Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
Dutch
English
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
French
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
Kleopatra, Egyptens 20-åriga drottning, lever i exil.
Brodern och systern har intagit tronen.
Egypten ingår i Romerska Riket och står i skuld dit.
Julius Caesar med armé besöker Alexandria för indrivning.
Vid gränsen pIanIägger Kleopatra sitt âtertâg.
KLEOPATRA
Efter romanen "Kleopatras Memoarer" av Margaret George
Översättning: Barbara Westin
Välkommen till Alexandria, Caesar.
Kung Ptolomaeus väntar dig.
Hur gammal är ni?
-Hur gammal är ni? -Gammal nog att regera, Caesar.
-Tolv år. -Tolv...
Jaha, ja.
-Jag är gammal nog att regera. -Och ni är...?
-Arsinoe, drottning av Egypten. -lnte enligt er lar.
-Han är död. -Han betalade sina skulder.
Får jag förklara, Caesar...
-Vem är han? -Pothinus, kungens regeringschel.
Senare.
-Var är er äldsta syster? -Kleopatra har lämnat landet.
Ja...
-Tänker ni betala er skuld? -Kleopatras intriger utarmar landet.
Under nuvarande omständigheter... kan vi tyvärr inte betala vår skuld.
För all del. Vi utverkar den.
-Store Caesar... -Fortsätt.
Stöder ni Arsinoe som drottning...
Då borgar jag lör landets välstånd.
-Caesar... -Var finns er armé?
-l Pelusium. -Till försvar mot Kleopatra?
Hon måtte vara ett stort hot.
Jag vill gärna träffa denna flicka som kallar sig för gudinna.
Följ med här... Jag är Olympos, drottningens livmedikus.
-Kvinnan är en sköka! -Så sades det mig, Mardianus.
-Vad heter du? -Jehosheba, ers majestät.
Jag vill att en viss man förälskar sig i mig.
Jag förstår. Men det finns så mycket att säga...
Är det en konst? Detta med älskog?
0, ja... Män njuter av beröring...
Men alla män är olika.
Denne man är en erövrare.
En sån är lätt att få i säng.
Det svåra är att behålla hans intresse.
Ni måste alltid få honom att tro, att hur mycket ni än gett-
-finns ännu mer att erövra.
Enastående, inte sant?
-Verkligen. -Skenet lär synas 35 sjömil.
-Vad nytt om Ptolomaeus' armé? -Ännu vid gränsen, mot Kleopatra.
-Antalet mannar? -20 000.
Angriper de oss, är de fem gånger vårt antal.
-Enobarbus... -Vi har lastat sex skepp med säd.
Det täcker Ptolomaeus' skuld.
-lnte ska folket svälta. -Det mesta tog armén-
-till kriget mot Kleopatra. Resten plundras.
Ta hit förrådsförvaltaren.
Mäktige Caesar, tro mig.
Jag hade ingen del i stölden av säden.
Avrätta honom.
Nej, nej! Jag återbördar den!
Det var Pothinus!
-Som nog säljer till fienden i öst. -Om bara eunucker kunde kastreras!
-Jag har ett ärende... -Vad pågår där?
Gör något!
-Förlåt, karln har en gåva. -En matta, från drottning Kleopatra.
Från Kleopatra? Lämna den här...
-Ni har ännu inte sett på den! -l morgon.
Ers majestät...höghet...
Drottningen krävde att jag rullar ut den i er åsyn. Omedelbart.
Gör det, då.
-Hur många försvarar hamnen? -200.
Tredubbla antalet. Vi får inte fär/ara hamnen.
Ställ dem här...øch här...
Anfaller de, är hamnen enda utvägen.
Ni är mycket ung för att vara gudinna.
Jag är dotter till lsis.
Kleopatra...
Caesar...
Vad för er till Caesar?
Far var Romarrikets bundsförvant. Han krönte mig inför sin död.
-Jag är Egyptens sanna regent. -Er syster har en annan åsikt.
-Arsinoe ljuger. -Och unge Ptolomaeus?
En dum pojke som manipuleras av en bedräglig regent.
-Det gagnar er att rätta till det. -Varför välja er, framför dem?
Jag är min faders efterträdare. Det vet folket, de stödjer mig.
Folket?! De gör gärna krokodilföda av er och övriga ur er dynasti.
Jag är trött. Det är säkert ni också.
Ni bör lägga er nu.
Var? När min närvaro här blir känd-
-låter familjen döda mig.
En enda säng kan jag vara säker i.
Er.
-Det vore nog oförsiktigt. -Ni är inte känd för försiktighet.
Utan för djärvhet.
Detta är onödigt. Det påverkar inte mitt beslut.
Jag brukar aldrig... röra en kvinna utan att hon vill det.
Det gör ni inte heller i natt.
Ni darrar.
Är ni rädd för mig?
Nej. Jag räds ingen.
Ni har aldrig gjort detta förut, inte sant?
Vem är ni, Kleopatra?
Någon jag kan lita på?
Jag är Egypten.
Egypten tillhör er... för en enda natt.
Vi måste genast återupprätta folkets tro på ledarna, innan anarki råder.
-Är vi överens? -0, ja. Bäst är om Caesar utropar-
-Arsinoe och Ptolomaeus till...
-Vad gör hon här? -Hon besökte mig igår kväll.
-Det var ett intressant...umgänge. -Umgås Caesar med Egyptens fiende?
Han ville veta sanningen. Om hur du och Pothinus konspirerade mot mig.
-Och förgiftade brors sinne mot mig. -Förgiftade?
Det behövdes inte. Även en pojke inser ditt svek, dina intriger...
-Du förrådde... -Tig!
Bägge två.
Min unge Ptolomaeus, så länge er far betalade sin skuld till Rom-
-respekterades Egyptens oberoende.
Ni ska fortsätta regera som kung, med er syster...
-Kleopatra till drottning! -Detta är skandal!
Dessutom...
...har jag beslutat att ni och Kleopatra ska sammanvigas.
-Aldrig! Jag äktar inget barn! -Ni är egyptisk prinsessa.
Enligt gammal sed är kunglig incest mellan bror och syster acceptabel.
Även om inavel ses med avsky av andra.
l detta fall borgar det för ett enad Egypten.
-Låtsas inte bry er om Egypten! -Det är en källa till stor rikedom.
Ni ska inte få göra landet bankrutt med inbördeskrig.
Och jag. då?
Ni får Cypern. Jag återbördar den till Ptolomaeus-ätten.
Cypern räcker inte.
-Caesar, får jag fråga... -Pothinus' tjänster ska belönas.
Drottning Kleopatra får stanna kvar.
Hur kunde ni göra så?!
-Jag gjorde er till drottning! -Väntar ni er ett tack?
Förstå att jag inte gjorde det av artighet, och inte av förälskelse!
Jag förväntar att ni bringar ordning och betalar skulden till Rom.
Jag säkrar min investering. Jag vill snarast lämna detta ormbo.
"0rmboet" har ni skapat!
-Jag? -Med romersk girighet och arrogans.
Med utpressning tvingade ni min far att köpa fred med Rom.
Om jag varit regent, hade ni fått krig istället!
Ni hade förlorat allting då.
-Lär er vara drottning. -Jag är drottning.
lnte än. Ni får lära er att tänka som en drottning. Strategiskt.
Godta att samregera med Ptolomaeus så kan vi demobilisera hans armé.
Vänner, låt oss iklä oss glädjens och festens kransar.
ldag har kung Ptolomaeus och drottning Kleopatra-
-enats om att leva i harmoni som äkta makar-
-och regera samfällt.
Då fred och vänskap åter råder i kungahuset-
-behövs inga vapenstyrkor mer.
Det är mitt stora nöje att förära och anförtro-
-åt vår aktade vän Pothinus att frambära den stora nyheten-
-genast till Pelusium, där han ska upplösa den kungliga armén-
-och föra hem soldaterna-
-i fred.
Caesars personliga eskort väntar er.
Lita inte på Pothinus! Han tar själv kontroll över armén för egna syften.
Låt oss ta en promenad...
Ibland är det nödvändigt att utdela första slaget.
-Det var för väl. -Ni är inte chockad?
Sånt är mig inte främmande.
lnled förhandlingar med de egyptiska generalerna. Skicka dem hans huvud.
Ers majestät kommer oväntat...
Idiot! Ni lät Kleopatra smita igenom.
Sänd örlogsfartygen mot Alexandria. Vi marscherar i gryningen.
Cesar!
Cesar!
Cesar!
Vad är det?!
Förlåt, imperatorn, Arsinoe är borta. Liksom Ptolomaeus. De har farit.
-Till Pelusium. -De vill köra ut oss ur Alexandria.
Sammankalla staben genast.
Värn här, här och här. Jag behöver fler mannar.
-Förstärkningar är flera dagar bort. -Vi måste försvara flottan.
Egyptierna är på väg. De anfaller från land och till sjöss.
De är för många. Vi kommer att förlora allt.
Överge hamnen. Släpp in dem i staden.
Vi ställs utan utväg. Du kan mista hela Romarriket.
Avstå från striden. Ãtervänd till Rom, du har inget val!
Nej! Slåss vi innanför stadsmurarna kan vi omringa dem.
Alla gator leder mot slottstorget. Där ska Caesar förinta dem!
Kleopatra läser mina tankar! - Man har alltid ett val, Rufio.
Vi ska strida på gatorna. Just då de anar seger, ger vi dödsstöten.
Mina landsmän, ni och jag har riskerat allt förut...och vunnit.
Nu höjer vi insatserna. Priset vi slåss om är...Egypten.
Cornelius...
Släpp in dem.
Släpp in dem i staden!
Till anfall!
Stoppa hästarna!
Rufio! Lågorna där!
Mitt bibliotek brinner! Jag måste ingripa.
Nej! Det är för farligt.
Rebellernas ryttare bröt sig igenom. Vi måste ta skydd, majestätet...
Ers majestät!
Ers majestät! Är ni oskadd?! Förlåt, ni får inte gå ut.
Hjälp mig! Vår största skatt brinner upp!
Framåt!
Tryck på!
Tillbaka! Tillbaka!
Slåss för er drottning!
Seger!
-Var är hon?! -Caesarl
Så, ja...
Jag beklagar bibliotekets öde.
Hälften är utplånat. Hälften av världens kunskap.
-Det blir ett ärr... -Det är inget.
Jag miste 700 man idag... men vann min största seger.
-Arsinoe och Ptolomaeus, då? -Vi har inte hittat dem ännu.
De kommer inte långt.
Då har vi inte sett slutet än.
Fortare!
Fortare!
-Kapitulera! -Nej!
Ptolomaeus är död!
Du är nu Egyptens enväldiga regent. Vad tänker du göra?
Jag ska ena landet och återskapa välstånd.
Egyptens skuld till Caesar kommer att gäldas.
Rikligen.
Var är Arsinoe?
Tillfångatagen.
Och?
Du lät döda min bror. Varför inte henne?
Du tänker behålla henne! Och använda henne mot mig!
-Arsinoe är av värde för mig. -Hon är min!
Majestätet!
Majestätet!
-Var är hon? -Jag får inte släppa in någon.
Jag är Egyptens drottning, detta är mitt palats. Gå undan!
-Tänker du döda mig nu? -lnte ännu. Säg mig, Arsinoe...
-Sörjer du vår döde bror? -Gör du det? Han var din fiende.
-Ditt verk! -Jag skyddade honom mot dig.
Du skyr inget för att värna makten. T.o.m. blir du Caesars luder!
Jag är inte hans luder, utan hans erövrare!
-Du gav bort vårt rike! -Du dödade vår far!
-Lögner! -Du ville förgifta honom mot mig.
När han stod emot, förgiftade du hans kropp. Du mördade honom!
-Det är inte sant. Jag älskade far. -Du vet inte vad kärlek är!
Du är avundsjuk och girig; du lustar efter makt.
Du kväljer mig.
-Det tar slut i natt. -Dödar du mig, ratar Caesar dig.
Han ser ditt rätta jag. En orm, ett luder.
Tror du han vill ha dig på tronen när han tröttnat på dig i sängen?!
Caesars luder!
-Du trotsade mig. Varför? -Jag var tvungen.
Det ligger i ert blod. Systrar dödar systrar, fäder dödar döttrar...
Är det så annorlunda i Rom?
Nu är det slut. Jag gjorde slut på det innan mina barn föds.
Gå aldrig emot mig mer.
Detta är som att vara i paradiset.
Tack för att du tog hit mig.
Varför satte du dig till motvärn?
Därför att jag är romare. Därför att jag hatar lättja...
Därför att erotisk sensualitet...
...är ett slags högförräderi.
-Då erövras Rom av Egypten, herre. -Jag bryr mig inte...
9 d' “Jal lg lVCKlig?
Se. Egyptens rikedom. Priset du vann.
Med Egyptens håvor kan du erövra Östern. Ja, hela världen.
Du glömmer att jag kan läsa dina tankar.
Gör det. Tillsammans... Egypten och Rom.
Det största välde världen skådat!
-Caesar och Kleopatra! -En ny dynasti!
För väl att dina ambitioner är så "rimliga", min drottning.
Din drottning...? Och din romerska hustru?
-Vadan henne? -Henne har jag inte sett på åratal.
Har hon skänkt dig några barn?
Jag hade en dotter... Julia...
Hon dog.
Se...
Hon är magnifik.
Ingen vet vem som skapade henne, eller varför.
Hon är ett enigma.
Liksom du...
Hon vaktar döda kungars gravar... Pyramiderna.
Glömda kungar vars enda bestående minne är gravar och denna stengud-
-som vittrar ned i ökensanden.
Så futilt!
De dödas stad.
Blott gudar lever för evigt.
-Jag måste åter till Rom. -Nej, stanna hos mig!
Hos dig förlorar jag mig själv!
Du har trollbundit mig, Kleopatra.
Jag måste återvända.
Jag är fast besluten att erövra och styra världen.
Jag efterlämnar inte vittrande sten, utan en ny världsordning-
-som förändrar vår samtid och danar framtidens historia.
Farnaces tog vår provins i Pontus, romarna dödades eller kastrerades.
-Vad mer? -Bud från Marcus Antonius i Rom.
Dina fiender hetsar senaten mot dig, särskilt Brutus.
-Vad påstår han nu? -Att du sviker Rom för lyxliv här.
l-Yxliv?!
Han har rätt.
Nå?
-Ni är med barn. -Jag visste det!
-Ni fick medel att förhindra detta... -Jag kanske ville ha detta barn!
-Varför? -Det blir Caesars barn.
Han beskyddar barnet och därmed Egypten.
Han tillåts aldrig erkänna barnet. Rom tolererar inte att Caesars blod...
-...blandas med en drottnings i öst. -Han skakar Rom i dess grundvalar.
Han gör vad han vill, han är en gud!
Jag har känt er sen barnsben. Säg nu sanningen.
Är detta strategi eller har ni förälskat er?
Kanske är det samma sak.
När berättar ni för honom?
Jag lämnar kvar tre legioner, nog för att hålla ordning.
Vakta Kleopatra med ditt liv, hon får inte komma till skada.
Och se till att hon inte skadar Rom.
-Vad gör du? -Jag lämnar mitt lyxliv.
-Just nu? -Hur länge bör jag vänta?
Kriget väntar, och jag måste påminna senaten vem som bestämmer.
Jag har något att berätta...
Nå? Vad är det?
Jag behöver dig här. Egypten behöver dig.
-Egypten får vänta. -Vill du inte säkra din investering?
-Här hotar hungersnöd, uppror... -Du är drottning, sånt sköter du.
Lämnar du mig nu, mister du din största provins. Du mister mig.
Kleopatra!
Jag kommer tillbaka. Så grymma är inte gudarna.
Men jag måste ta itu med saker.
En kort stund var du och jag ensamma i världen.
Men den stunden är förbi.
Rom måste hämnas, min makt måste återupprättas.
Må lsis vaka över dig.
Alla vet vi hur det gick i Pontus.
Romerska områden invaderades, romerska legioner utplånades.
-Tystnad! -Låt Brutus tala!
Romerska män, kvinnor och barn slaktades. Och var är store Caesar?!
Han leker bort tiden i Egypten med sin utländska drottning!
-Hans frånvaro är en skandal! -Jag protesterar!
Brutus' ringaktning av Caesar är vidrig, liksom hans upproriska prat.
Hur vågar du anklaga den som tog Gallien, och utvidgade riket så?!
Marcus Antonius, jag skulle aldrig ringakta Caesars ambition.
Men du aktar varken hans karaktär eller medkänsla.
Octavius, du håller av din morbror. Jag håller av Caesar.
-Men han försummar Rom! -Det gör han!
Han ödslar sin tid i en värdelös ökenprovins.
Egypten är knappast värdelöst! Det är avgörande för Romarriket.
Caesar skämmer ut Rom med sitt äktenskapsbrott!
-Tack, Cassius! -Lögner!
Vad Caesar än tar sig för, är det för Roms skull.
Antonius, hur kan du bortse från hans likgiltighet då hans landsmän-
-romare, slaktas?!
Vem kommer att kväsa upproret i Pontus? Vem hämnas Rom?
lnte du med din retorik, Brutus, utan Caesar!
Allt gott och väl, Antonius. Om vi kan hitta honom!
Ni har hittat honom!
Fortsätt, Brutus...
Senaten...
Välkommen hem, imperatorn.
Caesar!
Karln skar halsen av sin bror om en spelskuld.
Avrätta honom.
Den här drack sig full och...
-...dränkte sina fyra unga barn. -Sina egna barn?
Avrättning.
Var hälsad, ädla drottning. Jag kommer med nyheter.
Carmiana, lras, fort! Lägg handen här...
Han har redan Caesars styrka!
Rufio har väl hållit sitt löfte? Jag blir vred om Rom får veta.
Ers majestäts hemlighet är trygg. Jag har nyheter från Caesar.
En kopia av hans rapport till senaten.
Han har besegrat Pontus, Mardianus.
Är den där från Caesar?
En inbjudan att besöka honom, i Rom.
Han har inte ens undertecknat. Den är från en adjutant.
Den liknar mer en kallelse. Jag ska närvara vid segerfesten.
-Varför skrev han inte själv? -Han har hela världen i tankarna...
-Det kanske inte var lägligt... -lnte lägligt?!
Det kanske inte är lägligt för mig att lämna Egypten!
Säg hans adjutant...
...att jag avböjer hans inbjudan.
Förlåt?
Jag är Egyptens drottning. Jag far dit jag vill, när det behagar mig.
Rufio får gå.
Nästa mål.
Karln rånade en kornbod, anföll en romersk officer.
Avrätt...
-Anföll en romersk officer? -Ja...
-Vad heter du? -Guevarius.
-Varför stal du mitt korn? -Ser ni inte att folket svälter?!
Är ni blind?
lnte undra på att folket hatar er. De är era barn, men ni bryr er inte.
Ni ger dem inget utom rädsla. Jag räds inte drottning Kleopatra!
-Släpp honom. -Förlåt att jag stör...
Karln anföll en romersk soldat. Det är en romersk angelägenhet.
Varför lämnades dödsdomen till mig för godkännande?
En artighet...
Han hade giltigt skäl, ändå!
Släpp honom genast.
-Kornboden är full, inte sant? -Till brädden, ers majestät.
-Den är full, och folket svälter. -Säden reserveras åt Rom.
Min fars eviga skuld till Caesar...
-Dags att sätta stopp för detta. -Nej, ers majestät!
Ers majestät, gå härifrån!
Gå till palatset och vänta. Jag sköter detta!
-Vänta på vad? Nytt inbördeskrig? -Jag kan inte skydda er här.
öppna.
Mitt korn är folkets korn, inte romarnas.
Kom. Ta för er...
Då dödar de oss.
l mitt ofödda barns namn-
-får ingen romare röra ett korn förrän Egyptens folk fått äta.
Kapten, dra tillbaka soldaterna.
Ta det. Det tillhör er.
Lita på mig, jag är inte er fiende. Ta det nu...
Kleopatra!
Skicka efter barnmorskorna.
A, goda lsis...
Så, ja...
Andas djupt.
Krysta! Krysta!
Barnet kommer...
Var är han?
Bär hit honom.
Han är liten, men stark.
Vad ska han heta?
-Ptolomaeus Caesar. -Vad?
-Omöjligt, utan Caesars samtycke. -Jag kallar honom vad jag vill.
En farlig fantasi. Caesar kan inte ens erkänna honom som son...
-...än mindre utse honom till arvinge. -Käraste drottning...
Ni tvingar världens mäktigaste man att bekänna färg.
-Står mycket folk utanför? -Hela Egypten.
Vad tar ni er till? Ni är nyförlöst.
Mitt folk behöver se mig.
Här är prinsen av Egypten!
Här är Caesars son. Ptolomaeus Caesar!
Jag ska presentera honom för sin far.
Jag tänker besöka Rom!
Caesar kommer!
Drottning Kleopatra?
Ers höghet?
Hallå...?
Vem är ni?
Marcus Antonius, imperatorns ryttmästare.
Tyvärr kan inte Caesar själv välkomna er.
Han bad mig betyga för er sin högaktning och tillgivenhet.
l synnerhet tillgivenheten...
Vänta på mig därute...ryttmästare.
Lägg barnet i en bärstol för sig. Han får inte synas.
Vad tycker ni om vårt vackra land?
Där inifrån är det svårt att se...
Känner ni pinjedoften? Uppfriskande, inte sant?
-Jag jagade här som pojke... -Vad menas med "ryttmästare"?
Att jag tjänar Caesar, och åtnjuter hans tillit och vänskap.
-Då är ni hans tjänare? -Nej, jag är befälhavare i...
...i hans armé.
Ni disponerar Caesars villa så länge ni önskar.
-Var bor han med sin hustru? -Residenset är i staden.
Nära Vestatemplet i Forum. Men han föredrar villan här.
Förståeligt, med tanke på detta... Utsikten.
Det ser så fridfullt ut.
Fridfull som en sovande varg. Här är farligt nu.
-Särskilt för Caesar. -Hur menar ni?
Ju mäktigare han blir, desto mer sårbar.
Romare misstror den som sätter sig över dem.
Och ni? Misstror ni honom?
Jag, nej! Jag håller honom högt. Han är storheten själv.
Nå...jag måste gå. Meddela om det är något ni önskar.
-När besöker Caesar mig? -Han håller mottagning i hemmet-
-före Segerparaden.
Tills då, ers majestät...
Hur vågar du låta bli att skriva?! Och skicka en "ryttmästare"?!
Vad var det?
Det är någon jag vill... presentera för dig.
Kom, min skatt.
Vems är det?
Han heter Ptolomaeus Caesar. Men jag kallar honom Caesarion.
Är han min?
Du föder barn utan att berätta?!
Jag trodde aldrig att jag skulle få en son!
-Jag ser mig själv där... -Säger du Rom samma sak?
Jag kan inte erkänna barnet som mitt.
Men han är din.
Det skadar mig i Rom. Han måste förbli vår hemlighet.
Lova mig det.
Kleopatra... Du måste lova mig.
En tid...
Drottningen av Egypten!
Välkommen till Rom, ers höghet, och till mitt hem.
Vi har väntat ivrigt. Min hustru, Calpurnia...
-En ära att få träffa Caesars maka. -Äran är helt på min sida.
Då min make hyser stor tillgivenhet för er, kan jag bara göra likaledes.
Min nevö Cajus Octavius och hans syster Octavia.
Lär känna Octavius, han är Roms framtid.
-Stämmer detta, Octavius? -Caesars arv blir Roms framtid.
Eller dess fördärv!
Min strängaste kritiker och käraste vän, Marcus Brutus.
Marcus Brutus uttrycker sig med en anmärkningsvärd frihet.
-l Egypten ströps ni på fläcken. -Det är bara Brutus' sätt.
Det romerska sättet. Här finns inga kungar, alla är lika.
Vi som omhuldar republiken vill att det så förblir.
Ert land visade sig vara rikt på rov för min make.
Det där är inte rov, utan mina frivilliga gåvor till Caesar.
Är ni säker? De visas upp som krigsbyten.
Drottningen av Egypten!
Vad ropar de?
Det låter som "Caesars luder", ers majestät.
Caesars luder! Caesars luder!
Nej, Brutus! Hör här...
Vår kalender utgår från månen, året blir därför inexakt.
-Caesar vill väl ändå inte ändra den? -Förbättra den, ja!
En omläggning av livets dagar! Det är väl gudarnas revir?
Drottningen av Egypten!
Tiden behöver inte ditt beskydd, Brutus.
Var hälsad, drottning Kleoptra. Vi gläds åt er återkomst.
-Förlåt vårt romerska sätt. -Ogillar drottningen romerskt sätt-
-ska hon månne återvända till Egypten.
Ni har firat krigsbyten.
Låt mig nu visa er Egyptens allra största skatt.
Här är din son. Ptolomaeus Caesar!
Jag lägger honom för dina fötter.
Tar du inte upp honom?
Han är inte Caesars son! Ni har inga bevis!
Rör honom inte, Caesar. Då erkänner du honom!
Detta är min son.
Han heter...
...Ptolomaeus Caesar.
Du tycks ha en rival, Octavius.
Jag underskattade dig. Tvinga fram mitt beslut, i mitt Kapitolium?!
Är jag ett luder, som glatt föder din oäkting?! Jag är drottning!
-Och Caesarion är din arvinge. -Min son. Octavius är arvinge.
-Han är inte av ditt kött och blod. -Han är romare!
Hemma i Egypten skulle min son få makt och fullborda sitt öde.
Om han tillåts det.
Vår son fullborda sitt öde blott om Egypten är oavhängigt Rom.
Det står i min makt. Egypten är fritt enkom för att jag vill det.
Och du förblir dess drottning, enkom efter mitt behag.
Därför att jag förälskade mig i dig.
-Hur mycket älskar du mig? -Jag förlorar allt, hellre än dig.
Här råder fara, för såväl dig som vår son.
Marcus Antonius får skydda er. Endast honom jag kan lita på.
-Caesarl -Min nevö!
-Jag är mycket bekymrad. -Over vad?
Egyptens drottning. Och barnet som hon lurat på dig.
-Barnet är mitt. -Kleopatra utnyttjar dig.
För egen vinning. Alla ser det, utom du.
Och nu barnet.
-Du måste göra något åt det. -Vad, Octavius?
Skaffa bort honom. Han utgör ett hot mot dig.
Min son är inget hot mot mig. lnte heller mot dig.
Du är min arvinge här i Rom. Hans liv är i Egypten.
Rör du ett hår på min sons huvud, gör jag slut på dig.
Förlåt mig!
Nu är jag försiktig...
-En Dionysos! -Emellanåt, ers höghet.
Jag har stridit mot många, men ni avväpnar mig helt.
-Jag avundas Caesar. -Skål för den gynnade Caesar!
Gudarnas gunstling, han fick er i pris.
När kommer han till mig? Har ni talat med honom?
Vad är det?
-Caesarionl -Han är oskadd.
Kom...
-Det var Octavius. -Vad?
Han är Caesars arvinge. Han försökte dräpa min son!
Gå!
Vem har sänt dig?
Vem har sänt dig?
Hell Caesar! Hell Caesar!
Hell Caesar! Hell Caesar!
Caesars berömmelse-
-och gudomliga förmåga till bragder övergår allt människan erfarit.
De är någonting absolut och övermänskligt.
Jag gör anspråk på denna titel som min rättighet.
Som livstids diktator och halvgud-
-krossar jag spanska upproret...
-...tryggar Syrien och Afrika... -Snart kommer Parthien!
Sedan, mina landsmän...
...ska vi rikta Roms styrka mot Ost för att besegra vår största fiende...
-...och ta vårt största pris. -Vad sa jag?
Parthien!
Roms härlighet ska lysa starkare än solen!
-Hell Caesar. -Hell Caesar! Hell Caesar!
Hell Caesar! Hell Caesar!
Livstids diktator! Kung!
Kung...
Du borde frigöra dig från det romerska tänkandets småskurenhet.
Kräv mer, inte mindre. Få dem att hylla er som gud.
lnte undra på att jag älskar dig! Snart tar jag mitt största byte...
-Parthien! -Jag behöver din hjälp.
Vi erövrar det tillsammans. Du och jag. Egypten och Rom-
-som bundsförvanter, hand i hand. Vågar du förverkliga vår dröm?
Jag vågar alltid.
Men först ska du skilja dig och äkta mig-
-och utse Caesarion till arvinge.
-Omöjligt. Det gör slut på Rom. -Gör slut på den, då!
Skapa något nytt. Något större.
Caesar är Rom. Jag har gränslösa ambitioner.
Romerska ambitioner.
Då är vår dröm en lögn.
Jag far hem. Där är jag drottning och gudinna av börd...
-...och inte bara ditt gemål. -Jag förbjuder det! Du stannar.
"Förbjuder"? Befaller du mig?
Jag menade inte så. Det är till ömsesidig fördel.
Vad är fördelen för mig? För Egypten?
Lyckas du i Parthien, är jag Caesars luder än; och min son hans oäkting.
Misslyckas du, får jag parthernas vrede över mitt folk.
Caesar misslyckas inte!
Tror du mig inte?!
Det gör du inte... Svara!
Varför skulle jag tro dig? Ska jag tro att du lever i morgon?
Eller befriar mitt land? Äktar mig och blir en riktig far?
Du ser inte att din arvinge försöker döda vår son!
-lnget ont om Octavius! -Jo!
Jag är mor, känner det i mitt hjärta!
Mitt barn är i fara. Vårt barn, Roms framtid!
-Hans framtid är i Egypten. -Hans öde är större än så.
Han förenar två världar, som din arvinge.
Så kan inte ske.
Så kommer inte att ske.
Då betyder du inget för mig. lnget!
Caesar!
Vart ska du?!
Far hem, drottning Kleopatra. Hem till Egypten!
Jag erövrar Parthien utan dig!
-l heliga Rom står hans luder staty! -Skandalöst!
-En sån arrogans. -Så synd.
Förr var han stark. Nu styrs han av svaghet och skamlig njutning.
Han har en son. Han kommer att förråda även dig, Octavius.
Nu lyssnar han enbart på Kleopatra.
-Vad är det ni vill av mig? -Stå med oss, mot honom.
-För republikens väl, Octavius. -För Rom.
Jag kan aldrig förråda Caesar.
Men jag motverkar er inte.
Gudarna tycks vara bekymrade idag.
Caesar... - Marcus Antonius, Fulvia ber-
-att få träffa dig genast.
Gå, du.
Brutus, jag kan inte och vill inte stödja denna petition.
Fulvia är inte hemma idag.
-Du misstar dig nog. -Nej...
Jag är Caesar!
Till verket!
Brutus...
-Hur är det fatt, ers majestät? -Någonting...
Nej!
Herre...
Skurkar!
Vidriga skurkar!
Här... ligger liket...
...efter Caesar.
Här ligger Roms själ och hjärta.
Allt detta drömde han om.
Allt detta byggde han upp.
Allt detta erövrade han!
Romare! Romare!
Somliga påstod att hans drömmar var för vidlyftiga.
Arrogans, sade de. Vision, säger jag!
De tålde inte hans storhet.
Därför att de kände sig för små i jämförelse.
Dessa små män...
...gjorde därför detta!
De skar ur hjärtat på Rom.
Minns väl vad de gjorde denne man! Jag svär...
Mina landsmän, att intill mitt sista andetag ska jag hämnas hans död!
Jag ska hämnas Caesar.
Jag ska hämnas Rom!
Marcus Antonius, låt mig dö med heder.
Nåd!
Nåd!
Antonius...
-Jag gratulerar till din stora seger. -Synd att du var för sjuk att delta.
-Det kommer fler slag. -Onekligen.
Cassius är död.
-På eget grepp. -Utmärkt!
Kampen var lång och svår, men Caesar har hämnats. Tre år är nog.
Än är det inte slut. Brutus går fri.
-Även han dog på eget grepp. -En anständig död.
-Varför gjorde du detta? -Jag tar förrädarens huvud till Rom.
-Och lägger det vid Caesars staty. -Caesar skändade aldrig fienders lik!
Han mördade Caesar. Han var en lönnmördare.
Du är en slaktare!
Octavius invaderar Egypten. Det är bara en tidsfråga.
Octavius är svårt upptagen. Han och Marcus Antonius styr nu Rom ihop.
-Vad säger Rufio om det? -Osannolika fränder, ers höghet.
-Förr eller senare gör de upp. -Och vilken sida står du på då?
-Hur länge har Egypten ditt beskydd? -lntill min död, ers majestät.
-Det var Caesars önskan. -Caesarion nämns inte i testamentet.
Utan Caesars beskydd, vem garanterar vår oavhängighet?
Jag. Jag låter nu bygga örlogsfartyg.
-Snart försvarar en stor flotta oss. -Det kostar en förmögenhet!
Det viktiga är att hålla ute Octavius!
Han har redan försökt döda min son en gång. Han gör fler försök.
Vad menar ni?!
-Tänker ni föra krig mot Octavius? -Jag tänker skydda mitt barn!
Vi kommer att stå redo. Med världens mäktigaste flotta.
Jag vill visa dig en underbar sak på natthimmeln.
Se...
Är det ett stjärnskott?
Nej, min skatt.
Det är din far. Han intar sin plats hos gudarna.
Där ska han vaka över dig.
Din far, den store Caesar...
Vi kallar den en "sexa". Tre rader åror på var sida.
-Mäktigare fartyg finns inte. -Går den snabbt nog?
Snabbare finns. Men vad är fart mot styrka?
Den är byggd för strid, inte tävling. Och den är osänkbar.
-Hur många såna skepp sammanlagt? -Over 200, ers majestät.
Gott. Jag är mycket nöjd.
-Egypten går bankrutt. -Hellre bankrutt än erövrat.
Vad gör vi med denna flotta? Tänker ni utmana Roms hela makt?
Kanske inte hela dess makt...
Flottan står redo.
-Var befinner sig Marcus Antonius? -l Tarsus, tror jag.
Halvvägs hit...
Jag måste locka honom ända fram.
Jag far genast dit. Egyptens framtid hänger på det.
Gör redo den kungliga slupen... för krig.
Ett annorlunda krig.
Alltså...
Provianten tryter, och mannarna har inte fått betalt på flera månader.
De håller av dig nu, men för hur länge, imperatorn?
Vad är det där?
Drottningen av Egypten. Vem annars?
-Välkommen, "Dionysos". -Vilket oväntat nöje!
-Du besökte mig aldrig i Egypten. -Du bjöd mig aldrig.
-Jag har väntat i tre år. -Du var upptagen med att kriga.
Så upptagen är jag aldrig...
-Ska vi dra oss tillbaka? -Naturligtvis!
-Till middagen... -Naturligtvis.
-Varför besöker du mig? -För att du var Caesars vän.
För att du är min vän.
Tappra herrar!
Tillåt mig hylla ert mod och er lojalitet mot Marcus Antonius.
Skål för Marcus Antonius!
Och för Antonius' nya vänskap med Egypten!
Som tecken på denna vänskap, skänker jag denna lilla gåva...
Vi firar en ny allians mellan Marcus Antonius och drottningen av Egypten.
Du är på ett givmilt humör! Vadan detta?
Egypten är rik, det gläder mig att dela med mig.
-Försöker du muta mig? -Jag mutar inte. Jag befaller.
-Vill du vara min bundsförvant... -Det är jag redan!
Jag vill vara mer än så...
Vi talas vid i morgon, när du behärskat dig! God natt!
Vänta!
Se, Antonius!
Det är du.
-Varför denna charad?! -Vågar du göra intrång?!
Kom du ända hit för att göra narr av mig?
-Gå! -Du lockar mig...du ratar mig.
-Du vill inte ha mig! -Nej!
-Vad vill du?! -Det handlar inte om det.
Utan om vad du måste göra.
Vi kan regera Egypten och Rom tillsammans, med min son på tronen...
-Är du från vettet? -Annars dödar Octavius oss båda.
-Ser du inte det? -Jag ser en förryckt drottning!
-En tjuserska som lustar efter makt! -Jag ser en enkel soldat som lustar!
-Du kryper för Octavius! -Jag kryper för ingen!
-Man eller kvinna! -Var stark, då. Var som Caesar!
Jag är ingen Caesar!
Nej. Det är du inte.
Känn detta bultande hjärta!
Det är liv! Ingen död kung, inget minne. Det är jag.
Marcus Antonius, här hos dig. Här och nu!
Jag blir inte dina lustars trofé, generalen! Gå nu.
Jag kapitulerar!
Din kropp är så annorlunda.
Mot Caesars?
Yngre. Men mer ärrad.
Jag trodde aldrig jag skulle uppleva någon annan mans kropp så här.
Jag behöver mer tid hos dig.
Vad är villkoren för min kapitulation?
Kom till mig i Egypten. Tiden går långsammare där. Utsökt långsamt...
Då gör jag det.
Efter att du brutit med Octavius...
Anar du vad det skulle innebära?
lnbördeskrig.
Det skulle slita sönder Rom. Så kan jag inte göra.
Då får du aldrig se mig mer.
Godtar du mina villkor?
Gör du det, min älskade?
Begär inte det av mig.
-Svara mig. -Kleopatra, jag ber...
-Jag måste ha ditt svar! -Nej! Nej.
Jag kan inte gå emot mitt land.
Ãtervänd då till dina överordnade i Rom - soldaten.
Du är sen!
-Nej, Octavius är sjukligt punktlig. -"Caesar"! lnte Octavius.
Den titeln måste man förtjäna, Octavius.
Vi kallade till möte för att dela alla romerska provinser mellan er-
-som samkonsuler, för Roms väl.
Det sista vi vill ha är ett nytt inbördeskrig.
lnte jag heller. Men han är arrogant som tror sig kunna efterträda Caesar.
-Caesar själv utsåg mig till arvinge. -Du lurade honom om din värdighet!
Tysü Ni var fränder i krigstid.
Vi förväntar oss att ni är fränder i fredstid, och styr lika i riket.
Håller han sig på sin sida av jorden så håller jag mig på min.
-Jag tar östern, inklusive Egypten. -Naturligtvis.
Vem är mer lämpad att styra landet av dekadens och lyx?
Men tyvärr har jag affärer där.
Vill du undvika inbördeskrig, håller du dig ifrån Egypten!
Du får allt det övriga. Det är mitt sista bud.
Då så. Jag tar Spanien, Gallien och Afrika.
Då är ni ense. Östern till Antonius och Väst till Octavius...
"Caesar", menar jag. Ar vi överens?
Det beror på...
En privat pakt mellan två makter kan vara bräcklig.
Vår nya vänskap kräver en mer...
...personlig garanti.
-Vad menar du, exakt? -En mer bindande förening.
Jag har en syster. Octavia. Du har ingen hustru.
Du skulle tillhöra familjen.
Då blev våra intressen gemensamma.
Du får en bröllopsgåva av mig. De romerska legionerna i Gallien.
Godtar du förslaget?
Ni måste hjälpa henne få Antonius ur tankarna. Ni måste!
Hon bör inte frukta Antonius' giftermål med Octavia.
Ers majestät...
Ers majestät...
Vakna, vi ber...
Ni får inte tillintetgöra er för Antonius' skull.
Nämn inte den förrädaren!
lsis... lsis...
Hlälp mig. jag bönfaller...
Här är jag--
Och där till höger...
...är du.
-Det liknar inte mig. -Det är inte avsikten.
Alla faraoner avbildas lika. Vår ätt är tidlös och oföränderlig.
Förlåt, jag ville inte skrämmas.
Vi välkomnar er, dotter till lsis, till solens tempel.
Varför kom ni hit, gudinnan?
Jag tyckte det var dags att min son lär sig om gudarna.
Och...kanske få svar om mig själv, om mitt öde.
Ni finner dem här. Följ med mig...
Ensam, om jag får be.
Hit kommer er far, solen, var morgon för att beröra den heliga obelisken-
-och hälsa den nya dagen.
Solen är pånyttfödd.
Den heliga kobran, gudinnan. Er försvarare.
Vanliga dödliga dödar hon. Men hugger hon en odödlig som ni-
-är det en ynnest.
Kobrans huggtänder kan föra er direkt till gudarna.
Mardianus!
-Mardianus!! -Ja, ja, ja!
Var är min armé? Min flotta? Romarna anfaller!
Det är Marcus Antonius, ers majestät!
-Varför dröjer han så? -Alexandria gillar visst Antonius.
-Allra nådigaste drottning... -Allra plötsligaste gäst...
Odmjuka hälsningar, Kung Ptolomaeus Caesar, herre över två länder.
Krabaten här lyckades följa med skeppet. En lämplig kamrat, kanske?
-Jag hoppas ni blir goda vänner. -Tack, generalen.
Kommer du för att indriva skatter? Stjäla säd mot Egyptens skuld?
Eller inspektera dina erövringar?
För att smaka av Egyptens njutning. Och erbjuda dig en fin gåva...
Mig själv.
Marcus Antonius kommer inte för att erövra Egypten...
...utan för att kapitulera inför hennes behag.
Jag känner inget för Octavia, jag tryggade freden!
-Du äktade min ärkefiendes syster! -lnte utan skäl. Octavius...
-Världens mesta soldat och lögnare! -Jag måste värna Östern, och dig!
-Octavius kommer inte hit! -Tror du honom?!
-Tyst nu. Gudars! -Hur kunde du?!
Glöm Octavia!
Äktenskapet var ett konvenansparti. Men nu lever jag för kärleken.
Kleopatra, ett dån hörs i mitt hjärta.
Mina ögon ser klart nu, de ser endast dig.
Allt jag någonsin önskat och skattat högt är här hos dig!
Jag hänger mig åt dig, min drottning. Jag är din.
l gudarnas ögon är vi redan ett. Jag hänger mig. Ãt Egypten.
Jag får aldrig nog av dig!
Känner du likadant?
Egypten, jag kan aldrig lämna dig.
Vi har så mycket att göra, och se, och upptäcka...
Och erövra...
Jag talade om ditt land.
Jag vill lära mig allt om det. Varje detalj.
Jag har inte känt mig så levande sedan...
Tala inte om det som varit. Vårt liv börjar nu.
Medborgare i Alexandria!
Jag står inför er med hela Romarrikets makt.
Jag förkunnar att drottning Kleopatra-
-änka efter Cajus Julius Caesar-
-var en gång hans sanna, äkta maka.
Och att detta barn, Ptolomaeus Caesar-
-är den sanna, äkta-
-och enda sonen till den store Caesar!
Kom fram, unge Caesar!
Låt folket skåda dig!
Låt det bli känt i helt världen att jag, Marcus Antonius-
-avsäger mig mitt falska, romerska giftermål, och tar till min hustru-
-drottning Kleopatra!
Som tecken på denna härliga förening-
-skänker jag till Ptolomaeus-ätten...
...landet Syrien!
Från gräns till gräns!
Förutom att förklara en egyptisk oäkting vara Roms arvinge-
-skänker han Syriens rikedomar till främmande makt!
Fy! Fy!
Jag påstår inte att Marcus Antonius är annat än oklanderlig.
Dock förblir han i Östern, och vältrar sig i dyn med Nilens luder!
Fångad på samma krok som Caesar!
Jag framhåller, mina romare-
-att Marcus Antonius brutit pakten mellan oss.
Det har han!
För rikets väl-
-måste jag, som samkonsul, göra såsom romersk rätt kräver!
Jag förklarar härmed berättigat och rättfärdigt krig...
...mot Antonius och Kleopatra!
Krig! krig!
Generaler! Kom fort... Octavius!
Se där!
Generalerna Grattius och Cornelius.
Kakor? Sällsynta här i Gallien.
-Vad gör du här? -Jag tar över befälet här.
Dessa är Antonius' mannar. Har du bud från honom?
Roms affärer angår inte Antonius. Han tänker på Egypten, Kleopatra.
Då dör du.
-Mannarna är lojala mot Antonius. -Men de lyder er.
-Antonius, Antonius ! -Antonius!
Jag ska hämnas dig!
Ta fast honom!
Fort, efter honom!
-Han har god hand med pojken. -Han är själv som ett barn, så...
-Klandra inte Antonius inför mig! -Är ni så förälskad?
-Är ert omdöme så fördunklat? -Jag är förälskad, Olympos.
Men mitt omdöme är klart. Egypten behöver hans styrka.
Ni har inte satt hans styrka på prov, blott hans svagheter.
-Hur menar du? -Att ni är stark, min drottning.
Ni har förmåga att erövra världen, att hela den.
Medan Antonius endast vill erövra er.
Det gör honom svag.
Du har fel, Olympos. Antonius delar min vision.
Och svag är han inte!
Grattius! Vad är det? Vad gör du här i Alexandria?
Herre, Octavius har stulit dina legioner i Gallien.
-Och general Cornelius? -Död.
-Han hånar mig öppet! -Octavius har brutit sitt löfte.
lmperatorn, res till Rom. Besvära dig för senaten!
"Utdela första slaget", sade du?
-lnbördeskrig?! -Romare mot romare...
Tala med senaten!
Ta världen, innan den tar dig.
Vi inväntar inte Octavius, vi söker upp honom!
Din flotta, min drottning.
Och där ligger Octavius'.
-Vi mäter oss mer än väl. -Jag tycker inte om det.
-Om vad, generalen? -Anfall till sjöss är illa.
Vill vi segra, gör på romerskt vis. Slå till snabbt, till land.
Octavius har stängt in oss. Vi har inget val.
-Vi måste slå oss fria! -Det är riskfyllt.
Fienden är här, kamrater! lnta era positioner.
-Här avgörs saken. -Må gudarna gynna oss.
Där är Marcus Antonius' skepp.
Mer fart!
Marcus Antonius agerar kavallerianfall.
-Vill han slåss, så... -Ha tålamod.
Vi lockar honom närmare.
-Han går för fort. -Han är för långt framme.
Han går i fällan!
Backa!
Ta ned det!
De äntrar!
Octavius!
De äntrar fartyget!
Gå ned under däck!
Driv tillbaka dem! Slåss för er drottning!
Tvinga tillbaka dem!
Antonius!
-Vi måste hitta Antonius! -Hans flaggskepp sjönk.
-Han kan vara vid liv. -lngen överlever sånt.
-Octavius söker er, min drottning. -Jag kan inte lämna honom här!
Ni måste rädda er medans tid är. För Egyptens skull!
-Här är fyra döda. -Här är tre!
Antonius...
De purpurröda seglen ska hissas före Alexandria.
-Segerseglen? -Du hörde. Gör det!
-Som ers majestät behagar. -Exakt som jag behagar!
Häng girlanger på fören och på masterna.
Mannarna ska sjunga segerropet på väg in i Alexandria.
Mitt folk ska inte få se sin drottning i nederlag.
Hämta hit vatten!
lsis, min moder...
Vänd dig inte ifrån mig nu. Vänd dig inte ifrån Egypten.
Hell, Marcus Antonius! Välkommen.
Nej! Nej!
Det är över nu. Over.
Jag har goda nyheter.
Antonius!
Lämna oss...
Lämna oss!
Jag trodde du var död!
-Jag är död. -Säg inte så!
Här är en gigantisk gravkammare. Efter en tid blir man mumifierad.
Du övergav mig!
Det sades mig att du var död. Vad kunde jag göra?
Mina ögon kunde inte tro det de såg i kväll. Stadens segeryra!
Jag måste köpa tid, för att avvärja panik och organisera ett försvar.
Vilket försvar?! Octavius har besegrat oss fullständigt.
Mig har han inte besegrat!
-Än regerar jag i Egypten. -Hur? Genom att ljuga för folket?
-Låtsas om seger? Vi misslyckades! -Vi kommer att segra, Antonius.
-Vi ska göra sanning av osanningen. -Din hyckleri förödmjukar mig!
-Jag har förödmjukats nog! -Tyst! Dina mannar kan höra...
Vilka mannar?! Havsbotten är överströdd med deras lik.
-Än har du fyra legioner! -Fyra legioner...
-Har du gett upp hoppet? -Kanhända.
Caesar stoppade en hel armé med endast två legioner.
Jag är inte Caesar. Jag är ingen gud, ingen kung!
Jag är en vanlig man som sträckte sig efter ett för stort pris!
-Var är han nu? -Octavius har intagit Pelusium.
Så snart?
Låt Rufio lämna dessa till Octavius.
-Riksregalierna?! -Skicka med detta brev.
Jag abdikerar om han skonar Caesarion till Egyptens tron.
Varför, ers majestät? Har det verkligen gått dithän?
Det finns inget annat råd. Vi måste köpa tid.
Gå nu.
Sätt ned mig.
Undan!
Sluta!
Vad nu?!
Välkommen, Afrodite!
-Välkommen till Bacchus' strand. -Octavius har nått Ashkelon.
Det är flera veckors färd från Alexandria. Dansa med oss!
-Driv ut dina demoner! -Hur länge tänker du berusa dig?
Hur vill du ha mig?
l spetsen för mina fyra legioner? En strid, och ännu en "segerfest"!
-En sann kung är inte feg! -Jag är inte feg.
Jag är bara en dåre i exil, dömd att gömma mig i min makas land.
Nog!
Nog! Ut, allihopa!
Må väl.
Jag litade på dig. Jag trodde på dig. Jag...
Jag trodde på din styrka.
-Har jag missbedömt dig? -Du har missbedömt dig själv.
Du kanske ser seger i nederlag. lnte jag, är jag rädd...
Jag är rädd...
Jag är rädd...att jag aldrig mer kan vara ledare...
Jag borde ha dött!
Var är mitt svärd? Jag hade ett...
Jag måste dö...med heder. Mannarna trodde på mig!
-Sluta! -Ge mig svärdet!
-Jag måste ha min heder. -Det är ingen heder!
Är det så du vill att de minns dig? En karl som inte tror på sig själv?
Res dig. Slåss. Var karl.
Ska jag vara karl?!
Antonius!
Se på mig... Vi ska slåss!
Rufio, tacka din drottning för dessa tecken på underkastelse.
Vad gäller att skona hennes son, kan jag inget säga ännu.
Varför är du ännu lojal mot henne? Är du också trollbunden?
-På order av Caesar... -Han är död. Jag är Caesar nu.
Du kunde vara mina öron i Alexandria...
Som du vill...
Hälsa att jag kan anta erbjudandet först efter bevis på ärligt uppsåt.
Hon ska skicka till mig... Marcus Antonius' huvud.
Du får gå.
Ger ni Octavius det han kräver, så visar han tacksamhet.
Nej!
Ni måste! Majestätet, i lsis' namn, överge inte ert land...
Och ert eget barn... lnte för kärleks skull.
Det vore som att sticka ut mitt eget hjärta.
-Hellre Antonius, än Egypten. -Hellre det än er sons liv!
Ta kniven...
Det är något jag vill dela med dig.
Kom...
Vad är detta? Ännu ett dödens tempel?
Då jag dör, förseglas det.
Här kommer jag att ligga, men ofjättrad.
Bortom köttet, färdas jag fram och åter till nästa liv, efter behag.
Och där...min gode...
...ädle kung, har jag reserverat en plats åt dig att färdas med mig.
Jag ligger var som helst med dig, men jag är inte redo för döden.
lnte ännu. Men i natt hade jag en dröm.
Jag segrade i en stor strid, ute i öknen!
Även marken gynnade mig. Octavius marscherade i omöjlig terräng.
Ingenstans till formering, manövrar. Slår jag till hårt och snabbt...
-...kan jag strypa hans fart. -Göra slut på honom i öknen!
Då kan vi äntligen förverkliga din vision-
-om att ena öst och väst i en ny, gyllene era av ljus, kärlek...
...och herravälde.
Antonius!
-Låt mig följa med! -Nej! En lojal man behövs här.
-Skyddar du drottningen? -Med mitt liv.
Blott ornament, men Octavius ska inte få dem!
-Är detta hela listan? -Hela sidan.
Var är Caesarion? Han syns inte till.
Varför frågar du?
Enbart för att jag månar om hans säkerhet.
Jag är edsvuren att beskydda både honom och er.
Tack, Rufio.
För din lojalitet.
De skulle bara vara sex legioner! Vi måste retirera, imperatorn.
-Sviker generalens mod?! -Nej. Detta är romerska soldater.
De ska inte behöva slåss mot landsmän.
Vi slåss för segern.
Vi slåss för segern!
Till anfall!
Antonius!
Antonius!
Hämta Olympos! Caesarion måste genast ut ur staden!
Caesarion!
Du ska ut och resa. Ett fint skepp för dig till Indien.
-Ett land av underverk. -Följer du inte med?
-Nej...mor måste stanna här. -Kommer du att dö?
Nej...
-Nej... -Du får inte dö. Jag vill inte fara!
-Vad nytt? -De var för många. Octavius kommer!
Du måste fara, min son. Vet du varför?
Därför att du är Egyptens framtid.
Jag vill inte fara! Jag vill inte!
-Han är säker hos mig. -Han är Egypten.
-Det är det enda jag levt för. -Nu måste han leva för er.
Ers majestät!
Ers majestät!
-Lever Marcus Antonius? -Jag vet inte. Men ni måste fly.
-Octavius' armé är här på en timme. -Nej! Jag inväntar min kung!
Dokument måste förstöras... Skynda!
Har du sett Caesarion? Var är han? - Har ni sett barnet?
Var är barnet?!
Undan!
-Vaktar du inte drottningen? -Var är pojken?
-lnte här. Pris ske Isis! -Vad menar du?
-Han är i säkerhet, ändå. -Hör på, Mardianus!
Caesarion är i stor fara. Säg mig var han är!
-Men jag lovade drottningen... -Endast jag kan skydda honom!
Har han förts ur landet?! Vart? Judéen? Syrien?
-Vi ska nog hitta honom! -Hur kan du svika din drottning?!
Hon är inte min drottning, din fete idiot. Jag lyder Rom!
Förrädare! Förrädare!
Gudinnan! Gudinnan! Vänta...
Jag förde hit denna från solens tempel...
För en Iyckosam färd...
V! Vägen!
Säg drottningen att det är Marcus Antonius!
Majestätet! Det är Antonius!
-Antonius! Se på mig! -Han lever!
Bär in honom.
Stäng portarna!
Hell, Caesar!
Har du dödat pojken?
Antonius, min make... min älskade...
Far inte utan mig.
Se på mig, Antonius!
Som min drottning befaller...
Vi förlorade slaget...
I mina ögon, är du storheten själv.
Jag är här. Här hos dig.
Stanna inte hos mig. Slåss!
Jag lämnar dig inte!
Jag väntar på dig... i nästa liv.
Jag ser blott dig...
Jag är aldrig längre bort än så här...
Antonius!
Drottning Kleopatra!
Kom ut! Kapitulera för mig!
öppna!
-Lever hon? -Jag vet inte.
-Hämta murbräckan! -Caesar...
Nå...
Antonius har sällat sig till Caesar.
Nej. Han är här hos mig.
Ta Egyptens rikedomar. Och låt mig sedan dö anständigt.
Jag önskar inte er död. Jag erövrar ett stort land, en stor drottning.
Jag vill att ni följer med till Rom.
För att ledas bakom triumfvagnen? Ert egyptiska pris? Octavius' trofé?
Det duger.
Jag vet ingen jordisk överhet, än mindre en dödlig som ni.
Jag är gudinna! Jag är odödlig.
O ja, dotter till Isis...
Vi två är mycket lika. Tvingade att följa vår natur-
-och fullborda vårt öde.
Men jag har segrat, Kleopatra. Ni följer med till Rom!
Jag följer med till Rom.
-Men jag vill ha något i gengäld. -Vad som helst. Jag är givmild.
Låt min son regera över Egypten.
lnte för tillfället.
Låt mig då ge Antonius en egyptisk begravning. Här inne.
Sedan kommer jag som drottning av Egypten och böjer mig för Rom.
Som ni vill.
Jag behöver tid att förbereda mig, och riksregalierna.
Dem får ni. Jag har inget bruk för dem.
Jag har fått det jag vill ha.
Se till att hon inte tillfogar sig själv skada.
Vänta på mig, Antonius. Jag dröjer inte länge.
Var är vår drottning? Vad har ni gjort med henne?
Varför var du inte här och skyddade mig, Rufio?
Jag beklagar. Det var omöjligt, ers majestät.
-Vi behöver vara ensamma i bönen. -Det kan jag inte tillåta!
Du bör kunna våra seder nu.
Litar du inte på mig?
Jag har litat på dig i så många år.
Var är vår drottning? Vad har ni gjort med henne?
Vi vill ha drottningen!
Öppna, ers majestät! Annars bryts porten upp!
Murbräckan!
"Medborgare i Alexandria..."
"Ni har inget att frukta från Caesar."
"Egypten och Rom har alltid stått varandra nära..."
Magnifikt, inte sant?
Vi vill ha drottningen!
Hämta korgen.
Skynda.
Ers majestät, låt oss följa er på färden.
-Färden är väl lång för er. -Vi har bara er.
Ni är vår värld.
Då färdas vi in i nästa värld, tillsammans.
"Er drottning..."
"...erkänner Caesar... som vän och härskare..."
Vad är det för oväsen?!
Kom!
För mig till Isis!
Igen!
Mer kraft!
Hårdare! Tvinga upp porten!
Lägg mig ned...
En natt till...
...så är solen pånyttfödd.
Och Nilens vatten...
Nilen kommer att stiga...
...och åter sjunka.
Den ger vika!
Lämna oss... Vänta där ute!
Kleopatra är segraren.
Farväl, Egypten.
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.