Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Dutch
English
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
French
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
–Den är ju gigantisk! –Stationer!
–De är här. Du har ju feber... –Oroa dig inte. Jag mår bra.
Läs Becks papper som ligger i döda brevlådan.
Är det sant, får Tyskland inget volfram vilket kan få slut på kriget snabbare.
–Säger ni att vi tillbringade kvällen ihop? –Kom till mig, så är det ingen lögn.
–En diplomathustru måste inte veta allt. –Du flyger hem utan att säga varför.
–Jag fick den här av en i Lissabon. –Av vem då?
När jag är tillbaka sover jag hemma igen och du fullgör dina hustruliga plikter.
Jag är er vän. Ni kan lita på mig.
–Willi är skadad. –Hämta en ersättare.
Pauli!
Pauli...
Pauli! Pauli!
För helvete! Han försökte hångla med mig!
De ser ut som Marsmänniskor!
–Vad babblar han om? –Huvudet... Huvudet, Pauli.
Till ubåten! Kan ni ta oss till ubåten?
Där! Där är ubåten! Vår ubåt.
Vi är framme.
Müller! Weidner! Tack gode Gud, ni klarade det!
–Vi såg hur ni ramlade över bord. –Harri räddade livet på mig.
Under däck med er! Se till att få vård.
Jag vill ha en utförlig rapport av högbåtsmannen!
Det var inte hans fel, löjtnant. Han följde order och säkrade lasten.
Det var jag som inte lydde order, utan följde efter Pauli.
–Iväg med er. –Det blåser upp!
Fortsätt! Sätt fart!
–Var är Willi Vätten? Han gör ju sånt. –Han är skadad.
–Hur går det med astman, Harri? –Den är borta.
Du har blivit frisk av dig själv.
Äntrar ner!
–Meierjohann! –Här.
Övervaka lastning och stuvning av guldtackorna i maskinrummets kölsvin.
Förste maskinist, lämna aldrig någon av mina mannar där ute oavsett order.
Ni har tur att de två kloakråttorna inte gör en anmälan.
Uppfattat, chefsingenjören. – Cremer.
Meddelande från högkvarteret.
–Ska vi föra hem guldet till Riket? –Det hade varit nåt.
I övermorgon kl. 5 ska vi befinna oss i den här positionen.
Ny kurs: Portugal.
–God kväll, fru Gruber. –God kväll, Maria.
–Nya böcker? –De kom just. Till signeringen.
Vi delar ut reklam och annonserar i tidningen. Herr Gruber har instruerat.
Frukta inte djupet av Wilhelm Hoffmann
Bäst för dig att det stämmer. Var är skåpet?
Där borta.
Känner du igen den där mannen?
Nej.
Håll ett öga på honom. – Du går med mig.
–Vad vet du om det här? –Han ska hålla ett föredrag.
Vi får se om tysken är lika tråkig som den brittiske amiralen.
–Visste du inte om det? –Nej. Varför berättar han inte för mig?
Han är oberäknelig. Jag gillar inte att han åkt.
Kanske finns det nåt att gilla med det.
Tillhör ni OSS?
Flottans underrättelsetjänst alltså.
Ni vill att Hoffmann ska träffa sin far. Varför?
–Sa han det? –Jag hörde er prata.
Ni har rätt. Jag fick Gruber att ta hit Hoffmann senior.
Otroligt vad folk gör när ett bögavslöjande kan skicka dem till läger.
–Vad ska hända när hans far är här? –Kriget är över.
Och du, polarn, ni har förlorat. Frågan är inte om, utan när.
Därför bör ärbara militärer på båda sidor se till att avsluta distraktionen snabbt.
–Vilken distraktion? –Från den riktiga fienden i öst.
Ni kanske inte vet vad som händer? Farbror Stalin bygger ett imperium–
–medan vi håller på med "totalt krig" och villkorslös kapitulation.
Om du talar sanning kan det som finns i skåpet rädda miljontals liv.
Jag går dit. Du får översätta papperen.
Låt honom inte gå härifrån.
Låt mig gå.
–Lugn. –Han dödar mig.
Käften, sa jag.
Kom igen...
Polisen.
Håll er lugn.
–Jag måste härifrån. –Ni sitter kvar.
–De har sett mig. –Sätt er, sa jag!
–Skjut mig bara. –Varför skulle jag inte göra det?
–Det var en fälla. –Det stämmer. En fälla riggad för mig!
Han utnyttjade mig. Det handlade aldrig om Gruber.
Weiss utnyttjade mig och nu vill han döda mig. Allt var lögn...
Dorfmann, Beck.
Jag var tvungen att gömma mig som ett djur! Frankrike, Polen...
Ni anar inte vad...
Här kan vi inte stanna. Vi måste bort från gatan.
Ni kan sluta sikta på mig. Jag förrådde honom en gång, jag gör inte om det.
Hämta handdukar i badrummet.
Drick.
Förlåt.
Det här kommer att göra ont.
–Här. –Vad har hänt?
–En bomb exploderade i hamnen. –Vad...?
Någon försökte döda mig. Det har gått så snett här att jag ber dig om hjälp.
Inte allt!
Håll i honom.
Det här skär upp såret ännu mer. Jag gör det försiktigt...
Dra bara ut den!
Och vem i helskotta är ni?
Tack så mycket.
Till frun.
Jag vill bjuda er på middag i kväll kl. 21. Jag hämtar er. Robert Schulz.
Varför lät du inte Tilda packa väskan?
För att jag vill slippa stryka allt igen.
En bra anledning att gifta sig med en flottist. Vika skjortor är ni bra på.
Det kanske är enda anledningen.
–Var är Albrecht förresten? –I Berlin.
Han har möte på Marinens överkommando.
När jag träffade Dönitz verkade han förändrad. Mer politiker än amiral.
Jag avundas honom inte att behöva arbeta med de där karlarna.
–Roligt att se dig på så gott humör. –Ja, äntligen nåt annat...
...än att bara sitta här och känna sig gammal, utrangerad och överflödig.
Ett riktigt äventyr. Ni män har det bra.
Det vi talade om nyligen... Jag vet hur svårt du haft det. Allt du fått genomlida.
Din mors död.
Klaus.
Men nu kanske allt ordnar sig till det bästa.
Ja.
Min kära flicka.
Här.
–Hälsa vackra Lissabon från mig. –Det gör jag.
Ingen far, ingen make... Jag hoppas att du inte känner dig alltför ensam.
Jag överlever nog.
Här borta och resten till torpedrummet.
Kom igen!
–Sätt fart. –Skojar ni?
Listan över guldtackorna är klar. Den stämmer med 2.O:s lista.
Den extra tyngden och det skadade sidorodret...
Med den här kursen kommer vi inte att hinna fram i tid.
Vi måste passera mellan Kanarieöarna och västra Afrika.
Där är vi inom räckhåll för de allierades bombplan som utgår från Gibraltar.
I uläge gör vi högst 7 knop.
Ska vi komma i tid måste vi upp i 23 knop.
–Det går inte med en ubåt. –Nej.
–Men en gång krävde man det av mig. –Vad hände?
Jag kan få upp dieselmotorerna till max 17 knop, men...
...om vi åker längs Afrikas västkust så får vi hjälp av Tarfayaströmmen.
–Det skulle kunna ge ytterligare 6 knop. –I ytläge?
Annars är strömmen inte till nån nytta.
Bra.
Huber! Kommande dygn kör vi mest i ytläge.
Ska vi komma i tid måste vi ta risken. Jag försöker få ut max ur dieslarna.
Löjtnant.
–Vad står på, Cremer? –Det är Willi.
–Vad är det, Willi? –Jag ville inte visa mig svag.
Ficklampa.
Infektionen har spridit sig.
Febernedsättande och vatten. Det är allt jag kan göra ombord.
Nej. Vi måste stoppa infektionen och skära upp såret. Det kan hjälpa.
Jag behöver kokande vatten och den vassaste kniven i kabyssen.
Cremer. Ni och Rohr flyttar Niedermeyer till min koj.
–Men ta det varsamt. –Ska ske, löjtnant.
Ta det lugnt, Willi.
–Cremer. –Ja.
Titta bort, Willi.
Lugn, lugn, lugn. Lugn, Willi.
Allt är bra. Titta inte.
Gör rent, Cremer. Med varmt vatten och rena kompresser.
Låt det blöda ut lite till och lägg sen ett tryckförband.
Finns det nåt kvar?
Gardiner berättade en del om er, men inte allt.
Det kvittade väl honom, han tänkte ju ändå döda mig.
Sammanföra höga officerare från båda sidor för att få slut på kriget.
Jag trodde att Gruber arbetade mot Tyskland. Jag hade fel.
Ni utövade utpressning mot honom för att få honom att hämta hit er far.
Vad är planen när er far väl är här?
Det sa han inte.
–Och ni? –Det kvittar nu.
Gardiners plan dog med honom.
–Det är ni säkert glad över. –Ärligt talat skiter jag fullkomligt i det.
Jag vill bara åt Weiss.
Tror ni att han låg bakom bomben?
–Vem är han? –Diplomat på den tyska ambassaden.
Bara han visste att jag skulle gå till den döda brevlådan. Han ville ha avtalet.
Därför baktalade han Beck och försökte mörda mig. Varför?
–För att Riket skulle få sitt volfram? –Det hade de fått hur som helst.
Han har andra planer. Men de ska jag sätta p för.
Har Portugals statsfiende förvandlats till en hämnare?
Jag kan inte göra det.
–Men ni, kanske? –Jag är inte skyldig er något, Forster.
Återstoden av mitt liv sprängdes i luften i hamnen.
Då är det väl också er hämnd?
Han vet inte vem ni är. Ingen här vet det. Följ efter honom. Ni kan få reda på nåt.
Om inte för min skull så för de oskyldiga som fick sätta livet till i explosionen.
Eftersom ni är så förtjust i det.
Polisen är överallt.
Vet ni hur den här tysken, Weiss, ser ut?
–Kan ni peka ut honom åt mig? –Javisst.
Tack.
Jag vill bara ha lite frisk luft.
Ska vi gå?
Mjölnarns hus, det brann, brann, brann Jag skynda' dit och hann, hann, hann
Där fanns ett äppelträd, träd, träd Jag tänkte mig en räd, räd, räd
Mjölnarns hus, det brann, brann, brann Jag skynda' dit och hann, hann, hann
Där fanns ett äppelträd, träd, träd
Jag tänkte mig en räd, räd, räd
Nu leker vi, pappa.
Jättebra, pappa!
Mjölnarns hus, det brann, brann, brann
Var snäll och sluta, Fanny.
Jag sa... Jag har ont i huvudet.
–Jag försöker att hjälpa honom. –Att leka barnlekar hjälper inte.
Jo, han leker med mig, i sitt huvud. Och vad är det för fel på barnlekar?
Han leker inte. Han hör dig inte och ser dig inte.
Jo, och jag tycker att det är roligt. Han är här och jag kan leka med honom.
Han är inte här.
Han är vansinnig. Som hela det här landet, som...
Mjölnarns hus, det brann, brann, brann Jag skynda' dit och hann, hann, hann
Tack så mycket.
God afton, fru Lessing. Fick ni blommorna?
Jag borde verkligen vara på Kvinnoförbundet.
De kan säkert dricka te och pladdra utan er. Dessutom flyger de för högt.
De är på väg mot Danzig eller Gotenhafen.
I kväll är ni ledig.
–Vart ska vi? –Äta middag. Eller?
Det kommer att pratas om vi äter middag på restaurang i Kiel.
Det är svårt att vara kommendörshustru.
Kanske kan jag förenkla ert liv.
Vi kan äta middag i min svit.
Återstår bara frågan hur jag tar mig dit och därifrån obemärkt.
Jag har en idé.
Stanna till vid uniformsförrådet.
Vi beklagar mr Gieses handlande, men han har inte synts till sen han försvann.
Med tanke på antalet poliser som står posterade utanför–
–är jag säker på att ni redan vet det.
En av era landsmän misstänkt för mord på en polis är på fri fot i min stad.
Jag anar att han har intressanta saker att berätta när vi hittar honom.
Det tror jag säkert. Jag ska gärna bistå med tolkhjälp.
Ni känner förstås till konsekvenserna för inblandning i brottslig verksamhet?
På vårt territorium. Doktor Salazar har varit mycket tydlig på den punkten.
Brottslig verksamhet är vad som driver Portugal och håller Salazar vid makten.
Och han skulle djupt beklaga om en part i kriget fick otillbörliga förmåner.
Eller så tar han mer för att vara rättvis.
Uppfattat.
Låt mig ta tillfället i akt att kondolera offren för bombattentatet i hamnen.
–En avskyvärd och feg handling. –Vi ska ställa den skyldiga till svars.
Det tvivlar jag inte på. Har antalet döda bekräftats?
Sju. Alla bekräftade.
Två franska turister, fyra portugiser...
...och den sista... Ni kanske vet vem han är?
–Amerikan. Gardiner. –Svagt bekant.
Inga tyskar.
–Det måste vara en lättnad. –Ja.
Fan också...
Det där är Weiss.
Obrigado.
Taxi!
Piccolon måste ha märkt nåt. I alla fall att jag inte är nån fänrik.
Även om så vore fallet, så säger han inget.
Hur kan ni vara så säker?
För att jag ger honom bra med dricks för att han ska vara diskret.
Så ni brukar ta hit kvinnor i fänriksuniform?
Nej.
Men ibland behöver jag träffa mina kolleger utanför flottan.
–Ska ni inte erbjuda mig nåt att dricka? –Jovisst.
Jag har ofta funderat på hur det känns att bära uniform.
Och?
När vi var unga var jag mästaren på segling, inte min bror.
Ni vet väl vad som hänt honom?
I grova drag.
Jag vet att er make också blev misstänkt.
Trots det bjuder ni hit mig.
Att gå på släktingar är nödvändigt i avskräckningssyfte.
Men jag drar inte en hel familj över en kam bara för att en har gjort nåt.
–Jag kom inte hit för att prata politik. –Jag beställer mat.
Inte heller för att äta middag.
Matrosen den där kvällen...
...vad skulle han göra med er?
Det handlade om vad jag tänkte göra med honom.
Och vad var det?
Det var nära att matrosen blev en lycklig man.
–Så ni tar gärna kommandot? –Vänd aldrig djävulen ryggen.
Ska jag synda, så vill jag se honom i ögonen.
Varsågod.
Tack så mycket.
Skyll inte på mig att fel person öppnade skåpet. Jag ska ändå ha pengarna.
Har ni ordnat med allt inför ubåtens ankomst?
Platsen är markerad, liksom tiden. Bukten är inte djup.
–Ubåten kommer in med tidvattnet. –Sisimbra. 5 mil söder om Lissabon.
–Jag vill ha mer pengar. –Vad?
Tror ni att ni hittar nån som kan ersätta mig? Som kan göra det ni vill ha gjort?
–5 %. –10!
Vad är det?
Ni vet väl att jag inte är att lita på?
Carlos.
Bara så att ni vet... När vi träffades...
Allt jag berättade var inte lögn.
Att flytta härifrån, öppna en bar vid havet...
–Det var sant. –Jag hoppas att det blir så.
Ni kanske hälsar på nån gång?
Det läker bra, ingen infektion.
Jag såg dig och Da Costa vid hotellet. Du hade nog skäl för det du gjorde.
Det finns ingen ursäkt för det jag gjorde.
Eller sättet jag gjorde det på.
Berätta varför.
Jag har en bror. Han försökte gå emot regimen.
Ta strid för sig och andra bönder i Fundão.
Salazar och hans anhang fördrev dem från jorden som de brukat i generationer.
Utan ersättning.
Och vet du varför? Volframet i marken.
De grep honom och anklagade honom för att vara kommunist.
De sa att han skulle skickas till Kap Verde, utan rättegång. Da Costa sa...
...att åtalet skulle läggas ner om du hjälpte honom att fånga mig.
Jag sa att jag såg dig gå till kasinots kök innan elden bröt ut.
Han sa att jag skulle använda namnet Dorfmann för att närma mig dig.
Jag förstår.
Nej... Det jag gjorde för att du skulle stanna här den där natten...
Jag skämdes...
När jag såg det korrumperade svinet hos mig förstod jag att jag blivit...
Även om jag hjälpte dem att fånga dig...
...så ville jag att du skulle komma undan.
Jag förstår det också.
Älskling.
Låt mig presentera tidigare kommendör Wilhelm Hoffmann.
Välkommen till Lissabon, kommendör Hoffmann.
Ni är säkert trött och hungrig efter resan. Stig på.
2.O vill att FC kommer upp på bryggan.
Jag gör det, jag är ändå vaken.
Ni kan lägga er i min koj.
Äntrar upp.
–Vad är det 2.O? –Flygplan i sikte.
–Ska vi förbereda för att dyka? –Det är spaningsflyg, inga bombplan.
Vi stannar i ytläge. Vi får ta risken om vi vill hinna i tid.
–Hur var vakten, 1.O? –Händelselös. Inga tyska plan i Biscaya.
För en gångs skull kanske RAF har ordning på vad de gör.
–Var det nåt mer? –En ubåt har siktats i Kanariska sundet.
Vi är långt därifrån och har en konvoj att eskortera. Finns det ingen annan där?
Gibraltar meddelar att SI129F inte är samlad.
Avgången är minst två dygn försenad.
De bekräftade också att ubåten har ett konstigt kölvattenstråk.
Herr Sicksack.
Tack för att du berättade det, 1.O.
Be Gibraltar om tillstånd att jaga och sänka en ubåt i Kanariska sundet.
Flygunderstöd behövs inte. Den här vill jag sänka själv.
Översättning: Gabriella Theiler Svensk Medietext för SVT
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.