All language subtitles for Becoming.Astrid.2018 BluRay.Swedish

Kära Astrid Lindgren. Vi är en
fjärdeklass från Hästhultsskolan.

Vi vill gratulera dig
på din födelsedag-

- och tacka dig
för alla dina berättelser.

Först är det Ingvars tur.
- Kom, läs det nu.

Hej, Astrid. Min mamma och pappa
har läst dina böcker för mig.

Hur kan du skriva så bra
om att vara barn-

- när det var så länge sedan
du själv var barn?

Jag har utvalt honom för att
hans barn och efterkommande-

- ska hålla sig till Herrens vägar och
göra vad som är rätt och rättfärdigt.

Då skall det gå i uppfyllelse,
som Herren har lovat Abraham.

Och Herren sade: Ropet från Sodom
och Gomorra är stort.

Och deras synd är mycket svår.

Därför vill jag nu gå dit ned och se-

- om de verkligen i allt hava gjort
efter det rop som kommit till mig.

Männen gick vidare mot Sodom.

Men Abraham stod kvar inför Herren.

Och Abraham vände sig till Herren
och sade:

Skall du verkligen förinta
den rättfärdige-

-tillsammans med den orättfärdige?

Vart skulle ni helst vilja bo?
I Sodom eller Gomorra?

- Ingenstans. Är du dum?
- I Gomorra säger man godmorgon.

I Sodom porlar det sockerdricka
för alltid och för evigt.

Tack, Astrid. Det räcker nu.

- Det är så. Godmorgon. Sockerdricka.
- Godmorgon, sockerdricka.

Nästa som hånar Bibeln
får lov att gå hem.

(musik)

Får jag lov?

Du är så fin. Om jag var man
skulle jag förälska mig i dig.

Men jag skulle se dig
och förälska mig i ditt vilda sinne.

Får jag lov?

(Sång: "Yes sir, That's My Baby")

- Nej, nu dansar vi.
- Nej tack.

Jo, nu dansar vi!

Din far är här.

Bra, syster!

Kom, Gunnar.

Åh, jag...

Jag måste bara skrika.

Godmorgon! Sockerdricka!

Godmorgon! Sockerdricka!

(tjuter)

- God morgon!
- Sockerdricka!

Astrid?

Du är över en timma sen.

Vad tänker du på?

- Jag gick hem med Gunnar.
- Ja, vi gick hem tillsammans.

Gunnar ska vara hemma klockan tio.
Du ska vara hemma klockan nio.

- Varför får han stanna kvar längre?
- Gunnar är en pojke, du är en flicka.

- Alla är lika inför Gud, säger du.
- Blanda inte in Vår Herre i det här.

- Du blandar ju själv in Gud i allt.
- Vad är det? Ni väcker hela huset.

Jag frågar om alla är lika inför Gud.
Då är det ingen skillnad.

God natt.

Du är bara 16 år.
Lugna ner dig.

Du kan börja inne i ladan, Astrid.

Kom, så värmer vi oss.

I Jesu namn till bords vi gå,
välsigna, Gud, den mat vi få.

Och hägna med din milda hand
vårt hem, vår kung, vårt fosterland.

Amen.

Ja.

Jag mötte Reinhold Blomberg.

Nu ska Vimmerby Tidning komma ut två
gånger i veckan och de behöver hjälp.

- Berätta om den gamla skinkan.
- Nej, inte nu igen.

- Kom igen, Astrid!
- Jag har berättat den tusen gånger.

Redaktören har inte glömt uppsatsen
du fick publicerad.

"Livet på vår gård" av Astrid
Ericsson, Vimmerbys Selma Lagerlöf.

- Du vet inte vem Selma Lagerlöf är.
- All heder åt honom.

Blomberg. När hans hustru dog
stod han ensam med sju barn.

Berta säger att den nya hustrun
är galen. De ska skiljas nu.

- Vi sladdrar inte när vi äter.
- Tur det är långt mellan måltiderna.

Jag träffade som sagt Blomberg.

Han skulle behöva en volontär
och skulle vilja träffa dig, Astrid.

Förlåt?

- Du ska sköta dina sysslor hemma.
- Skulle Blomberg vilja träffa mig?

Ja, hälsa att jag kommer.

Hej, Åke.

(tutar)

Jag ska träffa din far.
Är han hemma?

Han är och arbetar.

Ja, men jag begriper inte ett ord.
Hon är från vettet, kvinnan.

Kom in.

Jaha?

Men hur ska jag kunna veta det?

Då får du tala om det för...
Ja, jag förstår.

Jag måste sluta nu. Jag har en liten
otålig volontär som väntar här.

Bra. Vi säger så.

Tidning.

Ja. Jo, men jag stavar väl.

Jag arbetar flitigt.

Och jag arbetar gärna övertid,
ifall det behövs.

Tidning.

Mm.

Ja, men tidningar är viktiga.

Jag läser alltid tidningen. Varenda
dag när min far är klar med den.

Jag säger "tidning".

Tidning...?

- Skrivmaskin.
- Trycksvärta.

- Papper.
- Nyheter.

Ljus.

- Framtid.
- Frihet.

Ja.

Dödsannonser. De ska skrivas ut.

Födelsedagar, bröllop, silverbröllop.

- Far?
- Vi arbetar.

Skriva korrektur. Det här.

Olivia är här. Hon gråter.

- För helvete då.
- Korrektur...?

- Du ska skriva på papperna.
- Varför kommer du med det här?

Kan du bara skriva på pappret?
Släpp mig!

- Reinhold.
- Jag kommer aldrig att göra det.

(dörr stängs)

Så, du fick jobbet. Grattis.

Alltså, Berta...
Och det är en skrivmaskin.

- Nämen, skriv då.
- Jag... jag kan ju inte.

Hej, Astrid. Jag heter Lisa.
Jag skriver också historier.

Jag stavar inte så bra,
men det bryr jag mig inte om.

När jag skriver är det
som allting kring mig försvinner.

Men på ett bra sätt.
Då är det bara jag.

Jag känner mig fri.
Det är kanske likadant för dig?

Alla de jämna födelsedagarna
har jag fått lov att skriva in.

Och dödsannonserna.

Varenda en.

I går skrev jag om pojkar som hissat
upp sin kamrat i en flaggstång.

Och så skrev jag om en gravid flicka-

- som höll på att dö
för att hon ätit tändstickor.

- Åt hon tändstickor?
- Hon var gravid.

Och så hade hon hört att fosforet
skulle kunna döda fostret.

- Men det hände inget med barnet.
- Tack, det är bra nu, Astrid.

Och så läser jag korrektur
på alla Blombergs artiklar.

Det är ju det jag säger...
Vimmerbys Selma Lagerlöf.

Astrid Ericssons underbara resa
genom Sverige.

Tack!

Wow!

Nu leker vi inte med maten.
Nu är det bra.

- Nej, inte kasta.
- Potatiskrig!

Inte kasta, säger jag.

Nu blir det potatisregn!

God dag.

Redaktören är strax tillbaka.

Vill du sitta ner och vänta lite?

- Jag ska hämta mina silverbestick.
- Inte igen, Olivia.

- Jag vill ha mina silverbestick.
- Jag har dem inte.

Släpp mig. Släpp!

- Skäms på dig!
- Nu går du! Ut! Ut ur mitt hus!

Släpp mig! Aj!

(dörren stängs)

Kom. Så går vi och tröstar oss
med kaffe och kaka.

Kom, kom!

Vi förlorade vårat barn.
Ett spädbarn.

En liten flicka.

Det finns ingenting värre för
en kvinna än att förlora ett barn.

Ja. Eller för en man, väl?

Du har nåt...

- Vad är det?
- Bläck.

Titta här.

Jag tror det här är nåt som kan
intressera vår kvinnliga läsekrets.

Hon där skulle nog kunna
intressera våra manliga läsare.

(telefon)

Blomberg.

Nej, det hade jag glömt.

Nu?

Jaha. Ja, jag är på väg.

Du tar invigningen av nya järnvägen.

- Ska jag?
- Ja, du. Ge mig ett reportage.

Mhm.

(tågtuta)

! Amerika rusar tågen fram
med en så förfärande hastighet-

- att dagar och nätter skymtar förbi
som vita och svarta streck.

Det gjorde då inte det här tåget.
Det rullade fram i lagom fart-

- för att man skulle kunna njuta
av den vackra småländska naturen.

"Och då och då kom man
till en liten station."

"Ett rött stationshus och girlanger
samt dekorationer i långa banor."

"Och så fullt med folk
som tittade och"...

..."och vinkade."

Du skriver bra.

Du är lysande.

Skin lite på mig.

Jag behöver det.

Som hon. Eller så skulle jag
vilja ha det. Så vill jag ha det.

Klipp bara.

Hoppla!

Jag har ny frisyr.

Det vill jag lova.

Min mor säger att den kommer att
skicka mig raka vägen till helvetet.

Jag tror Gud har annat att tänka på
än en vacker sekreterares nya frisyr.

Jag är på tryckeriet.

Varför sover du inte?

- God natt.
- God natt.

Jo, jag förstår.

Ja.

Ja, jag förstår.

Har det hänt något?

Kom.

Det här är ingen bra idé.

Det är bäst du går hem.

Ska vi dansa, eller?

Nej. Jag tror jag går hem nu.

Korrekturen?

- Den är klar.
- Annonserna?

- De är väl där borta.
- Ja.

Mitt sovrum?

Tidning. Jag säger "tidning".

- Vimmerby Tidning.
- Talangfull kvinnlig ung journalist.

Astrid?

Ja, vi är alla trötta.
Det är bara att kämpa på.

Jag mår illa av all rök.

Vad är det med dig?

Är det den tiden på månaden?

Gå hem och lägg dig en stund.

Det är väldigt lugnt i dag.

Du.

Vad är det?

Min period har inte kommit.

Hur länge sen är det?

Du lovade att vara försiktig.

Jag lämnar dig inte.

Ömmar brösten?

Och du är trött?

Mår du illa?

Inte så mycket längre.

Ta av dig klänningen.

Underkjolen.

Astrid...

Vi är prästens grannar, din far är
kyrkvärd, vi arrenderar kyrkans mark.

Vi lever av kyrkans jord.

- Ingen får veta det här!
- Nej.

- Du berättar inte för nån!
- Nej.

Är det klart?!

Ta på dig kläderna!

Gå upp på ditt rum.

Jag beklagar djupt.

Det finns ingen ursäkt för detta.
Jag tar helt på mig skulden.

Min situation är tyvärr
ganska komplicerad.

Jag är bara separerad från Olivia.
Hon tog det till domstolen.

Men så fort min skilsmässa
kommer till stånd blir allt enklare.

Enklare?

Jag har hittat en klinik där Astrid
kan föda i full diskretion.

Jag vill gärna visa
att mitt uppsåt är gott.

Vi kan trolova oss redan nu.
Givetvis i full diskretion.

Trolovningsbarn har
både en far och en mor.

- Barnet kommer få bära mitt namn.
- Vi vet vad en trolovning är.

Hon är ett ljus.

Hon är så begåvad.
Full av liv och lust.

Jag älskar Astrid.

Det gick bra.

Jag måste bort härifrån.
Jag kan inte vara kvar här.

Vad ska jag göra
när min mage börjar växa?

Jag kommer inte
att kunna visa mig nånstans.

- Du måste hjälpa mig.
- Du kan åka till Stockholm.

Den här sekreterarutbildningen
som vi har pratat om.

Du.

Det är från mor.
Lite bröd, ost och korv.

Du klarar det här.

Kära Astrid. Jag heter Jenny.

Du skriver ofta om döden.
Många är döda i dina berättelser.

Pippis mamma.
Jonathan dör. Skorpan dör.

Mios mamma är inte heller där.

Men man får ändå lust att leva
när man läser om det i dina böcker.

Man vill bara leva.

Stenografi är sekreterarens
absolut viktigaste verktyg.

Det är mycket snabbare än...

God dag.

- Hej, Astrid!
- Hej, Anna.

- Hej:.
- Hej.

- Är det inte tillräckligt kallt här?
- Hon kokar fisk igen.

Astrid, vi har inte mer ved.

Titta här.
Jag har gjort en hatt till dig.

Anna har fest.

- Hon har ved och en grammofon.
- Saga...

- Vad är det?
- Trött.

(de sjunger med)

"Vägen till frihet".

Hon på framsidan heter Eva Andén.
Hon är advokat.

- En kvinnlig advokat?
- Ja.

Hon hjälper gravida kvinnor. Anna
födde på Rigshospitalet i Köpenhamn.

Eva Andén ordnade en fosterfamilj.
Hon hjälper alla.

- Men var är barnet nu?
- Jag vet inte.

- Vet hon inte var barnet är?
- Hallå, det knackade!

- Telegram till Ericsson.
- Ericsson.

"Astrid, ring. Vi måste ses. Din."

Det är bara
att min fästman saknar mig.

God dag.

Min man väntar mig.
Gustafsson. Axel Gustafsson.

Din man finns på rum 218.
Första våningen.

Mår du inte bra?

Det här är en förbannad cirkus.

Olivia har hört rykten.
Hon vill spärra in mig.

- Vad menar du?
- Otukt.

Jag riskerar fängelse.

Fängelse?

Hon fick domaren
att skjuta upp skilsmässoärendet.

Nu ska hon bevisa
att jag har gjort dig gravid.

Var du än föder är du tvungen
att uppge faderns namn.

Det är bara att läsa i kyrkboken.
Reinhold Blomberg.

Då har de sitt bevis.

Vad ska jag säga till mina barn?

Ingen mor.

Och en far i fängelse.

Hörru...

Hörru...

Vi går ner och ser
om vi kan hitta nånting att äta.

Reinhold.

Kom.

En av flickorna på pensionatet,
hon födde i Danmark.

Och där behövde man inte uppge
vem som var far till barnet.

Så kan barnet stanna hos en fostermor
i Danmark tills rättssaken är över-

-och jag kan visa mig i Vimmerby.

Så skiljer du dig
och så gifter vi oss.

Och så tar vi hem barnet.

Kan jag få se på ert pass?

- Ursäkta?
- Ert pass.

Ja, nu är vi här.

Mor? Nu är jag här
med Astrid Ericsson.

(barngråt)

- Marie.
- Astrid Ericsson. God dag.

Hade du en bra resa?

Det är Esse. Mitt andra svenska fosterbarn.
- Kan du inte ta honom?

Du kan hänga kappan här.

- Du kan svenska?
- Du är inte min första svenska.

Kom. Så ska jag visa dig
var du ska bo.

Lägg dig lite.
Det behöver du helt säkert.

Har du svullna ben?

Får jag bara känna och se
om barnet har vänt sig rätt?

Ja. Varsågod.

Jag tar bara upp här.

Ja. Där ligger huvudet.

Känn.

Uh! Jösses.

Där är ett litet knä.
Det är en livlig liten människa.

Och andas ut. Andas ut.

Och lägg tillbaka huvudet.
Kom. Så där. Bra.

- Jag klarar inte mer.
- Nästa gång håller du inne luften.

Ja, det är bra. Ja, mer, mer.
Bra. Allt vad du kan.

Håll luften inne.
Och prova igen. Kom.

Vi kan se huvudet nu.
Och krysta till nu, kom igen.

Och andas, andas, andas.

Då tar vi en paus.
Ja, det är bra. Det är så fint.

När jag säger till ska du andas.
Då ska du flämta.

Det kommer nu.
Det kommer nu. Igen.

Ta i. Håll andan. Kom. Ja.

Andas ut, andas ut. Så.

Så är han där.
Så är han född.

- Så kom han ut.
- Det är så fint. Ja.

(barngråt)

Det är en fin pojke. Ja.

Så.

Så där. Så ska du se.

Där kan du se.

Där är han.

Hej. Hej, min lilla pojke.

Hej.

Hallå.

Hej, hallå, lilla pojke.

Så.

Så. Om du håller den här.
Så där.

Folk kommer förstå att det hänt nåt
om jag inte kommer hem till jul.

Det kan göra riktigt ont
den närmaste veckan.

Men du får inte mjölka ut.
Då fortsätter du göra mjölk.

Jag kommer så fort rättssaken
är över. Då kommer jag tillbaka.

- Jag kommer så fort jag kan.
- Ja.

Kom. Du måste hinna
med ditt tåg, Astrid.

Så. Du klarar det. Kom igen.

Lyft armarna.

Han döptes på sjukhuset.

Lars heter han.

Jag kommer nog
att kalla honom för Lasse.

Jag kommer tillbaka
och lindar in dig innan vi åker.

I samma trakt låg några herdar ute
och vaktade sin hjord om natten.

Då stod Herrens ängel framför dem-

- och Herrens härlighet
kringstrålade dem.

Och de blevo mycket förskräckta.

Men ängeln sade:
Var inte förskräckta.

Ty jag bådar er en stor glädje.

I dag har en frälsare fötts hos er
i Davids stad.

Han är Messias, Herren.

Och detta är tecknet för er.

Ni ska finna ett nyfött barn
som är lindat och ligger i en krubba.

Och plötsligt var det tillsammans
med ängeln en stor himmelsk här-

-som prisade Gud.

Du.

Jag älskar dig.

- Jag älskar dig, Astrid.
- När är rättssaken klar?

Snart.

Gud. Den lilla, lilla människan.
Den lilla, lilla människan.

- Jag har en julklapp till dig.
- Vad har jag gjort?

Du måste hålla dig varm.

Åh, vad fin.

Du har inte förlorat honom.

Han är ju bara i Danmark. Vi ska
besöka honom så snart vi kan.

- Vår son.
- Vår son.

Älskling.

Du behöver inte gifta dig med honom.

Du behöver inte.
Du är snart utbildad sekreterare.

Vill du verkligen bli styvmor
till Berta och alla hennes syskon?

Älskar du honom?

Du behöver inte, Astrid.

Du kan låta barnet stanna i Danmark,
återvända och glömma allt det här.

Säger du att jag ska lämna mitt barn?

Är inte hans fostermor en god mor?

Älskar du honom?

Han ligger så fint där borta.
Här är han.

- Så stor han har blivit.
- Ja.

- Du får gärna ta upp honom.
- Han har verkligen vuxit.

Hej.

Hej, Lasse. Hej, Lasse.

Jag får titta på honom. Kom.

Oj, oj, oj. Hej, du. Ja.

Ja, vad fin du är.

Titta.

Det var bra att du kom.
Det är det inte så många som gör.

Vi hämtar honom
så fort allt det här är över.

Titta.

(telefon)

Svenska bokhandelscentralens
radioavdelning, Astrid Ericsson.

Jag kopplar vidare.

Herr Nilsson till herr Karlsson.

(telefon)

- Svenska bokhandelscentralen.
- Det är jag.

Hur kan jag stå till tjänst?

Någon har sett oss på hotellet.

En handstilsexpert granskar mitt
brev till förlossningskliniken.

De ska försöka bevisa
att jag är Axel Gustafsson.

Hon har fått domaren
att skjuta upp ärendet.

Ja.

Du sa att jag kunde ta hem honom.

Jag vet.
Jag kommer skicka pengar.

Så att du kan hälsa på honom.

- Lasse är ett halvår nu.
- Jag vet det.

Marie skrev att han kan sitta själv.

Jag saknar dig.

Hallå?

Tack för samtalet, herr Gustafsson.
Jag ska se vad jag kan göra.

(barngråt)

Vad är det?

Så...
- Marie? Jag tror att han är lite hungrig igen här.

Är du hungrig igen, Lassemand?

- Han ska bara ha en ren blöja.
- Igen?

Ja, det är skruven utan ände.

Så ska vi se, Lasse.

Så ska det öppnas där...

Nej... nej. Se här.

Så där ja.
Ja, det hjälpte humöret, va?

När vi kommer hem ger vi honom
lite talk i rumpan. Den är lite röd.

Marie... Jag vet inte
vad jag skulle göra utan dig.

Tiden går, Astrid.

Barnen i dina böcker
kan klara mycket, tycker jag.

Pippi kan klara att leva
utan mamma och pappa.

Emil är inte rädd för att han blir
straffad och inlåst i Snickarboa.

Mio svälter och tror
att han ska dö-

- men han vinner ändå
mot det onda på slutet.

Sån vill jag också vara.
En som aldrig ger upp.

Utan kämpar, även om jag är hungrig
och känner mig ensam.

- God dag.
- God dag.

Jag blev dömd för otukt.

Tusen kronor i böter.

Tusen kronor?

- Du fick inte fängelse?
- Nej.

Det är uppenbarligen ett billigt nöje
att vara horkarl.

- Riskerade du inte fängelse?
- Jag slapp undan med böter.

Allt ordnar sig.

- Jag kan ta hem Lasse?
- Du kan ta hem Lasse.

Jag har bokat ett rum åt oss.

Vi är fria, Astrid.
Vi kan göra vad i helvete vi vill.

Gift dig med mig.

Kom.

Vårbröllop.
Blommande äppelträd.

- Den är alldeles för stor.
- Älskling.

Jag tar den till guldsmeden.
De ordnar det.

- Du måste se ritningarna.
- Ritningarna?

Vi bygger om. Du ska få nytt kök.

Berta flyttar upp på övervåningen.
Så tar vi hennes rum till Lasse.

Du måste ju trösta honom
på natten när han är ledsen.

Älskling? Kom. Kom och se.

- Du sa att du kunde hamna i fängelse.
- Ja.

Var allt det här för pengar,
för tusen kronor?

Det gick inte att veta på förhand
hur det skulle gå.

- Lasse har varit gömd i snart ett år.
- Det var ju din idé.

Jag bad dig inte åka till Danmark.
Det var din kvinnliga advokat.

Du. Älskling.
Varför kan vi inte vara lyckliga?

- Bygga om köket, skapa en familj.
- Jag kan inte.

- Jag älskar ju dig.
- Jag kan inte.

Jag måste bara få tänka lite.

- Vad har jag gjort för fel?
- Det gör ont. Släpp!

Vad är det du måste tänka igenom?

Du kan inte ta hand om ett barn.
Du har ju knappt råd med mat.

- Du vet att penningpåsen stängs nu?
- Ja.

- Men för helvete!
- Det gör ont!

Säg vad jag har gjort fel.

Är jag för gammal?

Hur ska du klara dig utan mig?

Jag kan inte komma nu, Marie.
Jag har inga pengar.

- Nej. Tråkigt att det inte går mer.
- Hur mår Lasse?

Han är glad. Han kan stanna här
så länge det behövs.

- Jag tror jag kan höra honom.
- Ja. Säg hej till Lassemamma.

- Hallå, Lasse. Mår du bra?
- Nej.

Berätta vad Esse
och du gjorde i morse.

- Jag har inte råd att prata mer.
- Nej, självklart inte.

Kom, Lasse. Du ska säga hej då
till Lassemamma. Kom nu.

- Hej då.
- Hej då.

Hur gick intervjun
på Kungliga Automobilklubben?

Jag hoppas det gick bra.

Får jag det har jag råd att hyra en
lägenhet. Då kan Lasse bo hos mig.

Vad har du lånat?

- "Svält".
- Får jag se?

"Jag hade kommit in
i svältens villiga vanvett."

"Jag var tom och fri från smärta
och mina tankar var tygellösa."

Hade du inte kunnat låna en bok
om kärlek?

- Årsboken. Jag bad att få den...
- Ursäkta. Nu är alla klara.

Strax.
- Jag bad att få bildtexterna rättade.

- Det skulle ha varit klart i dag.
- Det där är det gamla manuskriptet.

Det nya ligger här. Bildtexterna är
rättade och resten är korrekturläst.

Just det här manuset
ska skickas till tryckeriet, ja.

Ja, och det är ett bud på väg.

- Allt är med andra ord i sin ordning?
- Ja.

Utmärkt. Tack.

- Hur gammal är sonen?
- Han är två och ett halvt.

Jag kan passa honom när du arbetar.

Min dotter har en barnsäng
som inte används längre.

Toaletten ligger på gården och det
finns ett badhus bortanför parken.

Och köket ligger i slutet av gången.
Åh, ursäkta mig.

Tror du inte Lasse får det bra här?

Bara de röda, inte sant?

Bara de som är allra mest röda.

Titta på mina, mor!

Vad fina de är.

Han hör ju
att Carl kallar mig "mor".

Esse kallar mig också "mor".
Men vi pratar mycket om Lassemamma.

Marie? Ska jag säga det?

Nej, det är bäst
om vi säger det tillsammans.

Förklarar för honom
att nu ska han bo hos dig.

Hur ska vi säga det?

Vi säger att du har hittat ett ställe
där han också kan vara.

Han vet ju att du är hans mor.

Har du plockat så många?
Va? Har du plockat så många?

- Kan du ta den?
- Kom, Esse. Ni ska in och nattas.

Ni ska tvättas, sen nattar jag Esse
och Lassemamma nattar Lasse.

Nej.

- Kom.
- Nej.

Jo, kom nu. Hon är här i dag.

- Nej!
- Jag kan några riktigt bra historier.

Lasse. Gå nu in till Lassemamma.

Du ska natta mig, mor.

Det har varit en lång dag.
Han är trött. Jag nattar honom.

Carl? Tar du Esse?
- Kan du säga god natt till Lassemamma?

God natt, Lassemamma.

God natt.

Jag vill sova med dig, mor.

- Jag är inte hans mor, Marie.
- Du är hans mor.

Marie. Han känner mig inte.
Han känner mig inte ens.

Ser du inte
att det är det här som är hans hem?

Att det är dig han älskar?

Du har fött honom. Du är hans mor.
Jag har bara tagit hand om honom.

- Det här är hans hem.
- Mor?

Mor?

Han ropar på dig.

Mor!

Kan du säga farväl?

Då går jag nu.

Lasse, säg nu ordentligt farväl
till Lassemamma.

Ska vi säga farväl, Lasse?

(glaskling för att äska tystnad)

Hjärtligt välkomna till årets gala-
fest för Kungliga Automobilklubben.

Jag kan lugna alla med att vi
strax får sätta oss till bords.

Men innan dess så vill jag
att vi höjer våra glas-

- och skålar för ännu ett mycket
framgångsrikt år för bilismen.

- Skål!
- Skål!

Skålar vi fortfarande för bilismen?

Tack för dina mötesanteckningar.
De är mer underhållande än mötena.

Länge leve bilismen!

(Sång: "Puttin' on the Ritz")

- Ett ögonblick bara.
- Oj, förlåt.

Får jag lov?

- Ska jag ringa taxi åt dig?
- Nej.

- Säkert?

Ligg inte där.

Du gjorde det rätta.

(Spelar psalmen "Härlig är jorden")

Tänk vad du har blivit stor.

Astrid?

Kom. Kom nu.

- Vad är det?
- Till dig.

Marie är sjuk.

Det är allvarligt.

Hon frågar
vad jag ska göra med Lasse.

Göra med honom?

Men det är allvarligt. Hon kan inte
ta hand om honom längre.

Nu måste du vara bestämd.

Ja, men det är ju mitt barn.

Han är helt ensam i världen!

Ja, men är inte du min mor?

Är inte han ditt barnbarn?

(skriker)

- Mor vill bara ditt bästa, Astrid.
- Tycker du jag ska glömma honom?

Hon är orolig för dig, hur det ska gå
och hon tänker på dig dag som natt.

Är du min far?
Är han ditt barnbarn?

Jag vet inte vad jag ska säga.

Du vet inte vad du ska säga?

Du är min far och du vet ingenting?

Vet du vad?

Jag kommer inte tillbaka förrän jag
kan komma hit med ditt barnbarn!

Förstår ni det?!

Marie?

Hej.

Jag kan inte ta hand om honom mer.

Marie, jag... jag klarar det inte
utan dig.

Du måste vara hans mor.

Det klarar du.

Barn ska bara ha kärlek.

Massor av kärlek.
Och det har du.

Men jag vet inte om jag kan.

- Jag kan inte, Marie.
- Jo.

Du kan visst. Lassemamma.

Du kan visst.

Hej, Astrid. Jag har tänkt på det
du skrev i "Bröderna Lejonhjärta".

Att det finns saker man måste göra.

Ibland måste jag försvara
min lillebror mot andra pojkar.

Det är jobbigt, men jag måste.

Annars är jag bara en liten lort.
Och det vill jag inte vara.

Kom.

Oj.

Jag har lånat en fin sång till dig.

Lasses alldeles egna säng.

Och vi har en egen ingång.

I morgon kan vi gå till parken.

Så kan vi se om vi hittar
ett fint klätterträd.

Lasse? Du, är inte du hungrig?

- Jag förstår inte vad du säger.
- Du...

ÄN du saken?!?

Är du sulten, Lasse?

Jag saknar min mor.

Kom.

(hostar)

Ser du? Där är det björnbär.

Dem kan man äta.
Då tar man dem så här.

Mmm!

Och jag är jättehungrig.

Lite knäckebröd.

Jag vill hem till min mor.

Titta däråt, Lasse.
Där kan man gunga.

Vill du gå upp och prova att gunga?

Är det inget du vill göra?

Ska vi gå hem?

- Lasse, åt lite.
- Jag tycker inte om det.

Vet du vad det här är?

Krokodilpastej.
Gjord på riktig krokodil.

Ska vi låtsas att jag är Marie?

Lasse. Du ska spise din med
som en stor dreng.

Och du ska dricka din mjölk.
Precis som en stor dreng.

Du talar konstigt.

Det är för att jag är svensk.
Och du är svensk.

Nej.

Lasse är svensk.
Och Astrid är svensk.

- Och jag är din mor.
- Nej, det är du inte.

Nu får du spise din mat
och så kan vi leka efteråt.

Lasse, jag är din mor
och du ska göra som jag säger!

(Lasse hostar)
Så ja, Lasse.

Så ja.

Så ja.

Så ja. Kom.

Shhh!

Så ja.

Så ja. Så.

Shhh!

Stör jag?

Jag var igång att skriva här.

- Ursäkta, herr Lindgren.
- Följ med mig.

Det är massa stavfel i brevet
du skrev i förmiddags.

Bilsemesterboken har inte skickats
till tryckeriet. Det är olikt dig.

Det är min... son.

Han hostar och hostar.

Och jag sover ingenting,
för jag är rädd att han ska dö.

Jag ska skriva färdigt breven.

- Jag skickar hem dig.
- Du får inte avskeda mig.

Jag avskedar dig
om du inte går hem till din son.

- Flera texter är inte renskrivna.
- Det är en order.

Gå hem till din sjuka pojke och kom
inte tillbaka förrän han är frisk.

(Lasse hostar)

(knackning)

Doktorn är här.

Doktorn?
Jag har inte ringt efter nån doktor.

Sture Lindgren har skickat mig.
Vi känner varann sen gammalt.

- Sture...?
- Och det kostar inget.

Och andas in. Och andas ut.
Jättefint. Andas in.

- Jättebra.
- Bra, hjärtat.

Så. Och luta bara...

Lasse, kan du hosta?

- Så.
- Kommer han bli frisk?

Ja, ja, det här är kikhosta.

Man kan inte göra nåt åt det.
Naturen får ha sin gång.

Jag kommer och tittar till honom
om en vecka.

Jag kan inte sova.

Jag tror inte att jag har
berättat för dig om staden-

- där man dricker sockerdricka
och säger "godmorgon" hela tiden.

Och det hela började med
att de vuxna blev arga på barnen-

- och skickade iväg dem
för att skämmas.

Så barnen hamnade i ett nytt land
där de slog sig ner alldeles ensamma.

Och barnen skulle själva
ta hand om sig själva.

Och de var ju bara barn,
så de visste inte vad de skulle göra.

Så de sov
med fötterna på huvudkudden-

-och tog på sig kläderna ut och in-

- och sa "godmorgon"
även om det var natt.

Får jag komma över till dig?

Ja, kom. Kom.

Vad hände det sen i historien?

Jo, barnen...

...de gjorde allt på sitt vis.

Och klättra i träd
och dricka sockerdricka...

...det kunde de.

Hej, Astrid. Min mormor
passar ofta mig och min syster.

Hon säger:
"Låt de små barnen komma till mig."

Hon gillar att leka
fast hon är gammal.

Jag tror att du är likadan.

Alla barnen du har i dina böcker.
Det märks att du tycker om oss.

Du förstår oss.
Du är på barnens sida.

Du är en fin människa.

Där är min far!

- Välkommen.
- Tack.

- Det här är Lasse.
- God dag.

Jag är din morfar.

Kom.

Kom.

Hon är i köket.

Ja... där är ni.

Ska du hälsa ordentligt på mormor?

Hej, Lasse.

Välkomna.

Det är söndag i morgon.

Jag undrar... om ni vill
följa med till kyrkan.

Om ni har lust.

- Ja, det vill vi gärna.
- Tack.

- Finns det nåt kaffe kvar?
- Ja.

Hej, Astrid Lindgren.

Vi har också skrivit en sång
till dig. Du fyller ju år i dag.

Vår lärare hjälpte oss, men vi sa
vad den skulle handla om.

Nu sjunger vi den för dig
så att du också kan få höra den.

(barn nynnar)

Spånga våga springa

genom döden in i livet

springa våga springa

genom mörkret in i ljuset

passa på att leva ta för dig

känn att sommaren den är din

passa på att leva
ta ett steg fram

eller baklänges om du vill

passa på att leva stå mitt i det

möt upp stormarna med ett skrik

springa våga springa

genom döden in i livet

springa våga springa

genom mörkret in i ljuset

springa våga springa

genom döden in i livet.