Original subtitles

Brastias? Brastias!

- Artur... - Väck alla krigare.

Säg åt Gawain att börja träna alla på en gång.

- God morgon, hustru. - God morgon, make.

Tittar du på mig när jag sover? Du är så underlig.

Jag har tur. Jag är den ende som ser dig så här.

Du är en god man. När kan vi lämna Camelot?

- Det blir nog inte så lätt. - Leontes...

Du lovade efter bröllopet att du skulle be kungen om en bit land.

Leontes, släpp henne! Kungen begär sina krigare nu.

Jag förstår. Det kommer tids nog.

Men nu behöver kungen sin kämpe här. Det förstår du väl?

Frukost.

Ska du inte gå ner och äta med honom?

Jag väntar på att bli inbjuden.

Kanske behövs det lite vägledning.

- Hälsade du Camelot att vi kommer? - Ja, som ni bad om. Här är gåvan.

Perfekt för en nybliven brud. Jättebra, jättebra.

Förlåt att jag frågar, men varför är kungens kämpes brud så viktig?

Som kungens syster bör jag välkomna alla tillskott till Camelot.

Särskilt kvinnorna. Vi kan ge varandra styrka, och...

- Hur är det? - Jag mår bra.

- Låt mig hjälpa er. - Jag mår bra, sa jag.

- Är min häst redo eller inte? - Är ni verkligen i form för att rida?

- Är du läkare eller tjänarinna? - Jag ser till att allt är klart.

- Är det här allt? - Ja.

Jag hade väntat mig en armé. Är kungens män så här få?

- Vi rekryterar. - Vad slåss vi för då?

Hur vi slåss och hur jag tränar alla beror på vad vi slåss för.

Vi slåss för allas frihet.

- Inte min. Jag är redan fri. - Varför är du här då?

De sa att du var värd att följa.

Då slåss vi för folket. För deras frihet undan kaoset.

Glöm snacket. Visa mig hur du slåss. Jag kan få dem att efterlikna dig.

Jag är redo.

Jag är inte säker på att ni är redo, Ers Nåd.

Sparta, den perfekta träningsplatsen. De var dugliga.

- Då är du rätt man att träna oss. - Skönt att vi är överens.

- Du verkar behöva ett nytt svärd. - Ja, ett passande för en kung.

Känner du mästersmeden Caliburn? Han kan smida ett unikt svärd.

- Var hittar jag honom? - I skogen, sen hans fru dog.

- Var försiktig, han är nyckfull. - Jag har inga problem med nyckfulla.

Beskriv vägen, jag hittar honom. Men först, ett samtal.

Det upphör nu, dina känslor för henne. De saknar framtid.

Sista varningen. Riskera inte vårt projekt med missriktad åtrå.

Träna hårt, jag återvänder med ett svärd.

Jag antar att bröllopsnatten var allt du hoppades på.

Jag antar att du förstår om jag vill hålla det för mig själv.

Diskretion på alla områden.

Men nu när du är gift lär du bli än mer åtrådd.

- Vad menar du? - Män lockas av det förbjudna.

Du får bortse från andra mäns blickar, utom din mans.

Att fästa intresse vid dem är det värsta en kvinna kan göra.

Många kvinnors liv har fördärvats på grund av det.

Låt mig hjälpa dig.

Stanna.

Vi borde vila ett slag. Jag tar lite vatten.

Ni är sjuk.

Jag måste till Camelot, jag måste träffa flickan.

Ni är inte frisk nog, jag för er tillbaka.

Respektfullt, er hälsa är min prioritet.

Ni måste vila. Låt oss ta hand om er.

- Ers Nåd. - Du behöver inte säga så.

- Vad händer nu, mellan oss? - Inget.

Jag har förbundit mig. Du välsignade ringarna.

Jag sov inte på hela natten. Jag tänkte på vad han gjorde.

- Är han bra? Bättre än jag? - Det här passar sig inte.

- Jag vill veta. - Det har inget med dig att göra.

På stranden. Det betydde nåt.

Nej.

Det gjorde det inte.

Om det hade gjort det, tror du att jag hade kunnat äkta honom då?

- Vad hade jag varit för sorts person? - Du gav dig själv till mig.

Vem den personen än var så är hon borta. Hon är död.

- Vad gör det dig till? - Din kämpes fru.

Hedrad att tjäna dig.

Må det skänka dig stor lycka.

Vi är hemma. Nu kan ni vila.

- Nej. Ta henne härifrån. - Nunnan?

Hur kom hon in hit? Vem släppte in henne?

Ta henne härifrån, nu!

- Vad har du gjort? - Ta henne härifrån!

- Hon ska hållas borta. - Det får vakterna se till.

Nej, du får se till att det sker. Säkerställ att det efterlevs.

Vem är hon?

Elden måste förstärkas. Den avger nästan ingen värme!

- Ni är kall. Lite vila hjälper. - Jag har bara feber.

Självklart. Låt oss ta hand om er.

- Flickorna tar er till er kammare. - Den kvinnan, hon måste bort.

Din sköld är din bäste vän. Alla era sköldar ser bra ut.

Men de är bristfälliga.

Du. Anfall mig.

Fäst en egg i kanten av skölden. En kniv eller ett avbrutet svärd.

Då blir skölden inte bara ett försvar, utan även ett vapen.

- Du slåss orent, Gawain. - Det är strid, inte matlagning.

- Jag tränar genom exempel. - Genom att skada de du tränar?

Hetsa inte upp dig, särskilt inte nu när du inte har nåt svärd.

Jag behöver inget svärd, däremot en hedersam instruktör.

En sak till om sköldar. Ha alltid en dolk i den för nödsituationer.

Dolken är en del av dig. Låt den aldrig lämna dig, gör den till din.

Så var du än är, är den alltid med.

Andra regler i strid - förträng dina känslor, håll dig lugn.

Locka fienden till strid genom hans hat.

Då blir de lätt frustrerade. Jag kan ta dig och kungens huvud.

- Jag har bara lite kul. - Ha kul utan min bror.

Du hörde vad han sa. Ingen hotar kungen, varken på träning eller skoj.

- Tack. - Mitt nöje, Ers Nåd.

Din marskalk och din kämpe är modiga.

Du har män som skyddar dig.

Bra.

Vivian, jag måste äta.

- Ge mig mat, massor av mat. - Borde ni vara uppe?

- Ni ser ut att må bättre. - Det var bara feber.

Imorgon rider vi till Camelot och möter Guinevere.

Morgan, jag är ledsen. Hon är kvar där ute.

Jag försökte få bort henne, men hon vägrade.

- Vem är hon? - Min far sände mig till ett kloster.

- Hon lärde upp mig. - Vill du inte veta vad hon gör här?

Behandlade hon dig illa?

- Jag tänker inte på klostret längre! - Då ignorerar vi henne.

Jag behöver mer bröd!

- Vad är det? - Era ögon.

- Det är bara en droppe blod. - Nej, Morgan, det är det inte.

Det är blod överallt.

Vad ska jag göra?

- Vem är du? - Gawain sa att du kan smida svärd.

- Till dig? - Nej.

Gå härifrån då, innan jag snittar dig från rövhål till pajhål.

- Svärdet är till kungen. - Den nye kungen?

Hälsa kungen att om han vill ha ett av Caliburns svärd-

- får han se till ordna det själv.

Jag är en mästersmed, inte nån jävla knegare på en smedja i nån by.

Varje svärd jag gör är specialbeställt, de är unika.

Jag måste veta hans vikt, hans sving, hur han slåss, vad han har i ådrorna.

Jag kan berätta allt du vill veta.

- Står du honom så nära? - Ja.

- Vem är du? - Jag heter Merlin.

Den nye kungen skickar ut en trollkarl för ett svärd.

Du har en trollkarls tajming.

Följ med in, så ska jag visa dig min magi.

Du och ditt övriga hushåll, gå till era rum och lås dörrarna.

- Varför det? - För att jag säger det.

Du ser hemsk ut.

- Är du döv eller bara dum? Gå nu! - Om du behöver mig...

- Det gör hon inte. - Det går bra.

Det går väl inte alls bra? Har du kräkts?

Gå då. Gå! Du vet väl hur man gör när man går?

- Ställ dig upp, mitt barn. - Jag kan inte.

Lemmarna försvagas.

- Jag hade dem inte nyss. - Din kropp attackeras.

Svara ärligt. Sen du lämnade oss, har du utfört ett framkallande?

- Har du bett om nåt? - Ja.

- Hur kunde du vara så obetänksam? - Vad händer med mig?

Jag sa det för länge sen, att din arrogans blir ditt fall.

- Jag har en sak kvar att lära dig. - Jag behöver inte dig.

- Jag har inget kvar att lära mig! - Jodå.

- Du måste lära dig att dö. - Nej!

Han är lång, men inte stark?

Och han strider passionerat, men alltför impulsivt?

- Han behöver nåt tyngre. - Du kan ha rätt.

Jag vet att jag har rätt. Jag var själv krigare.

Jag spillde mycket blod. Ryktet om min närvaro kunde tömma slagfälten.

Nu smider jag vapnen istället för att svinga dem.

Men vissa nätter, när vinden tjuter...

...känner jag fortfarande blodlukten i mina näsborrar.

Detta svärd. Det är unikt.

Smitt av ett bit damaskenerstål, som bara finns på Koromandelkusten.

Den exakta mängden kol och svärdet blir nästan oförstörbart.

Jag har aldrig fått helt rätt balans. Förrän nu.

Mitt hantverks höjdpunkt. Allting i förening.

Ett nytt svärd för en ny kung. Kanske.

Så, kungens trollkarl.

Hur känns det när du använder dina krafter?

- Jag minns inte. - Varför använder du dem inte längre?

När du gjorde det, hur var det då?

- Som en extra känsla. - Menar du det?

Om du har gåvan, varför inte använda den? Varför förvägra dig det?

Om du inte är rädd.

Nej, det är mer än så.

Du njuter av det.

Vad håller du på med?

- Hur länge har du stått där? - Vadå?

- Vad såg du? - Ta bort kniven från min dotter.

- Jag trodde att du levde ensam. - Jag har mat. Ska han äta med oss?

Inte om han hotar min lilla flicka. Vet du vem det är?

Den berömde trollkarlen Merlin. Excalibur. Excalibur, Merlin.

Jag gör tillräckligt till er båda.

- Hon är vacker. - Hennes mor dog i barnsäng.

- Jag beklagar. - Har du nån familj?

- Inte längre. - Bara din kung, då.

Ät med oss. Sen vilar vi.

Imorgon bitti får du svärdet till din kung.

- En krigare behöver sömn. - En kung ännu mer.

Jag kan inte inatt. Men jag har en fråga till dig.

Om strategi.

Jag är inget befäl, jag är soldat.

Jag har läst om strider, om stora strateger. En sak förstår jag inte.

När vet man att det är dags att ge upp och inse sig besegrad?

En bra krigare gör inte det. Han slåss till döden för det han tror på.

Fast man har ju ett val i nederlagets stund.

- Vad är det? - När du inte har nåt att förlora...

Då är det läge att riskera allt.

Försök att inte kämpa emot.

Jag tänker inte dö. Ta mig igenom det här.

Bra, håll kvar vid den tanken.

Kom ihåg att du kom tillbaka hit av en anledning.

- Kronan. - Hur mycket betyder den för dig?

- Jag hör dig inte, tala! - Allt.

- Allt! - Kämpa då!

- Du förtjänar det du har fått. - Far...

Svaga, lilla sköka!

Svär din trohet! Du sluga hynda!

Jag har inte längre nån dotter.

Svag, besegrad av en oäkting.

- Svaga, lilla sköka. - Besegrad av en oäkting.

- Jag är inte besegrad! - Du förtjänar det du har, ingenting.

Morgan? Morgan?

Lyssna på mig. Hur gärna vill du ha kronan?

Hur gärna vill du leva?

Ett nytt svärd för en ny kung.

Jag spillde mycket blod.

Det är färdigt. Det bästa jag har gjort.

- Nästan oförstörbart. - Får jag?

Jag ger det till kungen själv. Du vill ta åt dig äran för mitt arbete.

Nej, men jag behöver inte dig nära min kung.

Jag är god nog att göra ett vapen åt honom, men inte att stå inför honom?

- Du känner ännu blodlukten. - Du har ännu trollkonster inom dig.

Svärdet stannar hos mig.

Du har tillverkat det åt kungen. Jag tänker ta det till honom.

- Ge mig svärdet. - Ta det.

Tror du inte att jag kämpar emot?

- Din familj hade stått på tur! - Tala inte om dem!

- Vad har du gjort? - Det skedde en olycka.

- Nej, du dödade honom! - Nej, nej, nej.

- Dödade du honom för det här? - Ge mig svärdet.

- Ge mig svärdet. - Du får aldrig svärdet!

Excalibur, vänta! Snälla?

Det var en olycka!

- Excalibur, stanna! - Bort från mig!

- Ge mig svärdet. Snälla, gör det? - Nej, det ska till botten av sjön!

Kungen måste ha sitt svärd. Kungen måste ha sitt svärd.

Håll dig borta från mig. Lämna mig ifred.

Stanna där du är.

Excalibur, rör dig inte!

Excalibur! Nej!

Excalibur!

Excalibur!

Jag är ledsen...

Stackars barn.

Morgan!

Vem är du?

Andas, andas! Sakta, sakta.

Jag överlevde.

Ta det sakta.

Du hade fel, du sa att jag skulle dö.

- Du återföddes. - Eftersom jag är stark.

- Morgan? - Håll dig borta! Vad är det här?

Herregud.

Vad?

Nej... nej!

Inte hon! Vem som helst förutom hon!

- Sluta, sluta! - Nej, nej. Jag kan inte uthärda det.

Kämpa inte emot, lugna dig.

Inuti är du hon. Andas.

Andas, andas, andas. Bra.

Vad? Vad är det?

Jag känner henne. Jag känner vad hon känner.

Hon lider.

Det finns nån annan åt dig. Guinevere.

Jag såg hur du tittade på henne. Du hittar nån annan.

- Är det ditt moderliga råd? - Jag försöker skydda dig.

- Leta nån annanstans. - Sa du så även till min far?

Inser du hur mycket som förstördes?

Hur många som dog på grund av hans hårdhet? Det får inte ske igen.

Ni är sen, Ers Höghet.

Ni ville veta mina värderingar. Här är de.

När vi dödar gör vi det barmhärtigt.

Vi gör det med vetskapen om ett högre syfte. Vi slåss för fred.

- En motsägelse. - Träna för strid, verka för fred.

I strid uppnås saker: Ära, skydd, rättvisa. Det är inget mål i sig.

- Är det allt? - Nej.

Slåss mot mig. Besegra mig.

Det är ingen fara.

Sire?

Inse när en bättre motståndare har besegrat er.

Men ge aldrig upp. Ge aldrig upp.

Även om det känns som att ni har förlorat allt.

Om ni måste slåss orent för att hedra syftet, må så vara.

Det här är en kung jag kan ha samröre med.

Jag vet vad du gör, sluta med det.

Jag har en plikt gentemot Leontes, du har en plikt gentemot ditt folk.

- Plikten betyder allt. - Säg bara att du har vad du vill ha.

Jag såg vad du gjorde. Jag är inte en strid du kan vinna.

Jag slutar om du ser mig i ögonen och säger det.

Jag är lycklig. Jag har vad jag vill ha.

Då är det över.

- Länge leve kungen. - Det skålar jag för.

Dårar.

- Vad sa du? - Din mor grät nog när hon födde dig.

Det gäller er båda. Ni är säkert bröder, ni är så fula.

Kallar du det ett slag?

- Varför kom du hit? - Klostret brann ner.

Vi anfölls. Jag var den enda överlevande.

Jag är ensam. Det skrämmer mig.

Jag fördes hit. Precis när du behövde mig.

- Jag behöver inte dig. - Du lämnade oss för att ta kronan.

Du har den inte än.

Vivian, gör i ordning en säng för henne.

Så långt från mitt sovgemak som möjligt.

- Vad har hänt med dig? - Det spelar ingen roll.

Ditt svärd.

Herregud, det är makalöst.

- Det är ett konstverk. - Tack.

- Det behöver ett namn. - Det har redan ett namn.

- Är det från Caliburn? - Nej. När jag kom dit var han död.

Jag red många mil.

Tills jag kom till en sjö.

Överallt var det dimma.

Jag var tvungen att stanna.

När jag gjorde det kallade, från dimman-

- en kvinna på mig, som en siren.

Nerifrån sjön...

...sträckte hon upp sin arm...

...med händerna fast omslutna runt svärdet.

Jag tog svärdet, och tackade henne.

Hon log och gled ner i vattnet igen. Och när hon gjorde det...

...sa hon: "Det här är kung Arturs svärd."

"Det här är Excalibur."