Original subtitles

När Zeus frågade sin dotter Artemis vad hon önskade sig i treårspresent-

- bad hon att få sex önskningar uppfyllda.

Den första önskningen var att få leva sitt liv-

- utan att bli distraherad av kärlek eller äktenskap.

Jag kommer, Bridget.

Lägg manken till nu, pojkar. Det här är kungens order.

Ett förbaskat stort territorium...

- Kommer de här att göra skillnad? - Kungen tror det.

De imponerar - tills någon gör ved av dem...

Fanorna visar att man är på Arthurs mark och står under hans beskydd.

Sitt upp, allihop. Vi har arbete att utföra.

- Vad menar du? Vi arbetar ju. - Vi har viktigare göra.

Vi ska till ditt barndomshem och hämta din fars boksamling.

Alla behöver inte följa med.

- Böcker är lika dyrbara som guld. - Det vet han.

Det är dags. Vi har ett vapenförråd - vi behöver ett bibliotek också.

Nu sätter vi fart.

Är allt som det ska?

Ja. Jag väntade mig bara inte att behöva återvända dit.

Det går för långsamt. Golven måste förstärkas-

- fler rum behöver röjas ut och all murgröna måste bort.

Och taket i salen måste lagas.

- Ers höghet! Guinevere är borta. - Vad menar du?

Hon red iväg helt ensam alldeles nyss.

- Vart tog hon vägen? - Ni bör tala med kuriren.

Hennes far är sjuk och har bara några dagar kvar.

Han bad mig hämta henne men han kanske redan är död.

- Kan vi skicka någon efter henne? - De flesta är ute. Jag rider själv.

Undan för kungen!

- Hur länge har de väntat? - De kom i gryningen.

Alla vill samma sak - att få tala med kungens syster.

Jag sa ju att de skulle komma. Ert inflytande bara växer.

Fall inte på knä.

- Varför är ni här? - Det gäller min pojke.

Hans far lämnade mig för sju år sedan.

Nu vill han ha pojken som dräng, men han bör stanna hos mig.

Vill ni att jag ska slita er tvist?

Jag har med en gåva till er - mjölk från min hjord.

Och ni är fadern? Varför ska ni ha honom?

Hon har hållit honom ifrån mig.

Jag behöver hjälp på gården och han är den enda familj jag har.

Svär ni båda två att rätta er efter mitt beslut?

Då köper jag barnet av er. Ni får ett bra pris.

Han får bli tjänare här. Ni får fem getter i utbyte.

- Det här vill jag inte. - Fem getter och två får.

Nej...

Tio getter och fem får. Han är ung men stark och han arbetar bra.

- Sju getter, tre får. - Ni får inte!

- Nio getter. - Åtta.

Och tre får. Då är han er. Omedelbar betalning.

Utmärkt!

Barnet stannar hos sin mor.

Va? Vi var ju överens.

Ni sålde er son för en spottstyver. Ni är ingen värdig far. Försvinn.

Tack.

Du har en god mor. Sätt värde på henne.

Nästa!

Förövarna kan vara kvar.

Hjälp...

Det ordnar sig.

Min hustru... Skonade de henne?

De verkar ha gett sig av.

Kommer jag att dö?

Ja. Vilken tro du än har är det dags att förlika sig nu.

- Kan du inte hjälpa honom? - Kan inte du det?

Du har ju krafter, eller hur?

- Exakt vad tror du att jag kan göra? - En man behöver din hjälp.

Var och en tilldelas en viss tid. Hans är ute nu.

Vad säger ni? Hjälp mig!

- Snälla... - Dina skador är för svåra.

Vi ska be för din själ.

- Får jag hjälpa dig? - Ja.

Jag gräver en grav.

Guinevere! Du red iväg ensam.

- Min far är döende. - Jag hörde det. Jag beklagar.

Sluta!

- Han bor hos sin syster. - Det är en farlig resa.

Vad skulle du ha gjort?

Tack.

- Vart ska ni? - Österut.

Inte genom skogen. Folk blev överfallna där igår.

- Ingen lämplig plats för er hustru. - Jag är inte hans hustru.

- Inte min sak... - Hur länge har det pågått?

Alltid. När folk kommer fram hit är de skadade och rädda.

De vill bara kunna försörja sig. Det skulle bli bättre med nya kungen-

- men nej, han har inte gjort något för oss.

Han kanske gör sitt bästa. Det är en svår uppgift.

Han ville ju ha den. Han borde göra bättre ifrån sig.

- Jag följer med. - Du svävar i större fara än jag.

- Ska kungen färdas ensam? - Jag har varken fana eller sigill.

Förresten tycks ju ingen utanför Camelot veta hur jag ser ut.

- Om du blir skadad på grund av mig... - Vi tar kustvägen, inte skogsvägen.

Leontes räddade mitt liv. Jag måste hjälpa min krigares hustru.

Jag eskorterar dig till din far.

För Leontes skull?

- För bådas er skull. - Inget annat skäl...?

Vi har lagt det andra bakom oss.

Tack.

Hon vilar.

- Vart ska ni? - Jag måste få träffa kungens syster.

Hon träffar alla i tur och ordning och i dag är det fullt.

Porten öppnas igen i morgon.

Nej. Hon måste träffa oss - nu.

- Tänker du på det kvinnan sa? - Hur ska jag få det att fungera?

Går vi norrut är öst oskyddat och när vi går dit angrips vi söderifrån.

Oavsett vad jag gör orsakar jag någons död någonstans.

Alla sätter sin lit till mig nu.

Jag såg hur du hanterade förhöret med Katelyns far.

Du lyssnade och ifrågasatte.

Bara det faktum att du kallade till förhör...

Du förstår ditt folk och du bryr dig om dem. Det är bra.

Familjeträtor, marktvister... Ni löste allt på ett ypperligt sätt.

Och när tiden är inne är de skyldiga att vara lojala gentemot er.

Men nu måste ni koncentrera er på era nya krafter.

Ni bad om dem men vill ändå inte använda dem.

- Varför? - Du vet varför.

- Jag står inte ut med henne. - Det duger inte.

Ni har en gåva. Använd den.

Förlåt, men det står en kvinna utanför som vill tala med er genast.

- Säg att hon får vänta på sin tur. - Det gjorde jag, men...

Hon säger att ni svävar i ohygglig fara.

Tänker du på din far?

Det var som om han kallade på mig i natt.

- Jag har aldrig drömt om honom förut. - Vi ska hinna dit.

Skulle du vilja ha ditt gamla liv tillbaka?

Det skulle innebära att mina föräldrar levde än.

Men inget av det här skulle ha hänt, och jag älskar det ju.

Du säger det som om det vore skamligt.

Jag insåg det först nu.

Vem har kallat på mig?

- Vi måste talas vid i enrum. - Jag har inget att dölja.

Kanske inte ni, men kvinnan vid er sida har det.

Känner ni varandra?

- Det vet jag inte. Lyft på slöjan. - Du ger inte mig några order.

- Har du berättat? Vet hon? - Jag förstår inte vad ni menar.

Kungens syster när en djävul vid sin barm!

Varför döljer ni ert ansikte? Får jag se?

Ja, då kanske ni förstår.

Hur gick det till?

Min dotter var i huset. Hon hade låtit skicka efter mig.

Men jag kom dit alltför sent.

Jag var inne när det började brinna.

Flammorna spred sig som självaste Djävulen-

- över dörröppningarna och golven...

Och då hörde jag henne.

- Var skedde detta? - I klostret på andra sidan havet.

Ni var där en gång. Är det därför ni lät henne komma hit?

Jag kom för att bistå henne. Hon behövde mig.

Naturligtvis. Du trodde att ingen skulle finna dig.

Men jag har gjort det till min uppgift.

Du anlade branden.

- Klostret brann ned på grund av dig. - Nej.

Jag lyckades släpa mig ut, och jag såg dig.

Du sprang och gömde dig medan min dotter dog.

- Vad vill ni ha? - Vedergällning.

I vilken utsträckning?

Jag miste min dotter. Ni måste döma kvinnan ni har hyst.

Hon måste bli avrättad.

Hur var simturen? Var vattnet kallt?

Iskallt, men jag måste simma.

Varför då?

För att glömma bort mig själv. För att slippa världen för en stund.

Konungens gästabud...

Tack.

- Varför räddade du honom inte? - Jag kan inte återuppväcka döda.

- Du är alltså inte trollkarl? - Blotta ordet är en skymf.

- Är kraften inlärd eller medfödd? - Ingetdera.

- Varifrån kommer den då? - Det är en tanke som manifesteras.

- Det går inte ihop. - Borde det vara en gåva från Gud?

- Jag skulle förstå det bättre då. - Det finns krafter i elden...

...vinden, vattnet, jorden...

Jag kan kontrollera dessa element...

...i blygsam utsträckning.

- Det är Gud som verkar genom dig. - Knappast. Det finns ju ingen Gud.

Jag följde dig från Uthers dödsbädd till Camelot.

Allt jag ber om är att du respekterar min tro.

På samma sätt som du respekterar min?

Jag förstår den inte, men jag respekterar den ändå.

- Jag kallar dig inte för djävul. - Vad kallar du mig, då?

En ängel, kanske.

Mycket har man kallat mig, men aldrig det.

- Perfekt... - Kan du låta allt det här blåsa bort?

Nej, det är för omfattande. Det kostar på för mycket.

- Hur då? - För kroppen och själen.

Och de jag har omkring mig...

Det är ett beroende-

- som jag kämpar mot varje vaken stund.

- Inte nu! Inte just nu! - Behöver ni något?

Och inför allt folket! Vad kommer de att säga?

Ryktet sprids. "Morgan dömer andra men beskyddar en mördare."

- De var inte många. - Men de kommer att skvallra!

De älskar att skvallra. Vårt arbete får inte undergrävas!

- Hur kunde hon göra så här mot mig? - Vad tänker ni göra?

Jag har inget val.

Det måste bli offentligt förhör. Alla fakta måste komma fram.

- Tror ni att det är sant? - Ifrågasätt mig inte.

Förlåt, jag menade inget illa.

Varför just nu, när folket började lita på mig?

Sybil har bett att få träffa er.

För att kunna ljuga för mig och manipulera mig?

- Säg att jag är opasslig. - Är ni säker?

Jag kan ordna så att ingen får veta det.

Säg att vi ses vid förhöret i morgon. Då ska sanningen komma i dagen.

Om det är sant, vad gör ni då?

Det var allt, Vivian.

Vad tror du att de är för något, de där uppe?

Kanske de vakande gudarnas ögon... eller en ensam guds många ögon.

De ser alla länder... De ser allt.

Jag vet inte.

Jag är ledsen för allt som har hänt.

- Jag är ledsen för alltihop. - Det är inget att be om ursäkt för.

Tack.

Arthur! Det är någon här.

- Nej, snälla! - Släpp den, annars bränner jag dig.

Är du oskadd?

Det har blivit plundrat.

- Skulle de lämna kvar böckerna? - Barbarer kanske inte inser värdet.

Är du redo?

Det känns som om det var i ett annat liv... Jag går in först.

Jag har lurat mig själv att tro att mina föräldrar var kvar.

Jag vet.

Böckerna är borta, Merlin.

Nej...

De måste finnas här!

Det gör de inte.

- Det går inte ihop. - Någon kanske har eldat med dem.

Kom och få din dom.

Du har hört anklagelsen. Vad har du att anföra?

Först och främst vill jag be om förlåtelse.

Förlåtelse? Du dödade min dotter.

Låt henne tala. Brände du ned nunneklostret?

Ja.

Berätta vad som hände.

Det finns krafter här i världen som måste behagas-

- för att kunna kontrolleras.

Vi hade en ritual. Varje år valdes en flicka ut.

Att vi valde Guds väg innebar inte att vi övergav de gamla sederna.

- Vad gjorde ni med min dotter? - Ingenting. Jag svär.

Ni offrade flickor till Djävulen - i ett kloster!

Inte Djävulen.

Bara några få insåg att ritualen var nödvändig.

Många gjorde det inte.

Prästerna kom och letade efter bevis på att ceremonin hade hållits.

Jag brände upp dem, men elden spred sig.

Jag överlevde genom att hoppa ut från ett fönster.

Varje natt hör jag hennes skrik.

Jag ser hennes ansikte...

Minnet hemsöker mig som en demon.

Är det allt du vill ha sagt?

Det här förändrar ingenting. Dödsstraff är det enda rättvisa!

En kvinnas liv står på spel. Saken måste övervägas noggrant.

När jag är redo meddelar jag mitt beslut.

Utrym salen.

Hans sköld.

- Han är redan död, eller hur? - Du klarar det här.

- Du kom! Han kommer att bli glad. - Faster Sarah...

Han var säker på att du skulle komma.

- Hur är det med honom? - Han uthärdar i väntan på dig. Gå in.

- Du kom... - Ja.

Jag har saknat dig, Alice.

Nej, far. Det är jag - Guinevere.

- Kan jag göra något för honom? - Var hos honom, bara.

När Zeus frågade sin dotter Artemis vad hon önskade sig i treårspresent-

- bad hon att få sex önskningar uppfyllda.

Den första önskningen var att få leva sitt liv...

...utan att bli distraherad av kärlek eller äktenskap.

- Jag förstår inte riktigt. - Det här kan ta ett tag...

Mycket lustigt. Du för Arthur till Camelot...

...och värvar krigare från hela riket...

...för att våra färdigheter ska komma kungen tillgodo.

- Men dina krafter använder du inte. - Det är annorlunda.

Varför? Är du förmer än vi?

För att jag avskyr kraften jag har inom mig.

För att den skrämmer mig.

För att du förnekar den. För att den kontrollerar dig.

- För att den drar mig in i mörkret. - Hindra den då.

Det är som när vi övar stridskonst och lär oss att undertrycka ilskan.

Vi kämpar allihop, och vi lär oss att ta kontrollen.

I stället för att förneka din kraft borde du lära dig att bejaka den.

Tänk vad du skulle kunna uträtta då.

Vad du skulle kunna göra för Camelot...

- Varför berättade du inte? - Jag skämdes.

Du kom hit i tron att du gick säker här.

Nej. Jag kom hit för att hjälpa er genom er sjukdomstid.

Och se på er nu. Ni har tronen inom räckhåll.

Se vad ni har - vilken styrka! Ni är så nära.

Ni får inte låta det här...

...det här missförståndet försätta oss på fel kurs.

I egenskap av kungens syster kan jag inte ignorera det jag fått veta.

Jag förstår.

Överge mig inte.

- Snälla Morgan! - Godnatt, Sybil.

Här är hans mantel.

- Jag skulle se till att du fick den. - Tack.

Vill du säga några ord?

Tack för att ni är här. Det betydde nog mycket för honom.

Jag är så glad att han kom hit till er-

- och att ni var hos honom ända till slutet.

Vi har alla våra egna tankar om vad döden innebär.

Döden kanske är det bästa som kan hända oss.

Cicero sa: "De dödas liv blir kvar i minnet hos de levande."

Vår kärlek skänker liv åt människor även då de har gått bort.

Mina föräldrar är alltid med mig, i mina minnen och i den jag är.

Den som har älskat kommer alltid att leva vidare i någons hjärta.

"Allt är förvandling. Allt lämnar sin plats och går vidare."

"Att härda ut och vara hoppfull är att vara modig."

"Blott den ynklige förtvivlar."

Godnatt.

Far...!

Är du klar?

Vi kan stanna längre om du vill.

Nej. Vi återvänder hem.

Så många böcker - och alla är olika.

Så många nedtecknade erfarenheter...!

- Varför gömde han dem? - För att han visste deras värde.

För att han trodde att vi skulle hämta dem.

Hur visste du var du skulle leta?

Nåväl - vi fann det vi sökte.

- Ska vi ge oss av? - Ja. Nu rider vi hem.

Är allt som det ska?

Det är kallare i kväll.

Jag är föräldralös nu.

Kan du hålla om mig?

Inget annat. Jag vill inte känna mig ensam.

De är inte gudarnas ögon.

De är de bortgångnas ögon.

De vakar över oss.

Det var fint.

Leontes! Varför så bråttom?

En hjort skrämde min häst. Jag blev avkastad.

- Sårad av en hjort...! - Axeln är ur led.

- Jag gör det. - Det är ingen fara. Rör mig inte.

Försök låtsas att du inte gillar det här. Låt bli!

Leontes!

Titta.

Nu.

Så där, ja...

Du kan alltså kontrollera det...

Där ser du. Du är en ängel.

Jag har tagit allt i beaktande. Ditt lidande har varit oerhört.

Jag kommer inte att se genom fingrarna.

Straffet måste vara både lämpligt och passande.

Morgan! Snälla!

Tyst. Du måste acceptera det här.

- Det är din vedergällning. - Det räcker inte. Hon måste dö.

- Mitt beslut står fast. - Min dotter dog! Ritualerna, då?

De andra flickorna som dog? Hon sa att de blev utvalda!

Du vet inget om att vara utvald. Jag tolererar inte att bli motsagd!

Du vill att hon ska känna din smärta. Det kommer hon att göra - varje dag.

Du vill att hon berövas livet. Det godtar jag inte.

Hon får sitt straff, du får din vedergällning.

Gå nu, annars kallar jag på vakterna.

Är det någon mer som vill ifrågasätta mitt beslut?

- Det är vackert. - Det ska bli mer än så.

Det ska bli en plats att vara stolt över.

Jag tror dig.

Tack.

- Utmärkt! Precis vad vi behöver. - En eftertankens plats.

Det kommer hela nationen att bli.

Hur kändes det?

Det var vackert.

Tack för att du hjälpte min hustru. Jag är glad att det var du.

Det var en ära, men jag beklagar omständigheterna.

Vi har mycket arbete kvar. Gawain, Brastias!

Ta med er 30 mannar österut och sätt upp fanor.

Låt alla veta vad ni gör. Folket ska veta att de är trygga.

- Vi kom ju nyss tillbaka. - Kungens order. Hämta fanorna.

Vi rider österut.

Berätta om planerna för lagningen av taket.

Nej, jag har tänkt om. Taket får aldrig lagas.

Vi ska kunna se himlen och minnas vem vi tjänar.

- Vi får aldrig glömma omvärlden. - Det låter bra.