Original subtitles

Han kanske ändrar sig den här gången. Det känns så, faktiskt.

- Var han full? - Nej.

Han kanske var lite småberusad.

Han kommer hem till dig, sent på kvällen, packad-

- och är redo att skaffa barn. Och det känns bra?

Bra och bra... Det känns inte så jättebra-

-men det är bättre än ingenting.

- Han skulle operera in antabusstavar. - Han gjorde det.

Men han mådde så illa när han drack att han fick ta ut dem.

Vad synd... Stackaren.

- Ni hittade! Hej. - Hej.

Iris, får jag fråga dig en sak? Rent hypotetiskt bara.

Om en person dricker när hen har antabus i kroppen...

- "Hen"? Seriöst... - Det är väl ett jättebra ord?

Om hen dricker med antabus, hur grov alkoholist är han då?

- Han är asalkad. - Precis.

Om han lovar någonting på fyllan, hur mycket kan man lite på det?

- Så här lite. - Ja, så där lite.

Hej.

Hej!

- MacGyver! - Hej!

Välkommen tillbaka, MacGyver.

Kan inte alla sluta säga så? Jag vet inte vad det är.

- Max sa det. Det är väl en cowboy? - Cowboy? Jag är ingen cowboy.

Akuten, Carina. Medvetslös?

Okej. Tack.

- Jag hörde om dina hjältedåd! - Tack.

- Okej, vad har vi i dag? - En skallskada på ettan.

Akut app på trean.

Jag ska fan döda dig, din jävel!

Passa på att knulla min fru!

- Vad gör du? - Jag såg er, för fan!

- Nino! - Ta hand om Siwan!

- Jag måste få följa med Nino! - Du måste stanna där.

Jag måste följa med! Nino!

- Nino! - Nej!

- Fan vad ont det gör! - En ordentlig skada i höger armveck.

Han drog till mig med locket till en grön burk.

- Jag kommer att dö, va? - Nej. - Vi tar honom till tvåan.

Vad fan skulle jag ha gjort? Han stod och packade på frugan.

Håll huvudet stilla.

Tycker du att det var fel av mig att slå på honom då, eller?

- Tycker du det? - Ligg stilla, så rengör jag såret.

Behöver du hjälp?

Nej, det är lugnt.

Vad var det jag tänkte på...? Du har inte lust att ta en kaffe sen?

- Om du har rast eller så. - Jo, det kan vi göra.

- I lunchrummet då, eller? - Absolut.

- Det blir bra. - Vi ses sen.

- Där har du halva inne. - Tyst med dig.

Sutur.

- God morgon. - God morgon.

God morgon.

Nu är klockan halv elva. Sen klockan tio har det varit förmiddag.

Om du inte är på månen. Där är det ju så svag tyngdkraft.

Där rinner sanden långsammare ner i timglaset.

På månen är det god morgon. Här är det förmiddag.

- Okej... - Pincett.

Nu klarar du av resten själv.

God förmiddag.

- Han är lite speciell. - Lite?

Kan någon byta bort den där panflöjten, tack?

Det här är vår nyaste operationssal. Jonas Hedqvist, läkare i London.

- Lite bättre pengar där, va? - Hej!

Men gud ändå! Jag måste ta det. Kan du vänta här?

Hallå?

- Kirurgen har gått. - Vad bra.

Då kanske ni kan rädda livet på honom.

Jaha... London. Det verkar vara fint där.

- Fast lite regnigt. - Det kan man säga.

Vad är diagnosen här, då? Grön av avund?

Nej, svart-sjuka, faktiskt.

Jag har faktiskt varit med om det. Broken heart syndrome.

- Är det sant? - Ja.

Hennes man blev förälskad i en annan. Hjärtat orkade inte, så hon dog.

Det var väl en kombination av olika grejer, men hon var olycklig och dog.

Oj!

- Men den här klarar sig? - Ja, hjärtat klarar sig i alla fall.

Men känslomässigt verkar det vara värre.

- Jonas, darling... Ska vi fortsätta? - Absolut.

- Det var trevligt att träffas. - Detsamma.

Jag ber om ursäkt.

Kanske en kopp te?

- Han hade ring. - Va?

- Vigselring. - Jaha...

Nej, men kom bara, alla alkisar, losers och gifta män.

Jag har världens största magnet mitt i pannan.

Alla människor som inte är bra för mig, de bara... svisch!

Malin! En medvetslös sjuåring.

Sylvia, kan du ta den? Hon andas knappt och har hjärtarytmi.

En sjuårig flicka som förlorade medvetandet i sitt hem 15.15.

Oregelbundet EKG. Har inte ätit eller druckit något ovanligt.

- Var kommer såret ifrån? - Hon svimmade och föll.

Vi tar en drogscreening.

Vad händer nu?

Vi stannar här ute, du och jag.

Kom.

Hennes puls sjunker.

Tack.

MacGyver... Varför är inte du i mitt team i dag?

- Vår stjärnsyrra är populär. - Sluta nu!

- Jag är ditt största fan. - Jag var inte ensam.

Du kom på att använda en penna.

Jag vill se er intubera med en ficklampa och en sked.

Det lärde jag mig inte i "Syster Lillemor".

"Syster Lillemor" -böckerna. Sjuksköterskan som klarar allt.

Har ni inte läst dem?

- Är de bra? - Hon fick mig att bli sjuksköterska.

- Hon lärde dig inte intubera. - Det var inte Syster Lillemors fel.

"Intubera" hade inte uppfunnits när de skrevs.

Kom.

- Vart? - Kom, jag ska lära dig.

54-årig man. Sotning av kranskärl. Tredje gången på ett år.

Vi har vidgat ballonger och gjort alla kopplingar.

Gissa vad han gör så fort han vaknar? Rökrummet, så fort rullatorn bär.

Men ska jag...? Är det här verkligen etiskt korrekt?

Han lånar gärna ut sitt struphuvud.

- Eller hur, Olle? - Absolut.

Varsågod, han sover.

- Är du redo? - Okej...

- Lycka till. - Tack.

Då tar vi den här endotrakealtuben.

Den ska smörjas in med lite glidmedel.

Såja, ta mycket.

Då böjer vi patientens huvud bakåt.

Så...

Laryngoskopets spets ska löpa längs högra sidan av patientens tunga-

- ner i struphuvudet tills vi ser stämbanden.

Där måste vi vara extra försiktiga. Det är en särskilt känslig punkt.

Då kan du låta den glida in.

Såja...

Glid in sakta... Bra.

Lite djupare.

Där, ja. Precis så. Bra.

Lite till... Lite till. Där, ja.

Bra...

- Jaha... Färdiga, eller? - Jag måste gå nu.

Är det någon du vill ringa? Ellies pappa?

Det är bara hon och jag.

Ellie är i goda händer. Det finns inget mer du kan göra nu.

Det är så overkligt. Nyss var vi hemma.

Vi lämnade mackorna på bordet.

Det kommer att gå bra.

Hon borde vakna när som helst.

Margot Lundberg, överläkare.

Magpumpningen gick bra. Vi fick bort alla rester och gav henne aktivt kol.

- Men patienten... - Ellie. Flickan heter Ellie.

- Var är Ellie nu? - Hon är på uppvak.

- Hon blir nog kvar ett tag. - Varför det?

Vi har hittat klomipramin i er dotters blod.

Det är ett antidepressivt medel som kan vara livsfarligt för barn.

- Var har hon fått tag i det? - Jag vet inte.

Jag tar inget sånt. Vi har vanliga värktabletter hemma.

- Men de är inlåsta. - Och släktingar, barnvakter?

Vi var bara hemma idag, förutom när vi gick till affären.

Tyvärr måste jag anmäla det här till socialtjänsten.

Malin, kan du se till att hon kommer till patienten sen?

Varför ska hon anmäla? Tror hon att jag skulle göra illa mitt barn?

Det är en rutinåtgärd.

De gör en utredning. Om allt är som det ska så är det ingen fara.

"Om allt är som det ska"? Jag skulle aldrig skada Ellie.

Det är klart, det var inte så jag menade.

Kom, vi ska kolla om hon har vaknat.

- Jaha... - Vad då, "jaha"?

Gjorde ni det?

- Intuberade? - Ja, jag intuberade.

Har jag missat något i flygplansäventyret?

Nej, verkligen inte!

- Hej, älskling. Har det hänt något? - Nej.

- Gick det bra att lämna i morse? - Ja, och jag kom i tid.

- Vad bra! - Vad sa du?

Det är ingenting... Jag saknar dig lite.

- Barnen också? - Ja, men dig mest.

- Jag saknar dig med. Älskar dig. - Jag älskar dig också. Vi ses.

Jag måste få veta! Var är Nino?

Ni fattar inte! Jag är orolig!

- Jag vill veta hur han mår. - Du blir den första som får veta.

Antingen får du gå hem eller sätta dig i väntrummet.

- Du kan vara lite schysst... - Följ med mig.

Vad fan?! Tror du att du är bättre än jag bara för att du jobbar här?

- Som fittornas över-Jesus! - Bra, följ med mig här.

Aj! Jävla institutions-Helga!

- Kärleken vet inga gränser. - Det gör den visst.

Har Margot gjort orosanmälan på Ellie?

- Ja, hon ringde nyss. - Stackarna...

Hon kan ha gett sitt barn antidepressiva.

- Det vet vi inte. - Därför anmäler vi.

De utreder såna saker väldigt noga innan de fattar några beslut.

- Hej. Hur är det? - Det verkar bra.

Tack och lov. Jag fattar fortfarande inte vad som hände.

Varför har du inte sagt att du varit tvångsinlagd?

Det finns med från BVC.

- Var är dina mediciner? - Det var över tre år sen.

Var är dina mediciner nu?

Inlagd på sluten avdelning. Det kunde du ha nämnt för oss.

- Det har inte med det här att göra. - Det får socialtjänsten avgöra.

Jag lovar! Jag har inte ens något starkare än Alvedon.

Du kom aldrig.

- Till fikat. - Just det! Förlåt.

Jag glömde. Det har varit så jäkla mycket.

Jag hängde med Holmström, så jag slapp sitta själv.

- Oj... Sorry. - Det är lugnt.

Jag kan ta det. Eftersom du är nyutexaminerad.

Du kan betala tillbaka sen när du har fast.

- Jag gillar inte cola. Men tack. - Tack själv.

- Du ska inte ha skjuts, då? - Schysst, men jag cyklar faktiskt.

Tja!

Vad skulle du säga om jag träffade någon på riktigt?

Någon snäll. Som tar hand om mig när jag gråter.

Vet inte. Vad skulle du med honom till?

- Är du svartsjuk? - Nej, varför skulle jag vara det?

Du är ju min.

Jag äger ju dig.

Först tog hon sig in i fikarummet. Då var vi tre som fick släpa ut henne.

Sen raglade hon runt där i korridoren och skrek och svor. Helt stupfull.

Och vet du vad en av kirurgerna på jobbet, Max, har lärt mig i dag?

Nej?

- Intubera! - Va?

Varför då?

- För att lära mig, antar jag. - Jaha...

- Bröt du några tänder då? - Nej, det gick direkt, faktiskt.

Jaha...

- Du, då? Hur var det på jobbet? - Vet inte... Samma.

Det är mycket influensavaccinationer.

Någonting måste ha hänt.

Ja... Jenny Hervén kom förbi med sin minsta och hälsade på.

Hennes två stora barn tycker det är underbart med bebisen.

De är besatta av henne och tycker det är jättemysigt.

Det är bra att skaffa dem så där tätt. Det är utvecklande.

Du... Vad tror du? En liten bebis?

- Jag har precis börjat jobba igen. - Ja, men det kan ju ta ett tag.

Du kan jobba i flera månader.

Va?

- Vi kan väl fundera lite på det? - Ja, gör det.

- God morgon! Var är mamma? - Vet inte.

Titta, vad jag har hittat. Din lilla kompis.

- Han vill inte leka med mig. - Jo, det tror jag att han vill.

Nej, det vill han inte.

- Varför vill han inte det? - Han är ledsen.

Är han ledsen? Då kanske han behöver en kram.

Nej! Han behöver medicin.

- Hundar brukar inte äta medicin. - Jo, Jerry gör det.

- Äter Jerry medicin? - Ja, Ragnars hund.

- Träffar du Jerry ofta? - Ja. Han bor i vårt hus.

Och Ragnar.

Klomipramin...

- Varför vill du veta det här? - Om det skrivs ut till hundar.

Anafranil är avsett för människor, men används också till hundar-

- som lider av separationsångest. Anafranil är tricykliskt.

Dess aktiva ämne är klomipramin.

- Var är Margot? - Hon borde vara på fyran.

Margot!

Bra jobbat!

Akuten, Carina Pettersson.

Jag pratar med mamman.

Malin och Iris, tar ni intaget nu?

Ja. Okej, tack. Hej.

Här har vi ett återbesök.

Kvinna, 52 år. Svåra...

buksmärtor sedan tidigare. Patienten ringde själv 112.

Hon har nog varit påverkad av alkohol länge.

Ta in henne på trean.

- Men hur kom du på det? - Det kommer väl med lång erfarenhet.

Vi är tvungna att tänka lite "out of the box".

Huvudsaken är nu bara att det hela klarades upp.

Hon hade fått i sig hundmedicin. Vår grannes hund tar antidepressiva.

Sa hon att det var hon som kom på det?

Vad fan? Jag ska ge henne varenda blödmage vi får in.

- Varför sa du inte att det var du? - Vad skulle det vara bra för?

- Menar du allvar? - Huvudsaken är att vi kom på det.

Några aktuella sjukdomar? Äter du någon medicin? Tidigare operationer?

- I går var hon i gott skick. - Men aspackad.

Ta fram hennes anamnes och kolla CRP och amylas.

Det kan vara akut pankreatit.

- Jag ska trycka lite på magen här. - Nej...

Aj, aj!

Aj!

Kraftiga smärtor i hela buken under palpation. Men inget känns svullet.

- Gör det ont i ryggen också? - Nej, magen, för helvete!

Vi röntgar.

Kan du berätta hur länge och hur mycket du har druckit?

Vad hände med anamnesen?

Aj!

MacGyver. Vi stöter på varandra hela tiden. Det måste vara ödet.

Eller så jobbar vi på samma jobb. Jag vet inte vem MacGyver är.

Inte? 90-talsserie. Han fixade allt. Gjorde bomber av tändstickor.

Det är inte sant!

Vill du hellre att jag kallar dig för Lillemor?

Julia.

Hej, Helena! Är du tillbaka? Vad härligt.

- Hon har flimmer och äter Varan. - Vi kollar INR.

Har du tagit din medicin regelbundet?

Du har ordinerats Varan. Minns du om du har tagit den?

- Jag vet inte... - Det här sticker till.

Det är viktigt för oss att få veta om du har ätit den.

Snabb-INR är för låg. Hon har inte ätit den.

Akut operation. Emboli och eventuell tarmischemi.

Hämta Holmström.

- Vad är det som händer? - Vi kommer att behöva operera dig.

- Nu? - Ja, nu.

- Nino! - Försök att andas. Det går bra.

Kan någon ringa hennes Nino?

- Ska vi inte ringa hennes man? - Hon bad ju om Nino.

Jag ringer båda två.

Tack. Så, nu kan vi komma igång.

Kniv.

Vet ni vad det är till lunch?

Pasta carbonara.

Jaha... Pasta igen.

Det är faktiskt bara i Italien man kan äta riktig pasta. Al dente!

"För tanden", betyder det.

Jag ska faktiskt åka dit.

Inte nu på lunchen, men någon gång ska jag åka dit.

Langenbeck!

Jaha...

- Vad är det? - Det är gangrenös tarm.

Vilket är obotligt. Patienten går inte att rädda.

Vi syr ihop och väcker henne.

Ja...

Hennes män, då? Informerar du dem, eller?

Det hinner inte jag. Jag har ett brustet magsår.

Men du är läkaren. Det är din plikt.

Väck henne, så informerar hon själv, och jag kan operera.

Det är väl bra?

Tack så mycket.

Ska vi väcka henne och säga att hon bara har några timmar kvar?

- Har du något lugnande? - Nej.

- Vill du att jag ska gå med dig? - Nej, det går nog. Tack ändå.

- Kan vi träffa henne? - Det är...

Vad då?

Operationen är över.

Det går inte att göra någonting. Hon fick en blodpropp.

När hon inte har tagit sina mediciner har hon fått kallbrand i tarmarna.

Det går tyvärr inte att operera henne.

Hennes inre organ har nästan helt slutat att fungera.

Det går inte att göra någonting. Hon kommer att dö.

Det handlar om några timmar, kanske en dag.

Jag beklagar verkligen.

- Jag vill träffa henne. - Jag slår ihjäl dig.

Jag vill träffa henne. Väck henne!

- Varför är du kvar här? - Jag vill vara hos henne.

- Jag avgör vem som får träffa Siwan. - Så fan heller!

Ta det lugnt...

Sluta nu!

Hon som ni bråkar om ligger där inne och dör.

Vad ska vi göra?

Vi kanske bara... ska sitta här med henne?

Tillsammans?

Hon kanske hade velat det.

Tänk att bli väckt. "Hej, du har två timmar kvar att leva."

Då vill jag hellre vara medvetslös.

- Jag skulle lätt vilja bli väckt. - Varför det?

Fixa saker. Så mycket det går.

Förklara vilka pengar som finns på vilka konton.

Berätta vad som ska hända med Theo. Var han ska bo.

Det är ett plus att vara barnlös.

Jag skulle aldrig klara av att säga till mitt barn att jag ska dö.

Du, då?

Om jag vill vakna till olidlig smärta och en säker död? Jag tror inte det.

Fast eftersom Göran alltid tävlade skulle det kännas lite bra att vinna.

Jag skulle nog behöva vakna. Familjen skulle vilja ta avsked.

Man får ju tänka på dem också.

Oj, ursäkta. Jag har nog gått lite vilse.

Jag skulle bara lämna det här till Margot.

Jag hörde om hon med den svarta tarmen. Sånt kan gå fort.

Vi pratade precis om henne. Om man skulle klara att bli väckt.

Jag skulle hellre dö direkt.

- Tänk att säga adjö till sina barn. - Så sa Malin.

- Har du barn? - Nej, men om jag hade.

Fint. Tack.

Ska ni hem nu, eller?

Har någon lust på en AW? Det är tråkigt att sitta själv.

- Jag har morgonskiftet. - Jag har bara barnvakt till åtta.

Jag ska träffa min dotter.

- Du, då? - Jag?

- Jo, hon kan. Eller hur? - Ja.

- Ja, jag kan. - Bra!

Jag ska bara... Så kommer jag sen.

Vad håller ni på med? Han är ju gift!

Allt som kan få dig att glömma den där Stefan är jättebra.

Det är nu vi lite diskret försvinner.

- Hej då! - Hej då!

- Jaha... Ska vi gå, då? - Ja, det gör vi.

- Hej, gumman. - Hej.

I dag när jag pratade med pappa såg det ut som om hans ögon rörde sig.

Det är bara en ofrivillig reaktion.

- Hej. Hur går det här då? - Han rörde på ögonen i dag.

- Det här är vår dotter, Rebecka. - Hej. Ville.

- Adde. - Tjena.

Nu blir det kvällstvätt. Vi skulle behöva en stund ensamma här.

Ska vi gå, då?

Hej då, lilla pappa.

Är du med? Ett, två, tre...

- Så du bor i London? - Ja.

Jag jobbar på en specialavdelning för avancerad plastikkirurgi.

Plastikkirurgi?

Det är rekonstruktiv plastikkirurgi.

Och så har jag startat upp traumasjukhus i olika U-länder.

Oj!

Jag hade gärna stannat kvar-

- men Sandra ville absolut att barnen skulle växa upp i Europa.

Det är väl klart...

- Hade du aldrig varit i London? - Nej.

Men det ska vara fint. Jag har sett bilder och filmer.

"Notting Hill" och "Pretty Woman".

- "Pretty Woman"? - Det är ju inte London.

Men det är också en bra film.

Förlåt, det var längesen jag var på sånt här.

- Sånt här...? - Ja, alltså...

Du kanske inte... Förlåt.

En dejt, menar du väl?

- Det är väl det det är? - Kanske...

Du...

Pappas läkare föreslog att vi fattar beslut om fortsatt vårdnivå.

"Fortsatt vårdnivå"?

Du ska inte säga som det är, då? Du vill att vi ska låta pappa dö.

Nej, men jag tycker faktiskt att hans läkare har rätt.

Vi borde låta pappa dö om hans tillstånd försämras.

Planering av vårdnivå är något som jag möter i mitt jobb hela tiden.

Jag förstår när det inte finns något hopp längre.

Jag läste om en kille i Polen som vaknade efter 19 år.

Rebecka, pappa fick inte vård tillräckligt snabbt.

Han var utan syre för länge. Han kan inte vakna.

- Såna mirakel finns inte. - Inte om vi inte tror på dem.

För Göran var det så viktigt att vara stark. Det vet du.

Han skulle inte ha velat bli liggande så här.

Rebecka, älskling...

- Nej... - Jo!

Titta på det när du ser filmen nästa gång.

Ska du...?

- Ska du ditåt? - Ja.

- Skulle vi kunna...? - Ja.

Eller, jag menar... Jag vill.

Men jag brukar inte hålla på med sånt här.

- Vad är det du inte håller på med? - Såna här... one night stand.

Jag fattar ju att du ska till din familj, men jag behöver det här.

En tillfällig grej, bara. Helt kravlöst.

- Vilket hotell bor du på? - Jag tänkte be om ditt nummer.

Jaha... Varför det?

Jag har barn, och det är dem jag ska hem till.

Hade jag haft en fru hade jag inte stått här med dig.

- Men alltså... - Ja, ja... Den är kvar, bara.

Sandra stack för över ett halvår sen. Vi är mitt i skilsmässan.

Fast du har fortfarande på dig ringen.

Ja, jag... hoppades väl att hon skulle komma tillbaka.

Det där hotellrummet... Det lät väldigt frestande.

Men mitt plan går klockan fyra i morgon bitti.

Vi får ta det en annan gång.

Jag hoppas att vi gör det. Om jag får ditt telefonnummer.

Absolut.

Text: Imposter10