Original subtitles

Ni är alla här för att förändra nåt i era liv.

Jag vill ha tillbaka vårdnaden om min dotter.

-Jag läser era journaler. -Jag har varit drogfri i över ett år!

Inga hallucinationer?

Nej.

En kursdeltagare försvann förra året. Josefin.

Tre veckor senare försvann hennes dotter

-Hette Josefins dotter Maja? -Nej, hon hette Elsa. Hur så?

I dag ska ni utforska det här huset.

Tänk på alla som har dött här och reflektera över ditt eget liv.

Vem vill jag vara?

Du vet det här halsbandet? Tänk om det har med stället att göra.

Att Maja är en baltflykting eller ett kolerabarn.

Amina! Vart fan ska du?

Du fattar inte! Du betyder ingenting för mig!

Annonsera din produkt eller ditt märke här kontakta www.OpenSubtitles.org idag

Hej, Vincent.

-Tyvärr delar vi inte ut morgoncigg. -Kul...

-Har hon hört av sig? -Vem?

-Amina. -Nej. Hur så?

Hon var sjukt upprörd när hon stack.

-Vill ingen veta om hon är okej? -Jo, det är klart.

Jag har ringt henne men hon vill inte prata.

Ni måste väl ha rutiner för sånt.

-Känner du inget ansvar, eller? -Jo, det är klart. Jag hör dig.

Vi gör så här...

God morgon, god morgon!

Här kommer jag med lite room service.

Jag håller på att strukturera upp lite.

Jag håller på att förbereda mig för Unos möte.

-Okej... -Vadå? Jag tar det här på allvar.

Men lite frukost hinner du ju, eller hur?

Okej, tack. Fast ensam helst.

Jag sitter bara lite så här. Jag säger ingenting, jag lovar.

Var inte så klängig, Johan.

-"Klängig"? -Förlåt.

Jag skulle bara vilja vara lite själv om det är okej.

-Klängig har jag inte hört förut. -Nej, sorry.

Får jag ingen dricks ens, eller?

-Du är säker på att hon är där nu? -Inte helt hundra, men kanske.

Den här vännen... Finns det nåt telefonnummer eller nåt?

-Inte nu men jag kan återkomma. -Okej. Ja...

-Toppen, tack. -Inga problem.

Tack så mycket. Hej.

Ja... Hon har tydligen planerat att åka och segla med nån vän.

Han skulle återkomma med telefonnumret till vännen.

-Var det allt? -Var det nåt annat? Jag måste jobba.

Vincent, kom.

-Hej. -Hej!

-Hej. -Tja.

Fattades bara en kamera i den här dokusåpan.

-Det är för din egen skull. -För min egen skull?

Så att du kan titta på svaren efteråt.

Du behåller allt material själv och jag behåller ingen kopia.

Det är lugnt. Jag blir jävligt bra på bild, så det är ingen stress.

Hur är det i dag, Oscar?

Bra.

Bra. Det var skönt att höra.

Sist vi pratade mådde du inte så bra.

-Nä. -Nej...

Det är bra. Det är väl som vanligt.

Lite jobbigt att vara på den här ön.

Ja...

Det är tufft.

Det handlar om rädsla, skuld, skam, sorg.

Det är känslor som definierar oss men samtidigt begränsar oss.

För att vi ska kunna växa-

-måste vi våga tränga in i djupet av oss själva.

När du står på botten av det djupet, själens svarta sjö...

Det är först då vi kan säga att vi känner oss själva.

Gittan...

Jag vill be om ursäkt. Jag fick aldrig tillfälle förut.

Dörren var öppen-

-och jag trodde verkligen att du var hemma.

Det var inte meningen att bara kliva in.

I alla fall så vill jag säga förlåt.

Och jag har en fråga också.

Mannheim - är det din släkt?

-Den där tillhör inte dig. -Jag vet. Jag...

Vem är den flickan?

Det är jag.

Det där är farfar.

Fy satan!

-Vad är du ute efter egentligen? -Jag vet inte.

Det är nånting med den här ön. Eller hur?

Du om nån borde ju veta det.

Du och jag har ju känt varandra i en dryg vecka.

Under den tiden har vi haft många bra samtal.

Många bra övningar.

I dag vill jag prata om gårdagens övning på kolerasjukhuset.

Det var en övning på liv och död.

Den handlade om att du kontrollerar ditt liv och din egen död.

Jag vill gärna veta lite om vilka känslor du fick.

Så klart... Så nu kommer känslosnacket och allt?

-Det stämmer. -Så klart.

Är du rädd för det?

Jag har inga problem att prata om mina känslor.

Då tar vi känslosnacket nu, då.

Den här ön har tillhört oss i över 300 år.

Mamma sa alltid att det fanns nåt på den här ön.

Nåt mörker, nån oro.

Kalla det vad du vill.

Vad menade hon?

Om en människa står inför ett vägskäl i sitt liv.

Om man måste välja mellan det mörka och det ljusa inom sig...

Om man ställs inför ett sånt val här på ön-

-väljer man alltid det mörka.

Har du sett nåt?

-Sett nåt? -Du vet vad jag menar.

Det är nåt med rum 5.

Jag vet inte vad.

När jag var vid kolerasjukhuset så...

Jag såg ett barn.

En flicka.

Jag tror att det är henne allt det här handlar om.

Du ska lämna den här ön så fort du bara kan.

Hej.

-Jag skulle behöva hjälp. -Okej.

Jag skulle behöva ta mig in hos Gittan.

Ska du sno hennes protes, eller?

Jag tror att Maja dog här på ön och Gittan vet nånting.

Så du vill alltså göra inbrott och dra in mig i det, eller?

Nej, inte inbrott. Jag...

Jag behöver bara nån som håller vakt om hon kommer. Snälla.

Fan...!

Jag vill prata om övningen i går, på kolerasjukhuset.

Om hur du kände dig och vilka tankar du fick.

Ja, men det kändes bra och så.

Och det var bra tankar.

Vad tänkte du på?

På Josefin.

På Josefin...

Du tänkte på Josefin Malmberg?

Du lärde känna henne på kursen förra året.

Har du lust att prata om det?

Det finns egentligen inte så mycket att säga.

Hon var en väldigt fin person-

-som tyckte om att prata med mig och det är inte så många som gör det.

Var det nån speciell anledning till-

-att du tänkte på henne på kolerasjukhuset?

Var det nån som sa nåt?

Jag tänker på henne alltid.

Du var kollobarn.

-Var det så Gittan hittade dig? -Ja.

Det kan inte varit lätt för Gittan.

Hon hade inga egna barn men hon fick ordning på mig i alla fall.

Vi kommer från missbrukarfamiljer båda två.

Det är något man bär med sig resten av livet.

Det var den här ön som räddade mig, att jag kunde åka hit på somrarna.

Men...den skrämmer mig också.

Vafan, är du kvar här?

Ja, jag skulle bara... Det var så fin utsikt så jag...

Jag ska gå nu.

Vi har pratat mycket om din familj-

-och om hur du valde att lämna dem, bryta kontakten med dem helt.

Det var tack vare dig.

Ja, okej...

Jag kommer ihåg när du pratade med ungdomarna om din barndom.

Du sa att man inte skulle låta sig tyngas ner av det som hade hänt-

-och släppa gamla mönster-

-och skapa sin egen familj.

Ja.

Min familj existerar inte längre.

De kunde lika gärna ha varit döda.

Ibland önskar jag att de var det.

Och sen träffades ju vi.

Okej...

En sak, bara...

Förra året sa du att du var ganska missnöjd med kursen.

Jag fick ju ingen hjälp.

Ja, du sa det. Känner du att det kommer att hjälpa i år?

Nej.

Nej...

Det är ju inget fel på dig eller på din metod.

Det är skönt att höra.

Jag tror bara inte att jag kan få hjälp.

En väldigt skön känsla som gör...att jag kan slappna av.

Ja, okej...

Det är... Vet du vad? Det är en tankegång jag kan förstå.

Det kanske är det som är själva nyckeln till hur du kan bli bättre.

Att sluta att använda livet till att jaga nåt som kanske inte finns.

Kärlek som kanske inte finns, bekräftelse...

Att bara försöka landa i nuet.

Ska jag skaffa en Carpe Diem-tatuering också?

Kanske det, om du tycker att det skulle kännas rätt.

Jag lever ju inte i nuet!

Jag har ju gett upp!

Jag tror inte att du har gett upp.

Du var här förra året, du är här i år.

Det är klart att du tror att du kan få hjälp.

Det är ju inte därför jag är här.

Varför är du här, då?

Varför är du här?

Jag är här-

-för att ta reda på vad som hände med Josefin.

Hon förtjänar inte att glömmas bort.

Det var inte nåt som hände med Josefin.

-Hon bara drog! -Hon mördades.

Hur kan du säga så? Är det nåt du vet?

Är det nånting som du vet?

Jag trodde hela tiden att det var mitt fel.

Var det för att jag var för ung? Var det därför?

Det var för mycket... Det hände för mycket konstigheter.

Det blev helt fel.

Hade vi inte kommit överens om att vi var klara med det här?

Fy fan, vad du sårade mig.

-Hej. -Hej.

Jag misstänkte att du ville ta en paus från gänget.

-Tuff dag? -Ja, det kan man säga.

Säg att jag sitter och skiter. Vad som helst.

Hej.

Jag hade tänkt att vi skulle prata om gårdagen.

Men jag känner att vi har viktigare saker att prata om.

-Är det okej? -Absolut.

Om jag ska kunna hjälpa dig måste du vara ärlig mot mig-

-och så måste du vara ärlig mot dig själv.

Ingenting du vill berätta?

Anledningen till att jag frågar är-

-att jag fick besök av en som är orolig för dig.

-Vem då? -Gittan.

Och hon... Hon berättade för mig-

-att du besväras av det här stället.

Att du har sett saker.

Stämmer det?

Varför säger du inte nåt till mig?

Vi har väl saker att prata om?

Barngengångare.

Spöken.

Ett lik i vattnet.

-Hallucinationer. -Det var det inte.

Vet du vad jag tror? Jag tror att du springer runt här på ön-

-och jagar spöken-

-för att du är rädd för att se dina egna problem i vitögat.

Jag...

Jag vet att du upplever det här. Det har vi pratat om.

Har du tänkt på att ingen annan här har upplevt samma saker som du?

Ingen!

Jag är ingen Freud-anhängare men han sa-

-att man kan ta till verklighetsflykt och vanföreställningar-

-för att försvara sig själv. Det tror jag på.

Minnie, jag kan inte hjälpa dig med allt.

Men jag kan hjälpa dig med ditt flyktbeteende.

Jag tänker på din dotter.

Luna.

Sluta fly.

Finns du?

Fan, fan!

Fan, fan!

Jag är här-

-för att ta reda på vad som hände...med Josefin.

-Hon försvann. -Hon mördades.

Hur kan du säga så? Är det nåt du vet?

Är det nåt som du vet?

-Hur är det? -Jag måste få ringa min dotter.

-Har det hänt nåt? -Nej, jag bara måste få göra det.

Jag får inte låna ut den.

Agnes, jag måste få ringa min dotter. Snälla.

Okej, kom då.

Minnie, vad är det?

Jag kan inte hennes telefonnummer.

Tack.

-Hallå. -Hej, älskling. Det är mamma.

Mamma! Vet du? Jag längtade efter dig i dag.

Gjorde du det?

Jag slog mig på dagis. På knät. Det kom blod.

-Stackars älskling! -Johanna gav mig plåster.

-Vad gör du just nu? -Leker med Tuss.

-Vem är Tuss? -Det är Tuss!

Men vem är det? Har jag träffat Tuss?

Det är Theresia, mamma.

-Jag vill också ha ett smeknamn. -Absolut.

Du vet väl att mamma kommer hem snart.

-Okej. Jag trycker på röda knappen. -Jag älskar dig.

Hallå, Erik!

Sätt dig.

Jag tänkte att vi kunde prata om gårdagens övning på kolerasjukhuset.

Jag skulle vilja prata om en annan sak.

Jaså? Vadå?

-Hallå. -Hej.

Jag ringer angående din dotter Elsa och hennes mamma Josefin.

-Är du polis? -Nej, jag heter Minnie.

Jag jobbar för en tidning. Jag är journalist.

Vi håller på med en artikel om vårdnadstvister.

Nej, jag vill inte prata om det där. Det är privat.

-Så du har inte hört nåt från dem? -Nej, det har jag inte.

-Ingenting alls? -Nej, och det gör mig så förbannad.

Polisen verkar inte göra nånting. Skriv det. Man är helt maktlös.

-Vad är det? -Vad kul att du frågar.

Det här är en ganska avancerad bokföring.

Gittans bokföring.

I den här så står det-

-att Gittan sålde kursgården till en Erik Larsen-

-och att det verkade vara en ganska bra affär för båda.

Men det här är inte så roligt för skattebetalarna. Eller hur?

Regionen gick ju in med en ganska stor summa pengar.

Jag tror att rätt många är nyfikna på vart pengarna tog vägen.

-Vad är det du vill? -Vad jag vill?

Det vet väl du nu.

Det finns ett möte på Sandhamn jag gärna går på-

-tillsammans med datorn, mobilen och intyget.

Tack.

Bara så att jag får veta...

Hade Josefin några fiender?

Den enda hon nånsin kallade fiende var mig.

Jag förstår. Tack så hemskt mycket.

-Jag är ledsen om jag störde dig. -Okej.

-Du... -Ja?

-En sak till... -Mm.

Elsa... Hade hon nåt smeknamn?

Nej.

Kanske inte ett smeknamn direkt men...

Det var ju bara Josefin som använde det.

Maja. Efter Maja Gräddnos.

Text: Pontus Janhunen www.sdimedia.com

Stöd oss och bli en VIP-medlem för att ta bort all reklam från www.OpenSubtitles.org