All language subtitles for Quantum Leap.S01E06.What a Disaster!

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish
nl Dutch
en English
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian Download
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

Dr Ben Song riskerade allt när han tog Quantum Leap-acceleratorn-

-och reste bakåt i tiden.

Nu försöker vårt team att ta reda på varför.

När han hoppar mellan kroppar utan att minnas vem han är-

-har han fortfarande ett hopp.

Att hans nästa hopp ska ta honom tillbaka-

-till platsen och människorna som är hans hem.

-Det är lite som vår första dejt. -Absolut. Det känns exakt likadant.

Jag minns kanske inte detaljerna, men jag minns hur jag känner.

Och hur mycket jag tycker om dig, Addison.

Jag gör vad som helst för att hitta tillbaka till dig.

Så att vi kan börja om och skapa nya minnen. Tillsammans.

Det finns inget jag vill mer, Ben.

Går det att kyssa ett hologram? Jag vill verkligen det.

Det var ett misstag att komma hit, Ben.

-Kallade han dig Ben? -Hur vet du mitt namn?

Jag vet allt om dig, dr Ben Song från år 2022.

Jag vet vad du gör-

-men om du värdesätter ditt liv måste du sluta följa efter mig.

Fattar du?

-Såg ni det? -Kände nån igen Ben?

Han visste hans namn. Han sa: "Dr Ben Song från 2022".

-Jag tänkte på "följ inte efter mig". -Hur är det möjligt?

-En annan tidsresenär? -Nej.

En annan hoppare. Nån som reser i tiden, som Ben.

Om de använder liknande teknologi så ser de Ben som Ben.

-Som vi gör i hologramkammaren. -Liknande teknologi?

-Den är helt unik. -Vad vi vet.

Var det därför Ben hoppade? För att följa efter den där personen?

-Vart och varför? -Vad är det som pågår?

När mina föräldrar skilde sig skyllde jag på mamma.

Antagligen för att jag knappt träffade pappa efter det.

Hon var den enda jag kunde vara arg på.

Jag tog jobbet på Saint Luke's-

-för att jag trodde att det skulle göra våra liv bättre.

Det har inte varit bra på länge.

Jag trodde att en ny plats och mer pengar skulle...

-Hej! -Men det hjälpte inte.

Lyssnar du ens, John?

Förlåt! Ja. Vi är väl i San Francisco?

Jag vet att du inte ville flytta hit. Du har varit tydlig med det.

Jag har försökt, John. Jag gick i terapi.

Jag ändrade mina arbetstider för att passa din...

Jag har gjort allt för att det ska funka, men jag kan inte...

Jag klarar inte mer. Jag vill skiljas.

Från mig?

-Skämta inte. -Det gör jag inte...

Slaget om bukten fortsätter med match tre i World Series 1989.

Det är Oakland Athletics mot San Francisco Giants.

-Vänta lite... Vilket år är det? -1989, John.

Hörde du nåt jag sa? Jag vill inte vara gift längre.

De kommer inte spela. Matchen ställdes in.

Vi måste härifrån. Nu!

Nej, vi måste prata. Du kan inte fly...

Allt kommer att rasa.

Det har det redan gjort, John. Om du inte tänker kämpa för oss...

Snälla! Vi måste gå nu.

Alla måste ut härifrån!

Se upp!

-Det är över. -Tack och lov.

-Är du okej? -Jag tror det. Och du?

Ja.

-Hur visste du att det skulle hända? -Jag vet inte.

Jag kom bara ihåg det.

Hjälp! Min make är skadad!

Det är okej. Jag är läkare. Jag heter Naomi.

-Låt mig titta. -Jag ska försöka hitta hjälp.

Hallå! Stanna!

Vi har skadade längre ner på gatan. Ni måste hjälpa dem.

-Hej! -Tack och lov. Är du okej?

Ja, är du okej?

Vem var killen i Salvation? Han kände igen mig. Du såg det.

Jag... Vi tror att han är en hoppare.

En annan person som hoppar genom tiden?

-Hur är det möjligt? -Vi vet inte än.

Det är mycket vi inte förstår.

-Det känns bra. -Hela teamet jobbar på det.

Var det därför jag hoppade? För att följa efter?

Det undrar vi också, men du kan inte fokusera på det nu.

Hur kan jag tänka på nåt annat?

Du måste fokusera på det här hoppet. Låt oss tänka på det förra.

Jag vet! Om du inte klarar hoppen så fastnar du i det förflutna.

Snälla. För min skull. Låt oss fokusera på det här.

Okej...

Enligt Ziggy har du hoppat in i John Harvey.

Han verkar inte vara en toppensnubbe.

-Vet du varför jag är här? -Jag får ingen kontakt.

Hans fru vill skiljas och det kan jag förstå.

-Men det kan inte vara min uppgift. -John!

-Kom ambulansen? -Ja, han är på väg till sjukhus.

Vi måste hem till Jason.

-Jason? -Vår son.

Jag älskar Jason så mycket. Var är...? Efter dig.

Jag måste byta handlänken. Vi ses vid huset.

-Handlänken är trasig. -Jag ska kolla den.

Du kan använda en gammal version så länge.

Titta! Tack!

-Vad vet du om den nya hopparen? -Vi kallar honom Hoppare X.

-Nej! -Värt ett försök.

Det har gått tolv timmar. Vad tror vi? På svenska, tack.

Vi har tre möjliga scenarion.

Ett annat land fick tag på ritningarna-

-till Quantum Leap-maskinen och byggde en.

Det är osannolikt. CIA hade hört nåt och informerat mig.

Den andra hopparen hade en amerikansk accent.

Du har en poäng. Ett privat företag kan ligga bakom.

En miljardär eller militär leverantör fick tag på det och kan resa i tiden.

Elon Musk eller Zuck kanske vill kontrollera historien.

Det är skrämmande.

Vi såg till att ingen entreprenör fick ritningarna till anläggningen.

Vi gjorde allt för att se till att ingen visste vad vi byggde.

Men det är möjligt.

Scenario nummer tre är en riktig... Svårt att greppa.

-Jag varnar er. -Jag gillar det inte.

-Nån använder vår anläggning. -Nej, det är omöjligt.

-Vi hade fått veta det. -Nej.

-Inte om de använder den i framtiden. -Så du menar...

Vi vet inte vem som styr om fem år. Om tio år? Om 50 år?

Personen har kanske inte hoppat än, men kommer att göra det i framtiden.

-Det här ger mig huvudvärk. -Du är inte den enda.

Jag vill inte ha teorier eller scenarier.

Ni har tillgång till världens kraftigaste kvantdator.

Jag vill veta vad som pågår. Nu!

Jason! Jason!

Han är inte här. Jag kollar Brandons hus.

-De verkar lyckliga. -Det är de inte.

Det har varit dåligt länge.

Jag kan inte tänka mig att jag ska rädda deras äktenskap.

Jag vet.

-Nåt nytt från hjärntrusten? -Många teorier. Inte många svar.

Okej...

Allt det här får mig...

Är mina föräldrar fortfarande gifta?

Lever de?

Jag är ledsen, Ben.

Du hade ingen relation med din pappa.

Din mamma uppfostrade dig.

Hon tog dig till USA när du var nio.

Du pratade inte mycket om henne.

Jag vet bara att hon dog när du gick i high school.

Mamma...

-Jag minns henne. -Verkligen?

-Vad minns du? -Hennes mat.

Doften är så trösterik.

Jag känner mig trygg. Jag känner mig väldigt trygg.

Det är allt.

-Pratar jag aldrig om henne? -Nej.

Det var mycket med dig som var ett mysterium för mig.

Förlåt att det blev mer.

-Står du dina föräldrar nära? -Det är komplicerat.

Vi har nog inte tid med det nu.

Men båda lever.

Okej...

-Tror du att Jason rev sönder det? -Hans föräldrar ska skilja sig.

Jag trodde att Naomi inte hade berättat för nån.

Var är grabben, Addison?

Åh, nej...

Jason Harvey dog i jordbävningen.

Det är därför du är här. Du måste rädda Jason.

-Vi har ett foto. -Va?

-På Hoppare X. -Vi säger inte det.

Jag vet, men vi har ett foto. Från hologramkammaren.

-Hur? -Jag tänkte du skulle fråga.

Kan du följa med ner? Jag har rekvisita som kan hjälpa.

Du har...?

-Var fick du tag på dem? -Maduka har ett diorama på kontoret.

Först var det en kul grej, men nu är vi oroliga för honom.

-Fokusera, Jenn. -Okej, förlåt.

Den här representerar en värd. Personen som Ben hoppar in i.

Sist var han Diego de la Cruz.

-Okej. -Så världen ser Ben som Diego.

När Ben ser sig i spegeln så ser han Diego.

-Jag vet det här. -Jag bygger upp det.

-Bygg snabbare. -Okej.

Vi kan övervaka Ben med hjälp av hologramkammaren.

På grund av hur hologramkammaren fungerar-

-ser inte Addison Diego, utan hon ser Ben som Ben.

-Är du med? -Självklart.

Det gäller även cowboyen, värden till vår andra hoppare.

Världen ser cowboyen, men om de använder vår teknik-

-när vi ser honom i hologramkammaren...

Vi skulle inte se cowboyen utan personens verkliga utseende.

-Det är i alla fall min teori. -Och om vi vet det...

Så kan vi söka på fotot i NSA:s databaser.

Och sätta ett namn på ansiktet. Bra jobbat. Ian!

Jag vill inte skrämma dig, men i princip alla som lever-

-har sin bild i nån databas. Vi gör det själva.

Om vi har tur hittar vi ett körkort eller nåt med mer information.

Om vi får en träff så vet vi att personen inte är från framtiden.

Jag kan inte smälta att ett företag kan ha ett Quantum Leap-program.

Det skulle vara väldigt illa.

-Ni vet väl att det kan ta en vecka? -En vecka?

Det finns hundratusentals databaser.

-Den ska gå igenom biljoner bilder. -Jag kan inte vänta så länge.

Jag önskar att Ben var här och kunde förklara hur fantastiskt det är.

Det tar så lång tid...som det tar.

-Vi har en träff. Hur gjorde du det? -Magi.

-Okej. -Vi har mycket här.

Richard Martínez. Marinsoldat. Ganska nybliven.

En massa medaljer. Stationerad på Camp Pendleton.

Det är i närheten.

Är ni säkra på att han är...?

-Säg det. -Du vill säga det.

Är han verkligen Hoppare X?

Om han inte har bytt ansikte med nån från det förflutna.

Ring Pendleton. Jag vill veta var han är nu.

-Okej. -Ta hit Addison.

Jag vill att hon bekräftar att det är killen hon såg.

Vi fick honom att säga det.

Hur ska vi hitta honom mitt i en jordbävning?

-Vi vet inte ens om han lever. -Hur går det med Ziggy, Ian?

Enligt Ziggy är chansen 93 procent att Ben ska rädda Jason-

-så han måste leva.

Jag ska försöka ta reda på mer, men du måste komma ut, Addison.

-Vi tror att vi hittat killen. -Okej.

Brandon pratade med Jason för två timmar sen. Han var upprörd.

Han ville hem, men han kom väl inte?

Jag förstår inte. Vart kan han ha gått?

Jag vet inte, men titta här.

-Kan han veta om skilsmässan? -Jösses.

Jag pratade med en advokat i morse.

Han måste ha hört mig. Det är mitt fel.

Han är där ute ensam. Han kan vara skadad eller...

Du... Jag vet att du är rädd. Det är jag också.

Inget kommer att hända honom. Vet du vart han kan ha tagit vägen?

-Jag vet inte. -Kom igen, Naomi.

Han måste ha en favoritplats.

Det vet du bättre än jag. Sen flytten har han tagit avstånd.

Vi flyttade från Oakland. Därför hejar han på A's.

-Vad menar du? -Brandon sa att Jason ville hem.

Den här bilden är från vårt tidigare hem.

-Han kanske är på väg dit. -Det är logiskt.

Vi var lyckliga där och han säger att han saknar det.

Ian skickade offentliga handlingar. Deras gamla hyreshus rasade.

Klockan 19.34. Det är om en och en halv timme.

-Oakland är ditåt. -Vi måste iväg.

-Hur ska vi ta oss dit? -Jag jobbar på det.

Inte med bron, färjor eller tåg, men BART går under bukten.

-Är du galen? Vi kan inte ta BART. -Jag sa inget om BART.

Det finns en servicetunnel.

-Du kan gå genom den. -Vi kan gå.

-Du sa ju att du inte ville? -Jag ändrade mig.

-Okej, kom nu. -Jag måste kolla nåt, Ben.

Jag kommer så fort jag kan. Var försiktig.

-Det rapporteras om strömavbrott... -Den övre sektionen kollapsade...

Minst 50 personer har dött.

Det är han. Vem är han?

Richard Martínez. Marinsoldat på Pendleton.

-Han har permission. -Så lägligt.

Han ska vara hos mamman i El Cerrito.

-Har du en adress? -Måste du fråga?

Vi ska prata med honom. Håll Ben fokuserad.

-Han måste hoppa efter det här. -Det går bra. Han minns mer.

Vare sig det är Ben eller Martínez, nån ska berätta vad som pågår. Idag!

Klockan är 18.30. Allt är utslaget i San Francisco.

Räddningspersonal letar efter överlevande.

Enligt en rapport har 53 personer omkommit...

Du tittade på klockan för tio sekunder sen.

Ska vi inte prata om det?

-Vadå? -Oakland.

Säg det bara. Vi skulle inte ha flyttat.

-Jag tänkte inte säga det. -Men det är vad du tänker.

Det var jag som ville flytta.

Jag trodde att jobbet på Saint Luke's skulle vara bra för oss alla.

Vi fick en bättre bostad. Jason fick en bättre skola.

Du vet hur smart han är.

Men han såg det som att han tvingades lämna allt.

-Jag vill inte vara här! -Kom tillbaka...

Och han ger dig skulden.

-Jag gjorde kanske ett misstag. -Nej.

Du gjorde vad du trodde var bäst för familjen.

Du är en bra mamma. Jag kan se det.

Är jag det? Jag jobbar hela tiden.

Jag träffar er knappt och Jason är så arg på mig.

Och nu skilsmässan... Jag befarar att han kommer hata mig för alltid.

Hjälp oss!

Vad ska vi göra om han jobbar för en tredje part?

Jag ska ta honom i kragen och skrika: "Hoppar du olagligt i tiden?"

Var det sarkasm, Magic? Jag gillar det.

Vi måste bara försöka få honom att prata.

-Snäll snut och snäll snut. -Nåt åt det hållet.

-Kan jag hjälpa er? -Richard Martínez?

Amiral Herbert Williams. Ditt befäl gav mig din adress.

-Jag ställer upp, sir. -På vadå?

-Vad som helst. -Jag förstår inte.

En amiral dök upp oanmäld och det verkar gälla nåt allvarligt.

Gäller det ett specialuppdrag så behöver ni inte säga mer.

-Jag ställer upp, sir. -Jag uppskattar det.

-Men det är inte... Får vi komma in? -Ja.

Tack, mrs Martínez. Men vi är inte hungriga.

Det hindrar henne inte, sir.

-Får vi ställa några frågor? -Självklart.

Jag uppfattade inte namnet.

Jag har inte sagt det. Du har en imponerande akt, sergeant.

-Är det nån medalj du inte har fått? -Ja, ma'am. Det finns många.

-Det var sarkasm, Martínez. -Jag märkte det.

-Vi betalar inte tillräckligt, va? -Sir?

Med tanke på riskerna. Du riskerar ditt liv.

Du tjänar inte ens sexsiffrigt.

Jag tjänar nog, sir. Jag gör det inte för pengar.

Så varför?

Mina föräldrar kom hit från Mérida när jag var nio.

Mina bröder var sex och sju. Riskerna vi tog för att komma hit...

Det här landet gav oss stabilitet, trygghet och ett bra liv.

Förlåt... Jag blir känslosam bara av att tänka på det.

Var det därför du blev militär?

För det enda Amerika inte gav mig. Medborgarskap.

Jag älskar det här landet. Jag vill stanna. Jag vill rösta.

Jag vill skydda det från alla fiender.

Om jag behövs så ställer jag upp, sir.

Säg bara vad jag ska göra.

Det är förbjudet att extraknäcka under aktiv tjänst.

-Det vet du väl? -Ma'am?

Man får inte jobba för privata eller utländska företag.

Inte ens på fritiden. Det förstår du väl?

Inget illa ment, men vilken fritid?

Det är första gången jag är hemma på drygt ett år.

-Är jag... Tillstånd att tala fritt? -Varsågod.

Är jag i trubbel, sir?

Jag förstår inte. Har jag gjort nåt fel?

I så fall var det inte med flit.

Jag kan ändra mig. Säg bara vad jag gjorde.

Jag säger aldrig det här, men...

-Jag tror att han talar sanning. -Jag också.

Men vi måste följa rutinerna. Kolla upp hans familj.

Se om det finns pengar som vi bör känna till.

-Eller några hemligheter. -Okej.

Hjälp mig!

-Jösses! -Hjälp!

-Ring 112! -Dörren har fastnat!

-Hjälp! -Vi ska få ut er!

Vi måste krossa rutan.

-Ska vi inte vänta på hjälp? -Vi måste få ut dem nu!

Om transformatorn ramlar på bilen så kommer de att dö.

-Täck ansiktet! -Okej!

-Ge mig din hand. -Det är okej.

Det är ingen fara.

Kom!

Såja. Kom.

Akta dig, Naomi!

Nej, nej, nej...

Vakna. Vakna...

Vakna, mamma!

Vakna, mamma! Jag kan inte leva utan dig.

-Hjälp! -Vad hände, Ben?

-Hon andas inte. -Gör HLR.

-Jag kan inte. -Då gör du en precordial thump.

Okej. Vad är det?

Du slår mitt på bröstkorgen för att få igång hjärtat.

Lita på mig. Det kommer funka. Gör bara som jag.

Du klarar det. Nu, Ben!

Tack och lov... Se på mig! Du är okej.

Byggnaden rasar om 45 minuter. Om du inte hinner så dör han.

-Du måste hitta Jason. -Du ska få honom tillbaka.

Jag lovar.

Det spelar ingen roll! Jag bryr mig inte!

Ben!

-Hur långt är det kvar? -400 meter.

-Du ser svimfärdig ut. -Jag klarar det.

Kroppen du hoppade in i har inte tränat på åratal.

Gå en stund. Du hinner ändå.

-Vad är det, Ben? -Inget!

Jag går en stund.

-Nej! Du får inte dölja saker längre. -Du är arg för att jag hoppade.

Jag trodde att du litade på mig igen, men det gör du uppenbarligen inte.

Skämtar du? Du är den enda jag litar på!

Va...? Okej.

Jag minns.

Vadå, Ben?

Jag minns hur mamma dog. Jag vet varför jag inte berättade.

Du kan berätta allt för mig, Ben.

Kvällen då mamma dog... Vi hade ett stort gräl.

Jag hade fått mitt första betyg i high school.

Det var bara "B". Hon var helt rasande.

Ditt IQ är 197. Jag förstår varför. Du gjorde det med flit.

Jag var så trött på att höra hur speciell jag var.

Att vi flyttade till USA för att jag skulle bli nåt.

Jag ville bara vara ett normalt barn.

Jag gillade inte att bo i New York. Jag sa att jag hatade henne.

-Och sen gick jag. -Kom tillbaka...

När jag kom hem på kvällen så låg hon på köksgolvet.

Mamma?

Mamma! Vakna! Snälla!

Det var ett hjärnaneurysm.

Ben... Jag är hemskt ledsen.

Min sista stund med mamma var fylld av ilska.

Jag fick aldrig säga förlåt eller tacka henne för allt.

Men den kvällen förändrade mitt liv.

Jag blev besatt av fysik och tidsresor.

Inte undra på att jag ville gå med i programmet.

Man kan dra en linje från det ögonblicket till idag.

Jag måste rädda Jason och ge honom chansen-

-att rädda relationen med mamman, vilket jag inte kunde.

Utgången är där uppe. Du klarar det här, Ben.

Du kan fortfarande rädda Jason.

Han är en pojkscout.

Jag gick igenom hans ekonomi och familjens ekonomi.

Inget ovanligt. Han har rätt. Han har inte varit ledig på länge.

Han har tjänstgjort sen han var 18.

Så han jobbar inte för den privata sektorn eller en främmande makt.

Är han verkligen killen på fotot?

-Ja, om han inte har en tvilling. -Det har han inte.

Okej. Så Richard Martínez är Hoppare X.

Det är snarare att han blir Hoppare X nån gång i framtiden.

Vi vet bara inte när eller hur, och tyvärr vet inte han heller.

-Inte än i alla fall. -Så vad ska vi göra?

-Fängsla honom? -Jenn!

-Landet har gjort det för mindre. -Jag ska låta övervaka honom.

Men om vi har rätt så gör det ingen nytta.

Inte just nu, i alla fall.

-Om dagens samtal blev början? -Vad menar du?

Du och Magic pratar med honom och han förstår inte varför.

Så han börjar gräva om Magic och upptäcker en massa hemligheter.

Tio år senare är han med i programmet och hoppar.

Fick vi det att hända?

Jag kan inte bara tänka på framtiden, Ian.

Vi måste fokusera på nuet och Ben och Addison i det förflutna.

-Våra liv är så galna. -Jag hörde det själv.

Jason! Jason! Jason?

-Han är här, Ben! -Jason!

-Pappa? -Jason...

-Vad gör du här? -Tack och lov.

Jag kom innan jordbävningen. Mr Wheeler är kvar.

-Vi måste hjälpa honom. -Stanna här.

-Nej, jag följer med. -Om du går in...

...är chansen 30 procent att du kommer ut.

Lyssna! Vad som än händer får du inte gå in i byggnaden.

-Pappa! -Lova mig det.

Ur vägen! Den rasar!

Här, Ben!

Mr Wheeler! Mr Wheeler! Är du säker på att han är där?

Just det. Hon är ett hologram.

Han sitter bara där chockad.

Mr Wheeler!

-John? Vad gör du här? -Jag hinner inte förklara.

-Vi måste ut, Ben! -Huset kommer att rasa!

Jag vet. Kom!

Se upp!

Ben!

Ben? Ben!

Ben...?

-Du måste vakna. -Jag hämtar hjälp, John.

-Hur lång tid har vi, Ian? -Byggnaden rasar om två minuter.

Jag kan inte förlora dig, Ben. Inte så här.

Inte när du äntligen börjar minnas. Du måste vakna.

-Jag vet att du hör mig. Vakna! -Pappa!

Nej, du ska inte vara här.

Pappa! Vakna!

Kom igen.

Pappa! Pappa? Vakna...

Bra jobbat, grabben!

-Jag sa åt dig att inte komma in. -Mr Wheeler sa att du satt fast.

-Jag kan inte lyfta bjälken själv. -Byggnaden rasar, Ben.

-Vi trycker på tre. -Okej.

Ett, två, tre, tryck!

Ja.

Spring, Jason! Fortsätt!

Stanna inte!

Det gjorde du bra.

-Förlåt. -Det är ingen fara.

Du är okej. Du är i säkerhet nu.

Allt kommer att bli bra.

Allt kommer att bli bra.

-Förlåt. Jag saknade det här stället. -Jag vet. Det är ingen fara.

Det här stämmer inte. Du räddade honom.

-Du borde ha hoppat. -Pappa? Vad är det?

Jag trodde det räckte att rädda dig.

Att du och din mamma skulle lösa allt, men det gjorde ni inte.

Skämtar du? Hon bryr sig inte om mig eller familjen.

-Det är inte sant. -Hon vill skilja sig, pappa.

Jag vet. Jag förstår att du är arg för att hon tog dig härifrån-

-men hon gjorde det för din skull.

Det är svårt att se just nu, men en dag kommer du göra det.

Och tro mig, när den dagen kommer-

-vill du inte se tillbaka och önska att du gjort annorlunda-

-för den ångern försvinner aldrig.

-Jason! -Hej, mamma.

Jag är så glad att du mår bra.

Tack, John. För att du tog honom tillbaka.

Han fick mycket hjälp.

Jag är hemskt ledsen för hur du fick veta om pappa och mig.

-Jag ville inte det. -Jag vet.

Pappa berättade om hur du hjälpte dem.

-Jag... -Är du skadad?

-Inget som inte läker. -Jag älskar dig, mamma.

Jag älskar dig också, raring.

Du klarade det, Ben.

Enligt Ziggy försonas Jason och Naomi.

Han blir civilingenjör-

-och bidrar till att byggnader klarar jordbävningar bättre.

Hans innovationer har räddat tusentals liv.

-Vad gör du, Ben? -Telefonerna funkar.

Det är 1989. Min mamma lever. Jag kan ringa henne.

Det är mot reglerna.

-Jag kan inte låta dig göra det. -Två, ett...

Ben?

-Jäklar! Jag minns inte numret. -Du ska hoppa när som helst.

Snälla, Addison. Jag måste ringa henne.

-212177-2350. -Tack!

-Hallå? -Mamma...

-Har du en sekund? -Självklart. Vad är det?

Jag kom ju på att Ben använder gravitationsassisterad navigation-

-och sicksackar genom tiden för att bygga upp hastigheten-

-och kunna ta sig långt tillbaka.

Efter allt som hände idag med Hoppare X...

Med Martínez...

Det fick mig att tänka att jag kanske räknade fel.

Ben försökte inte ta sig till det förflutna.

Han försökte hoppa till framtiden.

-Det borde inte vara möjligt. -Inget borde vara möjligt.

Alla tror att nåt är omöjligt tills nån bevisar motsatsen.

Ben kom kanske på det. Han är definitivt smart nog.

I så fall är det bara du som kan komma på hur och varför.

-Sätt igång. -Okej.

-Jag är ledsen. -Ja.

-Jag skulle inte gett honom numret. -Jag hade gjort detsamma.

-Hur är det? -Okej.

Ben är annorlunda där inne.

-Hur då? -Den gamle Ben...

Han var fantastisk. Vi skulle gifta oss.

Men den Ben som är där inne...

Han är mer sårbar.

Mer öppen. Han delar sina känslor. På ett sätt jag alltid hoppats på.

Det känns som att jag älskar honom ännu mer.

Trots allt det här.

-Är det galet? -Nej. Det är vackert.

Vill du äta middag och kanske titta på "Housewives"?

Ja, och jag antar det. För din skull.

-De har satt klorna i dig, eller hur? -Kanske.

Men först måste jag ringa mamma.

-Det senaste hoppet gjorde intryck. -Ja.

Fader Davenport. Tack och lov. Det har tyvärr blivit värre.

Kom in.

Text: Viktor Björkman Iyuno

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.