All language subtitles for Cold.Meat.2023.NORDiC.1080p.WEB-DL.H.264.DD5.1-BANDOLEROS.sv

När jag var liten, sa mamma att människor
är kapabla till det bästa och det värsta.

Hon hade fel.
Vissa är bara kapabla till det värsta.

Urinvånarna har en sägen om såna personer.

En sägen lika gammal
som bergen i regionen.

De säger att i tider av hungersnöd
kommer en ond ande ut ur skogen

för att besitta dem
som utövat kannibalism på sina vänner.

Den visar sig först i drömmarna,
men det är redan för sent för dem.

De är förtappade,
fördömda att bli som den.

En vandrande själ
som söker människolekamen.

Alltid hungrig, aldrig nöjd.

Klockan är 22.31.

Vår huvudnyhet just nu är vädret,
som är skrämmande och dödligt.

Det känns som -45 grader,
temperaturer runt -30.

Oavsett om du varit stygg eller snäll,
står förfrysning och hypotermi på listan.

Det verkar hålla i sig till på fredag,
så tomten kanske inte kan komma.

Mer om det kl. 22.41.

KAFÉ

- Mer kaffe, John?
- Absolut.

- Är det inte gott idag?
- Han hade för stora ögon.

- Jag jobbar med vikten. Jag är på diet.
- Jaså?

Du behöver energi i kylan.

Om du ska köra plog som farsgubben,
är det bäst du äter upp.

Jag vill inte köra plog.

- Vad vill du göra, då?
- Nåt med tv-spel tror jag.

Tv-spel. Ungdomar.

Jag packar ihop det åt dig.

- Vad är det för fel på tv-spel?
- Det försörjer inte en familj.

- Billy, packa det här för att tas hem.
- Självklart.

Sen kan du gå.

13 MISSADE SAMTAL

VINCE:
SVARA I DEN JÄVLA TELEFONEN!

Trevligt som vanligt.
Vi ses efter stormen.

- Tack, Ana.
- Se upp. Det är halt där ute.

- Vad vill du ha?
- Jag skulle döda för en kaffe.

Det kan vi ordna.

En blodig biff med potatis vore perfekt.

Kocken har tyvärr åkt på grund av ovädret.

Vi har vår världsberömda körsbärspaj.

- Världsberömda?
- Vissas världar är mindre än andras.

Jag tar en kaffe att ta med
och en pajbit, så är jag nöjd.

Okej.

- Varsågod.
- Tack.

Tänk på att kaffet är varmt.

Du har socker där.

Tack.

Helvete.

Ana!

Din jävla bitch!

Det är stängt.

- Varför svarar du inte?
- Jag vill inte höra vad du har att säga.

Stick innan jag ringer snuten.

- Jag vill träffa min dotter.
- Vår dotter.

Hon vill inte träffa dig. Hon hatar dig.

Ja, på grund av allt skitsnack
du pratar om mig.

Nej, på grund av det är.

Det här är den hon ser nu. En full jävel.

Du och den där domaren kan inte
hindra mig från att träffa henne.

Hör du det?

Gör nåt dumt
och du åker in i fängelse igen.

- Stick härifrån nu!
- Jag har inte pratat klart!

Det var ju synd.

Ursäkta, vad sa du?

Upprepa det där.

Kom igen, grabben.

Säg det igen.

- Vince, snälla...
- Håll käften!

Ät upp.

Jag fattar. Du är arg.

Jag hörde att du
inte får träffa din dotter.

Troligtvis på grund av
överkonsumtion av sprit, missbruk.

Det förklarar även hur lätt
du grep tag i Ana där.

- Ni känner varandra. Du knullar henne.
- Jag är bara en kund.

Hon har en namnbricka.

Men lyssna, Vincent var det väl?

Jag ser två alternativ.

Första alternativet:
Det finns inga kameror här,

men Ana och jag är här.

Om du rör nån av oss
med minsta aggression igen,

kan vi båda intyga att det var du.

Då får du aldrig mer träffa din dotter.

Alternativ två är ett bättre val.

Du går nu.

Du inser att du har en chans
att vakna nykter imorgon bitti.

Du kan börja vara den far
din dotter behöver.

Med tid och lite,
eller snarare mycket rehabilitering,

kan du övertyga domaren om
att du förtjänar att träffa din dotter.

Du har bara två alternativ.

Så den verkliga frågan är:
Hur mycket älskar du din dotter, Vincent?

Tur att jag är på gott humör.

Vi ses igen.

Vince...

Nyktra till, så pratas vi vid. Jag lovar.

- Jag ber om ursäkt.
- Gör inte det.

Okej. Tack.

Han har inte alltid varit sån.

Han var en fin människa när vi gifte oss.

Svårt att tro.

Han fick sparken och började supa.

Eller så var det tvärtom.

Hursomhelst...

Det har bara blivit värre.

Det sägs att man bara lär känna nån
när de blir ens fiende.

- Är du gift?
- Ja.

- Jag heter David.
- Ana.

- Du vill nog inte ha den där.
- Den berömda körsbärspajen?

Ja.

Hur gillar du din biff?

Blodig.

Hej. Kakorna och 20 dollar på pump 2.

Sen tar vi 20, nej 40 Holmes Menthol.

54 dollar.

Jag saknar ett par dollar.
Ta bort kakorna.

- Vi tar kreditkort.
- Min fru har det, vilket bådar illa.

Fan också.

- Vill du ha nåt?
- Nej tack. Hur kan du sån skit?

Sen jag slutade röka,
måste jag kompensera.

- Konstapeln?
- Du måste fixa den där ordentligt.

Ja, jag vet. Så fort jag hittar
en verkstad, ordnar jag det.

Kör försiktigt, sir.

Helvete!

Fan!

Kom igen.

Fan också!

SÖKER NÄTVERK

Gå ingenstans.

Lugn, annars dör du.

Jag borde döda dig direkt.

- Är det min mössa?
- Du säger inget.

Jag har några frågor.

Svara på dem, så kanske jag
låter dig leva tills polisen får dig.

Var är vi?

Ingen aning.

Jag åkte vilse i stormen.

Nånstans i Black Mountains.

- Var är min telefon?
- Jag slängde den.

- Och din?
- I min ficka.

Om du tar loss mig, kan jag ta fram den.

Ser jag korkad ut?

Det där är skönt,
men den är i innerfickan.

Om du lurar mig...

- Pinkod?
- Det finns ingen täckning.

4-5-5-6.

Helvete.

Visst suger det? Man ska inte lita
på täckningskartorna i reklamfilmerna.

Jag är förvånad att du inte frös ihjäl.

Du är en tuffing.

Mamma har märkt att jag är borta.
Hon har säkert ringt polisen nu.

Tja... Hon tror att du är med Vince
för att försöka lappa ihop relationen.

- Va?
- Jag skickade ett sms från din telefon.

Med ditt finger.

Din jävel! Var det här planerat?

Nästan allt.

Är det en vana du har att kidnappa kvinnor
och lägga dem i bakluckan?

Svara mig!

Jag vet inte vad som hände.
Jag har aldrig gjort nåt sån här förr.

Nån som kör runt med en jaktkniv,
silvertejp och en flaska kloroform,

framstår som förberedd.

Många missförstår det.

Alla tänker kloroform.

Folk ser film, läser böcker
och tror kloroform är grejen.

Med folk menar du mördare som du?

Just nu är jag bara en kidnappare.
Jag har inte mördat dig än.

Sluta gnälla. Jag nuddade dig knappt.

Det är mitt ben.

- Vad är det med det?
- Det är trasigt.

Det är brutet. Benet sticker ut.

- Gör det ont?
- Vad fan tror du?

Bra. Jag hoppas att det blir värre.

Du förväntade dig nog inte
att få smaka på det här?

Effektiva grejer, får jag erkänna.

Vad är det?

Vill du veta min affärshemlighet?

Det finns flera alternativ. Allt från
desfluran, sevofluran till isofluran.

Mitt recept slutar med "fluran",
om det är till nån hjälp.

- Berätta inte det för nån.
- Polisen vill säkert veta det.

- Jag provade kloroform.
- Det har var ju nytt för dig.

Med kloroform kan det ta fem minuter
innan nån tuppar av.

Vet du hur länge det är?

På fem minuter...

På den tiden hinner de sparka.

De slåss och tar tag i en.
Sliter en i håret.

Man kan inte styra deras intag,
för det beror på hur de andas.

Om de har panik och andas för djupt
och för snabbt, vet du vad som händer?

Då dör de, där i dina armar.

Det förstör nöjet.

Så inget kloroform.
Jag gillar att ha kontroll.

Du har inte kontrollen längre, din skit!

- Du måste våga använda kniven också.
- Fresta mig inte.

- Jag är åtminstone fri.
- Fri? På riktigt?

Du kan välja mellan att dö långsamt här
eller snabbt där ute.

Det är din enda frihet.

Så berätta varför du är kvar här inne?

Jag fattar. Du har redan försökt.

Jag kan föreställa mig
hur du tar dig ut bara för att inse...

Du kommer ingenvart
och måste in i bilen igen.

Det är ju brutalt.

Det är lustigt.
Du byter ut en bur mot en annan.

Men nu är hajen här med dig.

En tandlös haj.

Nu, då?

Vad ska du göra med mig, Annie Wilkes?

Jag skiter i dig.

När det lugnar sig,
tar jag mina chanser där ute.

Lycka till.

Hur långt tror du att du kommer?
500 meter, ett par kilometer?

Det är -20 grader där ute.

- Jag klarar mig.
- Nej, det gör du inte.

Jag dog nästan inom tio minuter.

Du tar dig inte genom stormen
ens med min mössa och mina vantar.

Många faktorer
kan hålla en vid liv i stormen.

Kroppen jobbar för att skydda
det viktiga, huvudet och organen.

Den struntar i extremiteter.

Jag tänker ta mig härifrån
med alla mina delar intakta.

Men det finns många saker
som kan påskynda hypotermi.

Kroppsfett, ålder,
alkoholkonsumtion, skada, jag beklagar,

och väta.

Dina kläder är blöta. De fryser snabbt.

Jag vet inte om du överlever.

Där ser man.
En medicinskt utbildad servitris.

Jag behöver ingen.
Jag växte upp i en kult.

Din bästa chans är att stanna här hos mig.

Det vore smartast under omständigheterna.

- Lita på mig.
- Lita på dig?

Vet du?

- Vi fick en dålig start.
- Det finns inget vi, skithög.

Vad du än tycker,
sitter vi i samma skit nu.

Inte länge.
Vet du vad jag gör innan jag går?

Jag ska se till
att du sitter fast i sätet.

Sen lämnar jag bildörrarna öppna.

Med lite tur hittar vi
din djupfrysta kropp när vintern är slut.

Såvida inte vilddjuren
tagit hand om dig först.

- Hur länge var jag borta?
- För kort.

Lyssna... Om du vill överleva,
måste du spara på bränslet och batteriet.

Vi kan bara använda värmen
några minuter per dag.

- Jag tänker inte stanna länge.
- Du vet inte hur länge det blir.

Vi klarar oss utan mat,
men vi dör av kyla på ett par timmar.

Du vet, hypotermi?

Stäng av.

Stäng av!

Rör en muskel...

Du är ju inte härifrån.

Jag gillar att resa.

David Herman Peterson. Vilket namn.

Är det ditt riktiga namn?

Det spelar ingen roll.
Du är bara en störd jävel för mig.

Jag får väl kalla dig det, va?
En störd jävel?

Ingen verkar veta vem du egentligen är.

Jag är en blyg kille.

- Jag antar att du inte har barn.
- Du är en smart tjej.

Ella måste ta efter dig.
Det är då inte från Vince.

- Hur vet du min dotters namn?
- Jag vet mycket om dig, Ana.

- Du vet inte ett skit om mig.
- Jag vet tillräckligt.

Nämn aldrig min dotters namn igen.

Bilstolar är dyra. Du får betala för den.

Vad?

Tejpen skär in i handlederna.

Var inte orolig.
Snart känner du inte händerna.

Varför fick jag leva?

Jag kom på en egen teori i bakluckan.

Vill du höra?

Storhetsvansinne. Du blev slarvig.

- Jag slarvar aldrig.
- Övermodet är kvar.

Du borde ha dödat mig när du kunde.

Om jag ville det, hade du varit död nu.

Du hade andra planer för mig.

Din sjuka jävel.

Du dödade inte mig.

- Jag var ju avtuppad.
- Jag är inte som du.

- Jag är inget monster.
- Jaså?

Under rätt omständigheter
kan alla vara grymma. Du med.

Tänk dig... Föreställ dig bara

att nån skadar lilla Ella.

Nämn inte min dotters namn igen.

Okej.

Okej.

Okej.

Ser du?

Det handlar om omständigheter.

Första gången är svår.

Men man vänjer sig med tiden.

Vem vet?
Du kanske till och med njuter av det.

- Jag kan lära dig.
- Håll käften!

Har du nåt ätbart?

- Vad är så lustigt?
- Jag skulle köpa kakor på macken.

Men jag ville inte använda kreditkortet.
Det spåras lätt.

Kontanterna räckte till bensin och cigg.

Ciggen blir min död.

Jag ska vila en stund.
Det borde du också göra.

- Jag tänker inte sova.
- Det kommer du att göra.

På grund av kylan.

Det är ofrånkomligt.

I så fall...

Nej! Din jävla bitch!

En mardröm?

Jag undrar hur dina mardrömmar ser ut.

Mina, som alla normala människors,
är fulla av galna typer som du.

Men dina?

Hur är de?

Vad skrämmer dig?

Att bli tagen av polisen?

Att bli avrättad? Inte det?

De kanske handlar om vanligt folk,
lycka, familj?

Allt sånt du aldrig kommer att få.

Det finns en flaska där nånstans.

Ta den. Jag delar gärna med mig.

Jag lovar att inte titta.

Gå ingenstans.

Bitch!

Öppna, för helvete! Öppna dörren!

Tyvärr är mina händer bundna.

Din jävla bitch!

Vad fan?

Jag ska döda dig!

Har du snokat klart?

Hur länge har du förföljt mig?

Länge nog.

Som jag sa, jag vet mycket om dig.

- Varför mig?
- Alltid samma fråga.

Vad vill du höra?
Att du är speciell, den rätta?

Jag såg en möjlighet.

Du är singel och ensamstående.

Inga vänner, bara din mammas familj.

Bara ännu en invandrare
som ingen egentligen bryr sig om.

Det var enkelt, förutom Vince.

Han ingick inte i planen.
Han sabbade nästan allt.

Är det så du gör?

Du räddar utsatta tjejer
och sen kidnappar du dem?

Gjorde du så med Ashley Mitchell?

- Vem?
- Ashley Mitchell! Med henne!

Hur många kvinnor har du dödat?

- Jag har aldrig räknat efter.
- Det har du säkert.

Det är vad galningar som du gör.

Det är därför du har alla dessa id-kort.

Hur många?

Det är svårt att svara på.

En upptäckte jag efteråt
att hon var gravid.

Så, räknas det som två?

Sen var den en söt brunett
som jag verkligen gillade.

Hon var lite lik dig.

Men hon pratade mycket mindre.

Vad hette hon? Maria... Mia?

Hon kvävdes av sina egna spyor
under min munkavle, så...

Är det mord eller en olycka?

- Herregud...
- Du frågade.

Alla dessa liv släcktes för att de var
på fel plats vid fel tidpunkt.

För att de stötte på en psykopat.

Du ska få höra namnen
på alla dessa kvinnor.

Amanda Walker!

Maddie Parker!

Elizabeth Guzman!

Se på dem! Öppna ögonen!

Cassie Beckerman.
Din jävel, titta på henne.

Ja, Cassie.

Ja.

Jag minns henne.

Hon var min första.

Man glömmer ju aldrig sin första.

Det blev rörigt. Jag gjorde allt fel.

Jag jagade inte medvetet den dagen.

Jag skulle bara ragga upp
och släppa av brudar. Det var ett test.

Jag lärde mig mycket
om kvinnlig psykologi på den tiden.

Vissa kvinnor var alltid misstänksamma.

De ser en ensam kille i sin bil.

Jag ville istället få dem
att vilja hoppa in i bilen.

Det var ett spel.

Jag testade mig själv varje gång
för att se hur långt jag skulle gå.

Jag ville inte åka fast,

men jag körde runt i timmar
och så plötsligt

hade jag turen med mig.

- Hallå.
- Hej.

- Jag ska till Lakeside.
- Jag ska tyvärr till Columbia Falls.

Jag sa inte att jag skulle till Lakeside,
erbjöd inget direkt.

Det vore för uppenbart, för ivrigt.

Jag menar...

Jag kanske kan ta dig
närmare Lakeside om det hjälper.

Jag tittade på klockan för att indikera:
"Hinner jag verkligen det här?"

Du anar inte hur effektivt sånt är.

Hennes mamma måste ha sagt
att hon inte bör åka med främlingar.

När hon såg på mig, kunde man se
att hon tänkte:

"Ja, han är en tönt. Han skadar ingen."

- Okej, visst.
- Och så...

- Tack så mycket.
- Ja.

Hon hoppade in.

Hon borde ha litat på magkänslan.

Hon hade otroliga bruna ögon,

långt blont hår och bröst som studsade

och eggade upp mig.

- Gillar du musik?
- Ja, jag gillar musik.

- Spela vad du vill.
- Visst.

Få se om det finns nåt.

Jag älskar den här låten.
Det gör jag verkligen.

Hon skrattade åt sånt jag sa
även om det inte var roligt.

Hon trodde att hon hade kontroll.

- Ska du till din kille?
- Nej, jag har faktiskt ingen kille.

Jag ska hälsa på vänner.

Hon började spela ett spel,
spel som män och kvinnor spelar.

Jag hade ett begär.

Det var en våldsam känsla
som tärde i mig inombords.

Du missade avfarten där.
Det här är fel väg.

Det här går snabbare.
Jag kan den här vägen.

Okej.

Hon visste att nåt var fel.

Du kan stanna här, så hoppar jag av.

Jag kan åka vidare med nån annan.

Ta det lugnt. Det är ingen fara.

Okej, stanna så jag får hoppa av.

Släpp mig här.

Jag försökte köpa mig tid,

men nu var hon helt hysterisk.

Om du inte släpper av mig nu,
ringer jag snuten.

- Du behöver...
- Vad är det med dig? Släpp av mig!

Jag försökte få tyst på henne,
men hon höll inte käften.

Öppna dörren!

Jag ballade ur.

Lås upp dörren!

Jag klantade mig.

Det räcker!

Nu räcker det!

Nu räcker det!

Plötsligt stod jag bara där och...

Jag...

Jag kunde inte tro det.
Jag hade gjort det.

Jag hade gjort det.

Hon dog inte direkt, som jag väntade mig.

Som på film.

Det är inte så det går till.

När man knivhugger nån,

förblöder de långsamt,
blodtrycket sjunker.

Man måste hugga dem om och om igen.

Sånt här tar tid.

Jag kunde ha
huggit henne i hjärtat, men...

Jag kunde inte förmå mig
att skada brösten.

Jag fick skära halsen av henne.

Jag dumpade kvarlevorna under en vedtrave
och där hittades hon två dagar senare.

Snuten var överallt.
Lokalnyheterna fick nys om det.

Cassie var en domares dotter.

Det var jävligt dumt.

Jag fick gömma mig i flera veckor
medan det hela dog ut.

Hon förändrade spelet för mig.

Efter det blev jag väldigt försiktig.

Nästa kvinna var invandrare.

Man pratade om Cassie ännu,
men den här lågklassbruden...

Inte ett ord.

Jag hade inte förutsett bristen
på intresse för en fattig kvinna,

patrask eller invandrare.

Det är behändigt för vissa.

En helt ny värld öppnade sig för mig.

Jag har dåliga nyheter för dig.

Din segersvit slutar här.

Nästan gång du berättar om dina offer,
blir på vägen till dödscellen.

Jag tycker synd om dig.

- Dra åt helvete.
- Ditt liv måste vara en misär.

Inga vänner, ingen hustru.

Ingen att prata med eller anförtro sig åt.

Ja, du och jag är väldigt lika.

Vi har inget gemensamt. Inget alls.

Jag undrar hur du blev så här.

Varför du är så rädd för kvinnor,
för det här handlar väl om det?

Du är livrädd för kvinnor.

- Kan du inte få stånd?
- Kom igen!

Skrattar de åt dig?
Berätta, vad är grejen?

- Är det din mamma?
- Våga inte prata om henne, din jävla hora!

Oj! Mammas lilla mördare
har en känslig punkt.

Vad menade du när du sa "kvarlevor"?

- Du slutar aldrig ställa frågor.
- Vad gjorde du med dem?

De var ju redan döda.

Världen blir en bättre plats
när du blir injicerad.

Igår på kafét,
var det nåt mellan dig och mig.

Det fanns en spänning. Jag såg det.

- Kom igen. Erkänn.
- Dröm du, det är allt du har kvar.

När jag räddade dig från din man,
gick du igång.

Du tände på det. Det är okej att erkänna.

- Du har vanföreställningar.
- Jaså?

Jag tänder på snälla killar,
inte psykopater.

Varför gifte du dig med Vince?
Han är våldsam, inte snäll.

- Han söp och var deprimerad, vilse.
- Ursäkter, ursäkter.

Hur var det med killen innan Vince?
Var han också våldsam?

Gav han dig blommor som din brutna näsa
inte kunde lukta på?

Hade du ursäkter för honom?

Supande, depression, arbetslöshet. Pang!
"Förlåt, blommor."

Supande, depression, arbetslöshet. Pang!
"Förlåt mig. Här får du blommor."

Supande, depression, arbetslöshet. Pang!
"Förlåt, här får du..."

Jag har fått nog av dig.

Den är nog borta nu.

Vad?

Vad?

Slå på motorn?

Vad var det?

Jag vet inte.

- Det lockades nog av ditt piss.
- Eller så var det ditt blod.

- Slå på värmen.
- Vi skulle ju spara bränsle.

- Bara några minuter. Kom igen.
- Nej.

Jag fryser ihjäl!

Du borde inte ha tvingat mig
att slå sönder rutan!

En kvart, inte längre.

Jag behöver gå på toa.

Jag menar allvar.

Optimist.

Hjälp mig åtminstone.

Tvinga mig inte att pissa ner mig. Snälla.

Jag släpper dig inte.

Där ser du.
Jag sa att du skulle kunna vara grym.

Det håller dig varm en stund.

Vad nu?

Mitt ben.

- Huden har blivit svart.
- Fan också!

Om stormen fortsätter så här,
kommer jag att mista det.

Om stormen fortsätter så här,
är det ditt minsta bekymmer.

Vi verkar vara mitt i ett reservat.

Vet du att urinvånarna har en sägen?

Den han handlar om en ande i skogen
som jagar människor som du.

Såna som har begått de värsta
hemskheterna.

Såna som har slutat bete sig
som civiliserade människor.

De säger att den först
visar sig i drömmen.

Och när tiden är inne,
kommer den för att ta dem.

Så blir de den.

En själ som är fördömd
att vandra i skogen.

Tror du på sån skit?

Urinvånarna gör det.

- Fan också.
- Vad?

Batteriet dog precis.

Nej! Helvete!

Fan också!

Vi är fördömda.

Glöm inte att jag har en kniv.

Om vi somnar nu, så vaknar vi inte mer.

Så blir det inte.
Stormen kommer att passera.

Jag försöker minnas senaste gången
en kvinna tog på mig.

Jag menar, verkligen ville ta på mig.

Jag tar inte på dig. Jag håller mig
vid liv genom din kroppsvärme.

- Om jag bara vore en bättre människa.
- Det är för sent för skuldkänslor.

Jag förväntar mig inte din sympati.

Men livet har inte varit snällt.

Min pappa,

den jäveln...

Han drog när jag var nio.

Jag såg honom aldrig mer.

Mamma drack redan innan.

En av två saker de hade gemensamt.

Den andra var jag.

När han drog,

söp hon bara.

Hon var mycket mer våldsam än pappa.

När han var borta,

blev jag rädd och pissade i sängen.

När hon fick veta det,

fick jag spö.

Jag pissade i sängen varenda kväll.

Och hon slog mig varenda kväll.

Jag växte upp på ett barnhem.

När jag var nio, hade jag tur.

Jag blev adopterad av ett trevligt par.

Mamma var omtänksam och pappa uppmärksam.

Men inom kort...

...blev uppmärksamheten
mer än jag önskade.

Mer än nåt barn önskar.

Allt skedde i det tysta.

Fram tills jag var 15.

Sen började jag hamna i trubbel.
Låter det bekant?

Till slut berättade jag sanningen
och min pappa åkte i fängelse.

Sen kom supandet, drogerna, våldet.

Och fängelse.

Sen jag blev mamma.

Jag har bara gett Ella
kärlek och vänlighet.

Även om livet
inte har varit snällt mot mig.

Och sanningen är

att du letar ursäkter, men du har inga.

Liven du tog kommer inte tillbaka.

Det har inget med din mamma att göra!

Det spelar ingen roll nu.

Om ett par timmar har vi frusit ihjäl.

Det löser allt.

Det finns en fördel med kyla.

Det kom oväntat.

Jag känner inte längre smärtan i benet.

Det är en sak till
som verkligen förvånar mig.

Vad?

- Kylan gör allt så ömtåligt.
- Ja.

Inklusive tejpen.

Du borde ha dödat mig istället
för att babbla på som min jävla mamma.

Jag dödade henne för tio år sen.

Jag slet halsen av henne.

Jag ska göra nåt speciellt med dig.

Vi är ju vänner nu.

Jag ska njuta av ögonblicket

med en vän.

Och när jag tar mig härifrån,
blir mitt första stopp

att åka och leka med lilla Ella.

Jag somnar inte. Jag ska inte somna.

Jag lovar.

Jag somnar inte.

Jag somnar inte.

Jag lovar.

Jag lovar.

Jag somnar inte.

Helvete!

Undertexter: Marie Roos
www.junefirst.tv