All language subtitles for End.of.the.World.2018.NORDiC.1080p.WEB-DL.H.264.DD5.1-TWA

Solen. En källa till ljus,
värme och livet självt.

Den spelar en nyckelroll i jordens
och dess invånares fortsatta existens,

Trots dess ålder är solens inflytande på
vår planet fortfarande relativt okänd.

Dess kaotiska natur gör att den
kan både skada och skydda.

Solen är ett klot av eld och
magnetisk energi, ständigt turbulent-

- och avger energi i form
av eruptioner, stormar-

-och enorma koronalmassutstötningar.

Det är dokumenterat att dessa
utstötningar påverkar jorden-

- orsakar miljöförändringar,
systemstörningar och mer.

Skulle en sådan
teoretisk händelse inträffa-

- vore solstormens effekter mycket mer
långtgående och dödliga konsekvenser.

- Ja!
- Kom igen.

NORRA KALIFORNIEN, 15.00

- Ska du ha mer att dricka?
- Nej tack.

Du. Du och jag, James fest på lördag?

Min mamma kollade min telefon igen.

Hon såg alla meddelanden,
hon låter mig inte gå.

- Vad trist!
- Jag vet. Det är inte rättvist.

Hallå!

- Vad har jag sagt om att festa här?
- Vi festar inte.

Lägg av. Städa upp det här
och stick härifrån.

Är du nån sorts shoppingcentersnut?

Ingen fara. Bara en massa ungdomar.

- Jag är tjugo.
Hallå?

Rappa på. Och sluta behandla privat
egendom som er personliga lekplats.

Vad är det för fel på dig?

Vad? Det var inte jag.

- Jag tror... Jag tror att det är över.
- Vad var det?

Växeln!

Växeln!

Rapporter bekräftar
att det vid 15.05 lokal tid igår-

- skedde en jordbävning med styrkan 6,2
i norra Kalifornien.

Obekräftade rapporter har också avgetts
om ovanlig vulkanaktivitet i området.

Om dessa kan kopplas
till jordbävningen är oklart.

Enligt myndigheterna
är det bara ett sammanträffande-

- att solmassutstötning
observerades samtidigt.

Om siffrorna stämmer, så är
vulkanutbrottet i norr bara början.

Havs-och atmosfärmätningarna
är utan dess like.

Vi ser extremt höga H-Alpha-utsläpp,
och röntgenstrålning i mängder.

Meredith, ta och samla dig.

Det påminner mig om
att jag borde ta strålningsindexet.

Du vet att jag håller med. En så stor
solstorm har aldrig tidigare uppmätts.

- Det finns fortfarande saker vi inte vet.
- Det är sant.

Men vi vet att solutbrott
orsakar störningar i miljön.

Men det här är inte bara utbrott, utan
även koronalmassutstötningar, CME.

En tillräckligt stark följd CME kan orsaka
störningar utan motstycke i historien.

Jordbävningar.
Översvämningar. Vulkanutbrott.

Eventuellt mer och kanske allt på en gång.

Många människor kan dö och borgmästaren
behöver dessa uppgifter omedelbart.

Du är en duktig forskare. Din avhandling
om CME innehåller starka teorier.

Både du och jag vet att det inte räcker
med oprövad forskning på papper.

Det är stora påståenden
och regeringen lyssnar på meriter.

Kan du vänta på dr Rigney kommer hit...

Mänskligheten står på utrotningens rand,
och du vill vänta på någon med meriter.

Det kan se ut som tredje världskriget
snart. Du vet att jag har rätt.

- Mamma?
- Bran, jag måste gå.

Kommer något hemskt att hända?

Några kollegor och jag är oroliga över
saker som händer, men vi hanterar det.

- Är du säker?
- Ja, jag är säker.

Kirby!

- Vad gjorde du med brödrosten?
- Vad är det frågan om?

Jag skulle göra rosta bröd,
men Kirby hann visst före.

Kirby. Kirby!

- Vad?
- Ta av ditt videospel och häng med.

Mamma, det är inte ett spel.
Det är en flygsimulator.

- Okej. Varför tog du isär brödrosten?
- Den surrade.

Jag har inte tid för det här. Sätt ihop
den, din pappa vill rosta bröd.

- God morgon. Sov du alls igår kväll?
- Inte egentligen, nej.

Solutbrotten fortsätter.

Det här är allvarligt. Vi måste tänka på
andras säkerhet och vår egen familj.

Jag har möte med borgmästaren snart.
Jag hoppas hon skickar ut en varning.

- Tror du att hon lyssnar?
- Hon måste.

Om ett tidigt solutbrott
kan orsaka vulkanutbrott-

- tänk vad ett stort solutbrott
kan göra, och det inom några dagar.

Då tror jag att vi behöver mer
än bara borgmästarens hjälp.

- Jag borde ringa Cook.
- Jag var rädd att du skulle säga det.

Jag vet. Jag tycker
inte heller om det, men...

...jag är inte militär längre
och kan inte beordra folk..

Han och jag står inte på god fot, men
kan han hjälpa, måste vi prova det.

Jag antar att du har rätt.

Du har rätt. Tack.

Naturligtvis. Det är det minsta jag kan
göra om det blir så illa som du tror.

- Vart evakuerar vi till?
- Jag tycker grottorna.

- Grottorna?
- De i norr från förra sommarens vandring?

De naturliga grottformationerna i
bergen norr om stan, ovanför skogen.

Som du minns, så finns den övergivna
militära bunken också där.

Byggd under andra världskriget,
mot ett eventuellt landangrepp.

Bunkerns säkerhet,
kombinerad med grottans höjd-

-kan rädda oss från all översvämning.

De ligger i berget, som har klarat
århundraden i ett jordbävningsområde.

Det är det perfekta stället.

Är bunkern militär,
så är Cook är en tillgång.

Okej, Då blir det vår
familjevakueringsplan.

Om det börjar se illa ut,
beger vi oss direkt till grottorna.

Ni hörde henne. Om det
är vad vi måste göra, så gör vi det.

Ja, och förhoppningsvis kommer andra att
lyssna och vi kan rädda andra familjer.

Vad är det?

Kontoret. Det vanliga. Jag kan
ignorera det här, om du vill det.

Nej, jag tycker att vi alla
borde fortsätta som vanligt.

Trots vulkanutbrottet norröver lär det
ta ett tag innan solutbrotten ökar.

- Och det finns ju en chans att jag har
fel.

Tror du att det kan vara ett misstag
och att det går över?

Jag hoppas det, raring. Verkligen.

Jag kan ta dig till familjen Jenson-

- och så kan du ha
en trevlig eftermiddag med din vän.

Jag måste till jobbet
innan den här familjen får andra problem.

- Om jag går nu hinner jag köpa snabbmat.
- Snabbmat?

Vi skulle ju fortsätta som vanligt,
och jag behöver frukost.

Vad är familjen Fishers motto?

- Ge aldrig upp!
- Just det.

Kanske kommer det att gå över.

Kanske.

Det är lugnt, mamma. Jag tror dig.
Jag litar på vetenskapen.

Jag med, Kirby.

Jag hoppas att min tro är fel
den här gången.

Sullivan, jag kan inte ta samtal
från civila just nu.

Jag är inte glad över det här, Cook.
Strunta i våra personliga problem.

- Detta är av största vikt.
- Det finns inga personliga problem.

En soldat kan förlåta och glömma.
Jag har valt att inte göra det.

Det som är mellan oss är historia.
Meredith gjorde sitt val. Jag gick vidare.

Om det är sant, varför stötte du på
min fru når vi sågs i somras?

- Nej, vänta. Cook!
- Ge mig en anledning att göra det.

Du förlorade din rätt att höras
när du lämnade militären för det civila.

- Många liv kan vara i fara.
- Du har två minuter.

Jag tar Sara till familjen Jenson, sen ska
jag till stadshuset. Du kan följa med.

Ja, det låter ju fantastiskt kul.

Jag ska hem till Jared
för att spela videospel.

- Och?
- Och sen laga brödrosten.

Bra svar. Håll dig i närheten,
för säkerhets skull

Okej? Och ställ inte till något.

Visst. Du med.

Sullivan, vi vet om situationen
i norra delstaten.

Arméns forskare försäkrar oss att det inte
finns anledning för oro. Tyvärr.

Jag vet hur cheferna tänker.

Men Meredith anser
att detta är en påtaglig fara.

Har hon rätt
kan många människoliv vara i fara.

Min fru är inte konspirationsteoretiker.
Hon är forskare och jag tror på henne.

- Du brukade också göra.
- Det är inte rättvist.

Mina överordnade
ser ingen anledning till oro.

- Jag kan inte göra något, det vet du.
- Gör inte det här personligt.

Det gör jag inte.
Och du borde göra detsamma.

Jag ringer några myndigheter
och ser om de kan kolla upp det.

Om inte de ser några skäl för oro,
så släpper jag det.

Tack, Cook, för att du
tar dig tid för det, i alla fall.

- Beklagar, Sullivan.
- Jag med.

Nu kör vi.

§§

Frun. Vänligen öppna handväskan.

- Ursäkta mig.
- Kan jag hjälpa dig?

Jag söker borgmästarens kontor.
Vi har möte.

Jag är Patricia, borgmästarens assistent.
Hade ni ett avtalad tid?

- Jag är Meredith Fisher.
- Forskaren.

Borgmästaren gick ut. Hon är inte
på kontoret just nu.

- När kommer hon igen? Det här är viktigt.
- Jag vet inte.

Jag tror inte att ni förstår.
Det här är väldigt brådskande.

Vi talar bokstavligen om liv eller död.

Tänker ni vänta på borgmästaren
så får ni slå er ned där.

Jag måste veta att beställningen
skickats. Ja, och lite mer.

En dags leverans.

En dags leverans.

- God morgon, Natalie.
- Hej, Sullivan, hur är det?

- Förresten, Stevenson är tokig idag.
- Självklart är han det.

Ja. Okej. Tack så mycket.

Kände ni det?

Skynda på! Ut!

Det var det här jag behövde träffa
borgmästaren om. Det hände snabbare.

Det är ett solutbr... det spelar ingen
roll. Kom igen! Vi måste ut!

Nej! Skynda på! Ut!

Natalie, hur gick det?

Håll i er!

- Vad gör vi?
- Vi överlever. Kom nu.

Barry!

Barry, nej.

Barry! Åh, Gud...

- Åh, Gud.
- Kom, Barry. Vi måste röra på oss.

- Jag kan inte.
- Vi måste försöka.

Vi måste försöka. Byggnaden är instabil.
Du kan inte stanna här.

- Kom med mig. Jag har dig. Kom igen.
- Hjälp mig.

Nu snyggar vi till oss, och mobiliserar.

- Ni hörde, sätt igång! Du, med mig
- Diaz, fick du tag på Fisher?

Kommunikation är nere.
Tornen föll nog i jordbävningen.

Fan! Fyll alla marktransporter
och så rör vi på oss!

- Ja, det har definitivt startat.
- Vad kan vi göra?

Det där är inte bra.

Varför är det fordonet kvar? Jag sa
att alla marktransporter skulle användas.

Motorn startar inte.

- Som om något annat kunde gå fel idag.
- Vi kan skicka ut helikoptrarna.

- Inte med den stormen på väg.
- Det är bara åska, sir.

Det var inte åska.

Okej. Bra, kompis.

Vi ska stoppa blödningen.

Jag ska ta ut glaset.
Försök att hålla dig still.

Okej. En till. På tre. Ett, två, tre.

Jag har det. Okej. Hand. Använd tryck.

Vad var det?

- Lärde du dig första hjälpen i armén?
- Nej, livräddarträning som 16-åring.

Du kan inte ana hur många
sviktbrädesolyckor som sker.

Militären hjälpte mig bara
att använda mina färdigheter.

Tja, oavsett... Tack.

- Tsunami.
- Vad är det?

Du, Barry. Mitt dotter
är hemma hos en vän.

Gå och hitta henne.

Din dotter. Du är orolig. Låt Stevenson
städa upp för en gångs skull.

Stick!

- Jag klarar mig. Stick!
- Tack.

- Vänta! Är det slut?
- Det är bara början.

Hur stoppar vi det? Du kom hit
för att du har en plan.

Man kan inte stoppa vädret,
man kan bara hoppas överleva det.

- Jag är ledsen för hur jag uppförde mig.
- Det spelar ingen roll.

Det viktiga är att det här händer.

Du måste överleva och håla dig så säker
som möjligt. Jag måste hämta mina barn.

Kirby!

Kirby!

Sarah? Sullivan!

Kirby!

Mamma!

Hur gick det?

Jag tror att vi har viktigare saker
att oroa oss för än brödrosten.

Gick det bra? Då så.

Vad händer där ute?

Jordbävningar. Vulkanutbrott.
Översvämning.

Vi har aldrig upplevt
en så här stark solstorm förr.

Vad betyder det?
Att världen går under eller nåt sånt?

Nej, det är en solstorm. Precis
som alla andra stormar går den över.

Men den kommer att orsaka stor skada.
Många människor är i fara.

Stormen bör sluta inom fem timmar, men vi
kan inte vara utsatta under den tiden.

Vi måste fortsätta röra på oss
om vi ska ha en chans.

- Men pappa och Sarah, då?
- Vi kan inte vänta här, huset är osäkert.

Utanför är inte mycket bättre, men vi
måste röra på oss. Din pappa vet planen.

Vi får bara hoppas
att han och Sarah klarar sig.

Hämta det du behöver. Snabbt.
Och ta dig till bilen.

- Nu. Vi måste sticka.
- Vart ska vi nu?

Till familjen Jenson
och hoppas att din syster är där.

Ja. Okej.

- Kom igen, Kirby!
- Jag kommer.

Associated Press, Washington DC.
Det har utfärdats en bulletin-

- om ökande stormförhållanden
i Mexikanska golfen.

Golfen har drabbats av starkt regn
och orkanvindar.

Stormen började utan förvarning.

Forskare rapporterar nu att
väderstörningarna har direkt koppling-

-till den superstormen på solen.

Var är Sarah? Vivien!

Vad är fel? Var är Sarah? Är hon
kvar därinne? Är hon i huset?

Sarah!

Sarah!

- Pappa, jag kan inte.
- Jag förstår. Jag vet.

Kom igen, Sarah, kom igen.

- Sarah, raring, vi måste åka nu.
- Vart ska vi?

Åka med mamma och Kirby till grottorna.
- Klarar vi oss?

Jag hoppas det, älskling.

Spring. Spring!

Hitåt. Nu. Skynda!

Ta dig till bilen, älskling.

- Pappa!
- Jag vet att du är rädd.

Men just nu måste vi stå upp och sticka.

Sarah, vill du leva?
Då måste vi röra på oss.

- Okej.
- Okej. Res på dig.

Det verkar som om
vi får fortsätta till fots.

- Jag tror inte att jag kan.
- Jag tror inte att vi har ett val, okej?

- Vad gör familjen Fisher aldrig?
- Ger upp.

Just det. Vi ger aldrig upp.

Vad gör vi om nåt sånt händer igen?

Det här är din pappa! Minns du när vi
campade och jag glömt ta med en tändare?

Minns du? Jag lyckades tända elden
med pinnar, fast du inte trodde på det.

Det här är samma sak. Är vi
påhittiga och smarta, så klarar vi det.

- Lovar du det?
- Jag lovar.

Kom.

- Vad gör du?
- Lämnar ett meddelande.

- Till vem?
- Din mamma. Så hon vet att vi är okej.

Internationella solobservatoriet
ser nu starkare solaktivitet-

- vilket kan leda till ett nytt utbrott av
koronalmassor på solens yta.

Forskare bekräftar att eruptionen lär
påverka Jorden inom några timmar-

- och leda till fler och ökande
miljö-och väderstörningar.

- Hur länge tills det börjar?
- Jag antar en timme, kanske mindre.

Intervallen mellan åska och bävningar-

- visar att koronalmassutstötningarna
på solen intensifieras.

Så vad betyder det? Översvämningar?

- Fler jordbävningar?
- Jo.

Så det är därför vi måste komma till
säkerhet i grottorna så snart som möjligt.

Tror du att vi ens hinner dit?

Kirby... Jag vet att det här är mycket att
ta in just nu.

Men vi är tillsammans. Okej?

Så länge jag är här, kommer jag
inte att låta något hända dig.

Om jag så måste slåss
med självaste Moder Natur.

Jag nitar henne i nyllet.

Tack, mamma.

Löjtnant, jag behöver min lägesrapport.

- Hur går skadekontroll och evakuering?
- Knappt alls.

Vattnet stiger,
som högvatten som aldrig slutar.

- Hur stor är skadan?
- Svårt att veta, sir.

...Vattnet leds in mot staden. Det är illa.
- Rensa upp så gott ni kan.

Radion är död,
så vi inleder nödprotokoll.

En soldat från varje enhet blir budbärare,
och initiera evakueringsplaner.

Få ut civila från stadsområdena.

Vi startade reservgeneratorerna
i enlighet med nödprotokoll-

- för att övervaka
med strömförande ledningar.

- Sir?
- Ja, Diaz?

Är det sant om vulkanutbrott runt staden?

En sak i taget, Diaz.

Kör.

- Är vi bortom fara?
- Hur det än är, så fortsätter vi framåt.

Vi har inget annat val.

- Varför händer det här?
- Jag vet inte, älskling.

Din mamma och Kirby
är de som kan vetenskap.

Vad jag förstår är det stormar på solen
som påverkar vår atmosfär eller nåt sånt.

- Det gör att vädret blir sjukt.
- Är det permanent?

Nej, raring. Stormar avtar,
vi måste bara klara oss igenom det.

Borde inte vi ha väntat
på Mamma och Kirby?

Nej. Nej, älskling, att stanna
på ett ställe hade inte varit smart.

Vi klarar bara det här
genom att fortsätta framåt.

Vi möter dem på andra sidan stan.
Grottorna ligger precis bortom det.

- Pappa?
- Vänta. Jag försöker räkna ut vart vi ska.

- Pappa?
- Vad?

Spring!

Hitåt, kom igen.

- Hur visste du att det var säkert här?
- Ärligt talat visste jag inte det.

Vattnet verkar ha letts förbi oss.
Tur att marken är kuperad.

Så du säger att vi klarade oss på ren tur.

Tur var definitivt en faktor.

Och även att de lärde oss i militären
att vara medveten om terrängen.

- Förlåt, pappa.
- Förlåt?

I morse, även med en hotande fara,
var du och mamma lugna.

Ni gjorde en plan. Kirby, med sin kunskap,
vara delaktig i det samtalet.

Jag blev paralyserad, och jag var rädd.

Jag vet att ni båda slätade över det,
så att jag skulle må bättre.

Jag ha mycket att lära om tapperhet.
Från er alla.

- Sarah...
- Så vart går vi härifrån?

Nåväl, vi skulle ditåt, men det verkar
som om vi får improvisera.

- Där är familjen Jensons hus.
- Vad tyst det är här.

Vänta. Är det pappas bil?

Vänta. Kirby!

Pappa och Sarah. Var är de?

Vad är det?

Det är din pappa.

Vad jag älskar den mannen.

Mamma. Säg att du hörde det där.

Ja. Ja det gjorde jag.

Otroligt. Vulkaner i Los Angeles.

Din pappa är redan på väg till grottorna.

Jag litar på att han ser till
att Sarah är säker.

Vi måste göra allt vi kan
för att göra detsamma.

Vad menar du?

Sarah är med din pappa, och du är med mig.
Många där ute har inte sån tur.

Vi måste hjälpa så många som möjligt
av dem att evakuera.

Men vi kan inte göra det ensamma.
Kom med mig.

- Finns det ett sätt runt det här?
- Det går inte att veta.

Det är möjligt, men det finns inget sätt
att veta hur lång tid det skulle ta.

Varje minut vi är utomhus är vi i fara.
Vi kan bara inte riskera det.

Vi kan inte simma över.

Just det. Vi måste över,
men vi lär knappast simma.

Så, hur gör vi, då?

Jag har en idé.
Men du kommer inte att gilla den.

Toppen.

Vart är vi på väg?

Som jag sa, så kommer din pappa
att se till att din syster är säker.

Han är en soldat, han vet hur man gör.
Det gör inte vi.

- Jaha?
- Så vi behöver egna soldater.

Vi åker till militärbasen
och kontaktar din pappas gamla enhet.

De kan evakuera oss
och hjälpa andra människor med.

Vi måste bara säga åt dem vart de ska.
Och det snart.

Stormen har bara börjat.

- Stanna! Hjälp!
- Vänta, mamma, stanna bilen.

Gudskelov. Vi behöver hjälp.

Ja. Okej.

- Jag är inte säker på det här.
- Det är bara att klättra, älskling.

Om vi når andra sidan
är vi förbi översvämningen.

Jag tror inte att jag klarar det.
Jag är rädd.

Jag är också rädd. Men ska vi träffa mamma
och Kirby, måste vi utmana vår rädsla.

Okej? Jag är precis bakom dig.
Jag kommer inte låta dig ramla.

- Lovar du?
- Jag lovar.

- Då så. Då gör vi det.
- Okej.

- Duktig flicka.
- Okej.

Ta tag där.

Min syster, hennes man och jag
försökte ta oss till säkerhet.

Vi blev nästan krossade
och nu är hon instängd.

Jag har försökt få ut henne,
men det är för tungt.

- Du behöver inte förklara.
- Mamma?

Jag ser det.-Hej. Vi kommer
att hjälpa dig komma loss.

- Hur illa är det?
- Jag kan inte se det än.

Vi tar bort det här först.

Det är väldigt tungt.

- Vänta. Jag har verktyg. I bilen.
- Bra idé.

Ett, två, tre.

Kanske kan vi få bort lite av det här.

Det är okej, Sarah.
Jag är precis bakom dig.

- Pappa!
- Titta inte ner. Titta rakt fram.

- Titta inte ner...
- Fortsätt. Jag är här.

Hur är det?

- Vad har du?
- Inget som kommer att fungera.

Vi behöver en hävstång.

- Ja.
- Då så. Okej.

- Alla tillsammans.
- Ett, två, tre.

Kirby, hjälp mig få oss den.

- Så det är så illa?
- Håll handen här, tryck hårt.

Kom hit. Om vi flyttar henne nu,
blöder hon ihjäl på några minuter.

Jag vet inte
hur hon ens är vid medvetande.

- Vad gör vi?
- Jag vet inte.

- Vi måste få ut henne härifrån.
- Mamma!

Det är okej, Sarah.
Jag är precis bakom dig.

- Okej.
- Jag är här.

- Vi måste få ut henne härifrån.
- Mamma.

Vi ska hämta hjälp!

Kirby. Hjälp mig att ta några av de här.

Okej. Redo? Ett, två, tre.

Walter, din rara man.

Vi vet båda att jag inte kommer härifrån.

- Nej, Marsha!
- Mamma!

- Vi måste härifrån.
- Dö inte på grund av mig.

Jag lämnar inte dig! Jag är här för dig!

Du var du alltid.

- Mamma, vi måste gå.
- Marsha! Nej!

- Nej!
- Vi måste röra på oss.

Jag har dig.

- Bara en liten bit till, okej?
- Ja.

Skynda!

- Walter. Jag beklagar verkligen.
- Tack för att ni försökte hjälpa oss.

- Jag kan inte...
- Du behöver inte säga någonting.

Jag tycker att du och Vera
borde komma med oss.

Gå utan mig. Jag vill inte lämna henne.
Inte på denna plats.

Walter Gibbs, det är nonsens!
Min syster dog inte så att du kunde dö.

Marsha ville att du skulle leva. Vill du
göra något för henne? Gör det här!

Jag kan inte säga emot det.

- Okej, vart ska vi?
- En militärbas några kilometer bort.

Min mans gamla enhet är där.

De kan hjälpa oss att evakuera
till en bunker i grottorna utanför stan.

Är du säker på
att grottorna kan skydda oss?

Min mamma var den enda
som visste att det här skulle hända.

Hon försökte varna alla, men ingen
lyssnade. Hon försöker skydda oss.

- Kirby, det är okej.
- Nej. Pojken här rätt.

Du har i alla fall en lösning.
Det är bättre än alternativet.

Visa vägen!

Hoppa in i bilen.

Gjorde du mycket såna
här överlevnadsgrejer i militären?

Ja.

De förberedde oss för många saker,
men det här är rätt unikt.

Vad? Se! Telefonlinjer.

Jag har en idé. Kom, så går vi.

Vänta.

Jag ska ta en titt
och se om marken är stadig.

Pappa? Hur ser det ut?

- Är det säkert?
- Vi går hitåt.

- Är du säker? Det där verkar snabbare.
- Lita på mig. Titta inte.

Om du kunde äta vad du ville just nu,
vad skulle det vara?

Tänker du på mat?

Att överleva världens ände
ger visst aptit.

- Vad skulle du välja?
- Jag?

- En burrito, antar jag.
- En burrito? Varför en burrito?

Så att jag kan gå medan jag äter.
Och jag gillar verkligen guacamole.

Och du?

- Tårta.
- Tårta är inte mat.

Jag har nästan dött av rökförgiftning,
en explosion och en översvämning.

Jag vill ha tårta.

Då får du tårta. Du är klok för din ålder.

Så du är vetenskapsman?
Och din make är i militären?

Förr. Han lämnade militären.

Jaså, en soldat. En smart kvinna
och en stark man. Sexigt.

Jag har alltid varit förtjust
i militärtypen.

Min mormor var växeltelefonist
under andra världskriget.

Som liten följde jag med henne
till historiska sällskapet-

- där hennes kamrater
spelade kort och pratade minnen.

- Jaså?
- Ja.

Hon berättade många sorgliga historier.
Men det också mycket om kamratskap.

Det var inspirerande.

Hon berättade om
de gamla telefonväxlarna.

Det fascinerade mig.
Jag lyssnade väldigt noga.

Hon uppskattade säkert ditt intresse.

- Förlåt. Den verkar inte vara bruten.
- Hur vet du det?

Om jag minns mina biologiböcker
så vore den mer inflammerad.

Jag kan spjäla den
med några av mina verktyg.

- Vilken bra son du har.
- Ja, vi är väldigt stolta över honom.

När han inte tar isär tv:n eller bränner
upp tapeten med en gasolbrännare.

Fördelen med nuvarande omständigheter
är att ingen ser skillnaden.

- Är han ditt enda barn?
- Nej.

Jag har också en dotter. Vi skulle
mötas, men sen började allting.

- Hur kan du vara så lugn?
- Vad menar du?

Vi har inga kommunikationsmedel. Vi vet
inte när nästa explosion kommer-

- eller om marken öppnas
och vi faller in.

Tro inget annat. Jag är skräckslagen.

Men vad kan jag göra?

Det jag att hålla fast vid är hoppet.
Det är det jag ska göra.

För honom och för mig.

Vad händer nu?

Håll i er!

Oj. Himlen ser väldigt mörk ut.

Svårt att tro att det är solen
som orsakar det här, eller hur?

Vad?

- Pappa?
- Spring! Spring!

Mamma. Vad pågår?

Jordens magnetfält står emot
strålningen från koronalutstötningarna.

Det vill säga att atmosfären
är kaotisk just nu.

- Vad betyder det för oss?
- Att ni ska hålla i er!

Vi når basen om fem minuter.

Vi måste ta skydd från blixtarna!
Kom, älskling, spring!

Pappa!

Här! Spring!

Viken jädra dag.

Vi är nästan framme. Nästan framme.

- Hur gick det?
- Är vi fast?

För tillfället, ja.

Tror du mamma och Kirby är okej?

Jag hoppas verkligen det.
Det gör jag verkligen.

Jag med.

Du, din mamma är tuff. Lyssna!

Hon är inte svag.
Hon kommer inte att ge upp.

Vi måste föreställa oss att var
hon än är just nu, så går hon framåt.

Sån är hon. Jag må vara familjens soldat,
men den kvinnan är en krigare.

Så om mamma inte ger upp,
så kan vi inte heller göra det.

- Okej? Okej?
- Okej.

Se upp!

Sir? Vad är det där?

Håll i er!

Ge dig ned dit. Nu! Stick!

Kom igen! Kom igen!

Okej. Vi blir tvungna att springa.

Okej. Alla redo?

Ser ni vart vi ska?

På tre. Ett, två, tre!

Meredith?

Mamma!

Kirby!

Walter!

Nej.

Solsonden Parker rapporterar den största
koronalmassutstötningen någonsin.

Den förutsägs skada
kommunikationer, elnätet-

- och orsaka våldsamma klimat-
och geofysikförändringar.

- Lystring!
- Lediga.

Det är en oväntad men välkommen
överraskning att se dig, Meredith.

Fick du kontakt med Sullivan?

Ja, strax innan kommunikationen bröts.
Sa han att han skulle hit?

Nej, förhoppningsvis
är han och Sarah i säkerhet.

Det var mitt beslut att komma hit.

- Varför ville du komma hit?
- Stormarna. Jag vet vad som orsakar dem.

Det finns inte något vi kan göra åt dem-

- men jag känner till en plats
dit vi kan ta oss, där vi kan överleva.

Ingen hade kunnat förutsäga
hur starka de här stormarna skulle bli.

De är mer förödande
än jag kunde föreställa mig.

Det är illa, och vad vi kan se
så är det globalt.

Det här kommer vara den största solstorm
som någonsin uppmätts.

Storleken spelar ingen roll. Det är
bara en storm. Stormar går över.

Vi behöver ta oss igenom den.

Jag tror att jag har
den perfekta tillflyktsorten.

Vi måste flytta så många som möjligt-

- till de övergivna militärbunkrarna
i de norra grottorna.

Har vi tur är Sullivan och Sarah
redan där.

Vad är det här för ställe?

Bra fråga.

Det var som tusan.

Nu verkar vi börja ha tur

Vad är det?

- Hur är det med huvudet?
- Jag är yr. Lite oklar.

- Mår du bra?
- Jag vill inte avbryta.

- Vad pågår?
- Vi letar efter en bra väg norrut.

- Vi kan behöva lite hjälp.
- Absolut.

- Vad har ni?
- Visa kartan.

Vi söker en väg med lägsta risk
att blockeras av naturkatastroferna.

Just nu är "lägsta risk"
fortfarande livsfarligt.

Okej. Topografin här kan lätt översvämmas.
Vatten eller lava.

Jag tror att ni får ta den här vägen.

Är du säker?

Så säker som jag kan vara i den här
situationen, vilket inte är så säkert.

Ärligt talat, bunkeridén var inspirerad.

Jag skäms lite över
att jag inte tänkte på det själv.

Men kan vi vara säkra på grottorna kan
ge oss det skydd som vi behöver?

Grottorna har överlevt
årtusenden av dåligt väder.

De är naturliga stenformationer på så
hög höjd att de klarar översvämningarna-

- och väl inne
är man säker från blixtnedslag.

Det, i kombination med
en bunkers säkerhet-

- är ärligt talat förmodligen
den enda chans vi har.

Det är bara att ta sig dit
som är problemet.

- Vi måste skynda oss. Skynda!
- Nu rör vi på oss. Rensa allt!

Är det här stället du letade efter?

- Vad gör du?
- Jag letar efter en obruten kabel.

Om det här telefonbolaget,
varför inte bara ringa någon?

De flesta vanliga telefonlinjer
störs av solstormen.

Med en obruten kabel
kan jag skicka en telegraf.

Telegraf?

Före mobiltelefoner och appar-

- användes telegrafer för att
kommunicera över stora avstånd.

Jag vet, pappa. Det är det där
med ledningar och koder.

Just det. Morsekod. Streck och punkter
som står för olika bokstäver.

- Det verkar ju komplicerat.
- Det är faktiskt...

Jo, det är det.

Men telegrafer kräver inte
allmänna telefonnätssignaler.

Det är det som solstormar stör.

Och det finns ett nödprotokoll-

- som militären använder
när kommunikationen bryts.

Man ansluter generatorer till ledningar-

- ifall någon försöker kommunicera
på det gamla viset.

Jag ska skicka ett meddelande och hoppas
att någon kom ihåg att göra det.

Förhoppningsvis
kommer de sen att komma och hämta oss.

Tror du att det här kommer att fungera?

Jag har inget val.
Du hörde hur det är utanför.

Vi kan inte nå grottorna på egen hand.

Det här är vår chans att be om hjälp.
Jag måste prova.

Tror du att någon lyssnar?

Det finns bara ett sätt
att ta reda på det.

Stormen blir starkare. Vi har ont om tid.

- Tror du att grottorna kan skydda oss?
- Mamma tror det, och jag tror på henne.

Sir, se på det här. Klick på ledningarna.

Vi hinner inte. Rensa din station.
Vi måste iväg nu!

- Det är ett mönster.
- Ett mönster?

- Det låter som Morsekod.
- Kliv åt sidan.

- Det är Fisher.
- Vad?

Meddelandet kommer in alltför snabbt.
Kan någon...

- Jag kan.-Växlar, som sagt.
- Just det.

- Bara lyssna.
- Ja, det är din man.

Han är på ett gammalt telefonkontor
nära skogen i utkanten av stan.

Bra! Vi vet var han är
och nu kan vi rädda honom.

Okej!

Mamma! Spring!

- Fungerar det?
- Jag vet inte, Sarah!

Jag vet inte.

Pappa!

Pappa? Pappa.

Pappa, res på dig!

Pappa, kom igen. Vakna!

Kom igen, pappa. Andas!

Ett, två, tre... Kom igen, pappa!

Pappa! Vakna! Du klarar dig.

Ett, två, tre...

Byggnaden rasar.
Vi måste härifrån. Skynda på!

- Löjtnant, ta ledningen!
- Rör på er!

- Kom!
- Är du inne?

- Mamma, hoppa in!
- Gå till grottorna och håll dig säker.

- Mamma, hoppa in!
- Jag måste hitta din pappa och Sarah.

Åk! Nu! Jag älskar dig!

Res på dig. Kom igen, pappa.
Jag kan inte göra det här.

Okej. En, två, tre, fyra...
Kom igen, pappa!

Kom igen, du klarar dig!

Pappa!

Pappa, låt mig hjälpa dig.

Oj.

Det är okej, raring. Det är okej.

- Jag trodde du var...
- Jag är här, Sarah. Jag är kvar.

Vad gör du? Du måste följa med oss.
Du måste evakuera.

Sullivan är där ute. Jag vet att han
lever, så jag måste hämta honom.

Jag förstår, det gör jag.

Hela världen faller bokstavligen samman.
Vad kan en person göra mot allt det?

Jag måste ju prova.

Tyvärr, jag måste
sätta mina män i säkerhet.

- Kom med oss, snälla.
- Nej, det kan jag inte göra.

Du vet vad jag känner för dig.
Hur jag alltid har känt för dig.

Vi har inte mycket tid, så låt mig
avsluta. Du är en anmärkningsvärd kvinna.

Det är svårt för en soldat
att erkänna när han har förlorat slaget.

Sullivan är en bra soldat.
Och han är en bra man.

Han har tur som har dig.
Ni har tur som har varandra.

Jag är ledsen att jag lät min svartsjuka
förstöra vår vänskap.

För oss alla.

Cook...

Det står en lastbil på baksidan.

De sa att den inte startade,
men du kan försöka.

- Jag önskar att du kom med oss.
- Jag kan inte.

Okej? Lycka till.

Lycka till.

- Fungerade det?
- Fungerade?

- Telegrafen.
- Jaha.

Jag vet inte.
Det är riktigt illa där ute.

Vi måste anta att ingen hörde oss.

Så är vi ensamma?

Nej. Nej, nej, nej.

Vi har varandra.

Rör på er! Skynda!

Ge er iväg. Vi måste röra på oss!

Det är okej, grabben.
Dina föräldrar klarar sig.

Var är grabben?

Kom igen.

Nej! Kom igen.

Behöver du hjälp?

Vad håller du med? Jag
sa åt dig att sticka!

Mamma, nej. Vi kommer
att klara det här tillsammans.

Vi inledde det ihop,
vi avslutar det ihop.

Jag är ledsen, men lastbilen startar inte.

Det är just därför jag stannade.

Vet du hur man fixar lastbilar?

- Jag vet ingenting alls om lastbilar.
- Toppen!

Det här är fantastiskt, Kirby!

Mamma. Däremot kan jag mycket om de där!

- Mamma, kliv ut, kom nu.
- Kirby, nej.

- Kom igen, mamma!
- Nej! Kirby!

- Detta är inte ett videospel.
- Jag sa att det inte är ett videospel.

Hoppa in och lita på mig, snälla.

Sätt på de här och rör inte någonting.

Sarah. Res på dig. Nu!

- Pappa!
- Fortsätt!

Det är dags att sticka.

Jag hoppas verkligen
att du vet vad du gör.

- Hör du mig?
- Ja. Jag hör dig.

- Då åker vi.
- Det är rätt tidpunkt.

Jag behöver nå 1500 varv
per minut innan vi kan lyfta.

Okej, du löser det.

- Lös det!
- Jag vet!

- Kirby!
- Jag vet!

- Jag kan inte springa mer.
- Bara en liten bit till.

Nej. Jag kan inte.

När vi kommer till utkanten av stan är vi
borta från de fallande byggnaderna.

Jag vet att det är en chansning.
Men träden leder upp till grottorna.

Det är vår enda chans att vara skyddade.

Jag kan inte. Det gör ont.
Jag har andats in för mycket rök.

Du måste fortsätta lite längre.
Vi måste bara komma ur det här.

Lava.

- Kom, älskling. Lite till.
- Vart är vi på väg?

Vad gör du?

Ger oss lite mer tid. Hoppas jag.

Försök springa. Vi springer! Kom igen!

- Kan du flyga stadigare?
- Jag försöker, men luften är för tunn.

Det är för varmt. Jag får ingen dragkraft.

Och glöm inte att det är
första gången jag gjort det här.

Håll utkik! Okej.

Det var ren tur.

Berätta inte det.

Okej.

- Är det telefonbolaget?
- Var?

- Jag vänder om.
- Vänd här.

Ser du det?

Mamma, jag är ledsen.

Mamma, vi måste åka!

- Vad gör vi här uppe?
- Jag vet inte.

- Jag försöker bara få oss lite mer tid.
- Tid tills vad händer?

Oroa dig inte.

Jag är ledsen.

- Jag är ledsen.
- Pappa.

Jag är ledsen.

Jag är ledsen.

Blunda.

- Jag är rädd.
- Jag är också rädd för. Blunda bara.

Blunda och allt kommer att bli bra.

Sullivan!

- Sullivan!
- Mamma!

- Meredith!
- Sullivan!

- Gör det. Vänd om. Gå ner.
- Jag kan inte komma ned dit.

- Lavan!
- Vad ska vi göra?

Vad ska vi göra? Hur ska vi få dem?

Jag vet inte!

Jag har en idé. Vi måste få dem!

Mamma? Vad gör du?

- Mamma, vad gör du?
- Bara håll den på rätt köl!

- Mamma, gör det inte!
- Det kommer att bli bra.

Mamma! Nej!

- Mamma!
- Meredith!

Kom hit. Vi måste hoppa, precis som förut.
Titta inte ner. Är du redo?

- Stadigt, Kirby!
- Jag försöker!

- Ta tag i den.
- Jag når inte!

- Ta tag i den, Sarah!
- Hoppa, Sarah!

- Mamma!
- Vi är för högt uppe!

Om jag sänker ned oss, så kraschar jag
och då dör vi allihop.

Mamma! Nej!

- Mamma!
- Stadigt.

- Meredith, nej!
- Stadigt, Kirby!

Du måste tillbaka. Du klarar det inte,
det vet du.

Sträck dig, Sarah!

Mamma!

Okej. Vänta. Håll i dig där. Vänta.

Jag ska klättra upp.

Jag har aldrig varit
så tacksam för en blixt.

Kom igen, Sarah. Klättra!

Var modig. Använd allt du kan. Klättra!

Jag fixar det, mamma. Kom ihåg
att vi är familjen Fisher.

Ja!

- Jag är på repet!
- Skynda, pappa!

Åka! Fortsätt röra på er!

Jag kommer upp.

- Kom!
- Mamma!

- Herregud.
- Sarah!

- Var är pappa?
- Kom igen!

Herregud. Nej.

Åh nej! Pappa!

Hjälp mig. Kom igen!

Vi sa "tills döden skiljer oss åt".
Men inte idag!

Topp!

Ja! Vänta, Är det Kirby
som flyger helikoptern?

Jag förklarar senare. Håll i er!

Håll i dig, pappa.

- Höger! Sväng höger!
- Nej, till vänster!

- Till vänster!
- Nej!

- Vi störtar!
- Håll i er!

Hur gjorde du det där?

Byggnadens hastighet
mot helikopterns hastighet.

Lita på vetenskapen!

Är alla okej?

NASA-forskare bekräftar
att solstormen är på avtagande-

-och visar tecken på att sluta.

Väderförhållanden förväntas återgå
och enligt myndigheterna-

- återställs el-och kommunikations-
infrastruktur inom några månader.

Sarah.

- Är stormen klar?
- För tillfället, ja.

Så vad gör vi nu?

Börjar om, antar jag.

.:: TWA - Your Source Of Quality! ::.
www.nordicB.org

Undertext: Mika Wainonen
www.ordiovision.com