Original subtitles

God morgon.

Har jag blivit galen? Har jag blivit galen?

Det är omöjligt.

- Vad är du för något? - Jag är du.

Du kan inte vara jag. Du kan inte vara jag!

Jag är din själ - din smutsiga, fördärvade själ.

Du vet vad du är. Vad du har gjort...

Nej. Nej!

Väl skjutet! Vi har snart gjort en Camelot-krigare av dig.

- God morgon! - Hej, Albion. En fin pojk...

God morgon.

Kom då. Varsågod.

Kom då.

Visa lite hyfs. Det här är Bardon-passet.

Ni står under kung Arturs beskydd. Ni kan låta hästarna vila...

Passet är nu stängt.

- Låt honom löpa. - Far!

- Far, far! - Har du verkligen övat färdigt?

Vakterna har blivit mördade!

Tio angripare.

Ta hästen från bortersta stallet. Du vet vad du ska göra.

Skynda dig. Gud bevare dig.

- Ska jag fånga in honom? - Nej. Inta era positioner.

- Pojken gör precis det jag vill. - Följ oss!

Få se vilken slags mannar du har värvat åt mig.

Jag är inte galen, jag är inte galen...

Jag är inte galen. Gode Gud...

Jag är inte galen...

Var har du varit?

- Merlin! - Vad har du råkat ut för?

- Vad gör du här inne? - Vad har hänt med ditt ansikte?

Jag såg mig själv. Jag stirrade rakt på mig själv.

Vad pratar du om? Igraine...

- Var har du varit? - På Pendragon.

Nunnan låste in mig i ett rum och höll mig fången.

Ingen kom och räddade mig!

Igraine, Igraine...

Du var här i går kväll.

Vi var tillsammans.

Nej. Nej, jag dödade en vakt.

Jag stal en häst och när jag kom tillbaka stod jag i stora salen...

Då visste jag vad jag hade gjort.

Jag borde ha förutsett det. Jag borde ha förstått.

- Du och jag...? - Jag trodde det.

Men jag... Jag minns inte.

- Har jag mist förståndet? - Nej, det här är Morgans verk.

Det var därför hon höll dig fången. Hon har varit här - i din skepnad.

Jag vet att du har haft det svårt-

- men vi måste ta reda på vad hon har gjort mer.

Öppna! Det är Morgan.

Igraine har rymt. Hon är på väg tillbaka till Camelot.

- Jag vet. Jag såg henne. - Såg hon er?

Hon såg bara sig själv.

Alla kommer att tro att hon har blivit galen.

Galenskap drabbar ju ofta de enfaldiga.

Är något på tok?

Har det hänt något mellan dig och kungen?

Var inte dum.

Svär på det då.

Svär vid Guds heliga ord att inget hände.

Det är klart att inget hände.

Svär då.

Som du vill.

Jag svär...

...att jag aldrig...

Att ingenting...

Det var ingenting!

Vad var ingenting? Berätta.

- Berätta, Guinevere. - Det var innan vi gifte oss.

Det hände bara en gång. Jag ville inte att du skulle veta.

Titta inte på mig så där, jag står inte ut!

När?

Innan jag blev din hustru.

Men nu är vi gifta och jag är dig trogen.

Om du bryr dig det minsta om mig, så berätta när.

På vår bröllopsdag.

Förlåt. Jag gjorde något fruktansvärt men jag är fortfarande din hustru.

Du är inte min hustru. Du är kungens hora.

Slå tillbaka! Slå tillbaka!

Slå tillbaka!

- Ur vägen, Merlin. - Leontes! Vad har hänt?

- Det här angår bara kungen. - Kungens ärenden angår även mig.

Berätta.

Lady Igraine berättade sanningen.

Artur tog min hustru. Han har lägrat min hustru.

Nej, det kan jag inte tro.

Hon bekände! Kungen måste ställas till svars.

Om det här är sant har Artur gjort något oförlåtligt.

Men vad ska du göra? Slå honom? Skära strupen av honom?

Leontes... Du kan bära detta, det vet jag.

Varför skulle jag göra det?

Gå tillbaka till Guinevere. Låt henne sona sina synder.

Jag tar hand om kungen.

- Hur gick det? - Det fungerade. Camelot är smittat.

- Nu ska farsoten sprida sig. - Passet är snart vårt.

- Det krävs fler tillslag. - Det har börjat. Mannarna är här.

- Lady Morgan vill gärna träffa er. - Det är ömsesidigt.

Kungen har inte gjort något för mig. Jag måste sätta min lit till er nu.

- Jag vill ha tillbaka vårt land. - Ska vi slå till mot Camelot?

Det vore förräderi.

Vi vill bara avslöja sanningen. Att Artur skyddar folket är lögn.

Bardon-passet blir angripet i detta nu.

Fler anfall mot Pendragons utposter, i norr, söder och öster-

- skulle få folk att förstå hur bräckligt försvaret är.

Jag gör vad som helst så länge jag får betalt.

En legoknekt kan alla köpa. Om det här sköts rätt-

- blir jag den enda som kan erbjuda beskydd.

Kronan blir min, och då behöver jag kämpar och en marskalk.

Män vars lojalitet väger tyngre än deras börsar.

Män som har svurit mig trohet-

- med sinne, kropp och själ.

Jag svär er min trohet.

Vad står på?

Leontes vet. Om oss. Om bröllopsdagen. Han vet allt.

- Hur är det möjligt? - Det var som om han redan visste.

- Har du sagt något? - Inte ett ord till någon!

Hur kunde han då veta?

Var är han?

- Du gör det bara värre. - Jag måste försöka förklara.

- Vad kan du säga? - Att det inte var ditt fel.

- Att jag övertalade dig. - Det är inte sant.

Jag kan inte undvika honom. Han är min vän, min kämpe.

Varför gjorde vi det?

Leontes är en god människa. Allt kommer att ordna sig.

Det kommer det inte alls att göra.

- Vad gör hon? - Hon övar sin självkontroll.

Vad tjänar det till? Vi kidnappade kungens mor.

Din fruktan är värdelös för Morgan. Ge henne tillit eller ingenting alls.

- Vi kommer att ställas till svars. - Ja, och då måste vi vara starka.

Kungens mor har blivit galen. Merlin får klara sig själv nu.

Uppfattat?

Säg åt kungen att söka upp mig.

Ingen får prata med honom. Är det förstått?

Jag anade aldrig att de skulle gå så långt.

Men det gjorde Morgan. Jag behöver din hjälp.

Människorna här litar på dig.

- De söker vägledning hos dig. - Vad kan jag göra?

Mannarna får aldrig veta det här. De skulle känna sig svikna.

Se till att Guinevere håller sig lugn och tyst.

- Morgan, då? - Henne tar jag.

Jag måste bara hitta Artur först.

Som jag har slitit, och så kommer de undan ändå...!

Var är kungen? Vi behöver hans hjälp.

Han har inte tid nu. Vänta på din tur, som alla andra.

Camelot vrider sig i dödsryckningar.

När lögnerna avslöjas faller allt samman.

Folk kommer att irra omkring i panik.

Och då finns jag där och fångar upp dem.

De kommer att behöva mig.

Männen säger sig vara överlägsna-

- men det är de som är slavar under sina känslor.

Kvinnor uthärdar mer än män.

Det är därför folket behöver en stark drottning.

- Hämta den gyllene klänningen. - Väntar ni formellt besök?

Bjud in våra vänner. Jag behöver publik.

Jag vet att jag har sårat dig.

Jag skäms så.

Håll om mig.

Älska med mig.

Var det så här du kysste honom?

Hur vet jag att det bara var en gång? Hände det när ni var på resa också?

- Nej, på hedersord. - Du gav din heder till Artur.

Jag vet att jag gjorde fel.

Jag ber dig att förlåta mig.

- Jag vill, men jag vet inte hur. - Jag är inte förtjänt av dig.

Hur kom det sig att du frågade i morse?

Det var något som Igraine sa.

Igraine...? Vad sa hon?

Om jag inte hade frågat, skulle du ha berättat då?

Jag skulle hellre ljuga...

...och leva med skuldkänslorna...

...än att någonsin såra dig.

Och jag skulle hellre se att du inte ljög för mig.

- Du borde ha berättat för mig. - Jag svor att aldrig förråda någon.

- Förnekar du det inte ens? - Nej, det är sant.

- Berätta det aldrig för någon här. - Jag har sårat folk jag bryr mig om!

De är obetydliga! Du har plikter gentemot riket, ingen annan.

Vad tycker du att jag ska göra?

Skyl över det här, annars kan du förlora allt.

- Jag måste tala med kungen! - Vem är du?

Snälla! Min familj hålls fången i Bardon-passet.

- Vad heter du? - Albion, Ers majestät.

Far hälsar att Bardon-passet har blivit angripet.

Bardon-passet måste försvaras.

Sammankalla mannarna.

Bardon-passet är vår främsta handelsväg.

Utan den blir vi snabbt svaga. Då är hela riket hotat.

Vi skyddar familjen och vårt territorium - inget annat duger.

Var är Leontes?

- Dina mannar behöver dig. - Jag återvänder till min hemby.

Det här är ditt hem. Vi är din familj.

Fullgör din plikt gentemot kungen. Annars är din heder inget värd.

Prata med kungen om heder. Han satte på min blivande brud.

Han kommer att ställas till svars.

Men nu är det kris, och du har plikter gentemot dina mannar.

När jag återvänder är jag färdig med Camelot.

Det är ditt och din hustrus beslut.

- Låt männen vara! - Varför ska jag lyssna på dig igen?

- Du ignorerade min varning. - Så då berättade du för Leontes?

- Nej, jag sa ingenting. - Bara du visste.

Snälla du. Här pågår saker som är mycket värre än det du har gjort.

Jag förklarar allt i sinom tid.

Leontes glömde sin bönbok. Han strider aldrig utan den.

Tror du verkligen att han vill träffa dig nu?

Det hände en gång. Bara en gång.

Ingen brådska, Leontes. Vi väntar bara på dig.

Gawain... Släpp aldrig kungen utom synhåll.

Om Leontes försöker skada Artur griper du in.

Ställ inga frågor, inte nu.

Om någon försöker skada kungen gör du det du måste göra.

Le nu, som om jag hade skojat.

Iväg!

Segra! För Camelot!

- Handelsvägarna är livsfarliga nu. - Kungens fana betyder ingenting.

Lugn, mina herrar. Vi måste tro på min bror.

- Tro ersätter inte tillit. - Var inte illojala gentemot Artur!

Det är inte hans fel att det finns skurkar vid hans hov.

Vad då för skurkar?

Hans trollkarl sägs ha stort inflytande.

- Han förhastar sig ibland. - Går han emot kungens ord?

- Vissa anser att han är galen. - I makt?

Oavsett hur galen han är håller vår kung honom i schack.

- Vart ska du? - Jag vill se när hon får sitt straff.

- Jag borde inte ha släppt in henne. - Det gjorde du inte.

Du lät mig komma nära, och det gläder mig.

Jag är bara ledsen att jag inte var där.

Det är jag också.

Vi rider till Pendragon och hämtar henne.

Hon ska ställas till svars för sitt förräderi.

Morgan måste erkänna Camelots auktoritet.

- Där är de. - De är många fler än vi.

Artur... Vi är för sårbara om vi angriper framifrån.

- Du sa att det fanns en annan väg. - Vi måste lämna hästarna här.

- Det är där uppe. - Klättra förbi mig. Leontes...

- Klättra förbi mig, bara. - Stanna där, Leontes. Upp!

- Vi ska hjälpa er. - Det är vi, Griffith.

- Du fick tag i dem! - Ge mig ett handtag.

Upp med dig, gamling!

- Är det han? - Jag är Artur.

Albion! Du klarade det!

De kom i morse. Tack för att ni kom.

Ni måste vara Lucan. Det viktigaste först - vår fana.

Kom.

De kom - precis som Morgan sa.

Hon sa att hennes bror ömmar för hopplösa fall.

Där är han.

- Vi är fyra gånger fler. - Morgan säger att de är skickliga.

- Då håller vi dem inlåsta. - Perfekt. En kung till slakt...

Det här är min väg till Morgan.

När jag överlämnar kungens svärd knäböjer hon i tacksamhet.

Vi har väntat på ett angrepp.

De är fler, men vi har tornet. Bågskyttarna kan göra nytta där.

- Tills pilarna tar slut... - Det är över innan dess.

Jag spejar av området.

- Vilka är alla de här människorna? - Byar i hela riket blir angripna.

De försvarslösa söker skydd här.

- Var är hon? - Lady Morgan är upptagen.

- Hon är oanträffbar. - Inte för mig.

Morgan! Var är du?

Gömmer du dig i mörkret som den giftorm du är?

Lugn, trollkarl. Varför har du kommit?

Häxeri, kidnappning, förräderi.

- Hur bemöter du anklagelserna? - Jag vet inte vad du pratar om.

Har du inte använt magi för att anta någon annans skepnad?

- Att du vågar anklaga mig...? - Du höll Igraine fången.

Du lät misshandla henne och visade dig i Camelot i skepnad av henne.

Det är inte sant! Morgan är den enda vi kan lita på.

- Är det dårarnas kör? - De är trogna undersåtar.

Hon band mig, höll mig fången, plågade mig!

- Den arma kvinnan är sinnessvag. - Jag minns rummet.

Det fanns märken på golvet - häxmärken.

Det finns inget sådant rum här.

Här är det.

Det var här inne, det svär jag på.

Det här är en fridens och bönens plats.

Det fanns märken här under.

Vi har ingenting att dölja.

Det fanns en vakt som hette Donal.

Han var här inne hos mig.

Och vad hände med honom?

Du måste ha syndat svårt, mitt barn.

Har du inget att bekänna?

Hon försöker få dem att tro att vi är galna.

- Men jag vet vad som hände. - Är hon ofta så här?

Lille Redwald var helt oskyldig, men han dog på grund av det här.

- Varför berättar ni det för mig? - Jag vet att ni är delaktig.

Ni kommer att få stå till svars inför kungen.

Det ser jag fram emot.

Kom igen nu. Dra!

Där, ja.

Leontes... Klandra inte henne. Det var mitt fel.

Jag griper dig. Du ska rannsakas för förräderi vid hovet.

- Ni kan inte gripa Morgan Pendragon. - Det kan jag visst - i kungens namn.

- Det här är absurt. - Jag tillgriper mina styrkor.

Alla dessa människor utlovades beskydd av Camelots styrkor.

Var finns de nu?

De blir angripna, och ni vänder er mot mig? Var är Artur?

- Utom räckhåll för dig. - Riket blöder.

Men ni stormar in här med era huvudlösa anklagelser.

Vi tillåter det inte. Vakter! Grip dem!

Jag har folket med mig, trollkarl.

Bind ihop deras händer ordentligt.

Förstår ni inte? Folket har tappat tron på kungen.

- De blir angripna. - Så de kommer till er och Morgan.

- Vi ömmar för de behövande. - Vilka helgon ni är...

Ni lät kröna er kung med stöd av folket.

Nu har han mist deras stöd. Var står ni själv då?

Mycket bra - ni ger igen med samma mynt.

Vem är ni? Varför är det här viktigt för er?

Jag är Morgan till hjälp och stöd.

Docka eller dockmästare?

- Det kan jag inte avgöra. - Man frågar samma sak om er.

Hur gagnar det er att gå Morgans ärenden?

- Att få tjäna är gagn i sig. - Klipskt. Jag börjar gilla er.

Ni skaffar bundsförvanter samtidigt som ni sår orosfrön i Camelot.

Vanföreställningarna smittar...

- Ska vi låta dem hålla oss gisslan? - Ja.

En mäktig trollkarl som fjättras av ett rep...

Om det är folkets vilja, så låt det ske.

Men måtte du vara säker, lilla nunna, för jag kan vänta.

Mitt tålamod är oändligt.

Kanske är pratet om er magi bara prat när allt kommer omkring.

Camelot är inte byggt på magi, utan på människor - på deras tro.

Jag tror att de genomskådar era ränker.

- Är allt som det ska? - Jag mår bra.

- Vad är det? - Inte nu, Kay.

- Det är mellan mig och kungen. - Ryttare på väg!

Ryttare på väg!

- Vad fan är det som händer? - Sikta på ryttaren!

- Lägg an! - Det är Guinevere.

Nej!

Guinevere!

Artur!

Sikta på kungen!

När jag säger till springer du så fort du kan.

Nu! Spring!

Spring! Ta henne!

- Vad har du gjort? - Vad menar du?

- Släpp kungen! - Jag känner dig! Vad hände?

- Leontes? - Berätta för dem!

Jag har svikit Leontes på värsta tänkbara sätt.

Han var med henne på min bröllopsdag. Sen vigde han oss.

- Kay... - Tala inte till mig.

- Alla kvinnor är visst lovligt byte. - Så var det inte.

- Urskulda dig inte. - Jag älskar henne.

Naturligtvis - som du älskade alla de andra?

Hon valde någon annan. Jag godtar det.

Först förstörde du Leontes äktenskap. Förväntas vi ignorera det?

Så har det varit sen vi var små.

- Det är inte samma sak. - Jo, för du bättrar dig aldrig!

Du är ingen värdig kung. Inte ens en värdig bror.

Tur att vi inte delar blodsband.

Du återvänder ånyo - och ger dig ånyo av i vanära.

Och du, Merlin, borde ha stannat i sängen där jag lämnade dig.

De försökte gripa mig och föra mig till Camelot.

Jag ska rida till Camelot. Jag ska avslöja trollkarlen-

- och hjälpa min broder konungen att återställa ordningen.

Må alla som söker en fristad finna den hos mig.

Leontes...

För vems skull kom du hit?

Din. Bara din.

Ignorera mig inte. Det här är inte över.

- Hur kan du vara så säker på det? - Jag avgav ett löfte inför Gud.

Du gav dig av utan den.

- Behåll den. - Den är ju din.

Du var också min.

- Ur vägen! - Vem är det?

Passa på att tala med dem. Angreppen har önskvärd effekt.

- Vilka är det här? - Gränserna har blivit angripna.

Det är familjer från gränsområdet. De är på väg till Camelot.

Mitt namn är Morgan Pendragon.

Jag för två konspiratörer till Camelot för rannsakan.

Om ni följer med mig kan jag lova er beskydd.

Vi följer med!

Följ med Morgan. Ni har inget att frukta nu.

Ni är trygga i Camelot. Följ med oss.

Människorna börjar tro på Morgan i stället för på Artur.

Vi måste göra något. Du måste göra något.

Det är det hon vill.

Minsta antydan om magi nu skulle bara vända dem mot oss för gott.

Vi kanske måste ta den risken för att stoppa henne.

De kommer aldrig att ansluta sig till oss. Vi är inte lösningen.

- Vad är det då? - Artur.

Vi hjälpte till att tända hans låga. Nu måste han segra på egen hand.

Vad som än händer ska vi vara starka och tysta.

Vi ska tro på din son. Lova mig det.

Är det här verkligen bästa sättet?

Nu kommer Artur att få se sin systers sanna jag.

Det blir slutet på hans lojalitet gentemot henne.

- Skynda på. - Titta.

- Artur. - Vänta.

- Jag vill tala med kungen. - Så tala.

- Ni får en chans att kapitulera. - Ni kunde ha besparat er besväret.

Ni har dödat mina vakter. Ni hotar mitt land!

- Då ska ni dö i dag. - Dra åt helvete!

Förbered er för anfallet.

Skynda på! Ni hörde honom.

Till attack!

Hjälp henne härifrån, Ulfius!

Kay!

In med dig, Albion!

Mor!

Artur!

Vi måste retirera! Vi har mist för många!

- Du skulle ju leta upp de bästa! - Det gjorde jag!

Men de är för sluga och skickliga!

Vi hjälper dig, mor.

Ulfius!

- Skynda! - Hjälp mig!

Reträtt!

Kay!

- De retirerar! - Ulfius är död.

Ta med Kay och familjen härifrån.

Gå samma väg som vi kom. Jag avleder dem.

Jag kommer efter sedan. Någon måste avleda dem.

- Inte ni. - De skadade måste föras i säkerhet.

Passet är viktigt, men ni har gjort allt ni kan. Följ med oss.

- Jag stannar. Ge dig av, du. - Nej. Det är inget att diskutera.

Alla ska härifrån - nu! Hjälp mig med Kay.

Vi låter dem tro att alla är kvar. Då hinner ni fly.

Skynda på. Vi har ont om tid.

- Jag har fått order att skydda dig. - Det behövs inte.

En dåraktig gest ställer inte allt annat tillrätta.

För de skadade till ruinen vi passerade på väg in.

Jag följer efter. Jag hinner nog dit före er.

Vi ses på andra sidan.

Se upp. Jag har henne.

Försiktigt, pojk. Var tapper.

Ynkryggar!

Kan ni inte bättre än så? Landet tillhör er kung!

Och vi ska försvara det intill döden!

De hånar oss, Wallace.

- Gillar du att bli hånad? - Jag har skickat efter förstärkning.

De är för skickliga. Vi måste vara fler.

Jag lovade Morgan att jag skulle ta Arturs svärd från hans döda kropp.

Kung Artur dör för vår hand - här, i kväll.

Intill döden.