Original subtitles

Solen. En källa till ljus, värme och livet självt.

Den spelar en nyckelroll i jordens och dess invånares fortsatta existens,

Trots dess ålder är solens inflytande på vår planet fortfarande relativt okänd.

Dess kaotiska natur gör att den kan både skada och skydda.

Solen är ett klot av eld och magnetisk energi, ständigt turbulent-

- och avger energi i form av eruptioner, stormar-

-och enorma koronalmassutstötningar.

Det är dokumenterat att dessa utstötningar påverkar jorden-

- orsakar miljöförändringar, systemstörningar och mer.

Skulle en sådan teoretisk händelse inträffa-

- vore solstormens effekter mycket mer långtgående och dödliga konsekvenser.

- Ja! - Kom igen.

NORRA KALIFORNIEN, 15.00

- Ska du ha mer att dricka? - Nej tack.

Du. Du och jag, James fest på lördag?

Min mamma kollade min telefon igen.

Hon såg alla meddelanden, hon låter mig inte gå.

- Vad trist! - Jag vet. Det är inte rättvist.

Hallå!

- Vad har jag sagt om att festa här? - Vi festar inte.

Lägg av. Städa upp det här och stick härifrån.

Är du nån sorts shoppingcentersnut?

Ingen fara. Bara en massa ungdomar.

- Jag är tjugo. Hallå?

Rappa på. Och sluta behandla privat egendom som er personliga lekplats.

Vad är det för fel på dig?

Vad? Det var inte jag.

- Jag tror... Jag tror att det är över. - Vad var det?

Växeln!

Växeln!

Rapporter bekräftar att det vid 15.05 lokal tid igår-

- skedde en jordbävning med styrkan 6,2 i norra Kalifornien.

Obekräftade rapporter har också avgetts om ovanlig vulkanaktivitet i området.

Om dessa kan kopplas till jordbävningen är oklart.

Enligt myndigheterna är det bara ett sammanträffande-

- att solmassutstötning observerades samtidigt.

Om siffrorna stämmer, så är vulkanutbrottet i norr bara början.

Havs-och atmosfärmätningarna är utan dess like.

Vi ser extremt höga H-Alpha-utsläpp, och röntgenstrålning i mängder.

Meredith, ta och samla dig.

Det påminner mig om att jag borde ta strålningsindexet.

Du vet att jag håller med. En så stor solstorm har aldrig tidigare uppmätts.

- Det finns fortfarande saker vi inte vet. - Det är sant.

Men vi vet att solutbrott orsakar störningar i miljön.

Men det här är inte bara utbrott, utan även koronalmassutstötningar, CME.

En tillräckligt stark följd CME kan orsaka störningar utan motstycke i historien.

Jordbävningar. Översvämningar. Vulkanutbrott.

Eventuellt mer och kanske allt på en gång.

Många människor kan dö och borgmästaren behöver dessa uppgifter omedelbart.

Du är en duktig forskare. Din avhandling om CME innehåller starka teorier.

Både du och jag vet att det inte räcker med oprövad forskning på papper.

Det är stora påståenden och regeringen lyssnar på meriter.

Kan du vänta på dr Rigney kommer hit...

Mänskligheten står på utrotningens rand, och du vill vänta på någon med meriter.

Det kan se ut som tredje världskriget snart. Du vet att jag har rätt.

- Mamma? - Bran, jag måste gå.

Kommer något hemskt att hända?

Några kollegor och jag är oroliga över saker som händer, men vi hanterar det.

- Är du säker? - Ja, jag är säker.

Kirby!

- Vad gjorde du med brödrosten? - Vad är det frågan om?

Jag skulle göra rosta bröd, men Kirby hann visst före.

Kirby. Kirby!

- Vad? - Ta av ditt videospel och häng med.

Mamma, det är inte ett spel. Det är en flygsimulator.

- Okej. Varför tog du isär brödrosten? - Den surrade.

Jag har inte tid för det här. Sätt ihop den, din pappa vill rosta bröd.

- God morgon. Sov du alls igår kväll? - Inte egentligen, nej.

Solutbrotten fortsätter.

Det här är allvarligt. Vi måste tänka på andras säkerhet och vår egen familj.

Jag har möte med borgmästaren snart. Jag hoppas hon skickar ut en varning.

- Tror du att hon lyssnar? - Hon måste.

Om ett tidigt solutbrott kan orsaka vulkanutbrott-

- tänk vad ett stort solutbrott kan göra, och det inom några dagar.

Då tror jag att vi behöver mer än bara borgmästarens hjälp.

- Jag borde ringa Cook. - Jag var rädd att du skulle säga det.

Jag vet. Jag tycker inte heller om det, men...

...jag är inte militär längre och kan inte beordra folk..

Han och jag står inte på god fot, men kan han hjälpa, måste vi prova det.

Jag antar att du har rätt.

Du har rätt. Tack.

Naturligtvis. Det är det minsta jag kan göra om det blir så illa som du tror.

- Vart evakuerar vi till? - Jag tycker grottorna.

- Grottorna? - De i norr från förra sommarens vandring?

De naturliga grottformationerna i bergen norr om stan, ovanför skogen.

Som du minns, så finns den övergivna militära bunken också där.

Byggd under andra världskriget, mot ett eventuellt landangrepp.

Bunkerns säkerhet, kombinerad med grottans höjd-

-kan rädda oss från all översvämning.

De ligger i berget, som har klarat århundraden i ett jordbävningsområde.

Det är det perfekta stället.

Är bunkern militär, så är Cook är en tillgång.

Okej, Då blir det vår familjevakueringsplan.

Om det börjar se illa ut, beger vi oss direkt till grottorna.

Ni hörde henne. Om det är vad vi måste göra, så gör vi det.

Ja, och förhoppningsvis kommer andra att lyssna och vi kan rädda andra familjer.

Vad är det?

Kontoret. Det vanliga. Jag kan ignorera det här, om du vill det.

Nej, jag tycker att vi alla borde fortsätta som vanligt.

Trots vulkanutbrottet norröver lär det ta ett tag innan solutbrotten ökar.

- Och det finns ju en chans att jag har fel.

Tror du att det kan vara ett misstag och att det går över?

Jag hoppas det, raring. Verkligen.

Jag kan ta dig till familjen Jenson-

- och så kan du ha en trevlig eftermiddag med din vän.

Jag måste till jobbet innan den här familjen får andra problem.

- Om jag går nu hinner jag köpa snabbmat. - Snabbmat?

Vi skulle ju fortsätta som vanligt, och jag behöver frukost.

Vad är familjen Fishers motto?

- Ge aldrig upp! - Just det.

Kanske kommer det att gå över.

Kanske.

Det är lugnt, mamma. Jag tror dig. Jag litar på vetenskapen.

Jag med, Kirby.

Jag hoppas att min tro är fel den här gången.

Sullivan, jag kan inte ta samtal från civila just nu.

Jag är inte glad över det här, Cook. Strunta i våra personliga problem.

- Detta är av största vikt. - Det finns inga personliga problem.

En soldat kan förlåta och glömma. Jag har valt att inte göra det.

Det som är mellan oss är historia. Meredith gjorde sitt val. Jag gick vidare.

Om det är sant, varför stötte du på min fru når vi sågs i somras?

- Nej, vänta. Cook! - Ge mig en anledning att göra det.

Du förlorade din rätt att höras när du lämnade militären för det civila.

- Många liv kan vara i fara. - Du har två minuter.

Jag tar Sara till familjen Jenson, sen ska jag till stadshuset. Du kan följa med.

Ja, det låter ju fantastiskt kul.

Jag ska hem till Jared för att spela videospel.

- Och? - Och sen laga brödrosten.

Bra svar. Håll dig i närheten, för säkerhets skull

Okej? Och ställ inte till något.

Visst. Du med.

Sullivan, vi vet om situationen i norra delstaten.

Arméns forskare försäkrar oss att det inte finns anledning för oro. Tyvärr.

Jag vet hur cheferna tänker.

Men Meredith anser att detta är en påtaglig fara.

Har hon rätt kan många människoliv vara i fara.

Min fru är inte konspirationsteoretiker. Hon är forskare och jag tror på henne.

- Du brukade också göra. - Det är inte rättvist.

Mina överordnade ser ingen anledning till oro.

- Jag kan inte göra något, det vet du. - Gör inte det här personligt.

Det gör jag inte. Och du borde göra detsamma.

Jag ringer några myndigheter och ser om de kan kolla upp det.

Om inte de ser några skäl för oro, så släpper jag det.

Tack, Cook, för att du tar dig tid för det, i alla fall.

- Beklagar, Sullivan. - Jag med.

Nu kör vi.

§§

Frun. Vänligen öppna handväskan.

- Ursäkta mig. - Kan jag hjälpa dig?

Jag söker borgmästarens kontor. Vi har möte.

Jag är Patricia, borgmästarens assistent. Hade ni ett avtalad tid?

- Jag är Meredith Fisher. - Forskaren.

Borgmästaren gick ut. Hon är inte på kontoret just nu.

- När kommer hon igen? Det här är viktigt. - Jag vet inte.

Jag tror inte att ni förstår. Det här är väldigt brådskande.

Vi talar bokstavligen om liv eller död.

Tänker ni vänta på borgmästaren så får ni slå er ned där.

Jag måste veta att beställningen skickats. Ja, och lite mer.

En dags leverans.

En dags leverans.

- God morgon, Natalie. - Hej, Sullivan, hur är det?

- Förresten, Stevenson är tokig idag. - Självklart är han det.

Ja. Okej. Tack så mycket.

Kände ni det?

Skynda på! Ut!

Det var det här jag behövde träffa borgmästaren om. Det hände snabbare.

Det är ett solutbr... det spelar ingen roll. Kom igen! Vi måste ut!

Nej! Skynda på! Ut!

Natalie, hur gick det?

Håll i er!

- Vad gör vi? - Vi överlever. Kom nu.

Barry!

Barry, nej.

Barry! Åh, Gud...

- Åh, Gud. - Kom, Barry. Vi måste röra på oss.

- Jag kan inte. - Vi måste försöka.

Vi måste försöka. Byggnaden är instabil. Du kan inte stanna här.

- Kom med mig. Jag har dig. Kom igen. - Hjälp mig.

Nu snyggar vi till oss, och mobiliserar.

- Ni hörde, sätt igång! Du, med mig - Diaz, fick du tag på Fisher?

Kommunikation är nere. Tornen föll nog i jordbävningen.

Fan! Fyll alla marktransporter och så rör vi på oss!

- Ja, det har definitivt startat. - Vad kan vi göra?

Det där är inte bra.

Varför är det fordonet kvar? Jag sa att alla marktransporter skulle användas.

Motorn startar inte.

- Som om något annat kunde gå fel idag. - Vi kan skicka ut helikoptrarna.

- Inte med den stormen på väg. - Det är bara åska, sir.

Det var inte åska.

Okej. Bra, kompis.

Vi ska stoppa blödningen.

Jag ska ta ut glaset. Försök att hålla dig still.

Okej. En till. På tre. Ett, två, tre.

Jag har det. Okej. Hand. Använd tryck.

Vad var det?

- Lärde du dig första hjälpen i armén? - Nej, livräddarträning som 16-åring.

Du kan inte ana hur många sviktbrädesolyckor som sker.

Militären hjälpte mig bara att använda mina färdigheter.

Tja, oavsett... Tack.

- Tsunami. - Vad är det?

Du, Barry. Mitt dotter är hemma hos en vän.

Gå och hitta henne.

Din dotter. Du är orolig. Låt Stevenson städa upp för en gångs skull.

Stick!

- Jag klarar mig. Stick! - Tack.

- Vänta! Är det slut? - Det är bara början.

Hur stoppar vi det? Du kom hit för att du har en plan.

Man kan inte stoppa vädret, man kan bara hoppas överleva det.

- Jag är ledsen för hur jag uppförde mig. - Det spelar ingen roll.

Det viktiga är att det här händer.

Du måste överleva och håla dig så säker som möjligt. Jag måste hämta mina barn.

Kirby!

Kirby!

Sarah? Sullivan!

Kirby!

Mamma!

Hur gick det?

Jag tror att vi har viktigare saker att oroa oss för än brödrosten.

Gick det bra? Då så.

Vad händer där ute?

Jordbävningar. Vulkanutbrott. Översvämning.

Vi har aldrig upplevt en så här stark solstorm förr.

Vad betyder det? Att världen går under eller nåt sånt?

Nej, det är en solstorm. Precis som alla andra stormar går den över.

Men den kommer att orsaka stor skada. Många människor är i fara.

Stormen bör sluta inom fem timmar, men vi kan inte vara utsatta under den tiden.

Vi måste fortsätta röra på oss om vi ska ha en chans.

- Men pappa och Sarah, då? - Vi kan inte vänta här, huset är osäkert.

Utanför är inte mycket bättre, men vi måste röra på oss. Din pappa vet planen.

Vi får bara hoppas att han och Sarah klarar sig.

Hämta det du behöver. Snabbt. Och ta dig till bilen.

- Nu. Vi måste sticka. - Vart ska vi nu?

Till familjen Jenson och hoppas att din syster är där.

Ja. Okej.

- Kom igen, Kirby! - Jag kommer.

Associated Press, Washington DC. Det har utfärdats en bulletin-

- om ökande stormförhållanden i Mexikanska golfen.

Golfen har drabbats av starkt regn och orkanvindar.

Stormen började utan förvarning.

Forskare rapporterar nu att väderstörningarna har direkt koppling-

-till den superstormen på solen.

Var är Sarah? Vivien!

Vad är fel? Var är Sarah? Är hon kvar därinne? Är hon i huset?

Sarah!

Sarah!

- Pappa, jag kan inte. - Jag förstår. Jag vet.

Kom igen, Sarah, kom igen.

- Sarah, raring, vi måste åka nu. - Vart ska vi?

Åka med mamma och Kirby till grottorna. - Klarar vi oss?

Jag hoppas det, älskling.

Spring. Spring!

Hitåt. Nu. Skynda!

Ta dig till bilen, älskling.

- Pappa! - Jag vet att du är rädd.

Men just nu måste vi stå upp och sticka.

Sarah, vill du leva? Då måste vi röra på oss.

- Okej. - Okej. Res på dig.

Det verkar som om vi får fortsätta till fots.

- Jag tror inte att jag kan. - Jag tror inte att vi har ett val, okej?

- Vad gör familjen Fisher aldrig? - Ger upp.

Just det. Vi ger aldrig upp.

Vad gör vi om nåt sånt händer igen?

Det här är din pappa! Minns du när vi campade och jag glömt ta med en tändare?

Minns du? Jag lyckades tända elden med pinnar, fast du inte trodde på det.

Det här är samma sak. Är vi påhittiga och smarta, så klarar vi det.

- Lovar du det? - Jag lovar.

Kom.

- Vad gör du? - Lämnar ett meddelande.

- Till vem? - Din mamma. Så hon vet att vi är okej.

Internationella solobservatoriet ser nu starkare solaktivitet-

- vilket kan leda till ett nytt utbrott av koronalmassor på solens yta.

Forskare bekräftar att eruptionen lär påverka Jorden inom några timmar-

- och leda till fler och ökande miljö-och väderstörningar.

- Hur länge tills det börjar? - Jag antar en timme, kanske mindre.

Intervallen mellan åska och bävningar-

- visar att koronalmassutstötningarna på solen intensifieras.

Så vad betyder det? Översvämningar?

- Fler jordbävningar? - Jo.

Så det är därför vi måste komma till säkerhet i grottorna så snart som möjligt.

Tror du att vi ens hinner dit?

Kirby... Jag vet att det här är mycket att ta in just nu.

Men vi är tillsammans. Okej?

Så länge jag är här, kommer jag inte att låta något hända dig.

Om jag så måste slåss med självaste Moder Natur.

Jag nitar henne i nyllet.

Tack, mamma.

Löjtnant, jag behöver min lägesrapport.

- Hur går skadekontroll och evakuering? - Knappt alls.

Vattnet stiger, som högvatten som aldrig slutar.

- Hur stor är skadan? - Svårt att veta, sir.

...Vattnet leds in mot staden. Det är illa. - Rensa upp så gott ni kan.

Radion är död, så vi inleder nödprotokoll.

En soldat från varje enhet blir budbärare, och initiera evakueringsplaner.

Få ut civila från stadsområdena.

Vi startade reservgeneratorerna i enlighet med nödprotokoll-

- för att övervaka med strömförande ledningar.

- Sir? - Ja, Diaz?

Är det sant om vulkanutbrott runt staden?

En sak i taget, Diaz.

Kör.

- Är vi bortom fara? - Hur det än är, så fortsätter vi framåt.

Vi har inget annat val.

- Varför händer det här? - Jag vet inte, älskling.

Din mamma och Kirby är de som kan vetenskap.

Vad jag förstår är det stormar på solen som påverkar vår atmosfär eller nåt sånt.

- Det gör att vädret blir sjukt. - Är det permanent?

Nej, raring. Stormar avtar, vi måste bara klara oss igenom det.

Borde inte vi ha väntat på Mamma och Kirby?

Nej. Nej, älskling, att stanna på ett ställe hade inte varit smart.

Vi klarar bara det här genom att fortsätta framåt.

Vi möter dem på andra sidan stan. Grottorna ligger precis bortom det.

- Pappa? - Vänta. Jag försöker räkna ut vart vi ska.

- Pappa? - Vad?

Spring!

Hitåt, kom igen.

- Hur visste du att det var säkert här? - Ärligt talat visste jag inte det.

Vattnet verkar ha letts förbi oss. Tur att marken är kuperad.

Så du säger att vi klarade oss på ren tur.

Tur var definitivt en faktor.

Och även att de lärde oss i militären att vara medveten om terrängen.

- Förlåt, pappa. - Förlåt?

I morse, även med en hotande fara, var du och mamma lugna.

Ni gjorde en plan. Kirby, med sin kunskap, vara delaktig i det samtalet.

Jag blev paralyserad, och jag var rädd.

Jag vet att ni båda slätade över det, så att jag skulle må bättre.

Jag ha mycket att lära om tapperhet. Från er alla.

- Sarah... - Så vart går vi härifrån?

Nåväl, vi skulle ditåt, men det verkar som om vi får improvisera.

- Där är familjen Jensons hus. - Vad tyst det är här.

Vänta. Är det pappas bil?

Vänta. Kirby!

Pappa och Sarah. Var är de?

Vad är det?

Det är din pappa.

Vad jag älskar den mannen.

Mamma. Säg att du hörde det där.

Ja. Ja det gjorde jag.

Otroligt. Vulkaner i Los Angeles.

Din pappa är redan på väg till grottorna.

Jag litar på att han ser till att Sarah är säker.

Vi måste göra allt vi kan för att göra detsamma.

Vad menar du?

Sarah är med din pappa, och du är med mig. Många där ute har inte sån tur.

Vi måste hjälpa så många som möjligt av dem att evakuera.

Men vi kan inte göra det ensamma. Kom med mig.

- Finns det ett sätt runt det här? - Det går inte att veta.

Det är möjligt, men det finns inget sätt att veta hur lång tid det skulle ta.

Varje minut vi är utomhus är vi i fara. Vi kan bara inte riskera det.

Vi kan inte simma över.

Just det. Vi måste över, men vi lär knappast simma.

Så, hur gör vi, då?

Jag har en idé. Men du kommer inte att gilla den.

Toppen.

Vart är vi på väg?

Som jag sa, så kommer din pappa att se till att din syster är säker.

Han är en soldat, han vet hur man gör. Det gör inte vi.

- Jaha? - Så vi behöver egna soldater.

Vi åker till militärbasen och kontaktar din pappas gamla enhet.

De kan evakuera oss och hjälpa andra människor med.

Vi måste bara säga åt dem vart de ska. Och det snart.

Stormen har bara börjat.

- Stanna! Hjälp! - Vänta, mamma, stanna bilen.

Gudskelov. Vi behöver hjälp.

Ja. Okej.

- Jag är inte säker på det här. - Det är bara att klättra, älskling.

Om vi når andra sidan är vi förbi översvämningen.

Jag tror inte att jag klarar det. Jag är rädd.

Jag är också rädd. Men ska vi träffa mamma och Kirby, måste vi utmana vår rädsla.

Okej? Jag är precis bakom dig. Jag kommer inte låta dig ramla.

- Lovar du? - Jag lovar.

- Då så. Då gör vi det. - Okej.

- Duktig flicka. - Okej.

Ta tag där.

Min syster, hennes man och jag försökte ta oss till säkerhet.

Vi blev nästan krossade och nu är hon instängd.

Jag har försökt få ut henne, men det är för tungt.

- Du behöver inte förklara. - Mamma?

Jag ser det.-Hej. Vi kommer att hjälpa dig komma loss.

- Hur illa är det? - Jag kan inte se det än.

Vi tar bort det här först.

Det är väldigt tungt.

- Vänta. Jag har verktyg. I bilen. - Bra idé.

Ett, två, tre.

Kanske kan vi få bort lite av det här.

Det är okej, Sarah. Jag är precis bakom dig.

- Pappa! - Titta inte ner. Titta rakt fram.

- Titta inte ner... - Fortsätt. Jag är här.

Hur är det?

- Vad har du? - Inget som kommer att fungera.

Vi behöver en hävstång.

- Ja. - Då så. Okej.

- Alla tillsammans. - Ett, två, tre.

Kirby, hjälp mig få oss den.

- Så det är så illa? - Håll handen här, tryck hårt.

Kom hit. Om vi flyttar henne nu, blöder hon ihjäl på några minuter.

Jag vet inte hur hon ens är vid medvetande.

- Vad gör vi? - Jag vet inte.

- Vi måste få ut henne härifrån. - Mamma!

Det är okej, Sarah. Jag är precis bakom dig.

- Okej. - Jag är här.

- Vi måste få ut henne härifrån. - Mamma.

Vi ska hämta hjälp!

Kirby. Hjälp mig att ta några av de här.

Okej. Redo? Ett, två, tre.

Walter, din rara man.

Vi vet båda att jag inte kommer härifrån.

- Nej, Marsha! - Mamma!

- Vi måste härifrån. - Dö inte på grund av mig.

Jag lämnar inte dig! Jag är här för dig!

Du var du alltid.

- Mamma, vi måste gå. - Marsha! Nej!

- Nej! - Vi måste röra på oss.

Jag har dig.

- Bara en liten bit till, okej? - Ja.

Skynda!

- Walter. Jag beklagar verkligen. - Tack för att ni försökte hjälpa oss.

- Jag kan inte... - Du behöver inte säga någonting.

Jag tycker att du och Vera borde komma med oss.

Gå utan mig. Jag vill inte lämna henne. Inte på denna plats.

Walter Gibbs, det är nonsens! Min syster dog inte så att du kunde dö.

Marsha ville att du skulle leva. Vill du göra något för henne? Gör det här!

Jag kan inte säga emot det.

- Okej, vart ska vi? - En militärbas några kilometer bort.

Min mans gamla enhet är där.

De kan hjälpa oss att evakuera till en bunker i grottorna utanför stan.

Är du säker på att grottorna kan skydda oss?

Min mamma var den enda som visste att det här skulle hända.

Hon försökte varna alla, men ingen lyssnade. Hon försöker skydda oss.

- Kirby, det är okej. - Nej. Pojken här rätt.

Du har i alla fall en lösning. Det är bättre än alternativet.

Visa vägen!

Hoppa in i bilen.

Gjorde du mycket såna här överlevnadsgrejer i militären?

Ja.

De förberedde oss för många saker, men det här är rätt unikt.

Vad? Se! Telefonlinjer.

Jag har en idé. Kom, så går vi.

Vänta.

Jag ska ta en titt och se om marken är stadig.

Pappa? Hur ser det ut?

- Är det säkert? - Vi går hitåt.

- Är du säker? Det där verkar snabbare. - Lita på mig. Titta inte.

Om du kunde äta vad du ville just nu, vad skulle det vara?

Tänker du på mat?

Att överleva världens ände ger visst aptit.

- Vad skulle du välja? - Jag?

- En burrito, antar jag. - En burrito? Varför en burrito?

Så att jag kan gå medan jag äter. Och jag gillar verkligen guacamole.

Och du?

- Tårta. - Tårta är inte mat.

Jag har nästan dött av rökförgiftning, en explosion och en översvämning.

Jag vill ha tårta.

Då får du tårta. Du är klok för din ålder.

Så du är vetenskapsman? Och din make är i militären?

Förr. Han lämnade militären.

Jaså, en soldat. En smart kvinna och en stark man. Sexigt.

Jag har alltid varit förtjust i militärtypen.

Min mormor var växeltelefonist under andra världskriget.

Som liten följde jag med henne till historiska sällskapet-

- där hennes kamrater spelade kort och pratade minnen.

- Jaså? - Ja.

Hon berättade många sorgliga historier. Men det också mycket om kamratskap.

Det var inspirerande.

Hon berättade om de gamla telefonväxlarna.

Det fascinerade mig. Jag lyssnade väldigt noga.

Hon uppskattade säkert ditt intresse.

- Förlåt. Den verkar inte vara bruten. - Hur vet du det?

Om jag minns mina biologiböcker så vore den mer inflammerad.

Jag kan spjäla den med några av mina verktyg.

- Vilken bra son du har. - Ja, vi är väldigt stolta över honom.

När han inte tar isär tv:n eller bränner upp tapeten med en gasolbrännare.

Fördelen med nuvarande omständigheter är att ingen ser skillnaden.

- Är han ditt enda barn? - Nej.

Jag har också en dotter. Vi skulle mötas, men sen började allting.

- Hur kan du vara så lugn? - Vad menar du?

Vi har inga kommunikationsmedel. Vi vet inte när nästa explosion kommer-

- eller om marken öppnas och vi faller in.

Tro inget annat. Jag är skräckslagen.

Men vad kan jag göra?

Det jag att hålla fast vid är hoppet. Det är det jag ska göra.

För honom och för mig.

Vad händer nu?

Håll i er!

Oj. Himlen ser väldigt mörk ut.

Svårt att tro att det är solen som orsakar det här, eller hur?

Vad?

- Pappa? - Spring! Spring!

Mamma. Vad pågår?

Jordens magnetfält står emot strålningen från koronalutstötningarna.

Det vill säga att atmosfären är kaotisk just nu.

- Vad betyder det för oss? - Att ni ska hålla i er!

Vi når basen om fem minuter.

Vi måste ta skydd från blixtarna! Kom, älskling, spring!

Pappa!

Här! Spring!

Viken jädra dag.

Vi är nästan framme. Nästan framme.

- Hur gick det? - Är vi fast?

För tillfället, ja.

Tror du mamma och Kirby är okej?

Jag hoppas verkligen det. Det gör jag verkligen.

Jag med.

Du, din mamma är tuff. Lyssna!

Hon är inte svag. Hon kommer inte att ge upp.

Vi måste föreställa oss att var hon än är just nu, så går hon framåt.

Sån är hon. Jag må vara familjens soldat, men den kvinnan är en krigare.

Så om mamma inte ger upp, så kan vi inte heller göra det.

- Okej? Okej? - Okej.

Se upp!

Sir? Vad är det där?

Håll i er!

Ge dig ned dit. Nu! Stick!

Kom igen! Kom igen!

Okej. Vi blir tvungna att springa.

Okej. Alla redo?

Ser ni vart vi ska?

På tre. Ett, två, tre!

Meredith?

Mamma!

Kirby!

Walter!

Nej.

Solsonden Parker rapporterar den största koronalmassutstötningen någonsin.

Den förutsägs skada kommunikationer, elnätet-

- och orsaka våldsamma klimat- och geofysikförändringar.

- Lystring! - Lediga.

Det är en oväntad men välkommen överraskning att se dig, Meredith.

Fick du kontakt med Sullivan?

Ja, strax innan kommunikationen bröts. Sa han att han skulle hit?

Nej, förhoppningsvis är han och Sarah i säkerhet.

Det var mitt beslut att komma hit.

- Varför ville du komma hit? - Stormarna. Jag vet vad som orsakar dem.

Det finns inte något vi kan göra åt dem-

- men jag känner till en plats dit vi kan ta oss, där vi kan överleva.

Ingen hade kunnat förutsäga hur starka de här stormarna skulle bli.

De är mer förödande än jag kunde föreställa mig.

Det är illa, och vad vi kan se så är det globalt.

Det här kommer vara den största solstorm som någonsin uppmätts.

Storleken spelar ingen roll. Det är bara en storm. Stormar går över.

Vi behöver ta oss igenom den.

Jag tror att jag har den perfekta tillflyktsorten.

Vi måste flytta så många som möjligt-

- till de övergivna militärbunkrarna i de norra grottorna.

Har vi tur är Sullivan och Sarah redan där.

Vad är det här för ställe?

Bra fråga.

Det var som tusan.

Nu verkar vi börja ha tur

Vad är det?

- Hur är det med huvudet? - Jag är yr. Lite oklar.

- Mår du bra? - Jag vill inte avbryta.

- Vad pågår? - Vi letar efter en bra väg norrut.

- Vi kan behöva lite hjälp. - Absolut.

- Vad har ni? - Visa kartan.

Vi söker en väg med lägsta risk att blockeras av naturkatastroferna.

Just nu är "lägsta risk" fortfarande livsfarligt.

Okej. Topografin här kan lätt översvämmas. Vatten eller lava.

Jag tror att ni får ta den här vägen.

Är du säker?

Så säker som jag kan vara i den här situationen, vilket inte är så säkert.

Ärligt talat, bunkeridén var inspirerad.

Jag skäms lite över att jag inte tänkte på det själv.

Men kan vi vara säkra på grottorna kan ge oss det skydd som vi behöver?

Grottorna har överlevt årtusenden av dåligt väder.

De är naturliga stenformationer på så hög höjd att de klarar översvämningarna-

- och väl inne är man säker från blixtnedslag.

Det, i kombination med en bunkers säkerhet-

- är ärligt talat förmodligen den enda chans vi har.

Det är bara att ta sig dit som är problemet.

- Vi måste skynda oss. Skynda! - Nu rör vi på oss. Rensa allt!

Är det här stället du letade efter?

- Vad gör du? - Jag letar efter en obruten kabel.

Om det här telefonbolaget, varför inte bara ringa någon?

De flesta vanliga telefonlinjer störs av solstormen.

Med en obruten kabel kan jag skicka en telegraf.

Telegraf?

Före mobiltelefoner och appar-

- användes telegrafer för att kommunicera över stora avstånd.

Jag vet, pappa. Det är det där med ledningar och koder.

Just det. Morsekod. Streck och punkter som står för olika bokstäver.

- Det verkar ju komplicerat. - Det är faktiskt...

Jo, det är det.

Men telegrafer kräver inte allmänna telefonnätssignaler.

Det är det som solstormar stör.

Och det finns ett nödprotokoll-

- som militären använder när kommunikationen bryts.

Man ansluter generatorer till ledningar-

- ifall någon försöker kommunicera på det gamla viset.

Jag ska skicka ett meddelande och hoppas att någon kom ihåg att göra det.

Förhoppningsvis kommer de sen att komma och hämta oss.

Tror du att det här kommer att fungera?

Jag har inget val. Du hörde hur det är utanför.

Vi kan inte nå grottorna på egen hand.

Det här är vår chans att be om hjälp. Jag måste prova.

Tror du att någon lyssnar?

Det finns bara ett sätt att ta reda på det.

Stormen blir starkare. Vi har ont om tid.

- Tror du att grottorna kan skydda oss? - Mamma tror det, och jag tror på henne.

Sir, se på det här. Klick på ledningarna.

Vi hinner inte. Rensa din station. Vi måste iväg nu!

- Det är ett mönster. - Ett mönster?

- Det låter som Morsekod. - Kliv åt sidan.

- Det är Fisher. - Vad?

Meddelandet kommer in alltför snabbt. Kan någon...

- Jag kan.-Växlar, som sagt. - Just det.

- Bara lyssna. - Ja, det är din man.

Han är på ett gammalt telefonkontor nära skogen i utkanten av stan.

Bra! Vi vet var han är och nu kan vi rädda honom.

Okej!

Mamma! Spring!

- Fungerar det? - Jag vet inte, Sarah!

Jag vet inte.

Pappa!

Pappa? Pappa.

Pappa, res på dig!

Pappa, kom igen. Vakna!

Kom igen, pappa. Andas!

Ett, två, tre... Kom igen, pappa!

Pappa! Vakna! Du klarar dig.

Ett, två, tre...

Byggnaden rasar. Vi måste härifrån. Skynda på!

- Löjtnant, ta ledningen! - Rör på er!

- Kom! - Är du inne?

- Mamma, hoppa in! - Gå till grottorna och håll dig säker.

- Mamma, hoppa in! - Jag måste hitta din pappa och Sarah.

Åk! Nu! Jag älskar dig!

Res på dig. Kom igen, pappa. Jag kan inte göra det här.

Okej. En, två, tre, fyra... Kom igen, pappa!

Kom igen, du klarar dig!

Pappa!

Pappa, låt mig hjälpa dig.

Oj.

Det är okej, raring. Det är okej.

- Jag trodde du var... - Jag är här, Sarah. Jag är kvar.

Vad gör du? Du måste följa med oss. Du måste evakuera.

Sullivan är där ute. Jag vet att han lever, så jag måste hämta honom.

Jag förstår, det gör jag.

Hela världen faller bokstavligen samman. Vad kan en person göra mot allt det?

Jag måste ju prova.

Tyvärr, jag måste sätta mina män i säkerhet.

- Kom med oss, snälla. - Nej, det kan jag inte göra.

Du vet vad jag känner för dig. Hur jag alltid har känt för dig.

Vi har inte mycket tid, så låt mig avsluta. Du är en anmärkningsvärd kvinna.

Det är svårt för en soldat att erkänna när han har förlorat slaget.

Sullivan är en bra soldat. Och han är en bra man.

Han har tur som har dig. Ni har tur som har varandra.

Jag är ledsen att jag lät min svartsjuka förstöra vår vänskap.

För oss alla.

Cook...

Det står en lastbil på baksidan.

De sa att den inte startade, men du kan försöka.

- Jag önskar att du kom med oss. - Jag kan inte.

Okej? Lycka till.

Lycka till.

- Fungerade det? - Fungerade?

- Telegrafen. - Jaha.

Jag vet inte. Det är riktigt illa där ute.

Vi måste anta att ingen hörde oss.

Så är vi ensamma?

Nej. Nej, nej, nej.

Vi har varandra.

Rör på er! Skynda!

Ge er iväg. Vi måste röra på oss!

Det är okej, grabben. Dina föräldrar klarar sig.

Var är grabben?

Kom igen.

Nej! Kom igen.

Behöver du hjälp?

Vad håller du med? Jag sa åt dig att sticka!

Mamma, nej. Vi kommer att klara det här tillsammans.

Vi inledde det ihop, vi avslutar det ihop.

Jag är ledsen, men lastbilen startar inte.

Det är just därför jag stannade.

Vet du hur man fixar lastbilar?

- Jag vet ingenting alls om lastbilar. - Toppen!

Det här är fantastiskt, Kirby!

Mamma. Däremot kan jag mycket om de där!

- Mamma, kliv ut, kom nu. - Kirby, nej.

- Kom igen, mamma! - Nej! Kirby!

- Detta är inte ett videospel. - Jag sa att det inte är ett videospel.

Hoppa in och lita på mig, snälla.

Sätt på de här och rör inte någonting.

Sarah. Res på dig. Nu!

- Pappa! - Fortsätt!

Det är dags att sticka.

Jag hoppas verkligen att du vet vad du gör.

- Hör du mig? - Ja. Jag hör dig.

- Då åker vi. - Det är rätt tidpunkt.

Jag behöver nå 1500 varv per minut innan vi kan lyfta.

Okej, du löser det.

- Lös det! - Jag vet!

- Kirby! - Jag vet!

- Jag kan inte springa mer. - Bara en liten bit till.

Nej. Jag kan inte.

När vi kommer till utkanten av stan är vi borta från de fallande byggnaderna.

Jag vet att det är en chansning. Men träden leder upp till grottorna.

Det är vår enda chans att vara skyddade.

Jag kan inte. Det gör ont. Jag har andats in för mycket rök.

Du måste fortsätta lite längre. Vi måste bara komma ur det här.

Lava.

- Kom, älskling. Lite till. - Vart är vi på väg?

Vad gör du?

Ger oss lite mer tid. Hoppas jag.

Försök springa. Vi springer! Kom igen!

- Kan du flyga stadigare? - Jag försöker, men luften är för tunn.

Det är för varmt. Jag får ingen dragkraft.

Och glöm inte att det är första gången jag gjort det här.

Håll utkik! Okej.

Det var ren tur.

Berätta inte det.

Okej.

- Är det telefonbolaget? - Var?

- Jag vänder om. - Vänd här.

Ser du det?

Mamma, jag är ledsen.

Mamma, vi måste åka!

- Vad gör vi här uppe? - Jag vet inte.

- Jag försöker bara få oss lite mer tid. - Tid tills vad händer?

Oroa dig inte.

Jag är ledsen.

- Jag är ledsen. - Pappa.

Jag är ledsen.

Jag är ledsen.

Blunda.

- Jag är rädd. - Jag är också rädd för. Blunda bara.

Blunda och allt kommer att bli bra.

Sullivan!

- Sullivan! - Mamma!

- Meredith! - Sullivan!

- Gör det. Vänd om. Gå ner. - Jag kan inte komma ned dit.

- Lavan! - Vad ska vi göra?

Vad ska vi göra? Hur ska vi få dem?

Jag vet inte!

Jag har en idé. Vi måste få dem!

Mamma? Vad gör du?

- Mamma, vad gör du? - Bara håll den på rätt köl!

- Mamma, gör det inte! - Det kommer att bli bra.

Mamma! Nej!

- Mamma! - Meredith!

Kom hit. Vi måste hoppa, precis som förut. Titta inte ner. Är du redo?

- Stadigt, Kirby! - Jag försöker!

- Ta tag i den. - Jag når inte!

- Ta tag i den, Sarah! - Hoppa, Sarah!

- Mamma! - Vi är för högt uppe!

Om jag sänker ned oss, så kraschar jag och då dör vi allihop.

Mamma! Nej!

- Mamma! - Stadigt.

- Meredith, nej! - Stadigt, Kirby!

Du måste tillbaka. Du klarar det inte, det vet du.

Sträck dig, Sarah!

Mamma!

Okej. Vänta. Håll i dig där. Vänta.

Jag ska klättra upp.

Jag har aldrig varit så tacksam för en blixt.

Kom igen, Sarah. Klättra!

Var modig. Använd allt du kan. Klättra!

Jag fixar det, mamma. Kom ihåg att vi är familjen Fisher.

Ja!

- Jag är på repet! - Skynda, pappa!

Åka! Fortsätt röra på er!

Jag kommer upp.

- Kom! - Mamma!

- Herregud. - Sarah!

- Var är pappa? - Kom igen!

Herregud. Nej.

Åh nej! Pappa!

Hjälp mig. Kom igen!

Vi sa "tills döden skiljer oss åt". Men inte idag!

Topp!

Ja! Vänta, Är det Kirby som flyger helikoptern?

Jag förklarar senare. Håll i er!

Håll i dig, pappa.

- Höger! Sväng höger! - Nej, till vänster!

- Till vänster! - Nej!

- Vi störtar! - Håll i er!

Hur gjorde du det där?

Byggnadens hastighet mot helikopterns hastighet.

Lita på vetenskapen!

Är alla okej?

NASA-forskare bekräftar att solstormen är på avtagande-

-och visar tecken på att sluta.

Väderförhållanden förväntas återgå och enligt myndigheterna-

- återställs el-och kommunikations- infrastruktur inom några månader.

Sarah.

- Är stormen klar? - För tillfället, ja.

Så vad gör vi nu?

Börjar om, antar jag.

.:: TWA - Your Source Of Quality! ::. www.nordicB.org

Undertext: Mika Wainonen www.ordiovision.com