All language subtitles for North and South 4 (2004) swe

Fortsätt! Försvinn och kom inte tillbaka!

Fortsätt! Fortsätt!

och visa inte ditt ansikte här igen!

Fastän hösten har börjat bli kylig,

är jag fortfarande fast inställd att ta min dagliga promenad.

Jag kan inte övertala Pappa att följa med,
han har varit så ledsen sedan Mammas död.

Han håller sig inomhus och till sitt eget sällskap
och han har ytterligt få besökare som stör honom.

- Den där Higgins är här
- Visa honom upp, Dixon.

Om du såg hans skor skulle du säga att köket var en bättre plats!

Han kan torka av dem, säkerligen.

Jag har letat efter arbete.

Hållit mig till artigt tal och har inte brytt mig om
vad som sägs tillbaka till mig.

Jag gör det för honom, naturligtvis, inte mig själv.

Boucher.

Alltså, inte honom, han behöver inte min hjälp där han är,
utan hans barn.

- Men jag behöver er hjälp Herrn, om du vill ge den?
- Gladeligen, men vad kan jag göra?

Nå, Miss här har ofta pratat om Södern,
jag vet inte hur långt bort det är,

men om jag kan komma ner dit,

där maten är billig och lönerna goda,
och människorna är vänliga...

Du kanske kunde hjälpa mig få jobb där?

- Vilken typ av arbete?
- Jag är bra med en spade.

Du borde inte lämna Milton för Södern.

Du skulle inte klara av det tråkiga livet.
Det skulle äta upp dig som rost.

Tänk inte mer på det, Nicholas, jag ber dig!

Nicholas, har du sökt arbete på Marlborough Mills?

Aye, jag har varit hos Thornton's.

Förmannen sa att jag skulle gå min väg...
att jag skulle försvinna, skarpeligen.

Kunde du försöka en gång till?
Jag skulle bli så glad om du gjorde det.

Mr. Thornton skulle döma dig rättvist, det är jag säker på,
om han bara fick chansen.

Det skulle kräva min stolthet...

Jag tror jag hellre svälter.

- Om du kommer på någonting, Master.
- Alltså, naturligtvis, naturligtvis.

Tack, då önskar jag er en god natt.

Jag är ledsen, Nicholas.

Du hittar dina skor vid elden.

Han är en stolt man.

Men ändå, det finns kvaliteter att beundra i dessa Milton män.

Kanske... Gud har hittat hit, trots allt.

Om bara han och Mr. Thornton kunde prata, man till man.

Om han skulle glömma att Mr. Thornton är en herre
och vädja till hans hjärta!

Minsann, Margaret!

Att erkänna att Södern har sina fel
och att Mr. Thornton har sina dygder!

Vad har hänt för en sådan transformation?

Mrs. Thornton. Tack för att ödslar tid på att besöka oss.

Min Pappa är upptagen, men han kommer bli rörd av din vänlighet.

Tack för dina vänliga besked.
Vi är så tacksamma.

Min moster har sänt mig detaljer av en liten
Italiensk melodi som Miss Thornton frågade mig om.

Miss Hale. Jag är rädd att jag inte kommit på besök för
att tillfredställa Fannys törst efter lättare musik.

Jag har en plikt att utföra.

Jag lovade din Mor,

att om jag trodde att du hade betett dig felaktigt,
skulle jag erbjuda dig råd,

vare sig du valde att ta emot det eller ej.

Så, när jag fick veta av en av mina betjänter,

att du varit ute mitt i natten med en gentleman,

Tyckte jag att det var rätt... att varna dig mot sådana oanständigheter!

- Många unga kvinnor har förlorat deras integritet...
- Mrs. Thornton!

Jag är säker på att mamma aldrig menade att jag skulle bli...
utsatt för förolämpningar.

Vad än Mr. Thornton har berättat för dig...

Min son har inte berättat något för mig.

Du vet inget om mannen du avslog.

Om han har någon kännedom om detta, håller han det för sig själv,
så som vilken man av heder skulle.

Naturligtvis.

Det tvivlar jag inte på.

Jag kan inte ge dig någon som helst förklaring.

Jag har gjort fel,

men inte på det sätt du inbillar dig eller antyder.

Jag har aldrig godkänt att min son är fäst vid dig.
Jag anser inte du verkar vara värdig,

men jag var beredd, för hans skull.

Ditt beteende på upploppsdagen utsatte dig
för tjänarnas kommentarer,

men lagom till min son friar, hade ändrat dig igen.

- Kanske den här andre älskaren...
- Du kan inte tro något vidare om mig, madam.

Jag kan inte göra anspråk på att vara ledsen att du
avböjde min sons frieri.

Nej, jag är glad. Speciellt nu, när du har utsatt dig för
ännu mer skvaller och förlöjligande.

Jag tänker inte lyssna på dig mer.
Jag vägrar svara på dina frågor.
Ursäkta mig.

- Jag måste prata med dig, sir.
- Jag kan inte stanna nu.

- Har du sett de senaste siffrorna?
- Jag hade hoppats på att minska banklånet vid det här laget.

Det är synd att så mycket är bundet i de nya maskinerna.

Jag behövde maskinerna, för det gick bra för oss.

Vi har stora ordrar, jag behöver bomull i parti.

- Jag förväntade mig att vara kapabel att fullfölja kontrakten.
- Du har varit tillbaka i drift ett bra tag nu.

Men vi ligger fortfarande efter med ordrarna
och vi kommer inte komma ikapp på...

Det ser inte ut som att vi kommer ikapp.

Nå, banken kan utvidga lånet, tillfälligt, men vi måste vara försiktiga.

Jag tror aldrig någon har anklagat mig för att inte vara försiktig!
Eller lättsinnig!

Förlåt mig.

Jag vet inte hur jag hade kunnat förebygga detta,
eller vad jag ska göra nu.

Nå, det är mer... moderna finansiella metoder.

Investeringar.

Jag kan låta dig få reda på om jag hör om något sådant projekt.

Spekulation?

Jag tänker inte riskera allting på något idiotiskt
fuffens att tjäna pengar på.

Nå, om det fortsätter så här,
har du kanske inget kvar att riskera.

Sir?

- Good Lord! Är du fortfarande här?
- Ja, sir. Jag skulle vilja prata med Er.

Det är bäst att du kommer in, då.

- Vad vill du mig?
- Mitt namn är Higgins.

- Jag vet vem du är. Vad vill du?
- Jag vill ha jobb.

Jobb? Du är allt bra fräck.

- Hamper kan berätta att jag är en bra arbetare.
- Jag är inte säker på att du vill veta vad han säger om dig.

Jag har behövt avvisa 100 av mina bästa jobbare
för att de följde dig och ditt fack.

Och du tror att jag borde anställa dig?
Kan lika bra tutta fyr på bomullsresterna och låta det vara över.

Jag tänker inte prata emot dig.

Om jag fann något fel, skulle jag ge dig en
rättvis varning, innan något görs åt det.

Jag är en stabil man, jag arbetar hårt.

Hur kan jag veta att du inte bara planerar nått rackartyg,
eller sparar ihop pengar för en ny strejk?

Jag behöver arbete, för familjen som drevs galen.

Han hade förlorat sitt jobb till en av de Irländarna du anställde.

Ditt fack tvingade mig att anställs de Irländarna.

Inte för att det gjorde mig något gott!
De flesta av dem har åkt hem.

Om jag hade trott på dina orsaker...

Jag kan inte säga att jag är det, hade jag rått
dig att söka annat arbete och lämna Milton.

Om det var varmare hade jag tagit Paddy's arbete
och inte kommit tillbaka. Men i vinter kommer barnen att svälta.

Om Ni vet någonstans borta från väverierna...
Jag tar vilken lön som helst för de barnen.

Vad, tar du mindre betalt än andra?

De har inget fack, naturligtvis.

Ditt fack dömde mina Irländare för att de försökte föda
sina familjer, och ändå gör du detta för dessa barn.

Jag tänker inte ge dig arbete. Du slösar din tid.

Det visste jag att jag gjorde.

Jag var ombedd att komma hit av en kvinna.
Trodde att du hade vänlighet inom dig.

Hon hade fel, men jag är inte den förste att
bli vilseledd av en kvinna.

Säg åt henne att sköta sina egna affärer nästa gång.

Hur länge har han Higgins väntat på att få prata med mig?

Han var utanför porten när jag kom, sir, och det är fyra nu.

Oh! Miss Hale!

- Jag måste gratulera dig.
- Ja, vi ska gifta oss snart!

Trevligt att träffa dig igen, Miss Hale.

Du måste skynda dig, Miss Hale, för min kära flicka
har fullt upp med att köpa hela affären.

Han är lite grå i kanterna, men han är välbärgad.

Han är ett gott parti för oss Thorntons.

Han har försökt att intressera John i en spekulation.

Spekulation?

Förlåt mig, jag hade inte trott att Mr. Thornton
skulle delta i ett något riskabelt företag.

Alla gör det!

Alla affärer är riskabla, som min Watson skulle säga.

John måste få mer moderna idéer, om han ska hänga med.

Nej! Du måste skicka räkningarna till Marlborough Mills.
Du måste inte betala för en knapp.

Vi är rika nog!

Ärligt!

Miss Hale kunde ha lite mer ödmjukhet med hennes position.

Hon var hos Green's, stannade för att gratulera mig.
Hon verkade förvånad över mina bröllopsplaner.

Hon är så allvarlig och ogillande,
som om vi inte hade råd med det.
Jag visade snart att hon hade fel.

Det är ju inte som om hon någonsin får en äkta man.

Hon är så mycket äldre än mig och så sträng!

Jag berättade för henne om Watson's affärsförslag
och hon satte verkligen näsan i vädret åt mig!

Hon utryckte det som att du inte skulle vara intresserad,
som om hon känner dig bättre än vad jag gör.
Så överlägsen.

Jag undanber dig från att diskutera mina affärer på gatan.

Vad vet du, Fanny, annat än att spendera pengar?

Om du tog Watson's erbjudande och kom med i spekulationen,
skulle du garanterat gå med vinst!

Det finns inga säkra ting med spekulation.

Jag tänker inte riskera mina mäns levebröd
genom att gå med Watson's fåniga planer.

Om jag förlorar pengar, hur skulle
jag kunna betala av kostnaderna för ditt bröllop?

Du kommer att ångra dig.

Är spekulationen så riskabel?

Måste du fråga mig det, mamma?
Det är mycket riskabelt.

Om det lyckas, skulle våra finansiella problem vara över
och ingen skulle någonsin behöva veta hur illa ställt det är.

Och om det misslyckas?

För tillfället är lönerna säkra.
Skulle du råda mig att riskera dem?

- Om du lyckas, skulle de aldrig få veta.
- Och om det misslyckas, skulle jag ha sårat andra.

Ber du mig riskera det?

Säg vad jag ska göra.

Be om en god sommar, folk kommer köpa bomullskläder.

Be att några av våra köpare betalar sina räkningar i tid...

... och be att Fanny inte har tid att
beställa mer från manufakturhandlaren.

Hon är i stort...

- Är detta dina barn?
- Nej, men de är mina nu.

- Har din dotter lärt dem läsa?
- Jag tror att de lär henne.

- Och detta är barnen som du nämnt?
- Du trodde mig inte?

Jag pratade till dig på ett sätt jag inte hade rätt att göra.

Jag trodde dig inte. Jag skulle aldrig tagit hand om
en sådan som Boucher's barn.

Jag har gjort förfrågningar och jag vet
nu att du sade sanningen. Jag ber om ursäkt.

Han är död och jag är ledsen. Men det är det hela.

Vill du ta ett arbete hos mig? Det var det jag kom hit för att fråga.

Du har kallat mig uppstutsig,

en lögnare och trubbelmakare.

För dessa barn, tror du att vi kunde komma överens?

Nu, det är inte mitt förslag att vi måste komma bra överens.

Jobb är jobb, jag kommer, och vad mer, så tackar jag dig.
Och det är en bra affär för mig.

Och detta är en bra affär för mig.

Nu, kom ihåg att vara punktlig, den tid vi har den ska vara punktlig.

Och första gången jag finner att du använder
det där huvudet för rackartyg, ajöss med dig!

- Nu vet du vart du står med mig.
- Tror att jag lämnar min hjärna hemma, då.

Var Miss Hale kvinnan som sa åt dig att komma till mig?

- Det skulle du ha sagt.
- Och då hade du varit hövligare?

Alltså, min pappa väntar i vardagsrummet.

Jag tänkte att du kanske ville veta att jag anställt Higgins.

Det gör mig glad.

Jag visste inte att det var du
som sagt åt honom att komma till mig.

Hade det gjort dig mer eller mindre benägen att ge honom ett jobb?

Jag vet inte.

Jag tänker inte ångra det, om det oroar dig.

Det hade jag inte trott dig kapabel till att göra.

Jag har en bättre åsikt om dig,
än du av mig för tillfället, tror jag

Margaret, min kära,
du behöver inte svara på denna frågan,

men...

har du någon anledning att tro att Mr. Thornton brytt sig om dig?

Pappa, jag är ledsen.

Du avböjde hans frieri?

- Jag skulle berättat för dig.
- Oh, nej, nej, nej.

Det förklarar varför han inte har kommit så ofta till huset.

Och jag värderar verkligen hans sällskap och samtal,

speciellt nu... nu när din mor är borta.

Men...

...om du är besvärad i hans sällskap,
kommer jag att be att han inte kommer hit igen.

Jag menar, jag är säker på att
du var ärlig mot honom, det är det viktigaste.

Jag har inte gjort något jag inte skulle göra igen.

Tack, det behövde jag.

Du håller på att bli en mönsteranställd.

Någon kanske berättar för facket.

Jag håller alltid min tid, fråga vem som helst.

Nej, jag tänker inte ge Thornton en ursäkt att sparka mig.

Han lägger ner alla timmarna själv.
Ibland tror jag inte att han sover.

Han har visat intresse för unge Tom,
säger att han måste få en bra utbildning.

Han är en lustig en, får inte grepp om honom.

Nu blir du avskedad från facket för att
du inte tror det värsta om en herre!

Skratta... åt mig.

k-kalla mig...

ett koooomm...

k-komisk.

- Dj...
- Djur.

Djur.

Vad gör du här? Var är Higgins?

Har du fått middag?

Mary gick till slaktaren, men hon har inte gjort middag.

Varför är du så sen? Skiftet var över för en timme sen.

Vad håller du på med?

Jobbet var inte klart. Vi stannade till det var det.

- Kan inte betala för din övertid.
- Ser dig jobba övertid.

Du går under, och ingen annan kommer anställa mig,
vem ska då ge honom mat?

Han har inte fått sin middag, han har berättat för mig.

Vissa dagar finns det bra kött,

andra inget som duger åt en hund,
även om du har pengar i fickan.

Där har du dina marknadskrafter i aktion, Master.

Det är synd att du inte kan göra några planer.

Köpa mat partivis, laga för 20 istället för en.

Alla skulle kunna betala för ett bra mål mat om dagen,
och du får huvuden bra nog för studier.

Akta dig, någon kommer att ange dig för
herrarnas fackförbund, med prat som det.

Om människor äter väl, arbetar de väl.

Det skulle glädja herrarna med, om de inte är idioter,
vilket några av dem är.

Vi skulle behöva någon som kan laga mat.

Det finns ett gammalt uthus på baksidan, som inte används.

- Du tog med dig hjärnan till jobbet.
- Ja, jag försökte hålla den gömd, men kan inte vara utan den helt och hållet.

Räkna på det du och så ser vi.

Inga löften, dock.

Sholto skriker att han inte kan komma ihåg hur
hans Moster Margaret ser ut.

Det är svinkallt i London, jag kan inte vänta tills våren kommer.

Ni måste ha istappar på era näsor i Milton!

Det måste vara ännu arktiskare där uppe.

Skulle du inte kunna vara tapper och göra resan och besöka oss snart?
Övertala Farbror att komma med dig.

Master?

- Vill du komma in? Det är gryta idag.
- Jag har inte haft det på ett bra tag.

- Inte ätit på hela dan, skulle jag gissa.
- Nej, nej, jag har varit för upptagen.

Detta är jättegott.

Verkligen, jättegott.

- Är inte det din dotter?
- Aye. Hon är en duktig flicka.

Och en bra kock.

Hon har blivit ensam sedan hennes syster dog,
Gud välsigne hennes själ.

Grattis, Mrs. Thornton.
Ett mycket gott parti, är jag säker på.

Jag har inte sett Mr. Thornton på ett bra tag.

Vintern har hållit i sig, så jag hoppas inte att han blir sjuk.

Min son arbetar mycket hårt, Mr. Hale. Han är aldrig sjuk.

Är inte det Mr. Latimer's dotter?

Det är från Mr. Bell. Det ska vara en återträff
med alla mina vänner från Oxford.

- Tror du att du accepterar hans inbjudan denna gången?
- Det tror jag att jag gör.

Jag kan ge mina elever några veckors semester,

och nu när Thornton har slutat komma...

Jag är orolig för honom.

- Varför? Är Marlborough Mills verkligen i fara?
- Ja, jag är rädd för det.

Men det är hans tåga som gör mig orolig.

Kom ihåg, efter hans far... dog

slet han i åravis för att bygga upp allt igen.

Han tog familjen ur fattigdom.

Så mycket värre att bli omkullkastad en andra gång.

Jag vet hur det är att göra ens familj besviken.

- Han kommer bittert känna att han misslyckats sin mor.
- Han kommer inte ha misslyckats i hennes ögon.

Nu är det min tur att lämna dig.

- Jag är lite nervös, för att vara ärlig.
- Inget att oroa sig för, Pappa.

Det är naturligt att undra om en plats
där du varit lycklig för så många år sedan...

...huruvida Oxford kommer vara det samma.

Men när du väl är där med Mr. Bell,
kommer du har en underbar tid.

Ta på dig varmt, det är fortfarande mycket kyligt.

Detta är till Margaret, naturligtvis,
hon är min viktigaste angelägenhet nu.

Jag oroar mig.

Jag oroar mig för henne... när jag är borta.

Oh, kom, kom! Det kommer inte hända på ett bra tag.

Jag trodde det var bestämt att jag är hennes beskyddare,
jag har ingen annan att ta hand om.

När den tiden kommer, känn ingen rädsla.
Hon ska inte fattas något.

Du tar hand om henne bättre än vad jag har gjort.

Strunt prat! Jag trodde du hade slutat med sådant prat.

Du vet, dessa sista veckorna har gjort dig väl.
Du ser åratals yngre ut.

Ja, jag känner det, som om...

...jag har kommit hem.

Jag måste berätta för Margaret.

- Mr. Hale? Död?
- Aye, i sömnen.

Stackare.
Återhämtade sig aldrig efter sin frus död.

Master? Master, kom in.

Sitt ner, ta lite mat.

Och Margaret? Vad har skett med henne?

Det finns inget som håller henne här längre.
Hennes moster kommer för att hämta hem henne, säger de.

Hon har sett en hel del sorg sedan hon kom hit.

Vi är ledsna att se henne åka, Mary och jag.

Oh, min kära! Så du har lidit.

Och vilka sorger din far har gett dig!

Vi åker härifrån omedelbart.

Dixon, du får stanna här för tillfället
och ordna en auktion av allt detta.

Inte alla böckerna.
Jag måste säga hejdå till våra vänner.

Jag kan inte tro att du skulle ha många vänner här!

Jag hjälper dig att säga hejdå och
sedan lämnar vi den här hemska platsen för gott!

Jag är ledsen att då flyttar, Miss Hale.

Jag hade hoppats att du kanske besökte mitt hus.

Som avslutning har jag Indiska tapeter från Utställningen.
Jag förmodar att du inte skulle kunna komma tillbaka?

Miss Hale kommer inte vara på humör att resa tillbaka
från London bara för att se din inredning, Fanny.

Det var ett tag sedan, men jag är ledsen för
sättet jag pratade till dig på vårt sista möte.

Jag vet att du menade väl.

Så, du åker.

Jag... tog med Pappas Platon.

Jag trodde du skulle tycka om det.

Jag kommer att värdesätta den.

Liksom minnet av din pappa, han var en god vän till mig.

Så du kommer att åka,

och kommer inte tillbaka?

Jag önskar dig allt gott, Mr. Thornton.

Jag måste ta med henne hem så snart som möjligt.

Säkerligen, så snart som möjligt.

Vänd dig om.

Vänd dig om för att titta på mig.

Nicholas! Nicholas! Stanna taxin!

Margaret, där är du! Vi trodde att du hade åkt.

Vi skulle åka till stationen för att försöka hinna i fatt dig.
Kan inte tro att du tänkte åka utan att säga adjö!

Vi skulle komma ner till London nästa Kristi Flygaredag,
hellre än att du åker utan att säga farväl till dina vänner.

Oh, nej, Margaret. Nej, inte mellan vänner.

Nej, inte för dig Nicholas. För barnen, du kan inte neka det för barnen.

Du låter mig veta hur det går för dem.

Jag vet inte när hon ska bli gladare.

Det har gått tre månader nu,
och hon insisterar fortfarande på att bära svart.

Henry, jag räknar med dig.

Du vet hur mycket Kapten Lennox och jag skulle vilja
att ni två fick ihop det.

Oavsett, är hon fantastiskt bra med Sholto.

Jag skulle hata att förlora henne.

Vi kanske kunde bo tillsammans allihopa i ett stort hus.

Mr. Bell kommer hit idag. Han kan kanske få henne att le.

- Mr. Bell, menar du det verkligen?
- Naturligtvis!

Jag satt på tåget och tänkte: " Hur skulle vi kunna roa oss?"
När jag fick idén att vi borde besöka Helstone.
Gillar du verkligen idén?

När kan vi åka? Imorgon?

Vi var tvungna att göra några förbättringar.

Nå, förändringar.

- Vi har sju barn.
- Ja, naturligtvis.

Det är bara... det är synd att rosorna har försvunnit.

Barnen måste ha plats att leka, frisk luft förbereder sinnet för Gud.

Bättre än all den bokläsningen, det är vad jag brukar säga.

Mina ord precis.
Vi måste tillbaka till den enkla sanningen.

Glömma allt om denna intellektalismen, alla dessa frågor.

Dessa... oliktänkare? Som min far?
Är det det du menar?

Alltså, nej! Men... jo.

Jag tycker att vi borde hålla saker enkla.

Okunniga? Outbildade? Är det vad du menar?
Jag är säker på att världen skulle bli en bättre plats!

Miss Hale har varit uppe i Norr, där livet är lite mer...

Jo, alltså, vildare.

Varför ler du?

Jag tänkte på Mrs. Thornton,
och hur hon hade älskat att bli kallad vild!

Oh, kära nån! Jag tappade nästan humöret.

Ja, jag är rädd att denna resan inte har gått så som jag tänkt.
Jag är ledsen.

När vi först kom till Milton,
var jag skyldig för att romantisera Södern.

Jag behöver jobba hårt på att inte göra det motsatta.

Nej, så här kan jag inte ha det!
Att Mrs. Thornton är vild är hemskt nog, men romantiskt?
Nej, Nej!

Du kan inte kalla Milton romantiskt på något sätt, säkerligen?

Mr. Bell.

När Mor dog, kom Frederick till Milton. Vi gjorde allt i smyg.

Du vet varför. Han åkte före begravningen.

Jag följde honom till stationen och vi blev sedda.

- Av Mr. Thornton.
- Jag förstår.

Ah.

Ni sågs kramandes på stationen mitt i natten, jag förstår.

Nej, nej, det... det är inte det värsta.

En man kom fram till Frederick, någon som kände honom.

Han trillade och dog senare.

Någon hade sett mig och jag...
...var tvungen att ljuga för polisinspektören.

Nå, jag ser inte riktigt problemet.
Frederick orsakade väl inte denne mannens död?

Nej, nej. Jag... jag ljög.

Jag var orolig för att Fred var fortfarande i landet.

Jag ljög och... Mr. Thornton vet det.

Är Frederick i säkerhet nu?

Ja. Ja han har gift sig nu.
Bosatt sig i Cadiz.

Ibland tror jag inte att jag någonsin får se honom igen.

Men det är inte därför du är upprörd?

Nej, det är bara...

Jag avskyr...

Jag avskyr att tänka att Mr. Thornton tror illa om mig.

Är du säker på att det är allt?

Jag trodde det skulle bli en så underbar dag.

Se här, jag kanske kunde ha ett ord med Thornton,
även om han inte har höga tankar om mig, är jag rädd.

Oh, nej, nej. Jag vill inte att han får veta om Fred.

Ibland önskar jag att han visste, men säg inget. Snälla.

Jag vet inte vad jag vill.

Nåväl! Låt oss tänka på andra saker.

Du vet, Margaret,

Jag hade en idé när din pappa dog att...
Ta hand om dig.

Det har du, det gör du.

Nej, du förstår inte riktigt.

Jag hade hoppats att du skulle vilja ta hand om mig med.

Jag har aldrig tänkt på att ha en fru.

För upptagen med att vara en Oxford akademiker.

I vilket fall som helst hoppades jag. Oh, men det har ingen betydelse.
Jag lovade din far att jag skulle ta hand om dig.

Nu, jag har ofta tänkt på hur enormt deprimerande det skulle vara,

om man var tvungen att lämna ens förmögenhet till folk
som bara väntar på att du ska trilla av pinnen.

Så, jag tänker skriva över det mesta av min
förmögenhet och fastigheter till dig nu.

- Nej, jag kan inte. Det gör jag inte!
- Jo, det kommer du.

Jag åker tillbaka till Syd Amerika för att leva
resten av mitt liv i perfekt lugn och välmåga,

medveten om att du sätter mina pengar till god användning.

Jag skulle inte kunna. Vad med dig?

Nå, något jag har försökt att ignorera.

Min resa till London var inte att träffa dig, min kära.
Jag... träffade min doktor.

Oh, shh.

Du måste tänka på mig leva livet under de Argentinska skyarna.

Inte många män kan planera deras utträde ur
denna världen på ett sådant ledigt sätt.

Kom nu, vi måste gaska upp oss.

Om vi åker nu är vi i London lagom till middag.

Nu, jag är i mycket stort behov av god mat.

Så, jag är nästan i slutet av att göra upp mina affärer.

- När seglar du?
- På onsdag.

Det ska göra mig glad att bli värmd av solen igen.
Jag spenderad mycket av min ungdom där.

Ja, jag har skrivit över hela förmögenheten
och fastigheterna på min guddotter Miss Hale.

Jag har ingen annan familj, och Hale är min äldsta vän.

Men Syd Amerika?
Behöver du inte pengar att leva för?

Oh, jag har nog för ett mycket gott liv där.
Vad som återstår av det.

- Jag är ledsen.
- Tack du, men var inte det.

Jag ser mig som lyckosam, att kunna avsluta mina egna affärer.

Att veta att Miss Hale är säker,
kommer vara en lisa för själen dessa sista månader.

Förresten, det är inte troligt att
Miss Hale kommer störa dig eller lägga sig i.
Hon är hyresvärd endast på pappret.

Även om Miss Hale ville lägga sig i,
har hon redan en tillräckligt låg åsikt om mig.

Det blir kanske inte mycket kvar för henne att ingripa i.

Ja, jag är ledsen. Det finns inget mer jag kan göra.

Jag har lämnat affärerna bakom mig.

Jag seglar på onsdag.

Du har nog fel, Thornton, om du tror att
Miss Hale har en låg tanke om dig.

Och du borde kanske inte döma henne så hårt som du gör.
Faktiskt...

Som du sa Mr. Bell,dina affärer i Milton är avslutade.

Och nu är framtiden för detta bruket inget du behöver bry dig om längre.
Jag är rädd att jag är upptagen, också. God Dag.

Jag tycker Margaret ser s mycket bättre ut, gör inte du det, Dixon?

Jo, miss, nu när vi är tillbaka i London.

Jag är så glad att hon beslöt sig för att bli kvar hos oss på
Harley Street, även om hon nu är rena arvtagarinnan.

Hon ser mer ut som sitt gamla jag.

Vad tycker du, Henry?

Jag tycker Margaret ser väldigt bra ut.

Nu när hon är så rik, om du inte frågar henne snart,
får vi det jobbigt att hålla andra borta.

Jag gör det när jag är redo,
det är verkligen inget du behöver bry dig om.

Som det är nu, hjälper jag henne med affärerna.

Hon kommer använda lite av hennes pengar för att hjälpa Frederick.

Jag hoppas du kan, hon skulle älska dig för evigt!

Margaret. Vi ska till Pipers på lördag.

Oh, kära! Jag känner igen den blicken.
Margaret ska berätta något och vi kan inte göra invändningar.

Hon hade precis den minen när hon insisterade på
att sluta med danslektionerna... när vi var 9.

- Margaret, vad är fel?
- Ingenting, men Edith har rätt.

Jag är så tacksam, Moster, för att du har mig här.

Men jag har varit tillbaka i London länge nu.

Jag är myndig och jag har tillgångar.

Henry hjälper mig att förstå mina finansiella affärer och åtaganden.

Vi försöker hjälpa Frederick.

Vi kommer troligen inte att lyckas,
men det hade glatt Mor och Far att vi försöker.

Det är dags för mig att ta ansvar för mitt liv.

Du vill lämna oss? Sholto skulle gråta så!

Nej, men jag skulle vilja ta mina egna beslut om min vardag.

Jag vill kunna bli på mitt rum om jag vill.

Jag vill kunna inte gå till Pipers om jag vill.
Och det vill jag inte.

Jag...står inte ut med dem.

Jag tycker inte om Londons socitet.

Jag lärde mig något när jag åkte tillbaka till Helstone,

i förväntan om att det skulle vara paradiset jag kände som barn.

Hur mycket vi än försöker,

lyckliga som vi var,

kan vi inte gå tillbaka.

Jag sa det. Jag hade rätt och John hade fel.

För en gångs skull måste du erkänna att jag hade rätt.

Om du hade investerat i Watsons planer, hade du tjänat tusentals.
Tillräckligt för att komma ur knipan!

Erkänn.

Jag kan fråga Watson om han vill låna John lite pengar,

men han var jättesur när John inte ville gå med i hans satsning.

Han säger att en gentleman måste betala för sig själv.

Och jag tror du kan glömma Ann Latimer!
Jag är säker på att hon inte vill ha dig nu.

Du får inte bry dig om att vi förlorar huset, Mamma.

Jag bryr mig inte om huset.

Jag bryr mig om dig.

Tack gode gud att Fanny är omhändertagen.

Det blir bara du och jag igen.

- Jag har utmärkta nyheter.
- Verkligen?

Du har tjänat pengar.

Vad, sedan igår? Medan jag sov? Så duktigt av mig!

- Pengar skapar pengar.
- Jag had hellre tjänat dem och använda dem väl.

Margaret! Då låter lite...
Nå, jag hatar att notera, men lite som en revolutionär.

Mr. Bell var en slug en. Han köpte in sig i
en 100 till 1 investering med en kille vid namn Watson.

- Watson? Fanny Thornton's man?
- Den samme.

Nu hyllad som underbarnet. Troligen ett 9-dagars under,
men oavsett har Fanny hittat guld.

Vilket är mer än vi kan säga om hennes bror.

Oh?

Han ville inte ha med det att göra.
Allt för moralisk.

Kan vara sista strået.

Jag är rädd att du snart får leta efter en ny hyresgäst, Margaret.

"Vilken trevlig julklapp det blir, sa Charlotte"

"men jag hoppas..."

- Var är Higgins?
- Han avslutar något.

"Mr. Arnott kommer...

"... ibland att ta med hennes vagn till..."

Jag sa, har du hört något om Miss Margaret?

Fortfarande här.

Bara för att det är sista skiftet, Master,
betyder inte att vi inte borde avsluta jobbet väl.

Jag är ingens herre längre, Higgins.

Om du någonsin är i en position att anställa igen,

är det rätt många av oss som gladeligen vill driva ett bruk för dig.

Jag satte upp ett anslag för att samla ihop namnen.

Oavsett, jag frågade om Miss Margaret.
Har du hört hur det går för henne?

Hon har det bra.

Hon är i London, vi kommer aldrig att få se henne igen.

Jag trodde att hon kanske skulle åka till Spanien.

- Spanien? Varför skulle hon åka dit?
- För att träffa sin bror, nu när han är hennes ända familj.

Hennes bror?

Hon har ingen bror.

Han som var här när mamman dog. Höll det hemligt, gjorde de.

Min Mary brukade hämta saker åt dem.

Hon är en tystlåten flicka, men hon berättar för mig.

- Varför skulle inte Mr. Hale berätta för mig att han har en son?
- Någonting med lagen.

Upptäckte att han var på fel sida om Flottan.
I verklig fara, var han.

Han var hennes bror!

Nå.

Thornton?

Jag önskar dig en God dag.

Hejdå, Higgins. Lycka till.

Henry?

Jag undrar om du skulle kunna hjälpa mig?

Jag har beslutat att åka till Milton och jag vill att du följer med mig.

Naturligtvis. Vad jag än kan göra.
Jag... är till ditt förfogande, alltid.

Ja, Ja!

Han är inte här, om du har kommit för att triumfera över honom.
Han är inte här.

Kom för att titta på dina tillgångar, har du?
Och han som har slitit hela sitt liv för dem.

Du anklagade mig en gång för att jag inte
kände mannen jag avböjde, och du hade rätt.

Men om du tror att jag har kommit hit för att triumfera över honom,

att jag inte intensivt känner motgångarna på denna tomma platsen...

... då känner du mig inte alls.

Jag vet inte var han är.

Tror du inte att jag själv är orolig.

Han tar hand om mig.
Det har han alltid gjort.

Det blir ett 10 min stopp här.
Ursäkta förseningen, men vi är halvvägs till London.

Jag tror vi måste vänta på att det norrgående tåget passerar.

Var ska du?

Till London.

Jag har varit i Milton.

Du kan aldrig gissa var jag har varit.

Du har varit i Helstone?

- Jag trodde alla dessa var försvunna!
- Jag fann den i en lång häck.

Man måste titta ordentligt.

Varför var du i Milton?

Affärer.
Nå, det vill säga, jag har ett affärsförslag.

Oj då! Jag behöver att Henry hjälper mig att förklara.

Du behöver inte Henry till att förklara.

Jag... jag måste få detta rätt.
Det är ett affärsförslag.

Jag har drygt £15,000.

Det ligger på banken för tillfället, tjänar nästan ingen ränta.

Nu, mina ekonomiska rådgivare säger att,

om du fick ta dessa pengarna och
använda dem för att driva Marlborough Mills

skulle du kunna ge mig mycket mer avkastning.

Så, du ser det är bara ett affärsförslag.

Du skulle inte ha några som helst förpliktelser mot mig.

Det skulle vara du som...

... gör mig en tjänst

Londontåget avgår snart!
Londontåget avgår snart!

Henry, jag...

Adjö, Margaret.

Kommer du hem med mig?