Original subtitles

I tidigare avsnitt:

Liz. Du är äntligen tillbaka.

Ducka! Nej.

Vi har bevarat hemligheten i 20 år och nu har du återupplivat nån?

När pappa var döende upprepade han ett mantra.

"Ser du handavtrycket, gå till Manes."

- Är du utomjording? - Avslöjar du vår hemlighet...

- ...kan inga lås skydda dig. - Rör henne inte!

Vad är det med dig?

Ända sen jag helade Liz har jag haft nåt slags gift i mig.

Min make kan aldrig få veta vem jag är och det är fruktansvärt.

Finns det ingen som du skulle riskera allt för?

- Jag vill se Rosas toxikologirapport. - Hon blev mördad.

Jag känner inte som du.

Vill du hänga lite?

Jag ska hitta min systers mördare och se till att personen straffas.

Även om det var Max Evans.

Den vetenskapliga metoden kräver att forskaren eliminerar all partiskhet.

Det spelar ingen roll att Max Evans räddade mitt liv.

Eller att han var den ende som fick mig att le efter att mamma försvann.

Eller hur jag känner när han ser på mig nu.

Det enda viktiga är forskningen.

Observation: Timmar eller dagar efter att min syster dog-

- dök ett underligt handavtryck upp på hennes kropp.

Observation: Max Evans lämnade samma avtryck på mig-

-kvällen då han räddade mitt liv.

Observation: Max Evans ljög för mig-

- om sista gången han såg Rosa i livet.

Prediktion: Max förmåga att utnyttja elektromagnetisk energi för att hela-

-ger honom också förmågan att skada.

Hypotes: Max Evans dödade min syster.

Hallå, försökskaninen.

- Lugn, jag lämnade skalpellen hemma. - Vad bra.

- Det var synd om den där labbgrodan. - Jag vill hjälpa dig, Max.

Du sa att du har känt dig sjuk, och du kan inte direkt gå till doktorn.

Jag känner mig inte riktigt sjuk. Jag har aldrig varit sjuk.

Det är inte som typisk sjukdom.

Det är mer som att översköljas av ilska eller till och med vrede.

Du kanske bara är stressad?

Kronisk, lågintensiv stress håller HPA-axeln aktiverad.

- Skjortan. - Visst.

- Du behöver inte vara rädd för mig. - Det är jag inte.

- Du har hög puls. - Inte för att jag är rädd för dig.

- Bra att du hade tid. - Intervaller. Jag har 30 sekunder.

Du sa att din patient fortfarande lever.

I allra högsta grad.

Är det möjligt att utomjordingar inte är mänsklighetens fiende?

Du stormade in här och krävde information om Rosa Ortecho.

Jag gav dig den informationen. Nu är det din tur.

Kan ni inte jaga utomjordingar med era barn? Ni har fyra krigshjältar.

- Det här är inget för de klena. - Kallar ni Alex klen?

Han fick en parad när han kom hem från Irak.

Kyle... Du kan delta i Project Shepherd för att det är ditt arv.

Eller så kan du delta för att du med all rätt hyser rädsla för-

-vad staten kan göra mot dig...

...och ditt lugna småstadsliv.

För att inte tala om dina lugna småstadsvänner.

Ditt land emotser ditt beslut med intresse.

Jag tänker inte säga var jag såg handavtrycket.

Det är ändå inte det jag vill ha.

Jag behöver tillgång till din fars forskningsmaterial.

Varför involverar jag inte mina söner? Jag behöver ingen soldat.

Jag behöver en Valenti.

Aceton i små mängder främjar tillväxt och återbildning hos växter.

Men det här är helt nytt för mig.

- Läker det dig? - Nej, det lindrar smärta.

Vi har ingen superläkningsförmåga.

När insåg du att du var annorlunda? Hur omfattande är dina förmågor?

Jag är bra på att känna igen ett förhör. Det är mitt jobb.

Nu övervakar jag din elektromagnetiska uteffekt-

- och hur den samverkar med känslostimuli.

Ljusshowen jag orsakar så fort jag känner nåt?

- Kan du fixa det? Det är jobbigt. - Kanske, om jag får veta mer.

Så... Michael och Isobel...

Vilka krafter har de? Lämnar de också handavtryck?

Jag berättar inte om dem. De vet inget om det här.

- Den elektrostatiska urladdningen? - Vi vet inte hur det fungerar.

I naturen finns det djur och växter...

- ...med liknande förmågor. - Vad menar du?

De använder elektricitet som försvarsmekanism.

- Liz... - Du kan hela, men kan du också skada?

Du är skadad. Gick det bra?

Blixtar...

- Visa mig. - Nej, det gick bra. Rör mig inte.

Hela flygvapnet är här för insamlingen-

- och du leker "experimentera på utomjordingen"?

Hon vet redan allt. Vad kan hända?

- Hon kanske kan bota mig. - Michael och jag ville hjälpa dig.

- Hur? - Vad felet än är...

...har Liz nog inte läst nån universitetskurs om det.

Jag litar på Liz. Vi har ett band mellan oss.

- Vi hade i alla fall det, tror jag. - Jaså?

Liz och Kyle strulade på Wild Pony dagen efter att hon hade kommit hit.

Visste du det? Hank och Lindsey såg.

Ditt handavtryck syntes fortfarande på hennes bröstkorg.

Sluta lägga dig i mitt liv.

Sluta använda mig som distraktion från ditt misslyckade förhållande.

Du är en del av mitt liv, Max. Jag bryr mig om dig. Jag älskar dig.

- Liz sa att hon inte var intresserad. - Hon känner mig åtminstone.

Du är avundsjuk för att hon vet sanningen-

- när ditt äktenskap bygger på en lögn!

Liz utnyttjar dina känslor för att samla in data och du tillåter det.

Du går med på allt för att få vara nära henne. Patetiskt.

Jag litade på dig. Lova att inte berätta för nån.

Du vill se Max som en snäll hundvalp, men han är som nåt ur "Arkiv X"!

- Det är en ytlig skada. - Men inte det där.

Den här mängden energi kan vara dödlig.

- Vi borde anmäla honom. - Till vem? Polisen?

Jag vet inte. Staten?

Så att presidenten kan bussa rymdstyrkan på stans boknörd.

Jag har aldrig gillat honom. Han glor på dig som om du vore en okänd art.

Max Evans är bara en pusselbit. Jag fick provocera fram det här-

-så hur kan Rosa ha provocerat honom?

Hon gömde saker hela tiden. Hon gillade hemligheter.

Ser du det här hjärtat?

Det är ett av hennes gömställen.

Typiskt henne.

- Vad hoppades du på? - Mordgåtor har ledtrådar.

- Jag vill ha en ledtråd. - Du har en.

Men du ignorerar den... Är det för att han är lång?

Strunt i att han spränger dyra saker med sin hjärna.

- Jag behöver ett motiv. - Okej, Nancy Drew.

Jag måste få veta vad som hände innan jag förstör hans liv.

Du är vaken.

- Du sov över. - Det var sent och jag var trött.

Var det därför?

Hallå! Jag har bagels.

- Fan också. - Ta det lugnt.

- Det är bara Isobel. - Vet hon om det här?

- Vore det så hemskt? - Ja.

- Guerin... - Nej, oroa dig inte.

- Fick du tillbaka ditt gamla jobb? - Ja.

Ingen i den här stan lagar bilar snabbare än jag.

Jaha... Behöver du hjälp med bilen, eller...?

Jag har precis varit hos Max.

Han låter Liz experimentera på honom.

Säg att du menar sexuellt. Om en biomedicinare vet hur Max är byggd-

-kan hon även montera isär honom.

- Oss också. - Hon utnyttjar honom. Det vet jag.

Hon måste bort härifrån.

Jag har en plan.

Nej, men...! Liz Ortecho kommer först till baren i en stad full av alkisar.

- Jobbig kväll? - Kväll, morgon, årtionde...

Jag hittade den här på ett av Rosas små gömställen.

Jag kan fixa gräs som inte är uråldrigt om du vill.

Men det här kanske fortfarande är bra.

Du kanske vet fler av hennes hemligheter?

Sånt hon inte skulle berätta för mig, utan bara för dig.

Kolla bakom "Jakt förbjuden" -skylten.

Det är en klassisk Rosablandning. Bara 90-tal: TLC, Goo Goo Dolls...

Till och med lite Ginuwine.

Det här är nog inte låttitlar.

Eller jo, det är det, men det är nog ledtrådar.

Första låten: "Here in Your Bedroom". Det är vårt sovrum.

"Pony".

Exakt så här melodramatisk var hon.

- En skattkarta till alla gömställen. - Ja, jag antog att det var så.

Men jag ville inte inkräkta på hennes privatliv. Inte ens nu.

Som lillasyster är det min rättighet att inkräkta på syrrans privatliv.

Även nu.

Låt nummer tre: "Under the Bridge".

- Kommer du, eller? - Ja.

Spara det där tills maskinerna tar över på riktigt.

- Vad är det här? - Den skulle säljas på polisauktionen.

- Det här är förstautgåvan, Cam. - Ja.

Jag visste väl att du skulle få nördstånd.

Ska vi gå på drive in-bion i kväll?

- Som på en dejt? - Ja.

Jag trodde att vår grej var mer av slaget "tja, är du vaken?"

Jag vet, men... det kanske är dags?

Ja, varför inte? Vi går på drive in-bion.

Efteråt kan du bjuda mig på en glassdrink...

- ...och fråga chans på mig. - Okej.

Jo... Jag har tänkt mycket på pappa på sistone.

Minns du breven han skickade från hospis? Jag hittar dem inte.

Cancern förändrade honom.

När han tittade på mig mot slutet såg jag att han inte kände igen mig.

Han skickade brev till oss trots att vi satt med honom varje dag.

Rota inte i det förflutna.

Håll fast vid de fina minnena.

Jag försöker bara fylla i luckorna av vem min syster var.

Det vet du redan. Hon var elektrisk och impulsiv.

Hon höll undan ens hår när man spydde och skar sönder exets däck.

Hon var totalt opålitlig.

Men när man behövde henne som mest fanns hon alltid där, på nåt sätt.

Det som ligger kvar i stans smutsiga skrymslen är inte hon.

Kanske inte. Eller kanske.

"Kära Rosa. Du är aldrig ensam." Från Ophiuchus.

Om nån i Roswell hette Ophiuchus borde vi veta det.

Det måste vara en pseudonym. Ophiuchus är det 13:e stjärntecknet.

- Det är lite kontroversiellt. - "A fraudulent zodiac."

Textraden hon hade skrivit på handen.

Det kanske inte var nån slump? Det betyder nåt.

Lappen känns romantisk. Kan hon ha träffat nån?

Maria. Hon är död. Kom igen nu.

Hon sa inget om nån.

Men jag sov över hos er den veckan. Hon smög ut genom fönstret.

Hon hade varit noggrann med kajalen, så jag gissade på en kille.

Du var en bra vän.

Kom igen nu. Blandbandskartan kallar.

"Small Town Saturday Night" med Hal Ketchum. Drive in-bion, kanske?

Ska du förvränga Liz tankar före eller efter "Mars Attacks!"?

Jag märker när det är läge.

Jag är bara nyfiken på varför du plötsligt är sugen.

På återträffen blev du förfärad när jag föreslog det.

Du inser inte hur oerhört tragiskt det är-

- att tvingas stirra ner i det mänskliga psykets avgrund.

- Men nu har läget förvärrats. - Jag säger inte emot.

Men jag tror även att du är rädd.

- För att bli avslöjad. - För att inte vara Max nummer ett.

För att han ska älska Liz mer än dig.

- Michael Guerin syns bland folk! - Noah!

Projektorn var sönder. Jag lagade den.

Jag kunde ha... Ja, bra där. Tack.

- Du missade middagen i går. - Jag vet, förlåt.

Max hade tjejbekymmer.

Ja. Samma här.

Förlåt, älskling. Jag menar det.

Vad sägs om det här?

Vi gör nåt kul i kväll. Vad vill du att jag ska vara?

I kväll kanske vi båda bara kan vara närvarande.

Ska du redan åka?

Jag har sett den. Jag hatar slutet.

Vad sägs om det här? Vi delar på sexpacket om jag får titta härifrån.

Hallå där! Behöver du hjälp med att hitta nåt, Valenti?

- Vad gjorde du i arkivet? - Hälsade på mamma.

- Hon måste ha gått ut. - Jag skulle kunna gripa dig.

Nu fattar jag.

Handlar den här enorma överreaktionen om Liz?

Är du kär i henne?

Du måste ha hört... vad som hände på Wild Ponys parkering.

- Vill du att jag slår dig? - Det vore inte lagligt.

- Men du har nog velat det ett tag. - Du vet ingenting om mig.

- Är det nåt problem här? - Allt är lugnt.

Bara två high school-polare som snackar lite.

Ska vi gå på bion, eller?

Ja, det ska vi.

- Vad fin du är. - Tack.

Var försiktig med den där.

Du träffade mig!

- Bedårande. - Hördu!

Det kanske är hemgång för dig nu.

Ägna kvällen åt att läsa på om hur man representerar sitt land.

Skämmer jag ut dig, pappa?

Du har tilldelats Purpurhjärtat och gjort tre vändor i kriget.

Guerin grips en gång i veckan för dobbel och barslagsmål.

Den ende du skämmer ut är dig själv.

Ursäkta mig. God kväll.

Tack för att ni har gjort vår tredje årliga veteraninsamling så lyckad.

Tack vare er har vi mer än fördubblat-

- förra årets intäkter till veterankliniken.

Som representant för våra modiga kvinnor och män i försvaret-

- ska förvaltare Jesse Manes säga några ord.

Tack, Isobel. Och tack för att ni kom, allihop.

I 70 år... Mer än så, faktiskt...

Kom igen, säg det bara.

- Du hatar sånt här. - Börjar jag få utslag?

Vi kan ta ett glas på Wild Pony.

- När vi har hittat Rosas gömställe. - Okej, okej...

...stridens risker och uppoffringar...

Varför är vi här egentligen? Det är nåt med dig.

Du kan inte ljuga för ett medium.

Jag... Okej, då.

Jag ville ha en ursäkt för att spionera på Max och hans dejt.

Långa blondiner är inte hans typ.

Om vi ska spionera ska jag ha en corn dog. Du får en michelada.

Hej, Liz. Du måste göra en sak för mig.

Rosa?

Varför gör du så här? Jag trodde att vi var vänner.

- Liz. - Ja?

Du ska lämna Roswell. Och den här gången kommer du inte tillbaka.

Jag önskar att det alltid kunde vara så här.

- Sluta. - Jag kan inte ge mig av.

Varför inte?

- Vad är det som håller dig kvar? - Max.

- Jorden anropar Liz. - Ja, hej.

- Vad? - Jag har listat ut det.

Det här är ingen "Small Town Saturday Night" enligt Rosa.

Men jag vet vad som är det.

Jag känner igen en spyfärdig min när jag ser en.

Gjorde du det? Ska hon sticka?

Nej... Jag tror inte att det blir så enkelt.

- Var du inte tillräckligt stark? - Nej, Michael...

Jag vet inte...

Jag kunde bara inte genomföra det.

- Så... - "Kunde inte" eller "ville inte"?

Du förstår inte.

Jag fick upp en massa skumma bilder av Rosa. Liz var också där.

Jag såg det hon såg och kände det hon kände.

Och sen... sa hon Max namn och det kom liksom en chockvåg.

Jag tror inte att det bara är en tonårsförälskelse.

- Jag tror att hon och Max... - "Hon och Max..." Vadå?

Spring. Snuten är här.

Konstapeln.

- Hej. - Hej.

- Bra tal. - Tack.

- Jag trodde inte att du skulle komma. - Du kanske hade rätt.

Det blir nog inte jag och Liz.

Cam och jag höll på innan Liz kom tillbaka.

Det kanske kan bli nåt. Om jag anstränger mig lite.

Jag hoppades på "E.T." i år.

Xenofobi säljer mer biljetter.

Okej...

Då ska vi se.

Är du säker på att det är här?

Rosa och jag brukade smyga hit när du hade somnat.

Vi har nog missuppfattat nåt igen.

Kom igen, Liz. Slappna av.

Tillbringa en lördagskväll i en småstad som Rosa skulle ha gjort.

Varsågod. Smaklig måltid.

Medan du tog din kandidat i biomedicinsk teknik-

-var jag ihop med en Chad.

Jag ändrade status och allting.

Varför döper föräldrar sina barn till Chad?

Alla som heter Chad blir såna Chadar!

Jag har saknat det här.

Jag lämnade min fästman i Denver för tre veckor sen. Diego.

Varför skrattar jag? Han är perfekt.

Det är inte kul. Jag kunde bara inte knyta an.

- Jag kände ingenting. - Ja.

- Vad gjorde du och Rosa här uppe? - Rökte. Drack.

Tittade på stjärnorna. Den första som hittade Fiskarna-

- fick utmana den andra att göra nåt riktigt dumt.

Det var hennes tecken.

Ser du? De två fiskarna?

- Det ser ut som en pil. - Så sa alltid Rosa också.

Ni kanske inte var så olika trots allt.

Gud...!

- Ett kärleksbrev. - Från vem? Ophiuchus?

Okej, nu har vi bockat av det mesta på en tonårings drömdejt.

Bio... popcorn...

Det är bara... en oumbärlig...

- ...tonårsupplevelse som saknas. - Vad kan det vara?

Vad...? Vad håller du...? Jaha, okej.

- Max! - Tyvärr, men vi har stängt.

Vi måste prata. Nu!

Liz? Stanna, Liz. Vad är det?

Du låg med min syster. Förklara det.

Liz. Det är jag igen.

- Om du har blivit bortförd... - Kyle Manuel Valenti.

Du skulle bli en usel brottsling.

- Vill du förklara dig? - Jag letade efter Max Evans akt.

Vi är insyltade i nåt slags... triangeldrama.

Jag ville komma åt honom. Jag hittade inget.

Handlar det här om Liz Ortecho? Kyle...

- Vadå? - Jag gillar inte den familjen.

Mina föräldrar kämpade länge i fattigdom-

- för att kunna komma hit lagligt, för att de trodde på USA.

På frihet, patriotism och lag och rätt.

Folk som bryter mot lagen kastar skugga över alla.

- Nu låter du rasistisk. - Och du låter naiv.

Rosa Ortecho dödade två flickor och det slet stan itu.

Du var borta och pluggade, men pappa förlorade nästan valet det året.

Jesse Manes gick ut och stödde nån vit kandidat-

- och den här stan älskar ju militären.

Jag trodde att Manes och pappa var vänner.

Jesse Manes har inga vänner, Kyle. Han har soldater.

"Det känns som om jag försvinner tills du ser på mig. Då är jag sedd."

"Jag har aldrig gillat den känslan." Du fångade henne verkligen.

"Du lyckas alltid stå där solstrålarna träffar först."

- Jag skrev det till dig, Liz. - Ljug inte.

"Du rörde mina läppar, jag tappade andan." Det är inte vi!

- Vi kysstes aldrig! - Nej.

Det var i april, sista året.

Jag hade chilisås på läppen och ingen sa nåt på tre timmar.

Sen torkade du bort den med tummen i labbet.

Samma dag som vi...

...fick gå hem tidigt för att det blev strömavbrott i skolan.

Rosa hittade det väl. Jag var 17 och ville bli författare.

Jag anklagar dig inte för en romans, utan för nåt annat.

Du ljög om sista gången du träffade Rosa.

Jag vet att ni sågs samma kväll som hon dog.

Jag vet att min syster blev mördad av en utomjording.

- Va? Jag vet inte... - Var det du, Max?

Hej.

- Ska vi åka en sväng? - Det här kommer inte att funka.

Jag kan inte blunda för det jag såg i kväll. Din sidoverksamhet.

Ja.

Ibland säljer jag en spole koppartråd från skroten för att få extrapengar.

- Vem bryr sig? - Jag.

Jag kan inte vara med en brottsling.

Hela mitt liv har systemet gjort mig beroende av brottslingar.

Jag försöker bara överleva.

Och du är fortfarande den som letar enkla utvägar.

Kanske det.

Och du är fortfarande expert på att ge mig dem.

I tio år har jag levt i tron att hon tog livet av sig och två andra.

Men det var bara en lögn. Din lögn.

Ja, du har rätt. Jag ljög för dig. Jag träffade Rosa den kvällen.

Efter turen till öknen körde jag hem dig.

Men jag åkte inte hem. Jag satt i lusthuset och skrev det där brevet.

Jag satte det på din bil och då kom Rosa.

Hon var full, hög och arg.

Hon sa åt mig att hålla mig undan och började skrika och knuffas.

Och sen, då? Dödade du henne?

Nej. Jag körde därifrån.

Hon var helt borta och jag visste om det.

Jag kunde ha hämtat er pappa eller stannat med henne.

Jag frågade dig rakt ut om du hade träffat henne den kvällen.

Du har nog med smärtsamma minnen.

Efter allt som vi har gått igenom-

- tror du verkligen att jag skulle vara förmögen-

-att döda nån du älskar?

Jag har älskat dig i hela mitt liv, Liz.

Och då räknar jag in varenda dag det senaste tio åren.

- Det här handlar inte om det. - För mig handlar allt om det.

Min syster kanske har rätt. Jag kanske är patetisk.

Men jag... skulle aldrig ha kunnat döda Rosa.

Lämna det förflutna i det förflutna.

Vi kan inte förändra det.

Noah? Älskling? Är du hemma?

- Hur gick resten av kvällen? - Jättebra.

Vi fick in mer än dubbelt så mycket som förra året.

Iz... Du behöver inte göra så här.

Vi skulle ha en fin kväll och nu är jag här, närvarande.

Jag älskar dig, av hela mitt hjärta.

Hur var resten av kvällen?

Noah... Förlåt mig.

Jag vet att jag är frånvarande och tjatar om Max...

Det gör inget. Jag visste vem jag gifte mig med.

Allt rasar samman och jag vet inte hur jag ska laga det.

Max är min... person. Det har han alltid varit.

Men nu är han kär, och...

...hon älskar honom också, innerst inne.

Du vill inte att din bror ska vara olycklig.

Nej... Det är det som är poängen.

Jag tror att han har varit det hela tiden, och jag har inte märkt det.

Jag tror att det kanske är mitt fel.

Iz...

En liten stund kanske du kan sluta tänka på hur lycklig han är.

I stället kan du väl låta mig tänka på hur lycklig du är?

För en gångs skull?

Kom, jag ska visa en sak.

Är det "Landet för längesedan"?

- Hur visste du? - Max berättade det.

Han sa att du kunde behöva muntras upp i kväll.

Du kommer inte att förlora honom.

Ni glider bara isär lite, och det är helt okej.

Isobel Evans-Bracken...

Du... är min person.

Det har du alltid varit.

Jag skulle hemskt gärna vilja bli din.

Rosa tog brevet för att hålla Max borta från mig.

Varför? Han är ju så harmlös.

Ja, jag vet inte. Kanske det.

Han sa att han älskade mig. Både då och nu, tror jag.

Oj... Det var stort.

- Vad svarade du? - Jag litar inte på honom.

- Sluta kalla mig. - Sluta komma hit, då.

Kan jag det?

För allt ni säger låter som ett förtäckt hot.

Jag har hört talas om hur folk som inte samarbetar straffas.

Det fungerade nästan.

Ni använde min döda pappa för att komma åt mig.

Men ni var inte alls vänner, eller hur?

Ni besökte honom inte en enda gång när han var döende.

Jim och jag hade våra duster. Men vi strävade mot samma mål.

Att skydda världen mot det förestående hotet från utomjordingar.

"Förestående"? Kraschen hände 1947.

Om de hotar mänskligheten har de inte bråttom.

Om inte Paul Ryan är utomjording.

- Visa lite respekt. - Jag har respekt.

Min släkt kämpade för att komma hit och ge mig den amerikanska drömmen.

Men min släkt tror också på rättsstaten.

Man är oskyldig tills motsatsen bevisas. Så ni får inget namn av mig.

De här breven skrev pappa innan han dog.

Om han försökte säga nåt finns det här bland allt nonsens.

Nu är vi kvitt.

Jag fick Rosas obduktionsfoton mot pappas utomjordingschiffer.

Gör vad ni vill med det.

Nu drar jag mig ur. Jag är inte er soldat.

Du fattade rätt beslut.

Men du ska veta att systemet har en allvarlig brist.

Oskyldighetspresumtionen innebär att vi måste invänta katastrofen.

När en terrorist åker fast vet du väl vad grannarna säger?

"Han var så trevlig."

"Smart och omtänksam."

"Han var aldrig till besvär. Han höll sig mest för sig själv."

Kom hit fort, Michael!

"Han var inte vapentypen."

Men sen...

Text: Hanna Måhl Åsberg www.sdimedia.com