vår fånge.
Kommendörkapten, var vill ni ha...
Jag hittade den här jäveln i torpedrummet.
Säg åt era män att lägga ner vapnen – nu.
Då räddar vi er besättning.
Det lovar jag er.
Lägg ifrån er vapnen, grabbar. Seså.
Ge mig.
Ge mig!
Förbered ombordtagning av överlevande!
Vi har våra instruktioner, löjtnant.
–Jag skiter i våra instruktioner. –Ja.
Förbered ombordtagning av överlevande!
Se till att lasten är ordentligt gömd – och ordentligt surrad!
Hemma igen?
Hur var det i Berlin?
Nyheterna från Atlanten är en utmaning.
Men varje utmaning är också en chans.
–Är vi tillräckligt beslutsamma vinner vi. –Ja.
De senaste dagarna har jag haft tid att tänka på dig och mig.
På din far, på hur viktigt det är med traditioner i en flottfamilj.
Hannie...
Vi var så arga häromsistens.
Jag vet vad du har gått igenom, men jag hoppas att du inser vad jag offrat för dig.
–Veckorna då jag blev förhörd... –Min bror har mycket på sitt samvete.
Ja.
Lika bra att vi glömmer honom.
Vi behöver varandra, Hannie, nu mer än nånsin.
Javisst, mer än nånsin.
–Jag äter middag hemma i kväll. –Jag säger till Tilda.
–Jag jobbar natt. –Jaså?
Jag räddade inte livet på dig för att hjälpa dig att dö.
–Var är han? Är han gripen? –Nej, jag tror inte det.
–Har han förrått oss? –Då hade vi märkt det.
Var har han varit hela natten? Han ska följa efter Weiss.
Han hade ju sina skäl att vara här. Det här kan nog förklara alltihop.
Wilhelm Hoffmann Boksignering
–Är han här? –Ja, nu.
Den 7 och 9 maj
Det är ju i dag. Kom!
Vilka självgoda dumheter.
Jag tar en nypa luft.
–Vad gör ni här? –Försvinn!
–Ville Gardiner ta kontakt här? –Det angår er inte. Släpp fram mig!
Tänk efter. Vad händer om ni går in?
Vad har jag för val?
Far är där. Jag måste tala med honom!
I Tyskland ses ni som en förrädare. Vad händer honom?
–Eller ingår det i planen? –Ni saboterade den!
Jag måste träffa honom.
Inte här. Det är för riskabelt.
Men vi låter honom veta att ni finns här.
Blir det bra?
–Till vem? –Till Klausi.
Det betyder mycket för honom.
–Ge honom den. –Tack.
Hallå där!
Vad är det som är så kul?
Att våra fiender ser ut som vi, i motsats till våra japanska polare.
Det är kul.
–De dödade mina föräldrar. –Det var pappersvändare.
De låter såna där göra jobbet åt dem.
De är som vi.
Kommendörkapten Swinburne...
Vi närmar oss Portugals neutrala farvatten. Vi ska inta uläge.
Ni måste äntra ner, men ni kan ta min koj.
"Andra for på skepp över havet och drev handel på de stora vattnen."
"De såg Herrens verk, hans under i havets djup."
Psaltaren, psalm 107, sjömännens psalm. Känner ni till den?
Nej.
"Han befallde, och en storm blåste upp, som fick vågorna att gå höga."
"De kastades mot himlen – och mot djupen."
"Modet svek dem i faran."
Min sons fartyg, ett handelsfartyg, sänktes av en ubåt.
Jag ville absolut ha hämnd, men försummade min egen besättning.
"Ingen vit flagga", sa Mercer. Herregud...
Jag har också mist min son.
Brittiska bombflygplan.
Ni är en duktig sjöman.
Ni för befäl över barn. Till och med er FC är ett barn!
Ni överlistade en jagare och 170 man.
Men på ett vanhedrande vis.
Kriget berövar oss alla vår heder.
Jag äntrar inte ner tillsammans med er. Jag måste gå till botten med mina män.
Det är vad hedern kräver.
Förberedelse till dykning, löjtnant.
Men hur blir det med...
Han sa åt mig att inte låta er rädda honom.
–Varför skulle jag lita på er? –Jag bedrar inte en annan sjöman.
"De vinglade och raglade som druckna, deras färdighet var till ingen nytta."
"Då ropade de till Herren i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål."
"Han stillade stormen, och vågorna tystnade."
"De gladdes när det blev lugnt."
"Han lät dem nå hamnen de ville till."
Tycker du att det är fint, pappa? Gör du det?
Det är ju otroligt! Kom hit.
Du gör mig så stolt.
–Tycker du också att det är fint? –Jättefint!
Smörgåsar?
"De skall tacka Herren för hans godhet, för hans underbara gärningar"...
..."mot människobarnen."
Översättning: Roger Wiberg Svensk Medietext för SVT
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.