All language subtitles for Das Boot S03E08.sv

–Den är ju gigantisk!
–Stationer!

–De är här. Du har ju feber...
–Oroa dig inte. Jag mår bra.

Läs Becks papper
som ligger i döda brevlådan.

Är det sant, får Tyskland inget volfram
vilket kan få slut på kriget snabbare.

–Säger ni att vi tillbringade kvällen ihop?
–Kom till mig, så är det ingen lögn.

–En diplomathustru måste inte veta allt.
–Du flyger hem utan att säga varför.

–Jag fick den här av en i Lissabon.
–Av vem då?

När jag är tillbaka sover jag hemma igen
och du fullgör dina hustruliga plikter.

Jag är er vän. Ni kan lita på mig.

–Willi är skadad.
–Hämta en ersättare.

Pauli!

Pauli...

Pauli! Pauli!

För helvete!
Han försökte hångla med mig!

De ser ut som Marsmänniskor!

–Vad babblar han om?
–Huvudet... Huvudet, Pauli.

Till ubåten! Kan ni ta oss till ubåten?

Där! Där är ubåten! Vår ubåt.

Vi är framme.

Müller! Weidner!
Tack gode Gud, ni klarade det!

–Vi såg hur ni ramlade över bord.
–Harri räddade livet på mig.

Under däck med er! Se till att få vård.

Jag vill ha en utförlig rapport
av högbåtsmannen!

Det var inte hans fel, löjtnant.
Han följde order och säkrade lasten.

Det var jag som inte lydde order,
utan följde efter Pauli.

–Iväg med er.
–Det blåser upp!

Fortsätt! Sätt fart!

–Var är Willi Vätten? Han gör ju sånt.
–Han är skadad.

–Hur går det med astman, Harri?
–Den är borta.

Du har blivit frisk av dig själv.

Äntrar ner!

–Meierjohann!
–Här.

Övervaka lastning och stuvning av
guldtackorna i maskinrummets kölsvin.

Förste maskinist, lämna aldrig någon
av mina mannar där ute oavsett order.

Ni har tur att de två kloakråttorna
inte gör en anmälan.

Uppfattat, chefsingenjören.
– Cremer.

Meddelande från högkvarteret.

–Ska vi föra hem guldet till Riket?
–Det hade varit nåt.

I övermorgon kl. 5
ska vi befinna oss i den här positionen.

Ny kurs: Portugal.

–God kväll, fru Gruber.
–God kväll, Maria.

–Nya böcker?
–De kom just. Till signeringen.

Vi delar ut reklam och annonserar
i tidningen. Herr Gruber har instruerat.

Frukta inte djupet
av Wilhelm Hoffmann

Bäst för dig att det stämmer.
Var är skåpet?

Där borta.

Känner du igen den där mannen?

Nej.

Håll ett öga på honom.
– Du går med mig.

–Vad vet du om det här?
–Han ska hålla ett föredrag.

Vi får se om tysken är lika tråkig
som den brittiske amiralen.

–Visste du inte om det?
–Nej. Varför berättar han inte för mig?

Han är oberäknelig.
Jag gillar inte att han åkt.

Kanske finns det nåt att gilla med det.

Tillhör ni OSS?

Flottans underrättelsetjänst alltså.

Ni vill att Hoffmann
ska träffa sin far. Varför?

–Sa han det?
–Jag hörde er prata.

Ni har rätt. Jag fick Gruber
att ta hit Hoffmann senior.

Otroligt vad folk gör när ett
bögavslöjande kan skicka dem till läger.

–Vad ska hända när hans far är här?
–Kriget är över.

Och du, polarn, ni har förlorat.
Frågan är inte om, utan när.

Därför bör ärbara militärer på båda sidor
se till att avsluta distraktionen snabbt.

–Vilken distraktion?
–Från den riktiga fienden i öst.

Ni kanske inte vet vad som händer?
Farbror Stalin bygger ett imperium–

–medan vi håller på med "totalt krig"
och villkorslös kapitulation.

Om du talar sanning kan det
som finns i skåpet rädda miljontals liv.

Jag går dit.
Du får översätta papperen.

Låt honom inte gå härifrån.

Låt mig gå.

–Lugn.
–Han dödar mig.

Käften, sa jag.

Kom igen...

Polisen.

Håll er lugn.

–Jag måste härifrån.
–Ni sitter kvar.

–De har sett mig.
–Sätt er, sa jag!

–Skjut mig bara.
–Varför skulle jag inte göra det?

–Det var en fälla.
–Det stämmer. En fälla riggad för mig!

Han utnyttjade mig.
Det handlade aldrig om Gruber.

Weiss utnyttjade mig
och nu vill han döda mig. Allt var lögn...

Dorfmann, Beck.

Jag var tvungen att gömma mig
som ett djur! Frankrike, Polen...

Ni anar inte vad...

Här kan vi inte stanna.
Vi måste bort från gatan.

Ni kan sluta sikta på mig. Jag förrådde
honom en gång, jag gör inte om det.

Hämta handdukar i badrummet.

Drick.

Förlåt.

Det här kommer att göra ont.

–Här.
–Vad har hänt?

–En bomb exploderade i hamnen.
–Vad...?

Någon försökte döda mig. Det har gått
så snett här att jag ber dig om hjälp.

Inte allt!

Håll i honom.

Det här skär upp såret ännu mer.
Jag gör det försiktigt...

Dra bara ut den!

Och vem i helskotta är ni?

Tack så mycket.

Till frun.

Jag vill bjuda er på middag i kväll kl. 21.
Jag hämtar er. Robert Schulz.

Varför lät du inte Tilda packa väskan?

För att jag vill slippa stryka allt igen.

En bra anledning att gifta sig med
en flottist. Vika skjortor är ni bra på.

Det kanske är enda anledningen.

–Var är Albrecht förresten?
–I Berlin.

Han har möte
på Marinens överkommando.

När jag träffade Dönitz verkade
han förändrad. Mer politiker än amiral.

Jag avundas honom inte
att behöva arbeta med de där karlarna.

–Roligt att se dig på så gott humör.
–Ja, äntligen nåt annat...

...än att bara sitta här och känna
sig gammal, utrangerad och överflödig.

Ett riktigt äventyr. Ni män har det bra.

Det vi talade om nyligen... Jag vet hur
svårt du haft det. Allt du fått genomlida.

Din mors död.

Klaus.

Men nu kanske
allt ordnar sig till det bästa.

Ja.

Min kära flicka.

Här.

–Hälsa vackra Lissabon från mig.
–Det gör jag.

Ingen far, ingen make... Jag hoppas
att du inte känner dig alltför ensam.

Jag överlever nog.

Här borta och resten till torpedrummet.

Kom igen!

–Sätt fart.
–Skojar ni?

Listan över guldtackorna är klar.
Den stämmer med 2.O:s lista.

Den extra tyngden
och det skadade sidorodret...

Med den här kursen
kommer vi inte att hinna fram i tid.

Vi måste passera mellan
Kanarieöarna och västra Afrika.

Där är vi inom räckhåll för de allierades
bombplan som utgår från Gibraltar.

I uläge gör vi högst 7 knop.

Ska vi komma i tid
måste vi upp i 23 knop.

–Det går inte med en ubåt.
–Nej.

–Men en gång krävde man det av mig.
–Vad hände?

Jag kan få upp dieselmotorerna
till max 17 knop, men...

...om vi åker längs Afrikas västkust
så får vi hjälp av Tarfayaströmmen.

–Det skulle kunna ge ytterligare 6 knop.
–I ytläge?

Annars är strömmen inte till nån nytta.

Bra.

Huber!
Kommande dygn kör vi mest i ytläge.

Ska vi komma i tid måste vi ta risken.
Jag försöker få ut max ur dieslarna.

Löjtnant.

–Vad står på, Cremer?
–Det är Willi.

–Vad är det, Willi?
–Jag ville inte visa mig svag.

Ficklampa.

Infektionen har spridit sig.

Febernedsättande och vatten.
Det är allt jag kan göra ombord.

Nej. Vi måste stoppa infektionen
och skära upp såret. Det kan hjälpa.

Jag behöver kokande vatten
och den vassaste kniven i kabyssen.

Cremer. Ni och Rohr
flyttar Niedermeyer till min koj.

–Men ta det varsamt.
–Ska ske, löjtnant.

Ta det lugnt, Willi.

–Cremer.
–Ja.

Titta bort, Willi.

Lugn, lugn, lugn. Lugn, Willi.

Allt är bra. Titta inte.

Gör rent, Cremer.
Med varmt vatten och rena kompresser.

Låt det blöda ut lite till
och lägg sen ett tryckförband.

Finns det nåt kvar?

Gardiner berättade en del om er,
men inte allt.

Det kvittade väl honom,
han tänkte ju ändå döda mig.

Sammanföra höga officerare
från båda sidor för att få slut på kriget.

Jag trodde att Gruber
arbetade mot Tyskland. Jag hade fel.

Ni utövade utpressning mot honom
för att få honom att hämta hit er far.

Vad är planen när er far väl är här?

Det sa han inte.

–Och ni?
–Det kvittar nu.

Gardiners plan dog med honom.

–Det är ni säkert glad över.
–Ärligt talat skiter jag fullkomligt i det.

Jag vill bara åt Weiss.

Tror ni att han låg bakom bomben?

–Vem är han?
–Diplomat på den tyska ambassaden.

Bara han visste att jag skulle gå till den
döda brevlådan. Han ville ha avtalet.

Därför baktalade han Beck
och försökte mörda mig. Varför?

–För att Riket skulle få sitt volfram?
–Det hade de fått hur som helst.

Han har andra planer.
Men de ska jag sätta p för.

Har Portugals statsfiende
förvandlats till en hämnare?

Jag kan inte göra det.

–Men ni, kanske?
–Jag är inte skyldig er något, Forster.

Återstoden av mitt liv
sprängdes i luften i hamnen.

Då är det väl också er hämnd?

Han vet inte vem ni är. Ingen här vet det.
Följ efter honom. Ni kan få reda på nåt.

Om inte för min skull så för de oskyldiga
som fick sätta livet till i explosionen.

Eftersom ni är så förtjust i det.

Polisen är överallt.

Vet ni hur den här tysken, Weiss, ser ut?

–Kan ni peka ut honom åt mig?
–Javisst.

Tack.

Jag vill bara ha lite frisk luft.

Ska vi gå?

Mjölnarns hus, det brann, brann, brann
Jag skynda' dit och hann, hann, hann

Där fanns ett äppelträd, träd, träd
Jag tänkte mig en räd, räd, räd

Mjölnarns hus, det brann, brann, brann
Jag skynda' dit och hann, hann, hann

Där fanns ett äppelträd, träd, träd

Jag tänkte mig en räd, räd, räd

Nu leker vi, pappa.

Jättebra, pappa!

Mjölnarns hus, det brann, brann, brann

Var snäll och sluta, Fanny.

Jag sa... Jag har ont i huvudet.

–Jag försöker att hjälpa honom.
–Att leka barnlekar hjälper inte.

Jo, han leker med mig, i sitt huvud.
Och vad är det för fel på barnlekar?

Han leker inte.
Han hör dig inte och ser dig inte.

Jo, och jag tycker att det är roligt.
Han är här och jag kan leka med honom.

Han är inte här.

Han är vansinnig.
Som hela det här landet, som...

Mjölnarns hus, det brann, brann, brann
Jag skynda' dit och hann, hann, hann

Tack så mycket.

God afton, fru Lessing.
Fick ni blommorna?

Jag borde verkligen
vara på Kvinnoförbundet.

De kan säkert dricka te och pladdra
utan er. Dessutom flyger de för högt.

De är på väg
mot Danzig eller Gotenhafen.

I kväll är ni ledig.

–Vart ska vi?
–Äta middag. Eller?

Det kommer att pratas
om vi äter middag på restaurang i Kiel.

Det är svårt att vara kommendörshustru.

Kanske kan jag förenkla ert liv.

Vi kan äta middag i min svit.

Återstår bara frågan hur jag tar mig dit
och därifrån obemärkt.

Jag har en idé.

Stanna till vid uniformsförrådet.

Vi beklagar mr Gieses handlande, men
han har inte synts till sen han försvann.

Med tanke på antalet poliser
som står posterade utanför–

–är jag säker på att ni redan vet det.

En av era landsmän misstänkt för
mord på en polis är på fri fot i min stad.

Jag anar att han har intressanta saker
att berätta när vi hittar honom.

Det tror jag säkert.
Jag ska gärna bistå med tolkhjälp.

Ni känner förstås till konsekvenserna
för inblandning i brottslig verksamhet?

På vårt territorium. Doktor Salazar
har varit mycket tydlig på den punkten.

Brottslig verksamhet är vad som driver
Portugal och håller Salazar vid makten.

Och han skulle djupt beklaga om en part
i kriget fick otillbörliga förmåner.

Eller så tar han mer för att vara rättvis.

Uppfattat.

Låt mig ta tillfället i akt att kondolera
offren för bombattentatet i hamnen.

–En avskyvärd och feg handling.
–Vi ska ställa den skyldiga till svars.

Det tvivlar jag inte på.
Har antalet döda bekräftats?

Sju. Alla bekräftade.

Två franska turister, fyra portugiser...

...och den sista...
Ni kanske vet vem han är?

–Amerikan. Gardiner.
–Svagt bekant.

Inga tyskar.

–Det måste vara en lättnad.
–Ja.

Fan också...

Det där är Weiss.

Obrigado.

Taxi!

Piccolon måste ha märkt nåt.
I alla fall att jag inte är nån fänrik.

Även om så vore fallet,
så säger han inget.

Hur kan ni vara så säker?

För att jag ger honom bra med dricks
för att han ska vara diskret.

Så ni brukar ta hit kvinnor
i fänriksuniform?

Nej.

Men ibland behöver jag träffa
mina kolleger utanför flottan.

–Ska ni inte erbjuda mig nåt att dricka?
–Jovisst.

Jag har ofta funderat på
hur det känns att bära uniform.

Och?

När vi var unga var jag mästaren
på segling, inte min bror.

Ni vet väl vad som hänt honom?

I grova drag.

Jag vet att er make
också blev misstänkt.

Trots det bjuder ni hit mig.

Att gå på släktingar är nödvändigt
i avskräckningssyfte.

Men jag drar inte en hel familj över
en kam bara för att en har gjort nåt.

–Jag kom inte hit för att prata politik.
–Jag beställer mat.

Inte heller för att äta middag.

Matrosen den där kvällen...

...vad skulle han göra med er?

Det handlade om
vad jag tänkte göra med honom.

Och vad var det?

Det var nära att matrosen
blev en lycklig man.

–Så ni tar gärna kommandot?
–Vänd aldrig djävulen ryggen.

Ska jag synda,
så vill jag se honom i ögonen.

Varsågod.

Tack så mycket.

Skyll inte på mig att fel person öppnade
skåpet. Jag ska ändå ha pengarna.

Har ni ordnat med allt
inför ubåtens ankomst?

Platsen är markerad, liksom tiden.
Bukten är inte djup.

–Ubåten kommer in med tidvattnet.
–Sisimbra. 5 mil söder om Lissabon.

–Jag vill ha mer pengar.
–Vad?

Tror ni att ni hittar nån som kan ersätta
mig? Som kan göra det ni vill ha gjort?

–5 %.
–10!

Vad är det?

Ni vet väl att jag inte är att lita på?

Carlos.

Bara så att ni vet... När vi träffades...

Allt jag berättade var inte lögn.

Att flytta härifrån,
öppna en bar vid havet...

–Det var sant.
–Jag hoppas att det blir så.

Ni kanske hälsar på nån gång?

Det läker bra, ingen infektion.

Jag såg dig och Da Costa vid hotellet.
Du hade nog skäl för det du gjorde.

Det finns ingen ursäkt för det jag gjorde.

Eller sättet jag gjorde det på.

Berätta varför.

Jag har en bror.
Han försökte gå emot regimen.

Ta strid för sig
och andra bönder i Fundão.

Salazar och hans anhang fördrev dem
från jorden som de brukat i generationer.

Utan ersättning.

Och vet du varför? Volframet i marken.

De grep honom och anklagade honom
för att vara kommunist.

De sa att han skulle skickas till Kap
Verde, utan rättegång. Da Costa sa...

...att åtalet skulle läggas ner
om du hjälpte honom att fånga mig.

Jag sa att jag såg dig gå
till kasinots kök innan elden bröt ut.

Han sa att jag skulle använda
namnet Dorfmann för att närma mig dig.

Jag förstår.

Nej... Det jag gjorde för att du
skulle stanna här den där natten...

Jag skämdes...

När jag såg det korrumperade svinet
hos mig förstod jag att jag blivit...

Även om jag hjälpte dem att fånga dig...

...så ville jag att du skulle komma undan.

Jag förstår det också.

Älskling.

Låt mig presentera tidigare kommendör
Wilhelm Hoffmann.

Välkommen till Lissabon,
kommendör Hoffmann.

Ni är säkert trött
och hungrig efter resan. Stig på.

2.O vill att FC kommer upp på bryggan.

Jag gör det, jag är ändå vaken.

Ni kan lägga er i min koj.

Äntrar upp.

–Vad är det 2.O?
–Flygplan i sikte.

–Ska vi förbereda för att dyka?
–Det är spaningsflyg, inga bombplan.

Vi stannar i ytläge.
Vi får ta risken om vi vill hinna i tid.

–Hur var vakten, 1.O?
–Händelselös. Inga tyska plan i Biscaya.

För en gångs skull kanske RAF
har ordning på vad de gör.

–Var det nåt mer?
–En ubåt har siktats i Kanariska sundet.

Vi är långt därifrån och har en konvoj
att eskortera. Finns det ingen annan där?

Gibraltar meddelar
att SI129F inte är samlad.

Avgången är minst två dygn försenad.

De bekräftade också att ubåten
har ett konstigt kölvattenstråk.

Herr Sicksack.

Tack för att du berättade det, 1.O.

Be Gibraltar om tillstånd att jaga
och sänka en ubåt i Kanariska sundet.

Flygunderstöd behövs inte.
Den här vill jag sänka själv.

Översättning: Gabriella Theiler
Svensk Medietext för SVT