Original subtitles

Det är maj 1945. Nazismens skugga skingras äntligen.

Kriget har ödelagt kontinenten. Nu vill alla återgå till att leva igen.

Vapnen har tystnat, men andra världskriget är inte slut än.

Tredje Riket har kapitulerat, men våldet tycks aldrig ta slut.

Europa ska länge drypa av blod.

Knappt har vapnen lagts ner innan ett nytt krig nalkas.

En järnridå har sänkts över kontinenten.

Snart får nazismen ge plats åt ett annat, lika fasansfullt styre.

Efter glädje den åttonde maj 1945 är Europa fortfarande i våldets grepp.

Folkrensningar skördar tusentals liv. De allierades utmaningar är enorma.

Mer än 40 miljoner människor har omförflyttats, och nu vill alla hem.

Tyskland är nu ockuperat och indelat i fyra zoner.

Och folk är hungriga. Hur bygger man upp en hel ödelagd kontinent?

I städerna pågår röjningsarbetet i månader.

1946 börjar det gå snabbare.

Alla sviktande byggnader och gamla bunkrar rivs.

Ibland med lite hjälp från djurparken!

Och genom ruinerna löper-

-små järnvägar som transporterar bort tonvis med bråte.

Det är ett surrealistiskt Underlandet - ett återvunnet barndomens rike.

Och i Warszawa går spårvagnarna igen.

Det samlar en applåderande skara åskådare, och många rörs till tårar.

En polsk journalist säger: "Vart man än tittar, är arbetet gång."

"En enorm uppgift har redan utförts. Det finns sträckor som är tömda nu."

"Atmosfären fylls av oljud, damm och arbete, men också av hopp."

Städerna reser sig ur kaoset.

Stalingrad återvänder också till livet.

Trots allt plåstras krigssåren om, än så länge åtminstone.

Skolor öppnar mitt bland ruinerna.

I Berlin är det kvinnorna som börjar i skolan igen.

Den manliga arbetskraften tryter, så de lär sig mura.

Det finns saker att bygga, men inget att bygga av.

Därför återvinner de!

De putsar upp gamla tegelstenar och återanvänder dem.

Det finns inga silar, så de använder tyska hjälmar.

Panzerfaust, nazisternas granatkastare, blir bra kastruller.

Däcken kan användas i flera kilometer till - som nya skosulor.

Till och med riksdagshusets trädgård görs om till kolonilotter.

Och tunnelbanan är i gång. Den får ljus från improviserade takfönster.

Medan månaderna går vänjer sig folk vid efterkrigsvärlden.

Berlin lär sig leva med sina ruiner.

Som en kvinna i Berlin säger:

"Bara att veta att vi överlevde ger oss styrka att börja om igen."

Det kommer att ta mer än 20 år att bygga upp allt.

Men till och med i nyheterna är optimismen påtaglig.

Vår i Berlin. Fasaderna är borta-

-men inne går livet vidare med stort lugn och anpassningsförmåga.

Till och med balkonglådorna blir vattnade!

Barnen har det bra. Ruinerna är en enda stor lekplats.

Här i Schöneberg grumlar inte en droppe förödelse den soliga idyllen.

Och i parken promenerar återigen de förälskade paren.

Men optimismen döljer också många problem.

Det finns hundratusentals vilsna, föräldralösa barn.

I Berlin, Rom, Neapel och Milano finns det minst 200 000 hemlösa barn-

-och i Polen nästan en miljon.

I den sovjetiska zonen startar man kampanjer för att hitta familjerna.

BARN SÖKER SINA FÖRÄLDRAR

Karl Heinz Leier från Berlin.

Horst Stroll från Rastenburg i Ostpreussen.

Det här barnet saknar namn.

Han hittades den 24 januari 1945 på Pankow-Schönhausen-stationen.

En arton månader gammal flicka som hittades vid Wandlitzsee.

Christiana Korber från Gdansk.

Min mamma tog livet av sig med gift och min pappa var på ett krigsskepp.

Vi letar efter våra mammor och pappor. Hjälp oss hitta dem.

Vet ni mer, kontakta redaktionen.

Kampanjen sänds ända fram till femtiotalet-

-och hjälper ungefär 300 000 barn att hitta sina familjer.

När kontinenten lämnar skuggorna-

-är folk ivriga att bygga en ny värld och att leva livet fullt ut.

En fransk flicka skriver:

"Allt som hände för första gången sen kriget skapade rusning."

"Bananer, lotter, fyrverkerier. Folk skockades på cirkusar och nöjesfält."

"De tog varje chans att gå ut och umgås."

Det är en reformernas tid.

Italien avskaffar sin monarki, som snart ersätts av en republik.

Frankrike inför en ny regeringsform: den fjärde republiken.

Kvinnorna i Frankrike och Belgien får äntligen rösträtt.

I Frankrike och Storbritannien görs banker och elförsörjning statliga.

Målet är att förändra ekonomin-

-så att den sörjer för allas intressen: nationens och välfärdens.

I Frankrike tas socialförsäkringen i bruk-

-och i Storbritannien den allmänna sjukvården som ger alla gratis vård.

Det inkluderar röntgen, om så krävs.

Förödelsen var så stor att arkitekter nu vill omskapa hela städer.

I Storbritannien vill man minska trycket på de stora städerna-

-genom en lag som påbjuder att "new towns", planerade städer, ska byggas.

Frankrike följer efter.

Nära Marseille bygger Le Corbusier sin "strålande stad".

Le Havre, som helt hade utplånats av kriget, återuppstår.

Allt blir inte som vanligt direkt, men återuppbyggnaden har börjat.

Ett annat hoppingivande tecken är att födslarna ökar markant.

Framtiden ser nu mer lovande ut än dyster.

Också i öst drömmer folk om ett nytt liv.

Men där är det Moskva som anger tonen.

Öststaterna i Europa befriades av Röda armén-

-så enligt Stalin är de under hans kontroll.

För att befästa sin makt placerar han kommunister på maktpositioner.

I Polen, Tjeckoslovakien, Bulgarien och Ungern-

-spelar de kommunistiska partierna ut sina kort.

I tysthet tar de nyckelpositioner inom rättsväsendet och politiken-

-i ett allt mer kuvande statsmaskineri.

I offentligheten är det bara Winston Churchill som verkar orolig.

I mars 1946, när han talar i Fulton i Missouri-

-fördömer han högt och klart det sovjetiska hotet som vinner mark.

Från Szeczcin vid Östersjön till Trieste vid Adriatiska havet-

-har en järnridå sänkts över kontinenten.

Men ingen lyssnar. Östeuropas regeringar är blinda för Röda Faran.

De hemsöks än av nazisternas barbari; för dem förblir Tyskland fienden.

I Ungern, Jugoslavien, Tjeckoslovakien, Rumänien och Polen-

-innebär efterkrigsåren ett tillfälle att ge igen för gamla oförrätter.

Och måltavlorna är deras tyska immigrantbefolkningar.

Oberoende av hur länge de varit där, är de nu "persona non grata".

I Tjeckoslovakien, i det befriade Prag, tvingas de tysktalande-

-att bära hakkors eller vita armbindlar som kännetecken.

De förbjuds att gå på teater, på restaurang och till parken.

De får också utegångsförbud.

De tjeckiska myndigheterna går snart ännu längre.

Många tyskar fråntas sin nationalitet och blir utvisade.

Det finns så många flyktingar att familjer förs till genomgångsläger.

De allierade uttalar sig inte.

Clement Attlee förklarar att alla medel är tillåtna-

-för att visa tyskarna hur total och oåterkallelig deras förlust är.

Men förvisningen är inte alltid så fredlig som de här bilderna visar.

De tjeckiska myndigheterna anklagar tyskar för olika hemskheter.

När ett ammunitionsförråd i Usti exploderar pekas genast tyskarna ut.

Man inleder snabbt en jakt.

Mer än hundra personer mister livet.

Lynchning av tyskar börjar bli vanligt.

Nära Prag filmar en amatör med åtta millimeters-kamera.

Han ser civila tvingas till vägkanten.

Tusentals tyskar avrättas så här.

En tjeckisk student erkänner: "Vi teg - som hela Tyskland gjorde."

Mer än två miljoner tjecker med tyskt ursprung har kastats ut-

-till nyhetsmediernas glädje.

ADJÖ!

Efter tusen år har vårt land blivit av med tyskarna-

-för första och sista gången.

För sista gången, för tyskarna kommer aldrig tillbaka.

Polackerna tar också revansch på sina tidigare förtryckare.

Alla deras tyska minoriteter fördrivs.

Tidigare läger som Majdanek, används nu för att bura in dem.

Tusentals av dem dör där.

Fördrivingen av tyskar är också Sovjets verk.

De är mycket giriga segrare, och förser sig med en bit av Polen.

Då tar Polen en del av Tyskland-

-och växer dryga 20 mil västerut.

Europas karta håller på att ritas om.

Från 1945 till 1947 drivs tyskspråkiga grupper ut ur Östeuropa.

Det är en av Europas största flyktingströmmar någonsin.

Minst 12 miljoner av dem närmar sig Tyskland från olika håll.

Av ödets grymma nyck vandrar tyskarna samma väg-

-som nazisternas judiska offer, som själva flyr förföljelserna.

Som en brittisk överste säger:

"Tyskland ses ofta som ett sopkärl"-

-"med oändlig kapacitet för världens oönskade avfall."

Men tyska minoriteter är inte de enda måltavlorna för våldet i Europa.

Etnisk rensning och hämndaktioner finns överallt-

-som om kriget hade ogiltigförklarat alla moraliska regler.

I Polen decimerar den nationalistiska milisen de ukrainska minoriteterna.

Ukrainska militanta svarar med-

-att döda eller utvisa polska minoriteter.

I Jugoslavien lönnmördar marskalk Tito kroatiska Ustaša-

-som samarbetade med Hitler i ett terrorstyre.

Hans regim utplånar 70 000 av dem.

I Grekland ställer ett inbördeskrig kommunister mot rojalister-

-ett brodersmord som resulterar i mer än 50 000 döda.

Europa verkar inte kunna ta ett enda gemensamt steg mot framtiden-

-och Östeuropa badar fortfarande i blod.

År 1947 har alla de som hade omförflyttats lyckats ta sig hem.

De tyska krigsfångarna utnyttjas dock fortfarande i segrarländerna.

Trots att vissa av dem till slut accepteras i Väst-

-hålls de i Öst fortfarande fångna under vidriga förhållanden.

Ryssarna verkar aldrig glömma.

Hårt väder och matbrist gör slut på dem som överlevt vakternas grymhet.

Ungefär en miljon av dem försvinner på gulagernas ödsliga vidder.

De judar som överlevt bygger upp ett nytt liv i Väst.

Många samlas för resan till Palestina, som styrs av britterna.

De ger sig av på olagliga båtar.

1947 transporterar en ubåt som döpts till Exodus över 4 500 flyktingar.

Brittiska flottan vägrar släppa in judarna i deras förlovade land.

Istället förs de ombord på fängelseskepp.

Och värre blir det: de förs till Tyskland och till interneringsläger!

Det utlöser ett internationellt ramaskri.

Efter skandalen röstar FN:s generalförsamling för en uppdelning-

-och för upprättandet av två stater, en judisk och en arabisk.

Äntligen har överlevarna en destination.

Men Europa tvår sina händer.

Problemet med de judiska flyktingarna är avslutat.

För USA och deras allierade har Tyskland utgjort den största faran.

Men den rasande staliniseringen av Östeuropa har förändrat läget.

I mars 1947, ett år efter Churchills tal om järnridån-

-håller Harry Truman ett tal som ska komma att förändra Europa.

Sovjets utvidgning måste dämmas upp med stöd till dem som kämpar emot.

Jag anser att det måste vara USA:s inställning-

-att stötta fria folk som riskerar att underkuvas-

-av beväpnade minoriteter eller av yttre tryck.

Den grekiska staten hotas av de terroraktiviteter som utförs-

-av tusentals beväpnade män som leds av kommunister.

Vi måste agera omedelbart och beslutsamt.

För att förhindra att Grekland faller i kommunisternas händer-

-ger Washington Aten militär hjälp och flera miljoner dollar.

Men Truman har en annan poäng.

Faran är inte det militära hotet, eftersom ryssarna inte har bomben.

Nej, det verkliga hotet ligger i fattigdomen.

Och 1947 är folk utmattade.

Ekonomin är inte på fötter än.

I Italien och Frankrike bor folk illa, och brödet ransoneras.

MINDRE BRÖD ÄR DÖDEN

BRÖD TILL DE ÄLDRE

För att stötta Europa-

-lägger Washington fram ett enormt projekt: Marshallplanen.

Målet är att hjälpa Europa ur lågkonjunkturen med lån.

Material och maskinverktyg skickas i väg för att rädda Gamla Världen.

FÖR EUROPAS ÅTERHÄMTNING

Stalin vet att Marshallplanen kan försvaga hans grepp om Östeuropa.

Han förbjuder de länder han har grepp om att ta emot erbjudandet.

För att hindra planen och USA:s inflytande-

-lägger Stalin korten på bordet.

Han beordrar kommunistpartierna i Väst att agera.

Massorna är utmattade och lägger gärna ner verktygen.

Med Stalins ord ringande i öronen snabbar de nu på processen.

I Frankrike och Italien kastar sig kommunisterna in i strejkerna.

Det börjar likna inbördeskrig.

Den franska regeringen fruktar en kupp.

Kaoset och splittringen börjar göra situationen eldfängd.

I närheten av Arras har kriminella fått postexpressen att spåra ur.

De hade lossat tågrälsen. 24 döda och 40 skadade-

-är resultatet av den hemska attacken som bör uppröra varje fransman.

Inrikesministern Jules Moch tar i med hårdhandskarna.

Han kallar in 80 000 reservister och ger dem tillåtelse att skjuta.

På några veckor återställs ordningen - på bekostnad av några liv.

Kommunisterna har inte lyckats omkullkasta Marshallplanen.

Miljonerna från Onkel Sam får igång Gamla Världens ekonomier.

Böndernas skördar är snart bättre än de var innan kriget.

Amerikanerna satsar på den tyska ekonomin.

Ett starkt Tyskland kostar mindre och skyddar mot kommunism.

De goda tiderna är tillbaka. Marshallplanen är en gudagåva-

-och räddar kontinenten från katastrof.

Samtidigt banar den dock väg för amerikansk storhandel.

Stalin har sina egna planer för att stoppa kapitalismens framfart.

Taktiken är att "införliva och ta över"- den uppfanns i Moskva.

Stalin styrde kommunisterna mot regeringen-

-men nu vill han att de ska utrota de andra partierna.

Det är enpartistatens födelse.

I Rumänien kastas de konservativa ut och administrationen rensas.

1 000 fredsdomare plockas bort, och valen riggas.

Kommunisterna har nu makten.

Den unge kung Mikael tvingas avsäga sig tronen.

I Ungern gör premiärminister Ferenc Nagy motstånd mot kommunisterna.

I juni 1947 kidnappas hans son.

Han avgår, betalar lösensumman och drar sig tillbaka till USA.

I Bulgarien tar den stalinistiske kommunisten Georgi Dimitrov makten.

Hans rival Nikola Petkov grips genast och döms till döden.

Han hängs i september 1947.

I Polen höjer ledaren för Polska Folkpartiet, Stanislaw Mikolajczyk-

-sin röst mot kommunistpartiet.

I oktober fruktar han för sitt liv och flyr till England med sin fru.

Jag vill inte vara ett får som leddes till slakt.

Mitt parti har gjort allt det kunnat.

Det tog Stalin några månader att få som han ville.

Nu har han nästan hela Östeuropa under sin flagga.

Churchills förutsägelse slår in. Järnridån har sänkts över Östeuropa.

Ett land står emot: Tjeckoslovakien.

President Edvard Beneš har försökt ha goda relationer till Sovjetunionen.

När Stalin motsätter sig Marshall- planen, åker en tjeckisk delegation-

-för att försöka få honom att ändra åsikt Men försöket misslyckas.

Utrikesminister Jan Masaryk sa: "Jag åkte som minister i en suverän stat."

"Jag återvänder som Stalins springpojke."

Demokraternas ministrar protesterar genom att avgå i februari 1948.

Kommunisterna uppviglar befolkningen, och beväpnar arbetarmiliserna.

200 000 människor ger sig ut för att protestera. Det blir generalstrejk.

President Beneš tvingas acceptera en regering med kommunistisk majoritet-

-ledd av Klement Gottwald, ledare för kommunistpartiet.

Det är en statskupp.

I dag är vi inte föräldralösa.

Vi är en del av den slaviska familjen, ledd av Sovjetunionen-

-en makt i världen som ingen i världen kan övervinna!

Politiskt förtryck följer snart.

I mars 1948 hittas Jan Masaryk, en av de mycket få demokrater vid makten-

-död nedanför sitt ministeriums fönster.

Var det självmord i protest mot kommunisternas kupp?

Eller var det mord?

Själva demokratin har blivit lönnmördad.

Kommunisterna styr nu allt.

President Beneš dör några månader senare.

Gottwald väljs till republikens president.

Tjeckoslovakien försvinner också bakom Järnridån.

STALIN MANNEN VI ÄLSKAR MEST

I hela världen oroas folk av de våldsamma maktövertagandena.

Franska kommunistpartiet och ledaren Maurice Thorez delar inte oron.

LEVE STALIN, FREDENS MAN

Ja, av hela vårt hjärta förklarar vi vår starka kärlek till Stalin-

-och vi lovar honom orubblig tilltro.

Länge leve den store Stalin! Länge leve kommunismen!

Pragkuppen är dock inte utan följder.

Sovjetunionen är så girig att en sak är klar:

Det går inte att styra Tyskland med dem.

Efter att ha kombinerat sina zoner, planerar Väst att skapa-

-ett självständigt Västtyskland under Washingtons beskydd.

I juni 1948 gör det sig av med den gamla valutan och inför tyska mark.

Sovjet vägrar erkänna den nya valutan och slår omedelbart tillbaka.

Den tjugotredje juni 1948 börjar de stänga lederna till Västberlin.

Varken tåg eller bilar kan ta sig igenom.

Stalin vill ha hela staden själv.

Utan elektricitet stängs fabrikerna ner.

Staden är nu avskärmad från resten av världen.

Över två miljoner berlinare behöver proviant för att undgå svält.

Det finns bara ett sätt att föra in proviant utom Sovjets räckhåll.

USA och deras allierade organiserar en gigantisk luftbro.

Hundratals flygplan släpper ner mat och material:

Vete, kol, bensin, mediciner

Tusentals ton per dag kommer in, mitt framför näsan på Sovjet.

För första gången konfronterar Västländerna öppet Östländerna.

Många observatörer ser krisen som upptakten till ett tredje världskrig.

Planen glider så lågt över husen att hemska krascher inträffar.

Väst övergav Prag; de tänker inte släppa taget om Berlin.

Hollywood kommer till Berlin. Bob Hope uppträder som clown.

Kompositören Irving Berlin kommer och stöttar piloterna.

Bara tre år tidigare gick allierade bombare lös på Berlin.

I dag ger de staden mat.

Folket ropar till piloterna:

"Överge oss inte! Om vi förlorar vår frihet, får vi den aldrig tillbaka!"

Besättningen släpper ner fallskärmar med choklad-

-och får smeknamnet "godisbombarna".

De unga berlinborna är utom sig av glädje.

Piloterna förser inte bara staden med mat, utan också med hopp.

Blockaden pågår i elva månader.

Under den tiden får staden det den behöver från 278 000 flygningar.

Till och med små bubblor landar glatt.

I luften pågår striden, men det börjar hetta till på marken också.

6 september 1948 gör kommunisterna ett försök att ta över-

-alla offentliga byggnader.

Tre dagar senare protesterar 300 000 personer framför riksdagshuset.

Borgmästare Ernst Reuter säger högt vad alla berlinbor tänker inombords.

I dag anropar Berlins folk hela världen!

Nedborgare i hela världen! I Amerika!

I England, i Frankrike, i Italien.

Se på den här staden-

-och säg att den här staden och det här folket-

-får ni inte överge!

Folk i världen, gör också ni er plikt.

Protestanter tar ner den röda flaggan från Brandenburger Tor.

Våldsamma sammanstötningar med östtyska polisen uppstår.

Men västberlinarna står på sig.

Deras stad blir ett frihetens fäste, på rätt sida om ridån.

Tyskarna ses inte längre som nazister-

-utan som potentiella offer för Stalins totalitarism.

Ordern om att inte umgås från 1945 är nu förlegad.

Tyskland har blivit ett allierat land.

Gårdagens ockupanter är dagens befriare.

Luftbron har stadfäst vänskapen mellan segrarna och de besegrade.

Stalin begick ett misstag.

Han har drivit västzonen rakt i armarna på Onkel Sam.

Blockaden driver Västländerna till en försvarsallians.

Den riktar sig inte mot Tyskland, utan mot Sovjetunionen.

Den fjärde april 1949 blir tolv länder medlemmar av Nato.

En del av Västeuropa har ställt sig-

-under USA:s skyddande kärnvapenparaply.

BLOCKADEN HAR LYFTS!

Det är efter midnatt. Grindarna öppnas. Blockaden är slut.

Bil efter bil kör ut på gatan som var öde i tio månader.

Stalin häver blockaden den tolfte maj 1949.

Både människor och varor kan nu passera fritt in och ut ur staden.

På gatorna jublar alla. "Vi lever än!", ropar de.

Det är en seger för västblocket och en lättnad för Berlins invånare.

Några dagar senare föds ett demokratiskt Västtyskland:

Förbundsrepubliken Tyskland.

Berlinbor...

Men monstret i Kreml har mer att säga.

I september 1949 utförs de första sovjetiska kärnvapentesterna.

Sovjetunionen har nu en egen atombomb.

En månad senare föds DDR, Tyska demokratiska republiken:

Ett kommunistiskt Tyskland-

-med egna institutioner och politisk polis som väcker obehagliga minnen.

Brunskjortorna har gett plats åt Röda faran.

1945 reste sig en världsdel upp efter kriget, blodig men hoppfull.

Fyra år senare börjar en ny era, där fred och välstånd-

-måste samexistera med rädslan för en kärnvapenapokalyps.

Det är 1949: året då världen delas i två delar.

Och vapenstilleståndet har inte varat särskilt länge