All language subtitles for Das Boot S03E01.sv

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish Download
nl Dutch
en English
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

Vatteninbrott! Vatteninbrott!

140 meter!

Båten sjunker!

–Täta överallt! –Snabba på!

Andningsapparaterna?

Kom igen!

–Ska vi fälla en till sjunkbombsmatta? –Vi fick honom. Jag vet det.

Se till att fyratummarna är beredda.

–Båten sjunker! 190 meter! –Skaderapport till UM!

220 meter!

230 meter!

Ge order, herr kapten!

–Blås överallt! –Blås överallt!

Sakta!

–Fortfarande? –Ända sen vi inledde ubåtsjakten.

Fientlig ubåt intar ytläge! Babord 5, avstånd 2 700 meter!

Dreja bi. Nu har vi henne. Ge henne vad hon tål!

Babord 5, salva!

Sir!

Jag ser en vit flagga.

Vi är bättre än så här!

Vi borde försöka rädda kodböckerna.

Avbryt! Ni följer med mig, Mercer, för att ta emot deras kapitulation.

–Det strider mot stående order. –Ni behöver se lejonets kula.

Kapten Walsh håller fortet.

Ha förbarmande, snälla!

Habt Erbarmen!

–Bravo. –Kryptoapparaten?

Den följde med 1.O – över bord.

Ni vann – men inte allt.

Sir!

Jag överlämnar mig och mina män i ert våld.

Så går det till, 1.O.

–Nu spränger vi den här skorven i bitar! –Överlevarna, då?

Vill ni ha det totala kriget?

Vill ni, om nödvändigt–

–ha ett krig mer totalt och radikalt än vi i dag kan föreställa oss det?

God dag! Vad är du för nån?

Är det här er båt? Den är ju jättegammal.

–Kan man åka ut med den? –Jag jobbar på det.

Fanny Nussmeier!

Du hörde: mamma ropade.

–Får jag gå ombord när båten är klar? –Gärna för mig.

Säg bara inte att det inte går på grund av kriget eller så. Lova det!

–Gå till henne nu. –Ni är precis likadan!

Köp tidningen! Tal av riksminister Goebbels!

Köp tidningen. Tal av riksminister Goebbels.

Düsseldorfer Zeitung!

Ledsen att jag är sen.

Vill du ha nåt att käka eller inte?

Mannen i brun kostym, bredvid tidningskillen.

–Är du säker? –Sätt i gång.

Sätt i gång.

–Har ni en mark åt mig? –Tyvärr inte.

Stackars pojk!

Ställ dig upp!

–Ni knuffade honom! – Polis! Polis! –Nej, han trillade.

Upp med dig.

Kom!

Hallå där!

–Polis! –Stopp där!

Vad har vi där?

Far?

Mor?

–Efter bombningen har du levt på gatan? –Ja.

I fyra månader, hela vintern?

Och du?

Jag hade inget hem att bli av med. Tur, va?

Fickstöld, motstånd, inga handlingar...

Förr hade ni hamnat hos Arbetstjänsten. Nu blir det ungdomsarbetsläger.

–Jaha, och? Jag tar mig ändå ut. –Inte från Moringen.

Vid 18 blir ni kastrerade, så ni inte kan sprida era kriminella gener.

Och sen...

...blir ni satta i ett riktigt läger, för vuxna.

Men jag har order att visa överseende med brottslingar som tar värvning.

Så vi blir av med ballarna eller hamnar i Ryssland? Det ska vara ett helvete.

–På gatan får man höra saker. –Sprid det inte vidare.

Det finns andra försvarsgrenar.

Flottan!

Ubåtar.

De behöver folk. Husrum och lön får ni på köpet.

Innan du går åt, Harri...

Men vi har ett problem.

Man måste vara 17 för att ta värvning...

...så ni behöver nån som kan gå i god för att ni är 17, mig till exempel.

Vad ska ni ha för det? Så är det ju alltid.

Jag vill hjälpa er.

Ge er chansen att göra nåt av era liv.

Så... Hur gamla är ni?

Sjutton.

Din försäkran. Du måste skriva under här.

Pauli?

Ni är avskum – en skam för fosterlandet!

Ni hör inte hemma i krigsmakten.

Men vår generöse führer ger er en andra chans.

Bara de bästa tas ut till ubåtstjänst:

De starka, de klipska, de lydiga. Resten hamnar i Ryssland.

–Fan, alltså! –Vad sa du, din skithög?

–"Hur långt är det kvar?" sa jag. –Tills du inte orkar mer – plus 5 km!

Rena arbetslägret: taggtråd och vakter. Och vi får kuta tills vi stupar.

Här har vi ändå chansen – och ballarna i behåll.

Du kan inte lita på pedofilsnuten och inte på dem. De behöver folk.

Har du aldrig önskat dig nåt annat eller nåt mer?

Jag blir ändå inte uttagen! Inte du heller, med din astma. Du hamnar i Ryssland.

Nej, jag ska bli ubåtsman.

Vad var det vi sa om att hålla ihop? Ska du bli det, ska jag det också!

Jag ska köra er så i bajan att ni får skita ur halsen!

Öka, öka, öka!

–Robert Ehrenberg! –Rudi.

Äntligen ett bekant ansikte bland alla dessa pojkvaskrar.

Välkommen hem. Kom, jag vill presentera nån för dig.

Där borta sitter vi.

Mina herrar, låt mig presentera löjtnant Buchner, min nye fartygschef.

Löjtnant Ehrenberg kommer att övervaka övningarna med vår nya ubåt.

Det är en ära att få arbeta med er, löjtnant. Jag har mycket att lära.

Det här är löjtnant Erdmann, min 1.O på U-949.

Vi blir som en stor och lycklig familj.

Det tror jag med.

Är du färdig, pappa?

Det är viktigt för Albrecht att vi kommer i tid.

–Ska jag hjälpa dig? –Nej, jag klarar det.

Så där.

Albrecht uppskattar att du följer med.

–Men lova att när det blir för mycket... –Det blir det inte.

Jag måste klara mig själv igen. Annars får du ta hand om mig.

Oj...

Nu så.

Kommer du?

Du är dig lik, Wilhelm.

Du ser fantastisk ut, älskling.

–Hur är det med honom? –Han pratade inte om Klaus i alla fall.

–Bra. –Ja.

Wilhelm, det här är en politiskt viktig kväll för mig.

Tack.

Albrecht... Glöm inte vår överenskommelse.

Jag har den i åtanke.

Han ska ha blivit FC tack vare familjens partitrohet.

Inte precis en beskrivning av dig, Robert.

Och ändå fick du en så fin kommendering i land.

Vad hände under senaste uppdraget?

Sak samma. Du har gjort oss alla en tjänst och befriat oss från Wrangel.

Det största svin som satt sin fot i en ubåt.

Hur lämnade han in? Fientlig eldgivning?

Hoppas att han fick lida länge och väl.

Heil Hitler!

–Vem är den nye pingvinen? –Schulz, Albrechts nye ställföreträdare.

Albrecht sa att han fått sig sin stab tilldelad av Dönitz själv.

Schulz har rekordet för längsta stridsuppdraget.

Officerare i Kriegsmarine...

...ärade gäster...

Det är mig en stor ära att få ta emot kommendör Ido...

...från Japans kejserliga riksflotta, här hos oss i Kiel.

Det här är början på ett än tätare samarbete med vår allierade.

För att skynda på slutsegern har vi undertecknat en överenskommelse–

–om att dela viktiga resurser och teknologi.

Kommendör Ido.

"Kommendör Lessing, det är en stor ära"–

–"att bli mottagen i högkvarteret för tyska Kriegsmarine."

"Men än större är att få träffa kommendör Wilhelm Hoffmann personligen."

"Varenda matros i Japan studerar hans bok 'Frukta inte djupet'."

Hoffmann ska inte vara sig själv längre sen han mist sonen.

Du var ju med om det också, Robert.

Du har en fäbless för att bli av med fartygschefer.

Och ändå fick du den här kommenderingen. – Kypare!

300 nya ubåtar – och 40 000 nya ubåtsmän.

Det min ställföreträdare försöker säga är att nu när Dönitz tagit över befälet...

...och Berlin förstår hur viktigt ubåtskriget är...

Kommendör Lessing är säkert medveten om att führern alltid förstått det.

Men med fler ubåtar kan vi bryta de allierades försörjningslinjer.

Och varifrån ska ni få materiel och manskap?

Rustningsministeriet har säkrat de råvaror vi behöver för att bygga ubåtar.

Järnmalm, volfram...

–Och så nytt manskap. Ingen bristvara. –Och vårt avtal kommer till nytta.

Jag hoppas att Kriegsmarine inte satt allt på ett kort.

Dags att få hem Wilhelm.

Goebbels doktrin om det totala kriget är rätt svar–

–på de allierades arroganta krav på Tysklands villkorslösa kapitulation.

Kommendör Ido anser–

–att det här kravet är bra för Tyskland. Verkligen!

Varför då?

För då kan ynkryggar inte förhandla fram en kapitulation!

Hedervärt krig till döden.

Kampai!

Kampai.

Ja, 1.O?

Mick.

–Han är här. Mercer tar hand om honom. –Låt honom. Han gillar sånt.

–Sir? –Jag kommer.

Jag kommer.

Fanjunkare McCoy, sjöartillerist.

Kapten Walsh, asdic- och radarofficer.

Kommendör Francombe.

–Och... –Kommendörkapten Swinburne.

–Ni tog mig med överraskning. –Jag ville möta vår hjälte.

–Att sänka en ub... –Er blygsamhet är klädsam.

Men här gäller det att koka soppa på en spik.

Många segrar tillsammans leder till slutsegern.

En medalj för tapperhet till sjöss väntar.

Marinlottorna bjuder in till Western Approaches-kommandot.

Det bjuds på tårta och musik.

–Tyvärr kan jag inte... –Naturligtvis.

Vi beklagar allihop det inträffade.

Ajaj, kapten!

Jack...

Det är du!

–Varför knackade du på dörren? –Jag ville inte överraska dig.

Fint att ha dig här igen.

Jag hörde om konvojen och stannade hemma. Jag gör te.

Nej, tack.

Jag pratade med fader Madden om gudstjänsten. Kyrkan är utbombad.

Han sa att vi kunde ha den här.

Dan var ju din son, Jack! För Guds skull...

Jag tänkte väl... Efter sex veckor...

Jag väntade på dig, fastän jag vet att du inte är mycket för sånt här.

Inte jag heller egentligen.

Men jag tänkte att det skulle ge mig...

...oss en smula tröst.

–Livet går vidare, Jack! –Javisst, javisst... Ursäkta.

Tack.

Jag ser till att göra te.

–Vad ska det där föreställa? Skärp er. –Ska bli, herr löjtnant.

–Kan ni reparera den? –Jag är ingenjör, inte linsslipare.

Vi måste skicka den till tillverkaren. Det tar minst en månad.

–Besättningen kommer ju nästa vecka. –Då får de skala potatis.

–Får jag ta en titt? –Varsågod.

–Det finns ett annat sätt. –Vad då?

Vi improviserar.

Men det finns en gyllene regel: inte ett ord till er överordnade.

–Vart ska du med den? –Se till att göra ubåten stridsduglig.

Det fixar sig.

Inte illa för en brottsling. Ni får bli djupstyrare. Så lär ni er hantverket.

–Vad då för hantverk? –Maskinist och senare kanske UM.

–Herr Bachmann? –Jag kommer.

–Kan jag hjälpa er med nåt? –Jag söker herr Bachmann.

Herr Bachmann dog tyvärr i oktober.

–Ursäkta att jag störde. –Gäller det glasögon?

Ett periskop. Han förstod sig på såna.

Jag är hans dotter. Jag kan kanske hjälpa er. Följ med här.

Har ni inga glasögon? Hur träffades ni då?

Min son hade glasögon. Er far berättade att han arbetat för Zeiss under kriget.

Han byggde många optiska instrument till de gamla ubåtarna.

–Har han lärt er det? –Han lärde mig att slipa glasögonlinser.

Då kunde jag hjälpa till när han hade fullt upp.

Men principen är densamma.

Linsens fokus måste ligga på brännpunkten för nästa lins.

Och en som är så här repad måste slipas om. Annars blir allt suddigt.

Det var väl ni? Som simmade, alltså.

Det är min enda tillflykt.

Det är ni som är skepparen min dotter talade med!

Det här blir bra.

Så där.

Klart.

Som ny. Hur mycket blir jag skyldig?

Se det som min insats för fosterlandet.

–Tack. –Det var så lite.

Ni får gärna skicka er dotter till båten. Hon kan hjälpa till, medan ni simmar.

Snällt av er. Och er son?

–Han och Fanny kan kanske leka ihop. –Han är död.

Ursäkta, men jag måste...

Innan ni blir ubåtsmän måste ni klara av andningsapparatsutbildningen.

Ni dyker ner till botten med er andningsapparat.

Ni tar ett djupt andetag, tar av er den och lägger den i kistan där nere.

Men där nere är det mörkt.

Sen dyker ni till andra sidan av tanken. Där finns en myntstapel.

Ni tar ett mynt, sätter på er apparaten och kommer upp långsamt. Varför då?

Det är ju bara tolv meter.

Men även där sker ett tryckfall.

Ni dyker i par. Kapten Weber vill se hur ni samarbetar.

På en ubåt är ni beroende av varandra!

Om en inte utför uppgiften korrekt eller kommer upp utan mynt, kuggas båda.

Myntet?

Packa era saker. Ni blir förflyttade till ytstridsfartygen.

Nästa? Ni två.

–Harri måste bara andas lite först. –Här väntas inte på nån.

–Harri? –Nu får vi se om kloakråttorna kan dyka.

Byt om och packa era saker. – Nästa.

Vi har ju med oss riksmarken. Ni sa inget om andningsapparaten.

–Herr... –Jag sa åt er att packa.

Pauli räddade livet på mig. Han förtjänar att bli godkänd.

På en ubåt får man ingen andra chans. Det var det. – Nästa.

Men vi är inte på någon ubåt.

–Inte än. –Han har rätt.

Ni behöver folk: 40 000. Även kloakråttor.

Allihop – packa era saker!

Får jag växla ett par ord?

–Dina tabletter. –Dalta inte med mig hela tiden!

–Jag klarar mig. –Det har kommit ett paket från Lorient.

Nu har jag ett möte med kvinnoförbundet.

Krigsdagbok U-612

Klaus...

Passet, por favor. Obrigado. – Passet.

Obrigado.

Välkommen till Portugal, herr Giese.

Översättning: Roger Wiberg Svensk Medietext för SVT

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.