Original subtitles

Kung Uther, en besökare. Hon vägrar uppge sitt namn.

Vem är du?

- Morgan. - Far.

Din hora lever fortfarande.

- Du ska respektera din mor. - Styvmor.

- Vad gör du här? - Jag erbjuder förlåtelse.

För min mors död, så att du kunde ta in horan.

- Och för att du tystade mig. - Jag gav dig en utbildning.

15 år på ett kloster, jag lärde mig mer än du anar.

Jag är ditt enda barn. Varför välkomnar du mig inte hem?

Du har saknat min vägledning för länge. Jag har längre ingen dotter.

- Vänd mig inte ryggen, far! - Du är inte välkommen, Morgan.

Farväl. Igraine, låt henne vara.

Uther? Uther!

Vad är det för fel? Kan nån hjälpa honom? Uther?

Hjälp oss!

Ur vägen! Öppna portarna!

- Flytta på er. - Hjälp honom, hjälp honom!

Ta kungen till hans kammare nu!

Jag är fylld av kärlek, för Herren hör min bön-

- för Han har vänt sitt öra mot mig.

Vilka krafter du än har, använd dem nu!

Uther, du kommer att dö.

Giftet var för starkt.

Slut dina händer runt denna, för Britannien och för pojken.

Hans tid är inne.

Merlin!

I begynnelsen var ordet, och ordet var... Gud, ja!

- Det här är inte latinstudier. - Nej, men det är utan tvekan dyrkan.

- Artur! - Det kan inte vara sant.

- Ditt svin! - Kay sa att ni var historia.

- Artur, det gjorde jag inte alls. - Tack för det.

Sluta! Sluta, båda två!

- Jag borde döda dig. - Hur hittade du oss?

Jag vet vart du för dina tjejer. Och även mina nu.

- Jag skulle hitta dig. Vi har besök. - Vad har det med mig att göra?

Det var dumt, jag tänkte mig inte för.

Jo, och att du skulle snacka dig ur det.

- Det var ett misstag. Två misstag... - Håll käften! Snälla, håll käften!

Hon är som Kleopatra, du är Caesar och jag är som Marcus Antonius.

- Nej, det är du inte. - En kvinna får inte splittra oss.

Allt är så lätt för dig. Du uppskattar det inte ens.

Vad är det som händer? Mor? Far?

Han är här.

Så du är pojken?

- Jag är Artur, vem är du? - Merlin, han är inte välkommen här.

- Då ska han gå. - Lägg ner svärdet.

- Gör som du blir tillsagd! - Kan nån förklara vad som händer?

- Kungen är död. Mördad. - Och?

Uther dog utan en äktenskaplig son.

- Vad har det med oss att göra? - Inte med dem. Du är Uthers son.

Nej. Mina föräldrar står här.

Säg det till honom. Säg det.

- Han talar sanning, Artur. - Hur kan han göra det?

Merlin förde dig till oss när du var en vecka gammal.

- Vi svor att ta hand om dig. - Va?

Kungen är död.

Länge leve kungen.

- Ta dina lögner och stick härifrån. - Artur, Artur. Ge mig kniven.

Berätta för honom hur det gick till, berätta om hans födelse.

- Detaljerna är inte viktiga. - Jo, för honom!

Jag borde ha sagt det tidigare.

Jag är verkligen ledsen, min son.

Vila inatt. Imorgon ger vi oss av.

- Var är hon? - Lady Igraine sörjer i sin kammare.

- Männen? - De flesta har lämnat.

- Vem gav dem tillåtelse? - Merlin.

Kvällen efter din fars död gav sig hans krigare iväg.

Då hittar vi egna, bättre och starkare.

- Vi? - Du lyder under mitt befäl nu.

Tack.

Ta ner banderoller! Konfiskera alla vapen och finn köket! Jag är hungrig!

Mina portar står öppna för er. Våld behöver inte brukas.

- Var det du som kallade hit mig? - Jag är Uthers dotter och arvinge.

Mina män dräper i detta nu alla lojala mot Uther.

- Varför kallade du mig hit? - För att erbjuda en allians. Med mig.

Vem passar bättre än ni, kung Lot, min fars främsta motståndare?

- Jag är immun mot smicker. - Ändå kom ni hit.

- Du har inget att erbjuda. - Jag har slottet.

Jag kan sprätta upp dig från mage till hals och ändå ta det.

Ni är klokare än så. Då är ni bara en vanlig krigsherre som tar ett slott.

- Men står vi enade... - Jag står ensam.

Om vi förenar oss så har vi styrkan att ena kungariket-

- som kung och drottning.

Det finns redan en drottning här. Jag kan ta henne och därmed tronen.

- Hon landsförvisas snart. - Säger du det?

- Du har väldigt självsäkra planer. - Det stämmer.

Vad gör dig så unik?

Kom nära mig så dödar jag dig.

- Kom inte med tomma hot. - Vem är du?

Jag kände Uther Pendragon.

Jag stod vid hans sida när han dog.

Kungens sista vilja, undertecknad av hans hand-

- med hans sigill och med intyg på din födelse.

Den här var din fars. Ta den.

När du föddes tog jag dig och förde dig hit.

Du är av kungligt blod, men Uther var en barbar. Här fostrades du bättre.

Jag sa till Ector hur han skulle fostra dig.

Han svor att hålla dig i säkerhet. De uppfostrade dig väl.

Kanske alltför väl.

Varför? Varför behöver du mig?

Det får du veta tids nog.

Jag undrade alltid varför du kom undan med så mycket.

- Så var det aldrig. - Jodå, du såg det bara aldrig.

Du är van vid att världen faller för dina fötter när du ler.

Men nu förstår jag varför. De behandlade dig som om du var unik.

- För det är du. - Äntligen medger du det.

Det förändrar inget. Du är ändå min bror, och ändå irriterande.

Jag kan inte ge mig av. Det här är mitt hem, här hör jag hemma.

Alternativet är bättre.

Att strida och leda landet. Det drömmer alla om.

Nej, det är vad du drömmer om. Vi andra drömmer om flickor.

Tror du inte att en ledare kan välja och vraka bland flickor?

Varför skulle det inte vara ditt öde?

Om det var jag skulle jag lämna. Utan att blinka.

Så du följer med?

Jag säger inte att jag tror dig. Men jag vill se det med egna ögon.

Du är redo.

- Varför sa du inget? - Jag ville inte förlora dig.

- Du är ju min son. - Du är för alltid min mor.

- Han är din. Ta hand om honom! - Det lovar jag.

Det är vad du föddes till, vad jag har fostrat dig till.

Kom ihåg vad jag har lärt dig.

När du tar beslut använder du det här, i kombination med detta.

- Men du använder aldrig detta! - Det ska jag minnas.

Ingen son har haft en bättre far. Jag vill att du ska veta...

Jag älskar dig.

Du har gett mig allt hela mitt liv, och vill inte begära ännu mer.

Men jag behöver Kay. Jag vill att han följer med.

Ja, ja!

- Jag klarar det inte utan dig. - Vi trodde att du inte skulle fråga.

- Tillsammans är ni starkare. - Det är dags.

- Säg mitt namn! Vem ska jag bli? - Drottning över kungariket!

- Är du värdig som min kung? - Det vet du!

- Vad ger du mig? - Odödlig lojalitet.

- Svär din trohet. - Svär din till mig!

- Svär! Vad svär du på? - Min ed?

- Mitt liv! - Ja! Och ditt blod!

Var lärde du dig det där?

Din far dör och du förvisar din mor från ditt hem. Imponerande.

Styvmor. Jag är den enda med Uthers blod.

Hans slott och kungarike borde vara mitt.

Så du kallar på mig, Uthers värsta fiende.

Du föreslår en allians och förför mig sen-

- innan din fars kropp har kallnat.

Saknar din ärelystnad gränser?

- Beklagar du dig? - Nej, jag är bara nyfiken.

- En drottning behöver ändå en kung. - Ja.

- Tillsammans enar vi kungariket. - Ja.

Vakter! Avfärd!

- Jag ser till att hon kommer iväg. - Ja.

- Du passar där uppe. Vart åker du? - Din far hade gott om bundsförvanter.

- Ville du nåt, eller bara triumfera? - Tacka för att du har livet kvar.

- Jag gjorde inget för att skada dig. - Nej, du gjorde verkligen inget.

Du gjorde inget när min mor mördades.

- Eller när min far förvisade mig. - Ingen drottning går emot sin kung.

Och jag trodde att jag inte kunde få lägre tankar om dig.

Ha en säker resa!

Landet är förrädiskt.

- Jag har ett meddelande från Merlin. - Vad vill han?

Han ber dig att besöka Uthers son på det gamla slottet Camelot.

- Uthers son? - Det var meddelandet.

Han har en son.

Jag är den enda äkta arvingen. Det är Merlins spel, så vi spelar med.

Om du var ansvarig för min födelse förtjänar jag att veta mer om dig.

- Tänk på vem du är istället. - Är du verkligen en trollkarl?

Jag kan göra saker som andra ser som omöjliga. Är det trollkonst?

Visa mig då. Bevisa det.

Du släpar mig från ena kusten till den andra, men berättar inget!

Du frågade mig varför jag behöver dig.

- Jag fick en vision om framtiden. - Vad för slags vision?

Människans mörker. Jag låter det inte hända igen.

Fick du visionen innan jag avlades?

Det förflutna kvittar. Definiera dig själv i nuet och regera i framtiden.

Du milde...

Det har redan börjat. Utan en kung blir det blodbad i landet.

- Vad gör du? - De förtjänar en kristen begravning.

- De är bortom räddning. - Artur, säg det till honom.

Stannar vi här är vi måltavlor. Glöm de döda, de levande behöver oss.

Merlin har rätt. Vi måste fortsätta, vi kan inte hjälpa dem nu.

Kom igen!

- Vi vilar här. - I den här byn? Är det klokt?

Det får vi snart se.

Rädslan sprider sig som pesten.

Stanna på era hästar och rid igenom.

- Vi hoppades på härbärge för natten. - Ni är inte välkomna här.

- Inte ens en gammal vän? - Merlin, är det du?

- Så ska det låta. - Det var alltför längesen.

Dessa människor slaktas härnäst om du inte förverkligar ditt öde.

- Vad hade du gjort om jag vägrat? - En främling säger att du är kung.

Det kan ta en natt eller ett år. Till slut är du för nyfiken för att vägra.

- Tror du att du känner mig så bra? - Jag har iakttagit dig sen barnsben.

Berätta om min födelse.

Din far, Uther, hade begär för en kvinna vid namn Igraine...

...som tillhörde en annan krigsherre, hertigen av Cornwall.

Oförmögen att besegra hans styrkor...

...ändrade Uther taktik och kallade på mig.

För att ge Uther Cornwalls ansikte och få Igraine för bara en natt.

- Födde trollkonst och våldtäkt mig? - Du avlades den natten.

Jag vill höra sanningen. Inte nån historia om magi.

Jag struntar i vad du tror på. Jag avsvor mig krafterna. De kostar.

- Hur då? - Ska jag avsluta?

- Så Uther gav mig till dig? - Du var min betalning.

- Varför ta ett barn som betalning? - Riket behöver en framstående kung.

Med Uthers blodslinje och Ectors vägledning kan det bli du.

Jag vet att du har frågor-

- men jag finns vid din sida och vi hittar svaren tillsammans.

Vi ska bygga upp ett land av hopp och ära-

- där fruktan är utplånat, dit folk strömmar långväga ifrån-

- vägledda av vår fyrbåk av hopp.

Imorgon rider vi till ett forntida maktsäte.

Du kan leda de största av män i det största av länder.

Lita på mig, Artur.

Artur!

Jag kommer!

En av kung Lots förridare. Du är i krig redan innan du är krönt.

Upp på hästarna igen. Är du här när de hittar honom blir du aldrig kung.

Camelot.

- Det är en ruin. - Romarna byggde det.

Vi ska bygga en framtid här.

Bra läge, starkt försvar och ingen väntar sig det.

Jag väntade mig arméer, vapen och tjänare.

- Jag måste ha pengar i alla fall? - Nej.

- Varför sa du inget? - Då hade du inte följt med.

- Du sa inget om det. - Du frågade inte.

Vi kämpar för våra liv och för landets själ. Några väntar.

Camelots stora sal.

Möt de som har svurit sin lojalitet till dig.

Ulfius. Leontes. Brastias. Pelinor.

Din far var en stor ledare. Vår trohet är nu till dig.

Vi lyder under dig, redo att försvara Pendragon-ätten.

Jag kände aldrig Uther.

Men om han gav upphov till sådan lojalitet är jag ärad att möta er-

- och ska göra vad jag kan för att rättfärdiga er trohet.

Vi är dina tjänare.

Detta är dina bundsförvanter. Dina fiender är mångfaldigt fler.

- Du nämnde du inte heller. - Kung Lot av Lothian och Orkney.

Den nye hertigen av Cornwall.

Kungarna Nentes, Scotland och Carados. Jag har kallat hit dem.

Då kan de alla erkänna dig som Uther Pendragon sanna arvinge.

- Och om de inte gör det? - De måste göra det.

Här är ditt sovgemak. Jag tog hit din fars ägodelar.

Hurdan var han? Min far.

Obeveklig.

Är det allt? En mans hela liv och du säger bara ett ord?

- Det är allt du behöver veta. - Nej, jag vill veta allt.

Vad han åt, drack, vem han älskade, vad fick honom att skratta och gråta.

- Men du säger bara ett ord. - Vem som helst kan säga det andra.

Jag gav dig ordet du behöver. Egenskapen du måste anamma.

En obeveklig styrka.

För från och med nu kommer alla att utmana dig, i fråga om allt.

- Du måste vara övertygad. - Och om jag inte är det?

Det måste du vara.

- Om jag har fel då? - Du får inte ha fel.

En sak till. Uther hade även en dotter, din halvsyster.

Han kröner ett barn i en ruin och förväntar sig att riket bugar?

- Trollkarlen är nog vimsig. - Nej, han är listig.

Det var en maktfaktor en gång. Han tror sig kunna väcka den.

- Är allt som det ska? - Mäns spel utmattar mig.

- Vi rider in aggressivt. - Om bedragaren har min fars rock...

...ska jag trycka ut ögonen på honom.

Är det din syster?

- Nej. - Han är Uthers son, jag har bevis.

Min far hade ingen äkta son, det vet jag.

- Det är märkligt även för mig, men... - Den talar också.

Den är vacker, den talar. Men den är inte nån arvinge.

- Vi kan hedra vår far tillsammans. - Du kände inte min far.

Titta på den. Inte ens en övertygande pretendent.

Du består inte av kungablod, utan vanlig jord.

- Vad lovade trollkarlen dig? - Han lovade mig ingenting.

- Varför gör du detta mot mig? - Det är för landets skull.

- Det är min medfödda rätt. - Är det?

Vi kan fråga hans mor, drottning Igraine.

- Du var barnlös. - Jag talade aldrig om det.

Det är nån annan mans oäkting, inte min fars. Det hade jag vetat.

Men ändå gjorde du inte det.

Är det pojken jag tog från dig när han föddes?

Ja, det tror jag att han är.

Det är Uthers son. Min son.

Nej... jag ger fan i det här.

Tror du att det här är avslutat?

Uther bad Merlin ge honom din mans, hertigen av Cornwalls, ansikte.

- Det är inte möjligt. - Nej, men jag tror att det skedde.

Vid ett ögonblick när jag tittade på honom såg jag nån annan.

Jag såg Uther.

Jag förstår inte. Hur blev du sen Uthers fru?

Natten Uther var med mig dödade hans styrkor hertigen.

Den segrande krigsherren kan ta offrets fru. Jag hade kunnat dö.

Men du var havande med mig. Du lämnade mig ifrån dig.

Merlin slet dig från mina armar.

- Tänkte du aldrig på mig? - Jo, varje morgon.

Jag iakttog alla pojkars ansikten i hopp om att se dig.

Jag var förbjuden att söka efter dig.

Jag är verkligen ledsen.

- Artur, mår du bra? - Ja.

Hurdan var hon? Hur var det?

- Bra. - Är det allt?

Kom, vi utforskar slottet.

Vi tittar här uppe, kom.

Titta på det här.

"Magnus Quintus byggde denna fästning'-

- 'under kejsar Valentin II:s sjätte regeringsår."

- "Han som börjat har..." - "...har hälften kvar."

- Det skulle han inte säga nu. - Tänk på hur det nog var.

Och vad det kan bli igen.

- Har du förföljt oss? - Merlins order. För att skydda dig.

- Eller för att jag inte ska lämna? - Både och.

- Vad händer om jag försöker rymma? - Varför? Det finns sån potential här.

- Du låter som Merlin. - Jag tror på hans syfte.

Så du följde honom blint innan du hade mött mig?

Nej, inte blint. Vissa av oss måste ha ett ändamål att kämpa för.

Merlin har sagt vad som kan byggas upp här, med dig som kung.

- Hur blir jag det över en natt? - Lita på dina instinkter.

- De är kanske inte en kungs. - Eller så vet du bara inte det än.

Vem är hon?

Vem är hon? Vem är hon?

- Vad håller du på med? - Vem är hon?

Artur, det här måste du se.

- Det är för dig. - Gud hjälpe mig.

Vad gör vi nu?

Visa ingen fruktan. Tala oförskräckt. Svara dem som deras kung.

Men det är väl lugnt? Du har haft visioner, jag ska bli kung.

Om du dör förändras visionerna. Ödet måste gripas aktivt.

Flytta på er! Bered väg för Uthers son.

Inget blir sig likt från och med nu.

Ge dig av nu och rädda ditt liv.

Stanna och du förlorar allting.

Du är i numerärt underläge. Var inte en trollkarls galjonsfigur, rid hem.

Tala, din skägglösa oäkting!

Ni står i min sal i mitt kungarike, ni ska visa mig respekt!

Jag är Uthers sanne arvinge. Svär trohet till mig eller betala priset.

- Är det förstått, din skäggige dåre? - Jag beklagar.

Ta in honom.

Det är min son, min äldste son. Du dödade honom.

Det fanns två förridare i skogen den dagen. Den andre såg allt.

Han attackerade mig.

Nej! Mor!

Det här stoppar ingenting.

Jag är inget monster.

Jag ger dig fem gryningar. Fem gryningar att sörja och se ge sig av.

Men om du inte ger dig av kommer fler att dräpas.

Stoppa honom! Stoppa honom! Stoppa honom...

- Jag är ledsen, jag är ledsen. - Merlin, vad har du gjort med mig?

Vad har du gjort mot mig?