Original subtitles

- Vad vill ni mig? - Tyst, mitt barn.

- Vila nu. Ni är i säkerhet. - Säkerhet?

"God morgon."

"God morgon. God morgon." Nej, det är för mycket...

"God morgon. God morgon."

Ja...

Ja?

God morgon.

God morgon.

Tack, Vivian.

- Ska jag väcka Morgan? - Sätt dig.

- Hur stark är din lojalitet? - Gentemot vem?

Gentemot Morgan och alla innanför dessa murar.

Jag har tjänat här större delen av mitt liv.

Morgan vill att du lyder mig utan att ifrågasätta.

Var är hon?

På Camelot.

Landet är i upplösning. Hon måste enas med sin bror.

Under tiden behöver jag någon som jag kan lita på.

Det du sa häromdagen stämde.

Jag... skulle kunna vara öppnare.

Jag är... ovan.

- Du kan ju öva tillsammans med mig. - Kanske det.

Var är Morgan? Var är hon?

Berätta för någon, snälla. Hämta hjälp.

Hjälp mig, snälla.

Kom tillbaka, snälla!

Snälla! Kom tillbaka!

Snälla! Kom tillbaka!

Du och jag är de enda som känner till det här.

Du sa dig vara fullständigt lojal gentemot Morgan. Bevisa det nu.

God morgon.

- God morgon. - Leontes...

- Lady Igraine... - God morgon.

- Var vill ni ha de här, Ers nåd? - Det vanliga stället blir bra.

God morgon.

God morgon, Ers nåd.

- Jag la tillbaka er sjal. - Jag såg det. Tack.

God morgon, Arthur.

Jag tackade aldrig för ditt stöd vid överfallet.

- Det var precis vad jag behövde. - Ingen orsak.

God morgon, Guinevere.

- Du behöver inte göra det där. - Jag tycker om det.

- Får jag hjälpa dig? - Tack.

- Det jag sa på Pendragon... - Jag vet.

Jag borde inte ha sagt det. Men jag menade det.

Du kysste mig.

- När vi red hem efter din fars död. - Jag sörjde.

Jag hade förträngt allt fram till dess.

Jag är ledsen.

Men det kommer aldrig att bli vi.

Jag vet.

Förlåt att jag berättade för dig.

Jag är glad att du gjorde det.

Igraine! Igraine!

- Var har du varit? - Vad menar du?

Jag har väntat.

Visst ja, så oförskämt av mig! Förlåt, jag gick ett ärende.

Camelot är i fara! Bara ni kan rädda oss, sir Redwald!

Frukta icke, Lady Igraine, ty jag skall rädda Camelot.

- Det är jag. Vi är föräldralösa. - Jag förstår.

Jag dräpte fiendens främste krigare för er skull - bara för er skull.

Du är mycket modig. Hur ska jag återgälda dig?

Vi ska gifta oss och leva tillsammans i evighet. Där var det slut.

Jag älskar lyckliga slut, och det där är väldigt lyckligt.

När jag blir större gifter vi oss och du blir min drottning.

Jag är nog lite för gammal för dig.

Det gör inget, jag är väldigt mogen.

Då går det ju bra.

Känner du dig ensam?

- Varför frågar du det? - Dina ögon är så ledsna i dag.

Hur kan jag känna mig ensam när jag har en vän som du?

Snälla, berätta varför jag är här.

När Morgan återvände hit och hennes far försköt henne-

- varför hjälpte ni henne inte då? Varför övertalade ni honom inte?

Är det här en bestraffning för det som hände den dagen?

Vi är alla offer för våra handlingar. Era beslut har fört er hit.

Om ni bekänner kanske ni kan finna frid.

Bekänner vad?

Det bestämmer ni, men utan bekännelse finner ni ingen frälsning.

När de hittar mig, när de räddar mig, blir det ni som behöver förlåtelse.

- Min själ är fri från skuld. - Jaså?

Bara en av oss horade och födde en oäkting.

Vakt! Vakt! Få bort henne!

- Jag dödar henne! - Tvinga mig inte att skada er.

Ni hade chansen, men ni tog den inte.

Stanna utanför rummet. Håll dörren låst.

Tala inte med henne, lyssna inte, gör inte det hon ber om.

Om hon bråkar har du tillåtelse att bruka våld.

- Några frågor? - Nej.

Bra.

Kom, Vivian. Jag vet att du tvivlar-

- men Morgan kommer när hon har tagit itu med mörkret i Camelot.

Vad då för mörker? Vad gör hon?

Hav tålamod, mitt barn. Allt kommer att falla på plats.

Jag sa ju det, hon gillar mig. Hon lovade att komma och hälsa på.

- Vem är det? - En av dansöserna på Pendragon.

- Brastias är kär. - Inte alls, men vi fick kontakt.

- Det hördes ända ut på borggården... - Kan vi byta ämne?

Berätta för dem. Sex hjärnor är bättre än två.

- Fem hjärnor plus Brastias... - Berätta om vad?

Våra mål. Det vi gör måste bestå även när vi är borta.

Vi måste förändra folks tankesätt.

- Hur ska vi åstadkomma det? - Med hjälp av folket.

De befäster det genom det de lär sina barn.

- Förlåt, men ska vi prata eller jaga? - En sak åt gången.

Det sa Brastias dansös också.

Ni rider upp på åsen. Vi stannar här nere.

Fasan, hare, vildsvin - den med flest byten vinner.

- Tar du över igen? - Vi samarbetar.

Ni har aldrig fällt fler byten än vi. Med all respekt, Ers höghet.

Vi träffas i skymningen. Få se vem som är bäst...

Jag fick fler idéer.

Jag tycker om det. Ja...

- Nå, vad tänker du göra? - Åt vad?

Morgan.

Hur kan du veta att jag tänkte på det?

Jag kan låta henne fortsätta luras, som häromkvällen.

- Hur vet du att hon lurades? - Hon ville se hur vi reagerade.

- Varför då? - För kronans skull.

Hon vill ha den. Hon förlåter oss aldrig för att vi tog hit Arthur.

Tror du att du kanske börjar bli lite besatt av henne?

Eller... Du kanske dras till henne?

Just det. Du har genomskådat mig. Jag är helt förtrollad av henne.

Uther skulle ha sagt: "Ta med dig soldaterna och få henne utslängd!"

- Eller avrättad... - På vilka grunder?

Grunder behövs inte. En olycka händer så lätt.

Gör dig av med fienden genast - det var hans filosofi.

- Då är du nog klokare än han. - Eller svagare.

Hon dödade sin far. Hon är kapabel till vad som helst.

Varför skulle det vara så?

- Han var din make. - Ja, och jag såg hans brister.

När hon återvände från klostret-

- slog Uther henne - i min åsyn.

Och sedan förödmjukade han henne.

Han försköt henne... för all framtid.

Och därför: Fadermord. Ett uråldrigt sätt att slita familjetvister...

Det är inte det jag menar.

- Jag önskar att hon vore här. - Vad menar du?

Jag önskar att hon såg och förstod vad vi försöker åstadkomma.

Som du. Men du är dubbelt så mycket kvinna som hon.

- Är det så? - Det är synd. Jag hade fel.

Jag trodde att när hon väl förstod skulle hon komma till oss.

Det är här hon hör hemma.

Men hon gjorde sina val - och de är felaktiga.

- Tog du med maten? - Maten?

Skulle vi inte överraska honom?

Visst ja. Jag glömde.

Jag hämtar den och letar reda på dig sen.

Jag har inte jagat på länge. Kay och jag gjorde det jämt.

Jag minns att far och jag gjorde det. Han tog med mig ut på vildsvinsjakt.

- Fällde du det? - Han smörjde in mig med dess blod.

Han sa att nu hade jag blivit man. Jag var fem år.

Jag tror att han är redo.

Båda två träffade. Vi är ett bra team.

Inte illa alls. Tack.

- Här är din. - Härligt...

Är du klar?

Ett ögonblick, bara.

Du skulle ha sett hennes ögon, Ulfius. Jag lägrade en gudinna.

- Skulle vi inte jaga? - Visst, men hon var underskön.

Leontes tog de bästa jaktmarkerna. Här är ont om byten.

Om vi använder öron i stället för mun förbättrar vi våra chanser.

Vilken skönhet...

- Jag förstår inte. Vad står på? - Vi måste prata, Redwald.

- Har jag gjort något fel? - Du har tydligen ingen födelsedag.

- Det är inte bra. Alla bör ha en. - Förlåt mig.

Igraine och jag har kommit fram till att enda lösningen är...

...att din födelsedag är i dag.

Och det här är dina presenter.

Nu är du officiellt en kungens man. Visst ja, jag höll på att glömma...

De är jättefina.

Kungen, hans kämpe, hans mor.

- Det är du. - Ja.

- Berätta sagan. - Igen? Är du säker?

- Det är en bra saga. - Ja, det är det.

En gång, i ett land där solen lyste året om-

- fanns en plats vid namn Camelot-

- där en ung konung, hans ädle kämpe och deras krigare-

- stred för folkets frihet.

Och på den platsen fick alla som var föräldralösa härbärge.

Och en pojke som hette... Vad hette han?

- Redwald! - Just det. Han fick en familj...

...och blev med tiden kungens bäste och mest skräckinjagande krigare.

För ingen förlorade någonsin hoppet, oavsett vem han var.

I Camelot fanns det plats för alla.

Jag vet att du kan höra mig.

Har de berättat varför jag är här?

Jag skulle lämna slottet, men de rövade bort mig-

- och nu hjälper du dem.

Jag är kungens mor!

Förstår du vad som händer när han får veta vad ni gjort mot mig?

Spara på krafterna.

- Kom an då! - Du har inte skjutit den där.

- Vi tycks ha segrat. - Ni hade bara tur.

Det kan ni ju intala er, Ers höghet.

Den här är till dig, Kay.

Vi måste alltså vara mer än bara krigare.

Varje by måste få säga sitt om hur de vill bli styrda.

- En senat, som romarna hade? - Jag antar det.

Varje by kan skicka en kämpe som ska representera dem-

- och ändå är lojal gentemot dig.

Ett råd bestående av kämpar. Det låter bra.

Bara de jagar bättre än ni...

Det ligger något i det.

Jag är inte trött.

Pojkar behöver sova.

Kämpar behöver styrka.

Det här var min bästa dag. Tack.

- Sov gott nu. - Jag älskar dig, Igraine.

Ja...

Du har god hand med honom. Har du några barn?

- Eller hade du det innan...? - Innan vad?

Innan det här. Du skulle kunna vara var som helst och göra vad du vill.

Varför just här? Varför det här?

Jag flydde länge. Ibland måste man stanna upp.

- Det där är inte ens ett halvt svar. - Nej.

- Nej! Du är så enerverande! - Är jag?

Fråga mig något, då. Vad som helst. Jag lovar att svara.

Vad tycker du om mig?

Varför måste du alltid fråga?

- Märker du inte det? - Nej.

Det är så mycket jag inte vet om dig.

Varför är det så viktigt att veta?

Hur ska vi kunna lita på varandra om vi inte vet vilka vi är?

Är du så oföränderlig? Så säker på vem du är?

Kanske.

- Tänk om du förändras i morgon? - Det gör jag säkert.

Men jag vet vem jag är i kväll.

- Och vem är det? - Någon som vill ha dig.

- Vad är du rädd för? - Att tappa kontrollen.

Godnatt.

- Är allt som det ska? - Redwald...

- Ditt ansikte förändrades. - Nej då.

Du mår inte bra.

Redwald...

Älskar du mig? Är du min kämpe?

Då måste det här vara vår hemlighet, förstår du det?

Du mår inte bra.

- Jag mår bara bra. - Jag hämtar Merlin.

- Varför dödade du den inte? - Den var mer än bara en varg.

- Vad menar du? - Han blev rädd. Föga förvånande...

Var den så nära att du kunde röra vid den?

Varför tror du att den lät dig leva?

För att den har andra planer för mig.

Jag hittade honom här.

Han kanske gick i sömnen och föll utan att märka något.

- Hans kläder är sönderrivna. - De kanske hakade i när han föll.

Nej... Något vet vad som hände.

- Hur är det med dig? - Bra.

- Du höll av honom. - Jag kände honom ju knappt.

Du behöver inte förställa dig inför mig.

Den som gjorde det här borde brännas på bål.

När jag får veta vem det var tänder jag bålet själv.

Det finns ingen förlåtelse för en sådan människa.

- Har nunnan gått? - Tala inte till mig.

Du heter Donal, eller hur? Jag minns att din far var smed här.

Och vi minns er - den högfärdiga drottningen som aldrig hade tid.

Om det vore sant, hur skulle jag då veta vad du heter?

Tror du att Morgan vet vad du heter?

Donal... Snälla du, lyssna på mig, bara en kort stund.

Varför skulle de låsa in kungens mor?

Varför? Du vet att du kommer att hamna i knipa.

Kungen kommer att hämta mig, och då blir det rannsakning.

Hjälp mig, så svär jag att se till att kungen skonar dig.

Är det allt? Är det allt ni erbjuder mig?

Eventuell benådning?

Säg vad du vill ha. Säg vad som krävs.

Berätta. Säg vad du vill att jag ska ge dig.

Stackars pojke.

Han växte upp utan sin mor och miste sin far i slaget mot Lot.

- Han fann ett hem här. - Precis som du.

Precis som vi alla. Det är det Arthur skapar här.

Berätta sanningen för mig.

- Vad hände mellan dig och Arthur? - Jag vet inte vad du pratar om.

Det skedde före er bröllopsdag, inte sant?

- Igraine...! - Jag såg era ansiktsuttryck.

Något hade hänt.

Varför frågar du det här just nu?

Se vad som hände Redwald. Ser du hur döden förföljer oss?

Hur vi måste viga varje stund åt det vi önskar oss?

Jag vet hur det är att leva med ånger.

Att vakna upp många år senare och önska att jag gjort annorlunda.

Jag vet inte vad du pratar om.

Jag känner igen en lögnares blick när jag ser den.

Jag ser hur du talar med Arthur, era kroppars längtan efter varann...

Tur att Leontes är så förblindad av kärlek att han inget märker.

Det förtär dig, inte sant? Berätta.

Det var min bröllopsdag.

Jag tvekade.

Vi var tillsammans.

- Berätta inte för Leontes, snälla. - Självklart inte.

Du är en god, trofast kvinna.

Och du fattade rätt beslut.

- Svär på att du släpper mig fri. - Betalningen först.

Vem är din kung nu?

- Mår ni bra? - Det gör jag snart.

Varför ville Gud ta Redwald från oss?

Han ger oss inte alltid svar. Han ville nog ha Redwald hos sig.

Ni är en god man, Leontes. Guinevere kan skatta sig lycklig.

En man som är stor nog att kunna förlåta...

Vad skulle jag behöva förlåta?

Arthur och Guinevere.

Vad talar ni om?

Förlåt, jag visste inte att ni inte...

- Vad visste ni inte? - Förlåt, så genant...

Berätta vad ni menade.

Jag trodde att de hade berättat vad som hände på er bröllopsdag.

- Vad pratar ni om? - Herregud...

Förlåt mig.

- Igraine! - Förlåt.

Vad gör du här?

Jag vill inte vara ensam i natt.

Men när jag rör vid någon... All beröring...

...får mig att se...för mycket.

Jag ser människors sanna jag.

- Vad menar du? - Visioner.

Av deras förflutna eller deras framtid...

Oavsett vilka själssår de har...

- Deras hemligheter. - Det har jag ingenting emot.

Vad är det?

Ingenting.

Eftersom jag inte har något att dölja...

God morgon.