All language subtitles for sv_Somewhere Quiet 2023

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish Download
nl Dutch
en English
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

(Vinden susar mjukt)

(flugor surrar)

(spade slår)

(metalliskt dunkande)

(Bilen piper)

(motor mullrar)

(spänd musik)

- Är du okej?

(högfrekvent gnäll)

(spänd musik)

(snabb, tung andning)

(skrikande)

(Bagage prasslar)

- Vänta lite, vänta lite.

Nej.

Vi måste sätta den stora svarta först.

Nej, Meg, vänta lite.

Vänta bara, okej?

Är det okej?

Okej, jag har det.

(bagage dånar)

(dämpat radioprat)

Jag tog din dagbok.

Den låg under soffan.

- Är du hungrig?

- Inte riktigt.

(blinkande signal klickar)

Jag är inte hungrig.

- Okej, men jag måste tanka.

- Bra.

Jag beklagar.

(bildörrar dunsar mjukt)

(bensinpumpen piper)

- [Nyhetsuppläsare] Stadshuset idag, en protest

ledd av förespråkare för förespråkare syftar till att sätta press

på Bostonpolisen.

- [Demonstrant] Hur många andra kvinnor och flickor

har Bostonpolisen slutat leta efter?

(dämpade rop från demonstranter)

(chipspåse med knäck)

- [Nyhetsuppläsare] Avdelningen avdelningen kom

under press denna vår-

- Ursäkta mig. - Efter den chockerande återkomsten

av Megan Rhoads.

Den 32-årige Beacon Hill-boende

(spänd musik) (lågt mullrande)

hade antagits vara död av polisen

efter att hon försvunnit från närliggande parkeringsgarage

nästan sex månader tidigare.

(spänd musik)

- Min farfars far köpte den här platsen

på 20-talet, tror jag?

Vi brukade äga allt till slutet av den vägen.

(Meg skrattar mjukt)

(kysser varandra mjukt)

(bagage dånar)

(Scott suckar)

(Lakan prasslar)

(kråka kraxar)

(Meg gasps)

- Jag beklagar.

- Jag tar resten av påsarna.

- Okej, då.

(vatten susar)

Var var dina föräldrar?

- De vuxna stannade alla mestadels i det stora huset.

Låt mig förstå detta.

- Jag har den.

Var är den?

- Det stora huset brukade ligga nere vid stranden,

men de rev ner det när jag var liten.

- Varför då?

- För att ingen hade råd råd med fastighetsskatten.

Den var enorm.

- [Meg] Så du var här ensam?

- Tja, med resten av kusinerna.

Det här var som kusinernas hus.

Min mormor hatade barn, tror jag,

så hon satte oss alla i detta hus

så att hon inte behövde att ta itu med oss.

- Hon låter söt.

- Nej, hon var inte söt.

Vi skulle inte se henne på hela sommaren

och sedan en dag hon skulle kalla oss ner

och individuellt intervjua oss om våra intressen

och berätta för oss stå upp rakt.

Kan jag avsluta det här? - Oh.

(glaset klirrar högt) Fan, förlåt.

- Jag är ledsen.

Meg, du har inga skor på dig.

Backa bara undan, det är okej.

(krossat glas prasslar)

(vin skvalpar)

(krossat glas klirrar)

- Är det någon annan som kommer ner?

- Tvivlar på det.

Det är ganska tomt på vintern.

Är du säker på att du inte...

Är du okej? - Ja, jag är okej.

Vi tackar för oss.

(Scott skrattar mjukt)

- Min belöning.

(Meg skrattar mjukt) (spänd musik)

(Scott suckar)

Är det bra?

Är du säker?

Kom hit.

(Scott snarkar högljutt)

(Scott stönar mjukt)

(Scott snarkar högljutt)

(Meg suckar)

(plast som prasslar)

(spänd musik)

(platta prasslar)

(hunden skäller)

(tallriken skramlar kraftigt)

(spänd musik)

- Scott?

(Meg andas skakigt)

Scott.

Scott!

(Scott grymtar)

Meg.

Det är okej.

Du är okej.

Du är okej.

Du är i säkerhet.

- Du gick i sömnen.

- Hm?

- I går kväll.

Finns det en hund här?

- En hund?

- Jag hörde en hund skälla och sedan tappade jag den konstiga tallriken.

- Vilken tallrik?

(spänd musik)

- Minns du att du tappade ett glas igår kväll?

- Nej, det var precis här.

(Scott suckar)

- Kommer du ihåg vad Dr. Potter sa?

Ibland kan mardrömmar kännas riktigt verkliga.

(glaset klirrar kraftigt)

Är du okej?

(Meg andas skakigt ut)

- Ja, det är det.

(Scott kysser)

- Okej, då.

(klockan tickar)

(Scott skramlar med skägget)

(sidorna prasslar)

(fåglar kvittrar)

(dörren klickar mjukt)

(spänd musik)

(Rastning av lakan)

(kuslig sång)

(motorcykeln knarrar)

(metalliskt klickande)

(Meg suckar)

(fågelkvitter)

- Jag har tänkt på julen.

- Mm-hmm.

- Det kan vara trevligt att spendera den hemma.

- Jag trodde att du ville att komma ut hit.

- Det gjorde jag, men...

(hund skäller)

- Yoo-hoo!

- Madelin?

(spänd musik)

(hund skäller)

- Hej, Minnow.

Minnow!

(Minnow skäller) Ner!

Ner, Minnow! - Minnow, av.

Talkie. (skrattar) - Madelin.

Vad gör du här?

Jag var bara ute på en promenad och såg din bil.

Jag bor i min mammas lilla skjul.

- Hur mår din mamma?

- [Madelin] Inte bra, är jag rädd.

- Jag är så ledsen, det är tufft.

- Ja, det är det.

Och Meg, jag är så glad att se dig igen!

- Ursäkta?

- Meg, det här är min kusin Madelin.

Du träffade henne på bröllopet.

- Oh.

- Vi har en stor familj.

Jag kommer inte att hålla det emot dig. (skrattar)

Så, hur länge ska du vara här?

Inte säker. - Genom det nya året.

- Jag kan inte fatta att Talkie inte berättade för mig

att ni två skulle komma. (skrattar)

Jag visste inte att någon skulle vara här.

- Talkie?

- Åh, ja, Scott var så tyst som barn.

Jag tror inte att han sa ett ord förrän du

var vadå, två år gamla?

- Okej, jag tror inte att vi behöver prata om det här.

- Så vi började ringa honom, du vet,

Jag tror att det var mormor som först...

I vilket fall som helst började vi kalla honom walkie-talkie som ett skämt,

och sedan bara walkie Scotty, och sen bara prata.

- Stackars Scott.

- Ursäkta?

Han berättade bara hur tuff din mormor kunde vara.

- Åh, jag berättade bara henne om

de berömda sittande intervjuerna.

- Det stämmer.

Du vet, jag hade en vän i college som hette Meg.

Det var kort för Megumi.

- Oh.

- Är ditt namn en förkortning för någonting?

- Megan.

- Så du behöver lite grädde och socker?

- Har du glömt hur jag tar mitt te?

- Vill du göra det själv... - Har det gått så lång tid?

-kan du bara ta hand om det.

- [Madelin] Har det varit så länge? (skrattar)

(spänd musik)

(dunsar) (kvinna som gnäller)

(Dörrar prasslar)

(kvinna gnäller) (Meg gasar)

(Meg andas skakigt)

(tennisboll dunsar)

(Meg andas skakigt ut)

- Låt mig se hur du håller den.

Du måste hålla den så där.

Okej, precis här, redo?

- Okej, då.

(tennisboll dunsar)

(Scott grymtar)

- Ja!

Snygg bild, Madelin.

(Madelin skrattar)

- Jag har den.

(Meg grymtar högt)

- [Scott] Jag hämtar den.

- Det är okej.

- Åh, det är verkligen här bak, Meg.

- Jag beklagar.

- Den har fastnat djupt.

(spänd musik) Du vet, det hjälper

om du vrider på höfterna och börjar lågt.

Håll ögonen på bollen.

Sväng igenom hela vägen över.

- Jaha?

- Uppfattat.

- Varför samlas vi inte bara?

Ge Meg en chans att få sina lager.

(papper prasslar)

(Meg andas tungt) (kläder prasslar)

(Dörren knarrar)

(spänd musik)

(fotsteg dunsar)

(Meg gnäller)

- Meg, Meg, Meg, Meg, Meg, Meg, Meg, Meg.

(Meg gråter högljutt)

(högfrekvent gnäll)

Det är det inte, det är det inte.

(lugn vokalisering)

- Jag brukade räkna fotstegen.

(klockan tickar)

Huset var gammalt.

Ljudet hördes.

Jag började räkna

hur lång tid det skulle ta för dem att få

till olika platser i huset.

Det hjälpte lite

att alltid veta hur lång tid det skulle ta för dem att nå mig.

(Scott suckar)

(Meg suckar)

- Dr. Potter sa att det kan vara till stor hjälp

att skriva i din dagbok

när man har stunder som denna.

Kan jag hämta den åt dig?

(glas klirrar)

Detta är alltså ett argentinskt vin.

Det ska vara riktigt gott, lite pepprigt.

Är det bra?

- Bra.

Jag vet inte.

- Nej, (skrattar) vänta, vad gör du?

- Du hatar det. - Nej, jag älskar det.

- Och du är säker? - Ja, det är jag.

- Och du vill dricka det? - Mm-hmm, jag vill dricka det.

- Vi har andra. - Nej, jag vill ha den här.

(Meg skrattar mjukt)

Ställ ner vinet, psykopat.

(Minnow skäller) - Yoo-hoo!

Minnow, ner.

Av. (Minnow flämtar)

Oh.

Hej på er.

- Hej, hej, hej.

(Madelin kysser varandra livligt)

Jag tog med kyckling och en aubergine.

- Det behövde du inte.

- Åh, min mamma äter knappt äter i alla fall

och jag vill inte att allt att allt detta ska gå till spillo.

Här, skulle du få att arbeta på detta?

- Åh, faktiskt, jag är ledsen, vi väntade oss inte dig.

- Åh, Gud, så amerikanskt.

Vad är klockan, fem? (skrattar)

- [Scott] 6:30.

- Om man kom till en restaurang i Paris klockan åtta,

skulle ni vara de första där.

- Vet du vad?

Vi kan ha den i morgon.

- Ja, det är det.

Vi tackar för oss.

(Scott suckar)

- Det är bäst att jag går nu.

- Skulle du vilja stanna på middag?

- Det är en bra idé.

- Nej, jag kunde inte införa.

- Nej, det är inte en pålaga.

Jag kan bara sätta ut en extra...

- Okej, underbart.

Talkie, ta fram de bra glasögon.

Jag har en överraskning till dig.

- Är det familjens råg?

- Den sista omgången. (skrattar)

- Gör du din egen whiskey?

- Ja, ja, vår farfarsfar...

- Farfars farfars far.

- Vår farfars farfar var bankir

och en man var skyldig honom pengar, och efter att marknaderna kraschat,

han kunde inte betala kontant så...

- Så Pop lät honom betala oss i whiskey.

- Vi har haft en källare full med saker i nästan ett sekel,

men vi är nästan ute nu.

- Till fallet av vårt stora hus.

(glas klirrar)

(Meg hostar)

- Låt mig bara hämta vinet och sedan är vi redo.

(Madelin skrattar)

- Det ser utsökt ut, Talkie.

- Ja, det är det.

(skrapning av silverbestick)

- Hur går det på firman?

- Åh, ja, jag är fortfarande på ledighet över semestern,

men ja, jag talade med partners och de föreslog

en återkomst den 10 januari.

- [Madelin] Åh, det är underbart.

- Vad är det?

- Jag sa ju det.

- Och Meg, Scotty berättade mig att du var en ingenjör.

- Am.

- Hm?

- Jag är ingenjör.

Jag återvänder också till arbete under det nya året.

- Åh, det var fantastiska nyheter.

Scotty nämnde det inte.

- Ja, tack.

- När då?

När åker du tillbaka?

- Jag är inte riktigt säker ännu.

De är fortfarande omkonfigurera min position.

- Naturligtvis.

Jag är säker på att de var tvungna att flytta runt lite på saker och ting

när du kom tillbaka.

- Vad gör ni?

- Åh, lite av det här, lite av det.

Jag tar hand om min mamma, och så är det marken.

Det tar aldrig slut.

- Madelin undervisade faktiskt i Korea efter college.

Meg föddes i Seoul.

- Oh!

(talar koreanska)

- Tyvärr, jag talar inte koreanska.

- Åh, (skrattar) oroa dig inte oroa dig inte för det.

Jag frågade bara när du gick.

- Åh, jag blev adopterad när jag var tre.

- Oh. - Kan du skicka saltet?

- Ja, det är det.

- Så jag sprang på Harrisons på marknaden.

- Jag hörde att de sålde.

- [Scott] Det är de verkligen.

(Madelin gasar)

Deras grannar (Minnow gnäller)

köpte fastigheten.

- Uh-huh.

- De ska bygga en pool över hela tomten.

- [Madelin] Åh.

- [Scott] Rivning av det gamla huset.

- Sluta med det där.

Om man lär en hund att tigga, kommer den aldrig att sluta.

- Skicka salladen.

(vatten som susar) (tallrikar som klirrar)

- Hur är ni relaterade igen?

- Vi är kusiner.

- Som kusiner i första led?

- Våra pappor är bröder, varför?

- Ingenting.

Det är bara

Vad var det med Madelin talade koreanska med mig?

- Jag tror att hon bara försökte få kontakt.

- Okej, men jag har också familj i Sverige.

Jag slår vad om att hon inte skulle ha försökt att prata svenska med mig.

- Tja, jag tror inte att hon talar svenska, men okej.

(Meg suckar)

(Scott suckar)

Vill du att jag ska prata med henne om det?

- Nej, tack.

(Meg suckar)

- Jag vet.

Det har alltid gjort mig typ lite obekväm,

men jag (skrattar) kan inte kontrollera vad de sätter upp på sina väggar.

- [Meg] Ja.

- [Scott] Och det var en lång tid sedan.

- Men...

(Scott suckar)

- Vad är det?

- Tja, vad gjorde dina far- och morföräldrar gjorde

när de var där borta?

- Mina far- och morföräldrar var missionärer.

- Så de byggde kyrkor och lärde folk engelska, eller hur?

- Det stämmer.

- Okej, och vad gjorde Madelin när hon var där borta?

- Okej, hon undervisade på ett universitet.

- Hon undervisade i engelska! (skrattar)

- Det är inte samma sak.

- Är det sant?

"För det känns som en annan upprepning

av samma sak för mig.

(Scott suckar)

- Tja, jag antar att vi bara inte håller med.

Vi kan vara oense, eller hur?

- Ja, det är det.

- Okej, då.

(Meg gasps)

(Meg andas skakigt)

(spänd musik)

- Scott?

(högfrekvent gnäll)

(långsam duns)

(Man visslar)

(dämpade rop)

- Hej.

- Du måste hålla dig under vattenlinjen

om du ska gå här omkring.

- Varför då?

- Det är privat egendom.

- Är du en Whitman?

(Mannen skrattar)

- Nej, jag gör bara lite reparationer åt dem

i utbyte mot fiskerättigheter.

De är verkligen uppspelta om intrång.

- Jag är faktiskt här med min man, Scott Whitman.

- Fan, förlåt, jag är en idiot.

- [Meg] (skrattar) Nej, det är bra.

- Jag visste inte att han var tillbaka.

Ja, sommarpubliken brukar inte komma så ofta

under lågsäsong.

- Vad menar du med så ofta?

- Inget, han var bara här förra vintern ett tag.

Hej, jag är verkligen ledsen för vad som hände med dig.

- Vi tackar för oss.

(spänd musik)

(dörren dunsar mjukt)

Varför har vi aldrig kommit ut hit?

- Det finns bara så mycket bagage,

Det finns så mycket familjeangelägenheter här ute.

Jag antar att jag inser att

Det har varit så länge sedan jag har varit här ute.

Jag är glad att vi är här nu.

(rocken prasslar)

(garageporten mullrar)

(skiftnyckel klickar)

(skruvmejsel klickar)

(delar prasslar)

(skrapar med blyertspenna)

(spänd musik)

(båda andas tungt)

(dörren dunsar)

- Stanna hos mig.

(dörren dunsar högt)

(spänd musik)

(Dörren smäller högt)

(högfrekvent gnäll)

(högfrekvent gnäll)

Se?

Allt är bra.

(glaset klirrar kraftigt)

(spänd musik)

(Madelin sjunger kusligt)

- Skit också. - Meg!

(Madelin skrattar)

Gå in, gå in, jag kommer vara precis där!

(fotsteg dunsar)

Det är otroligt bra för immunförsvaret,

den kalla luften och det varma vatten tillsammans.

Jag har inte varit sjuk på flera år.

- Åh, tack så mycket.

- Mm-hmm.

Min mamma blev besatt med oljemålning

när hon blev sjuk.

Kan inte berätta hur många timmar vi satt så där,

som poserade för henne.

- Var du blond förut?

- I korthet.

- Det ser inte ut som du.

- Hon var ingen stor målare.

(Meg skrattar mjukt)

- Vem är den lille pojken?

- Min bror.

- Din bror?

- Han dog när han var fem och jag var åtta.

Vi simmade direkt från vår strand.

- Jag är ledsen.

- Under större delen av min barndom trodde jag att jag drömde

hela saken.

Mina föräldrar pratade aldrig om honom.

Jag vet inte vad som fick min mor att måla honom

i det porträttet.

Jag är inte ens säker på att det är en bra liknelse.

- Jag tror att jag såg henne tidigare.

- Vem är det?

- Din mor, på promenad i skogen.

- Min mamma är sängliggande.

Hon har inte lämnat det rummet på flera månader.

- Oh.

Hur mår hon?

- Hon är döende.

- Jag är ledsen.

- Hon har inte njutit av livet på många år.

Döden kommer att vara en nåd.

(spänd musik)

Coyotes.

De kan vara ett verkligt hot.

Mm, vad är det där?

- Åh, det är ingenting.

Bara en nervös vana.

- Vad är du nervös för?

- Ingenting.

- Är det allt prat om döden?

(Madelin skrattar)

Är du rädd för att dö?

- Det är alla.

- Inte alla.

Vissa människor tror att vi åker till en bättre plats.

Andra människor tycker att var som helst är bättre än här.

- Får jag låna ert badrum?

- Precis vid toppen av trappan.

(lågt mullrande)

- Fel väg.

(Meg skrattar obekvämt)

På övervåningen.

(fotsteg dunsar)

(lågt mullrande)

(dörren klickar)

(fotsteg klickar)

(dörren dunsar)

(sopor skramlar)

- Fan!

(Meg grymtar)

(spänd musik)

- Yoo-hoo! (Minnow skäller)

Så jag stjäl nycklarna.

- Naturligtvis stal jag spriten. (skrattar)

- Och vi kommer ut på vatten och det är kolsvart

på vattnet, och jag tittar på Madelin,

Jag ger henne nycklarna, och det är när vi insåg (skrattar)

ingen av oss vet hur att köra en båt.

Så vi bara flöt omkring en en liten stund och ungefär en timme

inser vi att vi har drivit långt drivit långt från vår förtöjning,

som ut i viken, och plötsligt Madelin

får en förtroendeingivande blick.

- Jag menar, gin kan göra det till en tjej, du vet?

- Och hon förklarar, "Jag ska ska köra oss tillbaka."

- [Madelin] Ja, och det gjorde jag!

- Jo, det gjorde du, men du körde oss

rakt in i grannens brygga, för att vara rättvis. (Madelin skrattar)

Så om båten är totalförstörd.

Deras dockor är som splitter.

Hon tittar på mig.

Minns du vad du sa?

Jag kommer aldrig att glömma det.

(Madelin rensar halsen)

- "Tror du att mamma kommer att märker att gin är borta?"

(båda skrattar)

- Jag älskar den historien.

Åh, jösses.

- Så vad gjorde du?

- Om vad då?

- Båten.

Dockan.

- [Madelin] Åh, vi hade det reparerad, menar jag. (skrattar)

- Det måste ha varit dyrt.

- Mm-mm.

Vi pratar inte om pengar vid middagsbordet.

- Men vi pratar redan om pengar.

- Meg, det är bara en historia.

- Vad menar du med det?

- Det är vad den här hela historien handlar om.

(Scott suckar)

Det är bra.

Jag säger inte att det är dåligt.

Jag tycker bara att det är roligt.

Bara rika människor tycker att det är oartigt att prata om pengar.

- Det är intressant att du inte anser dig vara rik.

- Tja, det är annorlunda.

Jag växte inte upp med pengar.

- Men du har pengar nu.

- Mina föräldrars livförsäkring. försäkring, inte en förvaltningsfond.

- För som jag förstår det det, har du faktiskt

en hel del mer pengar än både Scott och jag.

Jag säger inte att det är dåligt.

(vin skvalpar)

Bara roligt.

(Meg skrattar tyst)

Detta har varit underbart.

Jag borde verkligen gå och kolla till min mamma.

- Oh.

- Åh, jag är ledsen.

- Ja, jag ska bara...

Om du inte är klar kan vi...

(Meg skrattar tyst)

- Jag är klar.

Det är bra.

- Hon äter upp det senare.

- Det är bra.

- Hon gillar inte att äta framför folk längre.

- [Madelin] Din stackare.

(stolen smäller)

(Meg tuggar högljutt)

(gaffeln smäller)

- Allt är klart.

(dörren smäller)

(dörr knarrar)

(Lådan prasslar)

(Lakan prasslar)

Så vi ska bara inte prata om det.

(Scott suckar)

- De förgiftade din mat.

Inte varje gång, men tillräckligt för att hålla dig rädd.

Och jag är ledsen, jag kan inte...

Jag är ledsen att de gjorde så mot dig.

(Scott andas skakigt)

- De tvingade mig att göra videor.

(spänd musik)

De fick mig att be dig om hjälp.

- Inte ikväll.

- Menar du allvar?

- Jag är trött, jag gör inte det här.

- Vi har ett samtal.

- Nej, det är vi inte!

- Det kan man inte bara bestämma!

(Dörren smäller igen)

(högfrekvent gnäll)

(Meg andas skakigt)

(garageport knarrar)

(delar prasslar)

(skruvmejsel skrapar)

(skiftnyckel klickar)

(metalliskt klackande)

(motorcykeln knarrar)

(metalliskt klickande)

(Högfrekvent gnäll) (långsam musik)

(motor mullrar)

(motor mullrar)

(Dörren knarrar)

(långsam jazzig musik) (dämpad sång)

(patrons chattering)

(Meg rensar halsen)

(Man suckar)

- Titta vem det är.

- Åh, hej.

- Trodde aldrig jag skulle springa en Whitman-kvinna här.

- Tack ska du ha. - Jag är ingen Whitman.

- Vad sa du?

- Jag behöll mitt efternamn.

Det är Rhoads.

- Jag heter Joe.

- Meg.

- Inte Whitman.

(Meg skrattar)

- Inte Whitman.

- Så hur länge är är du i stan för?

- För lång.

- Trivs du inte här?

- Det är lite...

- Ensam.

- [Meg] Jag tänkte säga klaustrofobisk.

(Joe skrattar)

- [Joe] Tack.

- Känner du Madelin?

- [Joe] Madelin?

- Min mans kusin?

- Mm.

Oh, yeah.

Jag menar, jag känner henne inte, men jag ser henne runt omkring.

- Och min man Scott.

Du såg honom runt också, förra vintern?

- Ja, ett par gånger.

- Var de här samtidigt? samtidigt?

(Joe suckar obekvämt)

- Kan du inte fråga din man om det?

- Jag frågar dig.

(Joe skrattar)

- Titta, jag håller inte en kalender

varje gång jag ser en Whitman.

(Meg suckar)

- Just det, förlåt. (skrattar)

- Allt är bra.

- Det är bara något fel med henne.

- Madelin?

- Hon är intensiv.

- Det kan jag tro på.

- [Meg] Sättet hon ler på.

- Mm.

- Hon gör det ofta.

- Vilken bitch.

(Meg skrattar)

- [Meg] Du tror att jag är galen.

- Mm-mm.

Nej, nej, nej, nej, nej.

- Jag kanske är galen.

Jag känner mig helt jävla galen.

- Nej, verkligen, jag fattar.

Svärföräldrar är tuffa.

Och Whitmans...

(en jovialisk sång börjar)

Okej, ställ dig upp.

- Nej.

Vänta, vad var det du sa?

- Kom igen.

- Vad tänkte du säga?

- Det här är en gammal Cape Cod-sång.

(Meg skrattar)

Kom igen, gör en till.

(båda skrattar)

Vet du hur man dansar slow dance?

- I...

- Eller vals?

- Kanske, ja. (skrattar)

- Okej, då.

Det verkar som om-

- Ja. (skrattar)

Jag har gjort det en eller två gånger tidigare.

- Okej, då.

♪ Bonjour Tristesse, Hello Sadness

♪ Det är över nu pour toujours♪

(spänd musik)

- Jag klarar mig. - Inte en jävla chans.

(Meg skrattar)

- Jag lovar, jag mår bra.

- [Joe] Jag kan inte låta dig köra hem.

- [Meg] Jag måste få det tillbaka! (skrattar)

- [Joe] Tja, du kan komma tillbaka för det på morgonen.

- Jag kan inte lämna den!

Den är inte min.

- Jag är precis där uppe.

- Nej, nej, nej, nej.

Jag vill köra själv.

- Du kan inte köra, du är full.

- Jag vill åka hem.

- Jag tar med dig hem.

Försiktigt, försiktigt.

- Ge mig mina nycklar.

- Inte en chans. (skrattar)

- Släpp mig!

(Meg ropar) (Joe grymtar)

(spänd musik)

(Meg andas tungt)

(motor mullrar)

- Vad i helvete?

(Joe stönar)

(spänd musik)

(Joe spottar)

(Dörren knarrar)

(fotsteg dunsar mjukt)

(Meg suckar)

(Dörrar klickar) (mynt rasslar)

- Var var du?

(mynt som rasslar)

- Ut.

(Scott suckar)

(fotsteg dunsar tyst)

Var har du varit?

Var var du när jag var borta?

- Är du full?

- [Meg] Svara på frågan.

- Du måste gå och lägga dig.

(kläder prasslar)

- Jag vill prata om videorna.

(Scott suckar)

- Oh my god.

Jag fick inte några jävla videor, okej.

- Så varför var du inte parkerad på uppfarten den kvällen?

(Scott suckar)

- Är du säker på att du vill göra det här?

Är du säker på att du vill göra det här igen ikväll?

- Du bad mig att ta din telefon från bilen,

men du var inte parkerad på uppfarten.

Du var parkerad i garaget.

Vi parkerar aldrig där.

Varför var du inte parkerad på uppfarten?

(Scott suckar)

Svara på den jävla frågan.

- Är jag under utredning här?

Är jag det?

För du vet, polisen polisen, de frågade mig

alla dessa frågor redan.

Kommer du ihåg?

Och de var nöjda med de svar jag gav dem,

så varför är du inte nöjd?

Huh? (Meg gråter tyst)

Varför är du inte nöjd?

(högfrekvent gnäll)

Svara mig.

Svara på den jävla fråga, snälla.

(Scott andas skakigt)

(spänd musik)

Meg.

(fotsteg dunsar)

(Dörren smäller) Meg!

Meg.

Öppna dörren.

(Dörren dunsar) Meg, öppna den jävla dörren.

(hög duns)

(Meg gasps)

(Dörren smäller)

- Scott?

(vatten skvalpar)

(Meg andas tungt)

(lugn vokalisering)

(Meg suckar)

- Meg. (Meg flämtar)

Jag är så ledsen, Meg.

(fotsteg skrapar)

(fotsteg dunsar)

(fåglar kvittrar)

(fotsteg dunsar mjukt)

Jag vet inte vad som är det är med mig.

Meggie.

Meg, snälla.

Meg.

Snälla, Meg.

Jag beklagar verkligen.

Meg, jag är så ledsen.

Se på mig.

Meg, Meg.

Meg, titta på mig.

(Scott gråter)

Jag är en sådan skithög.

Jag är en sån jävla skitstövel.

Jag kan inte förlora dig igen.

Jag gör vad som helst. (Meg andas skakigt)

(kråka kraxar)

- Jag vill åka hem.

- Okej, då.

Okej, då.

Okej, då åker vi hem.

Vi åker hem i morgon.

- I dag.

- Okej, vi kommer hem idag.

Tack, tack, tack. (Meg gråter tyst)

Vi tackar för oss.

Vi tackar för oss.

(spänd musik)

(Lådan prasslar)

(kläder prasslar)

Meg!

Meg.

Så att de kan skicka någon i morgon.

Det är okej.

Vi är hemma igen i morgon, okej?

Bara en dag till.

Är du okej?

(Scott kysser)

(gräs prasslar)

- Varför är vi här?

- Bara en drink, jag lovar.

Vi måste ta farväl.

- Men varför just här?

- Vi brukade ordna fester här när vi var tonåringar.

(Madelin skrattar) - Hej.

(spänd musik)

- Låt oss se om vi fortfarande har det.

(ping pong-boll klapprar)

- [Scott] Vi kastade denna stor fest här

i slutet av sommaren.

(Madelin skrattar)

Minns du slaget?

- [Madelin] Ja, vi blandade det i en soptunna!

- Låt mig visa dig det.

(högljudd vissling) - Kom igen, serve!

(knackning)

- Jag kommer, jag kommer.

Prova den.

Jag tror att jag föll av min cykel var 10:e meter

på vägen hem. - Jag önskar att jag hade tagit med min cykel.

Kanske skulle jag då ha kommit hem

istället för att ligga på stranden.

- [Scott] (skrattar) Jag glömde bort det.

- Jag svär, min mamma gjorde aldrig det.

- Hur mår din mamma?

- Hon håller ut.

- Vi borde stanna till innan vi åker.

Jag skulle gärna vilja träffa henne.

- Min mamma är mycket skör.

- Tror du inte att hon skulle njuta av lite sällskap?

- Nej, det gör jag inte.

Tycker du om det?

Det är en arvegods från vår

farfars farfars farfars farfar.

Woo! - Åh, kom igen.

(Madelin skrattar högt)

- John Jacob Whitman.

- Åh, wow.

Det finns en stor spindel här nere.

- [Meg] Bankiren?

- Hans farfars far.

- Nej, jag mår bra.

(alkohol skvätter)

- John Jacob Whitman var handelsman och diplomat.

Han är känd för att ha öppnade hamnen i Canton

till västlig handel.

(högljudd vissling)

(spänd musik)

Försök du.

- Uh-oh.

Titta vad vi har här!

(Madelin gasar)

- Herregud, nu spelar vi!

- Spela vad? (spänd musik)

- Charades.

- Gamla regler gäller. (burkskrammel)

- Vad har jag här?

Okej, då.

- Ett ord.

Tre stavelser.

Första stavelsen.

Teckning, skrivning, skissning, målning.

Målning!

Konst, konst.

Konst, konst, konst!

Konst.

Tredje stavelsen.

Pressa.

Argt gripande.

Strypning, strypning.

Stryp, stryp.

Scott, jag vill inte... Gör något annat, gör något annat.

Prova något nytt.

Prova något nytt!

(Scot spottar)

(Scott kvävs)

- Scott? - Åh, kväv! (klappar)

Kronärtskocka!

(Madelin skrattar)

- [Scott] Skrämmer jag dig?

- Min tur. (skrattar)

(burken rasslar)

Ah-ha.

- Nu kör vi.

(Madelin rensar halsen)

Motorcykel.

Dagböcker om motorcyklar.

Drickande.

Hur många ord?

Är det en bok?

Hello Sadness

♪ Det är över nu... ♪

(Madelin andas tungt)

(högt grymtande)

Jag är förbryllad.

Meg, har du några gissningar?

Duktig flicka.

- Så vad var det?

Ledtråden.

"Easy Rider."

Okej, du är uppe, du är uppe, du är uppe.

- Det var verkligen dålig "Easy Rider".

- [Madelin] Vad sa du? - Det var inte bra.

- [Madelin] Kanske är du bara en riktigt dålig gissare.

- Uppenbarligen skulle jag ha varit på rätt spår

om någon gav mig något att arbeta med.

(båda skrattar mjukt)

(lågt mullrande)

(spänd musik)

Meg, är du okej?

Åh, fick du ett papperssår?

- Nej, jag...

Allt bättre.

Hur ser det ut för oss?

Varsågod.

Jag vill åka hem.

Kom igen, det är bara ett papperssår.

(pianot klingar)

- Scott!

(ljus pianomusik)

(spänd musik)

(glaset klirrar högt)

(piano som smäller)

- Är du okej?

Meg, behöver du lite vatten?

- Jag vill åka hem.

- Låt oss ta en simtur!

- Vad är det? - Havet är precis där!

- Det är iskallt!

- Kallt vatten är bra för dig!

- Nej, nej, nej! - Skyll dig själv.

- Talkie?

- Megan, kom igen, kom igen.

- Scott!

(dörren smäller)

(Meg andas skakigt)

(vatten som susar) - Nej, nej! (skratt)

Nej, det är för kallt, det är för kallt,

det är för kallt, det är för kallt! (spänd musik)

- Okej, tänker du göra det?

- Ja, ja!

Ett, två, tre!

(Madelin skrattar)

- Vad är det för fel på dig?

- Nej! (skrattar)

- Vill du spela fult?

Okej.

(Madelin skrattar högt)

Hoppa i vattnet!

(spänd musik)

Meg!

Kom ner! - Gå med oss!

(Meg andas tungt)

(metalliskt skrammel)

(motor mullrar)

(hund skäller)

(ljudlig krasch)

(Meg andas skakigt)

(Meg grymtar)

(fåglar kvittrar)

(gräs prasslar)

- [Scott] Hon verkar inte att bli bättre.

(dämpat prat)

- [Madelin] Men du gör så gott du kan.

Det finns inget mer du kan göra kan göra i den här situationen.

(fåglar kvittrar)

Hon behöver riktig hjälp.

(skrapning av dörr)

- Meg, Jesus Kristus.

Var har du varit?

Är du skadad?

Var är din rock?

- Jag ska göra lite te åt dig.

- Ut med dig.

- Meg. - Ursäkta mig, men...

- Gå ut.

- Lugna ner dig.

- Herregud, stick härifrån!

- Meg! - Ut, Madelin! Stick!

(fotsteg dunsar)

Adjö!

(Madelin suckar)

- Vad fan är det för fel på dig?

- [Meg] Var är nycklarna?

- Meg.

- Var finns nycklarna?

- Meg, vad hände?

- Jag åker hem.

- Meg, prata med mig, Vad hände?

- Jag vet inte, Scott.

Vad kunde ha hänt?

Vad som kunde ha hänt under de senaste 24 timmarna

som skulle få mig vilja lämna dig?

Har du några jävla gissningar?

- Meggie.

- Berätta bara var nycklarna är!

- Kan vi bara prata om det här?

- Jag vill inte prata om det! Jag vill åka hem!

- Vi åker hem, okej?

Vi åker hem.

- Du visste att hon skulle vara här med oss.

(Meg suckar)

Är Madelin ens din kusin?

(stolen dunsar)

- Madelin är min kusin.

(Meg andas skakigt)

- Varför tog du med mig hit?

Scott?

- Jag försöker vara den du vill att jag ska vara,

men jag är ute på djupt vatten, Meg.

Du har haft det en sådan svår tid.

Du vill inte prata med doktorn, vill inte prata med mig.

Ibland känns det som att du inte ens är där,

som om du ser något som jag inte ser.

(spänd musik)

Madelin, hon försökte bara att hjälpa till.

Jag behövde hjälp.

Du behöver hjälp.

Du äter knappt, du sover knappt.

Nu med din sömngångar-

- Vänta, vadå?

- Det är som att leva med ett spöke.

(klirrande)

- Åh, nej.

Åh, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej.

- Babe, vad är det som händer?

Berätta för mig.

- Jag är rädd.

(Meg gråter)

- Lugna bara ner dig.

Det är okej.

(vatten rinner)

Jag vill att du skriver detta ner, okej?

(Meg andas skakigt)

Det var allt.

Det är en bra flicka.

(vatten skvalpar)

(papper prasslar)

(klockan tickar)

(Lakan prasslar)

(Meg suckar mjukt)

- Scott?

(fotsteg dunsar snabbt)

(Lakan prasslar)

(Dörrar skramlar)

(tyg prasslar)

Var finns nycklarna?

(Lådan rasslar)

(Lådan rasslar)

(prasslande)

(Meg andas skakigt)

(tyg prasslar)

(Meg andas tungt)

(Meg andas skakigt)

(datorn klickar)

(Meg gnäller)

Kan någon hjälpa mig?

(Meg andas skakigt)

- [Kidnappare] Prata med honom.

- Scott, snälla.

De kommer att döda mig!

(Meg skriker)

(Meg gråter)

(Meg skriker) (spänd musik)

(Meg andas tungt)

- Minnow!

Minnow?

Minnow?

Minnow!

(Meg andas skakigt)

(spänd musik)

Min mamma är sängliggande.

(pistol klickar)

Hej, Meg.

Jag har letat efter Minnow hela natten.

Du hjälper mig att leta.

- Minnow?

Vi kanske borde åka tillbaka.

- Han kan vara skadad.

- Vad håller du på med?

Fortsätt framåt.

- Det var en olycka.

Det var en olycka.

Varsågod.

(Meg andas skakigt)

(Madelin andas skakigt)

(Högt dunkande) (Madelin grymtar)

(Meg andas skakigt)

(Meg grymtar) (gräs prasslar)

(lågt mullrande)

Jag har tänkt på din bror.

Det måste ha varit fruktansvärt.

Och efteråt skulle dina föräldrar inte prata om det.

Du måste ha varit så ensam.

Och Scott, han var som en bror.

Och jag kan förstå.

Jag är inte din fiende.

Jag behöver bara veta vad som hände.

Vem anställde dem?

Var det du eller var det Scott?

- Dra åt helvete.

(spänd musik)

- Vad är planen nu?

Bara döda mig själv?

- Varför skulle jag döda dig?

Du får göra det själv.

Du kommer aldrig att känna dig normal igen.

Hur kunde du, efter vad du gick igenom?

En person återhämtar sig inte bara från något sådant.

Det omprogrammerar din hjärna.

Den lever i din kropp nu och för alltid,

alltid känna så här, denna tomhet,

som om du ser ditt liv passera förbi bakom glas.

Du kommer att gå igenom rörelser och du kommer att veta

när du borde vara lycklig, men men aldrig riktigt känner det.

Och efter ett tag, gör det dig bitter.

Du kommer att avsky andra för att de gå vidare från något

som du aldrig kan lämna bakom dig.

- Håll käften.

- Så småningom kommer du bara att vara en börda.

- Håll käften.

- Du kan få allt att försvinna.

Det kommer att bli en nåd. - Håll käften.

Håll käften!

- Du är trasig!

- Håll käften!

- Du kan inte avgöra vad som är verkligt.

- Håll käften! - Och vad är bara

ett symptom på din sjuka hjärna. - Håll käften, håll käften,

Håll käften, håll käften, håll käften!

- Madelin?

Madelin?

Madelin?

Åh, Gud, Madelin!

Fan, fan, fan!

Madelin, Maddie, Maddie, Maddie, Maddie.

Vakna upp, vakna upp, vakna upp.

Är du okej?

- Vad har du gjort?

- Du ville se mig död.

- Vad i helvete?

- Du fick mig att gå in i det där garaget

så att du kunde ta mina pengar.

- Vi måste få henne till sjukhuset.

- För att du ville att jag skulle vara med henne.

Meg, du måste hjälpa mig, okej?

Hjälp mig att bära henne.

- Jag såg filmerna!

- Jag har inte gjort någonting!

Jag vet inte vem som tog dig!

- Hur ska jag kunna tro på dig?

(Scott suckar)

- Det kommer du aldrig att göra.

Den första videon levererades levererad till vår lägenhet

med en lapp medan jag fortfarande var här ute.

Jag såg den inte på nästan en månad.

Jag trodde att du var död.

Det kändes som om jag hade dödat dig.

Det dröjde ytterligare en månad innan en ny video kom,

och vid den tidpunkten visste jag inte vad jag skulle göra.

Jag kunde inte visa det för polisen.

De var redan undersökte mig.

(Scott gråter mjukt)

Jag hade redan förlorat dig, Meg.

Jag sörjde för dig.

- Sörjde du för mig?

- Jag borde ha berättat för dig, jag borde ha berättat för dig, Meg.

Jag borde ha berättat för dig.

Jag beklagar verkligen.

- Du sörjde för mig

i en månad.

(spänd musik)

Du sörjde för mig eftersom du missade lösenbrevet,

för att du var här med henne.

- Du var redan död.

- Jag slår vad om att du gillade uppmärksamhet, eller hur?

Du gillade att vara den stiliga änkan på TV.

- Nej!

- Stackars Scott Whitman, hans lilla asiatiska fru är död.

Jag slår vad om att Madelin spelade precis som hon ville.

Hon fick dig att känna dig speciell, eller hur?

- Du var redan död.

- Du är en fegis.

(högfrekvent gnäll)

Scott.

- Jag kan inte leva så här.

Det är för mycket.

(Meg gråter tyst)

- Varsågod.

- Jag är ledsen.

(pistolen klickar)

(hög duns) (Scott grymtar)

(Meg ropar) (hög duns)

(Meg kvävs)

Jag är ledsen.

(Scott ropar)

(Meg gasar)

(fotsteg dunsar snabbt)

(Meg andas tungt)

Meg!

Meg!

Kom tillbaka hit, Meg!

(vapenskrammel)

Meg, snälla.

Jag vet inte vad som är det är med mig.

Jag är en sådan skithög.

Jag är en sån jävla skitstövel.

(spänd musik)

(pistolen klickar)

- Meg

- Låt mig gå.

- Lägg ner vapnet.

- Låt mig gå.

- Vad är det?

Jag vill bara gå.

- Det är du som har pistolen!

(Scott skrattar otroligt)

(högfrekvent gnäll)

Om du vill gå, gå!

Jaha?

(vatten skvalpar)

(Meg gasar)

(spänd musik)

(lågt mullrande)

(Meg kvävs)

(vatten skvalpar)

(Meg gasar)

(Meg grymtar)

(Meg grymtar)

(motorn mullrar tyst)

- Hallå?

(Meg andas tungt)

(Meg gråter tyst)

Är du okej?

(pistolen klickar)

(Meg andas skakigt)

(dörren dunsar)

(motor mullrar)

(Meg skriker)

(Meg skrattar)

(Meg skriker)

(tangenterna jinglar)

(dörren dunsar)

(Sirenen tjuter)

(spänd musik)

(rytmisk sång)

(kuslig sång)

(långsam musik)

(lugn vokalisering)

(avkopplande elektronisk musik)

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.